Det kom ett mejl: ”Har svenskarna helt tappat förmågan att tänka och att räkna?”

Det kom ett mejl från en person som är engagerad i ensamkommande minderåriga asylsökande och genom det har insyn i deras situation:

När jag läser texten om lärarna som kräver att utvisningarna av afghanerna stoppas så kan jag inte låta bli att tänka på två saker:

1) Dessa lärare visar vad som tycks vara viktigast i dagens skola: känsla före förnuft, hjärta före hjärna. De visar dessutom att många lärare inte är särskilt intelligenta eller i varje fall att de inte skaffar sig kunskap om det de uttalar sig om.

2) Argumentet att dessa killar ska få stanna för att de är så trevliga känns ungefär lika ihåligt som skinheadsen som på 80-talet hatade invandrare, utom det fåtal som de själva kände (”alla ska ut utom Mohammed, för han är schysst”).

Det många av dessa godhetsriddare inte tänker på är att det är vanligt att dessa ”föräldralösa” sällan faktiskt är föräldralösa. Det finns naturligtvis de som är det, men majoriteten har haft någon som betalat deras resa hit, eller så är hela familjen satt i skuld, med allt vad det innebär när människosmugglarna ska ha betalt. Det är allmänt känt att dessa ynglingar vet precis vad de ska säga till Migrationsverket: att man är föräldralös, under 18 år och kommer från just den provinsen/regionen som är den som ger en PUT (man kan med fördel googla fram dagsfärsk status på Migrationsverkets egen hemsida). Det här är också information som sprids på boendena mellan killarna. Och naturligtvis kör de samma historia till sina lärare och personalen på boendena.

Precis på samma sätt går det också rykten om att om man försöker ta livet av sig, har självskadebeteende och hamnar på BUP så ökar ens chanser att få stanna. Det här är smarta killar som gör vad de måste för att få stanna i Sverige. De befinner sig ofta i en svår situation: familjen har investerat alla sina pengar eller lånat pengar för att skicka dem till Sverige för att de senare ska ta hit övriga familjemedlemmar, eller åtminstone tjäna pengar här och skicka hem.

Vi får bara hoppas att ryktet inte går om att om man begår grova brott så hamnar man i fängelse och där kan man studera gratis så att den dagen man blir utvisad så har man kanske en utbildning bekostad av landet man begått brott i… Jag fruktar också att det kan komma att begås fler IKEA-mord, eftersom dessa killar är desperata och jag tror tyvärr inte att de har särskilt stor empati mot oss svenskar efter att vi först lockat hit dem och nu brutalt utvisar dem.

I slutändan är det ju så att genom att vi i Sverige inte ålderstestat dem som angett att de är minderåriga och genom att vi tillåtit ett utbrett asylfusk så har vi lockat hit folk. Många som får avslag har ödslat tid och pengar på att ta sig hit. Men det är det ingen som talar om och inte heller någon som tar ansvar för det hela.

Slutligen, en sak som jag också ser i nyhetsrapporteringen, är att Försäkringskassan drar in assistans till svenska handikappade, både vuxna och barn. Det som förundrar mest är att folk inte gör kopplingen att här har vi faktiskt ställt två svaga grupper mot varandra: svenska funktionshindrade mot afghaner som söker ett bättre liv. Varför lyfter ingen den frågan? Det mest absurda är när jag ser bekanta på Facebook som delar #jagstårinteut-uppropen och samtidigt är rasande för att LSS dras in. Har svenskarna helt tappat förmågan att tänka och att räkna?

Kommentar: Jag påminner igen om vad jag propagerat för i något decennium, minst, nämligen att

Man måste använda både hjärta och hjärna, inte bara det ena eller det andra.

© denna blogg.

Be my guest # 121: Nuri Kino

Nuri Kino. Journalist, författare, filmare, eldsjäl – allt i ett. Numera också känd som grundare av och ledare för A Demand For Action, en organisation som på kort tid etablerats i många länder. Och flitig skribent i bland annat Svenska Dagbladet och Dagen.

Häromdagen åt jag frukost hos en anhörig. Hans tonårsson behövde skjuts till badhuset i staden. Vi plockade upp tre av hans kompisar på vägen. De går alla i högstadiet.

Vi pratade tjejer, det gick inte så bra då jag generade dem. Men när vi bytte samtalsämne till fotboll gick det lättare. Nu var det jag som antingen inte hängde med eller som låtsades hänga med. Jag sade att de inte kan lägga all energi på fotbollen, att de kan bli skadade och att alla faktiskt inte kan bli proffs, att de därför också måste skaffa sig en utbildning. Det skulle jag aldrig ha sagt. En helt ny värld öppnade sig, en mörk värld, en värld jag egentligen inte har tid att gå in i. Men det går inte att bortse från vad jag fick höra.

Två av killarna har av sina föräldrar flyttats från den kommunala skolan i det område där de bor till friskolor några kilometer bort. Deras föräldrar skjutsar dem varje morgon då bussarnas tidtabeller inte passar. Killarna gillar sina nya skolor, de säger att de har utvecklats där, att de får lära sig mycket och att de nu funderar på vilka gymnasier och vilka utbildningar de ska söka till när den tiden kommer.

