Tysk pilotstudie har visat att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder vilket betyder att den metoden för åldersbedömning inte bör användas

Läs först Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (26 april 2016), Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? (22 maj 2016), och Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen. (9 september 2016).

Klicka på bild- och textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett.

Läkaren Nenad Zeba, handkirurg, som länge varit engagerad i frågan om åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men misstänks vara äldre, medverkade i Studio Ett den 9 september. Han har själv erfarenhet av att göra åldersbedömningar och har bland annat skrivit artikeln
Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Dagens Samhälle 29 mars 2016
och varit en av undertecknarna av artikeln
Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj 2016

I Studio Ett medverkade Nenad Zeba och hann säga:

Det är konstigt att de har valt en obeprövad metod, i och med att de har valt magnetkamera-knä. Det är en metod under utveckling som man hoppas ska bli bättre, det är inte säkert att den blir det. Det finns beprövade metoder internationellt via en studiegrupp i Tyskland och det är dem jag använder när jag gör mina åldersbedömningar. Då gör vi röntgen hand-, tand- och nyckelben och den kombinationen har en mycket större säkerhet än tand magnetkamera-knä.

Därför att nyckelbenet sluter sig ännu längre bort från 18 årsgränsen. Har du ett slutet nyckelben så är det 0,06 procents sannolikhet att du är under 18 år. Men det kan man också tillägga, att man har inte hittat en person som är yngre än 26,6 år med ett slutet nyckelben. Så det blir nästan nog 100 procentigt.

Så här ser det ut, enligt Nenad Zeba, handkirurg:

Av detta förstår man att datorröntgen av nyckelben torde/måste vara det säkraste, mest tillförlitliga sättet att bestämma en persons ålder. ”Så det blir nästan 100 procentigt”, säger experten. Kan det bli mer tillförlitligt?

Programledaren:

Men det här är nästan förvirrande och jag måste ställa samma fråga till dig: det här har ju varit en debattfråga under jättelång tid och ni beskriver det som att det är busenkelt. Hur ska man förstå detta?

Nenad Zeba:

Busenkelt är det inte, men det är många bedömningar men debatten har ju letts av Barnläkarföreningen som inte vill att åldersbestämningar ska ske och det är därför som det har blivit så förvirrande. När man säger att man har ”talat med professionen” så är det nog att man har talat med Barnläkarföreningen och de har ju, av skäl som inte jag vet, motsatt sig åldersbestämningar och kämpat ihärdigt för att förhindra dem.

För mig berättar Nenad Zeba att han också hade tänkt – om han hade getts tid i stället för att Studio Ett lade ner tid på att dra en lång harang om Barnläkarföreningen som knappast var särskilt relevant i just den här diskussionen – att komma med följande nya och intressanta information:

Knäledsröntgen, som RMV förespråkar och även talat om, rekommenderas inte i förhållande till 18-årsgränsen av experter bland annat i Tyskland. Där har det i en stor pilotstudie omfattande 700 personer visat sig att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Alltså:

 Knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Detta sågar ju faktiskt helt och fullt det som RMV nu vill använda för att bedöma åldern hos påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre!

Så här sa Elias Palm, rättsläkare och metodansvarig på RMV:

Vi har landat i att vi ska ha en kombination av två metoder: dels ska vi titta på mognadsgraden av visdomständerna i underkäken och dels ska vi studera hur knäleden ser ut i tillväxtzonen i den nedre delen av lårbenet.

Han sa också – och här ska man nu ta in det Nenad Zeba berättade om knäledsmetoden lite högre upp i texten:

Har man en fullt sluten tillväxtzon i knäleden och fullt mogna visdomständer då kommer vi med väldigt stor säkerhet i svaret kunna bedöma att individen är över 18 år.

Pladask! Där lät det som ett rejält magplask för RMV. Det läggs pengar och tid på utredningar som presenteras med myndighetsstämpel. Människor tror att det är en garanti för att deras skattepengar har använts rätt och att resultatet är en följd av mycket noggrant och gediget utredningsarbete gjort av kunniga, kompetenta och vakna experter. Icke så.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Klicka på textrutan för att läsa programmet och  deltagarlistan.

Men hade Socialstyrelsens projektledare Carl-Erik Flodmark som alltså ledde Socialstyrelsens granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning deltagit i AGFAD-mötet* i Berlin, där bland annat Håkan Mörnstad,  pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket och som undersökt tänder i 40 år, deltog med två presentationer, en dryg månad tidigare, den 19 mars, så hade han fått ta del av den information som Nenad Zeba förmedlade här ovan. Att – tvärtemot vad Socialstyrelsen under hans ledning anger i sin utredning- knäled inte nödvändigtvis mognar vid 24 års ålder utan att man funnit fall där den mognat redan vid 17 års ålder. Vilket torde innebära att Socialstyrelsens ”vetenskapliga utredning” inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Tack till Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, för att du tagit dig tid att ta reda på hur det ligger till och för att du förmedlat det till mig så att jag kan föra informationen vidare.

I en kommande text ska jag berätta om Nenad Zebas förslag – fullt genomförbart med början inom några veckor – på hur åldersbedömningarna skulle kunna komma i gång. Och om ett förslag på hur Migrationsverket kan göra för att komma i gång med åldersbedömningarna snabbt, mer än tio år för sent. Alltså komma igång nu, inte om ytterligare ett halvt eller ett år.

* Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik (AGFAD) der Deutschen Gesellschaft far Rechtsmedizin.

© Medier och andra som tar upp det som skrivits om här, vänligen ange källan och länka till det här inlägget.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.

I Svenska Dagbladet skriver jag idag om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. Ämnet har varit aktuellt här på bloggen – och i tidigare texter i Svenska Dagbladet, se nedan – sedan 2008 när miggorna började uppmärksamma mig på problemet. Eller ”utmaningen”, som problem ju heter på nysvenska. Och ”utmaningen” har bara vuxit och vuxit.

I texten i Svenska Dagbladet skriver jag bland annat:

Vad Migrationsverket bör veta är att riktlinjer från Justitieombudsmannen inte är lag och därför inte heller måste följas. Vad som däremot måste följas är utlänningslagen, vilket Migrationsöverdomstolen klargör i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.”

Och jag nämner de – i brist på bättre ord – trilskande barnläkarna som getts alldeles för stor makt under alldeles för lång tid. Dem har jag också skrivit om tidigare, senast i den här texten från den 22 maj: Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

I en text från den 25 maj – Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder – förundras jag över hur Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson vid en presskonferens nyligen, blandade in ”etiska analyser” och ”beaktande av barnperspektivet” när han redovisade vilka riktlinjer Socialstyrelsen kommit fram till (som inte är något annat än just ”riktlinjer”, vilket jag också påpekar i artikeln i Svenska Dagbladet). Socialstyrelsen skulle sätta sig in i och sedan redovisa vilka metoder som finns för åldersbedömning av personer som inte styrkt sin ålder och där det är av vikt – vilket lagen kräver – att den fastställs så korrekt som möjligt. Metoderna är som de är, de har inga ”etiska” eller ”barnperspektivistiska” innehåll utan är faktiska. Vilket man på Socialstyrelsen, som det verkar av presskonferensen de höll den 20 april, inte har förstått.

I alltför många år har denna fråga ältats och de trilskande barnläkarna, som av någon outgrundlig anledning getts en framträdande roll i frågan om åldersbedömning av troligt äldre asylsökande som uppgett sig vara under 18 år (alltså inte ”barn”), har satt klackarna i backen och så mycket de orkat motarbetat att åldersbedömning görs på sätt som fungerar väl i övriga Norden och andra länder.

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Sverige ter sig rent efterblivet på det här området och den – efterblivenheten på området –  torde också vara en av de största anledningarna till att många betydligt äldre män söker sig hit och bedrägligt utger sig för att vara ”barn”. För här kan man vara 28 eller 33 och påstå att man är 17 och då behandlar svenska myndigheter och alla andra i samhället en som ”barn”. Trots att man till exempel har en åttaårig dotter hemma i Afghanistan som man skype:ar med nästan dagligen; eller fru och två barn i hemlandet (autentiska exempel). Hur etiskt och barnperspektivistiskt Socialstyrelsens avdelningschef och de 50 andra som medverkat i myndighetens diskussioner i ämnet, tycker att det är, förtäljer inte historien. De är dock medskyldiga till att barn och ungdomar som sökt asyl här far illa och kanske får men för livet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

Jag avslutar med det som jag också avslutar min artikel i Svenska Dagbladet med:

Migrationsverkets generaldirektör måste se till att det blir ordning på det här området. Det är både hans plikt och hans skyldighet. Så här kan det inte fortsätta. Det är inte värdigt en rättsstat och det är inte rätt mot någon av de inblandade.

Här är mina tidigare texter i ämnet som publicerats i Svenska Dagbladet:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen kan man söka bland hundratals texter på till exempel sökordet ”ensamkommande” om man vill läsa mer i ämnet.

© denna blogg.

 

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

Sveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Så vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)

© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

Professor Anders Hjern, talesperson för Svenska Barnläkarföreningen, som av helt obegriplig anledning i åratal gjort allt för att förhindra åldersbedömningar av asylsökande personer som säger sig vara minderåriga (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) uttalar sig i Aftonbladet under rubriken Oro att flyktingbarn felbedöms:

 Än så länge finns ingen metod för medicinska åldersbedömningar som har den precision som rättssäkerheten kräver.

Det uttalandet skulle, om det blev känt i andra länder, bland annat i de nordiska, mötas med häpnad eftersom man där under lång tid använt befintliga metoder (handleds- och tandröntgen) som fungerar väl och som där anses ha den precision (som aldrig kan vara 100 procentig; ingen metod är det) som rättssäkerheten kräver. Handledsröntgen, i kombination med tandröntgen när så behövs som komplettering, används alltså i andra länder med goda resultat och dessa metoder används dessutom också i Sverige när man i rättsliga sammanhang behöver fastställa om en person är minderårig eller ej.

Carl-Erik Flodmark (MP), medicinskt sakkunnig på Socialstyrelsen säger på Socialstyrelsens hemsida den 20 april 2016:

Det vi hittills sett är att undersökning av knäled med magnetkamera är bäst lämpad att hitta barn. Om man kompletterar med avbildningar av fler tillväxtzoner bör möjligheten öka att närmare ringa in 18-årsgränsen

”Hitta barn”? ”18-årsgränsen”? Det här är mycket märkligt uttryckt. Det handlar ju inte alls om att ”hitta barn”, det handlar om att ”hitta vuxna”, vuxna som utger sig för att vara barn. Det handlar inte om att ”ringa in 18-årsgränsen”, det handlar om att skilja personer under 18 år (minderåriga) från personer över 18 år (vuxna). Att den medicinskt sakkunnige på Socialstyrelsen inte förstått det är lite skrämmande.

