Tysk pilotstudie har visat att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder vilket betyder att den metoden för åldersbedömning inte bör användas

Läs först Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (26 april 2016), Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? (22 maj 2016), och Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen. (9 september 2016).

Klicka på bild- och textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett.

Läkaren Nenad Zeba, handkirurg, som länge varit engagerad i frågan om åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men misstänks vara äldre, medverkade i Studio Ett den 9 september. Han har själv erfarenhet av att göra åldersbedömningar och har bland annat skrivit artikeln
Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Dagens Samhälle 29 mars 2016
och varit en av undertecknarna av artikeln
Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj 2016

I Studio Ett medverkade Nenad Zeba och hann säga:

Det är konstigt att de har valt en obeprövad metod, i och med att de har valt magnetkamera-knä. Det är en metod under utveckling som man hoppas ska bli bättre, det är inte säkert att den blir det. Det finns beprövade metoder internationellt via en studiegrupp i Tyskland och det är dem jag använder när jag gör mina åldersbedömningar. Då gör vi röntgen hand-, tand- och nyckelben och den kombinationen har en mycket större säkerhet än tand magnetkamera-knä.

Därför att nyckelbenet sluter sig ännu längre bort från 18 årsgränsen. Har du ett slutet nyckelben så är det 0,06 procents sannolikhet att du är under 18 år. Men det kan man också tillägga, att man har inte hittat en person som är yngre än 26,6 år med ett slutet nyckelben. Så det blir nästan nog 100 procentigt.

Så här ser det ut, enligt Nenad Zeba, handkirurg:

Av detta förstår man att datorröntgen av nyckelben torde/måste vara det säkraste, mest tillförlitliga sättet att bestämma en persons ålder. ”Så det blir nästan 100 procentigt”, säger experten. Kan det bli mer tillförlitligt?

Programledaren:

Men det här är nästan förvirrande och jag måste ställa samma fråga till dig: det här har ju varit en debattfråga under jättelång tid och ni beskriver det som att det är busenkelt. Hur ska man förstå detta?

Nenad Zeba:

Busenkelt är det inte, men det är många bedömningar men debatten har ju letts av Barnläkarföreningen som inte vill att åldersbestämningar ska ske och det är därför som det har blivit så förvirrande. När man säger att man har ”talat med professionen” så är det nog att man har talat med Barnläkarföreningen och de har ju, av skäl som inte jag vet, motsatt sig åldersbestämningar och kämpat ihärdigt för att förhindra dem.

För mig berättar Nenad Zeba att han också hade tänkt – om han hade getts tid i stället för att Studio Ett lade ner tid på att dra en lång harang om Barnläkarföreningen som knappast var särskilt relevant i just den här diskussionen – att komma med följande nya och intressanta information:

Knäledsröntgen, som RMV förespråkar och även talat om, rekommenderas inte i förhållande till 18-årsgränsen av experter bland annat i Tyskland. Där har det i en stor pilotstudie omfattande 700 personer visat sig att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Alltså:

 Knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Detta sågar ju faktiskt helt och fullt det som RMV nu vill använda för att bedöma åldern hos påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre!

Så här sa Elias Palm, rättsläkare och metodansvarig på RMV:

Vi har landat i att vi ska ha en kombination av två metoder: dels ska vi titta på mognadsgraden av visdomständerna i underkäken och dels ska vi studera hur knäleden ser ut i tillväxtzonen i den nedre delen av lårbenet.

Han sa också – och här ska man nu ta in det Nenad Zeba berättade om knäledsmetoden lite högre upp i texten:

Har man en fullt sluten tillväxtzon i knäleden och fullt mogna visdomständer då kommer vi med väldigt stor säkerhet i svaret kunna bedöma att individen är över 18 år.

Pladask! Där lät det som ett rejält magplask för RMV. Det läggs pengar och tid på utredningar som presenteras med myndighetsstämpel. Människor tror att det är en garanti för att deras skattepengar har använts rätt och att resultatet är en följd av mycket noggrant och gediget utredningsarbete gjort av kunniga, kompetenta och vakna experter. Icke så.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Klicka på textrutan för att läsa programmet och  deltagarlistan.

