Uppgifter om hur grannländerna hanterar ålderstester av personer som söker asyl som minderåriga men misstänks vara äldre har funnits hur länge som helst, Sverige Television!

Klicka på textrutan för att ta del av hela inslaget.

Nu vaknar Sveriges Television. Nu, i slutet av år 2016! Trots att dessa upgifter – om hur det ser ut i våra grannländer vad gäller ålderskontroller – funnits tillgängliga, lätt tillgängliga dessutom – i andra länders medier och här på bloggen under många, många år.

Här är en del av vad man på SVT nu själva tar upp om hur det är i de övriga nordiska länderna när det  gäller dem som man i Sverige så envist kallar ”ensamkommande flyktingbarn”:

Danmark: Nästan tre av fyra var inte barn utan vuxna

– Sedan åldersundersökningar infördes har det visat sig att 70-80% av dem som uppgett att de varit barn, i själva verket varit vuxna. Det berättar Nils Bak vid Udlaendingestyrelsen, Danmarks motsvarighet till Migrationsverket.

Finland: Stor ökning av antalet asylsökande barn

De senaste månaderna har Finland sett en stark tillströmning av ensamkommande barn och ungdomar. Perioden januari-september sökte 1.075 unga asyl, under hela 2014 var det bara 196 yngre asylsökande. Finland använder samma metoder som Danmark för åldersbestämning och om en person vägrar genomgå undersökning betraktas hen som myndig.

Norge: Läkare vägrar utföra åldersundersökningar

Till skillnad från i Danmark och i Finland har det varit en omfattande debatt i Norge om metoderna för åldersbestämning. Barnläkarnas förening, men även Läkarföreningens styrelse rekommenderar sina medlemmar att inte utföra utredningar. Det är privata aktörer som gör handledsröntgen och Odontologiska fakultet i Oslo som utför tandröntgen.

Migri (det finska migrationsverket) anger klart och tydligt och – kan man tycka – självklart att:

Asylsökande som utan godtagbar orsak vägrar genomgå undersökningen betraktas som vuxna.

Och:

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Här några texter om ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande under tiden 9 november 2010 – 11 juli 2016, en period av ca 6,5 år: 

En socialtjänstanställd: ”Det står på exakt noll ställen att den anvisade kommunen ska göra en bedömning av åldern!”

En socialtjänstanställd skriver, efter att kvällen innan ha sett Uppdrag granskning i Sveriges Television:

Det här är skandal! Precis som jag misstänkte att det skulle bli, så säger Migrationsverkets representant inget om att en kommunanvisade ungdom är något annat än ett ensamkommande barn. I programmet Uppdrag granskning satt Magnus Bengtsson, processägare på Migrationsverket, och sa att det var ”upp till kommunerna att avgöra huruvida den anvisade var vuxen eller barn”. Men anvisningen som kommer med fax ser ut enligt följande.

Klicka på dokumenten för att se dem i större format.

 

 

 

 

 

 

Sidan 1 bifogas som bild och sidan 2 bifogas som bild. Sidan 3 är en bilaga med ”barnets uppgifter” alltså namn och födelsenummer samt mammas och pappas namn. Sidan 4 är kontaktuppgifter för socialtjänsten i ankomstkommunen. Det är vad som  står på sidorna 1 och 2 som är det relevanta i det här sammanhanget.

Det står på exakt noll ställen att den anvisade kommunen ska göra en bedömning av åldern!

Det står inte ens att Migrationsverkets uppgifter är uppskattade. Det står dock ”barn” på exakt åtta ställen och det har gjorts tydligt att kommunen inte kan överklaga anvisningen. Han, processägare Magnus Bengtsson, sitter alltså och blåljuger i Uppdrag granskning!

Kommentar: Motsägelserna, de allt mer desperata påhitten, svängningarna, utspelen och rättsliga ställningstagandena står som spön i backen, att hänga med i alla turer är hart när omöjligt. Det är idag oerhört svårt att veta vad som gäller från dag till dag på asyl- och migrationsområdet.

Utlänningslagen? Gäller den? Den följs i alla fall inte i den utsträckning en lag ska följas. Bland annat för att en del anställda på Migrationsverket personligen inte tycker att det ”känns bra” att utvisa människor. Och en flyktingaktivistisk barnläkare obstruerar och uppviglar (i brist på bättre ord tar jag till det) andra läkare att inte göra de nödvändiga åldersbedömningarna för att förhindra asylbedrägerier. Alla gör lite som de vill, som de ”känner”. Och rättsavdelningen på Migrationsverket spottar ur sig det ena rättsliga ställningstagandet efter det andra i en takt så att inte ens gammelmiggorna hänger med. I stället för att renodla det hela och inpränta i samtliga anställda (också personer ur den curlade 80-talsgenerationen som anställts – läs mer om dem här) att det är utlänningslagen och några bindande konventioner som gäller, inget annat. Absolut inte privata ”refugees welcome”-åsikter och givetvis inte heller motsatta, ”refugees not welcome”-åsikter.

Som sagt: Ingen vet! Inte ens processägare på Migrationsverket, som – om några – borde väl ändå veta vad som gäller. Hur ska de annars kunna agera processägare?