De andra två killarna sitter tysta. Jag frågar dem om deras framtidsplaner, de rycker på axlarna. Jag ger mig inte. Det visade sig att deras föräldrar av olika anledningar inte har haft möjlighet att flytta dem till andra skolor.

Men varför är det så viktigt att flytta från den kommunala skolan? En av killarna ger mig ett namn och ett nummer till en engagerad vuxen som jobbar i deras kommunala skola. Den andra har tårar i ögonen när han berättar om situationen i skolan. Nyanlända placeras nästan direkt i de andra elevernas klasser. Lärarna sänker då nivån och talar till tonåringarna som till småbarn.

”Många skriker och gapar under lektionerna, kastar saker på varandra och stör på alla möjliga vis. Lärarna vågar inte säga ifrån. Eller bara skiter i det”, säger killen med de tårfyllda ögonen. Han vill så gärna studera vidare men han är rädd att ingen i hans klass kommer att lyckas få betyg som gör dem behöriga att komma in på gymnasiet. ”Det är alltid kaos i klassen”. Han går i årskurs åtta.

Den andra killen som går i samma skola går i årskurs sju: ”Ingen bryr sig om oss, det finns inga svenskar i vår skola, alltså andra svenskar, sådana som har svenska föräldrar”.

Några dagar senare träffar jag mannen i skolan vars nummer killarna gav mig. Han vill vara anonym, han säger att de som vågar säga ifrån blir motarbetade och ”mobbade” av politikerna i stan.

Han berättar att det går 450 elever i skolan och alla utom fem (5) har föräldrar med invandrarursprung. Redan där finns ett stort problem, de här barnen lever segregerade från majoritetsbefolkningen. Inte nog med det, dessutom placeras helt nyanlända unga i samma klasser. Alltså barn och unga som nyss anlänt till Sverige och inte kan ett ord svenska. En obehörig lärare, en enda, ska gå runt i alla högstadieklasser för att stödja de nyanlända…

När en förälder säger ifrån att det inte går att ha nyanlända unga utan kunskaper i svenska och den svenska kulturen i samma klass som elever som är födda här, kan den föräldern bli anklagad för att vara främlingsfientlig eller ”mindre generös” än andra.

Skolan är från början byggd för årskurs 1-6. Nu har man ändrat till 1-9 utan att bygga till.

”Högstadiet trycktes in där, ingen ventilation som funkar, värmen funkar inte heller, obehöriga lärare och inga extra pengar. Men framförallt: inget engagemang från politikernas sida. Ingen bryr sig om de här ungarna. Det finns inte heller någon fritidsgård i området. Vi gick upp till kommunen, alltså till kommunledningen, några av oss som jobbar i skolan och många elever. De sade att de lyssnade på oss. Visst. Men någon förändring blev det inte. Kommuntjänstemännen och politikerna tjänar mycket pengar samtidigt som vaktmästaren som jobbat i denna skola i 25 år tjänar 23 000 kronor i månaden. Förresten: varje dag som jag har kommit till jobbet de senaste två, tre åren har det alltid, varenda dag, varit fyra, fem fönsterrutor som har varit trasiga, varje nytt fönster kostar 3000 kronor.”

© denna blogg och Nuri Kino.

Stadsmissionen informerar: ”Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.”

Med anledning av min text Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige (läs den texten först), har följande meddelande inkommit från Stadsmissionens kommunikationsavdelning:

Stockholms Stadsmission arbetar för att göra Stockholm till en mänskligare stad för alla. Det handlar om att göra skillnad för människor som lever i speciellt tuffa livssituationer.

I en av våra verksamheter driver vi vandrarhemmet Nattstad i Gamla Stan. Nattstad riktar sig till EU-medborgarna samt tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd och arbetstillstånd från ett land inom EU.

Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.

Vänliga hälsningar
Kommunikationsavdelningen
Stockholms Stadsmission

Den enda information som är av vikt här, och som inte framkommer i det brev som Stadsmissionen skickade till boende i grannskapet kring Stora Nygatan 22, är att det kostar (hela) 100 kronor per natt att bo i Gamla stan mitt i Stockholm på vad Stadsmissionen kallar Nattstad. Men det gäller alltså inte för hemlösa svenskar eller personer av andra härkomster med permanent uppehållstillstånd (laglig rätt att vistas i landet) i Sverige. Det gäller bara för tiggare från något EU-land (som har att följa reglerna i EU-direktivet om fri rörlighet och ska kunna försörja sig själva och ha jobb och bistad inom tre månader, annars åka hem) eller personer som har både arbets- och uppehållstillstånd i ett annat EU-land (men inte i Sverige!).

Så nu vet vi det! 100 kronor per natt för boende upp till tre månader för personer utan anknytning till Sverige.

© denna blogg.

 

Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat.

Om Sahlinaffärens två dimensioner – skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Många andra skriver och tycker också i frågan – med rätta, det är skattefinansierad verksamhet det handlar om och den person som lett den har tidigare inte visat sig riktigt klara av alla delar av ett viktigt offentligt uppdrag. Nu tycks, vad det verkar, hon ha begått något eller kanske flera brott (polisutredning pågår) i egenskap av ansvarig för verksamheten på kansliet för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Mycket skrivs och sägs som sagt i frågan. Mina kommentarer och reflektioner tar avstamp i ledarartikeln i Svenska Dagbladet (men är också generella). Jag håller inte med om att:

Sverige har förvisso ingen förlåtande kultur för makthavare. Ett misstag kan ödelägga en karriär. Jag tycker att vi generellt borde vara mer överseende, eftersom jag tror att goda ledare inte kännetecknas av att de aldrig har gjort några fel, utan av att de förmår lära av gjorda misstag och erfarenheter.

