En migga om nya spår på Migrationsverket

En migga berättar:

Det är lite av en röra på jobbet nu

Det går inte snabbt med ensamkommandes beslut, men inte heller för vuxna. Jag har hört talas om att hela asylprövningen ska omorganiseras så att det blir olika ”spår”. Vilket spår det blir för var och en ska bestämmas efter ansökan.

Ansökningsutredningarna ska bli bättre. Ett av spåren (antagligen det som kommer att sysselsätta merparten av oss) ska heta ”Aktiv väntan” och dit sorteras alla ärenden som kräver någon åtgärd innan asylutredningen inleds. Typ språkanalys, åldersutredning, väntan på att den sökande ska komma in med handlingar, äkthetsgranskning av handlingar, ambassadfråga etc.

De som jobbar med detta träffar inte de asylsökande. När det är klart ska de sökande skickas vidare till nästa ”spår”. Nu är jag ännu inte så insatt i hur det ska bli. Det har inte börjat ännu och vi har inte fått någon egentlig information och det är därför svårt att säga någonting mer om det ännu. Det positiva är ändå att ”ensamkommande” inte får något eget ”spår”. Det är alltså positivt under förutsättning att åldersbedömning görs senast  i ”aktiv väntan  spåret”, men helst redan i samband med asylansökan.

Kommentar: Jag upprepar vad jag brukar säga lite då och då, med ojämna mellanrum:

Till denna migga och de andra miggorna (+utlänningspoliser, gränspoliser, anställda inom socialtjänsten, personal på HVB och i familjehem, volontärer m.fl.) som år ut och år in skriver och berättar, informerar, rapporterar, vill jag sända ett stort tack!

Reflektion: Det ska bli intressant att se hur lång tid det tar innan andra medier (än min blogg) tar upp det som miggan berättar.

OBS © denna blogg.

En migga: ”Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?”

En lätt frustrerad migga kommenterar och förklarar:

Expressen skrev igår – Asylsökandet i landet är som ett lotteri – att beviljandegraden skiljer sig markant åt mellan olika prövningsenheter. Migrationsverkets ledning försöker förklara att det kan bero på att olika grupper söker sig till olika delar av landet. Folk från Balkan söker till exempel ofta asyl i Göteborg.

Men hur kan det komma sig att det även när man tittar på sökande från samma land skiljer sig i så stor omfattning? Vissa enheter har till exempel väldigt hög beviljandegrad, generellt sett. Svaret är att det är personalens kunskaper i kombination med den aktuella enhetens ledning som avgör vilken kvalitet det är på hanteringen.

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Man tar i artikeln upp två somalier som uppgett att de kommer från samma ort och åberopat samma skyddsskäl. En får avslag och en får PUT. Den som får avslag har man gjort en språkanalys på som visar att han talar den dialekt man har i norra Somalia och inte i södra delen av landet, som han påstått. Förklaringen han kommer med är att hans mor kommer norrifrån. Det kan säkert hända om man lever ett mycket mycket isolerat liv, men hur många tror på att ett barn uppvuxet i Boden pratar skånska för att dess mamma gör det?

På enheten där man beviljat PUT har man hoppat över språkanalysen. Artikelförfattaren upprörs över att utfallet i antal PUT ser olika ut men gör ingen som helst närmare granskning eller analys av orsakerna och det är både synd och ger felaktiga slutsatser.

Det som verkligen är upprörande är att vi har en myndighet som medvetet genar i ärendehanteringen, hoppar över diverse kontroller, som till exempel språkanalys, äkthetsgranskningar, slagningar i olika system med mera, och som kortar ner utredningstider till i vissa fall endast 20 minuter för att spara tid! Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?

Reflektion: Är det rimligt att Lisa Hallstedt, som uttalar sig i Expressens artikel i sin egenskap av jurist och sakkunnig i migration på Röda korset, inte känner till det som miggan berättar? Om man är sakkunnig så måste man ju kunna de saker som man säger sig vara sakkunnig om. Samma sak gäller Amnestys Madelaine Seidlitz, som också uttalar sig i artikeln och som säger att hon under många år ”fått indikationer på att chanserna att få uppehållstillstånd varierar i landet och att det just i Stockholm är svårast”. Vet hon inte heller hur det ser ut på Migrationsverket? Att det har anställts hundratals nya, unga, oerfarna och personer som efter kort tid ska fungera som beslutsfattare i dessa viktiga ärenden? Hur är det möjligt att vara sakkunniga och inte känna till det som miggan här ovan berättar, och som också flera gånger tidigare har tagits upp här på bloggen?

© denna blogg.

En före detta migga skriver till en skribent på Dagens Nyheter med anledning av hennes ledartext om språkanalyser

Anders Thomas, före detta migga under åtta år, skrev den 12 november till Amanda Björkqvist, med anledning av hennes ledartext i Dagens Nyheter med rubriken Asylsökandes öden avgörs i skojarbransch. Han hade hoppats på ett svar, men har inte fått något. Eftersom det han skriver är allmängiltigt och behöver komma fler till del, har han skickat sin text också till mig för publicering:

Hej Amanda!

Jag har inte sett Uppdrag granskning om detta, så jag kan inte uttala mig om programmet, jag nöjer mig med att bemöta din text som jag just läste i DN. Jag upptäckte att du glömde bort att ta med ett par saker, det kan ju bero på att du endast skriver om vad som tydligen framkom i programmet Uppdrag granskning och inte för att du har letat reda på fakta själv.

