Finland. Asylbeslut 1 januari – 31 maj 2016.

Så här ser fördelningen av asylbeslut i Finland ut för perioden 1 januari – 31 maj 2016. Först en tydlig ruta som gäller irakier:

Afghaner
1.474 har sökt asyl
333 har fått positiva beslut (knappt 23 %)
496 har fått avslag
17 ansökningar var uppenbart ogrundade
124 ansökningar avskrevs.
481 personer fick avslag enligt Dublinförordningen.
5 hade fått skydd i andra EU-länder
18 fick avslag av andra orsaker

Syrier
439 har sökt asyl
342 har fått positiva beslut ( 78 %)
1 ansökning var uppenbart ogrundad
13 ansökningar avskrevs
69 personer fick avslag enligt Dublinförordningen
8 hade fått skydd i andra EU-länder
6 fick avslag av andra orsaker

Sammanlagt fattades under den här tidsperioden 9.610 asylbeslut. Lite mer än 26 % av dem var positiva.

2.566 beslut var positiva, resten – 7.044 – var negativa, uppenbart ogrundade, avskrivna, Dublinärenden eller rörde personer som hade skydd i andra EU-länder.

Arbetsförmedlare Y: ”Många har redan företag i Grekland och är gifta med grekiska kvinnor som driver företaget vidare medan mannen är “flykting” i Sverige.”

Arbetsförmedlare Y skriver, apropå min text med rubriken Är jag den enda som reflekterar över… med fortsättningen ”…varför inte förmögna syrier (och även irakier och andra) med många miljoner kronor att investera, söker arbets- och uppehållstillstånd i Sverige?”:

Nej, du är inte den enda som reflekterar över varför de inte ansöker om arbetstillstånd istället för asyl!

Jag har genom åren pratat med åtskilliga nyanlända med färska uppehållstillstånd som haft egna företag i hemlandet och bevisligen har det gott ställt. Min fråga har varit varför de inte investerat sitt kapital i till exempel ett befintligt företag som de övertar, eller visar att de står i begrepp att starta ett eget företag i Sverige med en bärkraftig företagsidé? De säger sig inte ha haft kännedom om detta plus att de undrar varför de ska använda sina egna pengar till sin egen försörjning när de kan få pengar av svenska staten. De säger det inte klart ut på det viset, men det är andemeningen.

Många har redan företag i Grekland och är gifta med grekiska kvinnor som driver företaget vidare medan mannen är “flykting” i Sverige. Han besöker regelbundet familjen i Grekland och skriver under diverse viktiga papper. Ibland har han för avsikt att “flytta över” företaget till Sverige, men då det för det mesta rör sig om skrädderi eller liknande verksamhet som inte är så lönsamma att driva i Sverige på grund av löne- och skatteläget så blir det sällan av.

Jag märker dock att fler och “investerare” köper svenska företag, till exempel bilskrotar och restauranger, som sedan ska drivas av lokalt anställda personer som då ska ha instegsjobb och nystartsjobb trots att de fungerar som både VD och platschef.

Kommentar: Dumsverige låter sig utnyttjas på precis alla områden och på alla tänkbara sätt. Vilka betalar priset för politikers och myndighetschefers totala ansvarslöshet? Fattiga, högt taxerade svenskar, sjuka och gamla, särskilt fattigpensionärer. Men det bryr sig inkompetenta ”ansvariga” inte alls om. De själva har ju sitt på det torra och har tagit sig rätten (den har inte givits dem) att slösa hur de vill med allas våra pengar. Dumsverige, Ansvarslöshetssverige, Dårsverige i ett nötskal!

Slutreflektion: Det ska bli intressant att se när – eller ens om – andra skribenter och journalister tar upp det som jag reflekterat över och som arbetsförmedlare Y kommenterat…

Tidigare texter här på bloggen av Arbetsförmedlare Y:
•  Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” – 1 december 2015
•  En före detta migga: ” I detta fall rör det sig om en iransk flicka, född 1999, som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.” – 2 december 2015
•  Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.” – 13 december 2015
•  Arbetsförmedlare Y igen: ”Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.” – 6 januari 2016
•  Arbetsförmedlare Y: ”Sedan får man väl själv avgöra om man tycker att ersättningen är hög eller inte.” – 3 februari 2016

© denna blogg.

Är jag den enda som reflekterar över…

…varför inte förmögna syrier (och även irakier och andra) med många miljoner kronor att investera, söker arbets- och uppehållstillstånd i Sverige? Alltså i stället för att ta sig hit som asylsökande och gå igenom asylprocessen, som kostar staten en hel del pengar? Har man fem miljoner kronor att satsa på att starta en restaurang, som i  exemplet i The Guardian, så har man rätt att söka arbets- och uppehållstillstånd som vem som helst som vill flytta till Sverige och försörja sig själv.

“Det finns många, många syrier som vill flytta sina pengar till Sverige. Jag känner folk som ber mig att hitta bra projekt de kan investera i”, säger restaurangägaren Maher Alkhatib från Dasmaskus till The Guardian.

Andra tankar som uppstår kring vilka det är som kan tänkas vilja ”flytta sina pengar till Sverige” och varför de vill göra det uppstår också. För det kan ju finnas olika anledningar till det. Men jag reflekterar i den här texten enbart kring att människor med egna förmögenheter inte borde belasta det svenska asylsystemet om de vill flytta hit för att de vill placera sina pengar och starta verksamheter i Sverige.

De kan ju flytta till Sverige precis som vem som helst i världen som vill flytta hit och har en hållbar företagsidé som den vill genomföra (eller en anställning).

Så här ser Migrationsverkets lista över krav för uppehållstillstånd som egen företagare ut:

För att få tillstånd ska:

• du ha ett giltigt pass
• du visa att du har god branscherfarenhet och tidigare erfarenhet av att driva ett eget företag
• du visa att du har relevant kunskap i svenska och/eller engelska
• du styrka att du är den som driver företaget, har det avgörande ansvaret och äger minst hälften av företaget
• företagets tjänster eller varor produceras och/eller säljas i Sverige
• du visa att du har tillräckligt med egna pengar för att försörja dig och din eventuella familj under de 2 första åren (motsvarande 200.000 kr för dig, 100.000 för din medföljande make eller maka och 50.000 kr för varje medföljande barn)
• du visa ett trovärdigt underlag till din budget
• du visa att du har skapat kundkontakter och/eller ett nätverk i Sverige
• du visa att ditt företag efter prövotiden, på 2 år, har en ekonomi i balans och kan försörja dig och din eventuella familj (försörjningen beräknas efter riksnormen för försörjningsstöd plus bostadskostnad).

Alltså: Är jag den enda som reflekterar kring detta?

© denna blogg.

”Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller tills någon öppnar en dörr åt oss. Men jag vet inte om Syrien släpper in mig.”

Jag har några gånger tidigare publicerat berättelser om och av svenskar som gift sig med utomeuropéer och om deras ofta nästan oöverstigliga”utmaningar” (alltså enorma problem, med vanlig, icke politisk vokabulär) när det gällt för dem att hämta sina äkta makar till Sverige. Läs en annan historia i slutet av det här inlägget.

