• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Det Goda Samhällets skribenter och texter

Det Goda Samhället 2På sajten Det Goda Samhället finns mycket intressant att läsa. Jag skriver själv där, men vill här i första hand framhålla texter av andra intressanta och välskrivande personer; texter som tål att funderas kring och helst med så öppet sinne som möjligt. Kanske lär man sig något nytt, kanske ändrar man ståndpunkt i någon fråga. Eller också inte. Men knappast någon av texterna lämnar en helt oberörd. Här är exempel på några texter som jag läst med behållning med korta utdrag och länkar till dem:

Hur hamnade S därute? Widar AnderssonDen förhärskande medievinkeln, den nervösa anpassningen till det relativt udda tjattret på twitter och den politiska mittens abdikation till förmån för ytterligheter och ”idioter”, öppnar upp för ett Sverige som inom några få år kommer att ha ett så pass starkt sverigedemokratiskt parti som den som vill regera behöver anpassa sig till på allvar. Med allt vad det innebär för Sveriges öppenhet och frihetlighet. Och det är kanske inte så mycket att göra något åt. Läs hela texten här.

Den auktoritära plugg- och korvstoppningsskolan Patrik EngellauJag inser plötsligt att jag inte förstår vad det är för fel på plugg och korvstoppning. Valet står inte mellan kunskapsinhämtande medelst plugg- och korvstoppningsmetoden och någon annan, behagligare metod. Valet står mellan inlärning medelst plugg och korvstoppning och ingen inlärning alls. Att lära sig saker är plågsamt och kräver ansträngning. Så ser livet ut. Läs hela texten här.

Om den goda svenskheten Krister ThelinSå, jag känner mig som människa. Är jag också svensk? Ostridigt är jag svensk medborgare och innehar inte något annat medborgarskap. Men är jag “svensk” i något slags nationell eller kulturell mening? Frågan väcktes av min amerikanske svärson, bosatt i London med min dotter och deras med dubbla medborgarskap utrustade söner, fem och tre år. Under den dryga timmens bilfärd från Kastrup till Arild kom saken upp, sedan han berättat att engelska medier i ökad utsträckning kommenterat svensk migrationspolitik, vilken blivit ett slagträ i den brittiska debatten. En del framhåller, att Sverige till skillnad från Storbritannien har gott om yta (numera f.d. statsministerns Reinfeldt flygplansiakttagelser med samma slutsats anmäler sig osökt). Andra britter påpekar, att svenskarna inte tycks vara särdeles tillfreds med sin ställning som EUs ledande mottagare av asylsökanden. Läs hela texten här.

När invandring utsätter mångkulturen för påfrestningar Mohamed OmarTorsdagen den 20 augusti skadades flera personer vid ett upplopp på ett asylboende i staden Suhl i Tyskland. Upploppet utbröt då en 25-årig afghansk asylsökare rev ut sidor ur Koranen och stoppade dem i toaletten. En grupp muslimer på boendet blev så upprörda att de försökte lyncha ”hädaren”. Poliser som gjorde vad de måste för att förhindra brottet utsattes för stenkastning. Sex poliser skadades. Läs hela texten här.

Många fler texter av ovanstående skribenter och många fler texter av många andra skribenter finns alltså att läsa på Det Goda Samhället. Gör gärna det!

Be my guest # 113: Nima Dervish

Nima hos Aschberg 5.8 2013 nr 1 - version 3Ordbrand omslag framRGBGästbloggning av Nima Dervish som skrivit boken Ordbrand som kom hösten 2013 på Mummelförlaget. Kan köpas i pappersformat och som e-bok bland annat här. Mer om Nima Dervish kan man läsa på bland annat Wikipedia.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen:

•  SD är Sveriges mest lättlösta problem; de hade aldrig vuxit sig så stora om det inte varit för de andra partiernas misstag.