Här finns programmet Uppdrag granskning från den 31 augusti 2016 att se och en del texter att läsa.

© denna blogg. Vid ev citat, vanligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Klicka på textrutan för att komma till inslagen:

•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen

Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

Ack ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.

© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

Det är inga nyheter

Ibland, när jag söker efter något bland mina drygt 8300 (!) publicerade inlägg här på bloggen, så hamnar jag i inlägg som jag glömt eller förträngt. Och då kommer minnena kring texterna tillbaka och för med sig tankar och funderingar om vad som hänt sedan de skrevs. Som i detta osannolika fall, ett av tusentals lika osannolika, mer eller mindre hårresande saker jag skrivit om genom åren.

Klicka på text- och bildrutan för att läsa inlägget.

Det här inlägget är 8 år och 3 månader gammalt. vad har hänt med dessa och andra förfalskare sedan dess? Ingenting, gissar jag, precis som det berättas i det här inlägget. Ur texten:

Vid rättegången visade det sig att polisen hittat en hel förfalskarverkstad i lägenheten. Allt fanns för att förfalska vilka irakiska dokument som helst. Hur domen löd? Eftersom det inte gick att bevisa (!!!) att mannen förfalskat något frikändes han. Däremot dömdes han för att ha kört svarttaxi…

En annan text som också kom upp är från den 26 oktober 2010, alltså skrivet för 5,5 år sedan: En migga: ”Sagan om kejsarens nya (arbets-)kläder”. Ur den texten:

Omfamningen av Miljöpartiet blir bara värre och värre. Men det framstår som ett svårslaget rekord i fördumning när Miljöpartiet får applåder för att framföra argumentet att våra invandrare ger ökad utrikeshandel. De invandrare som avses är som bekant de som kommer från asyl- och anhöriginvandrarspåret, och de kommer främst från Somalia, Afghanistan, Irak, Eritrea och Kosovo. När blev det för EU en storsäljare att ordna handelsavtal för dessa länder? De finns knappt i statistiken.

Att det inte funnits information om galenskaperna på asyl- och migrationsområdet, att ”ingen har kunnat ana att det skulle bli så här” etc är ren och skär lögn. Läs gärna hela ovanstående inlägg, det innehåller information som man inte med bästa vilja i världen kan låtsas som om den inte funnits!

Och sist, men inte minst, kom jag in på den här texten från den 28 februari 2011, alltså skrivet för drygt fyra år sedan: Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ Det skrevs med anledning av att Migration Integration Policy Index – MIPEX i en ny studie som presenteras den 28 februari 2010 pekade på stora skillnader i hur väl olika länder lyckas med att ge invandrare och flyktingar möjlighet att delta i samhället. Enligt den hamnade Sverige på första plats bland 31 länder i Europa och Nordamerika. Röda Korset i Sverige i ett pressmeddelande den 28 februari konstaterade så snabbt att:

Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.

Men som så ofta var näsorna korta. De såg inte – eller låtsades inte se – det som jag framhöll i min text:

Sverige kanske har de bästa förutsättningarna efter vissa uppställda kriterier i studien, men att ha förutsättningar är inte detsamma som att verkligen ha förmåga att uppfylla och fullfölja dem!

En del av det som skrivits om här på bloggen i många år har nu – under galgen – börjat tas upp av svenska medier. Men som om det vore nyheter, vilket det ju absolut inte är! Väldigt mycket har varit känt hur länge som helst, men en stor del av journalistkåren har misskött sitt uppdrag. Den har kört med skygglappar och öronproppar och selektiva urvalsmetoder och av egna outgrundliga skäl inte rapporterat till allmänheten om en hel del sådant som varit väl känt och som allmänheten har haft rätt att veta.

Inte förrän nu, år 2015 och 2016, efter nära tre decennier av ständigt ökande asyl- och annan invandring till Sverige har Public Service utnämnt två – som de kallar dem – ”migrationskorrespondenter”, en för Sveriges Radio och en för Sveriges Television. Hur objektiva och mångsidiga deras reportage kommer att bli återstår att se. SR:s migrationskorrespondent har gjort en del redan, SVT:s dito har väl ännu inte riktigt kommit i gång. Hoppas att de börjar med att lära sig vokabulären (inte kalla asylsökande och migranter för ”flyktingar”, till exempel) och skalar bort de värsta flosklerna och att de har mandat att rapportera objektivt, mångsidigt, faktabaserat, sanningsenligt och korrekt.

Det finns även en hel del goda exempel på journalister och skribenter som på djupet verkar ha insett att de har varit enkelspåriga och okunniga på asyl-, migrations- och integrationsområdena och som nu beskriver dessa områden på ett mer balanserat och allsidigt sätt. Jag ska försöka hinna skriva något om dem också, det är inte mer än rätt.

Tips 1: Följ gärna bloggen så kommer information varje gång en ny text publiceras!
Tips 2: Alla texter om och från Finland från början av den stora migrantvandringen genom Europa (början av september 2015), finns samlade här.

© denna blogg.

