”Vi måste ta strömningarna i Sverige på stort allvar.”

Vi måste ta strömningarna i Sverige på stort allvar.

Det säger Morgan Johansson (S), justitie- och migrationsminister i TV4 Nyhetsmorgon. Men vad menar han? Vilka strömningar ska han och hans parti ”ta på stort allvar”? Det framgår faktiskt inte, det är ett av otaliga vaga, tomma och meningslösa uttalanden som serveras oss i parti och minut, dag efter dag efter dag, år efter år. Och inte alls enbart från det parti som Morgan Johansson representerar.

Vi måste ta strömningarna i Sverige på stort allvar.

Nästan ordagrant detsamma uttalar Nya Moderaternas ledande politiker i olika sammanhang, och det är precis lika tomt och innehållslöst när de säger det.

Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin säger sig inte vara övertygad om att siffrorna speglar verkligheten. Det är i så fall ett mycket stort problem, att partisekreteraren för vad som nu kan vara Sveriges näststörsta parti inte känner till den verklighet som folket lever i och som uppenbarligen får mängder av svenskar att visa sitt stöd för det som nu verkar kunna bli Sveriges största parti, Sverigedemokraterna:

Jag tycker man ska vara försiktig att tolka nivån i den här mätningen. Det är en mätning som skiljer sig avsevärt från mer etablerade instituts nivåer.

Det hade hon givetvis inte sagt om Socialdemokraterna  i mätningen hade fått mest stöd… Dessutom antyder hon att YouGovs mätningar inte skulle vara lika tillförlitliga som andra opinionsmätningsinstituts. Finns det grund för en sådan antydan eller är det ”surt, sa räven”-syndromet som avspeglas?

Att dessa människor, som sorgligt nog (van)styr Sverige, fortfarande inte förstår, framgår tydligt när man tar del av hur Morgan Johansson kommenterar de nya siffrorna som enligt YouGov gör Sverigedemokraterna till ett parti som skulle bli störst om det var val i Sverige i dag (OBS! Den ofullständiga första meningen är citerad direkt ur en artikel i Expressen):

Jag tror att, lärdomen nu ska man ta den där mätningen med en nypa salt. Självrekryterad webbpanel och alltihop men jag tror att vi, de andra partierna och vi, måste ta strömningarna som finns i Sverige på stort allvar.

Det är ju så dumt så klockorna stannar! Han borde ju i stället ha sagt till exempel:

Jag tror att lärdomen, som det har tagit oss alla alltför lång tid att dra, är att man absolut inte ska ta den där mätningen med en nypa salt. Oavsett hur panelen är hopsatt så indikerar den här mätningen att både vi och de andra partierna måste ta strömningarna som finns i Sverige på stort allvar. Vi har valt att gå med skygglappar och öronproppar alldeles för länge, nu spetsar vi öronen så att vi hör vad folket säger.

Morgan Johansson klämmer i med en slutfloskel:

Det finns bara ett sätt att lösa det här på, det är att skapa ordning och reda i asylpolitiken och jobba för att arbetslösheten bekämpas. Jag tror att det gör att klyftorna minskar i Sverige.

Inget av vad Socialdemokraterna säger låter hoppfullt. Inte heller vad Nya Moderaterna i olika medier uttalar att de vill göra. Vem litar på ett parti som på allvar verkar tro att vi har ett nytt utanförskap och ska hålla seminarium om hur det ska brytas! De tuffar alla bara på i ett hav av floskler och dumma, ibland rent okunniga uttalanden som andas förakt för sympatisörer och väljare.

Vi måste ta strömningarna i Sverige på stort allvar.

Vilka strömningar? Hur? När?

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka till detta inlägg.

Lite blandat om asylinvandring, journalisterna och Sverigedemokraterna samt texter i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

Per Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan, skriver under rubriken Bekymrade borgare. Ledarskribenter bryr sig alltmer om integration – av SD. Han tycker att ”borgerliga röster låter alltmer lika” och framhåller då bland annat Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och hennes text Det politiska ansvaret efter Ikeamorden den 11 augusti. Hon skriver bland annat:

Sverige har en hög ambition att visa generositet när det gäller flyktinginvandring och gränspolitik. Men om ambitionen inte matchas med en förmåga att vidmakthålla statens grundåtaganden förlorar den i legitimitet. Underlåtenheten skapar otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare.

Per Svensson skriver:

Man känner igen yttringar av denna samförståndsanda på att flyktinginvandring, misslyckad integration och otrygghet blir länkar i en argumentationskedja som sedan används till att förankra slutsatsen att Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas.

Svensson krånglar sig i sin långa mening fram till att… ja, det finns liksom inte uttalat vem han egentligen menar, bara att någon vill ”förankra slutsatsen Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas”. Inte heller framgår det hos vem/vilka denna ”förankring” ska ske.

