Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat.

Om åldersbedömningar har det skrivits om här på bloggen i många år (länkar till ett antal texter längst ner). Med det stigande antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som inte styrker sin ålder, har ansvariga, beslutsfattare och allmänhet börjat inse att det inte är rimligt att Sverige ska bekosta vuxna mäns vistelse här under asylprocessen som om de vore ”barn”. Och att det inte är rimligt att minderåriga tvingas bo och gå i skolan med vuxna män, inte sällan tio år äldre eller mer än de själva.

Den viktiga frågan – som i övriga Norden är en självklar sak och inte stöter på något motstånd – om åldersbedömning, har miggorna, HVB-personal, familjehem, socialtjänstpersonal med flera som sagt tagit upp otaliga gånger här på bloggen och jag har också skrivit om den i Svenska Dagbladet (se länkar nedan).

Så här ser det ut på Dagens Samhälles sajt idag, den 3 april kl 15.00, vilket visar det stora intresse frågan om åldersbedömning av unga ensamkommande asylsökande nu börjat väcka.

Klicka på textrutorna för att komma till artikeln och dela/sprid gärna texterna i egna sociala nätverk. Notera också att artikeln Fel att påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar, av läkare och specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, samtidigt är tredje mest läst.

 

 

 

 

 

Tre OP ED-artiklar av mig på Svenska Dagbladets ledarsida:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Enhetschefen inom socialtjänsten igen: ”Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.”

Läs först dessa texter som en enhetschef inom socialtjänsten på en ort någonstans i norra Sverige skrev i slutet av förra året:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

När jag idag tittar tillbaka på hur det var inom socialtjänsten hösten och början av vintern 2015 så känns det mer som en dröm, en otäck mardröm. Vill egentligen inte öppna ögonen.

Efter årsskiftet har anvisningarna av ensamkommande minderåriga asylsökande stannat av. Vi har fått tre anvisningar i år. Det vi istället har fått göra är att städa upp all oreda som alla snabba placeringar i familjehem fört med sig. Vi hade under den här perioden nästan tre gånger fler familjehemsplaceringar än normalt. Det skedde under tre månader och då kan nog vem som helst räkna ut att vi inte kan utreda familjehem som man bör. Vi har inte haft någon personalförstärkning heller, snarare minskning på grund av sjukskrivningar och brist på utbildade socionomer till utlysta tjänster.

Skulle vi ha låtit de ensamkommande unga bo på tågstationen tills vi hade utrett familjehem enligt alla regler? Vi hade ju ingen möjlighet att säga nej. Spännande ekvation egentligen, du får inte säga nej och du får inte placera i outredda familjehem. Staten vann den matchen men förlorarna var de ensamkommande som vi placerade i olämpliga hem. Sexuella övergrepp, brottsdömda personer och övriga olämpliga familjehem har förekommit. Vi har gjort många omplaceringar.

Jag anser att allt detta är våra politikers ansvar, vi larmade men blev inte lyssnade på. Vi har fortfarande svårt att få tag i bra familjehem till våra andra barn som behöver placeras, då familjehemmen är fulla med ensamkommande. Vi måste köpa vård från privata företag som tillhandahåller familjehem, det blir väldigt mycket dyrare för skattebetalarna.

Hur tänker IVO hantera alla Lex Sarah anmälningar från kommunerna?

I hela den här härvan så maler ordet åldersbedömning i mitt huvud. En massa vuxna män som påstår sig vara minderåriga har skapat denna oreda med hjälp av fega politiker och tjänstemän som inte vill se verkligheten. Nu har vi facit. Debatten i Sverige har börjat så smått att våga prata om åldersbedömningar, men vi behöver inte mer prat nu, vi behöver verkstad. De som faktiskt är barn far illa av att tvingas bo med vuxna män. På ett vanligt HVB i Sverige är det förbjudet att placera vuxna ihop med barn. Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.

Jag kan bara instämma med vad Jenny Sonesson skriver på Dagens Samhälle i texten Svensk socialtjänst behöver ett flyktingstopp.

© denna blogg.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Växjö Nyheter.

Kort ur texten: Männen misstänks ha filmat när de tvingade 12-åringen till anala samlag. Båda männen är medborgare i Afghanistan

Nu meddelar läsare att länken är borta och jag kan konstatera att så är fallet. Jag vet inte varför. 