Här följer en ”sann historia ur verkliga livet”, det rör alltså riktiga människor och deras berättelse är en helt osannolik berättelse om maximal otur och oöverstigliga hinder.

Jag har följt din blogg periodvis i flera år. Ibland har det funnits texter om svenskar som försöker få hit en utomeuropeisk partner. Sedan ett tag tillhör jag nu själv den kategorin. Jag tänkte skriva till dig för att du är kunnig och kanske kan ge mig några råd om vad jag kan göra. Men också för att min berättelse kanske kan vara av intresse för dig och andra.

Jag är alltså en ”pursvensk”, som Ulf Nilsson uttryckte saken en gång i Expressen. Men jag befinner mig i samma situation som många syrier som försöker få hit sina fruar. För en del av syrierna verkar det dock gå ganska snabbt. Jag kan inte låta bli att undra om det kan vara så att min fru, som är syrier, har lägre prioritet för att hennes man är svensk? Att jag alls ställer den frågan är fullständigt obegripligt för en syrier. Han utgår från att det självklart måste vara tvärtom. Man måste nog vara svensk för att förstå frågan.

Jag träffade min fru genom hennes syster som bor i Sverige. Min fru bor och jobbar i Libanon, men myndigheterna i landet har gjort klart att de inte vill ha henne i landet, trots att hon jobbar där och det är krig i hennes hemland. Vid ett par tillfällen har de beslagtagit hennes pass och pressat henne att åka därifrån.

Jag träffade henne efter att jag hade konverterat till islam. Jag har alltid varit något av en andlig sökare och dessutom gillar jag budskapet som sätter starkt fokus på familjen. Jag hade nog blivit lite skadad av postmoderna kaotiska relationer och längtade efter ordning. Eftersom en del muslimer har drabbats av något slags vansinne så vill jag dock understryka att det är sufismens islam som jag alltid har känt mig attraherad av och som jag konverterade till. ”Jag tror på kärlekens religion”, som Ibn Arabi skrev.

Det var lite senare som min frus syster kom till mig och sa: ”Du är alltid så ensam. Du borde tala med min syster.” Och hon sa också att hennes syster befann sig i en svår situation och hon bad mig hjälpa henne. Vi blev Facebookvänner till att börja med. Vi hade kontakt via nätet en tid och allting kändes bra så jag åkte till Libanon för att träffa henne. Hennes syster sa: ”She is very pure” när jag åkte. Jag förstod inte riktigt vad systern menade först, men när jag träffade min blivande fru så är ”ren” ett ord som faktiskt passar. Jag har aldrig träffat en så mjuk och oskuldsfull kvinna förut. Hon är vuxen, närmare 30, men känns lite som ett barn. Förståndet är det dock inget fel på, det är inte så jag menar. För mig var ekvationen hursomhelst perfekt så jag föll pladask för henne och hon väckte mina beskyddarinstinkter med en kraft som jag inte visste fanns där.

Att jag så att säga skulle rädda en kvinna i nöd fanns där som en idé innan jag hade träffat henne. Men hon gillade inte det: ”Jag behöver inte bli räddad”, sa hon bestämt. ”Om jag ska gifta mig vill jag att det ska vara på riktigt.” Tanken att jag skulle rädda henne förändrades när jag träffade henne. Efter det ville jag bara vara med henne. Helst nära och hela tiden. Vi gifte oss vid shariadomstolen i Beirut. I mitt sinne fanns inte minsta lilla tvekan om att det var ett riktigt äktenskap och jag kände mig glad och lycklig med henne vid min sida. Hennes bror och mamma var där. Hennes far släpptes inte över gränsen mellan Syrien och Libanon, så han kunde inte vara med. Men han ringde till mig på kvällen efter att vi hade vigts och grät i luren, vilket jag tyckte var rörande.

Vi hade väntat mer än ett år på att hon skulle få komma till en intervju på en svensk ambassad när vi äntligen fick ett besked från Migrationsverket. Vi bokade omedelbart en tid vid den svenska ambassaden i Istanbul, min fru fick inte göra intervjun i Libanon. I Istanbul fick hon dock en tid snabbare än jag hade väntat mig: vi kontaktade ambassaden i december och hon fick tid i februari. Vi var naturligtvis jätteglada över att något äntligen hände efter ett års väntan. Men vi hade inte räknat med att Turkiet plötsligt skulle ändra sina regler.

Strax efter årsskiftet började Turkiet kräva visum av syrier. Så nu kunde min fru inte åka på intervjun. Jag bokade en ny tid till henne i april för att hon skulle hinna ansöka om visum. Men efter att ha behandlat saken nekade Turkiet henne visering. Hon har fått tid för en intervju den 28:e april, men nu kan hon alltså inte åka dit. Turkiet vill väl inte vill att syrier ska komma via Libanon och turkarna tyckte tydligen inte att det var värt att göra ett undantag för henne bara för att hon hade en inbokad tid på den svenska ambassaden i Istanbul.

Efter en lång och svår väntan får vi alltså uppleva hur dörrarna slås igen mitt framför våra näsor. Det är inte bara Turkiet: hon har kontaktat Egyptens, Jordaniens och Förenade Arabemiratens ambassader i Libanon. Alla säger att de inte kommer att ge henne tillstånd att åka till de länderna för att bli intervjuad på svenska ambassaden där. Hennes far, som bor i Damaskus, blev så trött på alltihop att han sa att det är lika bra att hon åker tillbaka till Syrien och dör tillsammans med sin familj, om det ska vara så här.

Jag gifte mig dock inte med henne för att hjälpa henne, utan för att hon är en underbar kvinna som jag vill dela mitt liv med. Som det ser ut nu verkar äktenskapet emellertid vara på väg att förvandlas till en riktigt mörk mardröm. Ska jag sitta i säkerhet i Sverige medan hon måste återvända från Libanon till krigets Syrien? Ska jag inte få ta hit min hustru, samtidigt som det kommer så många andra hit utan anknytning till landet? Människor som dessutom ofta följer illegala vägar. Är inte det i praktiken rena uppmaningen att strunta i lagarna? Om du är laglydig så förlorar du.

Vi har verkligen försökt göra allt enligt reglerna och det håller nu på att leda oss in i en personlig katastrof. Om jag hade betalat en smugglare skulle hon antagligen ha varit här nu. Då kunde hon istället ha sökt asyl och hon skulle dessutom ha fått ekonomisk hjälp som hon inte får som min fru. Det gör ju egentligen ingen skillnad för vårt äktenskap om det är erkänt av Migrationsverket eller inte.

Jag jobbar som gymnasielärare, bor i ett hyfsat stort radhus med plats för både henne och eventuella framtida barn och jag vill inget hellre än att ha henne vid min sida. Men hon ska alltså tvingas tillbaka till Syrien, trots att hon har ett färdigt hem och en man med fast jobb och stadig ekonomi som väntar på henne här!

Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller någon öppnar en dörr åt oss. Jag menar allvar, men jag vet inte om Syrien släpper in mig. Och jag vill inte skapa problem för hennes familj. Om de har en västerlänning hos sig så tror jag att det innebär en ordentligt ökad fara för hela familjen. Så inte ens den dörren verkar vara öppen. Såvitt jag kan se just nu är alltså alla dörrar stängda för oss.

Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne. Men vad ska vi göra? Finns det någon vi kan vända oss till som kanske kan hjälpa till? Fast det är hon och hennes familj som måste bestämma vad de är villiga att göra och riskera.

Jag hoppas att våra nuvarande, till synes oöverstigliga, problem så småningom leder till en situation där jag kan se tillbaka och konstatera att kärleken verkligen övervinner allt.

Inför publiceringen av Axels (han heter något annat) berättelse skrev han också detta:

Jag är mycket frustrerad av situationen. För lite mer än ett år sedan hade min fru det ganska bra i Libanon och Migrationsverket sa att de skulle behöva kanske nio månader för att bli klara med vårt ärende. Om jag hade vetat vad som sedan skulle hända så skulle jag ha anlitat flyktingsmugglare för ett år sedan! För därefter fördubblades väntetiden. Och sedan stängde Turkiet sina gränser mot Libanon för syrier. Och svenska ambassaden i Turkiet hänvisar till ett antal länder där det finns svenska ambassader som kan göra intervjun, men där släpps hon inte in av de ländernas myndigheter. Vi har alltså hamnat i en fälla där hon nu sitter fast. Nu är hon i Libanon illegalt eftersom Libanon inte längre vill förnya hennes tillstånd att arbeta.

Hon befinner sig alltså illegalt i Libanon, på grund av att allt har gått så långsamt, så jag vill vara försiktig. Och hennes föräldrar bor i ett land i krig, så jag behöver vara försiktig för deras skull också.Hur ska jag få ut henne ur den här fällan?

Om någon som läser detta har något konkret råd att ge så hör av er till mig så vidarebefordrar jag det.

Ett annat fall:
•  ”Vart på Migrationsverket ska jag vända mig för att få svar på mina frågor?” – 22 juni 2014 •
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014

© denna blogg

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Är det något fel på svenskars förstånd?

Rubriken är något drastisk, säkert även provocerande för en del. Det är meningen. Den ska få läsaren att haja till. Sedan får var och en givetvis tänka, tycka och tro precis vad den vill. Ofta undrar jag – och ofta har jag undrat under de 20 år jag varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor – över naiviteten, dumheten, okunnigheten och den rena självdestruktiviteten som präglat och präglar det svenska asyleriet.

Jag får många mejl från olika håll i landet, från miggor men också från andra som kommer i kontakt med asylsökande och med personer som nyligen har fått PUT. Jag slår samman de olika berättelserna till en, men det är alltså flera som berättat samma sak och dessa personer finns i olika delar av landet och känner inte varandra.

Alla syrier är inte syrier och alla syrier har inte skyddsbehov i Sverige

Vi får dagligen samtal från syrier som vill veta om de riskerar att mista uppehållstillståndet om de åker hem till Syrien. De ska gifta sig, hälsa på släktingar, åka på semester. Semester!?

Kommentar: Läs gärna ovanstående meningar en gång till noga och tänk noga på vad som sägs.

Etablerade syrier ringer också och berättar hur upprörda de blir när de hör landsmän berätta att de ska åka hem.

Och – viktigt! – långt ifrån alla ”syrier” är syrier. De är av andra nationaliteter men chansar och uppger sig vara syrier från Syrien eftersom de vet att syrier (märkligt nog) får stanna i Sverige vare sig de har skyddsskäl eller inte.

Och – viktigt! – långt ifrån alla syrier flyr undan krig och förföljelse: de har inte ens bott i Syrien. De bara passar på när chansen till ett svenskt pass ges.

Många syrier flyr från kriget, men ju fler som kommer hit och ljuger om vilka de är och varifrån de kommer och om sina (o)befintliga skyddsskäl, desto färre av dem som verkligen behöver skydd kan vi hjälpa.

Kommentar: Ansvariga politiker och ledningen på Migrationsverket väljer att blunda krampaktigt för det som här berättas.

Vi kan inte hindra någon från att åka till Syrien, men de riskerar givetvis, i varje fall i teorin, att få sin statusförklaring återkallad. Uppehållstillståndet kan vi dock inte återkalla för just syrier eftersom ”alla och envar som kommer från Syrien får UAT på grund av skyddsbehov”. Detta, märkligt nog, trots att grunden för all asylhandläggning är att varje ärende ska behandlas individuellt och utifrån sin beskaffenhet.

Den som har flyktingstatus får medborgarskap ett år tidigare än andra och bättre pension. Alternativ skyddsstatus ger inga sådana fördelar. Sedan blir det förstås också svårare att utvisa den som begår brott om han/hon har en skyddsstatus. Så incitamentet att presentera sig som ”syrier” är stort.

Kommentar: Det här är oacceptabelt. Har man sökt skydd – och fått det – och vill resa hem och hälsa på släkten i det land som man har påstått för svenska myndighetspersoner att man har skyddsbehov gentemot, då begriper till och med en åttaåring med normal intelligens att man inte har haft behov av skydd utan att anledningen till att man tagit sig till Sverige är en helt annan.

Vad säger migrationsminister Morgan Johansson om detta? Är det inte dags att Migrationsverket får i uppdrag att följa utlänningslagen (!!!) och se till att varje ärende behandlas individuellt och att den som inte har skydds- eller asylskäl får avslag på sin ogrundade ansökan? Och dessutom att Migrationsverket ser till att uppehållstillstånden återkallas från dem som reser hem och hälsar på släktingar, firar semester eller gifter sig i landet de lämnat när de ”flytt från krig och förföljelse”?

Sverige har varken råd eller möjlighet att hysa tiotusentals människor från andra sidan jordklotet som inte har något annat skäl att komma hit än att de vill ha ”ett bättre liv”, vilket skattebetalarna här i det här lilla landet ska stå för. Det lilla landet där de egna pensionärerna efter ett långt arbetsliv ofta tvingas leva rejält under existensminimum. En väninnas mamma är ensam och har en pension på 6700 kronor i månaden. Det är ett slag i ansiktet på henne och många andra i hennes situation.

Asylbedragare ska inte premieras och de ska inte kunna skratta bakom ryggen på dumma, fega svenskar. Det är regeringens skyldighet att ”staga upp” det svajande Migrationsverket och se till att utlänningslagen efterlevs och att de som ljugit om sin nationalitet, sitt namn, sin ålder och/eller sitt skyddsbehov fråntas de uppehållstillstånd som erhållits på falska grunder. Och att de utvisas till de hemländer de så gärna vill besöka och inte tycks ha några problem att återvända till. Inte bara Syrien är ett sådant land, Afghanistan är det också. Irakier har ofta inte heller problem med att återvända och gör det i stor utsträckning frivilligt från Finland (i tusental) men också från Sverige.

© denna blogg.

Arbetsförmedlare Y igen: ”Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.”