Det märkliga är att Svensson, som så många andra, ständigt förhållit sig till det här partiet, dragit in det i alla möjliga sammanhang och diskuterat det nästan onormalt mycket. Många har gjort som han, i stället för att se Sverigedemokraterna som det separata, mycket lilla parti det tidigare varit och inte ständigt ställa allt i relation till det. Visserligen blir det väl nu allt mer relevant – vilket det inte har varit tidigare –  att förhålla sig till Sverigedemokraterna eftersom det ökat sitt väljarstöd så kraftigt att det i den senaste Sentio-mätningen endast låg 0,8 procent efter Sveriges största, men inte så stora parti, Socialdemokraterna. Det är ju trots allt ett parti som, vad man än må tycka (och många tycker!) om det, är demokratiskt invalt i riksdagen av nästan 13 procent av dem som röstade och nu, enligt en av de senaste mätningarna, stöds av 20,8 procent. Gissningsvis blir siffran ännu högre i nästa mätning och det är inte långt kvar tills Sverigedemokraterna kan komma att gå förbi Socialdemokraterna och bli Sveriges största parti. Det dummaste de övriga partierna har gjort i alla år är att de har demoniserat Sverigedemokraterna så till den milda grad att de nu inte kan ta i dem med tång, inte ens om de skulle tycka/inse att det är vad som borde göras. De övriga partierna har också mer eller mindre idiotförklarat ca 800.000 svenskar som röstade på dem i valet 2014. Ska 1,5 miljoner eller fler svenskar idiotförklaras i nästa val? Finns det ingen skyldighet hos övriga partier att rannsaka sig och sitt agerande mot sina väljare, varav många har ”flytt” till Sverigedemokraterna?

Och vad månne Per Svensson menar med detta:

Vad än Lifvendahl kommer att hävda när hon får tid att tänka så kan man inte tolka detta upplägg på annat sätt än att hon tror sig veta att det finns ett direkt samband mellan morden i Västerås och politikernas oförmåga att hantera integrationsfrågorna.

”Integrationsfrågorna”? Det handlar väl inte om dem i första hand, det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl. Om Sverige klarade av att hantera asylsökandet så som till exempel de nordiska grannländerna, så skulle också integrationen kunna vara betydligt bättre, även om problem och svårigheter – i Sverige numera kallade ”utmaningar” – givetvis ändå skulle finnas. Men absolut inte i den utsträckning dessa ”utmaningar” (i klartext alltså problem) översvämmar landet idag.

Det är bra att Svenska Dagbladet beskriver verkligheten sådan den är och inte använder flufford eller felaktiga benämningar som förvirrar. Och ja, oavsett om det var det Tove Lifvendahl menade i sin ledartext eller inte, så måste övriga partier och även medierna upphöra att särbehandla Sverigedemokraterna. Och det av minst två anledningar:

1.  Sverigedemokraterna kan snart vara det största partiet i Sveriges riksdag och är lika demokratiskt invalt som alla de andra partierna.
2.  Väljarna förtjänar respekt och inte att idiotförklaras. Människor har rätt att fritt rösta på vilket parti de vill enligt vallagen.

Reflektion: Båda skribenterna talar, som så många andra, om ”flyktinginvandring” trots att de, liksom alla svenska journalister, vid det här laget borde veta skillnaden mellan ”flykting” (enligt Genèvekonventionen) och asylsökande (som inte uppfyller Genèvekonventionens definition men som söker skydd av andra skäl). Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna; vid citat länka alltid till originalinlägget.

Alltför många tycks inte veta vad åsikts-, yttrande- och tryckfrihet är

Uppemot 75 anmälningar (hörde jag i SR P1) gjordes till Justitiekanslern, JK, om ”hets mot folkgrupp” efter Sverigedemokraternas annonsering i en av Östermalmstorgs t-banenedgångar. Så här såg den ut, jag tog den här bilden, jag råkade själv vara på plats just den dag texten hade satts upp. Alltför många, särskilt bland dem som anammat Sveriges unika ”kränkthetssyndrom”, slänger sig med begrepp som ”hets mot folkgrupp” och ”rasism” och liknande, utan grund. De tar sig för att förstöra annans egendom, orsaka kaos och visa ohörsamhet mot Polisen och skräna och hota. Dessa människor verkar inte ha en aning om vad lagen stadgar – eller så bryr de sig inte om lagen utan anser – i anarkistisk anda – att det är de som ska bestämma vad som får sägas och skrivas i det demokratiska landet Sverige. Och Polisen står mer eller mindre passivt bredvid och tittar på i stället för att se till att lagar upprätthålls. Några starka fördömande ord gentemot dessa som vandaliserar och inte respekterar den lagstadgade yttrandefriheten från det demokratiska Sveriges demokratiska politiker i riksdag och regering hörs inte heller. Jag har inte hört eller läst några skarpa fördömanden från någon ansvarig i regeringen – har sådana uttalats och jag har missat det så är jag tacksam om den som har en länk till ett skarpt uttalned mot mobben meddelar mig det här.

