Jag läser tidigare texter på bloggen…

…och har en några undringar:

1)  Vad har hänt sedan detta: En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” (2 maj 2014)?

2)  Vad hände med Erik Ullenhags förslag om att ”Utmönstring av begreppet ras” (31 juli 2014) skulle ske i Sverige?

3)  Är et någon som har uppfattat detta: Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige (1 februari 2015). I så fall vem, var och hur?

4)  Har månne någon tagit upp i lite bredare sammanhang detta som en migga skriver om den 26 maj 2015: En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” Är det någon som bryr sig, överhuvudtaget?

5)  Varför skriver miggor så här (om ”sannolik identitet” och inte ens det utan ”sannolik hemvist”) i texten  En migga: ”Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.” (2 juli 2015), när det står så här på Migrationsverkets egen hemsida:

© denna blogg. Vid korta citat, vänligen länka till den här texten!

Många vill vara med och dela på asylindustrikakan

Asylområdet i Sverige är ett mångmiljardområde. Otaliga är de, som ser möjligheter att skära bitar ur den mycket stora penningkakan och försörja sig – eller göra sig en tillfällig hacka – på ”asylindustrin”.

En tankesmedja som heter Global Utmaning har intervjuat 30 nyanlända asylsökande och sammanställt vad de sagt i en rapport (finansiering = skattepengar, kanaliserade via bland annat Europeiska Flyktingfonden som administreras av Migrationsverket):

Många nyanlända tyngs av ansvar för att hjälpa anhöriga och släktingar som finns kvar i ursprungslandet. Asylsökande och andra nyanlända borde erbjudas finansiell rådgivning för att kunna göra vettiga avvägningar mellan släktingars behov i ursprungslandet och egna behov i Sverige. Det är en av slutsatserna i Global Utmanings omfattande studie Transnationella band: perspektiv på den första tiden i Sverige, om hur migranters sociala nätverk påverkar asylsökandes första tid i Sverige.

Reflektion: Vad har andra migranters sociala nätverk med asylsökandes första tid i Sverige att göra? Och människors ekonomi och vilka åtaganden de tar på sig för att hjälpa släktingar etc är deras privatsak, inte något som svenska myndigheter eller andra har något att göra med eller ska bekosta rådgivning för.

I en artikel på GP Debatt den 28 juni – Därför måste asylsökande få välja bostadsort själva – skriver Global Utmaning:

Asylsökandes och andra nyanländas utsatta situation gör det viktigt att kunna bo nära människor man känner. Då ökar tryggheten och möjligheterna att etablera sig i det nya landet, skriver debattörerna.

Fråga boende i Södertälje (som jag en gång för många år sedan döpte till ”Mesopotälje”), om de anser att den stora mängden asylsökande, som söker sig dit för att de har släkt och vänner där, kan ”etablera sig i det nya landet”! Svaret blir i många fall ett tämligen entydigt ”nej”. Tvärtom. Människor säger själva att de lever i ett eget Mellanöstern i Södertälje. De lever på sitt språk, på sitt sätt, enligt sina traditioner och med sina egna regler och system som inte har mycket gemensamt med de svenska. Samma sak i andra områden där det finns en stor koncentration asylsökande i EBO och personer som ganska nyligen fått PUT. Många – kanske rentav de flesta? – kommer aldrig in i det svenska samhället.

Global Utmaning skriver vidare i sin artikel i GP:

Det råder akut brist på bostäder för asylsökande och nyanlända. Läget är så allvarligt att Sverige inte klarar av att ta emot de kvotflyktingar vi förbundit oss att ge skydd till. Förra året gällde det 172, nästan var tionde av de flyktingar som Sverige lovat ta emot.

Situationen skulle vara ännu värre om inte många asylsökande tog saken i egna händer och valde att bo inneboende hos anhöriga eller bekanta istället för att bo på Migrationsverkets överfulla anläggningsboenden.

Och vilka slutsatser drar tankesmedjan av sina egna ord? Förändras något av deras rapport? Hur, i så fall? Och på vilket sätt skulle ”situationen vara ännu värre om inte många asylsökande tog saken i egna händer och valde att bo inneboende hos anhöriga eller bekanta”? Och kan situationen bli mycket värre än den redan är?