Arbetsförmedlare Y har tidigare skrivit inläggen Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” och Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”  Han har gjort en ny polisanmälan. Men han skriver också följande:

Angående etableringsreformen

De flesta arbetsförmedlare arbetar numera med nyanlända invandrare i en eller annan form. Jag uppskattar att 75 procent av samtliga ärenden som vi jobbar med på AF nu rör invandrare. Inte bara inom etableringsuppdraget utan även med sådana som hamnar utanför det av olika anledningar och personer som inte lyckas få ett arbete inom den tid som står till buds inom etableringen, det vill säga 24 månader. Och det är många som blir kvar hos oss dels för att många arbetsgivare inte är intresserade av att anställa arbetssökande ur denna grupp; dels för att de flesta nyanlända inte är särskilt intresserade av att skaffa sig en egen försörjning.

Det är kanske 10 procent som skaffar sig ett arbete under de första åren och då är det nästan alltid med en subvention på ca 50-70 procent av lönekostnaden. I de flesta fall får de arbete hos en landsman som driver en affär eller restaurang, inte så ofta hos en svensk företagare. Och det är övervägande män som börjar arbeta, kvinnorna blir oftast hemma med barnen. En stor del av den tid de har på sig att genomföra sin etableringsplan är många kvinnor föräldralediga, vad blir det för integration av detta?

Under de senaste två åren så har de under sex månader fått dubbel ersättning när de fått ett arbete. Förutom lönen så har man också fått full etableringsersättning som kan vara omkring 7.000 kr skattefritt per månad. För att öka intresset att ta ett jobb, enligt Ullenhag. Denna förmån tar man nu bort från 2016-02-01.

Nu har det varit ett månadsskifte igen och alla arbetsförmedlare inom etableringen ska vara på plats för att registrera de inlämnade månadsredovisningarna. Det tar tid eftersom redovisningarna ofta är dåligt ifyllda eller innehåller konstiga uppgifter som måste dubbelkollas. Det är mycket fiffel inom detta område då många försöker tillskansa sig ersättningar som de inte har rätt till. Det är alltid en massa prat om pengar, ofta småsummor som en 50-lapp hit eller dit. Allt blir mycket tungrott och många kollegor ger helt enkelt upp och blundar för felaktigheter.

Jag upplever att bland annat syrier och andra med arabisk bakgrund är den mest problemfyllda gruppen. Inte bara för att de är så många utan också för att det alltid ska tjafsas om allt möjligt, stort som smått. Det är lättare med eritreaner och somalier som ofta är mer ödmjuka och förstår den information som ges. En syrier godtar sällan information eller en tillsägelse utan diskussion. Antingen är det på grund av kulturella skillnader eller också så hör man bara det man vill höra och struntar i det andra. Och ofta lönar det sig, tyvärr…

På jobbet har vi sedan lång tid tillbaka diskuterat varför det kommer så många män som lämnat fru och barn efter sig, antingen i hemlandet eller i ett grannland. Vi förundrar oss över att  dessa män, ofta i 25-35 års ålder, säger att de har asylskäl men samtidigt lämnar sin familj. Har inte frun och barnen behov av skydd?

Vi har nu sett att media sedan en tid uppmärksammat denna fråga, inte bara i Finland, Danmark och Norge, utan även i en del klarsynta artiklar i vår egen press. De här männen samlas i stora grupper och kommer tillsammans in på AF. Där kan de bli sittande i timmar utan att egentligen ha något ärende. De är noga med att deras besök blir registrerade i vår dator. När de sedan redovisar sina aktiviteter i månadsredovisningen så förekommer det rätt ofta att de varit borta några timmar från SFI-undervisningen med motiveringen att de besökt AF.

Hela etableringsreformen är ett enda stort skämt!

Den kanske skulle fungera i en liten skala, men den är inte byggd för den inströmning som skett de senaste åren. AF anställer mer och mer personal men det gör ju inte att det finns plats i SFI, vettiga aktiviteter, utbildningar eller jobb åt dessa nyanlända. Jag tror att man ska ta ett helhetsgrepp kring detta: antingen lägger man ner hela reformen och låter kommunerna ta över ansvaret som tidigare, eller också ger man hela ansvaret till AF. Som det är nu så är det för många kockar som ska samsas om samma meny.

Vissa saker som SFI och samhällsorientering ska kommunerna ansvara för medan AF sköter det andra med hjälp av så kallade kompletterande aktörer. Dessa aktörer är nästan alltid privata företag som tjänar grova pengar. Det är många som skapat sig stora förmögenheter på allt detta på kort tid.  Men det skapar i alla fall arbetstillfällen, om man nu ska säga något positivt.

När det gäller den fria bosättningen så måste den tas bort omedelbart! Migrationsverket ska sköta kommunplaceringen i samarbete med kommunerna. Nu delar AF och Migrationsverket på detta. Tillhör man etableringen så ska AF bosätta medan Migrationsverket ska bosätta övriga.

För att man ska få pengar från AF, alltså etableringsersättning, så måste man ha en etableringsplan. För att få en sådan plan måste man ha ett eget boende. Det har därför vuxit upp en stor svart bostadsmarknad där man betalar för att få ett kontrakt eller en folkbokföringsadress. Många oseriösa hyresvärdar hyr ut i det närmaste utdömda bostäder på landsbygden. Det förekommer att det ”bor” 50-60 personer på en och samma adress. Folk bor i lagerutrymmen och i kontorslokaler eller klämmer ihop sig med släktingar. Det kan bo två barnfamiljer i en tvårumslägenhet. Detta är en återgång till 30-talets bostadssituation.

Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.

© denna blogg.

 

Ur veckorapport 52-2015 från Migrationsverket

Migrationsverkets veckorapport för vecka 52, daterad den 30 december 2015 innehåller rykande färsk statistik, information om migrantrutter, läget i andra länder och om den förväntade utvecklingen.

Migrationsverkets omvärldsenhet poängterar i sina utskick att veckorapporten ska ses som ett underlag för den operativa ledningsgruppen; med andra ord ett internt arbetsmaterial. Men det har ju intresse för alla som är intresserade av vad som sker på asyl- och migrationsområdet. Därför publiceras relevanta delar ur den här på bloggen.

Kommentar: I Sverige vill man ju knappt – i varje fall inte i medier eller bland politiker – kännas vid att inte alla ”syrier” är syrier och att inte alla syrier och ”syrier” gör det som ständigt, papegojlikt upprepas: ”flyr från krig och förföljelse”.

Man vill inte i den svenska offentligheten riktigt låtsas om att det torde vara ett mycket stort antal som innehar falska syriska pass, varav naturligtvis också en del sådana kan innehas av ”äkta” syrier, men varför de i så fall har falska pass får den med huvudet på skaft försöka lista ut själv.

Reflektion: Vart är de på väg? Till Tyskland? Till Österrike? I Norden är det ”fullt” och snart mycket svårt att ta sig in i.

Reflektion: Pressen på Österrike blir enorm när det blir allt svårare att ta sig till de nordiska länderna. Hur det lilla landet med bara 8,5 miljoner invånare ska klara anstormningen är en befogad fråga.