Än så länge, innan Sverige officiellt har övergått från demokrati till anarki, gäller följande: Ovanstående är ett utdrag ur JKs beslut med diarienummer 4837-15-30.

I Yttrandefrihetsgrundlagen, 1 kap. Grundläggande bestämmelser, står bland annat följande: Här kan man ta del av hela Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469).

Det är viktigt att man i Sverige känner till denna viktiga grundlag som ju är lätt tillgänglig för alla och envar; alla och envar har skyldighet att känna till vad lagarna stadgar på olika områden. Och lagar ska efterlevas. I en demokrati.

© denna blogg.

Det kom ett mejl igen: ”Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik.”

Det kommer många mejl. Det här kom från en bloggläsare, som jag här kallar Ingbritt (vilket hon inte alls heter ”på riktigt”). Ingbritts text är välformulerad, väl genomtänkt, rak, seriös och tydlig:

Det är förödande att politiker och journalister inte verkar lyssna på vad vi i befolkningen säger utan avfärdar oss som rasister, främlingsfientliga hatare eller i bästa fall som oupplysta och bakåtsträvande dumfånar. Och det är förödande att en stor del av befolkningen inte vågar säga vad de tänker i ett land som av politikerna sägs vara en humanitär stormakt. I min värld är en rasist en människa som till exempel angriper eller diskriminerar en annan människa på grund av hennes hudfärg. Man är inte rasist för att man med rätta kritiserar exempelvis asylbedrägerier.

Det har gått väldigt långt när man inte ”får” säga (utan att naglas vid någon offentlig skampåle) att Sverige ska ge asyl till människor som har rätt till det, men inte till någon annan. Vad är det för rasistiskt med det? Det handlar ju bara om att alla ska behandlas lika inför lagen. Det handlar också om att vara varsam med skattepengar och att ha koll på vilka som släpps in i landet så att både den egna befolkningen och Sveriges grannländers befolkning kan känna sig trygga med att myndigheterna inte släpper in människor i landet med exempelvis avsikt att begå terrorbrott.

Jag har alltid röstat på något av allianspartierna, oftast Moderaterna, men är mycket besviken på deras politik. Visst var det bra med jobbskatteavdragen, men något mer borde de ha kunnat åstadkomma under åtta år vid makten. Försvaret är nedrustat, vilket är en stor trygghetsförlust för oss alla i Sverige och närområdet. Situationen i skolan är katastrofal. Sjukvården går på knäna (barnmorskor rapporterar om att de inte längre kan garantera säkra förlossningar och cancerläkare om att de bästa cancerbehandlingarna inte längre kan ges). Barngrupperna i förskolan är stora och det rapporteras om att ett stort antal barn och ungdomar mår psykiskt dåligt. Gamla (de som ju faktiskt en gång byggde upp vår välfärd) får inte plats i äldreboende och de som har hemtjänst får i bästa fall rätt att duscha någon gång i veckan. Det finns bara ett område som får kosta precis hur mycket pengar som helst och där kostnaderna inte får ifrågasättas, och det är asylinvandringen. Detta trots att det rapporteras om stora brister i systemet och omfattande bedrägerier. Vari ligger det rasistiska i att påtala det orimliga i detta?

Den politiskt korrekta åsiktskorridoren har blivit så smal att i stort sett alla trampar utanför den. Jag vill att Sverige ska fortsätta att vara ett bra land att leva i. Jag vill att sjuka ska få vård och att barn ska få en bra utbildning. Inte minst vill jag att Sverige ska fortsätta att vara ett land där individens fri- och rättigheter respekteras.

Jag är också rädd för IS, som personen som skrivit till dig och som citeras i bloggen den 5 mars. Läs nu inte in att jag skriver att alla muslimer är jihadister, för det skriver jag inte och det anser jag inte. Naturligtvis finns många bra människor som är muslimer, en del av dem har sökt sig till denna del av världen just för att deras barn ska få leva i en värld där mänskliga fri- och rättigheter respekteras. Men jag är rädd för de fanatiker som finns och jag får gåshud när jag hör talas om att det finns stadsdelar i svenska städer där man inte vågar julpynta med kristna symboler av rädsla för IS-sympatisörer. Det har blivit modernt att använda begreppet ”spyr på” om något man ogillar. Jag tycker att det låter lite vulgärt, men nu skulle jag faktiskt vilja använda det. Jag ”spyr på” personer som Anna Kinberg Batra som anger att IS-krigare inte bara är förövare utan också offer. Jag som röstat på Moderaterna tidigare kommer inte att göra det igen så länge de har en partiledare som uttalar sig så. Jag kan inte stötta en sådan politik, en sådan naiv dumhet som faktiskt blir ren och skär ondska. Det värsta är att jag inte vet vad jag ska rösta på. Sverigedemokraterna vill jag absolut inte stödja. Det slutar nog med att jag protesterar genom att inte rösta alls.

