En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

”Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.”

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Sverige anses man alltså vara ”rik” om man lever på 20.000 kr i månaden?

Under rubriken Fler svenskar kan leva på sitt kapital berättades i SR P1 den 13 februari att 28.000 svenskar (av nära 10 miljoner invånare) kan leva på kapitalinkomster. Inräknade i dessa 28.000 är alla som tar ut – och lever på –  20.000 kronor eller mer i månaden av sina egna pengar. Det görs ett nummer av att de ”inte behöver arbeta” och om att det på något sätt är farligt och rentav skadligt för samhället att det finns så många ”rika” (är 20.000 kr i månaden alltså i Sverige tecken på att man är rik?).

Skulle det vara bättre, mindre farligt och mindre skadligt för samhället om också dessa 28.000 människorna låg samhället till last och kvitterade ut bidrag i form av av s.k. försörjningsstöd i stället? Det vill säga att andra människor försörjde dem? Eller att de levde på låga inkomster eller rentav existensminimum, hellre än att vara så rika att de kan ta ut 20.000 kronor av sina egna, egenihopförtjänade pengar varje månad? Vad är det för  inställning?

OBS! Givetvis finns det bland dessa ynka 28.000 ”rika” i Sverige också verkligt rik-rika som kan leva på betydligt mer än 20.000 kronor i månaden. De konsumerar för stora pengar, de kanske investerar i olika verksamheter och – inte minst – de betalar skatt. Så på vilket sätt det skulle kunna vara negativt är svårt att förstå.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

Varför säger Sveriges Radios vd att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Jag förstår inte varför vd för Public Service-radion, Cilla Benkö, känner sig tvungen att i en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet skriva:

Jag, med min invandrarbakgrund, är själv väldigt mycket emot rasism.

1) Hennes föräldrar flydde från Ungern 1956, själv är hon född i Sverige 1964. Varför skulle hon vara mer eller mindre ”emot rasism” med föräldrar som har flytt från ett europeiskt land åtta år innan hon själv föddes?
2) Varför behöver hon överhuvudtaget påpeka att hon är emot rasism, och: än märkligare, att hon är väldigt mycket emot rasism? I motsats till ”väldigt lite” då, eller?
3) På vilket sätt har ”rasism” något att göra med att Soran Ismail inte får fortsätta som programledare i SR? Alltså vad föranleder Benkö att överhuvudtaget nämna att hon är ”väldigt mycket emot rasism”?

Varför känner sig människor i Sverige, på alla samhällsnivåer och i alla sammanhang, tvungna att ständigt och jämt markera att de är ”emot rasism” (”väldigt mycket” eller ”väldigt lite”)? I ett av världens minst rasistiska länder är väl ändå en självklar utgångspunkt att människor inte är rasister! Därmed torde det endast vara befogat att – om man avviker från normen som innebär att man inte är rasist – skriva och tala om att ”jag är rasist”.

Benkö säger också: ”Det innebär inte att medarbetare på Sveriges Radio inte kan vara emot rasism.” Jag säger som Manuel i Pang i bygget (Fawlty Towers): ”Que?”

The Washington Post, 15 maj 2013:
A fascinating map of the world’s most and least racially tolerant countries
OneNews, Nya Zealand, kommenterar den 17 maj 2013 den internationella studien så här:
People living in Sweden were the most tolerant with 1.4% of people
not wanting to live next to someone of a different race.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT  denna blogg.

Walter Kolb: ”Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz.”

Walter Kolb, schweizare bosatt i Sverige, skriver i ett mejl (publicerat med hans tillstånd):

Åsa Romson , Mp, sa i Sveriges Radios Studio Ett den 12 februari att:

Det är anmärkningsvärt att påverka ena sidan…

Man blir alldeles matt! Jag häpnar inför indignationen över att Sverige vill påverka Schweiz att säga ja till Jas Gripen-köpet. Det är ”en demokratifara” säger P1:s reportrar hundra gånger under flera dagar. Reportrarna intervjuar schweizare på löpande band som oftast inte ens vet vad det handlar om.

Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz. Båda nej och ja-sidan brukar vara mycket aktiva. Det anordnas möten, trycks pamfletter, publiceras annonser och samlas namnteckningar på gator och torg. Påverkan? – Ja.  Demokratifara – Nej. Tvärtom. Det är just detta som schweizarna uppfattar som demokrati – att få uttrycka sina åsikter och att få välja själva. Precis som att välja mellan Coca Cola och Pepsi Cola – som båda försökt påverka oss sedan hundra år. (USA-intressen blandar sig i vårt val av Cola-dryck!)

