Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Det Goda Samhällets skribenter och texter

På sajten Det Goda Samhället finns mycket intressant att läsa. Jag skriver själv där, men vill här i första hand framhålla texter av andra intressanta och välskrivande personer; texter som tål att funderas kring och helst med så öppet sinne som möjligt. Kanske lär man sig något nytt, kanske ändrar man ståndpunkt i någon fråga. Eller också inte. Men knappast någon av texterna lämnar en helt oberörd. Här är exempel på några texter som jag läst med behållning med korta utdrag och länkar till dem:

Den förhärskande medievinkeln, den nervösa anpassningen till det relativt udda tjattret på twitter och den politiska mittens abdikation till förmån för ytterligheter och ”idioter”, öppnar upp för ett Sverige som inom några få år kommer att ha ett så pass starkt sverigedemokratiskt parti som den som vill regera behöver anpassa sig till på allvar. Med allt vad det innebär för Sveriges öppenhet och frihetlighet. Och det är kanske inte så mycket att göra något åt. Läs hela texten här.

Jag inser plötsligt att jag inte förstår vad det är för fel på plugg och korvstoppning. Valet står inte mellan kunskapsinhämtande medelst plugg- och korvstoppningsmetoden och någon annan, behagligare metod. Valet står mellan inlärning medelst plugg och korvstoppning och ingen inlärning alls. Att lära sig saker är plågsamt och kräver ansträngning. Så ser livet ut. Läs hela texten här.

Så, jag känner mig som människa. Är jag också svensk? Ostridigt är jag svensk medborgare och innehar inte något annat medborgarskap. Men är jag “svensk” i något slags nationell eller kulturell mening? Frågan väcktes av min amerikanske svärson, bosatt i London med min dotter och deras med dubbla medborgarskap utrustade söner, fem och tre år. Under den dryga timmens bilfärd från Kastrup till Arild kom saken upp, sedan han berättat att engelska medier i ökad utsträckning kommenterat svensk migrationspolitik, vilken blivit ett slagträ i den brittiska debatten. En del framhåller, att Sverige till skillnad från Storbritannien har gott om yta (numera f.d. statsministerns Reinfeldt flygplansiakttagelser med samma slutsats anmäler sig osökt). Andra britter påpekar, att svenskarna inte tycks vara särdeles tillfreds med sin ställning som EUs ledande mottagare av asylsökanden. Läs hela texten här.

Torsdagen den 20 augusti skadades flera personer vid ett upplopp på ett asylboende i staden Suhl i Tyskland. Upploppet utbröt då en 25-årig afghansk asylsökare rev ut sidor ur Koranen och stoppade dem i toaletten. En grupp muslimer på boendet blev så upprörda att de försökte lyncha ”hädaren”. Poliser som gjorde vad de måste för att förhindra brottet utsattes för stenkastning. Sex poliser skadades. Läs hela texten här.

Många fler texter av ovanstående skribenter och många fler texter av många andra skribenter finns alltså att läsa på Det Goda Samhället. Gör gärna det!

Det ofattbara…

…är inte alls att det finns en mängd utlänningar med svenska uppehållstillstånd eller rentav medborgarskap, som under många år anslutit sig till allehanda terrororganisationer. Det ofattbara är att det finns så många okunniga och därmed allmänhetsvilseledande journalister i Sverige! Som inte tagit reda på obekväma sanningar och fakta och som därmed undanhållit svenska folket i viktig information i åratal. Och som fortsätter med det. Inte minst på asylbedrägeriområdet och vad gäller den mycket stora inströmningen av människor som vi inte har en aning om vilka de är, varifrån de kommer eller – värst – varför de är här.

OBS! Jag har valt att inte ta med namn och bild på den som twittrade, eftersom han bara är en av hundratals svenska journalister som lika väl hade kunnat skriva detta och jag inte är intresserad av att hänga ut en enskild person. Jag vill bara belysa problemet med att journalister i det synnerligen mångkulturella Sverige inte informera sig bättre på ett av de, för Sverige och dess framtid, viktigaste områdena: asylinvandringen och dess följder. Också dess negativa följder, alltså, när det är så hafsigt som det är med asylhanteringen i Sverige.

 

 

 

Skäms, svenska journalistkår!

Dock vet jag att det finns sådana journalister och skribenter som känt till och förstått och som velat berätta, men de har antingen fått skrivförbud om dessa ämnen av sina redaktionschefer eller har inte vågat säga något för att det hade varit synnerligen ogynnsamt för deras karriärer. Några få har vägt ord på guldvågar och låtit en del små fakta slinka in i sina ledar- eller andra texter, men alltid liksom inbäddade i en del hummanden om att ”men vi ska dock komma ihåg att…” och ”å andra sidan kan man tycka att…” etc, etc, etc. Kappvändarord mitt inne i texterna så att man ändå liksom har ryggen fri.

Det är det här beteendet i ett fritt land som är ofattbart! Liksom att man har kunnat leva ända till augusti 2014 i denna värld och inte veta om det som journalisten i sin tweet tycker är så ofattbart. Vi andra, vi som lever i den verkliga världen, har vetat det i ett decennium!

Läs miggornas berättelser för bara 30 kronor per nedladdad e-bok, så får ni ännu större anledning att undra över hur den svenska journalistkåren valt att aldrig berätta om det som miggorna berättar inifrån sin arbetsplats där de dagligen konfronteras med den ena vansinnigheten efter den andra. Medan journalisterna låtsas som om miggorna antingen 1) inte existerar utan är fantasifoster eller 2) blåljuger, som en S-riksdagskandidat påstod för inte länge sedan.

Klicka på bilderna för att beställa böckerna (finns också i pappersformat)!

 

 

 

 

Obligatorisk brasklapp: Nej, alla som kommer till Sverige är inte asylbedragare. Bara många.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till detta inlägg.