Men hade Socialstyrelsens projektledare Carl-Erik Flodmark som alltså ledde Socialstyrelsens granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning deltagit i AGFAD-mötet* i Berlin, där bland annat Håkan Mörnstad,  pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket och som undersökt tänder i 40 år, deltog med två presentationer, en dryg månad tidigare, den 19 mars, så hade han fått ta del av den information som Nenad Zeba förmedlade här ovan. Att – tvärtemot vad Socialstyrelsen under hans ledning anger i sin utredning- knäled inte nödvändigtvis mognar vid 24 års ålder utan att man funnit fall där den mognat redan vid 17 års ålder. Vilket torde innebära att Socialstyrelsens ”vetenskapliga utredning” inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Tack till Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, för att du tagit dig tid att ta reda på hur det ligger till och för att du förmedlat det till mig så att jag kan föra informationen vidare.

I en kommande text ska jag berätta om Nenad Zebas förslag – fullt genomförbart med början inom några veckor – på hur åldersbedömningarna skulle kunna komma i gång. Och om ett förslag på hur Migrationsverket kan göra för att komma i gång med åldersbedömningarna snabbt, mer än tio år för sent. Alltså komma igång nu, inte om ytterligare ett halvt eller ett år.

* Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik (AGFAD) der Deutschen Gesellschaft far Rechtsmedizin.

© Medier och andra som tar upp det som skrivits om här, vänligen ange källan och länka till det här inlägget.

Finland. Centralkriminalpolisen om bilbränder: ”Detta fenomen finns inte i Finland.”

Klicka på bild- och textrutan för att se den i större format.

Med anledning av att det i Sverige sker hundratals och åter hundratals bilbränningar och svensk polis står handfallen, ställde jag frågan till Centralkriminalpolisen i Finland om huruvida bilbränningar, det vill säga mordbränder, sker där på samma sätt som i Sverige och i så fall i vilken omfattning. Svaret är:

Detta fenomen finns inte i Finland.

Dialog, kaffe och korvgrillning hjälper inte för att få slut på mordbränderna i Sverige. För det är ofta just mordbränder det faktiskt handlar om, inte ”pojkstreck” eller ”ungdomar som har tråkigt i utsatta förorter”.

Sveriges lag borde rimligtvis gälla lika för alla. Det är knappast troligt att man skulle se mellan fingrarna med uttråkade svenska rikemanssöner i välbärgade områden som började bränna bilar för att ”visa sin makt”, som någon polis sa i en intervju om invandrarungdomarnas och -männens motiv. Så lika lite som en svensk ung pojke eller man skulle undkomma lagföring, rättegång och dom för mordbrand, lika lite ska pojkar och män av annan bakgrund göra det. Och poliserna borde sluta leka fritidspedagoger eller stå passiva ute i de invandrartäta områdena. Samma lag borde, som sagt, gälla där som i övriga Sverige.

När det nu har gått så långt att lagen inte gäller lika för alla (vilket vi ser otaliga exempel på), då har regering och riksdag – utan att tillfråga folket – tydligt och klart visat att de anser att vi i Sverige ska ha olika måttstockar, olika krav på lagefterlevelse och olika syn på brott beroende på vem/vilka som begår dem. Och därmed är Sverige inte längre ett enhetligt land utan delat i två där vissa omriden blir autonoma. Kontrollen över svensk mark i många förorter har redan – med regeringens och riksdagens tysta godkännande – till stor del överlåtits åt asylinvandrade från främst Mellanöstern. I dessa områden känner regering och riksdag till att andra lagar råder och att dit når varken svenska normer eller lagar. Där får kvinnor finna sig i att trakasseras för hur de är klädda och där får de boende finna sig i att få sina bilar sönderbrända och att de svävar i livsfara när bränderna riskerar att spridas. Där kan skolor och socialkontor och till och med polisstationer sättas i brand utan att man gör allt för att gärningsmännen ska gripas och ställas inför svensk domstol. Andra lagar gäller ju där.

Klicka på text-och bildrutan för att höra lyssna på denna bedrövliga intervju med Rikspolischefen Dan Eliasson i
Studio Ett, Sveriges Radio, den 16 augusti 2016.

Ur intervjun:

Dan Eliasson: Polisiärt – även om det varit bilbränder, det har varit fylla, det har varit bråk, det har varit misshandel och mord, så har det polisiärt varit en en ganska normal sommar. Och vi har dragit runt den här sommaren.
Reportern: När du säger att vi har lyckats dra runt den här sommaren, vad är då din definition på att ”lyckas”?
Dan Eliasson: Det är att vi kan ta det mest akuta. Att när det är pågående grov brottslighet, att vi kan komma ut, göra bedömningar.