Men vem har inte ”förlåtits” och getts nya möjligheter (och höga inkomster) trots ”slarv” både med uppdragsgivarens (=folkets) kontokort och oklarheter i samband med drivandet av eget företag, om inte Mona Sahlin? Borde det inte tvärtom vara så att dem, som agerar på folkets uppdrag och avlönas med folkets skattepengar, bör vi tvärtom ha mindre överseende med om de missköter sig och/eller begår brott än med andra?

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Att, som Mona Sahlin sägs ha gjort:  ”i många sammanhang kommunicera sina värderingar och sitt starka engagemang för demokratifrågor” räcker i min värld ingenstans. I min värld är det vad man gör som räknas, inte vad man kommunicerar.

Att det skulle vara en fjäder i hatten för Sahlin att kansliets personal (sammanlagt nio personer) ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten” är verkligen inte något jag håller med om. Ett kansli på nio personer, vad kostar det? Vad har det åstadkommit annat än en stödtelefonlinje till Röda korset som är bemannad vardagar 9-15, särskilt om ingen ens svarar där… Och ett fall där niomannakansliet ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten”. Vare sig som människa eller som skattebetalare kan jag se det som ens ett fjun, allra minst en fjäder, i hatten för Mona Sahlin eller någon annan.

Detta, däremot, är det lätt att hålla med om:

Några röster som hittills har hörts har mest talat om att hon har varit engagerad och synliggjort problematiken. Det är inget högt betyg. Problematiken har med all önskvärd synliggjorts genom de senaste årens fruktansvärda terrorbrott, med direkta kopplingar till Sverige. Det behöver vi ingen samordnare för att skapa insikt om.

Det behövs inget dyrt kansli och ingen ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat, som kostar miljoner skattekronor. I Sverige behöver man inse att alla sorters ”våldsbejakande extremism” ska motarbetas med alla tänkbara lagliga och demokratiska medel och att lagar som stiftats ska gälla alla invånare i Sverige och även tillämpas. Utan undantag. Inte minst utlänningslagen.

© denna blogg.

”Kan svensken svenska?”

I Hufvudstadsbladet den 26 januari berättas följande under rubriken ”Kan svensken svenska?”:

De finländska myndigheterna anser inte att en svensk högskoleexamen i Sverige är bevis nog för att en person behärskar svenska. Språkprov förutsätts för medborgarskap.

Ålands riksdagsledamot Elisabeth Nauclér påtalade missförhållandet i december i riksdagen, men fick ingen förståelse av inrikesminister Päivi Räsänen (KD).

– Det är pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska utan tvingar dem att genomgå språkprov, säger Nauclér.

Päivi Räsänen försvarade i riksdagen språkprovet med att det garanterar att alla som ansöker om medborgarskap behandlas lika och med att handläggningstiden förkortas när myndigheterna inte behöver värdera betyg.

Ordföranden för Föreningen Norden Åland Erik Brunström berättar att han har nära bekanta som tvingats avlägga språkprovet i svenska trots att de är infödda svenska medborgare med svenska som modersmål.

Min kommentar: Nej, det är inte alls pinsamt att finländska myndigheter inte litar på att en person som gått svensk grundskola eller har examen från högre utbildning i Sverige kan svenska eftersom svenskar alltför ofta inte behärskar sitt eget språk. Att de har gått i skola och avlagt prov i Sverige är ingen garanti för att de behärskar språket till fullo.

OBS! Hela artikeln av Staffan Bruun har inte citerats eftersom det inte är tillåtet att citera hela texter. Det går inte att länka till artikeln eftersom man måste vara prenumerant för att kunna läsa den.

Det är många som skriver och talar om de grymma morden i Paris…

…och mycket är bra. Inte minst publiceringarna av teckningar ur satirtidskriften Charlie Hebdo. Men alltför mycket är också floskligt och ytligt och kan till och med i vissa fall uppfattas som ”posering”; det känns inte äkta utan handlar mer om att visa hur starkt just vi tar ställning och även passa på att slänga in något lämpligt om att vi ”inte ska låta onda krafter segra” och om att vi inte ska ”dra alla muslimer över en kam” och annat dumt. Som om de vände sig till en läse- och lyssnarkrets som är totalt intelligensbefriad.

Själv är jag fascinerad över att jag får mail och meddelanden från människor som ber mig skriva om terrorattacken mot Charlie Hebdo i går!

Jag har inte rusat iväg och skrivit något om de ohyggliga dåden eftersom jag vill tänka ordentligt på vad jag ska säga om jag ska säga något överhuvudtaget. Om jag väljer att skriva något om de brutala morden på 12 oskyldiga människor, så kan jag i alla fall lova att det inte blir några floskler om yttrandefrihet eller om ”allas lika värde”, ”religionsfrihet”, islamofobi” etc. Sådant skriver och hasplar så många andra ur sig, så det ska ingen behöva läsa hos mig.