Inte för Sverige

Naiviteten och okunskapen, antalet felaktiga benämningar och begrepp samt allehanda sammanblandningar av olika ”rätter” (rättigheter) i Sveriges televisions sändning om id-kontroller den 4 januari, var öronbedövande. Allmänhetens skepticism mot medierepresentanter, politiker, riksdagsledamöter är redan stor och den kommer inte att minska.

Farhågor finns att det inte kommer att bli ett gott nytt år i år. Tyvärr.

Inte för Sverige och det svenska samhället med sina närmare 200 ”utanförskapsområden” och mängder av så kallade no go-zoner.

Inte för Sverige, som under en tid redan varit på väg mot den stora förändring som nu är ett faktum och som märks och syns genom stor social oro och rädsla bland allt fler.

Inte för Sverige där mordbränder, hänsynslösa rån, mord, våldtäkter och fruktansvärt beteende mot polis, ambulans och brandkår blivit vardagsmat, något som det verkar som om vi alla bara förväntas acceptera.

Inte för Sverige med allehanda mer eller mindre upprörande krav på att orealistiska religiösa hänsyn (gällande muslimer, kristna är det inte så noga med) ska tas.

Inte för Sverige där  bristen på bostäder, på lärare, på socialsekreterare är monumental.

Inte för Sverige vad gäller sjukvården och tandvården. Kapaciteten räcker långtifrån till för oss alla.

Inte för Sverige, vilket man inser om man förmår vara realistisk och inte sitter med huvudet bland molnen: för att möjligheter att integrera alla de hundratusentals asylinvandrade och deras anhöriga som kommit under bara de senaste tre, fyra åren (och alla dem som kommit tidigare…) är totalt obefintliga.

Och så har vi alla nya kostnaderna som skattebetalarna förväntas stå för samtidigt som pensionärer, handikappade, fattiga, sjuka får det allt sämre.

Det går att sitta i en tv-studio eller att ha en av skattebetalarna finansierad, välbetald riksdagsplats och vara okunnig eller ideologiskt färgad så till den grad att man absolut och totalt vägrar se verkligheten. Men vart ska de som inte har välavlönade jobb och poster ta vägen? Hur ska de klara sig som bor mitt i det elände som just dessa som sitter inne i värmen, nästan i symbios har skapat? Det är absolut ingen tröst att veta att även dessa personer kommer att drabbas av det som sker i det allt mer ohanterbara land de bidragit till att skapa. Det tar bara lite längre tid innan de drabbas, men också de behöver tand- och sjukvård, också de har barn som ska gå i en skola där allt annat än studiero och respekt för varandra råder. Också de – och deras barn – kan råka ut för grova brott som kan vara följden av det samhälle som Sverige blivit, där tonen och beteendet mellan människor blir allt råare.

Ett samhälle utan sammanhållning, utan en gemensam grund som omfattas av alla invånare, ett samhälle utan klara och tydliga normer och värderingar som inte bara existerar på papper utan också i verkligheten och i människors inre, det blir ett splittrat och farligt samhälle.

Där är Sverige nu. När svenskar släpper tanken på ”alla människors lika värde” och går till angrepp på olika sätt mot de invandrade. När asylinvandrare säger rent ut att de inte har en tanke på att 1) jobba här och 2) aldrig kommer att vilja integreras i det svenska samhället och 3) att de föraktar svenskar, då är splittringen ett faktum och läget är allvarligt och farligt.

OBS! Att det finns många asylinvandrade som åtminstone på ytan anpassar sig och som de facto kommer in i samhället, det är också ett faktum. Och det är givetvis bra. Men att integreras, att på riktigt och på djupet känna sig som en del av ett helt nytt land som man gör när man omfattar dess språk, historia och värderingar, det lär ta minst tre generationer. Och i ett land som inte betonar sin unikhet och sitt sätt att leva; där man inte visar stolthet över sitt lands kultur och traditioner och vill förmedla det, i ett sådant land har hitkommande från andra länder och kulturer inte en chans. I ett sådant land råder djungelns lag och det blir de svagare, de snälla och välmenande, de naiva och blåögda som drar de kortaste stråna.

Nej, något riktigt gott nytt år blir det inte. Inte för Sverige.

© denna blogg.

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

Om SVT Debatt och Svenska Yles Obs debatt

Det svenska debattklimatet är tyvärr alltför ofta uselt på så gott som alla nivåer och i alla medier och fora. Spridda öar av sansad debatt, respektfull diskussion, lågmälda samtal, informativa och intressanta meningsutbyten finns lite här och där, men de är tyvärr inte i majoritet. I stället matas svenskar bland annat via Sveriges Television med debattprogram som Debatt där de medverkande tillåts smäda varandra och vara ohyfsade, respektlösa och abrupt avbryta varandra..

Sveriges Televisions program Debatt är ofta obehagligt, inte sällan med mobbliknande tendenser bland publiken och en otrevlig ton mellan dem som ska debattera eller diskutera saker ur olika vinklar. Och med programledare som inte klarar av att se till så att sans och balans, hyfs och vett präglar programmen. Dessutom: att klämma in tre ämnen på 45 minuter är tämligen meningslöst, det blir varken hackat eller malet. Folk avbryts och får inte tala till punkt och medan ett ämne diskuteras är man redan på väg in i nästa ämne som också snabbt ska avhandlas. Det är ovärdigt och fördummande med sådana program i ett land som kallar sig civiliserat. Att någon överhuvudtaget ställer upp för att få haspla ur sig något snabbt medan motdebattören och/eller programledaren avbryter, är helt ofattbart.