Kommentar: Notera att Sveriges högsta ansvariga för landets poliskår tycker att det här räcker för att han ska kunna säga att ”vi har lyckats”! Begrunda detta katastrofala synsätt på vad polisen finns till för i Sverige:”vi kan ta det mest akuta” och ”vi kan komma ut när det pågår grov brottslighet” (dock inte när det pågår bilbränningar för då behöver polisen poliseskort…).

Fler citat ur intervjun:

Dan Eliasson: Svensk säkerhet har ju inte försvunnit under sommaren.
Reportern: Vi kan ta lite grov brottslighet då. Nu i sommar har ju flera städer och framför allt Malmö drabbats av ett stort antal bilbränder, som du känner till. Totalt 108 bara i Malmö enligt Skånepolisen. Hur många misstänkta gärningsmän har ni lyckats gripa?
Dan Eliasson: Jag har inte de siffrorna i detalj och ska inte ha det heller… Jag vågar inte svara på den frågan.
Reportern: Men vad tror du? Då kan jag berätta för vi har researcha på det: ingen! Ingen har gripits, bara en som är misstänkt för förberedelse.
Dan Eliasson: Jo, men vi såg väl häromdagen att någon har gripits och jag har lyssnat med chefen för Syd, jag har lyssnat med chefen för Nationella Operativa Avdelningen. Det finns strategier, det finns utredningsuppslag, utredningsläget är relativt gott.
Reportern: Men det här är ju ett allvarligt brott och klassas ofta som mordbrand som till och med, om brottet är grovt, har livstid i straffskalan. Hur kan du säga att ni har lyckats i sommar med tanke på att det finns 108 sådana här tillbud (min anm.: det var väl inga ”tillbud” om det var bilbränningar…) bara i Malmö och ingen gripen?
Dan Eliasson: Men om du beskriver på det sättet så kommer svensk polis aldrig att någonsin att lyckas.

Kommentar: Rikspolischefen skyller alltså polisens katastrofala oförmåga och misslyckande på hur en reporter ställer en rak, tydlig och absolut relevant fråga! Det går över mitt förstånd att staten Sverige accepterar en så – ja, i brist på bättre ord – korkad person som chef för hela landets poliskår! Hur är det möjligt? Lyssna själva på hela intervjun! Den osannolika rikspolischefen talar vidare om att man ska jämföra med förra sommaren och handgranatssprängningar i Malmö, kraftiga skjutningar i Göteborg, två bestialiska sexmord etc och mängder av grov brottslighet och tycker att ”den här sommaren har vi haft ett bättre läge, det är min bedömning”. Hjälp!

Jag kan här inte räkna upp länkar till texter om hundratals och åter hundratals bilbränningar i Sverige ens enbart för detta år, än mindre för tidigare år. Skriv in ordet ”bilbränder” i Googles sökruta och klicka sedan på Nyheter, där finns läsning för den som är intresserad.

Till sist: klicka på text- och bildrutan för att ta del av regeringens förslag till åtgärder mot bilbränningar.

Notera att inga av dessa ”åtgärder” skulle behövas om polis och rättsväsende gjorde sitt jobb enligt gällande lagstiftning!

Notera att det självklart inte betyder någonting alls i praktiken när justitie- och migrationsminister Morgan Johansson säger att ”vi måste få till en snabbare lagföring i vissa fall”. Ingenting. Tomma ord. Inget förändras.

Eftersom polisen inte klarat att gripa och lagföra mordbrännare hittills, vad är det som gör att ministern tror att den ska klara det nu, bara för att han uttalar sig?

Att statsminister Stefan Löfven lovar fler poliser (som behöver poliseskort för att åka till områdena där bilarna brinner) och säger att han ”känner med invånarna i de drabbade områdena”, vad betyder det? Ingenting. Absolut ingenting.

Men i ett grannland, ett stenkast härifrån:

© denna blogg. Vid citat eller uppslag från texter på bloggen, vänligen länka till originalinlägget.

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar”

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Fortfarande klarar man inte i Sveriges Radio, Studio Ett att hålla isär olika begrepp och programledaren börjar ett inslag om ensamkommande asylsökande barn och unga med att det ska handla om ”ensamkommande flyktingbarn och unga”.

Ska det vara så fruktansvärt svårt att lära sig att kalla dem asylsökande???

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Hur som helst, inslaget tog för första gången såvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Och notera gärna när – vilket står att läsa om i en del av mina texter nedan – att sådana här volymer, sådana enorma mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige inte kommer till något annat land i hela Europa.

