Om ”allamänskorslikavääärde”. Utom vissas.

Jag är så trött på den felaktiga mening som ständigt trycks ner i halsen på oss alla och främst på dem som inte tycker och tänker exakt så som de högljuddaste och hårdaste mobbarna och påhopparna anser att de ska tänka. Nämligen det som i Sverige, på svenska, har blivit som ett enda ord ; ett enda ord som skrämmer slag på och kuvar allt från lärare till politiker till journalister till anställda i myndigheter och verk och inom Public Service samt på Grand Hotel:

Allamänskorslikavääärde.

Det är så det uttalas (tänk efter själva hur ni brukar höra orden), som ett enda ord eller som en snabb ramsa som ingen ens riktigt förstår meningen med:

Allamänskorslikavääärde.

Står du inte upp för ”allamänskorslikavääärde” (som du inte ens vet vad det innebär och som är en felaktig översättning av FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna) så är du per definition en ond människa och får inte vara med bland alla andra som tagit sig rätten att använda den här felaktigt översatta meningen för att i tid och otid slå alla som tänker annorlunda än de själva  i huvudet med. Du måste dessutom oftast ha svensk ”vääärdegrund” för att få ett jobb, det står i jobbannonserna. Om du är svensk alltså, men inte om du har vad som kallas ”utländsk bakgrund” för då går det oftast bra med ditt hemlands värdegrund som står i bjärt kontrast till den som svenskar måste ha.

Nu har till och med traditions- och anrika gamla Grand Hôtel, en av de sista bastionerna som man kunnat lita på som just den traditions- och anrika institution hotellet varit, efter att ha lyssnat på urusla konsultråd och inte förmått tänka själva, gett sig ut på ett halvpolitiskt, obskyrt och fegt gungfly; en ”allamänskorslikavääärde”-galenskap som redan nästan alla andra låtit sig tvingas in i.

Det fina hotellet har alltså gått in i en ”allamänskorslikavääärde” -galenskap som är helt odemokratisk och bär mycket starka likheter med hur det var på Djurfarmen, så som George Orwell beskrev det. För det är ju precis det  Grand Hôtel och så många andra institutioner, organisationer, myndigheter, medier (inkl Public Service) etc gör med sitt ”allamänskorslikavääärde”: säger som den stora Berkshire-grisen Napoleon på Djurfarmen, att

Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra.

Trist att nu också ett gammalt fint hotell, som inte har något med politik att göra, beter sig så här. De har låtit en klick högljudda dumbommar pressa dem och hota dem i stället för att stå fast, ta bort möjligheten att sänka deras betyg på Facebook och rida ut stormen, fast förankrade i att i en demokrati gäller rätten att hyra lokaler också ett parti som demokratiskt valts in i riksdagen – även om man inte sympatiserar med det. Det fina hotellet har låtit en skränig hop pressa det från att överge sina gamla traditioner trots att det garanterat – och tills häromdagen hållit – att det aldrig någonsin uttalar sig om sina gäster.

Och nu kommer medieutredningen med nya konstigheter i samma anda. Lars Anders Johansson, kulturansvarig och redaktör hos tankesmedjan Timbro skriver:

Medieutredningen föreslår ett nytt mediestöd istället för det nuvarande presstödet. Det nya stödet skall vara villkorat, utifrån att publicisten har ”respekt för alla människors lika värde”. Hur denna respekt och detta värde skall definieras framgår emellertid inte.

Extra oroväckande är att det är branschföreträdare som skall fälla detta i grunden moralfilosofiska avgörande, ty någon officiell, statlig definition av ”alla människors lika värde” finns inte.

Vi kan utgå från att ansvariga utgivarna för Dagens Nyheter, Sveriges Television, Världen Idag, Flamman, Nya Tider, Samtiden, Avpixlat, Proletären, Svenska Dagbladet, Aftonbladet, ETC och Dagen har olika uppfattningar om vad ”alla människors lika värde” innebär.

Det är oroväckande nog att staten med hjälp av mediestödet vill styra vilka röster som skall komma till tals i offentligheten, det är ännu mer oroande när det sker på detta aningslösa vis. Går regeringen på medieutredarens förslag riskerar vi att få en medieetisk problematik av ohanterliga dimensioner.

Låt filosofer, ideologer och teologer debattera innebörden av ”alla människors lika värde”, men låt inte denna typ av odefinierade begrepp sätta den statliga mediepolitikens ramar.

Min egen spontana reaktion lyder, i all sin enkelhet så här:

Kan inte Sverige bara bli mer som Norge, Danmark och Finland? Normalt, alltså.

Klicka på bilden för att komma till FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna på originalspråket varifrån den svenska texten är översatt.

Och till slut måste jag påminna om att det där ordet som ständigt används i Sverige i alla tänkbara och otänkbara sammanhang, det som satts ihop av fyra ord men låter som ett enda långt ”allamänskorslikavääärde”, är felaktigt översatt från engelska: dignity = värdighet, värde = value. I The Universal Declaration of Human Rights står:

 

 

 

Korrekt översättning är:

Alla människor är födda fria och jämlika i värdighet och rättigheter. De har utrustats med förnuft och samvete och bör handla gentemot varandra i en anda av broderskap.

Det är skillnad på ”lika värde” och ”jämlika i värdighet”. Värde och värdighet är två ord med helt olika betydelser. Det är på tiden att den svenska översättningen korrigeras så vi slipper att ständigt höra detta fyraordsord: ”allamänskorslikavääärde” som om det vore gudsord. Det är hög tid överhuvudtaget att rensa bort en massa dumheter och bli mer som ett riktigt och normalt land igen. Såväl i ord som i handling. Lika för alla.

Tillägg

Till finska har artikel 1 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna översatts korrekt från engelska:

 

© denna blogg.

Finland. Om antagningskrav, urval och utbildning till polis.

Den 9 februari 2012 skrev jag texten Om antagningskraven till polisutbildning i Finland, med anledning av att man redan då hade börjat sänka kraven på polisutbildningen i Sverige.

Här finns samlad information om vilka krav som ställs på den som i Finland vill utbilda sig till det synnerligen viktiga arbetet som polis. Här, i sammandrag, en del av vad som krävs för ansökan och urval till polisutbildningen:

Dessutom görs ett skriftligt essäprov som ger 0-30 poäng och tiden för detta är 120 minuter. Essäprovet mäter för polisyrket väsentliga och viktiga kunskaper i det skrivna språket. I provet bedöms den sökandes förmåga att skriva, det vill säga att han/hon klarar krävande sammanfattningar och resonemang, att dra slutsatser och resonera, att jämföra innehåll och perspektiv i olika texter, att dra egna slutsatser och att motivera dem samt att strukturera sin egen text.

Klicka på bilden för att läsa mer om boken (på finska) och ladda ner den.

Inför essäprovet förutsätts den sökande ha gjort sig väl förtrogen med urvalsprovboken. I den används artikelsamlingen ”När man går i stora skor lämnar det stora spår”: 18 synvinklar på polisens arbete”. Artikelsamlingen kan laddas ner kostnadsfritt från Polisyrkeshögskolans sajt.