Är det förresten någon som undersöker hur vanligt det är att anställda inom kommuner med många asylinvandrade tar mutor för att ordna fram lägenheter åt dessa framför näsan på människor som har stått i bostadskö i 10-15 år? Är det någon som ser till att de som begår sådana brott får sparken och ställs inför rätta och att lägenheterna går till dem som i decennier betalat skatt och träget väntat på en lägenhet som de köat för, enligt gängse regler och system i Sverige? Hur vanligt det är med mutor och korruption på det här området vet väl ingen för att ingen undersöker det. Många är i stället upptagna med att författa rapporter och skriva artiklar som ofta bara skummar på ytan och som inte leder någon vart.

Global Utmaning avslutar sin artikel så här:

Att avskaffa möjligheten för asylsökande att själva välja var de vill bosätta sig skulle slå sönder de asylsökandes nätverk och skära av dem från den resurs som nätverket utgör. Istället för att underlätta deras integration skulle det göra den ännu svårare.

Att söka asyl är en rättighet. Att få asyl eller uppehållstillstånd är det inte, om man inte har asyl- eller skyddsskäl. Har man beviljats asyl eller uppehållstillstånd är det meningen att man ska leva i Sverige på samma villkor som alla andra. Då får man bosätta sig där man kan, alltså där det finns lediga bostäder som man kan betala hyran för, på exakt samma villkor som gäller för alla andra. Inte gå före i bostadsköer via mutor eller av andra anledningar.

Och en mycket enkel och tydlig slutsats av det som Global Utmaning skriver om, att det råder akut brist på på bostäder för asylsökande och nyanlända, borde självklart vara att Migrationsverket ställer krav på att asylsökande styrker sin identitet och sin asylhistoria (så långt det någonsin är möjligt och rimligt att kräva), så att verkligen endast de, som har legitima asyl- eller skyddsskäl stannar kvar i landet. Inte som nu när 94 procent* inte styrker vilka de är och varifrån de kommer… Det kunde Global Utmaning kanske också skriva en rapport om, för bedrägliga asylansökningar är i sanning inte bara en svensk utan också en global utmaning!

* Ur en Syntesrapport från Europeiska migrationsnätverket:

Den syntesrapport som behandlar ämnet utgår från undersökningar i 25 medlemsstater i Europeiska unionen samt nationellt i Norge som genomförts 2012.

Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.

Jag har inte hittat rapporten på svenska vare sig på svenska Migrationsverkets sajt eller på den svenska EMN-sajten, och inte sett att någon annan tagit upp den heller, (här på bloggen skrev jag om den under rubriken EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.”, den 13  juni).

Rapporten finns lättillgänglig på finska Migrationsverkets sajt, men där finns den bara på finska.

Till slut: Utan att ha fått en enda krona från någon finansiär för att göra det, kan jag rapportera att Sverige alldeles utmärkt väl skulle klara sina åtaganden och förpliktelser på asylområdet om man följde sin egen utlänningslag! Om man inte körde med lean på Migrationsverket – asylhantering är inget löpande band! Och om man utredde varje asylansökan ordentligt och även krävde styrkt identitet (med ytterst få undantag) och inte som idag accepterade icke styrkt identitet och falska handlingar. Och om asylprocessen inte, som idag, stressades genom för att den ska gå så fort att miggorna inte hinner utreda ordentligt. Någon borde utreda/skriva en rapport om hur det kommer sig att man i Sverige tycks anse att landet och folket är betjänta av att det ges ”asyl” åt människor som man inte har en aning om vilka de är och varför de är här?!

Till slut: Den starkaste och allt överskuggande prioriteringen för alla aktörer på området borde vara att med kraft agera för att Migrationsverket genomför asylprocessen korrekt från första början. Då skulle det inte finnas behov för en enorm, på alla sätt resursslukande och dyr asylindustri. Då skulle det vara lättare att på ett värdigt och välkomnande sätt ta emot människor med faktiska behov av skydd. Global Utmanings önskan om att alla asylsökande med uppehållstillstånd ska få bosätta sig där de vill skulle kanske också lite snabbare bli verklighet. Och inställningen till asylinvandring hos folket skulle bli positivare, inte negativare.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Fyra miggor: ”Ren lögn!”