Det är inte rasism att inte vilja leva i ett land där man i den naiva välviljans namn godtar företeelser som att kvinnor får sitta bakom skärmar i klassrummet eller att man i offentliga badhus idkar könsapartheid med särskilda badtider för kvinnor. Jag undrar bara var de annars så högljudda feministerna är när sådana missförhållanden kommer i dagen.

Jag känner ingen som inte ser problemen med migrationspolitiken och alla känner sig lika maktlösa. Det är inga rasister jag umgås med utan helt vanliga, empatiska människor. De vill, liksom jag, att människor som flyr risken att dödas eller torteras ska kunna få en fristad i Sverige, men inte att vi ska ha fri invandring utan krav på att ens styrka vem man är eller vad man har för planer med sin vistelse i Sverige. Alla är vi oroliga för att politiker och journalister i en ohelig allians ska köra vårt land i botten.

Vi har många gånger diskuterat allt från exempelvis risken för att Sverige används som terroristers port till västvärlden till detta med att skattebetalarna ska stå för sjukvård och kraftigt subventionerad tandvård åt så kallade ”papperslösa”, alltså människor som inte har rätt att vistas i landet. Vi ser ingen rim och reson i det hela, men vi vet inte vad vi ska göra för att få skutan att vända. Vi undrar hur det ska gå ihop. Hur ska man få fram bostäder och jobb åt hundratusentals nya invånare? Hur ska sjukhus, skolor och andra institutioner få det att gå ihop? Det saknas redan idag allt från barnmorskor och läkare till socialsekreterare och domare. Och även om det hade funnits ett överskott av personer i dessa och många fler bristyrken, så måste det ju finnas pengar att anställa dem för, vilket innebär att det också måste till fler jobb i det privata näringslivet. Fler låglönejobb är knappast en väg framåt. Det talas lyriskt om RUT, men de flesta jag känner vill städa själva. Om vi letar efter städhjälp så är det främst åt sjuka och orkeslösa föräldrar/svärföräldrar och det är av lätt insedda skäl viktigt att personen vi i så fall anlitar talar svenska. Det finns inget rasistiskt i det.

Folkpartiet dammar ju av sitt krav på kunskaper i svenska språket för medborgarskap så fort opinionssiffrorna viker. Och med de satsningar som görs på SFI tycker jag det är märkligt att inte fler lär sig tillräckligt bra svenska för att klara sig i samhället. Jag inser förstås att det finns människor som av skäl som mycket hög ålder eller vissa allvarliga psykiska funktionshinder inte kan lära sig ett nytt språk. Men med de resurser som står till buds borde det faktiskt inte vara så många andra som efter åratal i Sverige inte lär sig språket tillräckligt bra för att kunna hälsa på grannen och prata om vädret eller klara av en vanlig myndighets- eller läkarkontakt utan tolkhjälp. Det ligger inget rasistiskt i att påtala det. Lika lite som att det är rasistiskt att tycka att det är oförskämt av asylsökande som får en fristad i vårt land att klaga på att de får bo ute i obygden. Och naturligtvis smyger sig tanken fram; människor som inte kan bo ens tillfälligt i den jämtländska landsbygden har kanske inte flytt från så särdeles allvarligt förtryck? För då gnäller man kanske normalt sett inte över att det är långt till stan? Men observera; jag säger inte att alla som söker asyl ljuger.

I de rödgrönas förslag för en bättre integrationspolitik nyligen nämndes civilsamhällets roll. Jag skulle gärna ta av min fritid för att hjälpa människor som på riktig grund har beviljats asyl att orientera sig i samhället. Jag skulle kunna hjälpa till att träna språket, visa dem runt i deras nya hembygd, berätta om var vårdcentralen och skolorna ligger, var det är bra att handla, visa dem sevärdheter som fornminnen och vårt lokala museum, ta med dem till middagar med grannar och vänner. Men när jag då vet att en stor del av de som påstår sig behöva asyl har ljugit tjänstemännen på Migrationsverket rakt upp i ansiktet och det då finns stor risk för att just ”min” adept har ljugit så skulle jag känna mig lurad och ovillig att hjälpa till. Det räcker med att jag måste betala skatt till migrationshaveriet, jag vill inte bidra med min tid och mitt engagemang också.