I veckorapporten kan man också läsa att:

Tyskland har rekryterat 8.500 personer som ska lära nyanlända asylsökande barn tyska.

Och att:

I Berlin planeras ett tredje ”avvisningscentrum” för personer från säkra tredjeländer, främst från Västra Balkan.

Samt:

Reflektion: Situationen i Europa blir allt mer svårhanterlig ju fler människor från helt andra kulturer och med ett helt annat sätt att leva (utan fungerande stater och med våld som ett av få maktmedel) ska hysas på det här sättet – oro och knivslagsmål, asylboenden i brand (ca 1/3 av bränderna i Sverige sägs förresten vara anlagda eller orsakade av asylsökande själva), våldtäkter, hot och allehanda trakasserier och hungerstrejker etc kommer att ytterligare öka. Inte bara i Tyskland utan givetvis i alla de länder dit en okontrollerat stor mängd migranter och asylsökande har sökt sig.

Kommentar: Mycket om hur man i Finland tacklar och hanterar de stora – med rikssvenskt språkbruk – ”utmaningarna”, som i själva verket oftast är stora problem i samband med den stora asyl- och migrantinströmningen, kan man läsa om här på bloggen.

När det gäller dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Borde inte någon snart börja fundera lite över varför 78 procent av alla ”barn” (i själva verket mycket ofta vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”) som kommer hit är från Afghanistan? Just saying… Dessutom anger Migrationsverket att:

Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen (asylsökande, min anm.), följt av Syrien och Irak.

Lyssna förresten gärna på ett av de första – kanske det allra första – radioreportagen om just ”ensamkommande barn” som gjorts av Public Service, där man verkar ha ambitionen att föra fram det som varit känt bland väldigt många, och som rapporterats om bland annat här på bloggen i så många texter under så många år att det är förbluffande att det inte tagits upp just av SR P1 Public Service tidigare: De desillusionerade humanisterna av Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén. Äntligen, år 2015, har någon lyckats få göra ett relativt osminkat reportage som inte håller sig helt inom den annars utstakade ”vadmanfårberätta”-korridoren i det av oss alla finansierade företaget som borde stå för objektivitet och sanning. Det borde ha gjorts redan 2005…

Jag kommer att fortsätta att informera och kommentera asylläget främst i Sverige och i Finland, men också så gott jag hinner och kan, i övriga Europa. Att ta del av rapporteringen i Finland, till exempel, tar mycket tid och att översätta ännu mer.

Också det kommande året – 2016 – hoppas jag på miggornas hjälp, utan dem och deras medverkan skulle mina kunskaper och min möjlighet att upplysa och informera vara betydligt sämre!

© denna blogg.

Människoströmmen från Ryssland till Norge är för välorganiserad för att kunna ske utan välsignelse från högsta ledningen i Kreml.

Kicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln i Ilta-Saniomat (på finska).

Så här manövrerar Ryssland flyktingströmmen – ”prydligt klädda män övervakar det hela”.

På bilden gör sig en afghansk familj redo för bussresan. De stora minibussarna tar ett tjugotal passagerare åt gången mot den norska gränsen.

Människoströmmen från Ryssland till Norge är för välorganiserad för att kunna ske utan välsignelse från högsta ledningen i Kreml.

Allt tal om människor som flyr undan krig och lidande kan man glömma helt när man tar del av vad Ilta-Sanomat såg i staden Nikkeli i Ryssland, i närheten av den norska gränsen.

Till vad som blivit centrum för organiseringen av den så kallade ”flyktingströmmen”, hotellet Servenoje Sijanie, kom under ett dygn människor av många olika nationaliteter men inte en enda syrier. De flesta människor som rör sig här med sina familjer berättade att de kommit till Ryssland för länge sedan från Afghanistan. Men dessutom fanns där också grupper av män från Egypten, Nigeria, Gambia, Nepal, Pakistan, Indien och Sri Lanka.

Det framkom att de allra flesta som befann sig där, hade bott i Ryssland i många år, ofta i decennier. Många berättade också att de har giltiga uppehållstillstånd eller viseringar i Ryssland. En del hade  färska, helt nyligen utfärdade utvisningsbeslut från domstolen.

Anställda vid den ryska migrationsmyndigheten ville inte bli intervjuade i eget namn och inte visa sina ansikten, men de gick med på att svara på frågan varför Ryssland nu med sådan energi skickar människor över gränsen till Norge.

– I Ryssland har vi en strikt lagstiftning som bestämmer villkoren för hur man ska lämna landet. Så om de har alla papper iordning så har vi ingen rätt att hindra dem från att åka dit de vill, sa en representant för migrationsmyndigheter med ett helt klart i förväg inövat svar.

Samtidigt, framför ögonen på mannen från migrationsmyndigheten, arbetade hotellets chef och hans personal med att erbjuda nästa grupp som skulle resa till Norge ett färdigt ”cykel-paket”.

Varje gång en ny grupp människor anlände till Murmansk eller bussar avgick mot gränsen, kom också ett antal mycket prydligt klädda ryska män för att kontrollera det hela. De var mycket noga med att inte hamna på bild och verkade snarare komma från säkerhetstjänsten än vara människosmugglare.

OBS! © Översättning Merit Wager.

.

Finland. Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk

Taxiföretagaren Jari Similä fick för någon vecka sedan en ovanlig förfrågan från ett antal asylsökande  i Finland. Han har ett giltigt visum till Ryssland och kör ofta passagerare från Finland till bland annat Murmansk. Uppenbarligen hade ryktet om detta nått asylsökandes öron, för de tog kontakt med Similä och föreslog att han skulle börja köra folk till Ryssland. De presenterade sig för Similä som syrier.

– De skulle enligt uppgift vara omkring 400 personer och de skulle köras från Finland till Murmansk. Jag fick uppfattningen att de därifrån skulle ta sig vidare till Norge, berättar Similä för Ilta-Sanomat, på väg från Raja-Jooseppi (gränsstation) över till den ryska sidan.

I Similäs minibuss får det plats åtta passagerare.

– Jag räknade ut att det skulle bli ett femtiotal körningar, ett riktigt rejält rally, säger han.

Han berättar att han intresserade sig för det hela bara så pass mycket att han och hans chaufförskollega några gånger hade kontakt med syriernas talesman. Det framstod som om syrierna hade viseringar till Ryssland, eller att de åtminstone trodde att de snabbt skulle få det. Similä frågade också några gränsvakter som han känner om den här typen av körningar är lagliga.

– Något olagligt hade det inte varit fråga om för min del om syrierna hade klara papper, det vill säga viseringar till Ryssland och jag hade kört dem över gränsen. Jag ville ha tydliga besked från dem via e-post, men då meddelade de att de bara ville prata i telefon. Och där upphörde kontakten från deras sida. Vad de hade för anledning till att inte lämna spår efter sig i form av e-postmeddelanden vet jag inte, funderar Similä.
——————–
En förklaring till varför syrierna ville till Ryssland kan till exempel vara att Finland av någon anledning inte behagade de asylsökande och att de därför ville försöka ta sig till Norge och Schengen-området som om de var helt nya asylsökande. En annan förklaring kan ha varit att undvika Dublinförordningen, alltså att syrierna skulle komma att skickas från Finland till det första Schengen-land dit de först kommit.

