Stadsmissionen informerar: ”Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.”

Med anledning av min text Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige (läs den texten först), har följande meddelande inkommit från Stadsmissionens kommunikationsavdelning:

Stockholms Stadsmission arbetar för att göra Stockholm till en mänskligare stad för alla. Det handlar om att göra skillnad för människor som lever i speciellt tuffa livssituationer.

I en av våra verksamheter driver vi vandrarhemmet Nattstad i Gamla Stan. Nattstad riktar sig till EU-medborgarna samt tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd och arbetstillstånd från ett land inom EU.

Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.

Vänliga hälsningar
Kommunikationsavdelningen
Stockholms Stadsmission

Den enda information som är av vikt här, och som inte framkommer i det brev som Stadsmissionen skickade till boende i grannskapet kring Stora Nygatan 22, är att det kostar (hela) 100 kronor per natt att bo i Gamla stan mitt i Stockholm på vad Stadsmissionen kallar Nattstad. Men det gäller alltså inte för hemlösa svenskar eller personer av andra härkomster med permanent uppehållstillstånd (laglig rätt att vistas i landet) i Sverige. Det gäller bara för tiggare från något EU-land (som har att följa reglerna i EU-direktivet om fri rörlighet och ska kunna försörja sig själva och ha jobb och bistad inom tre månader, annars åka hem) eller personer som har både arbets- och uppehållstillstånd i ett annat EU-land (men inte i Sverige!).

Så nu vet vi det! 100 kronor per natt för boende upp till tre månader för personer utan anknytning till Sverige.

© denna blogg.

 

Dan Eliassons öden och äventyr – a never ending story

Borgerliga och icke-borgerliga regeringar har envetet begåvat den här mannen med den ena topposten efter den andra.

När mejlskandalen på Försäkringskassan briserade i maj 2014, uttalade dåvarande socialförsäkringsminister Ulf Kristersson att regeringen fortfarande hade fullt förtroende för Dan Eliasson. Och sedan utnämndes Eliasson till rikspolischef… På Migrationsverket var hans framfart inte populär och hans lean-experiment och diverse andra påhitt kunde det statliga verket ha klarat sig utan. Och nu, inom Polisen, är missnöjet vad jag förstår, monumentalt. Men Eliasson klarar sig alltid, det kommer inte att dröja länge innan han får nästa toppost någonstans.

Det har skrivits en hel del här på bloggen om mannen som nu – ett halvår för sent och bara för att det hela kommit ut i offentligheten – ska utreda varför polisen mörkade uppgifterna om de allvarliga sexövergreppen mot unga flickor på en festival i Stockholm. Om mannen som har lämnat en mängd trista spår efter sig var än han farit fram, men ändå placerats på den ena livsviktiga (för samhället, för folket) chefspositionen efter den andra. Om mannen som strax efter kl 22.00 den 27 februari 2014 twittrade:

Svajigt under lång tid – 7 april 2014
Här är en kavalkad av vad miggor, Försäkringskasseanställda och jag har skrivit om här på bloggen om före detta generaldirektörens på Migrationsverket, numera dito på Försäkringskassan, Dan Eliasson (den högst betalde generaldirektören i Sverige) öden och äventyr.

Dessutom:
Vad hände med begreppet ”likhet inför lagen”? Har det redan hamnat i historiens floskellåda? – 26 november 2014
Kort utdrag ur texten: Gör gärna tankeexperimentet att en handläggare eller en beslutsfattare på Försäkringskassan hade gjort vad dess generaldirektör gjorde. Skulle inte den personen – i stället för att JO-anmälas – ha polisanmälts för ”egenmäktigt förfarande” eller bedrägligt förfarande” eller ”undanröjande av bevismaterial” eller något annat liknande, som säkert någon jurist kan formulera juridiskt korrekt?

