Anonym tjänsteperson pekar på inte så kända konsekvenser av dubbelt medborgarskap

Mejl från en person som vi kan kalla Anonym tjänsteperson, som kommenterar och kompletterar till texten Om dubbelt medborgarskap – igen – 22 februari.

Föredömligt att Marcus Svensson (Dubbla lojaliteter? Smålandsposten 22 februari) och Merit Wager lyfter fram problematiken kring dubbelt medborgarskap.

När jag arbetade inom Sveriges utrikesrepresentation i USA var det mycket vanligt förekommande att till USA utvandrade ”nysvenskar” hörde av sig för att ansöka om så kallat samordningsnummer åt sin i USA födda barnkull. Med detta samordningsnummer kunde barnen sedan få svenska pass. Vi talar alltså om barn vars föräldrar invandrat till Sverige från Afrika och Mellanöstern någon gång på 80- eller 90-talet, förvärvat svenskt medborgarskap och sedan omgående flyttat vidare till USA där de i sin tur rotat sig och förvärvat amerikanskt medborgarskap. En sorts ”transit-svenskar”, om man så vill.

Förefallande ofta saknade den ”svenska” föräldern (de var uteslutande gifta med ”amerikaner” från samma ursprungsland) alla slags kunskaper i svenska språket, för att inte tala om barnen, som ju inte hade någon som helst koppling till Sverige annat än att deras ena förälder bott där blott ett kort uppehåll på vägen från ett liv till ett annat. Med vilken moralisk rätt gör dessa barn anspråk på medborgarskap i en nation de aldrig har bott i, vars språk de inte talar och som de förmodligen aldrig kommer att få anledning att besöka annat än för att nyttja den svenska välfärden i form av ”gratis” sjukvård, universitetsutbildning (som ju numera sker på engelska) eller garantipension? I hur många generationer utlands”svenskar” med dubbelt medborgarskap kan/bör/ska det svenska medborgarskapet kunna ärvas? Detta är viktiga frågor som måste upp till diskussion.

Marcus Svensson ställer sig vidare frågan om vi i Sverige hade accepterat en utrikesminister med dubbelt medborgarskap men missar att nummer fyra i tronföljden, prinsessan Leonore, de facto kan göra anspråk på – eller redan har – tredubbelt (!) medborgarskap genom sin svenska mor, sin brittisk–amerikanske far och sin amerikanska börd. Detta faktum med tillhörande problematik har mig veterligen aldrig lyfts fram i svenska media.

Om vi sedan i form av statsrådet Kaplan inte redan har fått ett statsråd med dubbelt medborgaskap och dubbla lojaliteter låter jag vara osagt.

Kommentar till kommentaren (ur Alice in Wonderland)

© denna blogg.

 

Om dubbelt medborgarskap – igen

Marcus Svensson skriver i en ledare i Smålandsposten under rubriken Dubbla lojaliteter? bland annat följande:

2014 uppmärksammades frågan i Finland från ett oväntat håll, i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott. Bakgrunden var ökningen av antalet ryssar med dubbelt medborgarskap. Merit Wager satte fingret på den ömma punkten i Svenska Dagbladet: oron för officerare med ryska pass i den finska armén. Utvecklingen i Ukraina lär oss att lojaliteter kan skifta bland medborgare med delade identiteter.

Han avslutar sin läs- och tänkvärda text:

Om en allt större grupp i samhället är medborgare i andra länder blir frågan om lojalitet mer påtaglig. Frågan borde bekymra svenska politiker, på samma sätt som i Finland och Frankrike.

Jag har aldrig omfattat idén om dubbelt medborgarskap av alla de anledningar som jag själv fört fram och många av dem som förts fram av andra. Huvudprincipen är att man är medborgare i det land där man är född. Har man emigrerat och helt omfattat sitt nya hemlands språk, kultur, seder och bruk (självklart kan man ha kvar sina egna traditioner också), och vill stadfästa det genom att söka medborgarskap i det nya landet, då avsäger man sig sitt tidigare medborgarskap. Det går också utmärkt att leva och bo i ett land med permanent uppehållstillstånd.

Här är ett antal texter som jag skrivit just på temat ”dubbelt medborgarskap”, ur lite olika perspektiv, genom åren. Det första inlägget skrevs för snart 11 år sedan…

•  Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006
Ur texten: Vad skribenten inte framhåller tillräckligt tydligt, eller vad som lite grann skyms av hans påhopp på svenska myndigheter, är att mannen han skriver om har dubbelt medborgarskap: svenskt och irakiskt. Skribenten ifrågasätter inte en enda gång i texten vad Irak har gjort för sin i Syrien fängslade medborgare.

•  Den som har dubbelt medborgarskap har själv valt det – 9 januari 2007
Ur texten: En affärsman som är medborgare i Marocko och bor i Marocko men som bott länge i Sverige dessförinnan och även har svenskt medborgarskap, har blivit bortförd från sitt hem i en stad i Marocko. Hans familj har begärt att Sverige ska intervenera för honom, trots att han är marockansk medborgare och befinner sig i sitt hemland.