En av texterna som ingår i artikelsamlingen, en av de 18 texter som de eventuellt blivande poliserna ska känna till, är skriven på svenska av kriminalöverkommissarie Thomas Elfgren som varit polis sedan 1976. Hans text börjar så här (hela texten kan läsas från sidan 23 till sidan 35 i den nedladdningsbara artikelsamlingsboken):

Sverige sänker återigen kraven för dem som ska bli poliser. Förra gången det skedde skrev jag som sagt också om det: Om sänkta antagningskrav till svensk polisutbildning – 9 februari 2012. Då tog man bland annat bort kraven på att den sökande inte får ha kroniska sjukdomar och kravet på att den sökande ska ha skrivit högskoleprovet. Man tog också – katastrofalt nog – bort språkprovet i svenska.

Och nu sänks alltså även begåvningskravet! Vad finns det kvar, vad får vi för poliskår? Det är rent skrämmande vilka obegåvade beslut som fattas av obegåvade personer för vilka begåvningskraven redan synes vara helt borta – om de ens någonsin fanns.

För den som vill veta mer om polisutbildningen i Finland (på svenska):

Klicka på bilden för att komma till den 78-sidiga undervisningsplanen för blivande poliser i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 11-sidiga examensinriktade fortbildningssplanen i pdf-format.

 

 

 

 

 

Klicka på bilden för att komma till den 34-sidiga undervisningsplanen inför högre polisexamen i pdf-format.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Om texter används eller citeras, vänligen länka till originalinlägget.

”En migga: ”Oj oj oj, det var en utmaning att få ut något av det där!” Del 1.

Migrationsverket lägger ut en del information på Twitter. Tanken är god, men ”godare” är om man också kan förstå vad som menas. Som i detta fall där både jag själv, kloka vänner och kunniga miggor (!) som tagit del av ”informationen” går bet. Alltså detta lade Migrationsverket ut på Twitter den 31 mars:

Jag förstod inte detta hur jag än försökte och frågade mina vänner på Facebook om någon av dem kunde förklara vad som menas. Några av kommentarerna lyder:

Beats me. Obegripligt.

Ett tänkbart svar på frågan (utan att blanda in rutorna och deras innehåll) är: Eftersom Migrationsverkets personal åker till dessa länder för att höra om skyddsskälen på plats, istället för att förlita sig på alternativa kommunikationsmedel. Men, det är bara en gissning.

Kanske den som lagt ut det kan förklara…

Öh, det var en utmaning du ställer där. Min läsning är att de kanske vill säga: ”Eftersom det kommer många människor från de här länderna och eftersom en stor andel av dem får skydd i Sverige så har vi stor kunskap om och erfarenhet från skyddsskälen i dessa länder.” D.v.s. ”Vi vet vad vi talar om.” Storleken och färgen på rutorna tycks inte stå i proportion till vare sig antalet eller andelen sökande : ”Mauretanien” är t.ex. lika stort som ”Syrien”. Sedan kan man ju också fundera över skyddsskälen i landet ”Statslös”. Men det är en annan femma.

Oj oj oj, det var en utmaning att få ut något av det där! Bara rutan Nordkorea fick mig frågande. Är det ett av de länder vi tar emot flest från? Är det verkligen fler än tio därifrån som sökt asyl? Eller är det bara ett exempel? Nej, jag är ledsen, men jag går helt bet på detta.

Alltså – ett axiom. Kommunikationen sker på mottagarens villkor. De av oss som har försökt förstå rutmönstret är inte vilka några som helst. Tillsammans bör vi ha över 100 manårs erfarenhet av att inte bara läsa politiska texter utan specifikt migrationspolitiska sådana. Om vi inte begriper detta, är det tecken på ett allvarligt glapp mellan avsändare och mottagare.

Frågan och illustrationen är säkert avsedd för en specifik, kvalificerad mottagare – ett hemligt budskap ropat ut framför näsan på oss mugglare.

Så långt kloka människor med, som en av dem skriver: ”Tillsammans över 100 manårs erfarenhet av att  inte bara läsa politiska texter utan specifikt migrationspolitiska sådana.” Ändå lyckas vi inte lösa ”gåtan”.

Följande tweet skickades till Migrationsverket den 1 april, vid 10-tiden på förmiddagen:

Under tiden har jag också frågat några miggor om de förstår och i så fall kan förklara vad som menas med informationen i de här rutorna. Här är två svar:

Migga 1:
Min egen analys är att det är någon med dåliga kunskaper i svenska som skulle ha skrivit något i stil med: ”Vad är det vanligaste skyddsskälet för dem som kommer till Sverige och vad tror ni de vanligaste skyddsskälen är från de olika länderna”. Rutan visar att från t.ex Nordkorea så sökte mer än >10, alltså 100% för samma skyddsskäl, och sedan ska man gissa vad skälet var.

Och ett annat svar:

Migga 2:
”Andel av sökande 100%”??! Antar att personen måste mena andel som beviljas skyddsstatus?! Men då andel av den gruppen. Inte andel av alla. Man undrar vilka frågetecken de anser sig ha rätat ut med detta…

Ett av problemen till varför det kan bli så här fel beror på att vi har väldigt många medarbetare med utländsk bakgrund. I många av de mail, journalanteckningar, beslut och asylutredningar som jag läst har svenskan varit väldigt dålig. Det förekommer inte lika ofta i beslut och asylutredningar vilket visar att de som är beslutsfattare fått betydligt bättre lektioner i svenska.

Ingen vet. Ingen förstår. Men någon på Migrationsverket har gjort den här rutan med rutor och den personen måste ju kunna förklara
1) vad den vill kommunicera
och
2) varför det gjorts en så krånglig ruta med rutor, att relativt välbegåvade personer inte förstår den

Och, med tanke på vad en av miggorna framhåller om otillräckliga kunskaper i svenska (vilket påminner om vad jag också hört från Skatterverket, för övrigt), det språk som ju trots allt faktiskt är det officiella språket i Sverige: det är oacceptabelt att inte kräva mycket goda kunskaper i svenska av personal som arbetar på ett svenskt, statligt verk!

Så snart Migrationsverket svarar och förklarar kommer svaret att läggas ut här.

© denna blogg.

 

 

10 år x 12 juli

Den 5 maj i år (2015), hade jag bloggat i tio år. Här är en kavalkad över vad jag skrivit den 12 juli, åren 2005 – 2015. För att läsa mer än de korta utdragen får man klicka på länkarna:

2005
Modernisera Polisen -använd e-post!

”Polisen måste bli bättre i kampen mot vardagsbrott” skriver rikspolischefen Stefan Strömberg på DN Debatt idag. Ja visst, självklart. Och lika självklart borde det vara att man kan kommunicera med Polisen via e-post. Men det är det inte, det kan man inte! 

2006
Landet Megalomanien, del 14

På fakturan för den här lyxiga utflykten nämns endast ”träff styrelsen P-riksdagsgruppen”. På deltagarlistan nämns en person som aldrig kom. ..Och till trerättersmiddagen drack sällskapet avec, sprit eller likör, till kaffet. Detta trots att Stockholms stad har spritfri representation. ”Vem bryr sig?” tycks Partiits representanter tänka. ”Vi är ju medlemmar i Partiit och då får – och kan – vi göra precis som vi vill. Det där med spriten gäller de andra, inte oss. Och det där med representationsregler och sådant tjafs, det gäller också de andra. Inte oss.”

2007
Kampanj för att lyfta frågor om mänskliga rättigheter – i Saudiarabien

I Saudiarabien har Ministry of Islamic Affairs, Guidance, Endowments (ung. Ministeriet för islamiska frågor, vägledning och gåvor) kommit överens med Human Rights Commission (Kommissionen för mänskliga rättigheter) som är Saudiarabiens organ för mänskliga rättigheter och lyder under regeringen, om att starta en kampanj som ska medvetandegöra människor i kungadömet om mänskliga rättigheter i enlighet med de islamska lärorna.

