• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Möten på Deli di Luca

deli-di-lucaBästa mötesstället på Söder!

Här har jag träffat både kreti och pleti, hög och låg, ung och gammal, vacker och ful. Miljön är skön, ljus och luftig, moden utan att bli ”steril”.

Förr låg Brasco i de här lokalerna, där hade jag mitt stambord i många år. Men det är ett uppsving att Deli di Luca tog över! Just saying.

Affe in memoriam – tio år utan Affe

Tio år av saknad.

Det är helt ofattbart att det är tio år sedan min vän, Jannes bror, Annelies vän och arbetskamrat, Söderprofilen som ”alla” kände, Affe Olsson, segnade ned (8 maj) och dödförklarades (9 maj). Tio år.

affe-i-vintermossaJag minns honom och alla upptåg och galenskaper och hur kul det var att få göra dokumentären ”Vickys Livs” om hans och broder Jannes öden och äventyr i deras lilla butik på Skånegatan. Om hur de smågnabbades på broderligt vis och stickor och strån faktiskt rök ibland när det tände till ordentligt. Men de jobbade bra ihop, kompletterade varandra. Båda två blev mina bästa vänner och under de månader jag filmade i butiken jag blev jag en del av verksamheten och lärde känna alla roliga och tråkiga, glada och gnälliga , kloka och halvgalna kunder.

Vickys Livs var som en egen värld på Söder. Hammarby-fans och popband, tanter i el-rullstolar som fick hjälp när de inte kunde ta sig in i butiken, Arne på väg in i demensens dimmor som alltid fick en kopp kaffe och en smörgås när bröderna tyckte att det verkade som om han glömt att äta på ett bra tag. Vänstermänniskor och högermänniskor, unga och gamla, fattiga och rika. På riktigt var det just en sådan blandning av människor och alla behandlades med samma naturliga värme och utan krusiduller – inte undra på att Vickys Livs blev något mer än en liten butik i ett hål i väggen på Skånegatan, Söder!

Jag saknar Affe. Jag vet att många gör det. Han var så levande och han dog så plötsligt, utan någonsomhelst förvarning. Han illustrerar i allra högsta grad och på riktigt ordspråket:

Here today, gone tomorrow.

affes_begravning_16_1148920709_1078Det tänker jag ofta på. Hur skört livet är. Och – med risk för att låta sentimental – det är bra att vara tacksam för att man lever och för den familj och de vänner man har. Det är och gör jag varje dag. Och extra glad är jag åt att ha kvar min vän sedan mer än ett kvarts sekel: Janne, Affes bror.

Nu vinkar jag upp mot Söders blå och soliga himmel och hoppas att Affe ser det: Du är inte bortglömd, Affelainen, det blir du aldrig!

Min allra första kolumn på ledarsidan i Svenska Dagbladet handlade om Affe:
Folkhemmet dog med Affe – 5 juni 2006.
vickys-dvd-enkelFilmen om Vickys Livs, 30 minuter lång (visades flera gånger på Tv8) finns uppladdad i tre delar om tio minuter vardera:
Vickys Livs- The Movie del 1
Vickys Livs- The Movie del 2
Vickys Livs- The Movie del 3
Vickys Livs – The Story finns nedtecknad här på bloggen.

 

Söder – hata eller älska?

Södermalmsnytt om att hata SöderSamtidigt som vår lokaltidning Södermalmsnytt tutar ut sitt budskap (kan läsas här), skiner solen, parkerna är gröna och Bondens marknad är i full gång på Katarina bangata. Jag har aldrig tänkt i termer av att ”hata” eller ”älska” mina kvarter på Söder och skulle någon ha frågat så hade jag väl snarare sagt att jag älskar än att jag hatar dem.

Jag har själv bott på Söder i några decennier, redan innan det blev ”fint” att bo här. Medan grekernas svartklubb fanns kvar på hörnet av Åsögatan och Nytorgsgatan. Söders Elektriska, med det gamla paret som jobbade tills de var över 80 i butiken som de haft i över 40 år, låg på Renstiernas gata. Erik Johanssons kött- och fläskaffär fanns kvar på Renstiernas gata och dit vallfärdade människor från både när och fjärran. Pizzeria Tevere låg i nära fyra decennier vid Nytorget. Ramqvists Läderhandel låg på Folkungagatan, precis vid busshållplatsen. Där hängde rejäla långkalsonger och stod grova, handgjorda läderkängor i skyltfönstret, alltid med fint handtextad reklam för varorna på hemsnickrat rim. Och medan det ännu vimlade av vilsegångna halvalkisar, lätt psykiskt udda typer och stadsdelen hade en mycket levande och mycket genuin, lite gammaldags svensk själ.

Fortfarande finns en del av den gamla själen kvar, dock i betydligt mindre utsträckning än för bara 15, 20 år sedan. Men kvarteren där jag bor känns som en småstad i storstaden, jag känner dem som har butikerna i området, känner igen och hejar på många som bor här och trivs bra i mitt hus där det bara bor 10 personer/familjer i uppgången.

För min del tycker jag inte att det finns något att ”hata” på Söder, tvärtom. Och här är ett litet bildsvep från en septemberlördag i mina kvarter; det finns betydligt mer att älska än att hata!

Bilderna föreställer en oxel vid Axel Landquists park; Frida, 99, som handlar på Coop; folkliv på Södermannagatan; gatuburgare på Nytorgsgatan; blommor och äpplen och pumpor på Bondens marknad på Katarina bangata och Axel Landquists park.

Oxel vid parkenFrida, 99, på Coop Södermannagatan Gatuburgare på Nytorgsgatan

Bondens marknad

Bondens marknad äpplen och pumpor   27 september 2014 i min park

 

 

 

 

 

 

 

Pingsten är hänryckningens tid

Pingsten, som kallas ”hänryckningens tid”, är den tid då naturen är som allra vackrast, allra skirast. Och det är verkligen otroligt vackert just de här dagarna i början av juni, på tröskeln till sommaren. Inte undra på att man blir hänryckt!

Så här vackert är det där jag bor. Häggen doftar starkt och somrigt. Allehanda träd har spruckit ut i full grönska och blommor har planterats ut i parker och på torg och våra innerstadsgårdar.

Det kan inte finnas något bättre ställe att vara på just nu än det fantastiska, underbara sommar-Söder i Stockholm!

En kavalkad av pingsttidsbilder

Gården Gårdsfest       Vita blommorMin parkBalkonghängLilla parkenIngerdienserSommarträdSommarsallad