Ur veckorapport 52-2015 från Migrationsverket

Migrationsverkets veckorapport för vecka 52, daterad den 30 december 2015 innehåller rykande färsk statistik, information om migrantrutter, läget i andra länder och om den förväntade utvecklingen.

Migrationsverkets omvärldsenhet poängterar i sina utskick att veckorapporten ska ses som ett underlag för den operativa ledningsgruppen; med andra ord ett internt arbetsmaterial. Men det har ju intresse för alla som är intresserade av vad som sker på asyl- och migrationsområdet. Därför publiceras relevanta delar ur den här på bloggen.

Kommentar: I Sverige vill man ju knappt – i varje fall inte i medier eller bland politiker – kännas vid att inte alla ”syrier” är syrier och att inte alla syrier och ”syrier” gör det som ständigt, papegojlikt upprepas: ”flyr från krig och förföljelse”.

Man vill inte i den svenska offentligheten riktigt låtsas om att det torde vara ett mycket stort antal som innehar falska syriska pass, varav naturligtvis också en del sådana kan innehas av ”äkta” syrier, men varför de i så fall har falska pass får den med huvudet på skaft försöka lista ut själv.

Reflektion: Vart är de på väg? Till Tyskland? Till Österrike? I Norden är det ”fullt” och snart mycket svårt att ta sig in i.

Reflektion: Pressen på Österrike blir enorm när det blir allt svårare att ta sig till de nordiska länderna. Hur det lilla landet med bara 8,5 miljoner invånare ska klara anstormningen är en befogad fråga.

I veckorapporten kan man också läsa att:

Tyskland har rekryterat 8.500 personer som ska lära nyanlända asylsökande barn tyska.

Och att:

I Berlin planeras ett tredje ”avvisningscentrum” för personer från säkra tredjeländer, främst från Västra Balkan.

Samt:

Reflektion: Situationen i Europa blir allt mer svårhanterlig ju fler människor från helt andra kulturer och med ett helt annat sätt att leva (utan fungerande stater och med våld som ett av få maktmedel) ska hysas på det här sättet – oro och knivslagsmål, asylboenden i brand (ca 1/3 av bränderna i Sverige sägs förresten vara anlagda eller orsakade av asylsökande själva), våldtäkter, hot och allehanda trakasserier och hungerstrejker etc kommer att ytterligare öka. Inte bara i Tyskland utan givetvis i alla de länder dit en okontrollerat stor mängd migranter och asylsökande har sökt sig.

Kommentar: Mycket om hur man i Finland tacklar och hanterar de stora – med rikssvenskt språkbruk – ”utmaningarna”, som i själva verket oftast är stora problem i samband med den stora asyl- och migrantinströmningen, kan man läsa om här på bloggen.

När det gäller dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Borde inte någon snart börja fundera lite över varför 78 procent av alla ”barn” (i själva verket mycket ofta vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”) som kommer hit är från Afghanistan? Just saying… Dessutom anger Migrationsverket att:

Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen (asylsökande, min anm.), följt av Syrien och Irak.

Lyssna förresten gärna på ett av de första – kanske det allra första – radioreportagen om just ”ensamkommande barn” som gjorts av Public Service, där man verkar ha ambitionen att föra fram det som varit känt bland väldigt många, och som rapporterats om bland annat här på bloggen i så många texter under så många år att det är förbluffande att det inte tagits upp just av SR P1 Public Service tidigare: De desillusionerade humanisterna av Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén. Äntligen, år 2015, har någon lyckats få göra ett relativt osminkat reportage som inte håller sig helt inom den annars utstakade ”vadmanfårberätta”-korridoren i det av oss alla finansierade företaget som borde stå för objektivitet och sanning. Det borde ha gjorts redan 2005…

Jag kommer att fortsätta att informera och kommentera asylläget främst i Sverige och i Finland, men också så gott jag hinner och kan, i övriga Europa. Att ta del av rapporteringen i Finland, till exempel, tar mycket tid och att översätta ännu mer.