2008
Äntligen ska svenska bli officiellt språk i Sverige!

I andra länder är det egna språket, det som används av alla, också officiellt språk. I Finland, t.ex., finns två officiella språk: finska och svenska. Sverige är klart udda i det här sammanhanget: här har man inte tydligt och klart angett – och lagstiftat om – att svenskan ska vara landets officiella språk. (Många svenskar vet inte ens om att det är så…)

2009
Hur var det här möjligt i det genomkontrollerade Sverige?

Hur ska det någonsin bli människor av de här ungdomarna om de är medborgare i ett land där de inte fått vistas och inte fått ta del av det som tillkommer alla medborgare? Hur ska staten kunna gottgöra dem för deras förlorade skolgång och utbildning? Det är ju inte deras fel att fadern betett sig som – och kanske är – en sinnessjuk. Och hur kunde den här mannen få uppehållstillstånd utan att man visste vem han var? Och än märkligare: hur kunde han få medborgarskap i Sverige utan att man hade en aning 0m vem han var?

2010
Statsminister Fredrik Reinfeldt säger det självklara: ”De som har fått avslag förväntas lämna landet.”

I Verkkouutisets intervju kritiserar Reinfeldt Sveriges asylpolitik och lägger skulden för den misslyckade politiken på tidigare socialdemokratiska regeringar. Enligt honom är Sverige för släpphänt när det gäller att återsända asylsökande som fått negativa beslut. Statsministern säger:

En del får stanna, andra får det inte. Svårigheter uppstår när personer som fått negativa beslut gömmer sig och lever skuggliv.

Under den borgerliga regeringen har man i Sverige börjat tala om asylpolitiken. Reinfeldt motsätter sig starkt tanken på att människor som fått avslag på sina asylansökningar uppmuntras att stanna kvar i landet utan uppehållstillstånd:

De som har fått avslag förväntas lämna landet.

2011
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.”

Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt. Tillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja.

2012
Från Migrationsverkets intranät: ”Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. ”

— Vi har fått höra av sökande att de fått uppgifter om att bosnier beviljas uppehållstillstånd i Sverige och att många sagt upp sig från sina arbeten för att komma hit. Vi kommer från och med nu att trycka extra på att informera alla som kommer om återvändandedirektivet och ge dem möjlighet att återta en asylansökan, säger Anna Wessel vid återvändandeenheten i Malmö.

2013
15 procent fler asylsökande första halvåret 2013 jämfört med 2012

Asylsökande det första halvåret 2013
Under tiden januari – juni 2013 har det kommit  18.855 asylsökande till Sverige. Det är 15 procent fler än förra året under samma tid, då det kom 16.338 vilket är 15 procent fler än förra året. (En enkel fråga: Hur länge kan antalet asylsökande till Sverige, varav 94 procent vägrar visa id-handlingar som kan styrka vilka de är och varifrån de kommer och varför, som inte får jobb och som inte kan – eller inte vill – integreras, öka?).

2014
En migga: ”Varför berättar inte de styrande om det accelererande asylmissbruket?”

Varje dag kommer det prydligt klädda barnfamiljer till Migrationsverkets asylansökningskontor. Familjemedlemmarna kan ha sitt bagage i var sin ryggsäck, barnens ryggsäckar är förstås av modell mindre. De är på semester i norra Europa och passar på att söka asyl i Sverige. 

2015
Detta inlägg.

© denna blogg.

 

Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap.

Finland. Så nära men ändå så långt borta. På ytan så likt Sverige, i verkligheten så annorlunda. Inte minst när det gäller asylområdet. Här följer en del om vilka krav som måste uppfyllas av den som vill bli medborgare i republiken Finland.

Fråga och svar gällande språkkraven för erhållande av finskt medborgarskap

Utbildningsstyrelsen hanterar språkexamina för dem som söker finskt medborgarskap:

Färdighetsnivå 3, som alltså krävs för den som vill bli finsk medborgare innebär att personen:

Förstår längre talsekvenser och det centrala innehållet i många TV- och program om ämnet är bekant och taltempot normalt. Förstår vanliga texter om vardagliga företeelser, men krävande texter om ämnen som är främmande kan vålla svårigheter. Reder sig i vanliga praktiska talsituationer och kan skriva enkla sammanhängande texter om vanliga företeelser, även om grammatiska och terminologiska brister ibland kan vålla förståelseproblem.

Vidare anges att:

Ämnesområdena är de samma på alla examensnivåer, endast kravnivån varierar. Ämnesområdena i examen är följande:

A  Jag och min bakgrund
B  Hem och boende
C  Handel och service
D  Kultur
E  Resor
F  Hälsa och välbefinnande
G  Arbete
H  Miljö
I  Samhälle

Här kan man läsa mer om föreskrifter och anvisningar samt grunderna för allmänna språkexamina i Finland. Det bör också påpekas att undantag från språkkunskapsvillkoret i medborgarlagen görs sällan. I vissa fall kan avvikelse dock göras från språkkunskapsvillkoret. En avvikelse görs inte automatiskt utan varje enskilt fall prövas. För detta ska sökanden bifoga relevanta intyg och utredningar till sin ansökan.

Avvikelse från språkkunskapsvillkoret kan göras till exempel beroende på att:

Personen är över 65 år och har flyktingstatus i Finland
Den som är över 65 år, men inte har flyktingstatus i Finland eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd måste visa intyg på att han/hon har elementära språkkunskaper.

Personens hälsotillstånd
När ett undantag övervägs bedöms situationen som helhet och alla tillgängliga utredningar beaktas. Sökandens hälsotillstånd eller skada är sällan en tillräcklig orsak för att avvika från språkkunskapsvillkoret.

Personen har kommit till Finland som vuxen och är inte läs- och skrivkunnig
Om personen bevisligen inte kan läsa och skriva räcker det med att den har elementära färdigheter att förstå och tala finska eller svenska eller att han/hon regelbundet har deltagit i undervisning i språkundervisning.

När ett undantag övervägs görs en helhetsbedömning av dina färdigheter att lära dig språk och alla tillgängliga utredningar beaktas.

Personen har andra tungt vägande skäl
Vid ansökan om avvikelse från språkkravet ska personen till ansökan bifoga en utredning om de grunder han/hon hänvisar till. Det påpekas särskilt att de skäl som åberopas måste vara mycket tungt vägande och att till exempel följande inte är att räkna som sådana:

att man har bott länge i Finland eller levt oklanderligt, eftersom bedömningen av språkkunskapsvillkoret eller ett undantag från detta inte påverkas av om andra villkor för naturalisation uppfylls

att det är svårt att resa med nuvarande pass eller att andra familjemedlemmar redan är finska medborgare

att man har en besvärlig livssituation som för närvarande hindrar en från att studera, eftersom hindren för förvärv av språkkunskap ska vara bestående.

Oförvitlighetskrav
Oförvitlighet är ett villkor för att en person ska kunna få finskt medborgarskap. Man får således inte ha gjort sig skyldig till brott eller meddelats besöksförbud.

