• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Sällsynt obegåvat att inte kalla begåvade för begåvade

Begåvade barn SR 27.4 2015I Sverige, där snart ingenting ska kallas vid sitt rätta namn, ska man inte ens få kalla begåvade barn för ”begåvade barn”. Det är ju helt galet. För här, i Sverige – som ibland känns som dumskallarnas högborg på jorden – får man inte säga som det är, att vissa människor är mer begåvade, mer intelligenta, har större kapacitet än andra. Fastän det är sant. I Sveriges Radio, under rubriken Tvist om stöd till barn med hög begåvning sägs bland annat:

Roland S Persson är Sveriges främste expert på området särbegåvning och internationellt erkänd för sin forskning (och professor i psykologisk pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Min anm.). Han fick i uppdrag av Skolverket att skriva tre texter till stödmaterialet. Men den skilda synen på hur begreppet begåvning bör användas, har nu alltså lett till att hans texter inte kommer med.

Roland S Persson vill att man ska använda ordet begåvning och han uttrycker sig då som att alla barn inte är begåvade. Just den formuleringen kan inte vi ansvara för, säger Johan Börjesson som är undervisningsråd på Skolverket och ansvarig för det aktuella stödmaterialet.

logo_skolverket-storDet är illa att Skolverket har ett så obegåvat (!) undervisningsråd, att han inte erkänner fakta. Riktigt illa. Självklart är inte alla barn (eller vuxna) begåvade, det vet varenda människa på jordklotet (utom på Skolverket, som ju borde veta). Det är inget konstigt, inget kontroversiellt på något sätt, bara ett ovedersägligt faktum. Varför klarar man på Skolverket inte av att att kalla saker och ting och företeelser och fenomen vid deras rätta namn? Vad blir bättre av att man hymlar och låtsas?

Det här landet håller på att sjunka i okunskapens och obegåvningens träsk och de outtalade koderna för vad man får säga och inte, vad man får kalla människor och inte, vem man får kritisera och inte, håller på att bli så många att man måste ha en särskild begåvning för att hålla reda på dem. Så att man inte säger ”utvecklingsstörd” i stället för ”förståndshandikappad” av misstag. Eller ”obegåvad” i stället för ”lågt presterande” (om man ens får säga det?). Eller ”somalier” i stället för ”nysvensk”. För att inte tala om att problem inte kallas ”problem” utan numera benämns ”utmaningar”…

Allt, precis allt man säger kan vändas emot en och den ena obehagliga etiketten efter den andra kan klistras på en om man inte hela tiden är helt up to date med de senaste, just för tillfället gångbara vokabulärerna.

Jag håller helt med experten och forskaren på området särbegåvning, Roland S Persson, som säger till Sveriges Radio att:

Det handlar om vetenskaplig, okontroversiell fakta att slå fast att en del barn är intellektuellt begåvade och att andra inte är det. Han menar att det är en viktig distinktion att göra. I ett mejl till Skolverket skriver han: ”Om inte denna distinktion görs i projektet så är dessvärre projektet helt värdelöst.

Det är sällsynt obegåvat att hindra människor i Sverige från att använda sitt modersmål utan tvinga dem att ständigt försöka hålla sig à jour med nytolkningar och nypåhittade begrepp.

Den som är intresserad av att höra Roland S Persson utveckla sitt resonemang under rubriken ”Lär känna dina högpresterande och särbegåvade elever” i regi av Stockholms stad, kan göra det här:

Nej, en svensk lärare ska inte ljuga!

Först ett kort, rakt och tydligt utbyte med Skolverkets generaldirektör på Twitter. Min fråga till henne ställde jag för att vara säker på att det – i det allt mer aparta Sverige – inte skett någon omdefiniering av ordet/begreppet ”fakta” och att det inte blivit påbjudet från högre ort att lärare ska ljuga om ovedersägliga fakta.

Ska svenska lärare ljuga? Tweets

HD Helsingborgs DagbladI en artikel i Helsingborgs Dagblad den 26 februari, hade jag läst den chockerande historien om en lärarvikarie som försvarade fakta* kring Förintelsen under en sfi-lektion och sedan höra från en samordnare att ”vad som är historia för oss är inte historia för andra”. Läs artikeln, där det bland annat berättas att:

Under en sfi-lektion på komvuxskolan Kärnan i förra veckan fick eleverna lyssna på nyheter. En handlade om årsdagen av befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz.

Enligt lärarvikarien som höll i klassen ifrågasatte en elev förintelsen.

Några dagar efter incidenten, som slutade med att eleven lämnade klassrummet, kallades vikarien in till ett möte med en av skolans fasta lärare som också är samordnare.

