Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Nu avgår han!

”Äntligen”, tror jag att vi är ganska många som utbrister. Som den ”flyktingaktivist” Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo, har framstått som, har han inte varit rätt man på rätt plats på Migrationsverket. Migrationsverket är ingen propagandacentral för ”Refugees welcome”, det är en statlig myndighet med synnerligen viktiga uppgifter att hantera – viktiga för Sverige, dess framtid och säkerhet och för de människor som faktiskt har skyddsskäl och har rätt att få en korrekt, lagenligt prövning av sina asylskäl. Förutom asylfrågor hanterar jättemyndigheten även både arbetskraftsinvandring och medborgarskapsärenden – också synnerligen viktiga för såväl individer som för landet Sverige. Migrationsverket är med sina ca 8000 anställda en av de största och definitivt en av de viktigaste myndigheterna av alla.

I Svenska Dagbladet påminner Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för ledarsidan, i sitt nyhetsbrev Han borde ha sagt som det är, bland annat om att:

Men det är trots allt bara åtta dagar sedan en rapport som Brå och Migrationsverket tagit fram tillsammans visade att nästan hälften av de anställda har blivit utsatta för trakasserier, hot och skadegörelse (SVT 8/9). Försöken att påverka personalen har enligt rapporten oftast sin grund i desperation och psykisk ohälsa bland de sökande, vilket är föga förvånande.

Detta som en reaktion på Anders Danielssons märkliga uttalande i det pressmeddelande han skickat ut:

Ivar Arpi, också på Svenska Dagbladets ledarsida, skrev den 11 februari i år under rubriken Sluta med värdelösa migrationsprognoser:

Om de ansvariga alltså själva tror att deras siffror är värdelösa, varför fortsätter de då? Om man inte tror att man kan ge prognoser, så borde man sluta göra dem. Om Migrationsverket vill prata om de variabler de tror att de har koll på, så borde man göra det i stället. När både ansvariga ministrar, generaldirektör och tjänstemän anser att resultatet blir ”rätt värdelösa” bör man dra en slutsats av det. Att ange siffror ger en illusion om en matematisk precision i prognoserna. Risken är att man inte bara förleder allmänheten, utan även sig själva.

Per Gudmundson, på samma ledarsida, skrev den 18 juli i år under rubriken Migrationsverket har gått på grund om upphandlingshaverierna, som Migrationsverket också fick kritik för av lagrådet.

Det finns i sanning mycket att vara kritisk mot, när det gäller Migrationsverket under Anders Danielssons ledning.

Och i en av mina texter på Svenska Dagbladets ledarsida – Migrationsverket bör följa lagen – den 26 maj i år, tog jag upp ett av de mest illa skötta områden inom asylverksamheten, underlåtenheten att göra åldersbedömningar på minderåriga asylsökande som kan misstänkas vara äldre och som varken styrker sin identitet eller sin ålder:

I mer än åtta år har anställda vid Migrationsverket och andra berörda slagit larm om åldersbedrägerier av asylsökande som säger sig vara under 18 år. Ändå har ett antal högljudda svenska barnläkare i åratal tillåtits stoppa detta från att ske i Sverige. Priset för denna rättsliga vanskötsel får man säga är rätt högt. Andra har också larmat genom åren. Och nu säger förbundschefen Ann-Sofie Ström på Cura Individ, som driver HVB för kommunernas räkning, att de anställda tror att vuxna män i åldern 25–30 år bor på deras hem i Blekinge. Också i Sollefteå kommun har vuxna män påträffats på boenden för minderåriga. De har då återsänts till Migrationsverket för omplacering. (SR 19/5).

Här ska också nämnas att från riksdagshåll har centerpartisten, riksdagsledamoten Staffan Danielsson varit en ropande röst i öknen. Han har fått utstå spott och spe och nästintill mobbning av och i sitt eget parti för att han stått rak och sagt som det är.

Staffan Danielssons sansade och ansvarstagande uttalanden och skriverier om just det som också miggor och jag själv och – på senare tid – en del andra aktörer tagit upp: åldersbedömning av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, har inte mötts med den respekt de förtjänat. Bland annat har hans egna, betydligt mindre kunniga men mer känslosamma partikamrater, låsta i felaktiga föreställningar, har gett sig på honom i stället för att ta reda på hur det förhåller sig. Han har – ensam – krävt att Migrationsverkets generaldirektör avgår, nu avgår Migrationsverkets generaldirektör.

Hur som helst: Nu avgår alltså Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och blir generalsekreterare för Röda Korset.

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Jag kan inte påstå att jag gratulerar Röda korset till dess val av ny generalsekreterare och ledare av dess svenska verksamhet. Jag vet inte heller varför man har anställt honom där. Men Migrationsverket är att gratulera för att en alltför svag och flummig generaldirektör äntligen lämnar det.

Hur det blir nu med Migrationsverket vet ingen. Men låt oss för Sveriges skull, för dess skattebetalares skull och för de faktiskt minderåriga asylsökandes skull hoppas att det blir någon som – det första han/hon gör – ser till att åldersbedömningar av just den kategorin asylsökande kommer i gång omgående.