Man har från Socialstyrelsen varit i kontakt med världskända experter på åldersbedömning som inte på något sätt dömt ut handleds- och tandröntgen som metoder för åldersbedömning. Tvärtom. Men de svar som inkommit har kanske inte varit de önskade, och då verkar de inte ha tillmätts något större värde. Varför Socialstyrelsen och den Svenska Barnläkarföreningen hyser sådan ovilja att ta till sig de vetenskapliga metoder för åldersbedömning, som av andra länders experter anser vara användbara, det är svårt att veta eller ens gissa.

Det finns givetvis mängder av litteratur i frågan om åldersbedömning och många verkliga experter att lyssna på. Man kan till exempel ta del av Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults, publicerad på sajten intechopen.com – open science, open minds och studera deras ”practical cases” och resultaten av dem. Rapporten är skriven av bland andra professor Andreas Schmeling, Universitätsklinikum Münster Münster, Tyskland.

Till slut och än en gång: Det handlar alltså inte alls om att ”hitta barn” eller att ”bedöma barns ålder”, vilket Svenska Barnläkarföreningen ihärdigt försökt få alla att tro i många år. Det handlar om att åldersbedömning ska göras när det finns misstanke om att en asylsökande kan vara äldre än 18 år och han/hon inte styrker det, men kan misstänkas vara vara äldre.

Några lästips:
Socialstyrelsen utreder nya metoder för att bedöma ålder på flyktingar. Sveriges Radio 27 maj 2015. Ur texten – och betänk att detta skrevs för ett helt år sedan:

Att bedöma åldern på flyktingbarn via hand- och tandröntgen är en metod som Migrationsverket använder sig av. Men enligt Socialstyrelsen är metoden osäker och kan visa fel med flera år.

Därför har man nu påbörjat en utredning där man undersöker alternativ till röntgen.

Faktabaserad debatt om åldersbedömning önskas – Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Dagens Samhälle 7 december 2015. Ur texten:

Debatten om åldersbedömning av ensamkommande har präglats av kritiska lekmäns övertygelser snarare än gediget faktaunderlag. Men även om expertis saknas i Sverige så finns det gott om forskning att tillgå utomlands.

Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, Dagens Samhälle 29 mars 2016. Ur texten:

En hel åldersbedömning består av bedömning av könsmognad, röntgen av vänster handled, eventuell datorröntgen av nyckelben och bedömning av tandstatus. Sverige behöver göra ett stort antal åldersprövningar vilket givetvis bör göras på ett effektivt sätt. Jag står till förfogande.

”Stora konsekvenser av en slapphänt ålderskontroll” – Michaela Fletcher, kommunalråd (M) Österåker, Dagens Samhälle 1 april 2016. Ur texten:

I vår kommun kommer vi inte att acceptera att Migrationsverket skickar ensamkommande som de facto är vuxna. Vi kommer inte att medverka till att blanda vuxna med barn på boenden och i skolan. Vi kommer inte att ta ekonomiskt och annat ansvar för vuxna, som vore de minderåriga.

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas. – 19 april 2016. Ur texten:

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1.  Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2.  Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3.  De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4.  Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Lika viktigt att vuxna inte bedöms vara barn – Jonas Andersson, ungdomspedagog, i Expressen 22 april 2016. Ur texten:

Vilka är felmarginalerna när man enbart utgår från en partsinlaga från den person som utifrån givna incitament har allt att vinna på att hålla nere sin ålder? En person utan ID-handlingar som för vilken det är helt logiskt att ge det ett försök att vara barn, även om man själv vet att man är kronologiskt vuxen.

Borde inte rent logiskt både rättssäkerhet och träffsäkerhet gällande ålder vara bättre, om man tar hjälp av de metoder som faktiskt både existerar och används systematiserat i både de nordiska grannländerna och största delen av Europa?

Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – Merit Wager, Dagens Samhälle 26 april 2016. Ur texten:

Och enligt Migrationsverkets egen Konsekvensanalys i händelse av skiljaktig bedömning av ålder mellan enskild kommun och Migrationsverket (2015-10-29) gäller följande:

”Migrationsverkets beslut avseende en asylsökandes ålder är inte bindande för andra aktörer, exempelvis enskilda kommuner. Det står andra aktörer fritt att oavsett verkets bedömning i åldersfrågan bedöma en sökande som minderårig eller inte, i vart fall fram till dess att beslutet vinner laga kraft. Det betyder att det står kommunen fritt att göra en egen bedömning av sökandes ålder för att kunna besluta om placering i särskilt boende för ensamkommande barn, oavsett Migrationsverkets bedömning.”

Det här är en bråkdel av informativa texter gällande åldersbedömningar som skrivits i olika medier och här på bloggen under nästan åtta år som Allianspartierna hade regeringsmakten och under de snart två år som S och MP haft den. Varför alla dessa ”ansvariga” har låtit sig påverkas och mer eller mindre styras av en hoper barnläkare vilkas syn på åldersbedömning går stick i stäv med i princip hela resten av världens, är en gåta.