Människor måste börja tänka själva, och tänka längre än näsorna räcker.  Svenskar måste börja att, i betydligt större utsträckning än hittills, ta del av vad och hur medier rapporterar och hur regeringar och parlament agerar i andra länder. Svenskar måste börja förstå att Sverige är ett land som skiljer sig starkt från sina nordiska grannländer och även från övriga EU-länder på orådet ”asyl- och migration”, och att om man enbart tar del av det som sägs och skrivs i Sverige så är man så gott som analfabet på detta viktiga område. Allt detta hör samman med vad som hände i Paris (och hoten mot bland andra Lars Vilks i Sverige) och vad som sker också här hemma i Sverige i ökande takt: bränning av bilar, myndighetskontor och skolor i invandrartäta utanförskapsområden; vägran att släppa fram polis och ambulans och brandkår och i dessa områden och i vad polisen kallar ”no go”-zoner; islamister som öppet delar ut flygblad utanför moskéer; islamister och andra hårdföra muslimer som kontrollerar stadsdelar eller vissa gator och skrämmer bort andra från dessa ”territorier” där deras lagar gäller och där det också finns vapen och det skjuts allt mer. Etcetera. Det går inte att ignorera allt detta, att bortförklara det.

Under förra året, 2014, kom i genomsnitt 220 asylsökande till lilla Sverige (9,5 miljoner invånare) varenda dag i 365 dagar. I år beräknas ännu fler komma: upp emot 250 människor från utomeuropeiska länder, varje dag. Nog för att fylla en ny flyktingförläggning per dag! Att detta inte fungerar kan en lågt begåvad person räkna ut, men av någon outgrundlig anledning inte de personer som sitter i riksdag och regering och som gravt vanstyr landet på detta område.

Min önskan för 2015 är att det ska bli året då svenskarna informerade och utbildade sig, på faktamässiga och faktiska, uppenbara grunder kring hur den unika asylhanteringen som pågår i deras land egentligen ser ut, vad den för med sig och hur mycket den förändrar deras land.

Man kan börja med att ladda ner miggböckerna i paddor och andra läsplattor (då är texterna sökbara, till skillnad från i pappersböckerna) och studera dem. Utdrag ur en recension av den första boken – Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 – i Dagens Juridik:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Alla är inte – och vill inte – vara svenskar, varför är det så svårt att förstå?

Återigen hör man upprörda röster från en massa svenskar som är sympatikränkta, denna gång med alla dem som en sverigedemokrat inte tycker är ”svenskar”. Det är helt osannolikt att hans åsikter ska ges så stor betydelse att det överskuggar en massa andra betydligt viktigare frågor som berör framtiden för alla som bor i landet, svenskar och icke-svenskar.

Det är också något djupt osympatiskt i att svenskar så ofta sympatitycker att alla som bor i Sverige alltid – vare sig de vill det eller inte – ska kallas och ses som ”svenskar”! Det är en nedlåtande och riktigt obehaglig människosyn de uppvisar, en syn som endast den, som ser sig som förmer än alla andra, kan ha. Hur många gånger ska man behöva säga att vi, alla vi som är födda i andra länder, inte ser det som en självklarhet att vi ska kallas ”svenskar”? Vi ser oss ju inte som svenskar,  vi upplever oss inte som svenskar. Vi vill absolut inte påtvingas en ”svenskhet” vi inte själva har valt, så varför ska då svenskarna prompt göra det? Låt oss bestämma själva, vi är inga lägre stående varelser som inte kan tänka och agera utan Storebror Svensk!

Hur många gånger har vi inte hört och läst samer tala om ”svenskarna” och då inte inbegripit sig själva eftersom de ser sig som samer? Inte tror jag att romerna heller upplever sig som ”svenskar” (och gör de det så ska det vara deras val, inte svenskarnas) och jag känner inte en enda finländare som kallar sig ”svensk”. Inte en enda! En del kallar sig sverigefinländare, men att en finländare skulle se sig som ”svensk” är mycket ovanligt.

Men storsvenskarna i DHS – Den Humanitära Stormakten, envisas att pådyvla oss alla som finns inom dess gränser, från all världens hörn, en ”svenskhet” som väldigt många inte alls kan eller vill identifiera sig med. Av massor av inlägg på Facebook och Twitter framgår att godsvenskar är fruktansvärt upprörda över uttalanden av en sverigedemokrat kring nationaliteter. Dessa godsvenskar borde nog stanna upp lite grann och tänka över hur det skulle vara om de flyttade till Spanien och spanjorerna envisades med att etikettera dem som ”spanjorer” mot deras vilja! Eller om de bosatte sig i Thailand och tvingades höra thailändarna kalla dem ”nyanlända” och ”thailändare”. Men sådana tankar har inte slagit godsvenskarna eftersom det enda som är riktigt fint att vara här i världen enligt dem i deras utopiska verklighet, är svensk.

Kära godsvenskar, sluta kränka* alla oss (och vi är många…) som inte vill att ni kallar oss svenskar!

* Ett ord jag inte ofta använder, men som är relevant här
eftersom det är ett av favoritorden bland godsvenskar
när det gäller hur de tolkar att andra (!) känner sig.