•  SD-motståndarnas metoder har (uppenbarligen) inte resulterat i ett önskat utfall, tvärtom.
•  Denna utveckling kommer fortsätta, och SD kommer bli Sveriges andra största, eller allra största, parti om inte motståndarna byter taktik.
(Galenskap är att göra som man hela tiden gjort och förvänta sig ett annorlunda resultat.)

•  Majoriteten av SD-rösterna kommer från folk som egentligen inte ens gillar partiet utan bara ser dem som sista hoppet för att väcka de andra partierna som man hoppas ska få tillbaks sina hjärnor.

Vill de andra partierna få SD-rösterna att sjunka? Gör följande:
Erkänn utan omsvep och krusiduller att det finns stora problem i Sverige. Och att dessa problem existerar, och tillåtits förvärras, på grund av er politik, era beslut, er feghet, er naivitet.

Vissa har redan sagt ”jag har varit feg” och ”vi har varit naiva”. Så ni kan lika gärna göra det ordentligt. Be om ursäkt till svenska folket! Och lova att ni från och med nu har en ärlig diskussion om dessa problem. Att ni tar tag i dessa problem på riktigt: allt från no go-zones, förortskravaller, skolans erbarmliga resultat, pengar till tvivelaktiga islamiska föreningar, daltandet med IS-terrorister, balkongflickor, tiggeriet, etc…

Jag pratar inte om ”hårdare tag”.

Det går att säga att ”svenska folkets bästa är första prioritet” och vara för (en vettig) invandring vars siffror och statistik man är ärlig om.

Det går att säga att ”tiggeriet ser inte fräscht ut och har förfulat stan” och samtidigt ha full sympati för tiggarna och genuint vilja hitta en lösning som förbättrar deras situation.

Det går att säga ”Sverige är fantastiskt” och vara ”stolt svensk” (eller ”sverigevän” som tycks vara nya modeordet; vem fan vill inte vara det liksom?) och låta nån annan vara (till exempel) ”stolt kurd” (och svensk).

”Antirasist”: Prata med SD:are! Du behöver bara vara lugn, normaltrevlig, allmänt respektfull (i betydelsen civiliserad). Fråga: Vad stör dig? Vad är fel? Vad är din lösning?

Fakta, logik och saklighet är allt som behövs. Har personen i fråga fel, påpeka det. Har personen rätt? Medge det! Förmedla att ”alla har rätt till sin åsikt”, att även SD:aren är din landsman!

Dessa är råd värda miljoner i konsultarvode (och för ett sådant skulle jag förstås vara mer konkret och detaljerad) så, you’re welcome.

Jag satsar min vänstra pung på att om ovanstående punkter följdes av politiker och SD-motståndare så skulle SD sjunka under 4 % fram till 2018. Givetvis är jag inte så naiv att jag tror att så kommer att ske. Men om det gör det så lovar jag härmed att:

Raka skägget.
Och ögonbrynen.
Och vaxa min bringa och vandra på Hamngatan iklädd enbart rosa behå och läderkallingar.
Som är leopardmönstrade.
Med ett ”I  love Fridolin”-plakat i handen.

© denna blogg och Nima Dervish.

Apropå medborgarskap

svd_logoMed anledning av det jag skriver i min artikel – Medborgarskap är en fråga med flera bottnar – i Svenska Dagbladet den 18 december och den debatt och diskussion som förts i olika medier den senaste tiden om ”svenskhet”, skriver en finländsk vän följande:

Vi talade nyligen, kollegerna och jag, om det här med svenskt medborgarskap och alla hade samma uppfattning om att svenskarna inte förmår skilja på att vara svensk medborgare och att definiera sig som svensk. De tror dessutom att båda är något slags nirvana som alla människor strävar efter. De kan inte förstå att man vill bo och arbeta här i landet utan att sträva efter vare sig det ena eller andra.