Jag har arbetat på Migrationsverket i åtta år, de flesta av dem inom asylprövning och jag har gjort hundratals utredningar och har många gånger använt språkanalys som ett verktyg för att fastställa den sökandes ursprung. Eller snarare var de inte kommer ifrån.

Språkanalyser är, som du skriver, väldigt dyra och oexakta, de används främst när det finns mycket stora oklarheter i den sökandes historia och/eller avsaknad av kunskap om hemorten som den sökande rimligen borde ha. Jag har själv många gånger varit med om att asylsökande inte har vetat vad gatan de bott på hela sitt liv heter, vad parken de har bott bredvid heter, inte moskén, inte fotbollsarenan, inte flygplatsen eller hamnen. Man vet inte vad torget där man har handlat hela sitt liv heter eller var det ligger. Då är det läge för ett språktest. Det visar alltså inte med någon säkerhet varifrån någon kommer, men det kan ofta visa varifrån någon inte kommer.

Visst är det en märklig bransch, där somliga har skurit guld med täljkniv, men det är inte skäl för att avfärda det hela som en bluff och värdelöst. Rätt använt är det ett bra och fungerande instrument. Synd att det inte kommer fram utan att det framställs som att Migrationsverket använder det för att konstruera ett avslag på grunder som inte finns. Som det ser ut på Migrationsverket idag så vill ingen skriva ett avslag för att det tar för lång tid, vilket påverkar produktionen, vilket givetvis påverkar lönen. Man skriver avslag när det är helt och utan tvivel uppenbart att personen inte har de skäl som uppges.

Jag kan tillägga att jag sedan tre år inte jobbar på Migrationsverket. Jag lämnade eftersom jag tror på en reglerad invandring och en rättssäker prövning i asylärenden. Införandet av Lean och överenskommelsen mellan M och MP kom och slog sönder allt det. Jag kunde inte längre sitta och begå tjänstefel och brott mot utlänningslagen flera gånger i veckan, så jag lämnade ett arbete jag kunde och var bra på.

Nu har jag ett arbete jag avskyr och som jag går till bara för att jag får lön. Men jag kan sova gott på natten i vetskap att jag inte är en del av detta vansinne som kallas svensk asylpolitik.

Hälsningar,
Anders Thomas

Kommentar: I ett ”normalt” land skulle det räcka med att en asylsökande, som Anders Thomas berättar, inte vet vad gatan han bott på hela sitt liv heter, vad parken han har bott bredvid heter, moskén, fotbollsarenan, flygplatsen eller hamnen eller ens vad torget heter, där han har handlat hela sitt liv. Då behövs knappast några språkanalyser för att man ska kunna konstatera att här ljugs det friskt och att personen inte är den han utger sig för att vara och inte heller kommer från den stad eller by han påstår sig komma ifrån. Det finns ingen som helst anledning att lägga ut skattepengar på språkanalyser i så solklara fall.

I övrigt kan jag bara säga att jag förstår Anders Thomas (som för övrigt skrivit förordet till den andra ”migg-boken” Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar 2012-mars 2014) som lämnade det snart helt sjunkna skeppet. Samtidigt beklagar jag att Migrationsverket gick miste om en kunnig och ambitiös handläggare/beslutsfattare. Det är ju just sådana som verket behöver och borde göra allt i sin makt för att försöka behålla.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga om Uppdrag granskning om språkanalyser

En migga skriver angående SVT Uppdrag gransknings program om språkanalyser (läs först Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m. och De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

Uppdrag gransknings letande efter EA20 var pinsamt och de gick över gränsen för anständighet när de ringde på hos hans före detta fru för att de hade sett hans bil utanför hennes hus.

Jag undrade hela tiden varför de inte spanade utanför Språkabs vd:s bostad. Det är ju EA20s arbetsgivare Sprakab som har anställt honom och godkänt och publicerat hans meriter! Hans tidigare brottslighet bör ha varit känd för Språkab, även om jag inte ser hur det skulle vara relevant i det hela, särskilt om det ligger långt tillbaka i tiden.

Språkab och EA20 har även gjort analyser i mina ärenden. På begäran av biträden – som förstås läst domen i England – har jag anlitat ett annat företag för ”a second opinion”. Med samma resultat, trots att EA20 då inte alls varit inblandad. UG borde förstå att vi på Migrationsverket inte skickar personer till språkanalys utan vidare. Om de trovärdigt kan berätta om sin hemvist så görs ingen språkanalys.

När det gäller personerna som var med i programmet och som utvisades till Armenien trots att de säger att de är från Syrien, så är jag mycket skeptisk. I liknande fall som jag har skickat till språkanalys har de asylsökande inte ens kunnat berätta vad det är för valuta i Syrien, vad huvudstaden i landet heter, vem som är president etc. Deras förklaringar har så gott som alltid varit densamma: att de är analfabeter som bott i en by och vallat får hela livet, att de aldrig har sett pengar och aldrig tittat på TV eller hört på radio trots att de är 30-35 år gamla… Med tanke på vad Syrien var för stat före kriget så har jag inte riktigt kunnat köpa detta. Och språkanalysen har alltid visat att dessa personer är från Armenien.

Kommentar: Jag har lärt mig genom åren att lita mer på kunniga och seriösa miggor än på journalister som dels ofta inte till fullo behärskar de ämnen de ger sig in att ”gräva” i; dels ofta har en tes som de vill driva och inte är så intresserade av allsidighet och fakta. Med detta påstår jag inte att så skulle vara fallet just här, jag säger bara att jag litar och tror mer på miggan, som jag känner sedan tio år och som har faktisk insyn, än på journalisterna, hur duktiga de än tycker sig vara, eller rentav är.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga (miggor) apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.