Också det kommande året – 2016 – hoppas jag på miggornas hjälp, utan dem och deras medverkan skulle mina kunskaper och min möjlighet att upplysa och informera vara betydligt sämre!

© denna blogg.

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

En migga: ”Hot om att döda sina barn är också vanligt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.”

SR P1 har nyligen gjort en mycket ambitiös dokumentär serie om det tragiska fallet där en irakier dog (man vet inte hur eller varför eftersom utredningen inte är klar) i samband med att han, efter många negativa beslut i olika instanser, skulle utvisas till sitt hemland. När man lyssnar på reportern får man intrycket av att ingen, som säger att han inte vill lämna Sverige, ska behöva göra det. En märklig antydan i Public Service, eftersom innebörden av den inställningen är att utlänningslagen ska upphöra att gälla i nuvarande form och att Migrationsverket kan läggas ner eftersom var och en ändå själv ska få bestämma om den vill leva och bli försörjd i Sverige eller inte. Egentligen borde SR P1 ta och göra en lika ambitiös dokumentärserie om miggornas ofta fruktansvärda vardag också. Men det är nog inte lika intressant eftersom både Public Service och de flesta andra medier ser miggorna som onda, elaka och omänskliga och då är det väl bara rätt åt dem, det som miggor berättar nedan. Eller?

En migga berättar att våld, hot och trakasserier mot Migrationsverkets personal ökar.

Våldet, hoten, trakasserierna sker vid besök i verkets lokaler, på asylboenden och på förvaren, men också genom att anställda kontaktas privat efter kontorstid via sms, Facebook och telefon.

Självmordshoten vanliga. Jag har fått motta så många att jag inte längre vet hur många självmordshot jag hört. tappade räkningen efter ett fyrtiotal…

Hot om att döda sina barn är också vanligt, vilket jag verkligen har svårt att förstå.

Jag kan inte fatta hur man kan sitta och säga att man kommer ta livet av sina barn om man inte får stanna! Detta är alltså vanligt. Helt sjukt. Särskilt otäckt när barnen sitter i samma rum och tvingas lyssna på det.

Migrationsverket talar om konkreta hot, bland annat om att myndighetens lokaler ska brännas ner om tillstånd inte beviljas. Sådana hot är en form av ”otillbörlig påverkan”. Våld sker genom sparkar och slag, föremål som kastas och stryptag på personalen. Och:

Personal som arbetar ute i asylboenden möter sökande som inte vill flytta in eller ut, inte bo ihop med person X, klagar på maten, lider av vägglöss. Bråk mellan asylsökande ökar, vilket boendepersonalen får ta hand om.

Personal inom återvändande-enheten liksom förvarsverksamheten utsätts för hot och våld.

Exempel på hot mot Migrationsverkets personal och byggnader:

”Du är ansvarig för mitt liv och om jag inte får ett beslut nu och om det inte är ett positivt beslut så kommer jag att ta livet av mig.”

”Jag kommer att ta livet av mig utanför eller i Migrationsverkets lokaler.”

”Jag kommer att bränna ner lokalerna.”

”Varför ska jag leva, jag har inget att återvända till. Du är ansvarig för att jag kommer att dö när jag återvänder.”

”Jag kommer att ta med mig brännbar vätska och tända på.”

Migrationsverket oroar sig för de nyanställda som blir allt fler och fler. De har ofta ingen eller mycket liten kunskap och kan skapa en hotfull situation, eller inte se när det kan bli hotfullt. Det kan äventyra säkerheten för för kollegor och andra asylsökande.