För alla er som skulle vilja se och höra lite lugnare, lite sakligare och mer respektfulla debattprogram, kan jag tipsa om Svenska Yles program Obs debatt. Här är det senaste från den 27 augusti (kan ses t.o.m. 27 augusti 2016), som handlar om ”Hur ska vi hantera den tilltagande flyktingströmmen till Europa?”

Se programmet, det lugna tempot, respekten även mot den/dem som tycker annorlunda till och med i en debatt i det här mycket svåra ämnet, gör att man både hinner tänka och reflektera över vad som sägs. Notera att programmet är drygt en timme långt och att de avhandlar endast ett ämne och att ingen publik stör debatten/samtalet. Klicka på bilden nedan för att komma till programmet.

Tankar kring Nya Moderaterna och begreppet ”ansvar”

Anna Kinberg Batra, partiledare för Nya Moderaterna, skriver på Facebook:

Straffen för flyktingsmuggling behöver skärpas och fler EU-länder måste ta sitt ansvar.

Hon har varit på Sicilien för att se hur mottagandet av asylsökande och illegala invandrare går till där och intervjuas om det i Sveriges Televisions program Gomorron (kan ses t.o.m. den 16 augusti 2016). En intervju som inte tillför mycket annat än en ökning av den frustration många känner (vilket också manifesteras i de otaliga kommentarerna på Nya Moderaternas egen Facebook-sida.)

Det är en aning tröttsamt att höra det ständigt upprepade:

Fler måste ta sitt ansvar.

Det är ju inte Nya Moderaternas – eller andra svenska partiers – sak hur och om andra ”tar ansvar” eller inte. Det är inte Nya Moderaternas (ett litet politiskt parti i ett litet tämligen oviktigt land i världen) sak att säga att andra ”måste ta sitt ansvar”, alltså ”ansvar” modell Nya Moderaterna och Sverige. Andra länder och andra folk ser helt annorlunda på begreppet ”ansvar”, de delar inte den svenska tolkningen av det.

Det tycks även vara svårt – inte bara för Nya Moderaterna utan också för politiker i andra partier – att inse att de inte är utsedda till världstolkare av begreppet ”ansvar” och att de inte heller har någon rätt att kräva att andra ska tolka det på svenskt sätt. Inte ens trots att Nya Moderaterna utropat Sverige till Humanitär Stormakt. För det är ju knappast någon annan i världen som ser Sverige som en sådan…

I andra länder tar man alltså ansvar för sitt folk och sitt land och näpser inte Sverige; i varje fall kräver man inte översittaraktigt att Sverige ”måste” det ena eller det andra (ens om det skulle finnas anledning till det). Det rätta – och det enda – Nya Moderaternas faktiskt kan göra är att ta sitt ansvar på hemmaplan. Det har partiet inte gjort på asyl- och migrationsområdet – orden, retoriken, flosklerna finns där men inte ett realistiskt och verkligt ansvarskännande agerande.

Det finns också ett ganska passande ordspråk i sammanhanget:

Man ska sopa rent framför egen dörr (=se till att man själv inte kan kritiseras för något som man kritiserar någon annan för).

Till slut: Jag fick några långa och innehållsrika och förklarande meddelanden från riksdagsledamoten Christian Holm Barenfeld, Nya Moderaterna, i samband med att jag ifrågasatte ovanstående och även beklagade att partiet så starkt gick ut och promotade en debattartikel om att ”stärka landsbygden” samma dag som de fruktansvärda knivmorden på Ikea i Västerås ägde rum, men inte sa ett ord om det förskräckliga dådet. Ett av dem publiceras här, och jag vill påpeka att jag uppskattar att Christian Holm Barenfeld både snabbt och tydligt bemötte min kritik och mina frågor som han gjorde, det har han min respekt för.

© denna blogg.

De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige!

Ur ett reportage i Sveriges Radios program Studio Ett –Tre syriers liv påverkas av migrationsverkets långa köer – idag.

Stackars Maali, en ung syrier som intervjuas i det här reportaget, vet inte att han här i Sverige stämplas som rasist, främlingsfientlig, islamofob och inhuman när han ställer sina frågor till reportern där han ifrågasätter de ohanterliga mängderna asylsökande i Sverige:

Varför fortsätter Sverige att ta emot så här många flyktingar, när ni inte verkar klara av det? Det bildas ju långa köer på Migrationsverket som leder till att vi som väntar och våra familjer får stora problem. Och sedan verkar ju Sverige inte heller ha tillräckligt med bostäder eller jobb åt alla som kommer hit. Systemet verkar vara överbelastat så varför fortsätter ni då att ta emot så många?

Ungefär detsamma uttryckte en annan asylsökande sin förvåning över i avsnitt 11 av Uppdrag granskning som visades i Sveriges Television den 25 mars.