Du gjorde visst kopplingen till svenskar som flyttar till Spanien, jag jämförde med svenskar i New York, men poängen var densamma. De söker sig till andra svenskar, rusar till Ikea för att köpa svensk mat och blir allmänt betydligt mer svenska än de var i Sverige. Men om någon i Sverige inte vill ha svenskt medborgarskap eller definiera sig som svensk så ses han eller hon som en mindre vetande, världsfrånvänd, samhällsfientlig anarkist.

Kommentar: Huvudet på spiken!

Läs också:
Alla är inte – och vill inte – vara svenskar, varför är det så svårt att förstå? – 16 december 2014

© denna blogg.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten?

Svensk kulturEtt land och ett folk utan kultur och traditioner är inget land och inget folk

Språk, kultur och traditioner binder människor samman och skapar den gemenskap som behövs för att de ska kunna leva i frid och fred i ett stabilt och tryggt land. I alla länder som är splittrade kan man se ödesdigra konsekvenser för medborgarna; det är bara att se sig omkring i världen där fruktansvärda krig och utrensningar av människor pågår.

Samtliga länder där trakasserier, hot, mördande etc sker är splittrade och människorna drar åt olika håll. Så var det inte i Sverige förut, men så är det även här nu. Även här pågår hot och trakasserier, dödande av oliktänkande, skottlossningar, dödsskjutningar, knivmord och grov misshandel. Regelrätt krig har inte utbrutit än, men så snabbt som allting sker idag så är det en tidsfråga innan en gnista tänder ilskan hos någon eller några grupper som upplever sig förfördelade eller missförstådda av en eller annan anledning och som då ger sig på människor som inte är som de och som inte tänker och tycker lika. Och nej, det är inte en utopi, det är mer av en dystopi.

DN Debatt logoDet är skrämmande och obehagligt att läsa den text som den 31 juli publicerades i Dagens Nyheter, på DN Debatt, under rubriken ”Låt inte traditioner bli ett hinder för integration”! En person som, av namnet att döma, kommer från ett land långt från Sverige, ett land utanför Europa, med en helt annan kultur, tradition och även religion, framför mycket mångordigt i en lång artikel att han, med icke-svenska rötter, i princip tycker att svenska traditioner ska skrotas. Och redan i sin allra första mening försöker han sätta eventuella kritiker till de minst sagt märkliga idéerna på plats:

Traditioner är rasistiska partiers ideologiska bas.

Det betyder att nu, när den här mannen (med den konfunderande titeln ”samhällskommunikatör”) kallat traditioner för ”rasistiska partiers ideologiska bas” så blir den, som ser traditioner och sitt lands kultur och ”själ” som något positivt (vilket jag gissar att de flesta – eller åtminstone väldigt många – svenskar gör) ”rasist”! Så  avväpnar och tystar man alla fega svenskar som knyter nävarna i byxfickorna och vill skrika högt av vrede och frustration, men inte kan göra det eftersom en utomeuropeiskt invandrad person slagit fast att det svenska inte är mycket att ha . För vad är väl värre för en svensk än att av en utomeuropeisk invandrare bli kallad ”rasist”? Ingenting! Och det vet samhällskommunikatören. Som i sin andra mening uttalar att:

Staten bör vila på medborgarskapets princip, respekt för lagen och kärlek till hemlandet.

Vad menar han med ”medborgarskapets princip”? Själv torde han vara medborgare i sitt hemland och dessutom i Sverige. Jag kan ha fel, men det är en kvalificerad gissning eftersom många länder som asylsökande och andra invandrare från länder i Mellanöstern kommer ifrån, inte tillåter att man avsäger sig sitt medborgarskap. Är det alltså sitt hemland, det land han föddes i och fick sitt egentliga, första medborgarskap i, han talar om? För där finns ju både traditioner och kultur och dessutom en religion som styr allt i och ed att den inte bara är en religion utan också gudomlig lag. För det kan väl inte vara Sverige han menar, eftersom han anser att man i Sverige ska skala bort svenska traditioner, en kärlek till vad skulle det i så fall vara, om det inte finns något ”svenskt”?