Varför inte? Jo, eftersom man i andra länder sett verkligheten för länge sedan, den verklighet som svenska medier och politiker så hårt knipit ihop ögonen inför att de knappt förmår öppna dem nu. Lyssna bara på det korta verklighetsfrämmande klippet med två riksdagspolitiker alldeles i början av inslaget…

Dock var panelen i Studio Ett lika verklighetsfrämmande (eller om den var feg och rädd för eventuella etiketter?) som vanligt. Tyvärr. Synd, eftersom det nu äntligen, efter många års asylbedrägerier och -missbruk när det gäller ”ensamkommande barn” görs – som det ter sig – ett försök att berätta det som så många av oss redan vetat länge. Det vill säga ett försök att rapportera sanningsenligt istället för att fortsätta hålla liv i ”myter”.

Under ett decennium har miggor, familjehem och HVB-hemspersonal rapporterat om dessa unga män (till största delen) som man slarvigt refererar till bara som ”ensamkommande”. Har det nu äntligen, på riktigt, nått ut också i det Public Service som aldrig tidigare har levt upp till sitt uppdrag om opartiskhet och korrekt rapportering på det här området? Hoppas det och hoppas att detta inslag inte bara är en engångsföreteelse som snabbt glöms bort och så återgår man till overklighetsrapporteringen. Den sista bland nedanstående texter från min blogg är förresten ett exempel på ett okunnigt, dumt, felaktig och kanske aningslöst inslag i Public Service. Det är från juni i år…

Läs gärna de här texterna – och det finns massor till! – som under nära tio år publicerats här på bloggen och som med all önskvärd tydlighet visat hur det ser ut men som aldrig någonsin på ett seriöst och sanningsenligt sätt tagits upp i svenska medier eller trängt in hos politiker, alltså hos dem som kallar sig ”ansvariga”:

•  Tre landshövdingar vill att ansvaret för ensamkommande barn ska delas – 4 april 2007
•  Om “ensamkommande flyktingbarn” – 22 juni 2007
•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
•  En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
•  Svar från Migrationsverkets rättsenhet om ensamkommande asylsökande unga – 10 juli 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien.” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015

© denna blogg.

 

 

De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige!

Ur ett reportage i Sveriges Radios program Studio Ett –Tre syriers liv påverkas av migrationsverkets långa köer – idag.

Stackars Maali, en ung syrier som intervjuas i det här reportaget, vet inte att han här i Sverige stämplas som rasist, främlingsfientlig, islamofob och inhuman när han ställer sina frågor till reportern där han ifrågasätter de ohanterliga mängderna asylsökande i Sverige:

Varför fortsätter Sverige att ta emot så här många flyktingar, när ni inte verkar klara av det? Det bildas ju långa köer på Migrationsverket som leder till att vi som väntar och våra familjer får stora problem. Och sedan verkar ju Sverige inte heller ha tillräckligt med bostäder eller jobb åt alla som kommer hit. Systemet verkar vara överbelastat så varför fortsätter ni då att ta emot så många?

Ungefär detsamma uttryckte en annan asylsökande sin förvåning över i avsnitt 11 av Uppdrag granskning som visades i Sveriges Television den 25 mars.

Det ska tydligen klarögda utomstående till för att säga som det är. Medan de godhjärtade – eller enbart obegåvade – ”inomstående” förbluffande nog tror att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! Jag har sagt och skrivit det många gånger förut: Det gör det inte! Man borde i Sverige för länge sedan ha lärt sig av de flesta övriga 27 EU-länderna vad ansvar är och slutat propagera för att andra länder ska ta efter den aningslösa och obegåvade ansvarslöshet som råder i Sverige.

© denna blogg.

Be my guest # 109 Mirka Kettunen

Mirka Kettunen är frilansjournalist och författare. Han har jobbat på bland annat Sveriges Television och Sveriges Radio. 

Utöver det har Mirka en Bachelor of Science i statsvetenskap, har studerat film i Tjeckien, rest runt jorden och varit bosatt och studerat i både Mellanöstern och Centraleuropa.

Efter att ha hört Sveriges Radios journalist Helena Groll ställa en fråga till Israels ambassadör Isaac Bachman i Studio Ett den 17 februari, väcktes en och annan fråga. Ambassadören ombads redovisa vilken skuld judarna själva bär till att de blir utsatta för terror och attacker.