Be my guest # 118 Annandag jul Karin Dahlström

Karin Dahlström är journalist, grafisk formgivare, skärgårdsbo, rastlös och återfallsfinländare. Som hunden Buck i Jack Londons bok ”Skriet från vildmarken” hör jag ibland lockropet från mina svenska stamfränder, och vet när jag återvänder till Sverige, att det är här mitt ursprung finns.

När livet gör halt

Jag växte upp i ett Finland under uppbyggnad. Kriget levde kvar i veteranernas berättelser vid vårt köksbord, men jag uppfattade deras krigsminnen mest som äventyrshistorier från det förgångna. Det rådde en framtidstro i republiken. För oss skärgårdsbarn var livet för det mesta ett enda långt Bullerbykalas. Snökojor, skidbackar och frostbitna kinder om vintrarna och kallsupar, metspön och myggbett om somrarna. Jag brukade sända en medlidsam tanke åt de stackars barn som inte hade något annat val än att växa upp i stan. Allas våra föräldrar var gifta och byns traditioner vårdades ömt, något som min far byskolläraren ägnade sig åt med stor iver, som byskollärare gjorde på den tiden.

Och så fortsatte det. Lågstadiet, högstadiet och gymnasiet. Allt enligt manus. Eller nåja. Kanske inte allt. Men i stort sett. Studentmössan på våren och på sensommaren till USA för att jobba som au pair. Kom hem, prövade mig fram tills jag beslöt mig för att bli journalist. Vägen dit gick via både universitetsutbildningar och arbete. Min tid på regionaltidningen minns jag som rätt lycklig. Att få sommarjobb där var som en lottovinst. Jag jobbade några år och lärde mig hantverket. Så småningom var det dags att dra vidare till Stockholm där jag fick möjligheten att jobba på ett par stora tidningar och skaffa mig värdefull erfarenhet för framtiden.

Men så började mörka moln hopa sig vid mediehorisonten. Papperstidningarna fick svårt att konkurrera med gratisutbudet på Internet och upplagorna började sjunka. Ekonomin försämrades och svångremmen drogs åt.

Jag började förbereda mig för att lämna de etablerade medierna, åtminstone för en tid, och bli min egen. Jag förberedde mig så gott jag kunde medan jag fortfarande jobbade i Stockholm och när vikariatet var slut så flyttade jag tillbaka hem och grundade min egen mediebyrå. Det är åtta och ett halvt år sen dess.

Starten och de första åren som egen företagare var intressanta och lärorika. Det fanns jobb och med en gammal kollega och god vän som samarbetspartner flöt det på riktigt bra.

Men så började det hända saker. Min samarbetspartner och ett par andra i min närmaste omgivning dog ganska nära efter varandra, ett stort projekt misslyckades, en stor satsning tillsammans med en ny samarbetspartner resulterade i århundradets magplask, inte ekonomiskt men emotionellt, andra som funnits i min närhet riktade en ilska mot mig som jag inte förstod, ja, listan kan göras ännu längre. Under en tid kändes det som om jag förde krig på alla fronter samtidigt. Från att ha levt ett relativt bekymmersfritt och produktivt liv försattes jag i survival mode. Det enda jag kunde göra var att fokusera på att hålla mig upprätt. Det krävde all min kraft. Enkla saker blev svåra. Det blev som att lära sig gå igen: för att komma framåt tar jag ett steg. Så ett steg till. Och ett till… Gud, om jag kommer ur det här så vet jag att det är din förtjänst.

Mitt liv hade gjort halt. Jag satt i en glasbur och såg genom tjocka väggar hur människor levde sina liv, arbetade och gjorde det som folk brukar göra. Själv kände jag mig som en vålnad som såg och hörde allt, men som var utestängd från verkligheten. Visst fanns det vänner i min närhet som jag kunde prata med, men för det mesta valde jag ensamheten. Jag ville bespara omgivningen mina våndor och någonstans förstod jag att den här resan måste jag göra på egen hand: ”… om jag ock vandrar i dödsskuggans dal …” Den 23:e psalmen i Psaltaren blev mitt ankare.