© denna blogg.

Norsk författare: ”Hur det går för andra generationens invandrare följs upp av forskningen i både Norge och Danmark. I Sverige registreras dessa som ‘födda i landet’, alltså som etniska svenskar.”

Den norska författaren, skribenten och förstelektorn vid Markedshøyskolen, Elin Ørjasæter, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 23 september i en artikel med rubriken Sverige vet inte vad invandringen kostar bland annat:

Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data.

Hon fortsätter:

De två forskarna vid Statistisk sentralbyrå följer upp punkt efter punkt: Att jämföra invandringen i Norden är inte möjligt eftersom svenska forskare antingen inte har eller är inte villiga att presentera exakta data. ”Svenska myndigheter och Statistiska centralbyrån publicerar ogärna uppgifter om utlandsföddas deltagande i arbete och utbildning fördelat på ursprungsland”, heter det i artikeln.

Hur många gånger har jag inte försökt hitta uppgifter i svensk statistik som finns i de övriga nordiska länderna? Det går helt enkelt inte! I Danmark kan man till exempel ta del av statistik över – som det heter i artikeln som kan läsas utdrag ur i inlägget Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.” –  hur många icke-västliga personer som lever på förtidspension och av det dra vissa slutsatser eller förändra en del kriterier. Något liknande har jag aldrig hört talas om i Sverige (om någon vet var sådana uppgifter kan finnas, mejla gärna via Info).

Elin Ørjasæters uttalande: ”Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data” stämmer.

Tidigare hoppades miggorna, som levererat hundratals texter till den här bloggen (som blivit till, hittills,  två böcker) och jag, att fakta och berättelser ur den verklighet som handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket beskrev, skulle få politiker och även journalister att lyssna och politiker att omsätta det de fick reda på i handling och förändra det som var fel. De senaste åren, under Reinfeldts allt mer despotiska styre och efter de märkliga uppgörelserna mellan M och MP, har vi insett att vi hoppats förgäves.

Så för något år sedan beslöt vi att vi fortsätter att dokumentera, skriva, rapportera, men helt utan hopp om att nutida beslutsfattare och medierepresentanter ska ta till sig de ingående beskrivningarna av asylbedrägerier, falska identiteter och falska asylhistorier etc som beskrivs, och som beskrivits under många år. I stället skriver och dokumenterar vi vad som händer för att framtida forskare ska ha hjälp av dokumentationen när de försöker analysera och förstå vad som hände när Sverige valde en helt annan väg och blev ett helt annorlunda land än de övriga nordiska länderna. Vi kan bara hoppas att framtida forskare ska vara mer intresserade än dagens dito när det gäller att se verkligheten, inte göra sitt yttersta för att dölja den.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

”Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.”

Jag ber er kära danskar att ha tålamod och öppna era hjärtan för de utsatta vi ser runt om i världen. När många människor flyr samtidigt skapar det spänningar även i det danska samhället. Men vi har lärt oss att människor som kommer hit på lång sikt är med och bygger det moderna Danmark tillsammans med oss! Men det kommer att kosta mycket pengar. Så mycket att det inte finns utrymme för förbättringar i välfärden.

Om en borgerlig dansk statsministerkandidat hade öppnat sin kampanj i ett kommande riksdagsval med de orden, råder det knappast något tvivel om att nycklarna till statsministeriet definitivt hade varit borta.

Så skriver Torben Steno, journalist, programvärd på Radio 24-7, under rubriken Den humanistiske stormagt på sajten mitfyn.dk. Han fortsätter:

Men så är det inte hos våra svenska grannar. I stället för orden ”danskar” och ”Danmark” ska det stå ”svenskar” och ”Sverige” och citatet kommer från den borgerliga svenska statsministern Fredrik Reinfeldts tal i förra veckan, när han startade sin kampanj inför riksdagsvalet den 14 September 14.

Torben Steno tar upp diverse siffror och nämner det fruktansvärda som sker i Irak och Syrien och skriver sedan:

”Sverige är en humanitär stormakt”, har den borgerlige utrikesministern Carl Bildt, sagt med stolthet i rösten. Med samma stolthet lovar svenskarna också alla asylsökande permanent uppehållstillstånd. Bortsett från det lilla invandringskritiska Sverigedemokraterna, som spås en mindre framgång, finns det ingen som ifrågasätter det öppna invandrings- och flyktingpolitiken.

Det kan vara nyttigt att se på Sverige med andra ögon, utifrån, och inte tro att världens mitt ligger i Sverige och att det enda rätta sättet att tänka och agera är det svenska.

Läs artikeln, det som inte är översatt ovan kan lätt förstås eller läggas i Google Translate för att innebörden ska framgå.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Det du skrev om att ställa upp för sina ideal är något som mina utlandsfödda kollegor ofta pratar om. De förstår sig inte på oss svenskar. För dem är det obegripligt hur vi försöker utplåna vår egen kultur.”

En migga  skrev till mig den 9 augusti:

Om det vore så att längre väntetid innebär bättre kontroller så vore det bra men så är inte fallet. Handläggarna är för få och har alldeles för många ärenden. Det beviljas PUT på löpande band och på lösa grunder. När man beslutade sig för att ge syrierna PUT i stället för TUT, så borde man ha insett att det skulle leda till ett ökat tryck. Visst har Migratiionsverket nyanställt men inte tillnärmelsevis så många som behövs.