Jag förutsätter att den nye palestinske ambassadören i Stockholm kommer att få bråda dagar att förklara varför PA inte arbetar för demokrati i sina egna områden. Å andra sidan kommer vederbörande inte att få frågor om demokrati, feminism, vart biståndspengarna faktiskt går eller frågor om jämlikhet – därför att det inte anses politiskt korrekt att ställa sådana frågor till vissa personer. Medan andra måste förklara sig.

Enligt västerländsk, framförallt svensk, vänsterlogik ses palestinierna som en ädel, men plågad elit, som för en rättvis kamp. I Sverige anses dessutom Fatah vara ”Socialdemokraternas älskade systerparti”. Följer man debatten så förefaller det som om palestinier verkar vara fria från själviskhet, egennytta och onda uppsåt. ”De vill fred”, antyds det direkt och indirekt av framförallt svenska medier. Men just bland dem finns de så kallade ”moderata krafterna” i Mellanöstern. Socialdemokratiska politiker har, bland de i den övrigt korrupta politikerna i arabvärlden, hittat de ”moderata krafterna” just bland palestinierna. Kan det ha att göra med att svenskar inte talar arabiska och inte heller förstår kulturen i Mellanöstern? Kan det ha att göra med att man alltid i Sverige väljer en sida och vägrar ha en diskurs och ett ifrågasättande av alla parter? Det har hänt förr, så varför inte nu? När det väl började komma rapporter om Röda Khmerernas folkmord, så fanns det många inom den svenska vänstern som var övertygade om att det var en lögn. Varför skulle just Fatah vara ljusets och den västerländska demokratins fackelbärare? Vad har de gjort för att bevisa det?

Egendomligt att palestinierna, denna lilla grupp av araber som bara är ett av många arabiska folk och en av många muslimska grupper, ges en så hög status i Sverige. De framställs alltid som om de vill väl, medan det är ”dom”(=judarna) som saboterar. Det är säkert ”dom” som tvingar Abu Mazen att sitta kvar även om hans mandatperiod löpt ut för flera år sedan. Denna grupp har fått sin synliga plats på grund av sin närhet till ”dom” (=judarna). Vore det så att man verkligen brydde sig om ockuperad mark och förtryckta folk, så skulle väl de politiskt korrekta Sverige marschera för andra minoriteter i Mellanöstern och världen.

För vem går ut och marscherar för rättvisa för Polisario i Västsahara? Vem skapar dyra kampanjer för att bojkotta Maroc-citrusfrukter? Vem står upp för assyrier/syrianer eller för kurder och jobbar för eller erkänner deras ambassader? Kurderna har ju i cirka 20 år haft en fungerande stat i norra Irak. Har de fått samma förbehållslösa stöd, kallas deras partier för ”systerpartier”, blir de påhejande av nån svensk regering eller ett svenskt politiskt parti? Häromåret bevakade jag som journalist Vänsterpartiets årliga kongress. De öppnade med ett minst 30 minuter långt anförande och hyllade, förbehållslöst naturligtvis, den palestinska kampen.

Och ur de ”tomma ladorna” skrapade uppenbarligen den nuvarande regeringen, nästan lite magiskt, fram hundratals fräscha miljoner. Var det kanske runt 750 miljoner kr? Pengarna går till de ”moderata” krafterna bland palestinierna. De är inte korrupta, maktfullkomliga, utan ”moderata”. Moderata i förhållande till vad? Finns det någon som kollar kvittona och vart pengarna går och hur de används? Finns det någon redovisningsskyldighet för dessa pengar? Det verkar inte ställas några krav på eller motfrågor till dem. Våra skattepengar går till en organisation som lär ut judehat i sina skolor. Sponsrar de kanske terrorism mot staten Israel? Vem undersöker detta bland svenska journalister? Vem skulle våga publicera påståenden och fakta när det kommer fram att Fatah inte är en distingerad samling västerländska skrivbordsdemokrater?

Abu Mazen var här för att öppna en palestinsk ambassad, som högst troligt är betald och beskyddad av svenska skattepengar. Fick han frågor som:

”What’s your part in the problem and violence? What’s your responsibility for the violence towards and among your people? Are you planning to have free elections? Oh, not? Why?”.

Knappast. Sådana frågor ställer inte svenska medierepresentanter. Det är inte politiskt korrekt. Judar kan man däremot alltid ställa till svars och ifrågasätta.

