• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    maj 2021
    M T O T F L S
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.”

En migga med tio års anställning på Migrationsverket:

profileRedan  på hösten 2012 hade Migrationsverket en stor inströmning av syrier och eritreaner som skulle få TUT eller PUT, enligt vår praxis. Samtidigt hade vi också en stor inströmning från Balkan där presumtionen var avslag med omedelbar verkställighet. Verket valde att prioritera dessa ärenden, och barnfamiljer. Övriga sökande fick ett brev där vi förklarade att det kommer att ta tid innan de kallas till en asylutredning. Vissa nöjde sig med detta besked och tyckte kanske att det till och med var bra, medan andra blev förbannade.

Jag fick en sökande på min lott som hade ett biträde som JO-anmälde verket på grund av för långsam handläggning och när vi hade utredningen så tvingades jag lyssna på dessa klagomål i en lång stund även om jag försökte styra upp det hela eftersom syftet med utredningen ju var att utreda den sökandes asylskäl och inte hans missnöje med långsam handläggning. Vi blev klara med utredningen, men sedan krävde biträdet en kompletterande utredning eftersom den sökande hade nya bevis osv. Vid den här tiden hade jag tre utredningar i veckan enligt schemat men jag var överbokad på grund av att jag också tagit över sjukskrivna medarbetares utredningar och även hade egna kompletteringar. I själva verket hade jag fyra, fem asylutredningar varje vecka.

Jag ville att ”slutkunden” skulle bli nöjd och därför överbokade jag mig en gång till. Men sedan kom inte den sökande, han hade gått vilse (?!) och biträdet gick för att leta efter honom. När han återfunnits hade vi 15 minuter kvar av utredningstiden och tolken hade ett annat uppdrag och kunde inte stanna längre. Vi var tvungna att återigen boka en ny tid. Inga nya tider fanns för mig förrän om två månader eftersom jag redan var överbokad i en månad  och sedan skulle gå på semester. Biträdet började ifrågasätta min rätt att ta semester, men den rätten är lagstadgad och jag är inte outbytbar heller. Därför föreslog jag att den sökande skulle kunna träffa en annan handläggare , men det gick varken den sökande eller biträdet med på eftersom jag redan var insatt i ärendet.  Då erbjöd jag mig att överboka utredningen i augusti då min semester var slut. Men det gick inte heller eftersom biträdet hade semester i augusti. Hennes rätt att ha semester ifrågasatte jag inte. Till slut hade vi utredningen i september – mer än ett år efter slutkundens asylansökan- och enligt biträdesinlagan är det jag som orsakat slutkunden stort lidande genom att förhala processen…

Vi miggor som gör så gott vi kan, som överbokar oss på utredningar, som sitter på kontoret efter arbetstid för att skriva beslut, vi gör det för att vi har träffat personerna som vi skriver beslut till och för att vi har empati med dem som inte  vill vänta alltför lång tid på sin utredning. Men det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.

Kommentar:
•  Är det månne inte dags att få lite medkänsla med dem som jobbar på det bespottade Migrationsverket?
•  Är det månne inte dags att fundera lite längre än näsan räcker?
•  Är det månne inte dags att – på riktigt – börja ställa alldeles för uppe-i-det-blå-svävande politiker till svars för vad de ställt till med?
•  Är det månne inte snart dags för ”ansvariga” (inkl Migrationsverkets ledning, förstås) att inse att det faktiskt inte går att ta emot stora mängder människor från främmande länder och kulturer som inte har asyl- eller skyddsskäl, som ljuger om bakgrund ålder, nationalitet, skyddsbehov – ja, om allt.
•  Är det månne inte (sedan länge!) dags att ta krafttag för att stävja asylbedrägerierna?
•  Är det månne inte dags att också ta ännu fler krafttag för att se till att alla som vistas i Sverige illegalt lämnar landet?
•  Är det månne inte dags att på riktigt och på alla sätt se till att de, som har faktiska, sanningsenliga, verkliga asyl- eller skyddsskäl, tas emot på ett bra och värdigt sätt (vilket inte sker idag, ens om viljan finns)?
och:
•  Är det månne inte dags att miggorna får lite upprättelse och att alla som läser deras berättelser här på bloggen också börjar inse att ensidiga, fastcementerade teser inte riktigt håller?

Alla som kommer till Sverige och lämnar in en asylansökan är inte självklart goda och ”synd om”! Alla är inte heller onda och falska. Alla miggor är inte självklart onda och elaka! Många är precis tvärtom. Det kan väl ändå inte var så förbaskat svårt att se både det svarta och det vita, att se att good and bad guys finns överallt?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)