I Norge rapporterade tidningen Aftenposten den 3 april bland annat följande, under rubriken 27.000 fikk opphold med usikker identitet:

Tusenvis av utlendinger har fått opphold i Norge de siste tre årene – uten at norske myndigheter vet sikkert hvem de er. Nå skaper ID-problemene økende vanskeligheter for Skatteetaten, NAV, politiet, bankene – og for innvandrerne selv.

(NAV = ung. Arbets- och välfärdsbyrån. Skatteetaten = Skatteverket. Politiet = Polisen).

Vidare skriver Aftenposten:

• 13.167 asylsøkere har fått beskyttelse med «sannsynliggjort» identitet fra 2010 til 2012.
• 12.626 personer har fått familieinnvandring og 1189 personer har fått arbeidsopphold i samme periode – med «sannsynlig identitet».

(Sannsynliggjort = sannolik, dvs inte styrkt).

Och så berättas om en tidigare Arbeiderpartiet-politiker, Khalid Haji Ahmed, som nu medgett att han ljög när han sökte asyl, fick uppehållstillstånd och norskt medborgarskap på de falska grunderna och kunde hämta sin familj till Norge, likaså givetvis, på helt falska grunder. Ahmed påstod att han var från Somalia, trots att han i själva verket var från Djibouti. Också i Sverige finns det personer på offentliga poster som har gjort precis likadant. De kommer från olika länder och har ljugit om allt: asylskäl (som inte fanns) om namn (som inte var deras), om identitet (som är falsk) och medborgarskap (som inte stämmer). Det är handlar om vad som i normala fall brukar kallas ”grovt bedrägeri”, ”urkundsförfalskning” m.m.

På precis samma sätt ljuger asylsökande i Sverige om att de är från Somalia, eftersom det är svårt att kräva id-handlingar från personer därifrån.. I själva verket är de från just Djibouti eller andra länder i Afrika eller, rentav, har redan uppehållstillstånd i något EU-land. Även afghaner från Iran ljuger om sin bakgrund och påstår sig komma från Afghanistan trots att många av dem aldrig ens satt sin fot i landet. Miggorna har berättat om detta i många år hör på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (som omfattar åren 2008-2011) utan att någon riktigt orkar reagera i Sverige… Boken kan köpas här.

Vidare i Aftenpostens artikel (som lika gärna kunde/borde ha publicerats om svenska förhållanden i en svensk kvällstidning…):

94,1 prosent av asylsøkerne som fikk beskyttelse i 2012, hadde en «sannsynliggjort identitet». Antallet har økt fra 92 prosent i 2010, til tross for at problemet med ID-løse asylsøkere har vært kjent lenge.

Även om detta – alltså att det är exat detsamma i Sverige – har man kunnat läsa här på bloggen och i boken som nämns ovan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Men inte i svenska medier.

E-postkorrespondens mellan en frågeställare och Migrationsverkets kundtjänst visar att på frågan:
”Hur många har fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige där identiteten inte har fastställts?”
svarar Migrationsverkets kundtjänst:
”Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.”

Alltså, jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:

Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.

Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:

Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!

Migga 2:
Den här tjänstemannen vet inte vad han pratar om eller har missuppfattat frågan. Det ser ut i Sverige som i Norge. De flesta styrker inte identiteten. Några gör den sannolik, men de flesta gör bara hemvisten sannolik. När det gäller afrikaner så visar de sällan några identietshandlingar överhuvudtaget. Problemet är att många folkgrupper lever i olika länder. Vi försöker att genom kunskapsfrågor fastställa om personen i fråga kommmer från den plats han påstår, men det är svårt.