SVT Uppdrag granskning sänder i kväll – onsdag den 12 november – ett program om Migrationsverkets språkanalyser. Redaktionen har förhoppningsvis gjort ett bra jobb (programmet har inte sänts när detta skrivs) men om den tror att den gjort ett unikt och enastående Stora Journalistpris-avslöjanden så har den fel. Miggorna har ju rapporterat om språkanalyser och tolkar och fiffel och inkompetens i många år. Här är ett axplock av vad jag publicerat på området genom åren 2009-2014. Var så goda! Kanske blir det miggorna som får Stora Journalistpriset (retroaktivt), undrens tid är inte förbi!

En migga: ”Migrationsverket är inte ansvarigt för att den enda firman i Sverige som gör språkanalyser på detta språk, anlitat en mutkolv.” – 9 september 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

En tolk och en språkanalytiker har, som också rapporterats i media (bl.a. här), polisanmälts för att de tagit pengar från ”somalier” som talar en viss dialekt av ett språk som talas i Somalia men även annanstans i östra Afrika. Dessa ”somalier” (som inte alls är somalier) talar inte den somaliska dialekten av språket (eftersom de inte kommer från Somalia) utan de har genom mutor kunnat köpa intyg på att de gör det av både tolken och analytikern. De som betalat mutorna har samtidigt tagit emot dagersättning från Migrationsverket såsom helt utblottade…

En migga om att den enda bevisningen som de påstådda föräldrarna behöver ge är att de säger: Hej, jag heter Ali och det här är mitt barn Hussein” – 6 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Tillståndsenheterna gör inga språkanalyser, begär inte in handlingar, håller inte separata intervjuer, bedömer inte åldersfrågan. Samtidigt rapporterar socialförvaltningarna runt om i landet om fler och fler barn som fått tillstånd av verket trots att de inte är de barn som först sagts. Barnen har alltså kommit till Sverige på falska grunder, och de måste nu fosterhemsplaceras och förses med god man.

En migga: ”Angående inlägget om att Besök och bosättning inte får göra DNA- analyser” – 14 oktober 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Vi på asylenheterna får inte göra språkanalyser när det gäller vuxna, påstådda somalier. Det kostar ju pengar och eftersom alla som talar somaliska och säger att de kommer från Somalia (även när de aldrig satt sin fot där utan vuxit upp i t.ex. Kenya) ändå måste få asyl så, är språktesterna förstås helt onödiga. Liksom all övrig utredning.

Vidare om Migrationsverkets ”barnhantering” – 20 december 2009. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Verket gör en kort utredning och hänvisar till att det är socialens sak att söka efter mamman och resten av familjen. Språkanalys görs inte, åldersbestämning görs inte. Det hinns inte med.

En migga: ”Numera har man inte heller egna barn, men adoptivbarn har man ofta. Kanske p.g.a. att vi ändå gör DNA-tester ibland, när det gäller de identitetslösas lika identitetslösa anhöriga.” – 28 oktober 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Vi får inte göra språkanalyser eller gräva för djupt i deras ärenden eftersom beslut måste fattas inom tre månader. Detsamma gäller Eritrea.

”Hej, jag kommer från Eritrea och jag  lämnade landet illegalt!” Det räcker för Migrationsverket. Id-handlingar behöver man inte ha.

En migga: ”Det är numera väldigt lätt för oss att nå produktionsmålen (Ja, det heter så inom Migrationsverket, som i en fabrik) ” – 17 november 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Min uppfattning är, att det överlag är lättare att få asyl än någonsin. Kanske beror det på att vi miggor nu har indoktrinerats i att inte ifrågasätta, inte kräva någonting av den asylsökande, inte utreda någonting utan bara lyssna med hjärtat. Och vad spelar det då för roll att den asylsökande har en falsk id-handling, eller ingen handlingar alls, om hon/han ändå kan gråta en skvätt och berätta om det hemska som hon/han utsattes för i hemlandet. När språkanalysen sedan säger att personen inte alls kommer från det uppgivna hemlandet blir det förstås svårt för oss att skriva PUT-beslut. Därför ska vi nu inte göra språkanalyser heller, annat än i undantagsfall.’

En migga berättar om svensk asylvardag – 16 december 2010. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Jag träffade en somaliska häromdagen. Hon sökte asyl. Höggravid, och födde strax efter ansökan. Storyn gick så här, när hon registrerade sin ansökan. Maken blev skjuten av Al Shabaab, i Mogadishu, eftersom han inte ville gå med i gruppen. Hon var gravid och därför samlade släktingarna ihop en summa pengar, för att hon skulle kunna komma till Sverige.

Men språkanalysen visade att hon sannolikt var uppväxt (socialiserad) i ett av Somalias grannländer. Hon talade en sådan dialekt. Hon kunde inte heller någonting alls om den påstådda hemstaden Mogadishu.

En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011.

Romer från Balkan har också tappat bort sina nya biometriska pass någonstans på vägen till Sverige. Somalier har inga och har de några så är de garanterat förfalskade handlingar, vilket väcker misstanken om att personen inte kommer från Somalia vilket också sedan  bekräftas, genom språkanalys. Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför? Jag kan inte svara på detta.

En migga: ”Jag är rädd att vi har beviljat massor av tillstånd som vi inte kan stå för… ” – 5 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Den stora frågan är: Varför tvingar vår arbetsgivare (svenska staten) oss att göra så? Att låtsas tro att varenda papperslös person som säger att han (och det är oftast en ”han”) kommer från Somalia – eller en mängd andra länder – och ofta också att personen dessutom är minderårig? Språkanalyser ska inte göras ”i onödan” och inte heller åldersundersökningar.