OBS! © Översättning Merit Wager.

I Sverige råder en ”tycka synd om, det är ju så hemskt att leva där”-mentalitet.

Av de drygt 2000 asylsökande som kom till Sverige bara under gårdagen, den 9 november, var ca 1.100 från Afghanistan. 500 var från Syrien.

Politiker och journalister har länge vägrat, och vägrar till stor del fortfarande, att ta in dessa fakta och talar ständigt och felaktigt om alla ”syrier som flyr från krig och förföljelse”. De vägrar medge (!?) att den största andelen människor som tar sig till EU och sedan till Sverige inte är syrier. För det låter inte lika bra att säga som det är, att en mycket stor andel av de hitvandrade är afghaner som helt enkelt (och förståeligt, men det är inte asyl- eller skyddsskäl), söker ett bättre liv och försörjning i Europa och då helst i Sverige.

I Afghanistan är det inte ”krig och förföljelse” som i Syrien. Tyskland har börjat återsända afghaner och Finland skärper riktlinjerna vad gäller dem. De flesta har inte asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen som är den lag som stiftats för att reglera asyl- och annan invandring till landet. Men i Sverige råder en ”tycka synd om, det är ju så hemskt att leva där”-mentalitet, vilket förstås är sant men inte skäl att få permanent eller ens tillfälligt uppehållstillstånd och försörjning i Sverige enligt gällande lag. Hur synd om människor från Afghanistan det än är och hur hemskt man än tycker att det måste vara att leva där så har vi inte laglig invandring på de grunder de söker sig hit. Och dessutom: där lever ju bevisligen ändå ca 31 miljoner människor…

P.S. Är det någon som alls undrar över hur det kommer sig att många afghanska ”barn” talar utmärkt tyska? Och har (påhittade) levnadshistorier som, vid minsta följdfråga och eftertanke, avslöjar att personen inte kan vara 16 år utan måste vara minst 26?

Viktig läsning:
General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka. – 16 oktober 2015
Men det är inte krig i Afghanistan! – 18 oktober 2015
Finland. Nu fryser Migrationsverket också asylansökningar från afghaner. – 5 november 2015

© denna blogg.

Tyskland. Upplopp och köldkatastrof hotar i tältläger.

Klicka på bilden för att komma till artikeln och videoklippet i EkstraBladet (på danska).

Tyskland i panik: Upplopp och köldkatastrof hotar i tältläger. Kylan får flyktingar att bli galna i tyska läger, där barn jämrar sig och blir sjuka.

– Det är varmt och tryggt därinne.

Det hävdade en myndighetsperson som trodde att han kunde förhindra EkstraBladets medarbetare att få en inblick i förhållandena inne i det gigantiska asyllägret, som ligger i anslutning till den tungt trafikerade motorvägen A7 i ett industriområde i Hamburg.

42.000 i tält

Myndighetspersonen talade osanning och kanske inte utan anledning. 42.000 asylsökande bor nu i primitiva läger i Tyskland, där kylan hotar och där förbundskansler Angela Merkel varje dag får utstå en veritabel verbal misshandel av partikamrater. De säger att landet omöjligen kan hysa och integrera hundratusentals flyktingar och invandrare. 10.000 nya kommer dagligen visar nya siffror. 3.600 av dem har placerats in i det leriga, kalla och fuktiga lägret bara 170 km från den dansk-tyska gränsen.

Lägerchefen misshandlad

I lägret är förhållandena så oroväckande att polisen har slagit larm. Tidningen Hamburger Abendblatt avslöjade den 17 oktober en polisanmälan som läckt ut. Den beskriver situationen som mycket starkt oroande.

Den kvinnliga lägerchefen har attackerats och hotats, säger rapporten, som också innehåller information om hur asylsökande har försökt storma ett kontor och hur socialarbetare inte vågar dela ut filtar av rädsla för misshandel och för att det ska uppstå tumult bland dem som bor där.

Vidare berättas i artikeln i EkstraBladet om ett hundratal som blivit svårt sjuka av kylan i de kalla tälten, bland dem barn. Om och att det har utbrutit virusorsakad bronkits och diverse andra ”förkylningssymtom”.

Polisen beskriver att det råder rädsla för att gravida kvinnor föder för tidigt och att det finns risk för att situationen kommer att gå helt överstyr i lägret. En 25-årig syrier i lägret säger:

– Tyvärr, det är sant. Det är helt galet. Vi är bara tio procent syrier här, resten är främst personer från Kosovo och Albanien som inte flyr från krig. Varför är de här? De terroriserar alla med hot och våld. De slåss. Barn gråter dygnet runt. Människor har löss. Det luktar. Folk hostar. Det är omänskligt.

Artikeln är lång, allt kan jag inte översätta, och har inte heller rätt att göra utan tillstånd, men den kan som sagt läsas i original om man klickar på bilden högst upp. Ett utdrag till ur artikeln är dock detta:

100 blir till 1.100

Myndigheterna arbetar för högtryck för att inkvartera  de asylsökande under lämpliga förhållanden, men som EkstraBladet beskrev igår är lokalbefolkningen i många delar av landet starkt skeptisk till att få hundratusentals nya grannar.

I den nordtyska byn Sumte är de 100 invånarna djupt bekymrade och oroliga för sin säkerhet när 1.000 asylsökande flyttar in inom ett par veckor.

Många har blivit mycket upprörda i de fall där kommuner har valt att säga upp tyskar från kommunala hyresrätter för att de har bedömt att flyktingarna är i större behov av bostäderna.

Kommentar: Danska EkstraBladets rapport skrämmer. Svenska politikers (de ”ansvariga”) vägran att se verkligheten skrämmer ännu mer. Tror någon enda människa på allvar att det inte kommer att se likadant ut här mycket snart – kanske redan? Politikerna vägrar av någon fullständigt outgrundlig anledning fortfarande ihärdigt och hårdnackat att tala klarspråk, de fortsätter att tala om ”en stor utmaning” och ”den största humanitära insats Sverige åtagit sig” sedan…. urminnes tider. De talar inte om att de förändrar landet Sverige och levnadsförhållandena för det egna folket till det mycket sämre. För alltid.

Svenska medier rapporterar inte heller alltid särskilt klart, tydligt och upplysande; många (inte alla, men många) verkar leva i symbios med politikerna och dessutom vara rädda för att få någon form av ”stämpel” på sig (svenskens största skräck verkar vara att bli kallad rasist” eller ”främlingsfientlig”) från bland annat, men inte enbart, allt starkare – och märkligt nog ofta skattefinansierade – allehanda organisationer och föreningar som drivs av utomeuropeiska asylinvandrare i första och andra generationen.

© denna blogg. Översättning Merit Wager.

Hjärta & Hjärna: Masspsykos på asylområdet

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.

Kaoset är fullständigt. Lagar och regler ändras, fram och tillbaka, som om de inte betydde någonting. Undertecknade konventioner och förordningar, som för en dag sedan var absoluta och inte ens fick ifrågasättas, sätts ur spel.