Som jag ser det så saknar många journalister och politiker såväl mod som integritet. De för fram den åsikt som ger dem pluspoäng idag. Fram till ungefär nu har det givit applåder och de har blivit dunkade uppmuntrande i ryggen om de har framställt allt som rasism, såväl riktig rasism (som jag ju alltså anser är helt förkastlig) som kritik mot migrationshaveriet. Många har säkert förstått att det finns en mängd problem, så kallade ”utmaningar”, men för att slippa debattera med Sverigedemokraterna och komma med egna förslag, så har man lämnat walk over i dessa för framtiden oerhört viktiga frågor. Nu verkar det som om folkopinionen inte längre tiger still och vi kan se att vissa politiker och journalister har börjat komma med utspel i migrationsfrågan. Jag tänker ibland att det kanske finns en risk att dessa ryggradslösa politiker och journalister, för att fortsätta bli kliade på ryggen och behålla sin sociala status, springer för långt åt andra hållet när mobben har vänt. Vi ser ju exempel på att det börjar bli politiskt korrekt att kollektivt skuldbelägga judar för att de blir förföljda. Jag vet inte, men jag tycker att frågan är värd att ställas. Inför nästa val kommer väl politikerna att ha fattat att de måste komma med riktiga argument för att möta såväl sina väljare som sina politiska motståndare (Sverigedemokraterna) och vem vet vad som är politiskt korrekt då.

Jag kan inte se att något av det jag har skrivit är rasistiskt, eller ens kontroversiellt, men eftersom det är väldigt lätt att trampa snett och bli missförstådd när man skriver om dessa frågor så kanske jag har skrivit något som kan missuppfattas. Då kan jag bara be att du läser med välvilliga ögon.

Spektakel och pajaseri – Sverige blir allt underligare

Blocken överens – extravalet ställs in – SR P1.

Ur inslaget:

– Det här är ett sätt att visa att vi tar ansvar, sa Löfven.

Kommentar: VA???!!! ”Ansvar”???

Långsiktighet och stabilitet är ord som återkom när partiledarna talade.

Kommentar: VA???!!! ”Långsiktighet och stabilitet”???

Apropå de galopperande galenskaperna i den svenska politiken, där ordet ”ansvar” används i var och varannan mening men värdet av ordet är lika med noll, kom ett mejl från en mycket insatt nära-makten-person:

Frågan är vart man ska ta vägen. Jag tror också alltmer att Sverige är kört. Vi blir ungefär som de värsta länderna i Sydamerika med hög brottslighet och ghetton. Dock med kalla vintrar och universitet fyllda med genusvetare. Men man får gratulera Sverigedemokraterna till en enorm framgång i valet 2018.

Jag tror att man var rädd för att Alliansen skulle brytas upp. Att få skulle lämna efter extravalet. Men det är så strategiskt korkat. Märker man inte hur samhällsdebatten ändras? Graden av brist på lyhördhet är ju helt enorm.

Tänk om SD lämnar in misstroendevotum mot Löfven och samtidigt deklarerar att man är beredd att släppa fram en alliansregering!

SD kan i flera år poängtera att Alliansen valt att släppa fram en MP/S-regering. Varje kritik från Alliansen kommer mötas med att ”Alliansen är stödpartier till regeringen”.

Det här måste vara ett av de största misstagen Alliansen gjort. Någonsin. I alla fall i nivå med överenskommelsen med M

Kommentar: Maken till icke-långsiktighet, instabilitet och oansvarighet bland styrande i ett land får man leta länge efter och gå till helt andra delar av världen än till övriga Norden för att finna!

© denna blogg.

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet. Att dessa partier högljutt både skyller ifrån sig själva och skyller den uppkomna situationen på ett parti de vägrat – och fortfarande vägrar! – ha något att göra med, är till dumhet gränsande ointelligent och dessutom djupt oansvarigt. Att skylla sina egna tillkortakommanden och sin egen oförmåga att föra en politik och göra en budget som man kan få majoritet för, på ett parti vars väljarstöd växte från cirka 5 % till 13 % är huvudlöst och om de sju partierna tror att den inställningen kommer att gynna dem vid valet den 22 mars så är de, som man så träffande säger på engelska: ”in for a rude awakening”. Och vem ska de då skylla på?

Gratis konsultråd till alla partier: gör gärna ordentliga förvalsanalyser, sådana är faktiskt betydligt viktigare än eftervalsanalyser. Efter valet är det för sent att stiga tidigt opp…

Gratis konsultråd till några av riksdagspartierna:

Moderaterna kan börja med att läsa detta, om vad tre av deras egna före detta ministrar Kristersson, Svantesson och Billström tyckte och föreslog på DN Debatt i början av 2009 (”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”). Utdrag ur texten :

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats.
———-
I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit. Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

Folkpartisterna kan börja med att läsa vad tre av deras ministrar Björklund, Ullenhag och Sabuni och skrev på DN Debatt i juni 2012 – ”Kunskaper i svenska krav för medborgarskap”. Utdrag ur texten:

Hur vi klarar att öppna vårt samhälle och arbetsmarknaden för människor som flyr eller som söker en bättre framtid i Sverige kommer vara avgörande för Sveriges utveckling.
———-
Krav på motprestation för bidrag.
Slopad ersättning för den som tackar nej till jobb.
Avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen.
Språkkrav för medborgarskap
Krav på yrkespraktik ihop med SFI.