Resan tillbaka till livet pågår än. Först började jag ana små strimmor av ljus och nätterna blev lugnare. Jag möts inte längre av en plågad spegelbild och lusten och livet återvänder steg för steg. Jag har också börjat förstå att jag inte återvänder till livet som det en gång var. Nu är det som om färgerna har blivit klarare, de små ögonblicken dyrbarare och känslan av närvaro starkare. Mycket av det gamla har skalats bort, ungefär som att ta av sig en gammal, sliten rock. Jag upplever det som om jag har getts nåden och möjligheten att bege mig ut på en ny och spännande resa med en betydligt lättare packning än förr.

Jag ser med spänning fram emot 2016 och förväntar mig goda saker även om världsläget pekar i motsatt riktning. Det som ser ut som en katastrof kan i själva verket vara starten på något nytt.

© denna blogg och Karin Dahlström.

Idag fattar politikerna beslut om bostad, jobb, vård och bidrag till Stockholms jihadister

Journalisten Per Gudmundson gjorde på sin blogg sina följare uppmärksamma på att Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism kommer att klubbas igenom tisdagen den 19 maj. Ett beslut som kommer att fattas helt över huvudet på medborgarna. Kort citat ur hans text:

Det kommer ändå att bli svårt för staden att förklara varför hemvändande jihadister ska få hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag. I synnerhet som strategin inte med ett ord nämner jihadisternas offer som knappast heller förlänas motsvarande omsorg.

I stadshuspolitikernas niosidiga strategidokument (klicka på bilden för att läsa det ) står det bland annat:

När en person /…/ kommer hem från strider utomlands är det avgörande med anpassade inkluderande insatser.

När det gäller personer som deltagit i strid är hälsoinsatser med största sannolikhet ett stort behov.

När det gäller försörjning är det viktigt med samarbete mellan socialtjänstens försörjningsstöd, Jobbtorg och andra insatser vid arbetsmarknadsförvaltningen, samt länk till Arbetsförmedling.

Slutligen är boendefrågan en förutsättning som behöver fungera och därför bör även bostadsbolagen ingå i en samverkan /…/

För att göra det hela om möjligt ännu mer huvudlöst, skriver de anonyma personerna (inga namn finns i dokumentet!!!) som ska klubba igenom sina beslut, också så här i strategidokumentet:

Oavsett bakomliggande anledning behöver arbetet för att motverka våldsbejakande extremism utvecklas strategiskt. Och det är viktigt att i Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism detta arbete beakta ett genusperspektiv.

Har svenska politiker – som vi inte ens vet vilka de är! – blivit spritt språngande galna! När blir det nog med vansinnigheter för svenska folket, när?

Människor som kan ha skurit huvuden av människor, kidnappat, våldtagit, slitit barn från deras mödrar och sålt dem på marknader ska i Stockholm få ett omhändertagande som ingen svensk, skötsam och ungdom ens kan drömma om men nog får vara med och betala.

Att människor som har deltagit i ofattbara och omänskliga våldsdåd ska få komma hit och ”inkluderas” och ges hjälp med bostad, jobb, vård och bidrag är en ofattbart stor skymf mot rättstänkandet och det demokratiska samhället.

Ur tidskriften Advokaten, ”Snaran dras åt om krigsförbrytarna”:

Om en person som misstänks ha begått folkmord, krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten befinner sig i Sverige ansvarar kommissionen för att ärendet utreds.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

På polisen.se beskrivs Krigsbrottskommissionens uppgift:

Sverige har genom Genèvekonventionerna och Romstadgan förbundit sig att spåra och lagföra personer som gjort sig skyldiga till folkmord och folkrättsbrott som det heter i svensk lagstiftning.

Jag läser ingenting om detta i strategidokumentet!