Samtalet spelades in och återges i artikeln. Det uppseendeväckande är, att läraren, alltså den ordinarie läraren, säger till lärarvikarien, efter att denne berättat att eleven som klagat var ”förintelseförnekande”:

Ja, men han kände sig orättvist behandlad utifrån att han blivit utpekad som det.

Notera ordet ”ja” i början av meningen. ”Ja, han var förintelseförnekande” men ”han kände sig orättvist behandlad utifrån att han blivit utpekad som det”. Men Herre Gud, om han förnekade Förintelsen så kan han ju knappast känna sig ”orättvist behandlad” när lärarvikarien påpekar det!!??? Vad är det här för en konstig ordinarie lärare, tillika ”samordnare, egentligen? Droppen, som måste få fler än mig att anse att en sådan lärare inte ska fortsätta att undervisa, är hans/hennes uttalande till lärarvikarien:

Du får också ha i bakhuvudet att det vi betraktar som historia är den historia som vi har tagit del av. När vi har andra elever som har tagit del av andra historieböcker är det ingen idé att vi diskuterar fakta mot fakta.

Om en lärare så radikalt har missuppfattat vad kunskapsförmedling är så måste man nog fundera över om det inte diskvalificerar honom/henne från att arbeta som just lärare. Den, som på fullt allvar anser att man ska lära ut olika saker till olika elever, oberoende av vad som är ett faktiskt fastslaget och bevisat faktum, ska absolut inte arbeta som lärare. Och vad menar den här läraren med att det inte är någon idé att diskutera ”fakta mot fakta”? Vilka andra fakta än att Förintelsen har ägt rum menar den här läraren att det finns? Finns det samtidigt fakta som säger att den inte gjort det? Det kan ju inte finnas två likvärdiga ”fakta”: både att Förintelsen har ägt rum och att den inte har ägt rum, det är ju så absurt tänkt att man inte förstår hur en person har klarat Lärarhögskolan med en så märklig syn på ”fakta”!

Den här läraren verkar förvirrad och behöver på allvar fundera över en framtid inom någon annan bransch än kunskaps- och faktaförmedling. Heder åt lärarvikarien som agerade korrekt!

* Faktum (av latin factum, av facere ”att göra”) är ett faktiskt föreliggande sakförhållande.
© denna blogg.

Varför finns inte det viktiga Skatteverket med i regeringens uppdrag?

regeringskanslietNågot som borde ha införts – och självklart implementerats! – redan för 15, 20 år sedan, föreslås nu av regeringen, när den uppdrar åt Migrationsverket att analysera kedjan från ansökan om asyl till bosättning eller återvändande. Detta ska göras i samarbete med Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Kriminalvården, länsstyrelserna, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och Skolverket.

Personer som beviljas uppehållstillstånd ska så snabbt som möjligt tas emot i en kommun och påbörja etableringsprocessen i Sverige. Därutöver måste det finnas effektiva processer som stödjer att de som fått ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut lämnar landet.

Jag saknar dock en myndighet i ovan uppräkning, en viktig sådan: Skatteverket. Den 27 januari 2012 skrev en f.d. migga bland annat följande här på bloggen:

profileHur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

Hela texten kan läsas här: F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.”

Den 2 juli 2013 skrev jag bland annat detta  på bloggen:

Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här, så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. I vilket fall som helst måste Polisen, som enligt utlänningslagen ska avvisa personer som olagligt uppehåller sig i landet, ha full rätt att ta del av alla de handlingar och uppgifter som behövs för att den ska kunna utföra sitt uppdrag.

Hela texten kan läsas här: Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare.

Och den 7 december 2013 handlade en text på bloggen att:

Det måste med kraft framhållas att det är oacceptabelt att Migrationsverket eller polisen, som är de två instanser som utvisar dem som inte getts rätt att stanna i landet, inte utvisade Zoran för sju år sedan! Att myndigheterna inte samarbetar så att Patent- och registreringsverket, Skatteverket, Migrationsverket och andra tänkbara myndigheter och verk vet vilka personer som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed inte heller har rätt att registrera en firma, det är helt ofattbart. Det riskerar också att väcka falska förhoppningar hos den som stannat kvar illegalt och som kanske kan tro att ”stannar jag bara tillräckligt länge utan tillstånd och jobbar och betalar skatt, så omvandlas mitt utvisningsbeslut så småningom till permanent uppehållstillstånd”.

Läs hela texten här: Myndigheter måste samköra register!

Här kan man läsa regeringens uppdrag till Migrationsverket, Ju2013/86626/SIM.