En migga: ”Det handlar alltså om romer.”

En migga:

De andra

En konsekvens av den svenska självgodheten är den svenska fegheten. För när det egna fögderiet enligt legaldefinitionen alltid är fritt från skuld och bäst i världen så uppstår skrattretande företeelser när trumpeterna i tevestudions soffor och inför tv-kameror och i ledarstick försöker hitta just någon annan. Som ska göra det.

Det handlar alltså om romer.

Och där slog ryggmärgsreflexerna till med hastigheten hos en högenergilaser. Hos alla som läser detta.

2008 var frågan aktuell i Uppdrag granskning och SVT Debatt och de större dagstidningarna. Det slutade med att åtta barnfamiljer från Rumänien i en av landets största städer fick gå före i bostadskön, fick totalförsörjning utan några krav på motprestation inklusive gratis sjukvård och skola. Idag, drygt 5 år senare, är det 2 av de vuxna som har deltidsjobb. En del står och spelar på gatan och mottar samtidigt försörjningsstöd. Några har blivit utvisade på grund av brott.

Surt, sa räven om rönnbären – när detta spred sig och ytterligare långt många fler rumänska EU-medborgare dök upp. Och de efterkommande blev rättmätigt förvånade eftersom de inte fick någon totalförsörjning.  De första hade varit med i TV, och möjligen hade eftertänksamhetens kranka blekhet drabbat de ansvariga efter detta. Eftersom alla efterkommande fick veta att det inte bara var att dyka upp och få allt serverat.

Ja, fast sedan skulle ju givetvis polisen och Migrationsverket göra saken värre än vad den redan var.  Genom att i samråd hitta på eländigt ihopsnickrade brottsbestämmelser – som inte ens fann i lagen – och komma med ännu sämre underbyggda grunder för frihetsberövanden och sedan bussa ut folk på rekordtid. För den som minns så var det stort rabalder sommaren 2010, när franska myndigheter rev läger och skjutsade hem folk. Vad åskådarna just då inte visste var att det som pågick i Sverige var långt värre än det som pågick i Frankrike: i Frankrike gällde det att riva kåkstäder och husvagnsparker som var illegalt uppförda på annans mark och sedan på undertecknade avtal få folk att återvända till hemländerna – dessutom med en mindre summa pengar på fickan. Frivilligt återvändande. Det var inte vad som skedde i Sverige… Och Migrationsverket har fortfarande i sitt regelverk att sådana här olagligheter är tillåtna (noter: ”olagligheter är tillåtna”!) – trots att EU-kommissionen i möte med verket den 11 oktober 2010 uttryckte sig i klara och tydliga ordalag och trots att till och med regeringen tillsatte en utredning för att få alla att hålla sig till EUs regelverk. Vilket alltså inte skedde. Alltså att alla höll sig till regelverket.

Nåväl. Nu äro de ännu många fler, de romska unionsmedborgarna på gatorna uti EU-staten Sverige. Och så ska det inte vara, om detta är alla överens. Och förslagen haglar. Kommunpolitiker som inte vill ta konsekvenserna skyller på regeringen och på EU. En större stad vill istället ge alla totalförsörjning! En debattör vill straffbelägga givandet av pengar till tiggare – vilket torde vara lagtekniskt omöjligt eftersom gåvor till att börja med inte är skattepliktiga. Och vad var och gör med sin egen egendom är som bekant upp till var och en. Många debattörer pekar på de berörda länderna – ungefär som att de borde åka hit och ägna sig åt myndighetsutövning här.

För att göra en lång historia kort. Det är inte fel på EU, utom att de gemensamma institutionerna kan sätta större press på de berörda EU-staterna Rumänien och Bulgarien. Fast att få deras levnadsstandard kompatibel med vår lär ta några decennier. Det är inte fel på regeringen. Det är faktiskt inte fel på polisen och Migrationsverket heller. För så länge dessa människor inte är dömda för brott eller börjar leva på ersättningar och bidrag så finns det ingen anledning att börja tänka i termer om utvisning. Och de berörda lever inte på bidrag, för med undantag för dem som blev kända genom TV för fem år sedan och med undantag för dem som nu kan se fram emot totalförsörjning uti staden Malmö (om nu det verkligen kan genomföras) så är det inte någon som får bidrag. Förutom möjligen något litet bidrag för jourboende eller någon hemresa. Vilket faller inom regelverket för det tillåtna.