En migga: ”…en aning märkligt att de skulle behöva resa någonstans igen i synnerhet som de är helt utblottade och till och med ansökan om FP har betalats av socialen! ” – 21 januari 2011. Kort utdrag (klicka på länken för att läsa hela texten):

Folk skulle bara veta hur många främlingspass (FP) som anmäls försvunna eller borttappade! Man säljer sitt FP helt enkelt och sedan kräver – och får – man ett nytt. Som man också säljer, om man inte använder det själv för att åka till hemlandet. Vilket oftast inte är det land som står i FP. Om man exempelvis hittat på att man är ett ensamkommande barn från Somalia och fått PUT och FP fast man egentligen är en vuxen man från Kenya med ett eget kenyanskt hemlandspass kan det vara så här. MIG fattade misstankar om att ”barnet” faktiskt inte var ett barn och dessutom kom från Kenya och inte från Somalia. Men någon språkanalys fick inte göras (i enlighet med den snabba hanteringen och Visionen). PUT beviljades och FP likaså.

Resten av texterna kan läsas genom att man klickar sig vidare här.

En migga: ”Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket.”

En migga skriver:

Om viljan finns är det lätt att minska antalet asylsökande eftersom en betydande andel av dem inte behöver skydd i Sverige

Inledning

Självklart kan Migrationsverket påverka hur många personer det är som söker asyl i Sverige. Alla som har jobbat i något år med asylärenden vet att det finns mycket som kan göras för att minska antalet asylsökande. Till exempel har en betydande andel av dem som påstår sig komma från Syrien, före resan till Sverige, i själva verket haft en ohotad tillvaro i ett annat land.

Halvsanning eller halvlögn och stora kvalitetsbrister

Det är häpnadsväckande att Migrationsverkets tillförordnade rättschef Carl Bexelius  i texten Migrationsverket: Går inte att begränsa flyktingmottagandet, publicerad i Svenska Dagbladet den 29 augusti uttalade att han inte ser någon möjligheter att strypa inflödet. Sitter han så högt uppe att han har tappat kontakten med den praktiska verkligheten? Ni som läser denna text får bedöma om hans politiskt korrekta uttalande är en halvsanning eller en halvlögn.

Ledande tjänstemän på Migrationsverket och politiker säger långt ifrån hela sanningen när de påstår att det inte går att minska antalet asylsökande som kommer till Sverige.

Migrationsverket kan påverka två av orsakerna till den nuvarande situationen med rekordmånga asylsökande som säger sig komma från Syrien. Den gemensamma nämnaren är stora kvalitetsbrister i Migrationsverkets handläggning. För det första är Sverige det enda landet i världen som, utan att ingående utreda om de är skyddsbehövande eller inte, beviljar permanenta uppehållstillstånd till nästintill alla som bara säger sig komma från Syrien. För det andra är det i Sverige ganska lätt att få uppehållstillstånd med hjälp av falska identitetshandlingar och en påhittad asylberättelse. Merit Wager har under mycket lång tid påtalat detta.

För alla insatta är det frustrerande att höra när politiker och de högsta tjänstemännen på Migrationsverket gång på gång säger att Sverige ger skydd till ”dem som tvingas fly från krig och förtryck”, och sedan inte säger något mer. Vissa politiker vet kanske inte bättre, men tjänstemännen vet att de vilseleder när de enbart uttalar denna halvlögn/halvsanning. Asylsökande påstår sig komma direkt från krig/förtryck i till exempel Syrien och även Somalia, men en betydande andel av dem har i verkligheten sedan många år tillbaka inte bott där eller har rentav aldrig bott där.

Rubriken till denna text skulle också kunna vara:

Migrationsverket ger närmast på löpande band permanenta uppehållstillstånd och flyktingförklaringar till tusentals personer som inte är skyddsbehövande.

De styrande politikerna, ledningen på Migrationsverket och så kallad etablerad media vägrar till varje pris att erkänna detta accelererande problem före valet 2014-09-14 för att ”det skulle gynna Sverigedemokraterna”. Det finns också en kultur på Migrationsverket att så långt möjligt inte låtsas om det negativa som följer med invandringen till Sverige.

Hur kan det ha blivit så här?

Hur kan det ha blivit så här att en betydande andel, uppskattningsvis 50 % eller mer, som åberopar sig vara syrier eller statslösa personer från Syrien och beviljas uppehållstillstånd, inte är skyddsbehövande?

För ett år sedan spred det sig blixtsnabbt runt om i världen att Sverige beviljar permanenta uppehållstillstånd till alla som kommer från Syrien. Problemet var bara det att nästan alla skyddsbehövande som bodde kvar i Syrien och de som hade flytt till grannländerna saknade pengarna som behövdes för resan till Sverige. Det som då hände var att andra personer, som genom att ljuga kunde utge sig för att vara på flykt från Syrien, reste till Sverige och sökte asyl. Detta är ett gigantiskt stort problem som Migrationsverkets ledning inte vill låtsas om.

