• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

profileJag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

En man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars 2014).

Och läs sedan denna hisnande, otrolig, helt galet sanslösa historia, berättad av Lasse Odrup, före detta svensk medborgare (?!), numera statslös:

Lasse Odrup 2Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.

Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.

Handläggaren: Vad vet jag, du kan ju ha sökt finskt medborgarskap!
Jag:  Jo, men det är ju faktiskt tillåtet med dubbla medborgarskap.
Handläggaren: Visst, det vet jag.

Handläggaren letar under några minuter i reglementet men hittar inte någon paragraf som säger att Finland (!!!) måste intyga mitt svenska medborgarskap och det är hon också ärlig nog att erkänna. Men:

Handläggaren: Vi hade för ett tag sedan ett fall motsvarande ditt och då följde det med en finsk blankett som sade att vederbörande var svensk medborgare och då måste vi nog kräva motsvarande av dig. Dessutom måste du fylla i de här blanketterna om din eventuella anknytning till Sverige, uppgifter om din mor och far, deras personnummer, var och när de gifte sig, under vilka perioder du vistats i Sverige och av vilken anledning samt naturligtvis dina vistelseorter.
Jag (lätt uppretad): Jag måste alltså ansöka om det svenska medborgarskap som jag redan har?
Handläggaren: Nja, men det finns bestämmelser, särskilt som du i våra register står som utflyttad med röd text. I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

P.S. 1 Riktigheten i ovanstående berättelse intygas av Monica Nilsson, syster, och Eva Odrup, hustru.
P.S. 2  Och det som retade mig mest var att jag måste ange när mina föräldrar gifte sig och vilket namn min mor hade innan hon tydligen blev en ärbar kvinna m m.

Kommentar: Dumheten har slagit rot som ogräs i landet Lagom, och går nog inte längre att utrota. Eftersom svenska medborgare som bor i de nordiska och baltiska länderna inte längre kan ansöka om nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, måste de åka till Sverige för att ordna det. När Lasse Odrup i februari i år försökte skaffa sig ett pass reste han och hans hustru till Karlstad i Sverige, hans gamla hemort. Men på just ovannämnda passexpedition i just Karlstad blev det även då tvärstopp.

Läs hela den absurda texten här!

© denna blogg. Vid ev citat, var god länka till detta inlägg.

En migga om en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet

En migga kommenterar en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet, som florerar i sociala medier (läs inlägget Om en historia som sprids via Facebook först):

Alltså, den här historien om pojken från Algeriet, som är född i Sverige!

profileJag fick migrän redan efter att jag hade läst halvvägs i Malin Hedbloms FB- status. Men då jobbar jag ju också på ”Migränverket”, vilket är vad grupper som anser att ingen ska få asyl i Sverige kallar oss. De hatar oss för för att vi beviljar asyl, andra hatar oss för att vi inte beviljar asyl hela tiden och i alla ärenden.

Aldrig gör vi rätt, vi på Migrationsverket, vilket tydligt framgår av Malin Hedbloms status. Det är enligt henne inte OK att prata med en liten kille om fritidsintressen för att få honom slappna av. Det är enligt henne inte OK att skaffa en neutral tolk. Det är enligt henne inte OK att säga till Malin Hedblom att hon inte ska berätta det som pojkens mamma ”glömt”.

Vad skulle Malin, som ombud eller vän, kunna berätta om mammans liv i Algeriet? Hur skulle hon kunna berätta det som mamman inte ens själv minns? Bodde Malin Hedblom med familjen i Algeriet?

En annan sak som jag reagerade på var att pojken skulle vara statslös eftersom han var född i Sverige och familjen är ”gömd” här!

Ett barn som föds utanför sitt hemland blir inte statslöst bara på grund av att hans föräldrar vägrar visa upp sina identitetshandlingar och vägrar kontakta ambassaden inför ett utvisningsbeslut.

Statslöshet är ett vedertaget begrepp inom folkrätten och det handlar om personer vilkas länder upphört att existera eller om att personer fråntagits sina medborgarskap. När det gäller det första så kan jag inte komma på någon annan grupp än palestinier. När det gäller det andra så har det funnits chilenare som fråntogs sina medborgarskap 1973  i och med kuppen och vilkas barn då föddes som statslösa, exempelvis i Sverige. Men dessa chilenare fick så småningom svenskt medborgarskap och när diktaturen avskaffades i Chile fick de även medborgarskap i Chile. Det finns också feylikurder från Irak som Saddam fråntog deras medborgarskap och som är statslösa.

Men den här pojken är inte statslös bara för att hans mamma och Malin Hedblom tycker att han är det! Jag förstår inte vad Malin Hedblom vill säga egentligen – förutom att Migrationsverket är dåligt, därför att anställda på ansökningsenheten hade handskar på sig, vilket de givetvis hade på grund av att de håller på med kemiska medel – och för att de inte lät Malin Hedblom prata, inte köpte att pojken var ”ensamkommande”, vilket han ju på inget sätt var. Och sedan köpte verket inte heller ”statslösheten”. Varför skulle Migrationsverket ha gjort det?