Brott och besöksförbud är inte ovillkorliga hinder för att du ska kunna få medborgarskap om det är motiverat med tanke på den totala situationen att avvika från kravet på oförvitlighet. Utredaren tar till exempel hänsyn till hur lång tid har gått sedan du begick brottet, typen av brott och straffet. Dessutom påverkas bedömningen av om du har gjort dig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

Betalningsförpliktelser
Ett villkor för att en person ska få medborgarskap är att han/hon inte har försummat att betala till exempel skatter, böter, studielån eller sjukhusavgifter. Sådana betalningar kallas offentligrättsliga betalningsskyldigheter. Personen ska också ha skött sina underhållsskyldigheter.

En väsentlig försummelse av underhållsskyldighet, skatter och böter kan vara ett hinder för att få medborgarskap.

Försörjning
När en person söker finskt medborgarskap måste han/hon på ett tillförlitligt sätt kunna visa hur han/hon försörjer sig. Personen måste redogöra sina inkomstkälla under hela sin boendetid, vanligtvis fem år (två år för nordiska medborgare), som han/hon bott i Finland.

Kommentar: Att bli medborgare i Finland betyder något. Det är på riktigt, det är något man kan sträva efter och vara stolt över när man erhåller det. Att klara alla krav, inte minst språket så att man inte är beroende av (för skattebetalarna dyra) tolkar och för att man verkligen ska kunna delta i samhällslivet och ta del av medier och allt annat i samhället, är självklart för att man ska få något så stort och viktigt som medborgarskap och upptas i gemenskapen och känslan av tillhörighet. Finlands väg också på det här området är föredömlig och ger incitament för alla som kommer till landet att göra sitt yttersta för att bli en del av sitt nya land. Språket är en mycket viktig ingrediens i det hela, men man ska också försörja sig själv och inte leva på bidrag, man ska inte ha obetalda skulder och man får inte ha begått brott i landet. Att få finländskt medborgarskap är ingen mänsklig rättighet, det är något som man måste göra sig förtjänt av. Och då känns det också värdefullt när man får det!

© denna blogg.

Om de borttappade svenska passen i Svenska Dagbladet. Igen.

Idag skriver jag om detta för andra gången på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Kraftfulla insatser eller en tafatt skrivelse? Men ända sedan 2007 har jag skrivit om fenomenet  ”borttappade svenska pass” här på bloggen. År ut och år in har miggor och andra påmint om och påpekat det vansinniga i att det som tillåts i Sverige: att ett oändligt antal nya pass ges till personer som säljer sina svenska pass till andra som bedrägligt använder dem. Och om att det starkt oroar andra EU-länder, inte minst de närmast liggande nordiska länderna Norge, Danmark och Finland. Vilket man i DHS (Den Humanitära Stormakten) inte verkar bry sig särskilt mycket om; här anser man i stället att övriga nordiska länder ska ta efter och vara lika ”humanitära” och ”solidariska” och ta lika mycket ”ansvar” som man gör i DHS.

Kommer verkningsfulla, reella, konkreta och kraftfulla hinder mot bedrägerier med svenska pass att införas inom en mycket snar framtid? En kvalificerad gissning – baserad på att inget har hänt på alla de år passbedrägerierna varit kända – är tyvärr att svaret är nej. I Sverige gäller ”alla människors lika värde” och i det tycks ingå att terrorister, kriminella, människo- och narkotikasmugglare smugglare, falska ”flyktingar” – ja, snart sagt vem som helst från Mellanöstern och andra länder utanför Europa som vill ta sig till Sverige och kan skrapa ihop uppemot 80.000 kronor, på ett bekvämt sätt ska kunna ta sig hit. Med den – dåvarande och nuvarande – svenska regeringens goda minne:

Välkomna hit vilka ni än är och vad ni än vill i detta land! Det är lika mycket ert land som vårt land eftersom alla människor har lika värde och det finaste värdet man kan ha är att vara svensk och leva i Sverige! Dessutom: vi har noll koll!

Några tidigare texter i ämnet:
•  “Det finns en risk…” – 13 november 2007 (ja, redan då, för drygt sju år sedan, fanns det risker och ”ansvariga” var medvetna om dem…)
•  Nu börjar utländska medier vakna – 14 november 2007 för drygt sju år sedan…)
•  En kvarts miljon svenska pass är förkomna eller stulna – Sverige: lär av Finland! – 12 november 2007 (påpekade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  I Finland kan man inte, som i Sverige, få ut hur många nya pass som helst… – 15 november 2007 (konstaterade jag redan då, för drygt sju år sedan…)
•  Om svensk släpphänthet vad gäller svenska pass – 27 november 2007 (skrev jag då, för drygt sju år sedan…)
•  Varför stoppar Sverige inte handeln med svenska pass? Går det i Finland så borde det gå även här… – 12 december 2007 (undrade jag då, för drygt sju år sedan…)
•  På tiden – regeringen ska sätta stopp för missbruket av svenska pass! – 24 juni 2008 (trodde jag då, för snart sju år sedan…)
•  Nu ska svenska pass äntligen inte kunna missbrukas längre – 13 maj 2009 (trodde jag då, för nästan sex år sedan…)
•  ”När kommer andra länder, som nu ser hur Sverige ger ut medborgarskap till identitetslösa efter åtta år, att börja vägra erkänna passen som giltiga?” – 20 juli 2010 (undrade jag redan då, för snart fem år sedan…)
•  Jag skrev om bedrägerierna med svenska pass redan för snart sju år sedan… – 29 mars 2014 (och vad hjälpte det?)
•  Är pass inte värdehandlingar i Sverige? – 17 april 2014 (med anledning av min artikel på Svenska Dagbladets ledarsida: Pass är värdehandlingar – 17 april 2014)
•  Viss (…) frustration på Rikskrim – 18 april 2014 (också där oroar man sig…)
•  Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter… – 27 augusti 2014 (en bloggläsare reflekterar)
• Be my guest # 107: Thomas Gür – 28 januari 2015
•  13 november 2007: En kvarts miljon svenska pass är på drift – en kvarts miljon! Av dem används många av look-alikes, andra manipuleras på olika sätt så de kan användas av andra än sina innehavare. Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. – 28 januari 2015

© denna blogg.

 

 

”Kan svensken svenska?”

I Hufvudstadsbladet den 26 januari berättas följande under rubriken ”Kan svensken svenska?”:

De finländska myndigheterna anser inte att en svensk högskoleexamen i Sverige är bevis nog för att en person behärskar svenska. Språkprov förutsätts för medborgarskap.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér påtalade missförhållandet i december i riksdagen, men fick ingen förståelse av inrikesminister Päivi Räsänen (KD).

– Det är pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska utan tvingar dem att genomgå språkprov, säger Nauclér.

Päivi Räsänen försvarade i riksdagen språkprovet med att det garanterar att alla som ansöker om medborgarskap behandlas lika och med att handläggningstiden förkortas när myndigheterna inte behöver värdera betyg.

Ordföranden för Föreningen Norden Åland Erik Brunström berättar att han har nära bekanta som tvingats avlägga språkprovet i svenska trots att de är infödda svenska medborgare med svenska som modersmål.

Min kommentar: Nej, det är inte alls pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska eftersom svenskar alltför ofta inte behärskar sitt eget språk. Att de har gått i skola och avlagt prov i Sverige är ingen garanti för att de behärskar språket till fullo.

OBS! Hela artikeln av Staffan Bruun har inte citerats eftersom det inte är tillåtet att citera hela texter. Det går inte att länka till artikeln eftersom man måste vara prenumerant för att kunna läsa den.