Det ska tydligen klarögda utomstående till för att säga som det är. Medan de godhjärtade – eller enbart obegåvade – ”inomstående” förbluffande nog tror att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! Jag har sagt och skrivit det många gånger förut: Det gör det inte! Man borde i Sverige för länge sedan ha lärt sig av de flesta övriga 27 EU-länderna vad ansvar är och slutat propagera för att andra länder ska ta efter den aningslösa och obegåvade ansvarslöshet som råder i Sverige.

© denna blogg.

Be my guest # 109 Mirka Kettunen

Mirka Kettunen är frilansjournalist och författare. Han har jobbat på bland annat Sveriges Television och Sveriges Radio. 

Utöver det har Mirka en Bachelor of Science i statsvetenskap, har studerat film i Tjeckien, rest runt jorden och varit bosatt och studerat i både Mellanöstern och Centraleuropa.

Efter att ha hört Sveriges Radios journalist Helena Groll ställa en fråga till Israels ambassadör Isaac Bachman i Studio Ett den 17 februari, väcktes en och annan fråga. Ambassadören ombads redovisa vilken skuld judarna själva bär till att de blir utsatta för terror och attacker.

Jag förutsätter att den nye palestinske ambassadören i Stockholm kommer att få bråda dagar att förklara varför PA inte arbetar för demokrati i sina egna områden. Å andra sidan kommer vederbörande inte att få frågor om demokrati, feminism, vart biståndspengarna faktiskt går eller frågor om jämlikhet – därför att det inte anses politiskt korrekt att ställa sådana frågor till vissa personer. Medan andra måste förklara sig.

Enligt västerländsk, framförallt svensk, vänsterlogik ses palestinierna som en ädel, men plågad elit, som för en rättvis kamp. I Sverige anses dessutom Fatah vara ”Socialdemokraternas älskade systerparti”. Följer man debatten så förefaller det som om palestinier verkar vara fria från själviskhet, egennytta och onda uppsåt. ”De vill fred”, antyds det direkt och indirekt av framförallt svenska medier. Men just bland dem finns de så kallade ”moderata krafterna” i Mellanöstern. Socialdemokratiska politiker har, bland de i den övrigt korrupta politikerna i arabvärlden, hittat de ”moderata krafterna” just bland palestinierna. Kan det ha att göra med att svenskar inte talar arabiska och inte heller förstår kulturen i Mellanöstern? Kan det ha att göra med att man alltid i Sverige väljer en sida och vägrar ha en diskurs och ett ifrågasättande av alla parter? Det har hänt förr, så varför inte nu? När det väl började komma rapporter om Röda Khmerernas folkmord, så fanns det många inom den svenska vänstern som var övertygade om att det var en lögn. Varför skulle just Fatah vara ljusets och den västerländska demokratins fackelbärare? Vad har de gjort för att bevisa det?

Egendomligt att palestinierna, denna lilla grupp av araber som bara är ett av många arabiska folk och en av många muslimska grupper, ges en så hög status i Sverige. De framställs alltid som om de vill väl, medan det är ”dom”(=judarna) som saboterar. Det är säkert ”dom” som tvingar Abu Mazen att sitta kvar även om hans mandatperiod löpt ut för flera år sedan. Denna grupp har fått sin synliga plats på grund av sin närhet till ”dom” (=judarna). Vore det så att man verkligen brydde sig om ockuperad mark och förtryckta folk, så skulle väl de politiskt korrekta Sverige marschera för andra minoriteter i Mellanöstern och världen.

För vem går ut och marscherar för rättvisa för Polisario i Västsahara? Vem skapar dyra kampanjer för att bojkotta Maroc-citrusfrukter? Vem står upp för assyrier/syrianer eller för kurder och jobbar för eller erkänner deras ambassader? Kurderna har ju i cirka 20 år haft en fungerande stat i norra Irak. Har de fått samma förbehållslösa stöd, kallas deras partier för ”systerpartier”, blir de påhejande av nån svensk regering eller ett svenskt politiskt parti? Häromåret bevakade jag som journalist Vänsterpartiets årliga kongress. De öppnade med ett minst 30 minuter långt anförande och hyllade, förbehållslöst naturligtvis, den palestinska kampen.

Och ur de ”tomma ladorna” skrapade uppenbarligen den nuvarande regeringen, nästan lite magiskt, fram hundratals fräscha miljoner. Var det kanske runt 750 miljoner kr? Pengarna går till de ”moderata” krafterna bland palestinierna. De är inte korrupta, maktfullkomliga, utan ”moderata”. Moderata i förhållande till vad? Finns det någon som kollar kvittona och vart pengarna går och hur de används? Finns det någon redovisningsskyldighet för dessa pengar? Det verkar inte ställas några krav på eller motfrågor till dem. Våra skattepengar går till en organisation som lär ut judehat i sina skolor. Sponsrar de kanske terrorism mot staten Israel? Vem undersöker detta bland svenska journalister? Vem skulle våga publicera påståenden och fakta när det kommer fram att Fatah inte är en distingerad samling västerländska skrivbordsdemokrater?

Abu Mazen var här för att öppna en palestinsk ambassad, som högst troligt är betald och beskyddad av svenska skattepengar. Fick han frågor som:

”What’s your part in the problem and violence? What’s your responsibility for the violence towards and among your people? Are you planning to have free elections? Oh, not? Why?”.