•  Varje individ måste ta sitt eget ansvar, också den som har dubbelt medborgarskap – 26 maj 2007
Ur texten: De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.

•  UD om dubbelt medborgarskap – 8 augusti 2007
Ur texten: I går lade UD ut ytterligare information och rubrikerna är (bland annat) följande:
– Vad gör UD om en svensk i utlandet grips misstänkt för brott?
– Gäller detta bara svenska medborgare?
– Gör UD någon skillnad på svenska medborgare som har dubbelt medborgarskap?

•  Återigen riktas kritik mot fel håll – 1 oktober 2007
Ur texten: Snart borde nog Baksi och andra debattörer sluta att hela tiden påstå att ”ursvenskar” skulle behandlas annorlunda än ”nysvenskar”. Det börjar klinga lite patetiskt och dessutom: om ”nysvenskarna” själva inser att de inte kan särbehandlas och att ett svenskt pass inte är en sköld mot allt och alla så är också mycket vunnet. De kan, lika lite som ”ursvenskar”, kräva att utrikesministern ska resa iväg överallt dit svenska medborgare (ovsett bakgrund) rest frivilligt och sedan hamnat i svårigheter. 

•  Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2008
Ur texten: Det finns lagar och konventioner som reglerar vad dubbelt medborgarskap faktiskt innebär. Om människor medvetet återvänder till länder som de sagt sig behöva skydd gentemot i Sverige, måste man också diskutera deras eget ansvar att känna till eventuella faror med det. Vuxna människor ska ta eget ansvar för egna  beslut, inte minst i rent juridisk mening.

•  Apropå nyheten om att en ”svensk-irakier hålls fängslad i Irak” – 30 december 2008
Ur texten: Varför lägger sig svenska UD i det hela, när en man med dubbelt medborgarskap väljer att återvända till sitt hemland där hans irakiska medborgarskap gör att han bedöms och döms som irakier, inte svensk, och när han alltså helt frivilligt återvänt till Irak? Det är väl knappast Sveriges sak att lägga sig i vad en irakisk medborgare i Irak sysslar med eller råkar ut för?

•  Stater och enskilda har skyldigheter – 27 augusti 2009
Ur texten: Den som förvärvar dubbelt medborgarskap ses i sitt ursprungsland enbart som medborgare i det landet. Det är varje enskild individs skyldighet att känna till bestämmelserna. Alla som blir svenska medborgare och som samtidigt behåller sitt ursprungliga medborgarskap får information om vad som gäller.

•  ”Ska personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand få hjälp av just den svenska staten?” – 22 september 2009
Ur texten: Skribenten udrar ”om personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand ska få hjälp av just den svenska staten?

•  Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2. – 8 december 2015
Ur texten: … i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet.

•  Medborgarskap är en fråga med många bottnar – Svenska Dagbladet 17 december 2014
Ur texten: Det skulle troligen vara svårt att till exempel ha en chef för Skyddspolisen (motsvarigheten till svenska Säpo) som också är medborgare i ett annat land än Finland. Eller om landets överbefälhavare i försvarsmakten hade dubbelt medborgarskap. Samma frågor bör i rimlighetens namn också vara relevanta i Sverige.

© denna blogg.

Det är så gott som ordagrant vad jag själv skrivit otaliga gånger genom åren

Det är så sällan någon annan skriver realistiskt och korrekt om asyl- och migrationsfrågor i ”gammelmedia”, att det måste uppmärksammas de få gånger det sker.

I många, många år har miggorna berättat – och jag själv skrivit – här på bloggen om både asylinvandring och arbetskraftsinvandring Och till båda sorters invandring är både de skrivande miggorna och jag själv positiva. Men till asylbedrägerier, vinklad och felaktig rapportering på området samt okunniga riksdagsledamöter som går emot lagar stiftade av dem själva (eller deras företrädare) är vi starkt negativa.

Den ledare i Smålandsposten, som jag här citerar ur (och där skribenten kanske rentav har inspirerats av texter skrivna av miggor här på bloggen… eller ”bara” är en person som tänker längre än näsan räcker) är så gott som ordagrant vad jag själv skrivit otaliga gånger genom åren:

Sverige har reglerad invandring. Utlänningslagen slår fast ”villkor för att en utlänning skall få resa in i samt vistas och arbeta i Sverige”. De så kallade ”papperslösa” invandrarna uppfyller inte dessa villkor. De kan ha sökt asyl men fått avslag, de kan ha struntat i reglerna och bara åkt hit eller de kan vara brottslingar som dömts till utvisning. De vistas i Sverige illegalt, och om de arbetar så handlar det om illegalt svartarbete.

Det är uppfriskande och ger också lite hopp om att äkta och god  journalistisk mångsidighet i rapporteringen så småningom åter ska kunna bli norm i Sverige (även om vi idag är mycket långt ifrån det) när man tar del av Marika Formgrens korrekta, no nonsense-ledartext i Smålandsposten den 14 december 2012.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.