© denna blogg.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder.

– Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena.

Det säger nu inrikesminister Morgan Johansson, bland annat i Svenska Dagbladet i en text med rubriken Medicinska åldersbedömningar i höst.

De fyra moderata kommunalråden, som skrev den skarpa och viktiga artikeln den 14 mars på Brännpunkt – har fått gehör. Det hedrar Morgan Johansson att han reagerat så snabbt. Hans reaktion visar också att det som Migrationsverkets rättschef skriver i sin replik på kommunalrådens debattartikel – ”Vi gör åldersbedömningar” – inte stämmer, vilket såväl kommunalråden som jag och många andra konstaterat för länge sedan.

Vi är alltså många – inte minst bland Migrationsverkets egen personal – som har tagit upp frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga under många år. Vi har varken lyssnats på av den dåvarande regeringen Reinfeldt eller sedan september 2014 av den nuvarande regeringen. Men antalet påstått och faktiska minderåriga har nu nått sådana höjder att det inte längre går att låtsas att 22- och 26-åringar och äldre är 17, år gamla. Det riskerar att vara alldeles för många vuxna män som hanteras som ”barn” med allt vad det innebär av såväl kostnader som allehanda olägenheter och risker.

I artikeln där Morgan Johansson uttalar sig, kan man läsa att:

Socialstyrelsen ska i april presentera en vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömningar. Morgan Johansson ser framför sig ett statligt ansvar för bedömningarna med Migrationsverket och Medicinalverket som huvudaktörer.

Men Socialstyrelsen har för bara några år sedan gjort ett ”ställningstagande” som låter som om det kunde ha varit skrivet av någon i Svenska Barnläkarföreningen (en förening som medverkat till att åldersbedömningar inte gjorts i Sverige på många år). Att den nu ska komma med nya uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer eller vad det ska kallas denna gång, är inget som på minsta sätt behöver hindra att åldersbedömningar börjar göras omedelbart. Det är bara att ta efter de nordiska länderna och utföra handledsröntgen och/eller tandröntgen – det är inte alls komplicerat och det finns i Sverige både läkare och tandläkare som kan utföra dessa kontroller/bedömningar, precis som i Norge, Danmark och Finland.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. Det poängterar också Migrationsverket i den konsekvensanalys verket gjorde i oktober 2015, med rubriken Man behöver absolut  inte vänta på Socialstyrelsens  uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer.

Att läsa:
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet
•  Debattartikel från fyra moderata kommunalråd i Stockholms-regionen: ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten”– 14 mars
•  Replik från Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer: Migrationsverket: Vi gör åldersbedömningar – 16 mars
•  Slutreplik från kommunalråden:”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning” – 17 mars
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielssons debattartikel, också den publicerad på Brännpunkt:

På bloggen
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 16 mars

På sajten Det Goda Samhället
•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars
•  En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar … – 17 mars

Och nu:

Mer att läsa för den som orkar:
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn”  – 9 februari 2015
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 11 inlägg som publicerats här på bloggen i ämnet sedan mars 2012.

© denna blogg.

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn”

I ett inslag i Public Service-kanalen P1 i Sveriges Radio  – Ali och Jamshid kom in på gymnasiet – mot alla odds – berättas om två pojkar som slentrianmässigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”, Ali och Jamshid. De påstås också, slentrianmässigt, komma från Afghanistan.”Båda är ensamkommande från Afghanistan”, säger reportern – för att längre in i inslaget säga: ”Jamshid Mohammedi som för bara några år sedan sydde läderväskor i Teheran”. Såvitt jag vet ligger Teheran inte i Afghanistan utan i Iran, och det är också därifrån många påstått och faktiskt minderåriga pojkar och män kommer till Sverige, trots att de i sina asylberättelser säger att de är från Afghanistan och hävdar ”asylskäl” gentemot det landet.

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:

Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.

Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

Ovanstående torde vara det främsta skälet till att Migrationsverket nu beräknar att uppåt 15.000 ”ensamkommande flyktingbarn”, som man i Sverige envisas med att kalla dessa – oftast pojkar/män – mellan 14 och 36 år som anger att de är ”barn” när de söker asyl (eller ”ett bättre liv”) i just Sverige. I övriga Norden kallas de som är under 18 år mera korrekt för ”minderåriga asylsökande” och det är en himmelsvid skillnad i antalet som kommer till Danmark, Norge, Finland jämfört med till Sverige. Under jan-apr i år, 2015, har 1952 påstått och faktiskt minderåriga sökt asyl i Sverige, 285 i Norge, 200 i Danmark och 98 i Finland. Var och en kan själv räkna ut varför unga mån (oftast) söker sig till just Sverige och inte till de övriga nordiska länderna, dvs vilka länder som följer sina egna utlänningslagar och även gör åldersutredningar och vilket land som inte gör det.