Det är svårt att uppskatta i närmare tal hur många som verkligen är i behov av skydd, på riktigt. Om man kontrollerade hur många som reser till sina hemländer efter PUT så skulle vi veta det. Bland syrierna så är det inte alls ovanligt att de inte bott i Syrien alls de senaste åren, men att de passar på att använda sig av den möjlighet till PUT i Sverige som nu finns.

Sen är det förstås (Varför? Min undring) så att Migrationsverket och domstolarna är mycket mer generösa med PUT än vad utlänningslagen är.

Om vi bara höll på kravet att det är den asylsökande som ska göra identitet och asyl- eller skyddsskäl sannolika så skulle inte många få UAT alls!

Inledningsvis skulle vi förstås få stora problem med att verkställa utvisningarna men det kanske skulle ha en signaleffekt. Migration är jättebra för ett land som Sverige men migranterna måste försörja sig själva.

Vid krigssituationer som i Syrien så måste det till andra och effektivare lösningar än att de få som tar sig till oss får PUT till mycket höga kostnader för staten. Serber, albaner, ryssar m.fl borde kunna komma som arbetskraft, inte som asylsökande!

Men som du konstaterat: det ser likadant ut idag som för tio år sedan. Om vi kunde diskutera frågan utan att rasistspöket hela tiden poppade upp så kanske vi skulle kunna skapa ett mer hållbart system. Men du läste väl repliken som G. Gomer fick när hon skrev om att ”flyktingar”åker till sina hemländer -rasist!

Det du skrev om att ställa upp för sina ideal är något som mina utlandsfödda kollegor ofta pratar om. De förstår sig inte på oss svenskar. För dem är det obegripligt hur vi försöker utplåna vår egen kultur.

© denna blogg.

I Sverige anses man alltså vara ”rik” om man lever på 20.000 kr i månaden?

Under rubriken Fler svenskar kan leva på sitt kapital berättades i SR P1 den 13 februari att 28.000 svenskar (av nära 10 miljoner invånare) kan leva på kapitalinkomster. Inräknade i dessa 28.000 är alla som tar ut – och lever på –  20.000 kronor eller mer i månaden av sina egna pengar. Det görs ett nummer av att de ”inte behöver arbeta” och om att det på något sätt är farligt och rentav skadligt för samhället att det finns så många ”rika” (är 20.000 kr i månaden alltså i Sverige tecken på att man är rik?).

Skulle det vara bättre, mindre farligt och mindre skadligt för samhället om också dessa 28.000 människorna låg samhället till last och kvitterade ut bidrag i form av av s.k. försörjningsstöd i stället? Det vill säga att andra människor försörjde dem? Eller att de levde på låga inkomster eller rentav existensminimum, hellre än att vara så rika att de kan ta ut 20.000 kronor av sina egna, egenihopförtjänade pengar varje månad? Vad är det för  inställning?

OBS! Givetvis finns det bland dessa ynka 28.000 ”rika” i Sverige också verkligt rik-rika som kan leva på betydligt mer än 20.000 kronor i månaden. De konsumerar för stora pengar, de kanske investerar i olika verksamheter och – inte minst – de betalar skatt. Så på vilket sätt det skulle kunna vara negativt är svårt att förstå.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

En migga: ”Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera?”

En migga berättar:

En syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd.

Erbjudandet om arbete är ju inte bindande för någondera parten så det är en riktigt bra affär. Arbetstagaren kommer till Sverige och söker asyl eller socialbidrag. Alla som är folkbokförda i en kommun kan ju söka socialbidrag…

Jag förstår att syrier gör vad de kan för att ta sig ifrån landet, men var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera? Tilläggas bör kanske att det inte bara är syrier som kommit på detta, det är många andra som kommit på samma sätt att ta sig in i Sverige.

Kommentar: Det här är förstås inget att låtsas om, liksom inte heller något annat som miggorna rapporterar om. För det här är ju bara en migga som berättar om verkligheten, rakt på sak, utan att flumma till och bortförklara och utan att använda Språkformuleringsföreträdarnas korrekta ordlista.

Här kan man läsa om ordlistan som många säkert väntar på.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

”Att många invandrare – i synnerhet de som utan tillstånd vistas här – far oerhört illa vill man inte se.”

Det kom ett tänkvärt mejl i går som jag här publicerar rakt av med skribentens – som jag inte känner – tillstånd och utan kommentarer:

Undertecknad är affärsjurist boende och verksam i Malmö, och har tidigare varit mycket aktiv i Centerpartiet, bl a som studentförbundets ordförande och som ordförande i miljönämnden i Lund. Jag kommer förmodligen inte att förnya medlemskapet i partiet i år, efter 18 år i den rörelsen. Jag har för vana att följa din blogg, framförallt på sistone.

Inlägget från den anonyme finländaren i din senaste bloggpost* sätter nog huvudet på spiken. Min bedömning är att den svenska offentlighetens neuroser och sektbeteende i förhållande till frågor om invandring och möten med andra kulturer förmodligen har sina rötter i hur den svenska nationalismen har kommit att utvecklas.