Nej, eftersom alla verkar vara överens att det inte är önskvärt med människor som tigger på gatorna så är det faktiskt kommunerna som har bollen på sin planhalva.  Och lösningen sitter i deras lokala ordningsstadgor. Som inte är svårare att förstå än reglerna för torghandel. Tillstånd krävs – och den som inte har det åker på avhysning och vite. Plus det enkla faktum att det inte finns några som helst hinder vare sig i EUs regelverk eller i Sveriges Rikes lag att avhysa dem som smällt upp bopålarna på någon annans mark. Alltså: Tillstånd krävs för musicerande och liknande på gator och torg. Lätt som en plätt. Och den som blivit avhyst några gånger ger till sist upp.

Fast hur var det nu? Jo, just detta är tydligen/kanske inte tillåtet att diskutera? Här i Sverige alltså. För det stämmer inte med Sverigebilden av ryggmärgsreflexerna att döma.

Men då är ju spelbordet lagt. Det enda konkreta som svenska myndigheter kunde göra – förutom att bli offentlig sektor för EU genom att erbjuda de berörda totalförsörjning – låg just i de lokala ordningsstadgorna. Så om detta nu inte är aktuellt så önskar jag att alla trumpeter i tevesoffor och annorstädes i fortsättningen håller käften. Så får det vara som det är. För detta eviga gapande med pekpinnar riktade mot någon annan som ska göra något ger bara ett infantilt och fegt intryck.

© Denna blogg.

Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet

Läs artikeln Att vägra ta kvinnor i hand måste få konsekvenser (DN Debatt 13 november 2013.

Att fackförbundet Kommunal inte agerat för sin medlem, kvinnan, är upprörande. Det kostar ca 500 skattade kronor att vara medlem i Kommunal! Varför vill någon vara med i Kommunal och betala så mycket av sina nettopengar om de inte lyfter ett finger när man blir felaktigt behandlad?

Ur artikeln, som länkas till ovan:

Är en muslimsk mans vägran att ta en främmande kvinna i hand en handling som sedd isolerad är nära förbunden med islam? Nej. Många muslimer skakar hand med kvinnor, och lagen om religionsfrihet kan förstås inte täcka varje personlig tolkning av en trosuppfattning. Det skulle bli omöjligt att navigera i samhället om varje enskild individ kunde åberopa religionsfriheten för sina egna tolkningar och ställningstaganden i olika frågor.

En annan fråga som inställer sig är hur konsekvent kommunen är. Skulle den som vägrar ta svarta i hand på grund av ideologisk övertygelse ha fått skadestånd? Skulle en konservativ pingstvän som vägrar skaka hand med homosexuella ha fått skadestånd? Kommunen får naturligtvis inte behandla olika religioner olika. Kommunen måste tydliggöra sin principiella hållning.

Dessutom blev kvinnan felaktigt bestraffad av kommunen. Hon fick en skriftlig varning som nu kommer att följa med henne i cv och referenser. Det är förstås oacceptabelt. Det är anmärkningsvärt att fackförbundet Kommunal inte har agerat kraftfullt för kvinnans sak. Det borde de göra. Hur som helst måste kommunen korrigera sitt misstag, återta den skriftliga varningen och be kvinnan om ursäkt.

Här skrev den kvinna, som blev utsatt för felaktig bestraffning, Annika Wadsö, åtminstone då arbetsledare i Trollhättans kommun, själv om detta på SVT Debatt under rubriken Att vägra ta en kvinna i hand är alltid en jämställdhetsfråga (30 maj 2013). Jag håller inte med om rubrikens påstående, men dels sätter inte skribenten själv rubriken, det gör SVT (!); dels är det så Annika Wadsö uppfattar det hela och hon har förstås full rätt att ha sin åsikt.

Det var förvaltningschefen Said Niklund som fattade beslutet att Trollhättans stad skulle använda Trollhättebornas skattepengar till att den muslimske mannen som visat respektlöshet mot kvinnan, 30.000 kronor. I en krönika i GP den 23 maj 2013 – Utan gränser inga friheter – kan man läsa följande:

När mannen sökte en praktikplats förklarade en kvinnlig arbetsledare för honom att han måste kunna ta alla i hand. För det fick arbetsledaren en varning. När Diskrimineringsombudsmannen kopplades in valde Trollhättans kommun att betala skadestånd för att slippa en process.

– Utifrån rättsläget har en person som missgynnats genom sin religion rätt till skadestånd, förklarade kommunens förvaltningschef Said Niklund för TTELA.

Stolligt är bara förnamnet. Religion är inte det samma som varje med religion motiverat krav.

Krönikan slutar, helt korrekt:

Självklart får kvinnors rätt till likabehandling med män inte inskränkas av en man som fått för sig att hans gud förbjuder honom att ta kvinnor i hand.