Människosmuggling, som enligt Brottsbalkens 20 kap 8§, första stycket är ett brott som kan ge många års fängelse, nästintill hyllas i svenska medier. Att ens andas något om att ställa lagbrytarna inför rätta är nästintill ”fascistiskt”.

En krönikör i Expressen gör en halsbrytande jämförelse under rubriken Bröt de mot lagen? Ja. Var de hjältar? Absolut. Han likställer det olagliga hämtandet av människor från Danmark – där de redan är skyddade – till Sverige där villkoren är bättre (för dem, men knappast för svenska skattebetalare som redan bekostar den största asylinvandringen per capita i EU) med hur judar räddades 1943:

Sommaren 1943 införde nazisterna undantagstillstånd i Danmark och regeringen avgick. I september kom beslutet att alla judar i Danmark skulle deporteras.

Då grep medmänniskorna in. Judar fick gömma sig i kyrkor och gårdar nära Öresund. Skeppare, fiskare och andra goda krafter smugglade under bara tio nätter ut så många som 7 900 människor ur Danmark och till Sverige, i segelbåtar, fiskebåtar, roddbåtar. Bröt de mot lagen? Javisst. Var de hjältar? Absolut.

Läget har blivit surrealistiskt och folket, som betalar för allt både i pengar och i otrygghet, har ingenting att säga till om utan kan bara stå och se på hur kaoset, anarkin och upphävandet av lagar breder ut sig.

Hjärta saknas inte. Det är bra. Men hjärta utan hjärna är farligt.

© denna blogg.

 

En migga: ”Men det är väl inget nytt, Migrationsverket har nästan alltid haft långa handläggningstider!”

En migga:

Jag lider absolut med de människor som väntar och väntar på beslut i sina asylärenden, men att asylsökande får vänta är inget nytt. Migrationsverket har nästan alltid haft långa handläggningstider.

Det som är nytt nu är att de syrier som kommer kontaktar media och sina handläggare. Det har asylsökande inte gjort tidigare. Många syrier är välutbildade och många pratar engelska.

Om vi kunde få slippa alla ogrundade ansökningar så skulle handläggningstiderna förkortas avsevärt. Sedan finns det en hel del att göra på lagstiftningssidan också.

Det är inte rimligt med den nuvarande ordningen som gör att vi tvingas bevilja uppehållstillstånd till exempelvis syrier som redan är bosatta i andra länder än Syrien (som alltså inte alls kommer från krig och förföljelse och därmed inte alls behöver skydd i Sverige) bara för att dessa länder inte räknas som ”säkra” på så sätt att vi inte accepterar deras asylsystem. En syrier som är bosatt och arbetar i till exempel Libanon sedan många år tillbaka har ju inte något behov av att söka asyl varken där eller här för att det är krig i Syrien.

Nu nyanställer Migrationsverket för fulla muggar. Det har man i och för sig hållit på med ett tag nu. Tyvärr så skapas det också hela tiden nya överbyggnader av räknenissar och projektmänniskor som ingen begriper vad de ska vara bra för. Att i det kaos som råder börja med allehanda improduktiva försöksverksamheter känns som väldigt dålig timing. Det är ju så att om all tillgänglig personal som har kunskapen satte igång och avgjorde ärenden istället så skulle balansen vara borta ganska snart. Jag tror dock inte man från politiskt håll vill att vi ska ha korta handläggningstider. Det skulle bara öka antalet sökande.

Hur Migrationsverket än gör så får det skarp kritik från utomstående – ofta journalister som ibland nästan blir lobbyister åt asylsökande, men också politiker – som inte alltid tar reda på saker och ting ordentligt.

När Migrationsverket för fyra och ett halvt år sedan lyckades korta handläggningstiderna, klagades det högljutt på det. Lyssna bland annat på detta klipp från SR P1 :

Migrationsverket har med ett nytt arbetssätt halverat handläggningstiderna för asylbeslut. Migrationsdomstolen är rädd att det går alldeles för fort och granskar nu besluten från verket.

Då, 2010, var man på migrationsdomstolarna rädda att undermåliga beslut på migrationsverket skulle komma att innebär merarbete för dem. Nu anser man (främst journalister men också politiker och andra) att väntetiderna är negativa för dem som kommer hit och vägrar inse att när det har kommit 80.000 för att söka asyl under 2014 och det beräknas komma ytterligare 100.000 i år (plus alla anhöriga…) så finns det inte ens några handläggare som behärskar den grannlaga uppgiften att utreda asylskäl, att uppbringa i landet! Det tar tid att utbilda nya handläggare och beslutsfattare. Man kan undra hur de som är högljuddast i debatten tänker. Förstår de inte detta eller tycker de att i princip vilken ny, oerfaren ”handläggare” som helst ska sitta och stämpla PUT på löpande band, utan några som helst utredningar och kontroller?

Läs också:
De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! – 23 maj 2015

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna originaltext.

De godhjärtade (eller bara obegåvade) tror, förbluffande nog, att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige!

Ur ett reportage i Sveriges Radios program Studio Ett –Tre syriers liv påverkas av migrationsverkets långa köer – idag.

Stackars Maali, en ung syrier som intervjuas i det här reportaget, vet inte att han här i Sverige stämplas som rasist, främlingsfientlig, islamofob och inhuman när han ställer sina frågor till reportern där han ifrågasätter de ohanterliga mängderna asylsökande i Sverige:

Varför fortsätter Sverige att ta emot så här många flyktingar, när ni inte verkar klara av det? Det bildas ju långa köer på Migrationsverket som leder till att vi som väntar och våra familjer får stora problem. Och sedan verkar ju Sverige inte heller ha tillräckligt med bostäder eller jobb åt alla som kommer hit. Systemet verkar vara överbelastat så varför fortsätter ni då att ta emot så många?

Ungefär detsamma uttryckte en annan asylsökande sin förvåning över i avsnitt 11 av Uppdrag granskning som visades i Sveriges Television den 25 mars.

Det ska tydligen klarögda utomstående till för att säga som det är. Medan de godhjärtade – eller enbart obegåvade – ”inomstående” förbluffande nog tror att ”ett generöst och humant asylmottagande” ser ut som det gör i Sverige! Jag har sagt och skrivit det många gånger förut: Det gör det inte! Man borde i Sverige för länge sedan ha lärt sig av de flesta övriga 27 EU-länderna vad ansvar är och slutat propagera för att andra länder ska ta efter den aningslösa och obegåvade ansvarslöshet som råder i Sverige.

© denna blogg.

En migga: ”Den som söker asyl idag får vänta till oktober/november innan den ens får tid för utredning.”

På Twitter skriver en person:

Ska vi ta upp frågan om bristerna i mottagningssystemet bör vi vara ärlig. Just nu minskar ”söktrycket” drastiskt om vi utgår  från prognoserna.