Men oavsett det så gäller det som står nedan. Jag hoppas att en förklaring snart ska ges för varför länken inte längre går någonstans.

Här är en skärmdump av nyheten innan länken upphörde att fungera. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

År efter år efter år efter år efter år – och ännu längre – har miggor varnat och larmat här på bloggen om att det inte görs åldersbedömningar av personer som påstår sig vara barn men med stor sannolikhet inte är det. Jag har skrivit om den mycket stora andel av åldersbedömda i Danmark, Norge och Finland (65-72 procent) som visat sig vara betydligt äldre än 17 år. Men i Sverige har Migrationsverket uttryckligen nöjt sig med att enbart registrera den ålder som de drygt 35.000 personerna – som påstod sig vara ”ensamkommande barn” 2015 och de drygt 7.000 personerna som påstod detsamma 2014 och alla andra som kom fler dem – angett. En 28-åring har sagt att han är 16 år gammal. Migrationsverket har noterat. En 23-åring har sagt att han är 14 år. Migrationsverket har noterat. En 25-ring har angett att han är 17 år gammal och Migrationsverket har noterat. Och så vidare.

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Allt detta har jag skrivit om och även pratat om med många av de så kallade ansvariga. Ingen har tagit något ansvar alls. Men gärna lyft sina arvoden, betalda av folket.

Här är en kavalkad av länkar till texter, och korta utdrag ur texterna, som visar hur miggorna och familjehemsföräldrar berättat och hur jag har vidarebefordrat det och även själv rapporterat genom åren. Här finns texter från juli 2008 till februari 2016, en period på drygt 7,5 år.

•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

•  En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

•  En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009

Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.

•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

•  En anställd vid ett hvb för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.– 25 juli 2012

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett hvb utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

När jag började jobba med detta i mitten på 2000-talet var det högst en fjärdedel som man verkligen tyckte sig kunna ifrågasätta åldern på, bara med en snabb blick. Idag däremot är det en klar majoritet av ”barnen” som uppenbart är över 18 år. Det man talar om i min bransch och på de boenden jag har kontakt med i tjänsten, är att de som är under 18 år hör till undantagen.

•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 13 maj 2013

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En före detta migga: Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna.

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn. Det är svårt att veta vad som menas med ”uppenbart vuxen” – annat än att det ska vara uppenbart för vem som helst att personen är vuxen.

(I ovanstående inlägg finns länkar till ytterligare 11 texter i ämnet från 4 mars 2012 till 11 oktober 2014)

•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” .- 17 juni 2015

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion.

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

•  En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

Kollegan hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

•  Saga och verklighet – 9 februari 2016

– Det finns massor av flickor och kvinnor som väntar på er i Sverige, informerar människosmugglarna. Det råder mansbrist där och kvinnorna bara väntar på att det ska komma män från Mellanöstern och andra länder utanför Europa. Och i Sverige kontrollerar man inte er ålder, det spelar ingen roll om ni är 16, 17, 27 eller 32. De går på den ålder ni uppger. Så ni kommer att tas emot som barn och många kommer att få bo i svenska familjer med egna barn.

© denna blogg.

 

 

Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.”

Tidigare texter kan läsas här. Notera rubrikerna, som är direkta citat av vad en starkt frustrerad enhetschef, som nästintill hamnat vid vanmaktens rand, säger:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

Sedan jag skrev senast har belastningen på kommunen ökat enormt mycket. Det känns nästan lite komiskt att vi tyckte att vi hade mycket att göra efter sommaren, om jag jämför med nuläget blir det nästan skrattretande.

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här. Det drabbar nu även vårt vanliga arbete, då vi fått styra om allt fler i organisationen att enbart jobba med allt kring dessa ”ensamkommande”.

Vi har även många asylboenden i kommunen och får en hel del orosanmälningar avseende barnen, exempelvis misshandel, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld.

Vi överväger nu att säga nej till migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande. Vi har inte längre personal som kan utföra jobbet och vi har ingenstans att placera dessa barn och unga.

När den lilla flickan i Karlskrona dödades och socialtjänsten inte hade hunnit med orosanmälan så blev det liv i luckan i det officiella Sverige och löften om att det aldrig skulle få hända igen.

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Vi måste kunna kräva att staten ska följa lagstiftningen och göra vettiga åldersbedömningar och låta socialtjänsten ägna sig åt det som är deras ursprungliga uppdrag. Låt oss få prioritera barnen och ungdomarna!