Exempel är utvandrade personer från Syrien som sedan lång tid tillbaka är lagligt bosatta i till exempel Danmark, Tyskland, Polen, Tjeckien, Ungern, Spanien, Italien, Grekland, Bulgarien, Ukraina, Libanon, Förenade Arabemiraten och USA. Där har de medborgarskap, permanenta uppehållstillstånd, flyktingförklaringar eller arbetstillstånd och riskerar inte av myndigheterna där att utvisas till Syrien. De har på Internet eller genom andra media upplysts om den stora generositet som det svenska Migrationsverket ger dem som är på flykt från Syrien och inser att de, genom lögner och bedrägeri, också kan bli beviljade permanenta uppehållstillstånd i Sverige. Det finns till och med personer med invandrarbakgrund som reser från Sverige till olika länder och mot avgift där ger råd om hur man ska göra för att vilseleda Migrationsverket. Sedan reser de som också vill ha svenska uppehållstillstånd legalt och enkelt med sina egna pass till Sverige; väl här göms nästan alltid handlingarna som visar att man redan har en fristad i ett annat land och så söker man asyl som syrier som ”tvingats fly från krig och förtryck”, som nästan alla svenska partiledare och andra toppolitiker samt ministrar ständigt upprepar.

En stor grupp människor som också nappat på erbjudandet om svenska permanenta uppehållstillstånd är de som talar arabiska och som skaffar falska syriska handlingar. Det är till exempel palestinier utan anknytning till Syrien, libaneser, jordanier, irakier, algerier, tunisier och marockaner. Nästan alla slipper språkanalys, för att ärendehandläggningen ska gå fort, och de har rejäl otur om de träffar på en asylutredare som förstår att deras dialekt inte är syrisk och som ställer frågor om syriska förhållanden som de inte kan besvara. Det räcker att kunna tala arabiska, att ha köpt ett falskt syriskt identitetskort samt att ha en bra påhittad och inlärd asylberättelse. När de sedan, vid asylutredningen, möter en stressad och/eller oerfaren handläggare som inte har tid att ställa annat än ytliga frågor samt utredningstiden är snålt tilltagen, då är det permanenta uppehållstillståndet så gott som redan klart. Efter asylutredningen pressas handläggaren av teamledare eller enhetschef att snabbt skriva beslutet att bevilja permanent uppehållstillstånd. Ett sådant beslut tar kanske en timme att skriva.

Handläggarna uppmanas öppet av teamledare att bortse från indikationer som, om de utreds, kan leda till avslagsbeslut. Att följa upp en avslagsindikation, till exempel att den asylsökande kan vara medborgare i Grekland, tar mycket utredningstid i anspråk. Att ta fram ett underlag till ett avslagsbeslut i ett ärende kan i tid uppgå till tio timmar eller mer. Handläggaren får i statistiken, som ligger till grund för framtida löneökningar, lika mycket ”beröm” av chefen för ett beslut att bevilja uppehållstillstånd som för ett avslagsbeslut. På detta sätt styr cheferna medarbetarna till att skriva allt färre avslagsbeslut. Varför reflektera och ställa kompletterande frågor som visserligen kan förvandla ett tänkt bifallsbeslut till ett avslagsbeslut, men som enbart innebär extraarbete och ingen bonus när det i lönesamtalet blir dags att se tillbaka på årets prestationer? Så ser verkligheten ut på Migrationsverket.

Förslag på åtgärder

Vad är det för åtgärder som behöver vidtas, vad gäller dem som säger sig komma från Syrien, för att vi i Sverige ska komma i fas med till exempel våra nordiska grannländer? Här lämnas förslag på nio olika åtgärder som Migrationsverket kan införa. Sist nämns också tre förändringar som generellt sett leder till färre asylsökande, men de kräver ändrad lagstiftning.

1. Ha alltid arabisktalande personal i receptionerna där asylansökningar lämnas in, som preliminärt kan bedöma vad det är för arabisk dialekt som de asylsökande talar när de lämnar in asylansökan. Tjänstemannen ska sedan skriva en tjänsteanteckning om sin bedömning. Alternativt spela in på band det som den sökande säger vid registreringen av asylansökan, och skicka till språkanalys.
2. Ha dokumentgranskningskunnig personal på plats på orterna där asylansökningar lämnas in. Det behövs eftersom nu skickas alla identitetshandlingar till en enhet i Solna för granskning och om preliminärt besked inte har kommit därifrån efter tio dagar att handlingarna är oäkta kan asylenheten bevilja permanent uppehållstillstånd utan att ha fått äkthetsintyg. Handläggningstiden för att få äkthetsintyg uppgår nu till cirka tre månader…
3. Ge enbart tidsbegränsade uppehålls- och arbetstillstånd till de asylsökande som själva reser till Sverige och inte kan styrka att de nu kommer från Syrien. Om man till exempel inte har med den syriska familjeboken kan det bero på att det där är antecknat i vilket annat land än Syrien som äktenskapet ingicks eller som barnen är födda i. Att enbart lämna in det syriska identitetskortet styrker inte att man kommer direkt från Syrien, snarare styrker det att man inte vill tala om vilket land man närmast har bott i.
4. Utred ingående alla indikationer som visar att den asylsökande har haft en tillvaro i ett annat land än Syrien före ankomsten till Sverige. Om den asylsökande till exempel visar upp ett syriskt pass med ett grekiskt arbetstillstånd utfärdat år 2009 måste det utredas om grekiskt medborgarskap därefter har beviljats.
5. Ingå avtal med s k förtroendeadvokater på plats i utlandet att utreda asylsökandes status i de länder där svenska ambassader inte kan vara behjälpliga.
6. Alla tjänstemän på Migrationsverket ska uppmanas att skriva tjänsteanteckningar när de får indikationer på att en asylsökande till exempel inte kommer från Syrien som han säger. Detta ska även gälla asylboendepersonal som inte är anställd av Migrationsverket.
7. När permanent uppehållstillstånd har beviljats och det vid underrättelsesamtalet på mottagningsenheten uppkommer indikation på att tillståndet har beviljats på oriktiga grunder ska tjänstemannen skriva en tjänsteanteckning som ligger till grund för eventuell återkallelse av uppehållstillstånd.
8. Ha som huvudregel att alltid öppna upp utredning om återkallelse av uppehållstillstånd när någon ansöker om anknytning till så kallade ensamkommande barn.
9. Skapa grupper av erfarna tjänstemän som har till särskild uppgift att bedöma och utreda indikationer på att uppehållstillstånd beviljats på oriktiga grunder samt att besluta i dessa ärenden.