Alla fungerande stater har något slags nationalism – en överideologi som knyter ihop folket. Även Sverige. I alla stater kan det vara förenat med viss fara för utstötning om man uppfattas ifrågasätta grunderna i en sådan överideologi. I synnerhet i Sverige, där vikten av att vara en lagspelare och anpassa sig till de subtila sociala koderna härstädes är så viktigt.

Den svenska nationalismen har sedan 30-talet och framåt betonat det moderna välfärdsprojektet, som fick sådan fart under efterkrigstiden. Som en ofta outtalad och ibland öppet redovisad del av den svenska självbilden ligger att svenskar och Sverige är lite bättre, lite medmänskligare och lite mer rationella än resten av jordens befolkning. Folk som kommer hit förutsätts dessutom snabbt vilja bli svenskar i just detta avseende. Om man då ifrågasätter delar av dagens invandringspolitik, eller tillämpningen av de regler som finns, tolkas det som att man i stort sett av illvilja vill förvägra folk inträde till himmelriket och deltagande i det evigt moderna välfärdsprojektet. Man kan ju inte med berått mod förvägra en medmänniska att tas upp i det land, som enligt självbilden skall vara Humanitetens och Välfärdens ställföreträdare på jorden! Därför dyker genast argumenten om ”människosyn” och ”alla människors lika värde” upp i exempelvis migrationsdebatten, vilket skapar låsningar, hyckleri och fördömande av oliktänkare. Att många invandrare – i synnerhet de som utan tillstånd vistas här – far oerhört illa vill man inte se.

Det är förmodligen också av den anledningen som den svenska offentligheten har så svårt att hantera de frågor som du tar upp, nämligen tillämpningen av det regelverk som vi faktiskt redan har. Förmodligen skäms den svenska nationalismens främsta uttolkare för att det finns regler som ställer upp kriterier för att man skall få uppehållstillstånd och i förlängningen medborgarskap. Det är ingenting man vill se, än mindre rota i. Därför kan man betrakta det förslag som Centerpartiets idéprogramgrupp lade fram som en logisk slutpunkt – man kan helt enkelt inte förorda en reglerad invandring om man menar att alla människor har samma värde, menar programgruppen. Slut på diskussionen.

Fortsätt med skrivandet, så får vi väl se om det kan bli någon ändring på tingens ordning.

Vänliga hälsningar,
Ilan Sadé

* Finländarens inlägg i en text den 4 februari med rubriken ”Hele Sverige fremstår jo så ofte som en parodi.”:

Sverige är ju världsbäst på många områden, framför allt på självgodhet, och det skapar intressanta logiska kullerbyttor. Grundinställningen är att ”det är synd om alla som inte är födda eller uppvuxna i Sverige, och de som det är synd om måste vi ju ta om hand”. Det gör också att det inte är så noga på vilka grunder man sökt sig till Sverige – det blir ju i vilket fall som helst synd om den som måste lämna landet och därför får det inte ske. Men eftersom Sverige inte har kapacitet att ta hand om alla, så vill man delegera det svenska omhändertagandet till andra länder i Europa. En annan grundinställning (som delvis står i strid mot den första) är att Sverige är rikt, och därför har man per definition resurser att ta hand om alla som kommer.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Tio av den här bloggens 6920 texter som lästs av väldigt många

Här har jag listat tio bloggtexter som har lästs av väldigt många, ofta också långt efter att de publicerats. De kan kanske vara intressanta att läsas om igen, eller för första gången, av läsare som inte tagit del av just dessa texter tidigare:

Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad – 3 januari 2012
Sverige skulle behöva en rejäl uppryckning på alla plan: skola, polis och myndigheter som stoppar invandring på bedrägliga grunder och av terrorister. Det skulle också starkt gynna alla vanliga, skötsamma invandrare som också vill leva i lugn och ro, precis som urbefolkningen. I regeringen behövs starka, handlingskraftiga och modiga människor som kan styra landet. Inte blomluktande drömmare med floskelsjuka som sitter under korkekar.

What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success – 5 januari 2012
Där har vi kärnan i den finländska synen på skola och lärande: man tar för givet och ser det som en självklarhet att alla både kan och ska lära sig. Och man sorterar inte ut barn till asylinvandrare utan ställer tvärtom extra höga krav på dem, eftersom de inte har haft samma förutsättningar som inhemska barn. Sånt är livet, det finns ingen gudomlig rättvisa i världen och i livet, de som är på efterkälken måste avkrävas extra mycket och extra hårt arbete. De ska inte behandlas slapphänt och kravlöst, det är ett stort svek som inverkar på hela deras liv.

En migga: ”Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ‘trevlighet’ anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.” – 14 januari 2012
Hos oss är arbetsbelastningen enorm och vi ska uppnå mål som är helt orealistiska. Samtidigt ska vi fokusera på att vara extremt trevliga mot våra ”kunder” och deras biträden, mot varandra och mot allmänheten. Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ”trevlighet” anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.

Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012
Arbetsförmedlingen har nått en förlikning med diskrimineringsombudsmannen (DO) och betalar 60 000 kronor till en kvinna som inför en kockutbildning fått information om att eleverna måste provsmaka alla rätter. Då kvinnan av religiösa skäl inte äter fläskkött ansåg hon sig inte kunna gå utbildningen och därmed ha blivit diskriminerad.