I sin tredje mening säger samhällskommmunikatören:

En stat bör vara sekulär inte bara i religiös mening utan även fri från ideologier och traditioner. Samhället når då sammanhållning i stället för splittring.

Vad är det för gallimatias? Var i hela världen finns ett sådant land? Vad tycker de politiska partierna i landet om en sådan här tanke, de som ju har sina egna ideologier som bas för sin existens? Och varför skulle Sverige sträva efter att skala av sig ännu mer än det redan gjort av vad som varit ett sammanhållande kitt, en känsla av ”vi” och gemenskap? Några liknande utopiska/dystopiska tankar finns ingenstans och definitivt inte i de närmaste grannländerna Finland, Danmark och Norge!

Vem är den här mannen som vill ”reformera” Sverige och rensa det från traditioner? Vem gav honom rätten att kalla dem som tycker om den stabilitet som deras traditioner och kultur ger dem för ”rasister”? I åsikts- och yttrandefrihetens namn får han förstås här – till skillnad från i det land han kommer ifrån – fritt uttrycka sina tankar och funderingar, hur huvudlösa de än må vara. Dagens Nyheter ställer uppenbarligen gärna upp och lämnar spaltutrymme. Och det är faktiskt bra att folket får ta del av samhällskommunikatörens åsikter så att det vet hur  en del (kanske många?) ”nysvenskar” tänker. Och kanske, kanske, möjligen våga uppamma lite motstånd? Om det nu inte är så att svenska folket håller med och vill avskaffa sina egna seder och bruk och det som de upplever som ”svenskt”. För vill de avskaffa sina svenska traditioner och släta ut sig, och tror de på de tre första meningarna i samhällskommunikatörens text, ja då är det bara att ansluta sig till den rörelsen. Den är redan stor och finns överallt, ända upp i den svenska regeringen, hos självaste statsministern. Och då behöver man inte heller riskera att någon – nysvensk eller svensk – tar sig rätten att stämpla en som ”rasist”, vilket är ett stort plus.

I Sverige har samerna, sverigefinländarna och tre andra nationella minoriteter laglig rätt att bevara och utveckla sina traditioner och sin kultur*. De har ”en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet”. Ska inte samma rättigheter gälla för svenskarna, den nationella majoriteten? I hela resten av världen värnar folk också sin egenart, sitt språk, sina traditioner, sin kultur. Kommer det att publiceras någon text på DN Debatt från någon som försvarar – eller, som det numera heter ”står upp för” – svenskarnas rätt till sina traditioner? Eller är den för mig helt obegripliga rädslan för att, av en nysvensk samhällskommunikatör, bli kallad ”rasist” så stor, att man inte ”står upp” och värnar sitt land mot det hot mot Sverige som en strävan om ett traditions- och kulturlöst land utgör?

* Sveriges nationella minoriteter och minoritetsspråk
De fem erkända nationella minoriteterna i Sverige är judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.
De historiska minoritetsspråken är jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.
Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet.
De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.
© denna blogg.

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige (12 mars 2014).

Och läs sedan denna hisnande, otrolig, helt galet sanslösa historia, berättad av Lasse Odrup, före detta svensk medborgare (?!), numera statslös:

Lasse Odrup 2Förra veckan gjorde jag ett nytt försök att förnya mitt svenska nationella ID-kort på passexpeditionen i Karlstad, något som förra gången gången misslyckades eftersom jag hade ett intyg med mig från Finland som inte visade att jag är svensk medborgare utan bara (!) att jag är permanent bosatt i Finland. Med mig hade jag nu min syster som var beredd att intyga att jag är hennes bror, född i Nicolai församling i Örebro samt ett intyg om att jag är permanent bosatt i Pälkäne, Finland.

Systern godtogs, men tyvärr visade sig den finska magistratens nya intyg också vara utan värde på mitt medborgarlands passexpedition eftersom det inte framgick av det att jag är svensk medborgare. Den svenska försäkringskassans intyg om att jag är svensk medborgare ansågs inte tillräckligt.