Från Finlands inrikesministerium:

Inrikesministeriet utreder också olika sätt att förhindra dem som rest till konfliktområden för att strida att återvända till landet. Åtgärder som kan komma i fråga är bl.a. meddelande av inreseförbud och återkallande av uppehållstillstånd.

Sverige har oerhört mycket att lära av andra länder, inte minst grannlandet Finland.

Kan Stockholms stads strategi mot våldsbejakande extremism (hitkommande terrorister) verkligen förenlig med svensk lagstiftning och internationella konventioner? I det skattebetalande folkets rättsmedvetande torde den i varje fall inte vara det.

Tillägg 1: Av tjänsteutlåtandet framgår att de som lagt fram förvaltningens förslag till beslut är Gillis Hammar, t.f. avdelningschef och Tina Heinsoo, förvaltningschef.

Tillägg 2: Två andra texter om ovanstående, som kan vara värda att läsa:
Gästbloggat/Nuri Kino: Terrorister kan få gå före i bostads- och jobbköer – Svenska Dagbladet 19 maj 2015
Jihad och naiva Stockholm – Svenska Dagbladet 19 maj 2015

© denna blogg.

Pingsten är hänryckningens tid

Pingsten, som kallas ”hänryckningens tid”, är den tid då naturen är som allra vackrast, allra skirast. Och det är verkligen otroligt vackert just de här dagarna i början av juni, på tröskeln till sommaren. Inte undra på att man blir hänryckt!

Så här vackert är det där jag bor. Häggen doftar starkt och somrigt. Allehanda träd har spruckit ut i full grönska och blommor har planterats ut i parker och på torg och våra innerstadsgårdar.

Det kan inte finnas något bättre ställe att vara på just nu än det fantastiska, underbara sommar-Söder i Stockholm!

En kavalkad av pingsttidsbilder

       

”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.”

Ur en artikel i Länstidningen i Södertälje:

Tre personer som tiggde i Södertälje centrum greps av polis för att de brutit mot de lokala ordningsstadgarna.

På tisdagen greps tre personer som satt och tiggde i centrum, för brott mot kommunens lokala ordningsstadgar.

– Där finns en paragraf* om att man måste ha tillstånd för att samla in pengar. Personerna greps för att de inte har hemvist i riket, så de kunde förhöras och lagföras för att ha brutit mot den. Efter förhör beslutade åklagaren att ge dem ett bötesbelopp på 800 kronor vardera, berättar Caroline Aspegren, gruppchef på närpolisen i Södertälje.

Enligt Caroline Aspegren är inte gripandet en del av någon särskild insats mot tiggeriet i Södertälje.

– Vi har rapporterat dem som brutit mot ordningsstadgarna, helt enkelt. Vi får in många klagomål om tiggarna och försöker kommunicera med dem direkt på plats att det inte är tillåtet, säger Caroline Aspegren.

Det är på tiden att polisen agerar i enlighet med gällande lag! Och att lagen gäller för alla är ett faktum som man i Sverige emellanåt verkar vilja glömma bort eller inte låtsas om, vilket är förödande om man samtidigt önskar hög laglydighet i landet.

Det har tyvärr utvecklats en märklig ordning bland svenska politiker som går ut på att de ständigt kommunicerar via debattartiklar och utspel i sociala medier om vad de tycker, personligen. Högljutt protesterar de mot att svensk lag tillämpas på asylområdet och även i övrigt ofta när det handlar om utländska medborgare. I stället för att värna om både att lag och ordning upprätthålls för landets egen befolkning (medborgare och personer med rätt att uppehålla sig i landet).

* Samma paragraf gäller också i andra kommuner:

I Stockholm föreskrivs följande med stöd av 1 § Förordning (1993:1632) med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen (1993:1617)

14 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

När insamlingen sker i samband med framförande av gatumusik krävs tillstånd endast om gatumusikanten eller medhjälpare har för avsikt att gå runt bland publiken och samla in pengar.