De här två unga männens historier beskrivs i inslaget som ”solskenshistorier”. För de här två pojkarna/unga männen stämmer det förstås, men det är knappast en ”solskenshistoria” för Sverige att det nu anses så etablerat – viker människosmugglarna mycket väl känner till – att man kan komma hit, ljuga om sin bakgrund, sitt hemland och missbruka asylinstrumentet för att ”fixa ett nytt liv”. Sedan när blev ”fixa ett nytt liv” ett asylskäl, ett skäl för Sverige att bevilja permanent uppehållstillstånd, egen lägenhet i en närförort till Stockholm före 18 års ålder som svenska ungdomar inte ens kan drömma om, allt betalt och ”gratis” utbildning?

Ärligt talat, Sveriges Radio, lite mer måste man kunna vänta sig av er! Att bidra till att sprida ”solskenshistorier” om personer som anser att det är rätt att komma till Sverige, påstå att de har asylskäl och därigenom få ”gratis” utbildning, egen lägenhet, alla omkostnader betalda, är så otillständigt att man baxnar. Sedan decennier har folket vants vid journalisternas alltför ofta okritiska hållning till – och felaktiga uppgifter om – ”asylsökande”. Ibland handlar det om ren desinformation (i vilket syfte vet jag inte), ibland om uppenbart slarv och stor okunskap om vad ”asyl” är och hur invandring till Sverige är reglerad i utlänningslagen.

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

Lästips:
”Sverige klarar inte ökningen av flyktingbarn” – Staffan danielsson, Centerpartiet, i Svenska Dagbladet 16 juni 2015

 

© denna blogg.

Att som politiker uppvisa en nedlåtande attityd mot andra är inte bra. Allra minst när man har fel.

Tillägg den 10 november till nedanstående text som publicerades den 9 november

Det kom ett meddelande som var och en som är intresserad av kostnaderna för ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – särskilt miljöpartisten Göran Andersson, men säkert många andra också – kan ha nytta av att ta del av:

Senaste avtalet för en ungdom (minderårig) som sökte asyl hamnade på 129.000kr/månad för endast boendet. Därtill kom 3.000 kr/månad i fickpengar. Avtal finns att finna i alla socialtjänstnämnder som offentlig handling. Det borde även MP veta om.

Här börjar texten som publicerades den 9 november:

Miljöpartisten Göran Andersson tog sig före att ge sig in i en diskussion på Facebook, i en tråd initierad av förre riksdagsledamoten, centerpartisten Staffan Danielsson. Med Staffan Danielssons vetskap och tillåtelse publicerar jag här diskussionen som visar det både okunniga och nedlåtande sätt som den här representanten för Miljöpartiet uttrycker sig på. Konversationen läggs ut exakt så som den ser ut, inga ändringar, inga utelämnanden, inga vinklingar. Exakt sådan den är. Så kan var och en själv bedöma de eventuella kunskaperna och uppförandet hos denne kandidat i kommunalvalet i Varberg 2014.

Texterna som jag länkar till i skärmdumparna, som ju inte är klickbara, finns här:

Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna
Ni som jobbar på boenden för ensamkommande minderåriga asylsökande…
40 procent går till 5 procent

En länk som Staffan Danielsson anger i sin kommentar finns här:
Ersättning för vård och boende för kommunplacerade ensamkommande barn med uppehållstillstånd

Notera dock att jag inte enbart talar om om påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som har fått PUT (som texten som Staffan Danielssons länkar till handlar om) utan också om påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som inte har fått PUT.

Och här finns uppgifter om en sida som Staffan Danielsson skapat på Facebook: Upprop för en sansad asyl- och flyktingpolitik. Även om jag själv inte skulle ha uttryckt mig så, tycker jag att det är ett bra initiativ. Själv tycker jag att vi redan har en asylpolitik som är på gränsen till övergenerös och att det inte är där felet sitter utan i tillämpningen av utlänningslagen, det vill säga felet ligger till största delen hos Migrationsverket som inte efterlever lagen.

Mina kommentarer: Göran Andersson vet inte vad han talar om. Han vägrar att ta till sig uppgifter för att de står i min blogg, som för övrigt läses av riksdag, regering, medier m.fl. och som givetvis inte är en ”hitte på”-blogg utan presenterar fakta och berättelser från asylområdet på det mest seriösa sätt som går att göra på det här elefantiasiska området.

Trots upprepade uppmaningar vill Göran Andersson inte leta efter fakta själv på andra håll. I stället fortsätter han att ge sig på mig på ett både nedlåtande och okunnigt sätt. Priset tar han nästan när han, myndigt men totalt felaktigt, skriver:

För att ge lite mer korrekta siffror på asylboende (som jag fick vid ett besök på migrationsverket i Falkenberg) så är det 60-70 kr/dygn vid korridorboende, dvs självhushållning och 250-300 kr/dygn på asylboende med helpension.

Och avslutar triumferande, trots sina helt åt skogen-siffror:

Detta borde en ”expert” som Merit känna till.

Avslutat med en barnslig smiley… Man tar sig för pannan!