Handläggaren: Vad vet jag, du kan ju ha sökt finskt medborgarskap!
Jag:  Jo, men det är ju faktiskt tillåtet med dubbla medborgarskap.
Handläggaren: Visst, det vet jag.

Handläggaren letar under några minuter i reglementet men hittar inte någon paragraf som säger att Finland (!!!) måste intyga mitt svenska medborgarskap och det är hon också ärlig nog att erkänna. Men:

Handläggaren: Vi hade för ett tag sedan ett fall motsvarande ditt och då följde det med en finsk blankett som sade att vederbörande var svensk medborgare och då måste vi nog kräva motsvarande av dig. Dessutom måste du fylla i de här blanketterna om din eventuella anknytning till Sverige, uppgifter om din mor och far, deras personnummer, var och när de gifte sig, under vilka perioder du vistats i Sverige och av vilken anledning samt naturligtvis dina vistelseorter.
Jag (lätt uppretad): Jag måste alltså ansöka om det svenska medborgarskap som jag redan har?
Handläggaren: Nja, men det finns bestämmelser, särskilt som du i våra register står som utflyttad med röd text. I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.

Bilagan om mina vistelser i Sverige blev rätt diger och förhoppningsvis är det någon byråkrat som läser att jag till exempel bodde i Örebro 1951-1962, var elev vid Infanteriets stridsskola Borensberg 1982-83 syftande till att bli kompanichef, besökte Halmstad sommaren 1964 och genomgick Militärhögskolan vid Valhallavägen Stockholm 1986-87 syftande till till att bli bataljonschef.

Jag glömde redovisa att jag med mina föräldrar besökte Seebruck i Bajern 1975 men jag litar på att svenska myndigheter accepterar det som godtagbar utlandsvistelse.

Lasse Odrup
Statslös
Före detta rikssvensk bataljonskommendör vid den synnerligen rikssvenska skyttebataljonen nr 201.

P.S. 1 Riktigheten i ovanstående berättelse intygas av Monica Nilsson, syster, och Eva Odrup, hustru.
P.S. 2  Och det som retade mig mest var att jag måste ange när mina föräldrar gifte sig och vilket namn min mor hade innan hon tydligen blev en ärbar kvinna m m.

Kommentar: Dumheten har slagit rot som ogräs i landet Lagom, och går nog inte längre att utrota. Eftersom svenska medborgare som bor i de nordiska och baltiska länderna inte längre kan ansöka om nytt pass vid den svenska ambassaden i Helsingfors, måste de åka till Sverige för att ordna det. När Lasse Odrup i februari i år försökte skaffa sig ett pass reste han och hans hustru till Karlstad i Sverige, hans gamla hemort. Men på just ovannämnda passexpedition i just Karlstad blev det även då tvärstopp.

Läs hela den absurda texten här!

© denna blogg. Vid ev citat, var god länka till detta inlägg.

Reaktioner efter artikeln om skolan i Svenska Dagbladet

svd_logoMed anledning av min artikel i Svenska Dagbladet den 22 augusti, kom följande mejl som jag publicerar med tillstånd av skribenten:

Som elev i Sverige har man möjlighet att välja IB (International Baccalaureate)

IB följer en internationell, fastlagd läroplan som gäller över hela världen och har slutprov som rättas centralt. Precis som i den finska modellen. Slutproven visar vad eleverna har lärt sig för livet.

Vi som undervisar på IB brukar säga att problemen med svensk skola skulle lösa sig nästan över en natt om alla skolor blev IB-skolor. Det skulle dessutom lösa problemet med den stöld och utarmning av svenska elevers kunskapskapital, som nu sker. Och med de pengar som många friskolor för över till skatteparadis. Det går nämligen inte att fuska på IB.

Så, i Sverige finns alltså redan en skolform som fungerar, är på en internationell nivå och är rättvis. En stabil skolform som inte undergått trehundraelva omorganisationer.