När det sprider sig runt om i världen att dessa åtgärder har vidtagits blir konsekvensen att antalet asylsökande minskar.

Ytterligare minskning av antalet asylsökande blir det om lagstiftning sker på tre områden:

1. Förbud mot kusinäktenskap.
2. De personer som bor i Sverige måste kunna försörja både sig själva och de personer som man vill ska invandra till Sverige, med undantag för de med beviljad flyktingstatus som redan har en kärnfamilj i ett annat land.
3. Begränsa anhöriginvandringen till att omfatta endast kärnfamiljen.

Migrationsverkets misslyckande och dess negativa konsekvenser för samhällsekonomin

Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket. Ledningen fokuserar ensidigt på att handläggningstiderna ska vara korta. Konsekvensen blir att fler och fler som inte har skyddsbehov söker sig hit enbart för att det blir känt i fler kretsar runt om i världen att det är lätt att med stöd av lögner bli beviljad permanenta uppehållstillstånd i Sverige.

Med det svenska resedokumentet reser man sedan smidigt mellan det europeiska/utomeuropeiska landet, där man bor kvar, och Sverige utan att behöva skaffa viseringar. Det tar bara cirka sex timmar att flyga från Dubai till Köpenhamn om till exempel socialbyrån eller Arbetsförmedlingen med kort framförhållning kallar till personlig inställelse. I stort sett oavsett var i världen man bor är det ekonomiskt lönsamt att ha en bostad i Sverige, som man inte själv betalar för utan till exempel hyr ut i andra hand, och mer eller mindre kravlöst får svenska pengar till försörjningen.

En annan smart lösning som förekommer, är att efter att uppehållstillstånd beviljats åker mannen tillbaka till det andra landet där han fortsätter att bo och arbeta, medan hustrun och barnen stannar nästan hela tiden i Sverige. Han besöker dem här. På så sätt slipper han betala för hustrun och barnen som får försörjningen via socialbyrån och Försäkringskassan. Han kan i det andra landet redan ha, eller vara på väg att skaffa sig, ytterligare en kärnfamilj. Då kan det vara bekvämt att ha en kärnfamilj i Sverige också, utan att behöva försörja den.

Följden av ett lyckat vilseledande under de närmaste tre – fem åren är att svenskt medborgarskap beviljas och man får det eftertraktade svenska passet som ger stora ekonomiska fördelar för resten av livet.

Det är som en ond cirkel vi har hamnat i. Antalet asylsökande ökar och ökar eftersom det blir enklare och enklare att få uppehållstillstånd i Sverige och det finns hundratusentals eller miljoner människor kvar ute i världen som kan påstå att de kommer direkt från Syrien.

Avslutning

Visst är det fel att säga till anställda på Migrationsverket att man kommer från krig/förtryck, när man inte gör det, men många asylsökande är beredda att ljuga när belöningen är mångårig, oftast livslång försörjning via de svenska förmånssystemen.

Kommentar: Läs vad miggan skriver, begrunda det och tänk själv!

© denna blogg. Korta citat med åtföljande länkning till denna text är tillåtna.

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …”

En migga:

Eritreaner den största gruppen av asylsökande just nu. Vi ska komma ihåg att det ju kommer hit asylsökande från andra länder än exempelvis Syrien och Eritrea. Några av dem bedöms vara konventionsflyktingar och en del bedöms vara alternativt skyddsbehövande. Några få kan få PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Resten får utvisningsdom från migrationsdomstolen.

Det som man borde kunna göra bättre är att satsa mer effektivt på återvändande. Som det är nu så sitter dessa människor som fått avslag kvar på våra asylboenden och vi kan inte verkställa utvisningarna av dem eftersom vi inte vet vilka de är.

Även om asylprövningen skulle ha ansträngt sig för att få fram personens identitet så är resultatet i bästa fall att man genom språkanalys får reda på personens hemland. Men ambassaderna ger inte ut resehandlingar till personer som inte uppger sina riktiga namn. Då kan inte dessa personer verkställas. Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu och har fått avslag två, tre gånger men som inte kan utvisas. För att de vägrar uppge sin identitet.

Kommentar: Hur mycket kostar det att hysa en person som inte har rätt att vistas i landet, i åtta år? I tio år? Om Migrationsverket betalar 200 kronor per plats och dygn (i dagens penningvärde) så blir det rätt mycket bara för boendet. Åtta år = ca  584.000 kronor och tio år = ca 730.000. Dessa personer ockuperar ju också platser som behövs för nya asylsökande. Hur många de är vet troligen ingen. Och om de dessutom, trots att de alltså vistas här illegalt, får dagersättning så blir summan förstås ännu högre.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?”

En migga skriver apropå inlägget Sverige. Nytt handläggningsstöd för asylutredningar och beslutsskrivning (11 april):

När det handlar om att skriva beslut i asylärenden så tycker jag att det är bra att vi på Migrationsverket uppmuntras att skriva mer rakt och utan att slentrianmässigt använda inlindande och intetsägande fraser. Det som jag har svårt för är att vi ska komma fram till att den sökandes identitet är sannolik innan vi kan pröva asylskälen.