Till Miljöpartiet!
Asylområdet är ju ett av era viktigaste politiska områden så ta gärna och utbilda Göran Andersson i Varberg lite grann så att han, som ert partis representant, inte släpper ur sig sådana grodor som han gör bland Staffan Danielssons 2500 Facebook-vänner! Få honom också gärna att förstå att man inte ska vara hånfull mot någon som bevisligen, efter nära 20 års erfarenhet på området, vet och kan betydligt mer än han själv. Han kan gärna be om ursäkt för sina påhopp, det gör man när man har fel och har varit otrevlig och bufflig som han har varit. Inte för att det hjälper särskilt mycket, skadan är ju redan skedd. Men lite normalt hyfs är ju ändå aldrig fel.

P.S. En aning komiskt – och samtidigt sorgligt – är det också att Göran Andersson, i sin valvideo – när han talar om skolan – valt ha med bilden av när någon på tavlan stavar ordet ”autenticitet” fel…

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

 

Riksdagsmotion om straff för att delta i terroraktiviteter

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, Centerpartiet, har skrivit en motion 2013/14:Ju410 – Straff för att delta i terroraktiviteter – daterad den 30 september. I den säger han bland annat:

En översyn bör snarast göras kring kriminalisering av att delta i terroraktiviteter även om de inte innebär en grundfinansiering eller aktivt deltagande i terrorhandling. Självklart ska de åtgärder som föreslås beakta individens integritet. Att straff ändå bör utmätas enligt nedan är för att förhindra de terrorhandlingar som kan genomföras av de grupper och organisationer som svenska medborgare rekryteras och ansluter sig till.

Han torde inte enbart mena svenska medborgare utan även andra med utländsk bakgrund som ännu inte getts svenskt medborgarskap utan lever här med uppehållstillstånd. Staffan Danielsson skriver vidare i sin motion:

Tidigare i år har Säpo rapporterat att minst ett 40-tal svenskar deltar i strider i Syrien genom Al Qaida-inspirerade, eller formellt anslutna organisationer. Antalet förväntas stiga, och om de radikaliserade militanta överlever striderna så är ett återvändande hem till Sverige sannolikt. Tidigare har svenska medborgare ingått, och ibland ingått i ledningen för, liknande grupper genom Al Qaida i Irak, formellt Al Qaida-anslutna Al Shabab i Somalia, Al Qaida-liknande grupper i Afghanistan, samt andra organisationer likt Hizbollah och Al Nusra i Syrien.
——————–
Eftersom en av av de främsta faktorerna för radikalisering är social kontakt med redan radikaliserade, och eftersom de återvändande har nyvunna kunskaper i vapen- och sprängämneshantering, föreligger det en betydande risk för vidare radikalisering samt ökad risk för terroristdåd i Sverige. De Al Qaida-inspirerade grupperna har också pekat ut Sverige och svenska mål som legitima.

De svenska medborgarnas aktivitet i dessa organisationer har dock hittills i allt väsentlig resulterat i dåd utomlands. Följderna är fasansfulla.

Staffan Danielsson citerar ur Säpos årsbok för 2012:

” Terrorhotet mot Sverige och svenska intressen härstammar främst från våldsfrämjande islamism, eller så kallade Al-Qaidainspirerade grupperingar” samt ” De flesta planerar inte attentat i Sverige utan söker istället stödja terrorism genom rekrytering, finansiering och resandeverksamhet. Rekrytering, radikalisering och finansiering sker ofta via sociala kontakter, men även genom föreläsningar och propagandaverksamhet, bland annat på internet.”

På denna blogg, i inlägget från den 15 december 2010 – Säpos rapport om våldsbejakande islamistisk extremism i Sverige – kan man bland annat läsa:

Det finns flera exempel på hur det blåögda Sverige inte förmår skilja agnar från vete, Waberi är långtifrån den ende som sitter på en viktig maktposition och hyser de åsikter han hyser. Så dubbelheten är mycket tydlig: man säger en sak och gör något helt annat.

Jag är övertygad om att minst 98 % av svenska folket vet skillnaden mellan religionen islam och muslimer kontra islamism och extrema fundamentalistiska muslimer. Jag ser exakt likadant på alla mina många muslimska vänner idag som före den 11 december och jag kan inte tänka mig att andra icke-muslimer ser på sina muslimska vänner och grannar på något annat sätt heller. Så det vore bra om pk-eliten (som kanske inte ens alltid själva har muslimska vänner) kunde avhålla sig från att klistra på folk etiketter som ”islamofob”, ”främlingsfientlig” och annat dumt när dessa frågor debatteras och diskuteras, utan att de i möjligaste mån kunde hålla sig till fakta och verklighet.

Sveriges regering och dess största parti ska göra vad de kan för att ta ansvar för och skydda sitt land och sitt folk. Gör de  det?

Det är märkligt att deltagande i terroraktiviteter inte redan, sedan länge, är kriminaliserat i Sverige. I en del andra länder är det kriminaliserat och det finns länder där medborgarskapet dras in för personer som är inblandade i dessa aktiviteter. Terrorismforskaren Magnus Ranstorp vid Försvarshögskolan i rapporten Förebyggande av våldsbejakande extremism i tredjeland:

I flera EU-länder har man kriminaliserat själva deltagandet i terrorträning, men inte i Sverige, och det är det som svenska beslutsfattare uppmanas att tänka över.