Tyvärr känner inte så många till den här möjligheten, därför ser jag bara en akademisk överklass i mina klasser. Men IB är för alla och har som målsättning att utbilda kritiskt tänkande och kunniga världsmedborgare.

Så upplys gärna allmänheten om att den finska skolan (eller en modell som
är lika bra) redan finns I Sverige i form av IB! Väljer man IB så får man kvalitet, så enkelt är det!

Sofie Bäckström, IB lärare i fysik och matematik.
”The International High School of the Gothenburg Region” (som är en kommunal skola).

Några andra röster efter artikeln:

Ett gigantiskt problem (du tangerar det, Merit) är mina rektorers och mina 80 lärares rädsla! Deras kreativitet och pedagogiska förmåga hämmas för att de är så rädda att göra fel. De är rädda för Skolinspektionen, de är rädda för föräldrarna och ibland (lyckligtvis bara några få undantag) även för eleverna. De tillbringar mer tid med näsan i skollagen, läroplanen och andra styrdokument än i arbetet med att planera och utvärdera lektioner.
Ägare, rektor och VD för en friskola

Tack för din intressanta artikel i SvD idag! Min mamma, som är nyligen pensionerad språklärare har pratat om skillnaden mellan svenska och finska skolan i många år och verkligen sörjt nedrustningen i svenska skolan. Medan lärarnas tid har lagts på möten och administration har fokus riktats bort från elevernas kunskaper.

Jag är helt förstummad över att de finska lärarna lyckas på det vis de gör utan att vara högavlönade. Och de åtnjuter respekt från elever, elevernas föräldrar och andra i samhället. Skillnaden mot Sverige är alltså lärarnas kompetensnivå och att de inte styrs av politiker?

Detta innebär ju att det finns en stor skillnad mellan det finska och det svenska samhället också, det är inte bara skillnad när det gäller skolan, i och med att man i Finland uppenbarligen värderar och respekterar kunskapen i sig. Detta var verkligen food for thought!
Mamma till lågstadiebarn

Skolinspektionens frågor inför att de ska göra en inspektion, sträcker sig över 60 sidor. Med bilagor vägde vårt kuvert med svaren ett kilo. Arbetet sträckte sig över 14 dagar för åtta personer (inte heltid givetvis). Jag kan hålla på i en evighet med allt som intresserar myndigheterna – dock verkar de fullständigt ointresserade av studierna.
Rektor för friskola

Läste med stort intresse och behållning Din ledare om det finska skolexemplet.
Undertecknat med namn

Tack! Det bästa som skrivits på länge! Förtröttas ej!
Undertecknat med namn

Inga negativa mejl har inkommit och det enda negativa jag sett (det finns säkert sådant jag inte sett också…) var från en person jag inte känner, som på en annan persons Facebook-tråd valde att missförstå det jag skrev om att ”gör klart för föräldrar att i skolan är det lärarna och rektor som bestämmer.” På grundval av detta förkastade han hela texten.

Skolan är viktig, men inte tillräckligt viktig i Sverige för att man ska vilja ta krafttag för att förbättra den. Lär av Finland:
• Låt de, som är bäst lämpade (lärare och rektorer), hantera skolan och se till att politikerna håller fingrarna borta.
• Minska antalet möten med 50 procent så frigörs massor av tid som kan spenderas på eleverna!
• Skär ner på administrationen med minst 75 procent så frigörs tid och förmodligen även kreativitet och arbetslust bland skolpersonalen.

Det här är bara några enkla (!!!) tips, förutom dem jag gav i artikeln.

Läs även Inte ”världens bästa skola” men ”en bra skola i hela landet för alla barn”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Stor diskrepans mellan dem som kallar sig ”folkets företrädare” och folket

På sin blogg berättar en kristdemokratisk riksdagsledamot, Roland Utbult att han nyligen,  tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från andra partier, fick följande fråga från en sajt som heter Nyheter24::

Anser du att Ramadan är en svensk tradition?