Jag har inte svårt för själva principen men jag har svårt att avgöra mina ärenden. För några år sedan kom det ett RCI (rättsligt ställningstagande från ledningen) om identitet och enligt den räcker det i princip med att den asylsökande har gjort sin hemvist sannolik för att vi ska anse att han också har gjort sin identitet sannolik. Detta på grund av att vi sällan får se några id-handlingar i våra ärenden, undantaget syrierna som vet att de får snabbare PUT om de visar upp sina id-handlingar.

Jag har haft svårt att köpa resonemanget att man skulle ha gjort sin identitet sannolik utan att visa upp några som helst id-handlingar, bara för att till exempel språkanalysen visar att man kan komma från det land som man säger sig komma ifrån. Men okej, jag kan till och med godta detta.

Dock: om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat? Antagligen måste jag det, för om jag inte gör det så kan jag ju inte pröva personens asylskäl. Men kan jag utvisa en syrier eller en eritrean till hemlandet på grund av att personen inte har gjort sin identitet sannolik?

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

Miggan fortsätter:

Vi skickar inte alla syriska id-handlingar till id-enheten. Det finns metoder och instrument för att kolla pass och andra id-handlingar på vår enhet. Vi har medarbetare som har kompetens i detta. Om vi ändå inte kan komma fram till att passet eller id-kortet är en äkta handling så skickar vi den till id-enheten. Oftast får vi svaret att handlingen är en äkta grundhandling. Huruvida den är utfärdad av behörig myndighet på behörigt sätt kan id-enheten inte svara på. Som ett exempel. En irakier ansökte om asyl strax efter att den dåvarande policyn att ge alla irakier PUT hade upphört. Han fick inte PUT trots att han lämnade in handlingar som vi bedömde som äkta. Han åkte inte hem heller utan gömde sig här och lämnade flera ansökningar om verkställighetshinder vilka avslogs. Efter fyra år preskriberades ärendet- inte så länge sedan- och mannen fick PUT eftersom han nu sade sig vara syrier och kunde visa upp en identitetshandling från Syrien som var en äkta grundhandling…..

© denna blogg. Vid citat eller hänvisning till denna text, var vänlig länka till inlägget.

En migga: ”På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta.”

Ytterligare en migga om Migrationsverkets hantering av syriska asylsökande – och i vissa fall påstådda syriska asylsökande – med flera:

Jag tycker att det görs bra utredningar på min enhet. Syriernas id-handlingar kontrolleras noga och om de inte har id-handlingar görs det alltid språkanalys. Även deras bakgrund kontrolleras så noga som det är möjligt för att utesluta att de begått krigsbrott eller skulle kunna utgöra säkerhetsrisk och är det så lämnas ärendet till Internationella åklagarkammaren eller till SÄK.

På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta. Kriget har varat länge nu och vi har ingen aning om hur passmyndigheten fungerar eller inte fungerar i Syrien. Det kommer en hel del ”falska” syrier  från grannländerna och det kommer också syrier som även är medborgare i andra länder, som alltså har dubbelt medborgarskap och dem kommer vi inte åt om de själva inte berättar att de har dubbelt medborgarskap.

Ändå tycker jag att vi gör bra utredningar när det gäller syrier, åtminstone jämfört med hur det går till när en person säger sig komma från Eritrea. Där görs det knappt någon utredning alls utan PUT och flyktingförklaring beviljas närmast omgående och rutinmässigt och utan att några som helst id-handlingar uppvisats. Ibland till och med fast personen inte ens klarat av språkanalysen…

Det som miggan skriver i inlägget En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” är sant. Men hur kan vi komma åt detta? Det gäller inte enbart syrier, vi har flera ”eritreaner” som inte vet någonting om Eritrea och som tappat sina handlingar och vilkas enda merit är att de talar språket. De får också PUT trots att vi, efter att ha talat med dem, vet att de bott hela sitt liv i något annat land där de sannolikt är medborgare. Men hur ska vi kunna gissa vilket land det är? Det kan vi inte, utan vi måste pröva deras asylskäl mot Eritrea vilket alltid leder till PUT.

Om vi inte beviljar PUT måste vi skriva avslag och förena det med en utvisning. Till vilket land kan vi utvisa en person som vi vet inte kommer från Syrien eller Eritrea, samtidigt som vi inte har en aning om varifrån personen kommer? Språkanalyser är inte till någon nytta i dessa fall. Naturligtvis kan en person som vuxit upp med syriska föräldrar exempelvis i Armenien ändå tala arabiska med sina föräldrars dialekt.

Kommentar: Tycker Sveriges statsminister att den här ordningen är okej? Tycker svenska folket att den är det?

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!

En migga: ”Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om.”

En migga rapporterar om vad en kollega som jobbar med asylprövning för ensamkommande barn berättar.

Asylutredning bokas in på någon handläggare. Barnet ska ha med sig sin gode man och sitt biträde. Utredningstiden är satt till två timmar. En paus på minst tio minuter måste tas under utredningen. Ibland, men inte alltid, finns en protokollförare – dvs en annan handläggare – med. Om protokollförare inte finns spelas utredningen in på diktafon och utredaren skriver sedan protokollet i efterhand.

Oftast vet man nästan ingenting om det asylsökande barnet som så gott som alltid saknar alla former av identitetshandlingar. Under de två timmar som utredningen varar måste handläggaren först få barnet att känna sig välkommet och avslappnat genom att prata om ditt och datt.  Sedan ska reglerna om tystnadsplikt, utredningens syfte med mera gås igenom och handläggaren måste förvissa sig om att barnet har förstått informationen – helst genom att barnet ska upprepa den.