I Tyskland till exempel beslagtar man pass för personer, och också i Belgien. I Storbritannien kan man hindra personer från att resa. Och i Storbritannien finns numera även möjligheten att återkalla medborgarskap på terrorrelaterade grunder, vilket gör att personer som reser iväg för att ansluta sig till terrorgrupper, kanske aldrig får resa tillbaka igen.

En bloggläsare ritar i ett mejl upp nedanstående fullt möjliga scenario:

Om galningarna är födda i Sverige eller radikaliseras i Sverige så hindras de inte och kan inte åtalas när de är med i Al Qaida-liknande grupper eller deltar i deras träningsläger! Dvs om någon deklarerar att han vill strida för Al Qaida så informerar Säpo honom om att det är farligt. Han säger: ”Ja, men jag vill”. Han åker, han tränas av Al Qaida, han slåss för införandet av en teokratisk diktatur. Han kommer sedan tillbaka till Sverige och fortsätter att jobba, söker socialbidrag och anställs av kommunen som ungdomsledare.

Inget av ovanstående är alltså ett problem idag! Vi har inte ens utrett detta. Såvida ingen av kollegerna fotograferar personen vid halshuggningar, stympningar, nedbränning av flickskolor eller bombningar (vilket ju få gör..) så är det lugnt. Därför ser vi förstås att Sverige står ut i detta och drar till sig galningar.

Två relevanta artiklar:
Även svenska jihadisters terrorträning måste kriminaliseras – Per Gudmundson, SVT Debatt 2 november 2012
Sverige riskerar ökade terrorhot – Magnus Norell och Bengt Nilsson, SvD Brännpunkt 26 september 2013

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

DI: ”Obehagligt att stämpla Danielsson”

I går skrev jag (Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt) om de ogenomtänkta, svagt underbyggda och synnerligen otydligt beskrivna förslag kring invandringen till Sverige, som Centerpartiet uttryckt under sin stämma.

Idag skriver PM Nilsson på tidningen Dagens Industris ledarsida om att det är (rubrik):  Obehagligt att stämpla Danielsson.

Ja, självständigt tänkande och någotsånär orädda riksdagsledamöter finns knappt i den svenska riksdagen! Den som vill veta mera om hur det går till (inte bara inom Moderaterna, vittnesmål om låga tak och partipiskor finns från samtliga partier) kan läsa Anne-Marie Pålssons bok Knapptryckarkompaniet, men också se och höra med egna ögon och öron genom uttalanden, artiklar och framträdanden i riksdagens talarstol (riksdagsdebatter sänds på nätet) och i andra sammanhang. Självständigt och fritt tänkande riksdagsledamöter borde vara regel, inte undantag!

Jag håller helt med i det som står att läsa i DI om Staffan Danielsson, som hans egna partikamrater (enligt honom själv) varit väldigt hårda emot och tämligen oförstående inför hans absoluta rätt att ha egna åsikter och att också föra fram dem! Detta samtidigt som de säger att ”hos oss är det högt i tak”! Han har ju inte ens gått emot sitt parti, vilket givetvis också är tillåtet, man kan ju inte alltid och i alla frågor tycka exakt lika som de tongivande och mest högljudda. Staffan Danielsson har ju ”bara” – och det är oerhört viktigt! – breddat diskussionen, något som alla centerpartister borde välkomna! Slutkläm i artikeln:

”Men detta* får alltså riksdagsledamot Danielsson inte polemisera emot. Det är en odemokratisk inställning som Centern borde göra sig av med.”

* Vad Danielsson, bland mycket annat, inte får polemisera emot, är förslaget (eller tanken, oklart vilket) att folk ska kunna söka asyl på svenska ambassader i världen, ett i praktiken – om man hade tänkt till mer än näslångt – totalt omöjligt och rentav dumt förslag.

Vi har åsikts- och yttrandefrihet i Sverige. Enligt grundlagen. Men i praktiken har vi det inte om åsiktspoliser och ”drevare” (jag tänker här också på hur man behandlar Sveriges nya arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson) lyckas tysta dem som använder sig av just denna sin lagliga rätt till att både tänka/tycka och yttra sig fritt.

Vänligen notera:
Jag kommer inte att ge mig in i några debatter och diskussioner med folk som vill tjafsa och käbbla och jag kommer inte att sänka mig till den låga debattnivå som alltför ofta (men absolut inte alltid!) råder på nätet. Jag kommer överhuvudtaget inte att ”debattera”, jag är en privatperson som – liksom alla andra i detta land – har lagstadgad rätt att uttrycka mina åsikter fritt och den rätten använder jag mig av.

Jag har inte nämnt några namn (utom Staffan Danielssons, eftersom han verkar vara den som man minst av allt vill lyssna på i partiet). Jag är inte ute efter att peka ut enskilda människor, jag känner inte till Centerpartiets beslutsgångar och vilka som bestämmer och vilka som står utanför eller om alla ställningstaganden och förslag diskuteras och bestäms av alla medlemmar.