Men störst ansvar har ändå vilat på de generaldirektörer som styrt (eller vanstyre) Migrationsverket. De borde, om de varit ansvariga och ansvarstagande myndighetschefer, ha sett till att utlänningslagen hade följts. Hade regeringarna till generaldirektörer utsett kunniga, raka, omutliga, energiska, pålitliga, rättsmedvetna personer med stark integritet, med vilja att följa lagar (!) samt förmåga att tydligt kommunicera att det är vad som krävs också av handläggare och beslutsfattare, då hade Sverige sett annorlunda, helt annorlunda ut idag.

© denna blogg.

Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga.

Leif Kullman
övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström
specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba
specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg

är de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj. Ur texten:

Socialstyrelsens rapport om medicinsk åldersbestämning behandlar först och främst nya metoder att åldersbestämma med MR. Att detta var syftet gick utredaren ut med direkt. Då man nu helt förkastar metoder och riktlinjer som används i den övriga världen bör man kunna kräva en djupgående analys och kritik av evidensen för dessa påstått icke användbara metoder. Detta saknas i rapporten, och här brister Socialstyrelsen i sitt uppdrag som myndighet på ett flagrant sätt.

Expertnätverket AGFAD med 130 anslutna forskare har under 16 år utvecklat riktlinjer för medicinsk åldersbestämning. Man förordar en modell byggd på tandundersökning, handledsröntgen och DT nyckelben. Detta vet utredaren, men ändå kommenteras inte AGFAD:s existens.
———————–
Sammantaget är vår bedömning att Socialstyrelsen har gjort ett tendentiöst hafsjobb när det gäller de väl utvärderade metoder som används i resten av världen. Intrycket är att man visste vad man ville bevisa. SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) bör därför snarast ges ett förordnande att göra om analysen av tand- och handledsundersökning, värdera AGFAD:s riktlinjer och utreda DT nyckelben.

Carl-Erik Flodmark, docent i pediatrik, medicinskt sakkunnig
Andreas Cederlund, odont dr, sakkunnig i tandvård
Marcus Gry, teknisk doktor; enhetschef, epidemiologi och metodstöd
Lars-Torsten Larsson, docent, avdelningschef; samtliga Socialstyrelsen

är de som replikerar på ovanstående debattartikel i Läkartidningen den 12 maj. Ur texten:

Det intressanta är hur bra en åldersbedömning kan förutsäga om någon är över eller under 18 år. Socialstyrelsen har försökt hitta statistiska jämförelser som är lätta att förstå och jämföra. Det går att göra beräkningar på olika sätt, men inga avgörande skillnader har hittats mellan våra och debattörernas. Olika studier kan inte direkt jämföras och beräkningarna ger endast en indikation på vilka tillväxtzoner och tanddata (som mognadsindex) som är av särskilt intresse att studera vidare.

Barnläkare och tandläkare med mångårig praktisk erfarenhet av att göra åldersbedömningar har ingått i projektet, liksom två oberoende experter från Svensk förening för pediatrisk radiologi. Rapporten fick även stöd från Tandläkarförbundet och Barnläkarföreningen vid dialogmötet den 20 april.

En mening i repliken fick mig att bli en aning undrande:

Enligt Migrationsverket kom i fjol cirka 17.000 ensamkommande med uppgiven ålder 16–17 år.

Fundering lite vid sidan om ovanstående: Det kom drygt 35.300 asylsökande som sade sig vara minderåriga. Att färre än hälften 17.000 (48,2 procent) skulle vara 16 och 17 år är lite svårt att tro. Enligt Eurostat var ca 4.950 (14 procent) av de uppgivet  minderåriga asylsökande som kom ensamma till Sverige yngre än 14 år, dvs 1-13 år gamla. Det innebär att ca 13.370 (ca 37,8 procent) av dem som kom som ”ensamkommande barn” ska ha uppgett att de är 14 och 15 år gamla. Korrekta uppgifter måste Migrationsverket kunna ge, vilket jag ska be att få av verket. Frågan är ställd och svaret läggs ut här så snart Migrationsverket svarar.

Alla texter på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.

Mina texter är ©

En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.”

En migga ger en glimt till (bland många andra som givits här på bloggen i drygt tio år) av hur (rätts)osäkert det är att arbeta på Migrationsverket:

En ny sak som jag fick veta under veckan är att den afghanska id-handlingen tazkira inte längre ska bedömas som en giltig id-handling. Det innebär att mer eller mindre alla minderåriga asylsökande som kommit från Afghanistan det senaste året kommer att få avslag på sina asylansökningar. Vi lägger alltså ner tid och pengar på ärenden som mer eller mindre redan är avgjorda.

Jag blev förvånad när jag läste detta eftersom jag sedan länge vetat om att afghanska tazkira inte godtagits som bevis på någons identitet. I ett beslut gällande en afghansk asylsökande daterat i maj 2011, det vill säga för fem år sedan, står det klart och tydligt att:

Migrationsverket kan konstatera att den ingivna tazkiran saknar fotografi och bedömer att den inte är av sådan kvalitet att den gör din identitet sannolik.

Miggan säger:

Vi har nu getts informationen att tazkira inte är en giltig id-handling. Många av oss känner oss jävligt dumma sedan vi fick denna information. Vi har alltså suttit framför de asylsökande och sagt att de kommer att få AT-UND, som anges med siffran 7 på deras LMA-kort och som innebär att de får arbeta, helt felaktigt! Du kan säkert reglerna och vet att en giltig id-handling innebär att man automatiskt får AT-UND, vilket alltså innebär att man får arbeta.