Kommunal borde skämmas. Trollhättans förvaltningschef likaså. Se till att Annika Wadsö ges full upprättelse, det var inte hon som gjorde fel! Vi lever i Sverige, inte i Mellanöstern – det kan inte vara så svårt att hålla i minnet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

I sitt eget land är man inte illegal

SVT Debatt  har publicerat en text som de gett rubriken Jag har vandrat genom denna värld som illegal, av en person som kallar sig – eller faktiskt heter – Ahmad Mohammadi. Det är alldeles utmärkt – och borde vara självklart i ett land med yttrandefrihet – att många människor kommer till tals. Det gäller givetvis också asylsökande liksom politiker, personer som är för och emot hur asylinvandringen hanteras i Sverige, miggor, chefer på Migrationsverket etc, etc. Den här texten lämnar dock en hel del outrätade frågetecken efter sig.

Ahmad Mohammadi berättar hur han har haft det när han rört sig runt om i olika länder på sin väg från (troligen) Iran till (troligen) till Sverige. Man får dock inte veta något alls om varifrån han faktiskt kommer, vem han är, varför han gett sig iväg till Europa och vilka skäl för att beviljas asyl eller skydd han ansett sig ha i de länder han vistats i. Inte heller får man veta något om hur länge han har varit i Sverige eller om han genomgått asylprocessen här och fått avslag på sin ansökan. Man vet liksom inte vad man ska förhålla sig till, vad syftet med artikeln egentligen är. Det kanske inte är något annat än att en afghan rakt upp och ner berättar om en del av sitt liv (efter att han lämnat sitt land; hur han hade det där berör han inte med ett ord), sina vedermödor och sina lidanden, och då får man läsa texten så, rakt upp och ner och ta den till sig. Det är vad jag har gjort.

Det kan mycket väl vara synd om Ahmad Mohammadi. I texten framgår dock ingenting alls om hans bakgrund, den som gjort att han lämnat sitt hemland för att leva illegalt i olika länder och då är det mycket svårt att förhålla sig till hans berättelser. Det enda man kan säga är, att man kan tycka att det är tragiskt att han har behandlats så illa överallt som han säger, och undra över varför han inte sökte – eller om han gjorde det – varför han inte beviljades uppehållstillstånd i något av de länder han kom till.

Påståendet: ”Jag är dömd till undermänsklighet av Dublinförordningen”, är märkligt. EU och Sverige har lagar som reglerar all typ av invandring, därmed givetvis också asylinvandringen. Kraven för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd är liknande i de allra flesta länderna inom EU och något av kraven måste förstås uppfyllas. Uppfyller man inget av de krav som lagen stadgar, då beviljas man inte tillstånd att stanna. Inte i något land i EU och inte i Sverige. Om inga regler fanns så skulle invandringen vara helt fri och en sådan ordning har varken Sverige eller något annat land i hela världen ännu anslutit sig.

I sitt hemland Afghanistan (eller om det är Iran), är den här unge mannen inte illegal. Om han inte har beviljats uppehållstillstånd i något annat land, är det till sitt hemland han ska återvända för att slippa vara ”dömd till undermänsklighet” och till att tvingas ”gå runt i denna värld illegal”. Han har bevisligen, på sätt som vi inte får veta något om och för pengar som vi inte heller får veta varifrån de har kommit, tagit sig (låtit sig smugglas? Inget förklaras) till Sverige. Han behöver inte återvända till sitt hemland samma svåra väg utan i Sverige bekostar skattebetalarna återresan när han utvisas, om han inte själv har pengar till resan.

Man kan bara hoppas att Ahmad Mohammadi (om han har fått avslag på sin asylansökan) så snart som möjligt och helst frivilligt, annars med poliseskort i enlighet med lagen, kan återvända till sitt hemland Afghanistan (?) så att hans liv som illegal runt om i Europa får ett slut.

När det gäller SVT Debatt, som publicerat Ahmad Mohammadis text, så vill jag först säga att jag inte har något alls emot att Ahmad Mohammadis text publiceras där. Tvärtom. Men: det finns anledning att undra hur redaktionen tänkte när de tog in den; det är ju en debattsajt (det hörs inte minst på namnet) och då ska texterna också kunna debatteras. Här går det inte att debattera någonting alls, berättelsen står för sig själv och ger inga öppningar till någon saklig debatt.