Kommentar: Vem lyssnar på den här enhetschefen inom socialtjänsten – och andra på samma post i många andra kommuner? Enhetschefen säger nu själv:

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.

Och, alarmerande:

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Enhetschefen larmar för tredje gången här på bloggen och denna gång mycket skarpt, skarpare går knappast att uttrycka sig. De fel och brister – och om människor dör – som uppstår i det kaos som tycks råda i många kommuner kan knappast vila på en liten enhetschef i en kommun som inte längre går på knäna utan i princip ligger platt på marken. Ansvaret för – i ordets verkliga betydelse – och skulden till situationen, som förstås också hårt drabbar landets egna medborgare, vilar tungt på politiker i riksdag och regering.

© denna blogg.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?”

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), igen:

Sedan du publicerade mitt första inlägg – Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – den 19 augusti, så har anvisningarna av ensamkommande asylsökande unga fortsatt att strömma in.

Mycket snart tror jag att vi når någon slags gräns där det tar stopp. Hittills har vi lyckats ”trolla med knäna”, skulle jag vilja beskriva det som, för att ordna boende åt alla. Några av våra familjehem har tagit emot både 1, 2 och 3 stycken.

Jag har läst statistik från Migrationsverket, och bara under de senaste sju dagarna har 1300 ”ensamkommande barn” sökt asyl i Sverige. Det enda jag kan vara säker på är att anvisningarna kommer fortsätta vara många.

Hur tänker de styrande egentligen, hur ska kommunerna klara av detta? Det borde vara viktigt för alla att de som verkligen är barn får den hjälp från socialtjänsten som de behöver.

Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn? Finns det någon annan myndighet i Sverige accepterar det (förutom Migrationsverket då)?

Kommentar: När den här enhetschefen som tvingas arbeta under helt hopplösa förhållanden, i förtvivlan slår larm, är det ingen som lyssnar. Ingen som tar det nu så berömda ”ansvaret”. Hon skriker rakt ut i ett tomt, svart hål. Det har miggorna och jag också gjort. I åtta år.

© denna blogg.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!”

En enhetschef inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), skriver:

Tack för att du skriver om det du gör, jag tycker du gör det på ett bra sätt. Har följt dig i över 1,5 år nu. Detta är första gången jag skriver till dig.

Jag jobbar inom socialtjänsten som enhetschef i Dårköpings (fingerat namn) kommun.

Så kallade ensamkommande barn har blivit en stor utmaning för kommunen. Det känns som en tickande bomb. Vi får anvisningar från migrationsverket på löpande band. Platserna på vårt hvb-hem är fullt för länge sedan och vi har nu i princip även slut på familjehem. Hittills i år har vi fått 35 anvisningar, 11 st under perioden jan-maj och 23 stycken juni- 18 augusti.

Vi kan inte längre uppfylla lagkraven vid placeringar, till exempel matchning mot familjehem – vi är glada om någon säger ja till placering, utredning av familjehem – vi hinner inte utreda alla före placeringarna utan det görs i efterhand. Eftersom våra familjehem utnyttjas maximalt så får vi bara hålla tummarna att inga ”vanliga”, skattebetalande familjer i vår kommun hamnar i ett läge där deras barn behöver placeras för då har vi inga familjer att placera dem i.

Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!

Hela vår barnavård sätts ju ur spel på grund av mängden som anvisas till kommunen. Tänk om det är samma andel vuxna som du refererat om i Danmark – Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna. Då hade vi bara behövt placera kanske 13 barn i år och vi hade kunnat göra ett bra jobb med dem som verkligen behöver det.

Jag har pratat om problemet med dessa påstått minderåriga asylsökande med en politiker i min kommun och han ville att jag skulle skriva ned lite fakta som han kunde vidarebefordra till politiska kontakter han har på departementsnivå. Han ser ju vilket problem mängden anvisningar medför för vår kommun. Vi diskuterade även problemet med vuxna män som går i våra skolor bland våra ungdomar och problemet med det är svårt att blunda för.

I en artikel – Skickar nödrop om ensamkommande barn – i Svenska Dagbladet den 18 augusti, vädjar Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson:

Den senaste prognosen på 12 000 barn för hela 2015 kommer att överskridas om tillströmningen fortsätter i den här takten. Nu gäller det att kavla upp ärmarna och hjälpas åt, är Anders Danielssons budskap.