På 1990-talet bodde jag i ett arabland. Först studerade jag arabiska i Sverige i två år, därefter i Mellanöstern. Då läste jag akademiskt om, och levde i, kulturen. Det gör mig inte till expert. Det kan inte få mig ens att påstå att jag kan en bråkdel om Al ‘alam al-‘arabiyya. Men svenska journalister däremot känner sig som experter i Mellanöstern-frågor bara de fått en sak förklarad för sig av den ena sidan.

Nu börjar logiken här i väst likna det som jag såg dagligen i Mellanöstern. För dem var det en del av människors vedertagna sanning:

”Om det händer nåt – så beror det på judarna. Om det inte händer nåt – så beror det på judarna”.

Helena Grolls fråga är helt i linje med detta. Den frågan är inte ett resultat av en journalists påstådda övertramp eller felsägning. Det är en del av ett system.

Det är nog bara en tidsfråga innan man här, så som i Jordanien, öppet säljer Mein Kampf och Zions vises protokoll på gatan. Troligen på arabiska, så att svenskar eller svenska politiker vet inte vilka dessa ”historieböcker” är. Och även om de visste, så skulle troligen ingen svensk ändå ingripa.

© denna blogg och Mirka Ke.

 

Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet

Läs först Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet och ta sedan gärna del av hans bloggning på Magasinet Neos sida med rubriken Alla dessa ”enskilda fall” på Migrationsverket, där han bland annat tar upp debatten mellan honom själv och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i SR P1-programmet Studio Ett togs upp.

Här är ett kort utdrag ur bloggtexten :

En annan kritik som framfördes mot min artikel av Anders Danielsson i Studio Ett, och av Fredrik Bengtsson, Migrationsverkets presschef, på Twitter, är att min text handlar om ”enskilda fall”. Men under åtta år har tjänstemän på Migrationsverket påtalat liknande brister, på Merit Wagers blogg. Wager har i många år engagerat sig för asylsökandes situation, tidigare som Medborgarnas flyktingombudsman och sedan några år som debattör. Och i en artikel i tidningen Fönstret som ges ut av ABF berättade andra tjänstemän på Migrationsverket liknande historier (nr 3/2014). Det blir ganska många ”enskilda fall”, om man lägger ihop dem.

I bloggtexten skriver Ivar Arpi också:

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket. Responsen från anställda på Migrationsverket har varit positiv.

Kommentar: Börjar dropparna urholka stenen? Inte särskilt mycket. Men allt fler hittills tysta journalister (en del med fingrar i luften och kappor vända) har börjat intressera sig för den sidan av asylområdet som hittills nästan bara kunnat läsas om på den här bloggen. En som nu tacklar frågan seriöst är Ivar Arpi. Det finns andra också som, sent omsider, försöker lära sig lite mer om asylområdet som de tidigare haft tämligen vaga, nästan schablonartade (o)kunskaper om. Alltid något. Men hoppet om att den senkomna tillnyktringen, eller vad man ska kalla omsvängningen, ska leda till någon förändring, det är litet..

© denna blogg.

En migga: ”Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?”

En migga skriver, lätt uppgivet:

Jag lyssnade på radio på väg hem från arbetet en dag. Studio Ett i P 1, Bärplockare fick inte ut sin lön – nu ger de upp.

Det handlade om ett gäng thailändska bärplockare som blev lurade, år 2011 tror jag. Ordet ”Migrationsverket” kom var tionde sekund, kändes det som, och det var naturligtvis Migrationsverkets fel att dessa människor fick arbetstillstånd och Migrationsverkets fel att de blev lurade. Därför att Migrationsverket inte hade kontrollerat arbetsgivaren bättre. Men hur skulle det ha varit möjligt, med den nuvarande lagen om arbetskraftsinvandring och den öppenhet som vi sedan 2008 måste ”möta den globala världens möjligheter” – eller vad det nu heter – med?

Redan 2008 förstod jag att det är vi som kommer att ställas till svars för tillstånd vi gett i enlighet med de instruktioner vi gavs. Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?

Oavsett vad det gäller – arbetstillstånd, anhöriginvandring, asyl – så är det alltid Migrationsverket som är boven. Om det finns någon som tror att Migrationsverkets handläggare hittar på egna regler eller försummar att kontrollera en arbetsgivare på grund av lättja så vill jag en gång för alla förklara att så inte är fallet! Vilka kontroller vi handläggare ska och får göra är reglerat av vår ledning som i sin tur fått sina direktiv från regeringen.