Det ofattbara…

…är inte alls att det finns en mängd utlänningar med svenska uppehållstillstånd eller rentav medborgarskap, som under många år anslutit sig till allehanda terrororganisationer. Det ofattbara är att det finns så många okunniga och därmed allmänhetsvilseledande journalister i Sverige! Som inte tagit reda på obekväma sanningar och fakta och som därmed undanhållit svenska folket i viktig information i åratal. Och som fortsätter med det. Inte minst på asylbedrägeriområdet och vad gäller den mycket stora inströmningen av människor som vi inte har en aning om vilka de är, varifrån de kommer eller – värst – varför de är här.

OBS! Jag har valt att inte ta med namn och bild på den som twittrade, eftersom han bara är en av hundratals svenska journalister som lika väl hade kunnat skriva detta och jag inte är intresserad av att hänga ut en enskild person. Jag vill bara belysa problemet med att journalister i det synnerligen mångkulturella Sverige inte informera sig bättre på ett av de, för Sverige och dess framtid, viktigaste områdena: asylinvandringen och dess följder. Också dess negativa följder, alltså, när det är så hafsigt som det är med asylhanteringen i Sverige.

 

 

 

Skäms, svenska journalistkår!

Dock vet jag att det finns sådana journalister och skribenter som känt till och förstått och som velat berätta, men de har antingen fått skrivförbud om dessa ämnen av sina redaktionschefer eller har inte vågat säga något för att det hade varit synnerligen ogynnsamt för deras karriärer. Några få har vägt ord på guldvågar och låtit en del små fakta slinka in i sina ledar- eller andra texter, men alltid liksom inbäddade i en del hummanden om att ”men vi ska dock komma ihåg att…” och ”å andra sidan kan man tycka att…” etc, etc, etc. Kappvändarord mitt inne i texterna så att man ändå liksom har ryggen fri.

Det är det här beteendet i ett fritt land som är ofattbart! Liksom att man har kunnat leva ända till augusti 2014 i denna värld och inte veta om det som journalisten i sin tweet tycker är så ofattbart. Vi andra, vi som lever i den verkliga världen, har vetat det i ett decennium!

Läs miggornas berättelser för bara 30 kronor per nedladdad e-bok, så får ni ännu större anledning att undra över hur den svenska journalistkåren valt att aldrig berätta om det som miggorna berättar inifrån sin arbetsplats där de dagligen konfronteras med den ena vansinnigheten efter den andra. Medan journalisterna låtsas som om miggorna antingen 1) inte existerar utan är fantasifoster eller 2) blåljuger, som en S-riksdagskandidat påstod för inte länge sedan.

Klicka på bilderna för att beställa böckerna (finns också i pappersformat)!

 

 

 

 

Obligatorisk brasklapp: Nej, alla som kommer till Sverige är inte asylbedragare. Bara många.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Sverige bör ha ett ”riksspråk” som behärskas och förstås av alla och betyder samma sak för alla

I Sverige tycks det inte finnas några krav på någon samhällsnivå överhuvudtaget – och definitivt inte på individnivå – på att man som medborgare i landet ska behärska sitt modersmål. ”Ärans och hjältarnas språk”, talade man om för länge sedan, ändå blev svenska inte ens officiellt språk i landet förrän den 1 juli 2009. Det säger en del om hur liten vikt man i Sverige lagt vid sitt eget språk, det kitt som håller ett folk samman och som gör att man förstår varandra, landets lagar och annat som är viktigt för att ett samhälle ska fungera.

Dagligen förekommer mängder av märkliga uttalanden i medierna, inte minst i Public Service, som faktiskt har som en av sina uppgifter i enlighet med sändningstillstånden 201-2019 6 §, att:

SVT (samma sak gäller för SR, min anm) har ett särskilt ansvar för det svenska språket och dess ställning i samhället. Språkvårdsfrågor ska beaktas i verksamheten.

Att vårda språket måste också vara en självklar uppgift inom statlig förvaltning, myndigheter och verk. Om man inte har ett gemensamt ”riksspråk” som är ägnat att förstås lika av alla, då har man ingen struktur i ett samhälle!

När borgmästaren i Linköpings kommun skickar ut en skandalöst dåligt och bitvis rent felaktigt författad inbjudan adresserad till ”Nya svenska medborgare”, blir man direkt illa berörd. Invandrare ska lära sig svenska, men får ett brev (som ingen kan ha korrekturläst…) på detta språk som visar att svenskar själva – i detta fall självaste borgmästaren i Linköping – inte behärskar språket.

Vem har satt den ytterst märkliga rubriken ”Välkommen till Nationaldagen firande”? Fanns det ingen som kunde tala om för borgmästaren att hon skulle ha skrivit:

Välkommen till nationaldagsfirande!

Eller:

Välkommen att fira nationaldagen med oss!

Med gement ”n” i ”nationaldagsfirande” och orden hopskrivna, inte särskrivna. Och med ”nationaldag”, i meningen ”På Sveriges nationaldag…, skrivet med gement ”n”, inte versalt.

Sedan ska man bestämma sig för om man ska tilltala en person (”Du” eller ”du”) eller flera (”ni”). Här har borgmästaren först vänt sig till ”du” i texten och sedan, i slutet av brevet till ”ni”.

Och ordet ”borgmästare” under vederbörandes namn ska skrivas med gement ”b” = ”borgmästare”. Det är en titel, inget namn.

Den första meningen borde ha lytt: ”På Sveriges nationaldag vill vi i Linköpings kommun gärna träffa dig (eller, om man föredrar pluralisformen: ”er”) som blivit svensk medborgare under året.” För det är ju människorna inom Linköpings kommun som vill träffa de nya medborgarna, det är inte kommunen som vill göra det.

Ett land måste ha ett gemensamt språk, ett ”riksspråk” om man så vill. Annars faller det sönder när en grupp talar på ett visst sätt och skriver som de tycker, en annan och en tredje och en fjärde och en femte grupp (eller människor i olika landsändar) uttrycker sig helt annorlunda. På alla gemensamma samhällsområden måste man ha ett språk som är lika för alla, där ord och uttryck betyder en sak, inte kan misstolkas eller missförstås. Punkt. Slut.

Så här skriver Tomas Gür, som var den som gjorde mig uppmärksam på det felfyllda och slarvigt formulerade brevet, i Corren den 22 maj, under rubriken När borgmästaren inte kan skriva. Jag instämmer i hans slutord:

Språktest för medborgarskap har diskuterats. Det är en bra idé. Språktester för offentliga tjänstemän bör också övervägas.

 

Är pass inte värdehandlingar i Sverige?

Jag har skrivit otaliga gånger sedan november 2007 om hur svenska pass missbrukas och inget görs för att stoppa det. Den 17 april 2014, 6,5 år senare, skriver jag i Svenska Dagbladet om samma sak under rubriken Pass är värdehandlingar.

Många har mejlat och haft synpunkter. Någon har talat om vad ordet ”makulera” betyder, vilket givetvis inte på något sätt är okänt för mig. Det betyder att man- i dessa fall – förstör eller gör passen obrukbara till exempel genom att stansa hål i dem och stämpla ”makulerat” på passidorna. De pass som återfinns eller lämnas in eller på annat sätt kommer/lämnas in till polisen, makuleras. Övriga, som är ute på villovägar, blir inte avregistrerade i Sverige så som de förmodligen blir i många andra länder, bland dem Finland, där man är mer rädd om sina pass och vill ha kontroll på vilka som reser in och ut och därför inte accepterar att det görs på stulna eller sålda pass.