Vi har våra TL, temaledare, som ger oss all relevant information. Vi fick  informationen i onsdags (27 april) angående tazkira. Jag jobbar inte på asylenheten, men jag ger information till de asylsökande mer eller mindre varje dag. Jag blir rädd när jag inser att jag lämnar felaktig information.

Min kommentar: Jag kan konstatera att Migrationsverkets bedömning av identitetsdokument, publicerad på deras hemsida den 10 april 2015, alltså för mer än ett år sedan, är tydlig. Men jag minns också från tider långt före detta datum, att Migrationsverket inte accepterat just dessa enkla handlingar som bevis på någons identitet:

Afghanistan 

Afghanska myndigheter har lämnat uppgift till Migrationsverket om att afghanska pass utfärdas efter att en afghansk identitetshandling (”tazkira”) visas upp. En tazkira är mycket enkelt utformad och saknar säkerhetsdetaljer som går att kontrollera och godtas därför inte för att styrka identiteten vid en ansökan om medborgarskap. Detta medför även att tillförlitligheten till afghanska pass är låg. Även identitetscertifikat från bland annat ambassader som utfärdas som bekräftelse på att identitetsuppgifterna i tazkiran stämmer anses lätta att förfalska och har därför låg tillförlitlighet.

Min kommentar: Dessutom anges i Migrationsöverdomstolens dom UM2437-13, daterad den 11 februari 2014, följande:

A har gett in den tazkira han berättat om hos Migrationsverket samt handlingar som han uppger kommer från hans skola. Handlingarna är av enkel beskaffenhet och saknar i princip bevisvärde. Han har således inte gjort sin identitet sannolik.

Domen är för övrigt intressant också för den som följer frågan om åldersbedömning eftersom det just i ovannämnda fall också gjordes en sådan och den gjordes enligt just en av de beprövade metoder som används i övriga nordiska länder, nämligen av en legitimerad tandläkare och rättsodontolog vid Rättsmedicinalverket, en metod som nu i april 2016 mer eller mindre förkastats av den svenska Socialstyrelsen… Läs bland annat texterna Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre och ”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”, båda från den 26 april 2016.

Ingenting hjälper, galenskaperna, virrvarret, rättsosäkerheten både för dem som kommer hit som asylsökande och för oss som lever här och genom våra skatter bekostar cirkusen (en tämligen relevant beskrivning av migrationsverksamheten i Sverige), som kostar så astronomiska summor numera att området torde vara det dyraste i Sverige. Och så kan man inte ens hålla ordning på sina egna – sina egna! – regler.

Den härdsmälta miggor talat om under en längre tid torde vara ett faktum.

© denna blogg.

”En av undertecknarna har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig.”

I artiklar i Svenska Dagbladet, på Dagens Samhälles och Det Goda Samhällets sajter har jag skrivit om åldersbedömning av minderåriga asylsökande. På bloggen finns hundratals texter skrivna av miggor, HVB-personal, familjehem och andra skrivna under många år.

Läs först min senaste text i ämnet Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre (26 april) och de artiklar som länkas till i texten.

I många år har jag drivit – och skrivit om – frågan om åldersbedömning  här på bloggen och, som sagts ovan, i andra medier.

I ett brev till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson, daterat den 23 april 2016 skriver ett antal personer, läkare, under rubriken Ang. medicinsk åldersbedömning bland annat:

Vi är mycket tveksamma till Socialstyrelsens (läs barnläkaren Carl-Erik Flodmarks) förslag. Vi finner både genomgången av det vetenskapliga kunskapsläget – state of the art – och de givna förslagen på framtida metoder undermåliga och styrda av en på förhand bestämd metodinriktning och politiskt färgad viljeinriktning. Utredningen har till synes varit styrd av Barnläkarföreningen, vars synpunkter sedan länge har varit att metoder för medicinsk åldersbedömning är ovetenskapliga. De har i stället förordat psykosocial utredning, vilken nu av SBU förklarats vara helt utan vetenskaplig grund. De medicinska metoderna har sina svagheter, men är om något vetenskapligt grundade.

Vidare sägs i brevet till statsrådet Morgan Johansson att:

Utredningen har skett bakom stängda dörrar. Vi har flera gånger tagit kontakt med utredaren för förhandsbesked om hur utredningen fortskrider och vilken riktning resultatet kommer att ta utan framgång. En av undertecknarna (HM) har erbjudit sig att bistå med sin kunskap, men  detta har avfärdats med motiveringen att han genom sin professionella verksamhet med åldersbedömningar varit jävig. Referensgruppen har bestått av bl.a. Läkarförbundets och Tandläkarförbundets ordförande, vilka inte har någon som helst kunskap i ämnet. Den utsedda projektledaren, med barnfetma som specialitet, var helt utan vare sig teoretisk eller praktisk erfarenhet av åldersbedömning med de aktuella metoderna. För att kunna bedöma metoderna fordras djup kunskap, forskning och praktisk erfarenhet.

Vidare sägs också:

Det finns sedan länge väl etablerade metoder som är så rättssäkra man överhuvudtaget kan begära. Dessa används, med få undantag, i hela västvärlden. Det förefaller anmärkningsvärt att Sverige skulle distansera sig genom det av Socialstyrelsen lagda förslaget.