I Malmö föreskrivs i lokal ordningsstadga för Malmö kommun att

12 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

I Göteborg föreskrivs i lokal ordningsstadga för Göteborgs kommun att

10 §

För insamling av pengar i bössor och liknande, som inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning, krävs tillstånd av polismyndigheten.

Politiker som anser att lagar och regler inte ska följas för att de, personligen, inte tycker det, ska man inte rösta på. Sådana maktfullkomliga politiker bidrar starkt till att skapa anarki i samhället och om väljarna inte vill ha ett samhälle där enskilda politiker lägger sig i och anser att man kan bryta mot gällande lagar och ordningsstadgor för att de, personligen, inte gillar dem så är det just anarki de skapar. Var och en som ska rösta i riksdagsvalet bör noga ta reda på (googla, t.ex.) om det finns politiker i det parti man tänkt rösta på, som förespråkar att stiftad lag och beslutade ordningsstadgor inte ska gälla. Rösta inte på den politikern och rösta inte på det parti han/hon representerar!

Språkligt klarläggande
LT skriver ”ordningsstadgarna”, jag skriver det korrekta ”ordningsstadgorna” – bara så att förvirring inte uppstår för att ordet är skrivet olika i citatet ur tidningen och i min text.

.

.

.

© Denna blogg.

”Migranterna reste som en del av en pågående process av avsiktlig avvisning till Sverige.”

Är detta sant eller är det ytterligare en del av de fejkade nyheter som vi på senare tid blivit vana vid att vi måste förhålla oss till?

Låt oss – tills motsatsen eventuellt är bevisad – utgå från att det som både Jerusalem Post och Haaretz rapporterar är sant. Här är ett kort citat ur artikeln Asylum seekers: What would Gideon Sa’ar say about growing old in prison, not working, studying? i Jerusalem Post:

A few dozen Eritrean migrants have relocated to Sweden in recent weeks following an agreement reached between Jerusalem and Stockholm, the Interior Ministry reported on Tuesday. The Interior Ministry said that the migrants left as part of the “ongoing process of willful deportation to Sweden.”

Översatt till svenska:

Några dussin eritreanska migranter har flyttat vidare till Sverige de senaste veckorna, i enlighet ed en överenskommelse mellan Jerusalem och Stockholm, meddelade inrikesministeriet i tisdags (7 januari). Inrikesministeriet sa att migranterna reste som en del av en ”pågående process av avsiktlig avvisning till Sverige.”

Och så här rapporterar Haaretz i artikeln Sweden accepts dozens of Eritrean asylum seekers from Israel:

As a strike by tens of thousands of African asylum seekers against Israel’s migration policies entered its third day on Tuesday, Interior Minister Gideon Sa’ar announced that dozens of Eritrean asylum seekers had left Israel voluntarily in recent weeks for Sweden.

The announcement did not specify the number of those who had left for Sweden. The majority were apparently women, many of whom had been victims of torture and human trafficking and who had been imprisoned in Israel for a long time.

Sweden agreed to take them in response to a special request by the UN Refugee Agency (UNHCR) and to include them in a resettlement plan, due to their special circumstances.

Översatt till svenska:

På tredje dagen av strejker mot Israels migrationsregler bland tiotusentals afrikanska asylsökande, meddelade inrikesminister Gideon Sa’ar att dussintals eritreanska asylsökande har lämnat Israel frivilligt de senaste veckorna och rest till Sverige.

Det exakta antalet som hade lämnat Israel för Sverige angavs inte. Majoriteten var uppenbarligen kvinnor, varav många hade utsatts för tortyr och trafficking och som hade varit fängslade i Israel under lång tid.

Sverige gick med på att ta ansvar för dem efter en särskild begäran från UNHCR om att inkludera dem i en omflyttningsplan, på grund av de speciella omständigheterna.