En person skriver så här:

En del säger att i Sverige är allt förbjudet. Det är tvärtom, inget går att förbjuda här. Skulle vara intressant om tidningarna kollade varför t.ex tiggeri kan vara förbjudet i andra länder, eller mobilprat i bil, eller hur exempelvis USA hanterar tappade pass. Tänk om en svensk myndighet skulle säga: ”Tappat passet, då får du väl stanna hemma”. Ett ämne jag skulle vilja läsa mer om är hur vi i Sverige blev så menlösa, hur staten kunnat släppa makten ifrån sig.

En annan skriver:

En del pass må försvinna till ”ligor” men denna risk är inte tillräckligt stor för att inskränka på en av våra mest grundläggande rättigheter. Det vore intressant om det fanns statistik på hur stor denna försäljning till människosmugglare är, finns det inga sådana siffror är det svårt att argumentera för att det här är ett problem som är stort nog för att lösas genom kränkning av vår fria migration. I vår fria demokratiska värld vi lever i bör det också i fortsättningen vara tillåtet för folk att få röra sig fritt mellan gränser, inte begränsas av papprena.

Lite naivt, kanske, att tro att man ska kunna föra statistik över försäljning av stulna och förkomna pass, ens i ett av de mest statistiktäta länderna i världen… Och lite naivt att tala om ”kränkning av vår fria migration” när ju just detta användande av andras pass för att på falska grunder ”migrera” till Sverige är både olagligt och i sig kränkande.

Ytterligare en person tycker att det jag skrev i Svenska Dagbladet är:

Bra belysning av problemet! Skicka Din artikel till partiledarna och Rikspolisstyrelsen! Jag frågar mig många gånger vad den svenska slappheten beror på?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

Inte ”världens bästa skola” men ”en bra skola i hela landet för alla barn”.

Den 22 augusti skriver jag om den svenska resp den finländska skolan på Svenska Dagbladets ledarsida. Utrymmet är mycket begränsat och att få med förklaringar och fakta går inte så bra när man har 2900 tecken inkl blanksteg att hålla sig till. Så här följer lite mer information om den finländska skolan (den svenska känner de flesta läsare redan till). Och så här skriver norska Aftenposten i en stor artikel med rubriken Finland: 1800 studenter kjemper om 120 studieplasserfor å bli lærer:

Finska toppstudenter väljer lärarutbildningen i betydligt högre grad än andra européer. Det drar Heidi Krzywacki, universitetslektor vid lärarakademin på Helsingfors universitet, nytta av:

– Vi har (i Helsingfors, min anm.) 1800 sökande till 120 platser. Det betyder att vi kan välja ut dem vi anser passar bäst för yrket.

Det är likadant över hela landet.

– Det är stark konkurrens om att bli lärare i den finländska skolan. Endast de bästa och smartaste klarar att få sin dröm uppfylld, skriver skolexperten Pasi Sahlberg i sin bok Finnish Lessons.

Aftenposten skriver vidare:

Finland har blivit en förebild i den västliga världen inom utbildning, efter att finländska elever år efter år har legat i topp i de internationella PISA-testerna.

Finländarna kallar dem «PISA-turister», delegationerna med politiker, byråkrater, forskare och journalister som kommer for att försöka utröna hemligheten. Så många kommer att det har upprättats en egen statlig resebyrå som organiserar ”Edu-Tours” i den finländska skolan.

Statistiken visar att finländska lärare tjänar under genomsnittet i OECD-länderna i förhållande till landets bruttonationalprodukt. Men vad är det då som lockar?

– Läraryrket har alltid haft hög status i Finland. Föräldrarna sätter stort värde på lärarnas insats, och jag hade respekt för lärarna som elev. Det är ett jobb där vi kan göra skillnad, säger lärarstuderande Iina Salmela.

– Finländska lärare får jobba väldigt självständigt. Du kan själv bestämma hur du vill lägga upp undervisningen, och vi blir inte kontrollerade av andra. Det er väldigt inspirerande, säger lärarstuderande Iris Vainio.

Lärarutbildningen i Finland sker vid universitet. Alla som ska bli lärare måste ha en femårig mastersutbildning – också förskollärare. I Finland överlåter politikerna åt proffsen att bestämma innehållet i lärarutbildningen utifrån forskningsbaserad kunskap. Därför har det också varit få reformer sedan 70-talet. Det är i Finland uteslutet att politiker skulle blanda sig i lärarutbildningen.

Så här berättar Nina Sandås, som själv började i Gerby skola utanför Vasa i Österbotten år 1959, på Fri fagbevegelses sajt efter att hon gjort ett återbesök där:

– Redan i första klass får de hemläxor fyra dagar i veckan, två i matte och två läsläxor. På det sättet lär vi barnen rutiner, men läxorna kan göras på under en halvtimme. I går hade vi prov och det gick bra. Under ett läsår har vi tio oanmälda stickprov, berättar Maj-Britt Andersèn som är klasslärare i en förstaklass med 13 elever, medan barnen själva läser uppgifterna i matteboken och räknar staplar med euro och cent.

Lärarna har stor frihet att lägga upp undervisningen och de pedagogiska metoderna så att de på bästa möjliga sätt kan nå kunskapsmålen. Nationella prov existerar inte, inte heller skolinspektioner.

Nina Sandås har begett sig till Pedagogiska Fakulteten vid Åbo Akademi och talat med Torbjörn Sandén, tidigare rektor men nu direktör på Centret för livslångt lärande (CLL):

– Vårt skolsystem bygger på en gammal tradition som har moderniserats och utvecklats med mer modern pedagogik. Men vi har inte öppnat för friskolor som Sverige. Alla partier, också de borgerliga, är eniga om att den kommunala gemensamhetsskolan inte ska experimenteras med.

CLL ger ut en broschyr – Allt börjar med en bra skola – för dem som önskar göra studiebesök i en finländsk skola.

Så här jämförs den finländsk skolan med den norska i Nina Sandås artikel:

• Barnen börja skolan ett år senare än norska barn och har har kortare skoldagar.
• Läroplanen i den nioåriga grundskolan har många fler naturkunskapstimmar, men färre modersmåls- och mattetimmar än den norska.
• Lärarna genomgår en 5-årig mastersutbildning.
• Finland har i fyra PISA-undersökningar, som mäter 15-åringars kunskaper i läsning och matematik och naturorienterande ämnen, legat i topp bland 65 länder.
• Nivån är hög helt igenom och det finns få svaga elever.
• Hälften av 15-åringarna väljer yrkesinriktad, praktisk utbildning.
• 2 procent av grundskoleeleverna går i privatskolor som är ickevinstbaserade (Steiner- och Montessori-pedagogik).
• En undersökning i 27 land visar att finländska skolbarn har god psykisk hälsa. Finland er nummer två på listan, Norge är nummer tio.
• Alla finländska barn får varm skolmat, plus mellanmål.
• Källa: OECD «Education at a glance» 2012.

Också NRK berättar i en lång artikel om den finländska skolan under rubriken Mens lærerstudieplasser står tomme i Norge, er det kun plass til 1 av 15 søkere i Finland. Bland annat att:

Så många vill bli lärare i Finland att det bara var knappt 7 procent av dem som sökte in på lärarutbildningen som kom in förra året. 11.365 kvalificerade ansökte till den femåriga utbildningen, endast 779 av dem kom in.