Knappast. Sådana frågor ställer inte svenska medierepresentanter. Det är inte politiskt korrekt. Judar kan man däremot alltid ställa till svars och ifrågasätta.

På 1990-talet bodde jag i ett arabland. Först studerade jag arabiska i Sverige i två år, därefter i Mellanöstern. Då läste jag akademiskt om, och levde i, kulturen. Det gör mig inte till expert. Det kan inte få mig ens att påstå att jag kan en bråkdel om Al ‘alam al-‘arabiyya. Men svenska journalister däremot känner sig som experter i Mellanöstern-frågor bara de fått en sak förklarad för sig av den ena sidan.

Nu börjar logiken här i väst likna det som jag såg dagligen i Mellanöstern. För dem var det en del av människors vedertagna sanning:

”Om det händer nåt – så beror det på judarna. Om det inte händer nåt – så beror det på judarna”.

Helena Grolls fråga är helt i linje med detta. Den frågan är inte ett resultat av en journalists påstådda övertramp eller felsägning. Det är en del av ett system.

Det är nog bara en tidsfråga innan man här, så som i Jordanien, öppet säljer Mein Kampf och Zions vises protokoll på gatan. Troligen på arabiska, så att svenskar eller svenska politiker vet inte vilka dessa ”historieböcker” är. Och även om de visste, så skulle troligen ingen svensk ändå ingripa.

© denna blogg och Mirka Ke.

 

Snart är härdsmältan på asylområdet i Sverige total

Hans Andersson (S), ordförande för Åtvidabergs kommunfullmäktige, är starkt kritisk till hur Migrationsverket ”sätter hela det demokratiska samhället ur spel” och säger i inslaget Toppolitiker avgår i protest mot Migrationsverket, till Sveriges Television:

Jag frågar mig om politikerna på riksplanet, genom att tillåta Migrationsverket att handla som man gör, helt tappat kontakten med väljarna och den verklighet som våra kommuner lever i.

Inte konstigt alls att tålamodet tar slut. Det är redan kaos på så många ställen, både på asylboenden och i kommuner och i små byar där man placerar asylsökande som snabbt beviljas PUT utan ordentliga utredningar om vilka de är, varifrån de kommer och varför de är här. Plus att det ju också kommer människor som faktiskt har asylskäl, som ska börja sina liv här. Ett av många problem är att ingen tar reda på – och ingen därför riktigt vet – vilka som faktiskt är asyl- och skyddsbehövande och vilka som inte är det. Ett annat och stort problem är att det är för många asylbedrägerier som inte tas itu med.

Och hela tiden blir det värre. Mycket värre. Miggorna har varnat i flera år. Jag har varnat. Andra har varnat. I Sverige har man inte – till skillnad från till exempel i de nordiska grannländerna –  följt sin egen utlänningslag. Man har inte gjort ordentliga asylutredningar, man har inte tagit till verktyget ”uppenbart ogrundad ansökan” och man har inte krävt att aylsökande ska styrka sin identitet (och ålder, i förekommande fall). Inte heller har man sett till att alla de som inte beviljats asyl eller uppehållstillstånd har lämnat landet.

Som det ser ut idag börjar resurserna såväl penningmässigt som personal-, sjukvårds-, bostads- och skolmässigt bli uttömda. Att tålamodet börjar ta slut hos ett folk som i grunden är medmänskligt och vill hjälpa människor i nöd, är ett faktum. Men det är som med ett gummiband: tänjer man det för mycket så brister det till slut. Och regeringen och riksdagen har tänjt på det svenska folkets gummiband så till en grad att det nu rister vilken dag som helst.

Tålamodet med den uruselt skötta asylinvandringen är som sagt på upphällningen. Det visar inte minst exemplet från Åtvidaberg. Och många andra kommer att följa i Hans Anderssons spår, det är ett som är absolut säkert.

© denna blogg. Vid ev citat, var vänlig länka till en här texten.

Ur journalistreglerna i Finland: ”Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.”

Under rubriken UG har rätt i att många inte vågar berätta om sina erfarenheter  skriver jag på Newsmill ungefär detsamma som jag skrivit och sagt i många år redan. Anledningen till att jag skrev den här texten var att programmet Uppdrag granskning i Sveriges Television äntligen tog upp detta problem. För ett problem är det i en demokrati, att en del människor tar sig rätten att smutskasta och svartmåla andra människor för att dessa inte ser världen på samma sätt som de smutskastande och svartmålande, eller har andra åsikter eller känner till andra fakta än de. Ett stort problem. Vilket jag tar upp i min text på Newsmill.

Jag gör också en liten jämförelse med hur olika man ser på journalistiken i Sverige och Finland.

I Sverige är det som vanligt kollektivistiskt och opersonligt. Man talar om ”massmedier” som har ”en roll i samhället” och det påpekas att ”allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling”.

I Finland fokuserar man på individen, den som är (inte bara kallar sig) journalist:
• Journalister är i första hand ansvariga inför sina läsare, lyssnare och tittare. Dessa har rätt att få veta vad som händer i samhället.
• Det är journalisters plikt att sträva efter en sanningsenlig informationsförmedling.