– Vi måste lösa uppgiften, och om vi alla gör så gott vi kan tillsammans så kan vi klara det här. En extraordinär situation kräver extraordinära lösningar.

Antingen är den här mannen – den högavlönade generaldirektören för statliga, skattefinansierade Migrationsverket –  naivare än tjuren Ferdinand och lever i en egen drömvärld eller också är han osedvanligt fräck som vädjar till oss att vi ”tillsammans” ska lösa (???) de problem som han låtit uppkomma! Att han har mage att säga det han säger i den här nödropstexten, det är nästintill kränkande mot alla skattebetalande och laglydiga människor i landet Sverige. Kränkande för att han sett oss – inklusive sin egen personal, miggorna som rapporterat i åtta år här på bloggen – som mindre vetande trots att vi under lång tid har larmat och stått i. det har inte rubbat honom, han har inte flyttat sig från sin plats under korkeken där han suttit och luktat på blommorna och odlat myten om ”de ensamkommande barnen som flyr från krig och elände” och inte ålderbedöms ens när det är uppenbart, annat än i ytterst få fall. Typ, som en migga skrev i texten En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”:

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Miggor, hvb-hemspersonal, poliser och andra har skrivit här på bloggen i cirka åtta års tid. Ingen kan påstå att det inte funnits massor av information tillgänglig om den verklig het som tyvärr inte har nått Migrationsverkets generaldirektör (och hans rådgivare) där de odlat egna myter om alla barnen som ”flyr från krig och elände”.

Inte ens Migrationsöverdomstolens dom från den 11 februari 2014 verkar de ha tagit till sig (läs Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” där det tydligt anges att:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

© denna blogg.

Vad hände med ”vi uttalar oss inte i enskilda ärenden”?

Migrationsverket har, genom sin operative chef, Mikael Ribbenvik i direktsända SVT Debatt den 17 oktober, tvärt emot verkets tidigare policy att inte diskutera enskilda fall i medierna, ändå uttryckligen gjort det. Likaså har Migrationsverket på sin hemsida – under rubriken Förtydligande information med anledning av ett uppmärksammat enskilt ärende – skrivit om samma ärende.

När nu Migrationsverket offentligt kommenterar enskilda ärenden, så har verket också förbundit sig att fortsätta att berätta vad som händer i de enskilda ärenden som det kommenterar.

Det aktuella fallet, som Migrationsverket valt att diskutera i direktsändning i SVT, kan man läsa och se inslag om här och här. Läs även detta inlägg från en migga.

En noggrann redovisning av hur Migrationsverket kommer att agera i detta starkt mediebelysta ärende, som SVT för en ansenlig del av licenspengarna gjort ett entimmesprogram om samt bjudit in debattörer till Göteborg för, för att diskutera ärendet, är nu ett legitimt krav som allmänheten har rätt att ställa. Har Migrationsverket sagt A så får det också säga B framöver och lägga alla papper på bordet och redovisa på vilket sätt verket kommer att tolka utlänningslagen i detta fall och varför. Direkt på sin hemsida, informationen behöver inte filtreras via medierna.

Information: Migrationsverket har även tidigare uttalat sig i enskilda ärenden, som t.ex. här:
Förtydligande om uppmärksammat enskilt ärende  – 23 januari 2013
Förtydligande med anledning av ett uppmärksammat enskilt ärende – 10 juli 2013

Det finns kanske flera exempel på hur Migrationsverket, trots mantrat om att det inte kan uttala sig i enskilda ärenden, gjort det också före år 2013. Oavsett hur det är med den saken så är Migrationsverkets medverkan i SVT Debatt den 17 oktober ett övertydligt exempel på att det till viss del låter sig styras av utomstående krafter och att sekretessen och tystnaden kring enskilda fall luckrats upp.

Undran: Gäller den nya öppenheten, den att statliga myndigheter offentligt bemöter och diskuterar enskilda ärenden, andra myndigheter också? Kan vi räkna med att socialtjänsten, efter att ett ”enskilt ärende” uppmärksammats, också diskuterar det öppet? Skatteverket? Försäkringskassan? Är det slut på hänvisandet till att ”vi uttalar oss inte i enskilda ärenden” i svensk myndighetstradition? Eller är det bara en statlig myndighet – Migrationsverket – som har slängt principen ”vi diskuterar inte enskilda ärenden” överbord?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)