I Finland måste alla som är kvalificerade att söka in på lärarutbildningen genomgå intagningsprov. Det första provet är skriftligt. De som går vidare till andra omgången måste gå igenom en intervju eller en form av test som ska visa om de är lämpliga att bli lärare. Därefter blir de som har bäst resultat erbjudna studieplatser.

En bok av en lärare planeras komma ut på Mummelförlaget hösten 2013, en lärare i svenska för invandrare.

© Vid citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Stor diskrepans mellan dem som kallar sig ”folkets företrädare” och folket

På sin blogg berättar en kristdemokratisk riksdagsledamot, Roland Utbult att han nyligen,  tillsammans med ett antal riksdagsledamöter från andra partier, fick följande fråga från en sajt som heter Nyheter24::

Anser du att Ramadan är en svensk tradition?

Utbult svarade på frågan:

Nej, det är inte en svensk tradition. Inte i betydelsen svenska sedvänjor som förts vidare genom generationer. Men det är en jätteviktig del av det muslimska året.

Han uttrycker i sin text förvåning över att de övriga tillfrågade samtliga övriga ja på frågan (utom en moderat som var tveksam). Han berättar att flera svarade:

Självklart är Ramadan en svensk tradition.

Samtidigt hade Nyheter24 ställt samma fråga till allmänheten. Av den svarade 86,6 % nej. Bara 3 % höll med de politiker som svarat ja på frågan…

Reflektion: Den diskrepans som faktabaserat beskrivs visar med mycket stor tydlighet att riksdagsledamöter inte företräder folket, inte i den fråga som ställs av Nyheter24 och inte heller i en mängd andra frågor. Det bör alla i samhället som ännu inte förstått det, dra lärdom av och sluta tro på riksdagsledamöters tal om att de ”representerar folket”.

© Denna blogg.

Det går inte att lita på svenska journalisters löften om anonymitet och källskydd

I programmet Medierna i SR P1 togs följande ämne upp den 1 juni: Riskerat källskydd och strid om enad etik. Det handlar om fall där journalister genom okunnighet, slarv eller sensationslystnad inte levt upp till löftet till dem de skrivit om att dessa skulle åtnjuta full anonymitet och att journalisten skulle respektera källskyddet. Där de, som sagt av okunnighet, slarv eller sensationslystnad rapporterat på ett sätt som skadat de mäniskor som visat journalisterna förtroende och som trott på försäkringar om att de inte skulle kunna spåras och/eller kännas igen.

Här på bloggen har ett antal miggor, personal på HVB-hem, ambassadanställda och socialsekreterare, handläggare på Förskringskassan kommit till tals sedan snart sex år och ingen av dem har någonsin avslöjats. Ingen har ens kunnat ana vilka de personerna är, som anonymt (på riktigt ”anonymt” och med äkta källskydd!) har skrivit och berättat saker som ofta haft stort allmänintresse! detaljer utan betydelse för själva texten har ändrats, platser och kön har bytts ut ibland, ibland inte – allt för att ingen ska kunna ens gissa vem som kan ha varit uppgiftslämnare.

Många (OBS! Givetvis inte alla!) journalister är tyvärr slarviga, inte tillräckligt pålästa, inte tillräckligt osjälviska (tvärtom!), har inte tillräckligt god journalistisk hederlighet och etik för att se till de intervjuades eller omskrivnas bästa i känsliga fall. Stora bildbylines ska de ha, och texterna hoppas de ska kunna ge dem Stora Journalistpriset eller någon annan prestigefylld utmärkelse. Det är obehagligt och osmakligt.

Miggor, HVB-hemspersonal, FK-anställda, socialsekreterare, ambassadanställda – vilka ni än är därute: Vill ni berätta något och garanterat vara anonyma utåt så skriv till mig! 

”Best prediction of future behaviour is past behaviour”! Ingen som velat vara anonym utåt när den skrivit här på bloggen, har  avslöjats av mig på nära sex år så ingen lär avslöjas i framtiden heller! Jag har inget att vinna på att hänga ut någon, sätta någons liv i gungning eller rentav försätta någon person i fara. Jag har heller inget behov av några utmärkelser eller att framhäva mig själv på er bekostnad. Vill ni nå ut med viktig information om för allmänheten okända förhållanden så kontakta mig så publicerar jag era texter här på bloggen. Tack!

Till slut något om skillnaderna vad gäller de journalistiska reglerna i Sverige och Finland:

I de svenska etiska och publicistiska reglerna
kan man bland annat läsa:
• Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

För finländska journalister finns Journalistreglerna. Två av dem lyder så här:
• Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

I Sverige, där sällan någon anses ha personligt ansvar eller bära personlig skuld för något, talar man om ”Massmediernas roll i samhället” – diffust och opersonligt.

I Finland, där personligt ansvar och personlig skuld gäller, talar man om att ”Journalister är i första hand ansvariga…”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.”

En migga, apropå bland annat texten Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!! från den 13 maj 2013, men också apropå hjälpare och fusk inom arbetskraftsinvandringen:

Tankar från roten

När nu afghanska politiker kastar sig in i leken så kanske deras svenska kollegor som är inblandade som hjälpare i hungerstrejken tar sitt förnuft till fånga. Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.

Hjälpare, ja. Vi har nog alla en del episoder rörande hjälpare lagrade i våra minnens skafferier. Ett av mina två värsta exempel under de gångna åren var den gamla tanten – och hon var faktiskt blond och blåögd – som med näbbar och klor skulle pressa in en ung medföljande kvinna i asylprocessen. Den unga damen såg mest förvirrad ut medan tanten förklarade att vi var ett andetag från att ärendet skulle hamna i FN:s Generalförsamling. Det tog ett par timmar att prata hem det paret – den unga kvinnan  var en brittiska som var här och studerade en termin och den gamla tanten var hennes hyresvärdinna. Ett annat käckt fall var den frikyrkopastor som nästan hoppade upp och ner för att pressa in en medföljande medelålders man i asylprocessen. Det där tog också sin tid att bli av med – mannen var från Indien och var här på släktbesök och ville bara förlänga sin vistelse med några veckor.

Identiteter i asylprocessen, ja. För några år sedan slog polisen upp stort att det kunde finnas så många som 1500 misstänkta krigsförbrytare gömda i Sverige. I andra identiteter än deras riktiga, alltså. Vi tyckte kanske att den siffran lät lite väl magstark, men vi kan ju faktiskt bara gissa. Även om Migrationsverket är en myndighet som följer den lag som är uppsatt – att den sökande åtminstone ska kunna göra sin identitet sannolik – så kan vi inte klara ett mål på noll fall av fusk och bedrägerier. Det är som att försöka uppnå noll offer i trafiken – för att det ska bli verklighet måste vi först avskaffa trafiken. Men vi gör inte heller det vi ska göra, nämligen sannolikhetsbedömningar, vi gör i stället antaglighetsbedömningar. Och när bevismaterialet är att en person säger att denne är X så kan han/hon lika gärna vara Y eller Z. Vi kan bara gissa. Eller anta. Eller tro. Och sedan är fältet fritt för spekulationer.

Och hur tröttsamt är det inte att fortsätta läsa om hur arbetskraftsinvandringen blev till sin värsta sida. Att det skulle uppstå missbruk och bedrägerier var rätt klart redan när det infördes. En hel del arbetstillstånd är köpta, och köpare och säljare vet mycket väl att det inte finns något arbete – det är tillståndet att vistas i Sverige som är det intressanta, det eftertraktade. Och det finns fall där asylsökande i princip säljer sina kroppar till vrakpris för att få ett arbetserbjudande. Men när till synes vanliga branschanslutna företag – inom skogsnäringen, bärplockeriet, hemtjänsten, städtjänsten, byggföretagen – konstant dyker upp med fuffens så börjar man till sist se spöken överallt.