Kommentar: Borde inte svenska journalister snart lära sig detta? Varför – varför??? – har de så svårt att ta till sig så mycket på asyl- och migrationsområdet, trots över 20 års mycket stor asylinvandring och sedan 2008 en arbetskraftsinvandring som regleras i den nya lag som kom i december 2008, det vill säga för hela 5,5 år sedan!

© denna blogg.

Walter Kolb: ”Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz.”

Walter Kolb, schweizare bosatt i Sverige, skriver i ett mejl (publicerat med hans tillstånd):

Åsa Romson , Mp, sa i Sveriges Radios Studio Ett den 12 februari att:

Det är anmärkningsvärt att påverka ena sidan…

Man blir alldeles matt! Jag häpnar inför indignationen över att Sverige vill påverka Schweiz att säga ja till Jas Gripen-köpet. Det är ”en demokratifara” säger P1:s reportrar hundra gånger under flera dagar. Reportrarna intervjuar schweizare på löpande band som oftast inte ens vet vad det handlar om.

Jag skulle vilja rekommendera P1 att informera sig rent allmänt om hur det går till inför en folkomröstning i Schweiz. Båda nej och ja-sidan brukar vara mycket aktiva. Det anordnas möten, trycks pamfletter, publiceras annonser och samlas namnteckningar på gator och torg. Påverkan? – Ja.  Demokratifara – Nej. Tvärtom. Det är just detta som schweizarna uppfattar som demokrati – att få uttrycka sina åsikter och att få välja själva. Precis som att välja mellan Coca Cola och Pepsi Cola – som båda försökt påverka oss sedan hundra år. (USA-intressen blandar sig i vårt val av Cola-dryck!)

Alla lobbyister i Bryssel, från LRF till Svenskt Näringsliv – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? De politiska partiernas valbroschyrer som kommer med posten – en demokratifara? Otillbörlig påverkan? Alla helsidesannonser i våra tidningar? Otillbörlig påverkan?

Självklart vill Sverige och SAAB att schweizarna köper Jas-Gripen!!! Och så hoppas också fransmännen med sitt plan Rafale och amerikanerna med sitt F/A-18 Hornet och om de också lobbade för – och gör så fortfarande i Bern.

Kommentar: Ja, vad är problemet med att ett land vill sälja sina produkter? Särskilt om de har varit fruktansvärt dyra (skattepengar) att utveckla och tillverka… Det ligger väl i varje svensk medborgares intresse att svenska produkter säljs utomlands, det är verkligen svårt att förstå vad SR P1 egentligen menar med sitt ”avslöjande”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga undrar och reflekterar

En migga undrar och reflekterar också kring Sveriges Radios rapportering (läs inlägget här):

När det gäller familjen Karimanovic så saknas fler pusselbitar i Studio Etts inslag än bara vad de hade för asylskäl när de kom till Sverige från Kosovo år 2010!

Kosovo blev ju en självständig stat 2008.

– Varför utvisas en familj från Kosovo till Serbien?
– Varför skulle Serbien ta emot den här familjen?
– Varför skulle svenska myndigheter ge familjen ”lite pengar handen” för att de ska ta sig till Kosovo med buss?
– Varför åker inte familjen till Kosovo där de hör hemma och har rätt tills sjukvård utan hyr istället ett rum hos en serbisk kvinna som städar på flygplatsen?
– Varför betala massa pengar för pojkens sjukvård i Serbien närde har rätt till sjukvård i sitt eget land?

Det kanske finns jättebra förklaringar till allt det här, men varför tas det inte bakgrunden upp i Sveriges Radio? Jag tror att de som rapporterat om pojkens sjukdom säkert har tagit del av hela ärendet och då borde de också ha förklarat hela bakgrunden!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare!

Apropå inslaget Avvisning av Dejan till Serbien i SR Studio Ett den 7 november:

Det är märkligt att Public Service-reportrarna  i sitt inslag inte säger ett enda ord om varför fyrabarnsfamiljen Karimanovics kom till Sverige! De säger inte ett enda ord om varför familjen sökt asyl här, alltså vad den åberopat som asylskäl, och glider med bara några få ord över att familjen snabbt fick avslag på sin ansökan som alltså inte ansågs vara asylgrundande och att de därmed skulle lämna landet, men ändå valde att stanna kvar illegalt och gömma sig.

Utlänningslagen ger inte rätt till uppehållstillstånd som asyl- eller skyddsbehövande  i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl, och man kan inte, efter avslag, gömma sig och sedan anse att man ändå bör få uppehållstillstånd i Sverige. Att barn blir sjuka när föräldrarna – trots snabbt utvisningsbeslut – väljer att gömma sig, är inte heller grund för uppehållstillstånd. inget av detta sägs det något om i reportaget.