För ministerns kännedom citerar brevskrivarna vad ”den absolut ledande personen i medicin i Münster, Andreas Schmeling inom området, professorn i rättsmedicin svarade på det upprop som sändes ut till 37 forskargrupper i ämnet”:

I brevet beskrivs vidare de metoder för åldersbedömning som jag skrivit om i alla mina tidigare texter; de metoder som bland annat sedan många år används i Finland: röntgen av händer och tänder. Vid behov kan man komplettera med skiktröntgen av nyckelbenet. Brevskrivarna avslutar:

Det är viktigt att Socialstyrelsens förlegade rekommendationer från 2012 dras tillbaka, då dessa utgör ett hinder för att få hjälp med röntgenundersökningar i de asylsökandes närhet. De flesta landsting vägrar att låta sina kliniker biträda med röntgenbilder, och under det senaste året har de sökande och deras gode män fått resa långt till villiga kliniker.

Med bästa hälsningar
Lars Breimer, docent, klin. kemi
Leif Kullman, spec. oral radiologi medicin, ”spec.” rättsodontologi
Karl-Johan Kärrström, spec. allmänmedicin
Håkan Mörnstad, prof. em. oral patologi och oral medicin, ”spec” rättsodontologi
Aina Teivens, leg. tandl. MS, ”spec.” rättsodontoloi
Nenad Zeba, spec. ortopedi och handkirurgi

I sitt P.S. framhåller de (att det ens ska behövas! Min anm.) att:

Ingen av oss gör detta för egen vinning, tre av oss (HM, LK, AT) är pensionärer och övriga aktiva inom sina resp. yrken. Sedan systemet havererade under 2014 har HM haft cirka 200 fall med ekonomisk ersättning där Migrationsverket tillrått den sökande att inkomma med en ”tandundersökning”.
—————–
Vår drivkraft är det genomslag som en handfull barnläkare haft i debatten och som föranlett ett havererat omhändertagande av de ensamkommande ungdomarna, samt det missnöje som finns i befolkningen över att asylsökande kunnat ljuga sig till fördelar.

© denna blogg.

Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre

Jag skriver idag på Dagens Samhälle under rubriken Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (inte min rubrik…) återigen om att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av minderåriga asylsökande, medan man i de nordiska grannländerna Danmark, Norge och Finland sedan många år som en självklarhet gör sådana vid behov. Kort ur texten:

Antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige (35.369) under 2015 var ensamt 3,4 gånger så stort som till övriga Norden tillsammans (10.389). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan uppge sig vara under 18 år.

I min text på Det Goda Samhället den 15 mars 2016, med rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna, skriver jag om Migrationsverkets migrationsrättsenhets text från den 29 oktober 2015:

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Asyl eller skydd ska inte beviljas lättvindigt, det ska sökas på faktiska grunder och inte på lögner, och den som har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd – tillfälligt eller permanent – medan den som inte har det ska lämna landet. Det ankommer på den sökande att visa vem han är, varifrån han kommer, hur gammal han är vid tveksamheter om han uppger sig vara minderårig samt vilka grunder han har för att söka asyl. Trots att detta såväl förutsätts i lagen som i ovannämnda dom, har Migrationsverket inte sett till att åldersbedömning görs när det finns anledning att misstänka att en person ljuger om sin ålder. Migrationsverket har i stället i åratal gjort allehanda utredningar och skrivit alla möjliga texter om just bedömning av ålder.

Den senaste texten som jag känner till i ämnet är en åttasidig rättsutredning – Frågor om bedömning av ålder – från 2016-03-21. Medan över 35.000 påstått och faktiskt minderåriga kommit till Sverige bara under 2015 (tre gånger så många som till övriga Norden totalt!) skriver Migrationsverket texter och utreder Socialstyrelsen (igen!) vad de ska rekommendera för åldersbedömningsmetod när det finns väl beprövade och fungerande metoder i Danmark, Norge och Finland! I Migrationsverkets senaste text i frågan, som alltså kom för bara en månad sedan, kan man bland annat läsa:

Samma ingredienser vispas runt år efter år och smeten blir aldrig färdig. Tid och energi läggs på att författa allehanda konsekvensanalyser (som den tidigare nämnda), rättsliga kommentarer (bland annat från 2015-09-03) och rättsutredningar (som den ovan nämnda) i stället för att agera och se till att åldersbedömningar görs i de fall – och de är med stor sannolikhet inte få – där det finns tvivel kring den åldersuppgift den asylsökande uppger. För rättssäkerhetens skull och av flera andra anledningar som redan tagits upp så många gånger att till och med Migrationsverket borde ha förstått dem.

Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:
Hur många ensamkommande barn är vuxna? –  5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna – 8 oktober 2014
Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016
Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

På bloggen:
Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna? – 7 januari 2016 (i samband med Op ed-artikeln i SvD den 7 januari 2016, se ovan)
Och texter som kan sökas till exempel med hjälp av sökordet ”ensamkommande”.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder.

– Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena.

Det säger nu inrikesminister Morgan Johansson, bland annat i Svenska Dagbladet i en text med rubriken Medicinska åldersbedömningar i höst.

De fyra moderata kommunalråden, som skrev den skarpa och viktiga artikeln den 14 mars på Brännpunkt – har fått gehör. Det hedrar Morgan Johansson att han reagerat så snabbt. Hans reaktion visar också att det som Migrationsverkets rättschef skriver i sin replik på kommunalrådens debattartikel – ”Vi gör åldersbedömningar” – inte stämmer, vilket såväl kommunalråden som jag och många andra konstaterat för länge sedan.