Kristdemokraterna kan läsa vad två av deras medlemmar, Sara Skyttedal – ”Vi måste börja diskutera gräns för antalet flyktingar” – och Gunilla Gomér – ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” –  (Gunilla Gomér har efter att hon skrev sin artikel lämnat Kd för Sd). Utdrag ur texterna:

Sara Skyttedal: Vi riskerar en förstärkt segregation, ett nytt utanförskap och en social ilska när klyftor på detta sätt skapas mellan vår önskan att hjälpa och vår strukturella kapacitet att faktiskt göra det. Vi måste på ett seriöst och faktabaserat sätt börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt.

Gunilla Gomér: I en dagstidning skrivs det om att ca 1000 svenskar i Somalia blivit strandsatta efter att flygbolaget gått i konkurs. Mina funderingar kretsar kring hur det är möjligt för dessa somaliska invandrarna att kunnat åka tillbaka till sitt hemland på semester.

Det är egentligen inget konstigt att flyktingar åker tillbaks till sina ursprungsländer, efter att krig är slut och risken för förföljelsen avtagit. Men så länge det kommer asylsökande från Somalia, Afghanistan, Iran och andra platser kan jag inte begripa hur andra landsmän, bara för att de har svenskt medborgarskap, kan åka tillbaka inte bara en månad utan upp till 6 månader, på semester.

Centerpartiet kan läsa vad deras kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna skriver på sin blogg. Här är citat ur några av hans inlägg:

3 december: Flera av de samhällsvetare och journalister som uttalar sig efter beskedet om nyval kritiserar SD för att inte leva enligt praxis att sträva efter samförstånd. Det är ju en sjuk inställning. Varför skulle SD sträva efter samförstånd när de hela tiden behandlas som pesten och ingen anser sig vilja tala med dem? Hur uppnår man då samförstånd? Jag har ofta skrivit om det, börja samtala och förhandla även med SD. De representerar idag över 700.000 väljare! Ta det på allvar!
———-
27 november: Tyvärr är det svårt att retroaktivt hålla oansvariga politiker ansvariga för sina handlingar. Hur ställer vi en idag ansvarig rikspolitiker till svars om säg åtta år för t ex en idag ohållbar migrations och integrationspolitik som om åtta år försatt Sverige i en mycket svår social och ekonomisk situation? Personvalen tycks bli viktigare än vad jag tidigare trott.

Och: Sluta för Guds skull att tjata om att Sverige ska kräva ”ett solidariskt ansvarstagande inom EU”! Sverige är inte världens överhuvud och om andra EU-länder hade tyckt att Sveriges agerande var ”solidariskt och ansvarstagande”, det vill säga att ta emot ett för landet, sett till befolkningsmängd, orimligt stort antal asylinvandrare, ja, då hade de ju gjort det. Att svenska politiker ständigt talar om att man ska kräva att andra ska göra som Sverige ses av många som övermaga och som en inblandning i andra staters angelägenheter. Dessutom är det så att man i andra länder, inte minst de nordiska, anser att det är Sverige som genom sin haveristiska asylhantering inte tar ansvar.

© denna blogg.

Be my guest # 103 – man, 37

I Sverige kan eller vågar numera inte alla skriva i eget namn. Alla vet varför, det behöver inte sägas igen och igen. Icke desto  mindre kan det de har att säga vara nog så viktigt. Den här personens identitet känner jag till, och det samt det faktum att det han skriver är välformulerat och viktigt, gör att jag publicerar hans text. Så här presenterar han sig:

Man, 37 år gammal. Tjänsteman i den offentliga förvaltningen med bakgrund på Migrationsverket och Länsstyrelserna. Har arbetat med integrations- och arbetsmarknadsfrågor under cirka tio år. Arbetar nu kommunalt med helt andra frågor och politikområden men med ett stort intresse för migrations- och integrationsfrågor. Politiskt obunden men lutar åt det borgerliga hållet.

Tack för den mycket välskrivna artikeln om Mehmet Kaplan. Det behövs någon som sätter ned foten ordentligt mot extremism i alla dess former. Tyvärr tror jag att Nalin Pekgul har rätt i att saken kommer att sopas under mattan, inte enbart på grund av ”islamofobikortet” utan snarare baserat på Kaplans partitillhörighet. Miljöpartiet innehar en särställning och partiet och dess företrädare. Det räcker med att göra jämförelsen mellan Maria Borelius och Cecilia Stegö-Chiló som tvingades göra bot och bättring redan innan bläcket på deras utnämningar till statsråd hade torkat 2006, och vice statsminister Åsa Romson 2014, som med största sannolikhet kommer att sitta kvar i orubbat bo. Nåväl detta var en utvikning som egentligen inte har med ämnet att göra men som likväl hakar in i frågan om legitimitet gällande både politik och politiska partier.