Därefter börjar själva utredningen där handläggaren måste hinna med att utreda åldern på det förmodade barnet för att få en uppfattning om det är uppenbart att han eller hon inte är minderårig. Handläggaren måste också noga utreda barnets hemvist, dvs få en uppfattning om barnet, som saknar handlingar, verkligen kommer från det land och ibland även den provins som han eller hon påstår.

Asylskälen måste utredas omsorgsfullt genom att barnet först får berätta fritt om varför han eller hon lämnade hemlandet. Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om. (Va??! Varför det? Vad är det för mening att högavlönade*, jätteupptagna miggor ska sitta och lyssna på gallimatias? Vem har hittat på detta? Vad är det här för dumheter?)  Sedan ska handläggaren ställa kontrollfrågor om någonting är oklart, vilket så gott som alltid är fallet. Kontrollfrågorna ska ställas på ett försiktigt sätt så att barnet inte får en uppfattning om att det är ett förhör eller att handläggaren tror att barnet ljuger. (Men om man tror – eller t.o.m. vet – att barnet ljuger? Ska man då låtsas som det regnar? Vad är det  här för dumheter?)

Om det finns brister i barnets redogörelse oavsett om det handlar om ålder, hemvist eller asylskäl måste handläggaren påpeka detta, men på ett sådant sätt att barnet inte känner sig ifrågasatt (Va??! Det är klart att barnet är ifrågasatt! Det är ju bland annat det en utredning går ut på, att man ifrågasätter, annars handlar det ju bara om en redogörelse som kan vara hur falsk som helt Vad är det här för dumheter?) 

Och barnet måste få förklara på nytt. Medicinsk åldersutredning måste erbjudas i fall där det finns skäl att ifrågasätta barnets ålder. Språkanalys måste erbjudas om handläggaren ifrågasätter att barnet kommer från det land han eller hon säger sig komma ifrån. Barnet och den gode mannen tillfrågas vad de har för inställning till medicinsk åldersutredning och språkanalys då dessa är erbjudanden och inte tvång.

I slutet av utredningen måste handläggaren även ställa hypotetiska frågor till barnet om hur hans eller hennes liv skulle gestalta sig om han eller hon får uppehållstillstånd, jämfört med att han eller hon måste återvända till hemlandet. Biträdet och den gode mannen har också rätt att ställa frågor till barnet och till handläggaren under hela utredningen. Avslutningsvis måste handläggaren berätta för barnet hur ärendets fortsatta handläggning kommer att se ut.

Jag jobbar själv på vuxenprövning och har svårt att se hur allt detta kan hanteras inom två timmar minus paus på minst tio minuter, men kanske är det möjligt…. I så fall behöver jag tips från barnprövningen för att effektivisera min egen utredningsmetod.

Kommentar (i tillägg till mina kommentarer i rött i texten ovan: Är Sverige en lekstuga och miggorna lekledare?

Senare tillägg från en annan migga*:

Jag läste ditt senaste inlägg om en migga som skriver om hur man utreder ensamkommande barn. Jag vill säga att det  personen i fråga säger stämmer och jag håller med din kommentar. Men att kalla oss för högavlönade är direkt felaktigt. Jag tjänar 28 000 kr som handläggare och jag ligger i det övre skiktet bland handläggarna. Det är enligt min åsikt ingen hög lön. En beslutsfattare ligger på mellan 32 000 och 37 000 kr, det kan eventuellt kallas för högavlönade. En assistent har 22 000 kronor i lön.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.”

En migga kommenterar vad andra miggor berättar i Aftonbladet om att ”Cheferna är diktatoriska”. Det handlar om att ”chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel”.

Jag känner igen detta. Jag blir också hela tiden ifrågasatt av teamledare på order av någon småchef som flåsar henne eller honom i nacken och frågan är alltid densamma: ”Varför är inte det här ärendet avgjort ännu?” Och trots att jag sedan förklarar för dem att jag faktiskt måste få tillräckligt med underlag för att avgöra ärendet – det kan handla om språkanalys, ambassadfråga osv – så får jag alltid svaret att jag tänker fel, att alla ärenden är enkla och alla ärenden ska avgöras snabbt. Då ber jag oftast teamledaren att lyfta ärendet från mig och ge det till någon annan som kan avgöra det så snabbt som cheferna önskar. Det sker dock sällan. Vid ett tillfälle hände det och sedan gick det tre månader. Då fick jag fick tillbaka ärendet i samma skick som jag hade lämnat över det tre månader tidigare, eftersom det inte gick att avgöra utan en ambassadförfrågan…

Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.

Miggan kompletterar sin kommentar med följande:

Jag har jobbat på Migrationsverket i mer än tio år nu och under senare tid – efter lean – har det verkligen urartat. För en tid sedan läste jag på din blogg ett inlägg från en annan migga som så träffsäkert skrev om en mängd pärmbärare som numera utgör staben i olika ledningsgrupper och andra grupper vilka jag ens inte orkar komma ihåg namnen på men som då och presterar små häften med powerpoint som vi ska gå genom på våra möten och försöka finna någon visdom i. Jag kastar dem direkt i papperskorgen eftersom de inte tillför någonting. Vi är liksom därhän igen att vi måste uppfinna hjulet själva  och jobba häcken av oss för att försöka vara lean, samtidigt som en massa anställda som kunde göra åtminstone någon nytta, producerar powerpointhäften till ingen nytta.

Inlägget, som miggan hänvisar till i stycket ovan är: En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.” Det är skrämmande läsning, som så mycket som miggorna berättar här på bloggen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!