Vi är alltså många – inte minst bland Migrationsverkets egen personal – som har tagit upp frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga under många år. Vi har varken lyssnats på av den dåvarande regeringen Reinfeldt eller sedan september 2014 av den nuvarande regeringen. Men antalet påstått och faktiska minderåriga har nu nått sådana höjder att det inte längre går att låtsas att 22- och 26-åringar och äldre är 17, år gamla. Det riskerar att vara alldeles för många vuxna män som hanteras som ”barn” med allt vad det innebär av såväl kostnader som allehanda olägenheter och risker.

I artikeln där Morgan Johansson uttalar sig, kan man läsa att:

Socialstyrelsen ska i april presentera en vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömningar. Morgan Johansson ser framför sig ett statligt ansvar för bedömningarna med Migrationsverket och Medicinalverket som huvudaktörer.

Men Socialstyrelsen har för bara några år sedan gjort ett ”ställningstagande” som låter som om det kunde ha varit skrivet av någon i Svenska Barnläkarföreningen (en förening som medverkat till att åldersbedömningar inte gjorts i Sverige på många år). Att den nu ska komma med nya uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer eller vad det ska kallas denna gång, är inget som på minsta sätt behöver hindra att åldersbedömningar börjar göras omedelbart. Det är bara att ta efter de nordiska länderna och utföra handledsröntgen och/eller tandröntgen – det är inte alls komplicerat och det finns i Sverige både läkare och tandläkare som kan utföra dessa kontroller/bedömningar, precis som i Norge, Danmark och Finland.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. Det poängterar också Migrationsverket i den konsekvensanalys verket gjorde i oktober 2015, med rubriken Man behöver absolut  inte vänta på Socialstyrelsens  uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer.

Att läsa:
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet
•  Debattartikel från fyra moderata kommunalråd i Stockholms-regionen: ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten”– 14 mars
•  Replik från Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer: Migrationsverket: Vi gör åldersbedömningar – 16 mars
•  Slutreplik från kommunalråden:”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning” – 17 mars
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielssons debattartikel, också den publicerad på Brännpunkt:

På bloggen
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 16 mars

På sajten Det Goda Samhället
•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars
•  En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar … – 17 mars

Och nu:

Mer att läsa för den som orkar:
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn”  – 9 februari 2015
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 11 inlägg som publicerats här på bloggen i ämnet sedan mars 2012.

© denna blogg.

Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 2

Om Socialstyrelsens krumbukter

Läs först Migrationsverket ska göra sitt jobb del 1.

I ett inslag i Aftonbladet TV säger Elisabeth Dahlin, generalsekreterare på Rädda Barnen att:

Vi har ju expertmyndigheten Socialstyrelsen som kommer ut med nya riktlinjer nu i april kring åldersbedömningar. Jag tror att det finns en fara med om man börjar med hemsnickrade och hemkokta metoder ute i kommunerna. Det handlar om rättssäkerheten.

När det gäller ”expertmyndigheten” finns det en del att undra över. Bland annat:

Varför behöver Socialstyrelsen göra ett nytt ”ställningstagande”? Har något revolutionerande hänt på området sedan de lade tid, kraft och pengar på det förra ställningstagandet för knappt fyra år sedan som gör att det måste göras om?

Av Socialstyrelsens ställningstagande daterat 2012-06-26 med Dnr 31156/2011 med rubriken Medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren, framkommer att myndigheten anger att den:

…efter diskussioner med Migrationsverket kommit fram till följande ställningstagande avseende medicinska åldersbedömningar för ensamkommande barn i övre tonåren samt barn i anknytningsärenden, när barnet uppger sig vara under 18 år, men där tecken finns att personens verkliga ålder är högre och då det inte är uppenbart att personen är vuxen.

Vad innebär det att Socialstyrelsen tar fram ett ställningstagande efter diskussioner med Migrationsverket? Och vad menas med att Socialstyrelsen gör ”ett ställningstagande”? Mot eller för vem/vilka tar myndigheten ställning? Hur kommer det sig att Socialstyrelsen inte ger råd, riktlinjer, anvisningar eller rekommendationer i den fråga dokumentet anger att det handlar om, nämligen medicinsk åldersbedömning för barn i övre tonåren?

Varför anser statliga Socialstyrelsen i Sverige att den behöver göra en ny utredning i samma fråga nu som den redan gjorde inför sitt ställningstagande i juni 2012? Man kan också ställa en fråga om hur man tänker på Socialstyrelsen när det anges att dess mål med ställningstagandet var:

att minska risken för att barn felaktigt bedöms vara över 18 år.

För det är ju precis tvärtom, risken är betydligt större att påstått minderåriga, som inte är det, inte bedöms vara över 18 år!

I de nordiska grannländerna har åldersbedömningar gjorts i många år. Migrationsverket kan med fördel göra som man gör där: anlita kunniga och erfarna ortopedkirurger och rättsodontologer som kan detta med åldersbedömning. I Finland, till exempel, utförs åldersbedömning genom att man undersöker den asylsökandes tand- och handlovsben genom röntgen och kliniska undersökningar.

© denna blogg.

 

En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.”

I min OP-ED-artikel – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – i Svenska Dagbladet den 5 oktober, skriver jag om de stora skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden vad gäller konstaterad  förekomst av vuxna asylsökande som säger sig vara minderåriga.