Vad säger de vanligtvis så högljudda antidiskrimineringsaktivisterna? – 29 februari 2012
Eva Bergdahl, 96: ”De drar in min garantipension. Jag vet inte hur jag ska klara mig. När jag ringde dem på Pensionsmyndigheten sa de åt mig att flytta hem igen om jag vill ha pensionen kvar. Jag har aldrig under mitt långa liv utnyttjat hemtjänst, socialtjänst eller någon annan kommunal service.”

En migga om ett offentligt biträde: ”Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning.” – 31 mars 2012
Genom att under en muntlig utredning ständigt avbryta, vägra lyssna och ignorera den landinformation och praxis som utredaren försöker redogöra för och i stället fälla kommentarer om utredarens inkompetens och migrationsverkets allmänna uselhet, hjälper det offentliga biträdet inte alls sina klienter. I stället gör han dem en otjänst.

Seriöst förslag: Förlägg asylboenden för vuxna och ensamkommande unga där de är välkomna! – 19 mars 2012
Ett absolut seriöst menat förslag är, att kommunerna frågar sina invånare om var de, vilkas vilja politikerna ju har att ta hänsyn till, vill ha eventuella HVB-hem. Radioexperter och -programledare säger att det handlar om fördomar och dåliga attityder hos invånarna i Vallentuna (det är självklart inte okej att vandalisera, däremot att protestera), Stråssa och en del andra orter, men verkar veta att många inte alls är negativa och då går det säkert att hitta massor av människor som frivilligt och med öppna armar välkomnar HVB-hem med mera i sina bostadsområden. Det gynnar alla parter att de, som gärna vill ha de här sociala verksamheterna som sina närmaste grannar, också får det.

Professori: Alle 2-vuotias ei kypsä päiväkotiin / Professor: Barn under 2 år inte mogna för daghem – 20 mars 2012
Kan den här skillnaden – finländska barn är hemma i mycket större och längre omfattning än t.ex. i Sverige – ha betydelse också när det gäller de exceptionellt goda skolresultaten som eleverna i Finland uppvisar? Om man tar till sig professor Keltikangas-Järvinens hjärnundersökningar kring stresstålighet hos barn under tre år och tittar på de finländska barnen, som till mycket stor del (uppemot 60 procent) är hemma och inte på daghem, kan man då dra slutsatsen att hur de har det under sin tidigaste barndom också har att göra med deras bättre skolresultat och troligt större stresstålighet?

En bekant som bor i Malmö: ”Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.” – 28 mars 2012
Det som gör mig mest upprörd i detta är att det talas om att ”vi riskerar att få parallellsamhällen i Sverige”. Riskerar att få? Vi har redan parallellsamhällen! Här i Malmö finns mängder med ungdomar som är födda, uppvuxna och boende i Sverige som inte kan göra sig förstådda på svenska. Faktum är att de inte kan göra sig förstådda på arabiska heller.

Total respektlöshet som snabbt kan eskalera till något mycket värre – 28 mars 2012
Finns det något annat land på jorden än Sverige – och något annat folk än svenskar – som låter sig behandlas som Reepalu och Janne Josefsson, i sitt eget land? Som låter folk från andra länder som man gett en fristad här och bekostat bostäder, skolgång och sjukvård för och betalat socialbidrag till etc hunsa med dem på detta sätt? Som låter folk på allmän plats försöka jaga bort en och skrika ”Fuck you” och ”Håll käften” och ”Det är min gata”. Visa mig det landet!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Somalier gripna misstänkta för att ha planerat terrordåd

Enligt uppgift har tre män gripits i Sverige misstänkta för att ha planerat terrordåd och för finansiering av terroristorganisationer. Detta rapporteras om såväl i Sverige som i andra länder. Det märkliga är att man i svenska medier i huvudsak talar om att ”tre svenskar” har gripits och mer i undantagsfall nämner att de har somalisk bakgrund. I andra länders medier (bland annat i norska Verdens Gang och finländska Hufvudstadsbladet) framgår det tydligt och klart från början att det handlar om tre somalier med svenskt medborgarskap. Vilket ju är det mest korrekta.

Vad är det som gör att man i Sverige tror, att så fort någon kommit hit och fått svenskt medborgarskap så är han eller hon ”svensk”? Fråga vem som helst bland invandrare i första generationen – och ofta också i andra – om de upplever sig som ”svenskar”! Och tänk lite själva: om svenskar emigrerar till Australien eller USA eller Thailand – känner de sig då som australiensare, amerikaner eller thailändare så snart de bosatt sig där? Visst inte. Och när en svensk bosatt i Thailand begår ett brott som det skrivs om i Sverige och andra länder så kallas han knappast för ”thailändare, han kallas med absolut största tänkbara sannolikhet för ”svensk”. ”En svensk man/kvinna bosatt i Thailand”. Även om vederbörande har uppehållstillstånd och t.o.m. medborgarskap i Thailand.

Svenskarna måste lägga sin felaktiga uppfattning om att alla i världen vill vara svenskar åt sidan och börja benämna människor korrekt.