Här ett kort utdrag ur min artikel, som borde få alla människor i Sverige att bli förtvivlade:

Jag har träffat förtvivlade människor ur journalistkåren, från Svenska kyrkan och politiker som bett att få träffas i hemlighet (!) och prata om hur åsiktsförtryckta de är när det gäller områdena asyl, migration, integration. Hur illa de mår när de inte vågar uttala den minsta kritik eller ifrågasätta något på dessa områden, inte ens ställa frågor som kan låta kritiska. De berättar om de politiskt korrekta åsikter, som människor i deras omgivning vidhåller, även när fakta visar att de har fel. De berättar om hur det här gör att de bryts ner psykiskt.

© Denna blogg.

Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti

I Agenda den 10 mars handlade det – igen – om att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet 1) frivilligt eller 2) om detta inte sker: med tvång. Det finns inget konstigt eller felaktigt i detta, det är vad lagen stadgar och vad regeringens, riksdagens och deras myndigheter (i detta fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdent) ska se till sker. Och samma typ av lagar gäller också i de allra flesta länder i världen.

Ändå får en riksdagsledamot under drygt sju minuter i ett av Sveriges Televisions viktigaste samhällsprogram, Agenda, sitta och krumbukta och svamla sig undan vad som är hennes ansvar, lika väl som alla andra inblandade parters, nämligen att försvara de lagar som stadgats och ska efterlevas för att Sverige ska förbli en rättsstat. Det är sådana här personer som undergräver tilltron till lag och rätt och Sveriges Television, Public Service, bidrar till att huvudlösa resonemang sänds ut till folket när de sänder sådant här, i princip oemotsagt förutom programledarens fåfänga försök att få svar på några relevanta frågor. Vilket hon inte får utan hon duschas i ett regn av floskler och svammel och sedan ger hon upp.

Var och en kan själv titta på inslaget och bilda sig en egen uppfattning om såväl riksdagsledamotens uttalanden som om Public Service ”opartiskhet” här. Inslaget är 7 min 18 sek långt.

Några exempel – direkta citat ur inslaget – ges här:

Riksdagsledamoten (R): Om det är så att en person som, om han skulle bli avvisad till hemlandet, skulle dö av sin sjukdom, och inte få någon vård, så tycker vi att det är helt rimligt att den personen får en möjlighet att stanna i Sverige. Vi ska inte avvisa människor till en sådan situation, när de riskerar att dö.

Det är idag mycket svårt att få stanna trots att det inte finns vård i hemlandet eller trots att man inte har någon möjlighet att tillgodogöra sig den vården. Eller har råd.

Kommentar: Det är en migrationspolitisk talesmans skyldighet att känna till utlänningslagen! Och att den inte ger rätt till ”sjukdomsinvandring” till Sverige. Att det faktum att man inte har råd med sjukvård i sitt hemland eller att vården är annorlunda än här eller annat liknande, inte är skäl enligt lagstiftningen för att Sverige ska bevilja uppehållstillstånd. Det är endast när vård överhuvudtaget inte ens existerar i hela landet som man kommer ifrån, som livshotande sjukdom i undantagsfall kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det måste en riksdagsledamot, som för sitt partis talan i dessa frågor, känna till och även säga!

Under min tid som asylombud hände det egentligen bara två gånger att någon av de asylsökande jag var ombud för eller på andra sätt hjälpte, fick uppehållstillstånd på grund av just sjukdom. Om det ena fallet kan man läsa i texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! det andra fallet liknande detta. I texten från den 23 oktober 2009 skrev jag bland annat följande:

Migrationsverket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Man bör inte agera ”migrationspolitisk talesman” om man inte behärskar området, och regeringen ska inte sluta överenskommelser med partier som inte håller sig till de lagar riksdag och regering stiftat utan som agiterar emot dem och undanhåller fakta – eller inte känner till dem – vid framträdanden i media!

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).

Här följer nedtecknade utdrag ur programmet. Svaren riksdagsledamoten ger på programledarens upprepade frågor borde rendera henne Stora Bortsnackarpriset – alla kategorier!

Programledaren (P): Även om sjuka och barnfamiljer som varit här länge skulle få stanna så kommer det ändå att finnas en grupp kvar av papperslösa. Hur ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, tycker du?

R: Ja, det finns ju ganska många personer som lever som papperslösa i Sverige idag. Och det samarbete som vi har med regeringen innebär inte att vi kan ändra all politik men däremot så kan vi ta små steg i…

P avbryter eftersom hon märker att hon inte får något svar: Men nu vill jag vara konkret här. Hur vill ni att dessa människor ska förmås att lämna Sverige?

R: Personer som undanhåller sig avvisning, kanske gömmer sig för att de är rädda för att de – kanske  – skulle riskera förföljelse eller tortyr i sina hemländer (rdl låtsas inte om att de redan har fått sina ärenden prövade i två instanser… Min anm.). De lever i en väldigt utsatt och marginell situation och de reformer som vi har gjort och kommer att göra nu, med regeringen, är att ge alla papperslösa rätt till hälso- och sjukvård, rätt till att gå i skola…

P, som uppenbart inte får något svar på sin fråga: Ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, det är min fråga.