Under den tid när det kom många från Irak så hade i princip alla medborgarskapsbevis och id-kort, men många var förfalskade. Syrierna har id-kort och relativt många har pass. Anledningen är förstås att de vet att de får stanna bara de kan visa att de kommer därifrån. Gissningsvis kommer det att visa sig att många syriska id-kort är förfalskningar. Varför ser det ut så här? Jo, de sökande har mer att tjäna på att inte visa vilka de är för utan id-handlingar blir det svårt att verkställa en utvisning, och de flesta får ju avslag på sina ansökningar.

Migga 3:
Löjeväckande. Och ren lögn. Däremot går det inte att exakt ange hur många som inte styrkt sin identitet eftersom det inte finns någon statistik på det. Men utgå från att det bland asylsökande tillhör undantagen som bekräftar huvudregeln att den berörde styrkt id. Och bland anhöriga från Somalia är det noll.

Migga 4:
Jag har själv skrivit många beslut om uppehållstillstånd under år 2012 och det var inte många av dem som fick PUT som hade styrkt sin identitet…

Oftast var de, som jag skrev PUT-beslut till, somalier och eritreaner. Ingen av dem hade styrkt sin identitet och få hade ens gjort sin identitet sannolik. På rak arm kommer jag ihåg endast en person som fick PUT av mig på grund av skyddsskäl och som hade styrkt sin identitet. Men den personen hade annat medborgarskap och även bevisning för sitt skyddsbehov.

Jag känner inte till något enda fall där ensamkommande barn styrkt eller gjort sin identitet sannolik. Det är ett krav, men det är inte absolut, att man ska ha styrkt sin identitet för att få asyl, men det borde vara ett krav att man åtminstone gjort sin identitet sannolik. För tidsbegränsat UAT av andra skäl än skyddsskäl är styrkt identitet ett krav…

Dra era egna slutsatser, ni som läser detta. Och fundera över hur det kommer sig att svenska medier inte tar upp denna skandal så som man till exempel gör i Norge. Och fundera ännu mer kring varför de politiska partierna, riksdagen och regeringen inte slår näven i bordet mot asylbedrägerierna i Sverige.

Lästips – jag har valt en text per år under de nästan sju år som miggorna larmat: 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013:
Om dokumentlöshet och falska identiteter  – 31 januari 2007
En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008
En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009
En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?” – 28 december 2010
En migga om galenskaperna på asylområdet – igen. Och ingen kommer, som vanligt, att vare sig reagera eller – än mindre – agera… – 7 augusti 2011
En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
En migga: ”Av de asylsökande som är kvar bedöms bara några få procent vara konventionsflyktingar och några fler vara ”övriga skyddsbehövande”. – 7 februari 2013

Det finns hur många berättelser som helst genom åren, alla finns att läsa antingen via sökfunktionen här på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration eller i boken Inte svart eller vitt som kan beställas som pappersbok eller laddas ner som e-bok.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Sverige: Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier.

Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier. Sverige. På alla områden blir Sverige i stadig takt ett sämre och mer otryggt land att leva i. För väldigt, väldigt många. På samhällsområde efter samhällsområde, inom myndigheter, i politiken, inom rättsväsendet, sjukvården, skolan – överallt ser vi en mycket omfattande och oerhört snabb nedgång, försämring, rentav förfall och haveri. I Sverige. Här några exempel – korta och schematiska. Var och en kan googla och ta del av mycket mer ingående material om varje område som tas upp här.

Korruption
Mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg och Leksand m.fl ställen har beskrivits ingående i Uppdrag granskning och i mängder av andra medier. Ekonomiska märkligheter i Solna har tagits upp. Slöseriombudsmannen visar i en strid ström på slöseri med skattemedel där korruption eller korruptionsliknande beteenden ingår som en självklar ingrediens. På DN Debatt under rubriken ”Svenskar misstror offentliga tjänstemäns ärlighet” kan man bland annat läsa följande:

När fler människor uppfattar korruptionsproblem skadas tilltron till demokratin. Här avviker Sverige från de övriga nordiska länderna: Jämfört med Danmark, Finland och Norge misstror svenskar i större utsträckning offentliga tjänstemäns ärlighet. Studier visar bland annat att 9 av 10 svenskar tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter, en anmärkningsvärt hög siffra internationellt sett. Mönstret går igen i flera undersökningar.