Kommentar: Jag upprepar, med en papegojas envishet, att miggorna har rapporterat här på bloggen sedan 2007. Men de ansvariga politikerna och medierna som ska rapportera allsidigt, ser inget, hör inget, säger inget.

”Gör Malmö till en fristad för papperslösa”, förslag från en jurist, tillika filosofie doktor

I en artikel i Sydsvenskan den 24 mars – Gör Malmö till en fristad för papperslösa – läser jag en helt text med ett helt osannolikt förslag av en jurist och filosofie doktor (!) vid namn Anna Lundberg. Den texten visar att långa studier som resulterar i fina titlar inte alltid är en garanti för att man förmår tänka klart. Hon skriver om

…en migrationspolitik som producerar papperslösa.

Hur kan en jurist och filosofie doktor (eller överhuvudtaget någon?) skriva något sådant? Vi har en utlänningslag, demokratiskt stiftad av riksdag och regering. Den ger människor rätt att söka skydd från förföljelse och krig och att få sin sak prövad i två instanser (i vissa fall i tre instanser, men det är ovanligt). Att 90-95 procent av alla som söker ”asyl” i Sverige inte visar id-handlingar eller visar falska sådana, är väl knappast ”migrationspolitikens” fel? Det är inte Sverige och den svenska migrationspolitiken som ”producerar papperslösa”! Så hur tänkte hon här?

Anna Lundberg skriver:

…göra Malmö till en fredad zon där papperslösa kan uppehålla sig och vara säkra på sin trygghet.

Och hur kan en  jurist och filosofie doktor – på fullt allvar verkar det som – tycka att vi ska strunta i utlänningslagen i en hel, stor svensk stad (Malmö), dit kanske 50.000 eller fler ”papperslösa” ska strömma in? Och vad menar hon att de ska göra där? Och ska deras avslag på ansökan om uppehållstillstånd inte betyda något alls? Varför ska de då gå igenom en dyr asylprocess? Ska de alltså aldrig utvisas utan leva i Malmö illegalt? Hur länge då? Vilka ska försörja dessa människor i fristaden Malmö? Det är ju alltid lätt att spotta ur sig ogenomtänkta förslag…

Är det så här det ska bli i framtiden? Är det sådana här huvudlösa förslag – som kanske rentav genomförs! – vi ska påtvingas, om/när allt fler inom rättsväsendet börjar tycka att vi kan strunta i en del lagar som riksdag och regering stiftat? Och – just i det här uppåtväggarnaförslaget – vad tror Anna Lundberg att svenskarna i Malmö tycker om det? De kommer ju att tvingas flytta från staden, som – på alla sätt – blir ”laglöst land”.

Vad är det för fel på detta land och dess folk som så starkt skiljer sig från sina grannländer och andra demokratier inom EU? Hur kunde Sverige bli så apart?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Invandrare ska självklart inte ”lära” andra invandrare svenska!

Kraven är för låga för lärare i svenska för invandrare, informerar Sveriges Radio idag. En urgammal ”nyhet”.

Att kraven är alldeles för låga på SFI-lärare som ska lära ut svenska och på dem som ska lära sig svenska (!), har väldigt många vetat om hur länge som helst, så det är verkligen inget nytt. Det har skrivits och talats om det åtskilliga gånger genom åren, men ingenting har hänt för att förbättra på detta viktiga område. Det kommer det inte att göra nu heller.

Det är inte alls ovanligt att invandrare, som inte själva behärskar svenska vare sig i tal eller skrift, agerar lärare i svenska för invandrare! Hur tror någon att de nyanlända asylsökande, som får undermålig utbildning i landets språk, någonsin ska kunna klara sig i det här landet? Den högljudda politiska och mediala ”eliten” förstår inte att det är okunskapen i svenska språket och okunskapen om landet, dess historia, värderingar och levnadssätt, som kommer att utgöra – och redan utgör – de allra största klasskillnaderna i Sverige, inte om man är ”fattig” eller ”rik”.

OBS! SFI-lärare som vill höra av sig och berätta om sin vardag – positiva och negativa erfarenheter – skriv gärna via info och berätta! Den som vill vara anonym vid publicering garanteras detta, på samma sätt som miggorna varit anonyma utåt i mer än fem års tid. Så skriv och berätta, folk som inte känner till vad som händer och hur det ser ut på sfi-området, har rätt att få veta det. Det är ju skattepengar som används till verksamheten.

Här finns en lista över sfi-utbildare i Stockholm. Jag tipsar härmed Slöseriombudsmannen (eller någon vaken journalist) att ta och titta på:
• hur verksamheterna ser ut
• hur många och vilka typer av invandrare som går där
• vilka krav som ställs på dem som ska lära ut svenska resp på dem som ska lära sig svenska
• resultat
• behörighet hos lärare
• kostnader
etc.

Här är några av mina SF-relaterade texter genom åren:
“Lägg ned språkprogrammet Svenska för invandrare” – 8 februari 2007
Apropå nya påhitt gällande kunskaper i svenska för invandrare – 8 juni 2008
SFI-lärare: ”Och vi har människor som inte bott en enda dag i det land de påstår sig komma ifrån.” – 18 juni 2012

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”, skriver den ideella organisationen Språkförsvaret i ett brev till Sveriges Television.

I just den meningen håller jag helt med; detsamma har jag sagt och skrivit många gånger. Språket är nyckeln till samhället, till livet, till gemenskapen; språket är det som gör att vi kan kommunicera med och förstå varandra. För den som lever och bor i Sverige ligger det en stor fattigdom i att inte behärska sitt modersmål (om man är svensk) eller sitt nya lands språk (om man är utlänning). Fördelarna med att tala en korrekt, nyans- och ordrik svenska är nästan oöverblickbara, och det borde vara varje människas absoluta rättighet, men också skyldighet, att få lära sig tala och skriva sitt modersmål obehindrat och väl. Och varje invandrares rättighet, men också skyldighet, att lära sig sitt nya lands språk så bra som någonsin möjligt, av bästa tänkbara och – givetvis – infödda svensklärare.

I Sverige blev svenska språket märkligt nog ett officiellt språk så sent som den 1 juli 2009! Bättre sent än aldrig, kan man väl med en stor portion välvilja säga, sedan 3,5 år tillbaka är det äntligen fastslaget i lag att svenskan är landet Sveriges officiella, nationella språk.

Språkförsvaret påpekar i sitt brev till Sveriges Television, helt riktigt, att:

I sändningstillstånden för SR, SVT och UR sägs det att dessa skall ta ett ökat kulturansvar och särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

Det tål att påminnas om! Språkförsvaret skriver egentligen för att peka på att Sveriges Television, likt NRK, borde ha översatt programmet Why povertys titel. De framhåller att samma program nyligen sändes i NRK2 under namnet ”Hvorfor fattigdom? De fattiges historie” – vad var det som hindrade Sveriges Television att använda landets officiella språk? Språkförsvaret:

Vi förstår nämligen inte varför SVT har behållit den engelskspråkiga titeln i stället för att ersätta den med ”Varför fattigdom?”.

Engelska är varken huvudspråk eller nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Så rätt. Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

© Denna blogg.