Utbult svarade på frågan:

Nej, det är inte en svensk tradition. Inte i betydelsen svenska sedvänjor som förts vidare genom generationer. Men det är en jätteviktig del av det muslimska året.

Han uttrycker i sin text förvåning över att de övriga tillfrågade samtliga övriga ja på frågan (utom en moderat som var tveksam). Han berättar att flera svarade:

Självklart är Ramadan en svensk tradition.

Samtidigt hade Nyheter24 ställt samma fråga till allmänheten. Av den svarade 86,6 % nej. Bara 3 % höll med de politiker som svarat ja på frågan…

Reflektion: Den diskrepans som faktabaserat beskrivs visar med mycket stor tydlighet att riksdagsledamöter inte företräder folket, inte i den fråga som ställs av Nyheter24 och inte heller i en mängd andra frågor. Det bör alla i samhället som ännu inte förstått det, dra lärdom av och sluta tro på riksdagsledamöters tal om att de ”representerar folket”.

© Denna blogg.

8 x 5 maj!

Idag är det den nionde gången jag skriver ett blogginlägg detta datum, den 5 maj. Det är text nr 7083. Min första bloggtext någonsin publicerade jag den 5 maj 2005

Dubbelavdankad gd utreder sina egna f.d. verk – 5 maj 2005:

saudia_name_badge_1159612074_1556Justitieminister Thomas Bodström sätter Lena Häll Eriksson att utreda att icke-kriminella asylsökande tvingas sitta i häkten på obestämd tid.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet – 5 maj 2006

saudia_name_badge_1159612074_1556Den tillfälliga asyllagen, som tillkom efter starka påtryckningar från bl.a. kyrkan och olika organisationer samt, inte minst, riksdagspartierna MP och V, infördes den 15 november 2005 och upphörde att gälla den 30 mars. Lagen tillkom i stället för den ”allmänna amnesti” som de nyss nämnda parterna från början hade krävt,

Om rättegången mot den misstänkte författaren av boken Vart försvann Soneras pengar? – 5 maj 2007

saudia_name_badge_1159612074_1556Helsingfors tingsrätt har förkastat åtalen mot konsulten Timo-Pekka Silén, som misstänktes vara den som skrev boken Vart försvann Soneras pengar? som till en början cirkulerade på nätet sommaren 2002.

Proposition om arbetskaftsinvandring – 5 maj 2008

saudia_name_badge_1159612074_1556Regeringen meddelar i ett pressmeddelande att den nu har överlämnat en proposition om nya regler för arbetskraftsinvandring till Riksdagen.

Från tjeckisk horisont – 5 maj 2009

saudia_name_badge_1159612074_1556Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

”En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid” – 5 maj 2010

saudia_name_badge_1159612074_1556En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid. Av det går 80 procent tillbaka till henne eller honom själv vid något annat tillfälle under livet. Stat och kommuner tar pengarna ur vår vänstra ficka för att betala tillbaka dom till vår högra ficka. Men först får pengarna landa i statens ficka.

En migga: ”Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 5 maj 2011

saudia_name_badge_1159612074_1556En migga:
En del  asylsökande – som verkligen helt saknar asylskäl – ansöker ändå om asyl. De gör det på grund av att de är utvecklingsstörda eller senildementa. De har hämtats hit av någon släkting som inte har för avsikt att ta hand om sin släkting utan tycker att Sverige kan ta hand om honom eller henne.

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar – 5 maj 2012

saudia_name_badge_1159612074_1556En migga:
Jag ringde till universitetet i staden där de är folkbokförda och de hittade två av dem direkt. Jag fick rådet att ringa till Verket För Högskoleservice, VHS, och kontrollera om de hade mer information om de övriga sex. Det visade sig att de sex återstående personerna inte överhuvudtaget var antagna till något universitet eller högskola i Sverige! Men för att få uppehållstillstånd så måste de ju ha visat upp ett antagningsbesked för Migrationsverket!!??