Arbetsförmedlingen
Vuxna människor som söker jobb tvingas sitta och syssla med dagisaktiviteter eller andra fullständigt meningslösa påhitt inom det s.k. Fas3, i stället för att aktivt söka jobb. På ett alldeles utmärkt sätt beskrivs tillvaron i dessa Fas3-läger av musikern, skribenten och mycket annat, Pentti Salmenranta, i denna visa skriven av honom själv under hans tid i Fas3:

Sjukförsäkringen
Man skulle stävja sjukskrivningsfusket och att man kunde vara sjukskriven i princip hur länge som helst, vilket var katastrofalt för landet, finanserna och även för många människor som slentrianmässigt var sjukskrivna.

Hur blev det? Jo, man gick från en ytterlighet till en annan och det slog över lika hårt åt andra hållet. Nu ska också människor som ligger till sängs med dropp eller har obotlig cancer och andra mycket svåra sjukdomar, ut och söka jobb. En ung man, döende i cancer, fick av Försäkringskassan krav på intyg om när han beräknades avlida… (Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka. SVT 26 februari 2013). Även här kan en del av galenskaperna illustreras av den galghumoristiske Pentti Salmenranta, i en visa skriven och framförd av honom själv:

Skolan

Finlands ambition – som man uppnått – till vänster. Sveriges ambition –  som man inte uppnått – till höger.

Ja, vad ska man säga? Alla vet ju att skolan är mycket långt ifrån det mål som svenska politiker ofta framhåller: ”Vi ska ha världens bästa skola!”. Svenska elever halkar för varje gång som kunskapsutvärderingar görs bland OECD- och andra länder, allt längre ner på kartan och ligger nu, vad gäller kunskaper förmedlade av skolan, under genomsnittet. Här finns en rapport – Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret” – om de stora skillnaderna mellan skolväsendet, utbildningen och kunskaperna i Finland respektive Sverige. Finland ligger år efter år i topp i alla kunskapsmätningar som görs och Sverige kunde ha haft en hel del att lära sig av Finland. Nu är det för sent, Sverige är inte längre en kunskapsnation, kunskap och allmänbildning värdesätts inte, språket förflackas och tillåts förflackas, lärarutbildningen är alldeles för dålig.

Asylinvandringen
Även här ser det helt annorlunda ut i Sverige än i något annat land. Bland sina nordiska grannländer sticker Sverige ut som en elefant bland myror. Det är bara att ta del av Migrationsverkets statistik och jämföra den med andra länders och att ta del av tidningsartiklar och radio- och tv-inslag för att förstå, att den stora inströmningen av människor från utomeuropeiska länder som ska slussas genom en dyr asylprocess och under lång tid försörjas av skattebetalarna i Sverige, medför gigantiska kostnader och stora problem. Att tillåta människor (mellan 90 och 95 procent!!!) att ansöka om den stora förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige utan att ens styrka sin identitet, nationalitet och asylhistoria, är förödande. Och att genom lagstiftning om skola och sjukvård nästan uppmuntra dem som bryter mot lagen och stannar kvar när de fått beslut i sista instans om att de ska lämna landet, är groteskt. Liksom att Polisen av högljudda debattörer störs i sin uppgift att söka efter människor som vistas illegalt i landet! Mer om allt detta kan man bland annat läsa här på bloggen eller sammanfattat i Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar.

Arbetskraftsinvandringen
Migrationsminister Tobias Billström menade och ville väl och det var en riktigt fin idé på papperet som inte blev lika fin i verkligheten. Inte så fin som man hade hoppats att den skulle bli… Det finns givetvis goda sidor med lagen, och om den följdes skulle den vara alldeles utmärkt. Men det stora problemet är att svenska myndigheter inte följer upp och stoppar missbruket som allt mer har brett ut sig på det här området. Och som vi var en del som förutsåg och visste skulle inträffa när lagen började gälla…

Den 12 juli 2011 skrev till exempel en migga under rubriken Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.bland annat:

Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.

En annan migga skriver den 18 mars 2013 under rubriken Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera bland annat:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetsgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.