En migga skriver:

Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ”ensamkommande barn” tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött  de medicinska åldersbedömningarna.

Migrationsverket slöt avtal med sjukhuset för att tillmötesgå Socialstyrelsens rekommendationer om att  i tveksamma fall först låta en pediatriker undersöka det ensamkommande, asylsökande barnet, och om pediatrikern anser att barnet kan vara vuxet så bör tandröntgen och handledsröntgen genomföras. Hur har det fungerat. Jag har frågat men inte fått svar.

Häromdagen stötte jag på ett fall där Migrationsverket hade erbjudit den asylsökande handledsröntgen strax innan avtalet med sjukhuset slöts. Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal. Men avtalet med Sachsska Barnsjukhuset gjorde att svaret från handledsröntgen inte räknades utan den sökande skickades till sjukhusets pediatriker som utan omsvep och utan vidare kontroller konstaterade att den sökande var ett barn…

Kommentar: Obegripligt. Om man sätter detta farsartade förfarande i relation till hur professionellt och lagenligt åldersbedömningar verkar göras i de övriga nordiska länderna, framstår de ytterst få bedömningar som görs i Sverige som ett stort, kostsamt, obehagligt och farligt skämt.

Uppmaning: Ni miggor som kan svara på frågan ovan: ”Det skulle vara intressant att veta hur de miggor som jobbar med ‘ensamkommande barn’ tycker att Sachsska Barnsjukhuset i Stockholm har skött  de medicinska åldersbedömningarna” får gärna höra av er. Med garanti om anonymitet, som alla miggor som skriver här har.

© denna blogg. Korta citat får göras; länka alltid till originaltexten. Översättning och publicering till andra språk får inte göras utan tillstånd.

En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!”

En migga skriver – med anledning av inlägget Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” (27 mars)

Jag såg att du hade skrivit om MiÖDs dom om att ”ensamkommande barn” (ensamkommande minderåriga asylsökande), att de har bevisbördan gällande sin ålder. Eftersom det hittills – av någon märklig anledning – ansetts vara Migrationsverkets (?!) ansvar att bevisa att en asylsökande som säger sig vara barn i själva verket är vuxen så känns den här domen som en lättnad. Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!

Eftersom så gott som alla asylsökande ensamkommande som kallar sig barn saknar id-handlingar, så har Migrationsverket sedan länge erbjudit dem medicinsk åldersbedömning i form av tand- och handledsröntgen i de fall då det varit tveksamt att den sökande är minderårig. Vårdcentraler i många kommuner liksom en del landsting, har på senare tid vägrat medverka till dessa undersökningar!

I en del kommuner kan man få till stånd tandröntgen, men inte handledsröntgen. Läkare och tandläkare har uttalat sig i media om att det inte går att en persons biologiska ålder enbart genom tand- och handledsröntgen och att det är därför de inte vill medverka. Socialstyrelsen ansåg att Migrationsverket måste ”skärpa” sig och få till stånd en ordning där en pediatriker undersöker barnet först och pediatrikern anser att det behövs vidare utredningar, alltså tand -och handledsröntgen så görs även dessa utredningar. Migrationsverket följde Socialstyrelsen och försökte finna en lösning, försökte finna sjukhus där en fullständig åldersbedömning enligt Socialstyrelsens anvisningar skulle kunna genomföras. Miggorna kände sig lättade. De tänkte att var skönt att de äntligen slapp ringa till olika vårdcentraler för att fråga om de ville göra en tandröntgen och skriva en remiss till en handledsröntgen på en frisk person. För nu skulle de få ordning på det hela. Men det var inte många som nappade på Migrationsverkets anbud. I dag finns det två sjukhus som är beredda att ta emot ensamkommande barn för pediatrisk undersökning , det ena är i norra Sverige det andra är i Stockholm. Samtidigt har domen från MiÖD helt och hållet slaktat idén om att Migrationsverket ska servera hela ”kittet” till varenda person som påstår sig vara minderårig.

Vad jag menar med ”servera hela kittet” enligt Socialstyrelsens anvisningar , är att det ju är onödigt nu, när MiÖD slagit fast att det räcker med tandröntgen. Innan domen kom fick verket tillbaka nästan alla ärenden från domstolarna där man bara fått till stånd tandröntgen. Därför att verket inte följt Socialstyrelsens anvisningar. Att anvisningarna var omöjliga att följa då det inte fanns en enda pediatriker i landet som ville ägna sig åt ålderskontroller och att det fanns få sjukhus som ville röntga handleder på friska ungdomar i detta syfte, brydde sig domstolarna inte om. Det var lite av moment 22 över det hela. Då utannonserade Migrationsverket detta – för att få till stånd hela ”kittet” d.v.s. en verksamhet där en pediatriker först undersöker den ensamkommande och om tvivel kvarstår skriver remiss till tand- och handledsröntgen. Men det var bara två sjukhus som nappade.

Nu finns MiÖDs beslut och det är det som gäller.

Reflektion: Apropå det miggan skriver om att ”det inte fanns en enda pediatriker i landet som ville ägna sig åt ålderskontroller”, så kan man fundera kring varför läkare har/tar sig rätten att neka att utföra lagstadgade kontroller när läkare inte får vägra utföra aborter… Som sagt: bara en reflektion i sammanhanget.

© denna blogg.