Hoppas att ledamöterna i Sveriges riksdag över lag börjar ta lite mer personligt ansvar – det gäller alltså alla partier – och tänka lite mer självständigt så att det kommer in lite fler nya infallsvinklar, synsätt och åsikter och blir lite mer liv i politiken!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Vill Centerpartiet vara kvar i riksdagen 2014?

Varudeklaration: Jag känner Johan Hedin, C, föräldraledighetsvikarierande (för Fredrick Federley) riksdagsledamot,  sedan många år, han är en intelligent, varm och god vän. Jag har träffat Staffan Danielsson, C, och läst hans artiklar och bloggningar och ser honom som en klok, reflekterande och – i Sverige, där yttrandefriheten ofta sitter trångt – modig man. Så, då var det tydligt klargjort innan jag kommenterar dessa två herrars uttalanden om migration i tal och skrift, den senaste tiden.

Det är tråkigt, mycket tråkigt, att Staffan Danielsson offentligt ska behöva få mothugg och nästintill påhopp av partikamrater för det han tycker och säger i en artikel på SvD Brännpunkt med rubriken Vi behöver se över regler för invandring. Särskilt som det han skriver är både klokt och välgrundat. Han skriver själv på sin blogg om detta, under rubriken Svårt med sansad dialog om migrationen att:

Två tunga centerpartister – Johan Hedin tillsammans med Hans Dahlgren – replikerade (Sverige kan och ska ta emot fler flyktingar)och angav att lösningen är en bättre välfärdspolitik.  Man ansåg också att min hållning var ”märklig och för oss främmande”.

Jag är djupt sårad över detta, och slutreplikerar idag på Brännpunkt.

Det är tråkigt att olika åsikter – som egentligen inte är så olika om man bara lyssnar på varandra – luftas så här inför öppen ridå i ett pyttelitet parti som sedan förra valet sakta men mycket säkert krupit ner mot fyraprocentsspärren och löper stor risk att hamna utanför riksdagen vid valet 2014. Lite högre i tak borde det vara i ett parti som hyser både gamla bondeförbundare och Stureplanscentrare!

Johan Hedin, som är helt ny i riksdagen och vikarierar i drygt ett halvår på Fredrick Federleys post som migrationspolitisk talesman, hade knappast valt det här området att vara talesman för, om han kunnat välja. Han är en entreprenör, en småföretagare ut i fingerspetsarna, och har inte under alla de år jag känt honom, visat vare sig något större intresse för eller kännedom om migrationsfrågor. Alldeles särskilt inte om den allt mer skenande asylinvandringen. De här frågorna tar många år att lära sig och man måste också vara öppen och ödmjuk och vilja att ta in information från många olika håll för att få en någotsånär god bild av dem. Det är inte de enskilda riksdagsledamöternas fel att de placeras som talespersoner i ämnen de inte behärskar och därför faller heller inte någon skugga över Johan Hedin. Det här, i dessa motioner som han redan hunnit skriva eller medverka i under sin hittills så korta tid i riksdagen, som hans intresse och kunskaper ligger:

Företagarnas problem med bluffakturor – 2012/13:C418
Förändrad roll för Systembolaget – 2012/13:So538
Avskaffa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd – 2012/3:A321

Redan den 23 november 2009 skrev jag om Johan Hedin i min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida: Vem ska man tro på i företagarpolitiken?

Ska man kanske tro på Johan Hedin, som nu ska kandidera just för löftespartiet Centern? Kan en person göra skillnad? Jag vet inte. Kanske. Men finns det någon som borde få en hel del att säga till om på det här området så tror jag att det kan vara just Johan Hedin. Han har gott om egna erfarenheter som enmans- och tvåmansföretagare: Från när det gått dåligt och när det gått mycket bättre. Från att ha varit ensam eller bara ha haft en partner till att ha anställda med allt vad det innebär.

Han säger: ”Det absolut tuffaste när man startar sitt företag är att få ihop till skatterna. De måste in, oavsett om du har mat på bordet eller inte. Vi har dessutom ett oerhört komplext skattesystem, som medger generösa avdrag för dem som känner till knepen, men inte för alla andra. Orättvist och bristande i rättssäkerhet.”

Det är som talesperson i företagarfrågor Centerpartiet borde ha tagit hans engagemang, kunskap och passion tillvara! Det framkommer också i den migrationspolitiska debatten i riksdagen den 7 december, att det är på det området Johan Hedin hör hemma och att det är där han skulle vara en stor tillgång, en mycket stor tillgång rentav, för det tynande Centerpartiet! Han visar – inte minst i inledningen – god självinsikt och ödmjukhet, och formulerar sig väl i sitt anförande i utsändningen. Det enda orealistiska är att det skulle behövas en mängd invandrare för att ta hand om sjuka och gamla i Sverige – nästa tanke borde förstås ha varit: och vilka ska ta hand om dem när de blir gamla och sjuka… Men i det stora hela ett bra, sansat och insiktsfullt inlägg av den företagarfrågekunnige Johan Hedin.