Dessutom berättar hon: ”Zaki ritar en teckning. Handläggaren beundrar Zakis teckning, förstår hon inte att dinosaurien Zaki tecknat är Migrationsverket”. Herre Du min skapare vilken dramatik! Hur skulle Zaki kunna veta någonting om Migrationsverket överhuvudtaget om han är sju år och aldrig har varit hos Migrationsverket förut?

Och inte ett ord om varför den här familjen fortfarande är här, trots att de för fyra år sedan fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom de inte har asylskäl kan de kanske ta fram sina pass och börja jobba, så kanske de kan ”byta spår” och få personnummer som ”alla andra har”. Visst har familjen söta barn, men är det ett skäl till att de ska få PUT utan skäl? Det finns en massa andra ”gömda” människor som inte har barn eller vilkas barn inte är lika gulliga… Alltså, nej…vilket trams!

Kommentar: Ska man agera i asylärenden så räcker det inte med att använda hjärtat. Hjärnan måste vara med, i minst lika hög grad. Annars riskerar man att göra mer skada än nytta för de människor, vilkas fall man så innerligt gärna vill engagera sig i. Och: det går faktiskt att förstå miggornas frustration också, om man bara tänker efter bara lite, lite grann.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Om en historia som sprids via Facebook

facebookDet sprids en text på bland annat Facebook, en historia om en familj från Algeriet som inte lämnat landet när de fick besked om att de inte får stanna i Sverige. I texten finns både luckor och felaktigheter.

Personen, som skriver under rubriken ”Mysteryshopper på Migrationsverket” (?!), berättar hur hon följt med en algerisk familj (som levt i Sverige illegalt i tre år) till Migrationsverket för att söka ”asyl” (vet hon ens vad ordet ”asyl” faktiskt betyder?) åt en av familjens sjuåriga söner.

Bland annat anges här att barnen är ”statslösa” för att de är födda i Sverige. Men de föds inte ”statslösa”, de föds som algeriska medborgare till algeriska föräldrar som inte har rätt att vistas i Sverige. Man behöver ju bara tänka sig att två svenska föräldrar vistas illegalt i Algeriet och får barn där: inte blir deras barn statslösa för det, de föds givetvis som svenska medborgare oavsett omständigheterna.

Hela den här historien, som många okritiskt verkar ta till sig, sprids alltså i sociala medier och till den har även lagts en ”Petition för att Zaki ska få stanna i Sverige”. Men ingenting berättas om föräldrarna och de andra barnen, en hel familj från Algeriet, varför den har kommit till Sverige eller varför den inte har lämnat Sverige när den i två instanser har fått avslag på sin asylansökan som alltså inte har ansetts utgöra grund för permanent uppehållstillstånd. Och inte heller står det helt klart vilka asylskäl skribenten anser att det skulle det kunna finnas för en sjuåring vars föräldrar inte befunnits ha asylskäl…

Det saknas alltså en hel del uppgifter i den här historien och en del uppgifter ter sig rentav felaktiga. Det hänvisas inte heller till någon grund för varför personen som skrivit texten, anser att en fembarnsfamilj från Algeriet utan asylskäl (redan prövade i två instanser) efter tre års illegal vistelse i landet borde ges permanent uppehållstillstånd i Sverige…

Hjärta. Men också hjärna. Och faktakoll. Det behövs när man engagerar sig i asylärenden. Komplett, korrekt och relevant information måste presenteras för att den som tar del av historierna ska kunna bilda sig en egen uppfattning baserad på alla fakta. Dessutom krävs respekt för den i demokratisk ordning stiftade utlänningslagen.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Få brott i Dalarna

Det tycks vara mycket lugnt på brottsfronten i Dalarna. Polisen har så lite att göra att den i går förmiddag (dag före röd dag) hade tid att skicka två poliser och en tolk till Inna, en ung hustru och mor till två små barn (det ena knappt två år och det andra ett drygt halvår) för att meddela henne att hon snarast ska avvisas från Sverige.

Polisen känner till att familjen då, mot praxis och gällande konventioner, splittras för överskådlig tid eftersom maken, som också är asylsökande men statslös, överhuvudtaget inte kan avvisas någonstans. De små barnen är också statslösa och stannar med sin far.

Polisen vet också att ärendet har felhanterats på många sätt och att det just nu ligger i Europadomstolen, men ser det ändå som högprioriterat att den här kvinnan ska slitas från man och barn. ”Jag lyder bara order”, sa poliskvinnan till mig när jag talade med henne.

Heja Polisen!

Citera gärna men ange källa.