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 5 maj 2013 (idag)

saudia_name_badge_1159612074_1556Det är bedrövligt och sorgligt att hungerstrejk som en sorts försök till utpressning vid avslag på asylansökan sprider sig bland asylsökande i landet. Den svenske migrationsministern borde uttala sig lika tydligt som den finska inrikesministern, och det svenska Migrationsverket borde uttala sig lika tydligt som sin motsvarighet i Finland.

Samtliga texter på bloggen är mina och därmed © denna blogg. Citat kan göras och givetvis länkning till texter. Men det är inte tillåtet att kopiera och klistra in hela texter på sina egna hemsidor och bloggar. Eller för media att kopiera meningar eller stycken utan angivande av källa.

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

aftonbladetAftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 profileOm Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Huru fördomsfulla äro svenskarna?

Det har blivit uppenbart under de senaste dagarnas upprörda, nästan minister-avgångskrävande debatt att man inte får tala om hår- och ögonfärg i Sverige eftersom det – i Sverige – anses ”rasistiskt” att göra det. Jag sätter citattecken runt ordet eftersom jag (som icke-svensk) omöjligt kan begripa hur det skulle kunna vara ”rasistiskt” att tala om hur folk ser ut.

Kan det möjligen vara så att svenskarna, de som anger tonen i offentligheten (främst journalister och politiker), själva är så fördomsfulla att de tror att om man talar om att någon är mörkhyad och/eller har svart hår och bruna ögon så ”diskriminerar” man den arma stackaren för att hon/han inte är lika ”fiiiiin” som de tonangivande (OBS! Jag har medvetet använt ordet ”tonangivande” i stället för ”tongivande”), som själva oftast är blonda och blåögda?

VärldsflaggorJag förundras också alltid över fördomsfullheten och den lite herrefolksaktiga inställningen som svenskar visar upp när de kallar oss invandrare som bor här för ”svenskar”. Trots att jag vet att väldigt många (kanske rentav de flesta?) av oss inte alls uppfattar oss som ”svenskar”. Men det är ju så fiiiint att vara svensk, så att tala om finnar, irakier, afghaner, greker, serber och annat ”löst folk” blir i sig – i svenska ögon – kränkande. I stället för att låta oss vara turkar, amerikaner, jemeniter och vad vi nu är – som bor i Sverige och/eller har svenskt medborgarskap!

Vi är blonda, vi är blåögda. Vi är svarthåriga och vi är mörkögda. Rödhåriga. Grönögda. Inget konstigt med det. Vi är finnar, iranier, tyskar, polacker, kurder. Och det är tamejfasen lika ”fiiiint” att vara blond och blåögd från Vitryssland som svarthårig och brunögd från Chile (och vice versa)!

Låt oss vara det vi är och låt oss använda de utmärkta svenska ord som finns för att beskriva oss i stället för att försöka göra oss alla till ”svenskar” – vilket vi ju inte är! Men vill några från Demokratiska Republiken Kongo eller från Norge eller från vilket land som helst – och med vilken hår- och ögonfärg som helst – kalla sig ”svenskar” så låt dem göra det! Vi andra är det vi är. En del av oss kan till och med lägga till ”…och jag är svensk medborgare”, medan en del inte ens vill ha svenskt medborgarskap.

Sluta tro att ni svenskar vet bäst vad alla vi invandrare vill, sluta lägga er ”rasistiska” fördomsfullhet på oss alla, som om vi var en enda stor klump vars högsta önskan är att definieras som ”svenskar”!

OBS! På förekommen anledning och för att förekomma att alla svenskar känner sig hopbuntade med alla andra och dragna över samma kam, vill jag påpeka att ovanstående givetvis inte gäller varenda svensk! Men väldigt många tar sig rätten att tolka vad invandrare ska känna sig som, och tror att alla invandrares högsta önskan är att få bli ses som ”svenskar”!
Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.