Det är tämligen uppenbart att något är fel med Sveriges asylpolitik och att missnöjet jäser ute i landet. Trots detta ägnar sig allehanda politiker och framförallt journalister åt att bortförklara situationen eller att komma med förklaringar eller mirakelkurer (PWC-rapporten om Sandviken som pulveriserades av bland andra Tino Sanandaji) eller det faktum att media konsekvent har lyft fram de siffror och ståndpunkter som till synes ger legitimitet åt den förda politiken (OECD-rapporten om invandring och vinster eller SOM-institutets enkät om mångfald är bara några exempel). Problemet är att dagens medielandskap är väsensskilt från sötebrödsdagarna före bloggosfären. Idag finns den relevanta informationen ett knapptryck bort och tvärt emot vad den miljöpartistiskt anstrukne och kosmopolitiske ”hen” inom journalistkåren anser om den genomsnittlige medborgaren så är vederbörande (medborgaren) fullt kapabel att både söka och värdera information utan att den först genomgått gammelmedias försköning och tillrättalägganden.

Den verklighet som framgår är således väsensskild från den glättiga det glättiga ”multikulti” (som andas en hel del exotism men eftersom det är de goda krafterna som uttalat den så är det ju som vi alla vet helt okej) som migrationen framställs vara. Istället framträder en bild av ett samhälle, fjärran från Söders hippa caféer och surdegshotell där kommuner i glesbygden går på knäna för att vidmakthålla den ”Humanitära Stormakten”. Svensken i gemen må vara konflikträdd och knyter oftare handen i byxfickan än att protestera, åtminstone öppet men förr eller senare måste missnöjet få ett utlopp. Detta visade sig i valet då Sverigedemokraterna blev tredje största parti.

Även detta verkar komma som en överraskning för medieeliten som desperat försöker hitta förklaringsmodeller. Det diskuteras, stöts och blöts. Förment söker man hitta beröringspunkter och modeller till att förstå hur närmare 13 procent kunde rösta på ”de onda” och ändå missar man målet.

Migrationspolitiken! Väljarna la sina röster på Sverigedemokraterna därför att man vill se en förändring. Detta innebär inte per automatik att svensken är rasist eller ”främlingsfientlig” utan att det finns ett missnöje med att man som invånare i Ställdalen, Hultsfred eller Tierp måste bära ansvaret för västvärldens mest extrema invandringspolitik. Svaret är inte konstigare än så. Medie- och politikereliten må grina illa åt dessa stängda hjärtan men å andra sidan finns det få asylboenden på Södermalm så igenkänningsfaktorn torde vara lika med noll.

Dock lär det inte bli en förändring inom den här mandatperioden, snarare så verkar de sju etablerade partierna vara ännu mer övertygade om att fortsätta på inslagen väg. Definitionen av dårskap är att upprepa samma misstag och förvänta sig ett annat resultat. Jimmie Åkesson kan lugnt luta sig tillbaka och se fram mot 18 till 20 procent av rösterna 2018. Det ironiska i det hela är att ett vanlig förekommande ord i diskussionen synes vara ”ansvar” – ofta riktat mot andra länder i EU men på hemmaplan verkar man ha glömt bort ordets rätta innebörd.

© denna blogg och författaren till texten.

”Det skulle ju kunna gynna Sverigedemokraterna”

Sedan flera år tillbaks vidtas inga åtgärder mot den organiserade människosmugglingen i Sverige, trots att den omsätter flera miljarder. Den organiserade människosmugglingen har i praktiken fått amnesti och får härja fritt. Detta trots att utlänningslagen bygger på att vi ska ha en reglerad och kontrollerad invandring.

Ovanstående är ett utdrag ur artikel Människosmugglare tillåts härja fritt i Sverige i Dagens Samhälle, skriven av gränspolisen Göran Larsson. Han skriver vidare:

I år förväntas 100.000 personer söka asyl i Sverige. De som använt sig av människosmugglare har ofta förstört sina id-handlingar eller lämnat tillbaka förfalskade id-handlingar till smugglarna för återanvändning. De allra flesta är sedan ”papperslösa” när de anländer till Sverige och säger ordet asyl till polisen eller Migrationsverket. De uppger sedan en identitet, men kan inte bevisa den eftersom det saknas handlingar.

I många år har miggorna varnat för asylbedrägerier och för människosmugglare och för en massa annat som den humanitära stormaktens ledare Reinfeldt (och alla andra partiledare också) valt att strunta i.

Också gränspoliser har skrivit på bloggen om hur grovt kriminella (mördare, våldtäktsmän etc) släpps rakt ut på gatan efter avtjänat straff för att det inte finns en säkert fungerande samordning mellan polisen och dem som ska transportera iväg dessa brottslingar som i sina domar dömts också till utvisning.