Är det alltså så, numera, att SVT Debatt, trots sitt namn, är en sajt där människor kan skriva lite vad de vill (sitt livs historia, om sina sjukdomar, om andra personliga upplevelser) och att kravet på en debattvinkel är borttaget? Då är det dags att ta bort upplysningen på sajten, den som tidigare har gällt:

För att kunna publicera dig på debatt.svt.se vill vi att ditt inlägg har en tydlig debattvinkel och att du har kunskap eller erfarenhet av det ämne du skriver om.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Fler Ulf Ottossson i politiken! Och färre moraltanter och -farbröder!

Jag fick upp ögonen för den centerpartistiske fritidspolitikern Ulf Ottosson från Arjeplog när jag tittade på SVT Debatt den 21 februari, som bland annat handlade om att kommunalrådet Britta Flinkfeldt-Jansson, (S) beslutat att:

Fullmäktige i Arjeplog ska införa snusförbud, något som inte fallit i god jord hos flera folkvalda.

Så här rättmätigt ironiskt skrev Eric Erfors på Expressens ledarsida den 24 februari om det hela bland annat:

Sverige behöver fler kommunalråd av Flinkfeldt-Janssons kaliber!
Detta för att vi till fullo ska inse de allvarliga rekryteringsproblem av kompetenta och omdömesgilla politiker som partierna står inför. Arjeplog har blott 3 000 invånare vilket möjligen kan förklara varför S inte lyckades hittade någon annan än denna fantastiska moralist.

Läs hela texten i Expressen under rubriken Veckans moraltant och se inslaget om snusförbudet i Arjeplog i SVT Debatt. Inslaget kan ses 125 dagar från den 24 februari och börjar ca 31:30 in i programmet.

Jag hoppas att Ulf Ottosson snusar dubbelt så mycket som förut efter att moraltant Britta gått ut med sin helt sanslösa pekpinne! Det här är så galet som något kan vara, att en moraltant i Arjeplog tror att hon kan ta sig rätten att förbjuda människor att snusa! Snusa på, Ottosson! Vi får se vad moraltant Britta då hittar på, kanske försöker hon ställa dig i skamvrån!

Fram för fler Ulf Ottosson i politiken! Och färre moraltanter och -farbröder!

© Denna blogg.

Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte

Så här presenterar SVT Debatt ett av kvällens ämnen i programmet:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på papperslösa – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Det borde stå:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på illegala invandrare – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Polisen agerar i enlighet med utlänningslagen. Den asylsökande som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige efter att ha fått sin sak prövad både hos Migrationsverket och i migrationsdomstol ska – inte får eller ens bör – lämna landet inom 2 -4 veckor från att han eller hon har fått beslutet, enligt 8 kap. 18 a § utlänningslagen:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Personer som kommit till Sverige på visering, oftast för att hälsa på en släkting, måste – inte får eller bör – lämna landet inom den tid som viseringen gäller.

När människor stannar kvar i Sverige utan tillstånd och vägrar lämna landet efterlyses de av Polisen. Det är då Polisens sak att se till att de återvänder till sina hemländer vilket genomförs med tvång när människor inte frivilligt lämnar landet.

Polisen har både rätt och skyldighet att kontrollera sådana personers identitet som de av någon anledning misstänker saknar tillstånd att befinna sig i Sverige. Polisen har också fått regeringens uppdrag att intensifiera letandet efter personer som uppehåller sig illegalt i Sverige och måste ju be att få se legitimation av personer som de misstänker kan höra till den gruppen om de ska kunna kontrollera deras status. I Utlänningslagen 9 kap 9 § står bl.a.:

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige.

När människor stannar kvar olagligt i åratal rapporterar medierna tyvärr ofta okunnigt eller icke korrekt om. Allmänheten får en vinklad bild av verkligheten och blir därför emellanåt upprörd när människor, som för länge sedan fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, ska utvisas, trots att de själva valt att stanna här illegalt i många år. Som att ”familjen har bott här i sex år och nu hotas de av utvisning”. Oftast sägs inte ett ord om att de fick besked om utvisning redan efter kanske två år eller kortare tid i Sverige; inte ett ord om att de faktiskt själva valt att bryta mot svensk lag och stanna kvar utan tillstånd.

När det gäller asylområdet är mitt råd alltid detsamma till alla som ber om råd och hjälp för att, i sin tur, hjälpa asylsökande. Rådet är att man aldrig kan förlita sig enbart på sitt hjärta; det handlar alltid om både hjärta och hjärna. Hur synd man än tycker om någon som sökt asyl och fått avslag på sin ansökan, hur mycket ens hjärta än säger att ”just de här människorna som just jag har lär känna och som just jag vill ska få vara kvar, just de här människorna måste få stanna för att jag tycker det” (fastän de brutit mot lagen och stannat i landet olagligt) så förändrar det inte beslutet. Det inser man förstås om man använder hjärnan. Det finns inga lagar som enskilda kan ta i egna händer. Man kan inte säga, när någon dömts i två instanser att ”just den här människan borde inte straffas för att just jag känner honom och just jag tycker inte att just han ska straffas”. Men man kan läsa lagar och konventioner och se om det finns något som förbisetts  eller gjorts fel och som man kan åberopa.