Kommentar: Det är en ohygglig bild som målas upp och då ska man tänka att det sim beskrivs i skrift, i verkligheten förmodligen är betydligt värre. Och i år kommer förmodligen över 100.000 asylsökande till lilla Sverige (förra året över 81.000, året dessförinnan över 54.000…). Hur många vill jobba någon längre tid på Migrationsverket och dess asylboenden i en så osäker och farlig miljö med så stora risker för att utsättas för hot (ibland också mot sina barn), fysiskt och psykiskt våld (oacceptabelt på ett statligt verk, en arbetsplats, i samhället överhuvudtaget) och allvarliga trakasserier (miggor har hängts ut på nätet som prostituerade och män som velat köpa deras tjänster har dykt upp hemma hos dem)? Och glöm inte detta, som miggan berättar att de måste stå ut med att se och höra:

Hot om att döda sina barn är också vanligt.

Det här är vad oansvariga politiker, med gott understöd från oansvariga journalister, har skapat. Det här tvingas inte bara miggor – även om de drabbas värst – utan vi alla att leva med.

Kommer SR P1 att göra en dokumentär om detta också?

© denna blogg. Artiklar m.m. som byggs på uppgifter från texten bör länka till detta inlägg.

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg?

Varför talas det återigen/fortfarande i SR P1 (God morgon världen) enbart om ”flyktingmottagande”, inte om ”asylinvandring”! Lär de sig aldrig skillnaden? Och varför talar fortfarande inga andra än miggorna, som rapporterar här på min blogg, om den, som det förefaller, tämligen omfattande och sedan länge pågående bedrägeriinvandringen? Varför?

Och varför lär sig inte Sverige av de 27 andra EU-länderna att ta ansvar för sitt folk och sitt land och dess framtid och vara mer noggrant med vilka som släpps in i landet och ges rätt till livslång försörjning och även, ganska snabbt och mycket lätt, svenskt medborgarskap? I stället borde man ju, som i andra EU-länder, bevilja verkligt asyl- och skyddsbehövande tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd – beroende på omständigheterna – efter noggrann prövning där styrkt identitet är ett krav med ytterst få undantag. I dag uppvisar enligt Migrationsverket 89 procent av dem som söker asyl inte pass, trots att de rimligtvis måste ha rest hit med hjälp av ett sådant. Det betyder att av ca 75.000 asylsökande i Sverige hittills i år, har 66.750 personer inte uppvisat pass för att styrka vilka de är och från vilket land de faktiskt kommer.

Läs gärna vad miggorna berättar om förslagenhet och påhittighet vad gäller att bedrägligt försöka asylinvandra i Sverige – och ofta lyckas eftersom det inte finns tid att utreda ordentligt. Här är bara en bråkdel av miggornas hundratals berättelser, bara från i år.

En migga spår om vad som kommer att bli den största nyheten 2014 – 7 januari 2014

En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.” – 30 januari 2014

En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!” – 3o januari 2014

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014

En migga: ”På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta.” – 5 mars 2014

En migga: ”Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal.” – 31 mars 2014

En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.” – 19 april 2014

En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?” – 21 april 2014

En migga: ”Sverige gratuleras, så här ser det ut på Migrationsverket!” – 25 juni 2014

En migga: ”Så en eller annan ISIS-rebell gör ingen större skillnad i det stora hela.” – 29 juni 2014

En migga: ”Varför berättar inte de styrande om det accelererande asylmissbruket?” – 11 juli 2014

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.” – 1 augusti 2014

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …” – 29 augusti 2014

En migga: ”Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket.” – 11 september 2014

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.” – 19 september 2014

En migga: ”Det här är bara ett fall jag har upptäckt. Troligen är mörkertalet när det gäller sådana ogenomtänkta beslut mycket stort.” – 2 oktober 2014

En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.” – 5 oktober 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

En migga som inte jobbar i generaldirektörens stab: ”…regelverket är tyvärr väldigt lätt att missbruka.” – 29 oktober 2014

En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.”– 4 november 2014

Samtliga berättelser inifrån Migrationsverket
från åren 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014
kan läsas här.

© denna blogg.