Den ena reportern som intervjuar Migrationsverkets representant verkar tro – eller låtsas tro, jag vet inte vilket – att om vård för sjukdom i hemlandet kostar mycket pengar så ska – eller åtminstone borde – det vara Sveriges ansvar att ge människor utan skäl att beviljas uppehållstillstånd ”billigare” vård här. Kanske vet reportern inte heller att vården nog torde vara minst lika dyr här som i Serbien? Vård kostar pengar i alla länder och att den gör det utgör alltså i inte grund för uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle bli ohållbart att införa ”sjukvårdskostnadsuppehållstillstånd” för dem som inte har råd att bekosta vård i sina hemländer förstå nog de allra flesta.

Det verkar som om de två reportrarna, som gjorde inslaget och genomförde intervjun, personligen anser att om människor utan asylskäl utvisas, så är det fel om de inte har råd att betala vad vård kostar i deras hemländer. Dock torde Public Services uppdrag vara att allsidigt och korrekt belysa samhällsfrågor m.m., inte att sända vinklade och ofullständiga reportage. Eller har regleringsbrevet från regeringen nyligen ändrats?

Notera: Det är givetvis synd om familjen som är fattig och har ett svårt liv i Serbien. Att inte tycka det är att ha ett hjärta av sten. Men det är inte bara med hjärtat man ska rapportera för licenspengar utan också med hjärnan. Det är synd om alla andra familjer som lever som den här familjen, i sina hemländer. Men – helt krasst – familjens situation (och dess avsaknad av asylskäl) ger dem inte rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

I Studio Ett i Sveriges Radio…

… nämndes en del av vad jag skrivit i en bloggning idag: Hungerstrejkerna kan komma att sprida sig. Från ca 07:15 sades följande mellan programledaren och Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik:

Programledaren: ”Flyktingdebattören Merit Wager säger på sin blogg att hon ser en risk att  de här hungerstrejkerna skulle kunna sprida sig och menar att myndigheterna bör skilja de här personerna åt och verkställa utvisningarna fort och och så, för att förhindra en sådan utveckling. Vad säger du om det?”
Ribbenvik: ”Nja. Det finns många åsikter i den här frågan. För det första måste man ju veta hur en myndighet fungerar får – och inte får – agera. Vi kan inte gå ut på stan och separera folk eller säga var de får vara och inte får vara. Det har vi inget mandat att göra.
Programledaren: ”Det är Polisens sak, i så fall?”
Ribbenvik: ”Det är Polisen, ja…”
Programledaren: ”Och vad de gör och inte gör, det kan inte ni påverka?”
Ribbenvik: ”Nej. Vi fattar beslut i migrationsärenden.”

Jag har inte skrivit något om att Migrationsverket ska ”separera folk eller säga var de får vara och inte får vara”! Jag har skrivit så här:

Den myndighet som ”äger” ärendena bör ta sitt ansvar och göra vad den kan för att de här unga männen och kvinnan/kvinnorna skiljs åt så att grupptrycket inte gör att de fortsätter sin fruktlösa och hälsovådliga hungerstrejk.

Detta har Polisen möjlighet och rätt att göra. När det gäller dem som har lagakraftvunna beslut och uppenbart motsätter sig att lämna landet så kan de, enligt utlänningslagen, tas i förvar i väntan på att arrangemangen kring utvisningarna blir klara. Polisen kan också anse att en lång demonstration utanför ett myndighetskontor stör den allmänna ordningen och välja att skingra dem som valt att mer eller mindre slå läger där. Genom någon – eller båda – åtgärderna splittras gruppen och de, som eventuellt känner sig pressade att delta (vilket också antyddes som en möjlighet i samtalet i Studio Ett) i hungerstrejken, kan avsluta den.

Till slut kan nämnas att det som Migrationsverkets operative chef, Mikael Ribbenvik tydligt uttalade i Studio Ett-inslaget, ca 05:20 in i inslaget, är viktigt att höra och ta till sig:

Först och främst så måste man ju konstatera att man har ett ansvar själv.

Och ca 5:36 in i inslaget:

Jag tror att alla förstår att varken Migrationsverket eller någon annan myndighet kan särbehandla den som protesterar hårdast. Vi kan inte ge uppehållstillstånd för att man protesterar på det här sättet.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!