Lagar har stiftats i den ordning som man stiftar lagar i en demokrati: av den folkvalda riksdagen och regeringen. Lagar ska efterlevas. Däremot kan man alltid arbeta för att lagar ändras.

Här kan man läsa vad Polisen själv säger under rubriken Missförstånd i debatten om utlänningskontroller. Bland annat:

Polisen verkställer utvisning- eller avvisningsbeslut när personer inte lämnar Sverige frivilligt. Sådana åtgärder sker med hänsyn till lagen och den enskilde individens rättigheter.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier.”

En migga reflekterar:

Jag tittade på senaste Debatt på SVT Play (kan ses till 29 juni 2013). Varför kan ingen få prata till punkt!

Den medverkande riksdagsledamoten Rosanna Dinamarca (V) verkade klart förvirrad. Jag förstår inte hennes resonemang om att ”inskränka asylrätten”? Anser hon att man vill inskränka rätten till sjukpenning också när man beivrar fusk? Övriga Europa är bundna av samma konventioner som vi. Menar Dinamarca att Danmark inte följer Genèvekonventionen?

Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier. För mig är det självklart att vi måste göra det om vi ska kunna fortsätta ha en generös flyktingpolitik. För mig är det också självklart att vi på Migrationsverket som arbetar med detta vet betydligt bättre hur verkligheten ser ut än alla förståsigpåare som sitter i TV och babblar en massa strunt. Men ingen verkar vara intresserad av att ta till sig vad vi har att säga. Som att:

DE FLESTA SOM KOMMER TILL OSS ÄR MIGRANTER OCH INTE FLYKTINGAR!

Hallå, är det någon som hör mig? Bara för att någon kallar det ”ett rasistiskt uttalande” så ändras inte fakta. Verkligheten ser ut som den gör ändå.

Kommentar: När ska journalister, riksdagsledamöter, regering och allmänhet börja ta del av vad de verkliga experterna berättar – och berättat i många år?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Åsikts- och yttrandefrihet finns kanske snart bara på papperet

Läs först Pär Ströms artikel på SVT Debatt: Efter hot och nidbilder tar jag farväl av genusdebatten. Han skriver bland annat:

Kända svenska journalister, etablerade författare och uppburna kulturpersonligheter har tillsammans bildat en hatmobb för att krossa mig och andra som inte tror på feminismen. Nyligen har jag också drabbats av regelrätta hot. Därför har jag motvilligt bestämt mig för att avsluta min opinionsbildning inom genus och jämställdhet.

Det är fruktansvärt att det går till så här i ett land som borde ha högt i tak och respektera åsikts- och yttrandefriheten, friheter som många andra länder i världen knappt kan drömma om! Men här i Sverige stryper man dessa rättigheter på ett nästintill barbariskt och mycket primitivt sätt: genom smutskastning, förminskning, spott och spe, hat och direkta hot. Därmed tystar man personer med andra åsikter än man själv, de grundlagsstadgade åsikts- och yttrandefriheterna är inte värda ens det papper de är nedtecknade på.

Finns det någon som undrar varför miggorna som skriver här på bloggen är anonyma? Varför allt fler gömmer sig bakom pseudonymer när de skriver något? När högljudda maffior tar över och trycker ner åsikter som inte är desamma som deras, då får man ett samhälle som det svenska, som tvingar Pär Ström att sluta yttra sig offentligt. Det är skrämmande och det är oerhört sorgligt. Tyvärr är det till stor del just så, som Pär Ström också skriver:

Sverige har blivit ett land där vi alla ska tycka samma sak, och den som svär i kyrkan hamnar i stupstocken på kyrkbacken.

Samtidigt måste man då säga att när det har gått så här långt, att så många människor inte vågar eller vill yttra sig för att högljudda hatare inte drar sig för några metoder alls för att skrämma och hota dem till tystnad, så är det då det är ännu viktigare än någonsin att ändå stå upp och tala och skriva och framföra sina åsikter! Alla de som tror, att bara för att yttrandefriheten är stadgad i grundlagen så finns och gäller den, de har fel! Fel, fel, fel!  Den finns bara så länge vi använder oss av den fullt ut, på det sätt lagen ger oss rätt till. Sedan är den död, hur vackra orden än är i grundlagen.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.