R, som hittills svamlat bort tiden utan att svara: Jag tycker att i första hand så ska Polisens resurser gå till att klara upp brott. Att se till så att Sverige kan öka andelen uppklarade brott, inte att hitta människor som lever utan tillstånd. Men visst kommer det alltid att finnas fall där personer kommer att avvisas, ibland med tvång också. Det är så som lagstiftningen ser ut idag.

P: Tycker ni att det är bra?

R: Vi tycker att det borde vara fler som får möjlighet att stanna från början. Det är där som fokus måste läggas.

P: Men tycker ni att man måste acceptera ett visst mått av tvång här, att man avvisar och utvisar människor med tvång?

R: I dagens samhälle så går det inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring och det finns en väldigt stark riksdagsmajoritet för att fortsätta att ha det så. Däremot…

P avbryter: Men det kan ju vara så att de du nämner som gömmer sig av goda skäl, säger du?

R: Ja, och därför så vill inte vi att Polisens resurser ska ritas till att jaga papperslösa…

P bryter in igen: Men hur ska man förmå dessa människor att lämna, då?

R: Alltså det som man måste förstå är att de här personerna lever under väldigt svåra förhållanden och är väldigt rädda. Därför så borde… För att man ska kunna få ett hållbart migrationssystem och ett hållbart asylsystem  så måste man se till så att det blir mer humant från början. För om det blir mer humant från början och fler får stanna så kommer färre också att gömma sig och fler kommer att respektera…

Programledaren fortsätter med att ta upp diverse formuleringar i MP:s överenskommelse med regeringen och svamlet från riksdagsledamoten fortsätter. Det är bara att själv titta och lyssna för att ta del av det. Det här avsnittet av Agenda (totalt 7 min 18 sek) ligger kvar i minst 30 dagar från den 9 mars 2013.

Betänk att när riksdagsledamoten talar om att ”Polisens resurser ska gå till att klara upp brott”, så ska man veta att illegal vistelse i landet också är ett brott som Polisen är skyldig att klara upp. Att uppåt 50.000 personer befinner sig i landet utan rätt till det och att Sverige i de flesta fall inte ens med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de är här (eftersom de i över 90 procent av fallen inte visat några handlingar för att styrka identitet, medborgarskap eller ”asylhistoria”), är ett scenario som kan utvecklas och få katastrofala följder. Det är rikets styrande mäns och kvinnors skyldighet att skydda landet och befolkningen från faror, inte att sitta och agitera för att lagar och regler ska brytas mot!

Notera att det är en helt annan sak – och absolut tillåtet och även önskvärt – att aktiva människor både inom och utom politiken framför sina åsikter och försöker få till stånd ändringar på olika områden, om de tycker att sådana behövs. Det kallas ”demokrati” och så har alla rätt att agera. Att vara lagstiftande riksdagsledamot och vilseleda folk och agitera mot att gällande lagar upprätthålls, det är inte okej, det är inte ”demokrati”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”

”Fattigdom kan också manifesteras på ett språkligt plan”, skriver den ideella organisationen Språkförsvaret i ett brev till Sveriges Television.

I just den meningen håller jag helt med; detsamma har jag sagt och skrivit många gånger. Språket är nyckeln till samhället, till livet, till gemenskapen; språket är det som gör att vi kan kommunicera med och förstå varandra. För den som lever och bor i Sverige ligger det en stor fattigdom i att inte behärska sitt modersmål (om man är svensk) eller sitt nya lands språk (om man är utlänning). Fördelarna med att tala en korrekt, nyans- och ordrik svenska är nästan oöverblickbara, och det borde vara varje människas absoluta rättighet, men också skyldighet, att få lära sig tala och skriva sitt modersmål obehindrat och väl. Och varje invandrares rättighet, men också skyldighet, att lära sig sitt nya lands språk så bra som någonsin möjligt, av bästa tänkbara och – givetvis – infödda svensklärare.

I Sverige blev svenska språket märkligt nog ett officiellt språk så sent som den 1 juli 2009! Bättre sent än aldrig, kan man väl med en stor portion välvilja säga, sedan 3,5 år tillbaka är det äntligen fastslaget i lag att svenskan är landet Sveriges officiella, nationella språk.

Språkförsvaret påpekar i sitt brev till Sveriges Television, helt riktigt, att:

I sändningstillstånden för SR, SVT och UR sägs det att dessa skall ta ett ökat kulturansvar och särskilt värna om svensk kultur och musik samt det svenska språket. Språkvårdsfrågor skall beaktas i programverksamheten.

Det tål att påminnas om! Språkförsvaret skriver egentligen för att peka på att Sveriges Television, likt NRK, borde ha översatt programmet Why povertys titel. De framhåller att samma program nyligen sändes i NRK2 under namnet ”Hvorfor fattigdom? De fattiges historie” – vad var det som hindrade Sveriges Television att använda landets officiella språk? Språkförsvaret:

Vi förstår nämligen inte varför SVT har behållit den engelskspråkiga titeln i stället för att ersätta den med ”Varför fattigdom?”.

Engelska är varken huvudspråk eller nationellt minoritetsspråk i Sverige.

Så rätt. Det ska bli intressant att ta del av svaret från Public Service-företaget.

© Denna blogg.