Centerpartister borde inte tjafsa offentligt! Centerpartister borde lyssna noga på vad Staffan Danielsson säger om de vill få en mer realistisk syn på migrationsområdet, särskilt asylinvandringsfrågan. Och om de vill ha en chans att komma med i riksdagen igen vid nästa val och undvika att tappa en massa väljare till Sverigedemokraterna. Dessutom bör de sätta rätt människor som talespersoner, det är A och O för partiets trovärdighet och för att folk ska lyssna och bry sig.

Lycka till med riksdagsarbetet, Staffan Danielsson (stå på dig!) och Johan Hedin (en tillgång för Centerpartiet på rätt plats)!

Till slut vill jag uppmana alla riksdagsledamöter – och andra intresserade – att läsa miggornas berättelser inifrån Migrationsverket. För, som det sägs i recensionen av boken i Dagens Juridik:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Mejl från en utlandssvensk om hans syn på ”the state of the Swedish nation”.

Det kom ett mejl från en utlandssvensk som jag har haft kontakt med under längre tid och som jag också har publicerat några texter av tidigare. Också detta har jag fått tillstånd att lägga ut på bloggen:

Jag läste det du skrev om att Politiker som agerar ”godhetsapostlar” måste öppna ögonen! Jag kom att tänka på att jag nästan tänkte skriva till dig en gång om att det kunde vara intressant att göra en ”spaning” på framtida samhällsutveckling, kanske inte vadslagning direkt, men nästan. Lite om vad jag tror kan vara ett möjligt scenario om ett år eller två. Kanske detta (som naturligtvis inte är något jag hävdar, bara leker med tanken):

Det är väl runt 15 kommuner nu som slagit larm om att de inte har bostäder, arbetstillfällen och ekonomi att ta emot fler asylinvandrare. Isen är bruten och fler kommer att följa i deras spår. Det innebär att integrationsminister Erik Ullenhag har något nytt på gång för att desperat försöka hejda dem från att göra som de vill, en s.k. ”reform”. Att det innebär statliga pengar är ju garanterat, men mer? Riktade pengar till kommunala bostadsbolag? För att bygga nytt. Men jag tror att Ullenhag kommer att fortsätta blunda för (eller ser han det, men har inte mod att erkänna det offentligt?) att det politiker som Bo Frank, kommunalråd (M) i Växjö tänker på – förutom att deras kommuner inte ska gå i konkurs – är väljarflykten som kommer att ske till Sverigedemokraterna.

Häromdagen gick migrationsminister Tobias Billström ut med utökat försörjningskrav för anhöriga. Jag tror situationen i regeringen är desperat, mellan fyra väggar, så att säga. Dels är det väljarflykten till Sverigedemokraterna, dels kommunernas motsträvighet, dels att man faktiskt inser både kostnader och framtidsscenario av den förda politiken, att en dag blir det kaos både ekonomiskt och socialt. Det är det redan nu, fast svenska folket ska hindras från att veta det. Det man är mest livrädd för är, när det inte går att dölja för folket längre. Att Sverige börjar bli överfullt. Man vill för allt i världen inte komma i den situationen att man måste konfiskera svenskarnas sommarstugor, hellre slår man då upp tältläger. Men då kommer Miljöpartiet att protestera om ovärdigt mottagande osv. När Norge tagit emot ca 9000 asylsökande har Sverige tagit emot över 40.000 (som bland annat Per Gudmundson skriver om i Svenska Dagbladet). Det innebär att det också blir mycket fler anhöriginvandrare till Sverige så småningom. Det är en ond cirkel. De börjar inse det, och letar panikartat efter åtgärder.

Jag funderar på detta framtidsscenario: Centerpartisten Staffan Danielsson skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om att begränsa invandringen (väl inlindat, naturligtvis, men det var andemeningen) vilken genast replikerades av partikamraterna Johan Hedin och Hans Dahlgren som skrev att det inte finns några problem alls osv. Här finns alltså en enorm spricka i Centerpartiet som jag tror man nödtorftigt försöker dölja utåt. Och jag tror att denna spricka, dessa åsiktsskillnader också finns i de andra partierna. Öppet – men också så att många riksdagsledamöter och övriga partimedlemmar ute i landet går och tiger om sina verkliga åsikter. Men en dag kommer de att inte göra det längre. Någon kommer att bryta isen, säga vad han/hon tycker, som Staffan Danielsson, och så kommer andra att börja följa efter. Partiledningarna kommer att få ett enormt tryck på sig från kommunalpolitiker och medlemmar ute i landet. Det har de redan nu, men det kommer att bli mycket, mycket värre. Då händer det att partimedlemmar ur Moderaterna men kanske framför allt Centern, kommer att gå över till SD, även kommunalpolitiker men också någon riksdagsman. Det gör att Sverigedemokraterna blir mer rumsrent och fler följer efter.

Det sitter ett antal tunga, äldre politiker i riksdagen hos både Centern och Moderaterna. De som följt med i turerna när man blev Stureplanscenter och Nya Moderaterna, men som nog aldrig ändrat sin ursprungliga ideologi (de är från den tid då man blev politiker på grund av ideologi). Jag tror till exempel att många centerpartister redan är trötta på orealistiska uttalanden som att Sverige kan ta emot invandrare från tredje världen så att vi blir 40 miljoner invånare. Alltså de politiker som faktiskt lever i verkligheten.