Alla lobbyister i Bryssel, från LRF till Svenskt Näringsliv – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? De politiska partiernas valbroschyrer som kommer med posten – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? Alla helsidesannonser i våra tidningar? Otillbörlig påverkan?

Självklart vill Sverige och SAAB att schweizarna köper Jas-Gripen!!! Och så hoppas också fransmännen med sitt plan Rafale och amerikanerna med sitt F/A-18 Hornet och om de också lobbade för – och gör så fortfarande i Bern.

Kommentar: Ja, vad är problemet med att ett land vill sälja sina produkter? Särskilt om de har varit fruktansvärt dyra (skattepengar) att utveckla och tillverka… Det ligger väl i varje svensk medborgares intresse att svenska produkter säljs utomlands, det är verkligen svårt att förstå vad SR P1 egentligen menar med sitt ”avslöjande”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Varför rapporterar Public Service-reportrar inte allsidigt?

Dödsdömd Malmköpingsbo utvisas, rapporterar SR Nyheter P4 Sörmland. Som så ofta redovisar Public Service endast en sida av saken, inte två eller flera. Inte ett ord sägs om varför både Migrationsverket och migrationsdomstolen anser att han ska utvisas om han är ”dömd till hängning i Irak”. Har reportern ens sett och läst handlingarna i fallet?  Alltså läst ansökan, avslag från Migrationsverket, ny ansökan och nytt avslag från migrationsdomstolen? Det borde han ha gjort – och redovisat vad de visade – om han ville presentera ett allsidigt och journalistiskt korrekt inslag.

Inslaget i SR Nyheter P4 verkar bygga enbart på den utvisade mannens berättelse, bland annat att:

Migrationsverket och migrationsdomstolen vill skicka tillbaka honom och familjen till Irak som de flydde ifrån 2008 efter att armén öppnat eld mot deras hus i Bagdad. I sin frånvaro har han även fått två dödsdomar mot sig. Den senaste förkunnade hängning, enligt mannens uppgifter.

Varför mannen har fått avslag på både sin asylansökan av Migrationsverket och sitt överklagande till migrationsdomstolen sägs det som sagt ingenting om. Här verkar det ju som om varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen, två instanser, satt tilltro till mannens uppgifter; något annat skäl till att hans asylansökan avslås kan inte finnas.

Den reporter som gör ett sådant här inslag för Sveriges Radio borde kanske också, förutom att ta del av samtliga handlingar och dokument i fallet, ha reflekterat över att mannens föräldrar/familj, som nämns i inslaget, tidigare (när?) hade sökt asyl i Sverige och att de inte heller befanns ha asyl- eller skyddsskäl enligt svensk lag. Och kanske ha funderat kring varför mannen sökte sig tillbaka till det land där hans föräldrar och hans familj nekades uppehållstillstånd.

I journalistikens grunder ingår att göra ordentlig research för att kunna ge en så allsidig, sann och därmed trovärdig helhetsbild som möjligt av det man rapporterar om. Inte att låta enbart en intervjuads ord ligga till grund för ett inslag.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Återigen rapporterar SR P1 inte allsidigt och kritiskt utan ensidigt och okritiskt

Apropå nyhetsinslaget i SR P1 – Avvisad flicka skickades tillbaka: ”För sjuk” – infinner sig några frågor som man inte berör i inslaget:

I inslaget: ”Den fjärde mars så ringde vi på dörren och då var flickan, som vi tyckte i alla fall, frisk”, säger chefen för gränspolisen i Dalarna och Gävleborg Willy Aflarenko.

Varför undrade reportern inte alls: Blev flickan apatisk på en månad, från 4 mars till 10 april när familjen skulle avvisas? Och blev hon det i direkt samband med att Polisen meddelade att familjen skulle avvisas?

I inslaget: Kosovo tog inte emot dem då flickan var så sjuk.

Varför tog reportern inte upp: Ett land har en absolut folkrättslig skyldighet att ta emot sina medborgare. Sverige kan inte på en flygplats vägra ta emot sina egna medborgare om de är svårt sjuka! Familjen, uppenbarligen medborgare i Kosovo, befann sig på landets territorium, varför flög svensk polis den tillbaka till Sverige där den inte har befunnits ha rätt att få vare sig asyl eller uppehållstillstånd?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!