Äsch, sådant har inte regeringen befattat sig med, det skulle ju kunna ”gynna Sverigedemokraterna”, som är det ständiga mantrat som ursäktar att man låter Sverige intas av människor som inte har någon som helst anledning eller rätt att befinna sig här. Så det här är absolut inget nytt – och borde inte vara nytt för dem som under åtta år suttit och förvaltat galenskaperna och tillåtit att de fortgått och ökat. Men de har valt att låtsas som det regnar eftersom ett annat förhållningssätt hade kunnat ”gynna Sverigedemokraterna”. Och ingen kommer att göra något nu heller, för man kan inte göra något i Sverige som kan ”gynna Sverigedemokraterna”. Och att upprätthålla lag och ordning är i Sverige kan man inte göra på asylområdet eftersom det skulle kunna ”gynna Sverigedemokraterna”.

Så ser det ut i vad Fredrik Reinfeldt under sin tid som statsminister utropat till humanitär stormakt. Bland folket som levt under hans regim i åtta år har begreppet inte fått fäste, där används allt oftare och allt högre – efter att ha startat som sällan hörda viskningar – det mycket starka ordet ”landsförräderi”.

Läs också bland annat dessa texter:
En gränspolis: ”Underligt nog jobbar både Migrationsverket och polisen utifrån samma lagstiftning. Vi har också samma uppdragsgivare, folket och regeringen. Ändå blir det så fel.” – 12 december 2012
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!” – 16 januari 2013
Fakta och sanningar försvinner inte hur mycket man än låtsas som om de inte existerar. – 19 januari 2013
Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. – 2 juli 2013
En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.” – 10 oktober 2013
Myndigheter måste samköra register! – 7 december 2013
En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!” – 30 januari 2014

Och här finns alla de – hittills – 2.793 texterna under kategorirubriken Asyl&Migration (inklusive miggornas berättelser).

© denna blogg. Korta utdrag tillåtna, men länka alltid till originalinlägget så att hela kontexten finns tillgänglig för den som läser.

…och snart är det val igen # 11: Vad hände med demokratin i Sverige?

Jag vandrade ner mot Nytorget på lördagen den 13 september, vid 16.30-tiden. Solen sken, det var en varm och klar höstdag som nästan kändes som en sommardag. Det var mycket folk i rörelse och när jag närmade mig parken, som bara ligger ett stenkast från där jag bor, såg jag att det stod massor av polisbilar utspridda överallt runt den lilla parken och att det vimlade av poliser på Skånegatan och Nytorgsgatan.

Det enorma uppbådet var föranlett av att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, SD, snart skulle tala där, inte av att Sverige hotades av en attack av något slag eller att det förkommit okontrollerade slagsmål eller annat kriminellt och hemskt. Nej, det handlade om att en politisk person, en ledare för ett riksdagsparti, skulle tala i vår lilla, normalt så lugna park på Södermalm!

Jag pratade med ett antal poliser, det myllrade verkligen av dem, de var hundratals. Uppbådet var massivt, ett mycket stort antal polisbilar och piketbussar fans på plats liksom poliser till häst, poliser, poliser, poliser och kravallstaket. De tyckte själva inte att det är klokt att det har blivit så här i Sverige i en valrörelse. Och sa att det inte är bara är när Sverigedemokraterna talar som det blivit hätskt och behövs polisbevakning, även om det kanske är extra mycket bråk just vid deras tillställningar. Att det under några timmar en solig septemberlördag ska behöva kommenderas hundratals poliser ut utöver den ordinarie polisstyrkan för att en politisk ledare av ett riksdagsparti i en (numera så kallad?) demokrati ska hålla ett tal, är helt horribelt.

”Det kostar miljoner av allas våra skattepengar”, sa en av poliserna och suckade.

Vad är det för fel på folk? Varför kan man inte bara låta alla – från höger till vänster, från röd till blå – tala fritt utan att man kastar stenar och bråkar och slåss?

När upphörde det här landet att vara en demokrati? Och hur kan man kalla det ”en humanitär stormakt”?

Tillägg efter att inlägget publicerats

Det kom ett mejl:

Hej Merit!
Tack för ett, som vanligt, klokt och insiktsfullt inlägg.

Jag bor alldeles i närheten av Nytorget och såg hela spektaklet från första parkett.
Vad du inte nämner, du kanske inte var i närheten längre eftersom det inträffade vid 18-tiden när arrangemanget på Nytorget var tänkt att börja, är att även kyrkan deltog i försöken att tysta demokratin. I stället för en vanlig helgmålsringning från Sofia kyrka hördes en minst 10 minuter lång klockringning, med alla klockor dessutom för att få största möjliga effekt. Jag frågar mig om detta är bestämt och beslutat från Svenska kyrkan eller om församlingen eller en enskild person har kommit på idén? Beklämmande är det hur som helst.

© denna blogg.