Så skriver alltså en svensk, som numera bor i ett annat EU-land, och som gett sitt tillstånd till publicering av hans tankar.  Hans identitet är känd för mig, men han vill inte att den ska bli känd för alla; han kanske flyttar tillbaka till Sverige en dag… Var och en får läsa, tänka, ta till sig, förkasta, hålla med om eller tycka helt annorlunda.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C: ”…men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.”

SvD Brännpunkt har satt följande rubrik på riksdagsledamoten Staffan Danielssons artikel om att ”vi måste kunna diskutera hur stor andel av flyktingströmmen till EU som Sverige uthålligt kan ta emot”:

Vi behöver se över regler för invandring.

Men Sverige har redan bra regler för invandring; problemet är ”bara” att de inte följs. Så det är alltså inte nya regler som behövs utan det som behövs är att man följer de lagar och regler som redan finns.

Staffan Danielsson, Centerpartiet, verkar vara en av mycket få riksdagsledamöter – och den enda i sitt eget parti – som försöker tänka längre än näsan räcker när det gäller asylinvandringen. Och som också för fram vad han tänker på ett rakt och tydligt sätt. Övriga riksdagsledamöter lever i en fantasivärld som till stor del handlar om hur ”god” man kortsiktigt vill vara och grundar sig på en monumental okunnighet om verkligheten. Dock är även Staffan Danielsson ute och cyklar lite grann i första delen av sin mening:

I första hand bör självfallet Sverige verka för att EU-länderna anpassar sig till Sveriges regelverk, men kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.

Ärligt talat, han kan väl inte ens själv tro att något enda EU-land någonsin skulle vilja bli som Sverige på det här området? Att Sverige skulle kunna påverka andra länder att ta emot fler icke-flyktingar och icke-skyddsbehövande, det finns inte på kartan. Däremot, om Sverige blev mer som andra EU-länder och inte accepterade identitetslöshet och allehanda bedrägerier och lögner på asylområdet, då skulle i stället Sverige närma sig övriga EU-länder vad gäller antalet faktiska flyktingar och skyddsbehövande, och då skulle antalet asylsökande minska och bli mer i paritet med antalet i andra EU-länder. Den sista delen av meningen är därför betydligt mer verklighetsförankrad: ”…kanske behöver också Sverige på någon punkt närma sig andra länder.” Det är nog mer än ”på någon punkt” som Sverige behöver anpassa sig…

Men heder ändå åt denna enda riksdagsledamot bland gammelpartierna, som åtminstone försöker spotta i motvind, och vågar ta upp en del av det som miggorna har skrivit om på min blogg i fem års tid.

Staffan Danielsson försöker på ett sakligt och korrekt sätt lyfta upp och hålla fram samma saker som bland annat miggorna har berättat om och som jag har skrivit om på bloggen och i diverse artiklar under många år. Hoppas att hans partikamrater – och även andra – lyssnar på honom. Miggorna, med den största expertisen av alla, har de ju inte brytt sig om…

Till sist citerar jag denna självklarhet ur artikeln:

Det behövs därför en öppnare debatt i integrationsfrågor där frågor kan och får ställas, besvaras och rätas ut. Upplever inte människor att deras frågeställningar tas på allvar av de etablerade partierna är det inte bra.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En migga: ”Herregud, vi skulle få registrera pass och id-kort hela dagarna!”

En migga apropå texten Varför lyssnar ingen? Varför bryr sig ingen? (18 oktober):

Läste Staffan Danielssons debattartikel i DN som du länkade till, och fastnade för två saker.

Det första är att den är skriven för snart 6 månader sedan och då kan jag undra vad som hänt sedan dess; har Danielsson kvar några vänner och några uppdrag eller ses han som paria?

Det andra är att han skriver ”Det är mycket ovanligt att asylsökande kan uppvisa pass eller andra identitetshandlingar, vilket ju inte ska lända dem till nackdel”.

Men den som varit med ett tag kommer ihåg det där Irakprojektet som Migrationsverket hade 2008 (?) där helt plötsligt alla (eller nästan) visade sina id-handlingar. Projektet utökades och tog sedan också in irakier som kommit under 2006 och 2007 och även de hade helt plötsligt hittat sina id-handlingar (även om man sagt något helt annat vid ankomsten något eller några år tidigare). Anledning var ju att projektet sågs som en gräddfil för irakier, men för att få plats i smeten var man tvungen att ha id-handlingar…

Tänk vad många  id-handlingar vi på Migrationsverket skulle få se om lagen sa att man var tvungen att ha id-handlingar för att ens få lämna in en ansökan om asyl och att man inte var berättigad till bidrag förrän man lämnat in ansökan… Herregud, vi skulle få registrera pass och id-kort hela dagarna!

Läs gärna:
En migga: “42 % av alla granskade handlingar är falska” – 24 september 2008.
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 14 texter om Irak-projektet, som gick under benämningen AIHIAS, och om falska id-handlingar. Inläggen är från januari till juni 2008, d.v.s. 4-4,5 år gamla. Vad har hänt sedan dess?

© Denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.