Var och en får ta till sig denna information som den vill. En brasklapp är dock på sin plats i dessa dagar av fejkade historier: det här kanske inte alls är sant trots att två ledande israeliska tidningar skriver om det. Men man kan alltid fråga regeringen, då kanske man får ett sanningsenligt svar.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Sweden in the world – bilden av Sverige är förändrad

En del av rapporteringen i världen om de våldsamma upploppen i Husby och andra förorter runt Stockholm. Bilden av Sverige är förändrad.

The Washington Post, 21 maj 2013: Swedes shaken by second night of riots in Stockholm suburb triggered by police shooting

Known for its strong welfare state and egalitarian society, the country has nonetheless had the biggest surge in inequality of any OECD country over the past 25 years, according to a recent publication by the global economic watchdog.

Hufvudstadsbladet, 21 maj 2013: Tid finns att rädda Helsingfors från upplopp

Det här är en utveckling som politikerna i Finland följer med oro. Visserligen har Finland hittills klarat sig undan upplopp, men Helsingfors har liknande problem som Stockholm.

Helsingfors har de facto redan vidtagit flera åtgärder för att undvika misstag som gjorts i Sverige, säger både SFP-politikern Marcus Rantala, som sitter både i Helsingfors stadsfullmäktige och styrelse, och biträdande stadsdirektören Ritva Viljanen.

The Telegraph, 22 maj 2013: Stockholm hit by third day of rioting

The unrest has proven once again that Sweden is not immune from the rioting which swept London in 2011, raising questions over how the country is integrating the immigrants who make up 20 per cent of the population.

News Online Australia, 22 maj 2013: Swedish capital hit by third day of riots

Justice Minister Beatrice Ask said it was necessary to ”stem the violence and vandalism”.

”Many have lost their cars, preschools have been burned, fires are lit here and there, youths are running amok,” she said on Swedish television.

Ask said stone-throwing at police or staff from emergency services was unacceptable.

CNBC, 22 maj 2013: Riots Erupt in Sweden: The Nordic Welfare Myth?

The Scandinavian model is more commonly associated with progressive policies such as promoting stay-at-home dads; much less with cars set ablaze and schools trashed.

But Sweden has a higher unemployment rate than you might expect, David Lea, analyst for Western Europe at Control Risks, told CNBC. The country has seen a huge influx of immigrants, with many asylum seekers drawn to its reputation for openness and tolerance.

AlJazeera, 22 maj 2013: Sweden riots continue after police shooting

Around 80 percent of the roughly 11,000 residents of the suburbs are first- or second-generation immigrants.

Police have refused to give the nationality of the victim of the shooting.

Many local residents see the shooting as an example of police brutality, and the violence has stirred debate in Sweden.

MailOnline, 22 maj 2013: Stockholm burns as rioters battle police after three days of violence in immigrant ‘ghetto’

Yesterday’s violence, which has intensified over three days of rioting, saw gangs torch dozens of cars and attack two schools and a police station.

It is Sweden’s worst disorder in years and has shocked the country and provoked a debate on how Sweden is coping with youth unemployment and an influx of immigrants.

BBC News Europe, 22 maj 2013: Riots grip Stockholm suburbs after police shooting

Rioters have lit fires and stoned emergency services in the suburbs of Stockholm for the third night in a row after a man was shot dead by police.

Incidents were reported in at least nine suburbs of the Swedish capital and police made eight arrests. On Sunday night, more than 100 cars were set alight, Swedish media report.

Times of India, 22 maj 2013: Sweden’s capital Stockholm hit by worst riots in years

An anti-immigrant party, the Sweden Democrats, has risen to third in polls ahead of a general election due next year, reflecting unease about immigrants among many voters.

Some 15 percent of the population is foreign-born, the highest proportion in the Nordic region. Unemployment among those born outside Sweden stands at 16 percent, compared with 6 percent for native Swedes, according to OECD data.

Among 44 industrialised countries, Sweden ranked fourth in the absolute number of asylum seekers, and second relative to its population, according to UN figures.