Jag frågar en migga som lämnar följande kommentar:

Andelen syrier har minskat något, därom råder inga tvivel. Men att kalla det för att ”söktrycket minskar drastiskt” är helt enkelt inte sant. Vi har gigantiska ärendehögar som väntar på behandling och den som söker asyl idag får vänta till oktober/november innan den ens får tid för utredning hos Migrationsverket. Så att kalla det för något slags minskat tryck är alltså helt klart en missuppfattning, särskilt som trycket inte minskat alls överlag.

Vi ligger på samma nivåer som förra året, det är bara det att andelen syrier minskat något. Alla stirrar sig blinda på syrierna, men rätt vad det är så dyker en annan grupp upp och ersätter dem som största grupp! Antalet syrier sägs förresten minska på grund av att de söker sig till Tyskland i stället. Men det är alldeles för tidigt att säga något bestämt om hur året blir. På våren brukar det vara färre som kommer. Förra året (rekordåret) var det likadant, det var först under sommaren som söktrycket nådde 2000 personer/vecka. Och så kommer det antagligen att bli även i år. Det var faktiskt exakt likadant förra året, det vill säga att vi sänkte prognosen på våren för att sedan bli tagna på sängen av ökat tryck – äkta antal asylsökande – så att vi fick höja den igen i juli.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har träffat ett tusental syrier som inte skulle ha kommit hit om det inte varit krig deras land.”

En migga skriver, som motvikt till det förra inlägget – och för att visa hur både svart och vit asylinvandringen är:

I mitt jobb har jag träffat ett tusental syrier. De är människor som inte skulle ha kommit hit om det inte varit krig deras land. De som jag har träffat har varit kristna eller sekulära muslimer.  Med få undantag har också de syrier som jag träffat varit högutbildade och ödmjuka människor.

Jag minns särskilt en familj från Raqqah – IS nuvarande huvudstad i kalifatet- som jag intervjuade.  Kvinnan hade varit lärare i engelska, mannen hade haft ett företag. Barnen var små, det yngsta var undernärt eftersom man åt gräs i Raqqah sedan han föddes. Det fanns ingen mat att köpa oavsett om man hade pengar. Trots att IS redan tagit över staden. De flydde från IS och från striderna och hungern.

Kommentar: Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Det kommer människor som flyr för sina liv till Sverige, som har råd och möjlighet att ta sig hit och behöver skydd. Det kommer andra som inte har skyddsskäl utan har onda avsikter, som också har råd och möjlighet att ta sig hit. Det gäller för Migrationsverket att utreda vilka som är vilka.

Att det kommer människor med onda avsikter, som skapar problem på asylboendena, hotar andra asylsökande och i andra sammanhang ställer till problem, till exempel inom SFI, är ett faktum som det rapporteras om från olika håll i landet. Lika väl som att det kommer människor som, om de anses ha skydds- eller flyktingskäl enligt utlänningslagen, ska beviljas uppehållstillstånd. Det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Alla sidor bör belysas.

© denna blogg.

Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige

Apropå att en 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott (läs bland annat Gripen 28-årig syrier åtalas för folkrättsbrott). I artikeln i Expressen säger Magnus Norell, forskare med inriktning på Mellanöstern och terrorism, detsamma som miggorna och jag har sagt i många år:

Detta fall belyser det faktum att Sverige inte har resurser för att kontrollera alla som kommer hit. Utan tipset hade han väl förmodligen klarat sig. Det är ingen kritik mot polisen, utan visar bara att systemet inte klarar att korrekt hantera antalet som kommer hit.

Miggorna har varnat

Det går knappt att räkna hur många gånger miggorna här på min blogg har varnat för Migrationsverkets chefers orimliga beslut (läs rättsligt ställningstagande RCI 14:2013 och RCI 12:2013) om att Sverige, som enda land i världen mer och mindre automatiskt, ska ge permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla som säger sig vara syrier och/eller från Syrien, utan att det görs gedigna utredningar så som man gör i andra länder.

Miggorna har vittnat om och varnat för hur totalt rättslöst och farligt det har blivit sedan de fått order om att snabbt processa alla som säger sig vara syrier och/eller säger sig komma från Syrien – oavsett att en stor del varken är syrier eller, om de är syrier, inte kommer från Syrien utan redan har PUT och till och med i en del fall medborgarskap i andra EU-länder.

Ända sedan Migrationsverkets ledning självsvåldigt sitt så kallade ”rättsliga ställningstagande” (dessa RCI:er, som de kallas, som på något märkligt sätt kommit att stå över) tog det för Sverige förödande beslutet att ge alla syrier PUT mer eller mindre automatiskt, har miggorna skrivit och varnat för hur rättsosäkert och farligt det är. Jag har publicerat deras ord och även kommenterat dem och vet att det har lästs av folk både inom medierna, av riksdagsledamöter och i regeringen. Utan att det föranlett minsta krusning på någon som helst yta, överhuvudtaget.

I ett inlägg den 3 september 2013 (Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier) berättade jag hur Migrationsverket, i ett anfall av klarsynthet meddelade  – vilket det inte brukar eftersom det sällan talas om att brottslingar söker asyl i Sverige – att:

I det nya rättsliga ställningstagandet pekar Migrationsverket på risken att enskilda asylsökande från Syrien kan ha gjort sig skyldiga till brott mot de mänskliga rättigheterna under konflikten. Om det under prövningen i Sverige kommer fram sådana uppgifter, kan det innebära att den asylsökande mister sin rätt att klassas som flykting eller alternativt skyddsbehövande.

Men asylprocesserna har ändå forcerats och har, enligt vittnesmål från miggor som arbetar med asylansökningar, i det kunnat sägas närmaste summariska eftersom i princip alla syrier (och då fick det slinka med en och annan icke-syrier också) ska ges PUT.

Jag har träffat en del så kallade ”ansvariga” politiker; ensam och några gånger tillsammans med Zulmay Afzali, som i egenskap av flykting och lärare för ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (den äldste elev han hittills haft som sagt sig vara 17 år, var 32…) har stor kunskap på området och ser och hör vad som pågår. Ingen enda av dessa politiker som jag/vi har träffat har orkat bry sig. Ingen har blivit särskilt upprörd, än mindre har någon visat vilja att stoppa asylbedrägerierna som pågår i stor skala och skadar Sverige. De har bjudit på kaffe och lyssnat utan att höra.

Ansvarslösa myndighetschefer och politiker i Sverige har skapat – och fortsätter att låta det ske – enorma problem för oss alla som bor här, satt oss alla i stor fara eftersom Sverige ses som det lättaste landet att ta sig till och stanna i för terrorister och andra med onda avsikter. Och dessa myndighetschefer, i sam(o)verkan med regering och riksdag, har för alltid förändrat landet. Utan att fråga om folket verkligen ville att Sverige skulle utvecklas i en helt annorlunda riktning än till exempel de nordiska grannländerna

Det kan också nämnas att i de nordiska länderna finns en oro för just det svenska sättet att så lättvindigt och ansvarslöst hantera asylinvandringen. Både i Danmark och i Norge har man diskuterat passkrav för svenska medborgare och att införa bestämmelser om att man inte får flytta till dessa länder om man inte har bostad och arbete och kan försörja sig. Också vissa inskränkningar i möjligheten att ta del av olika sociala rättigheter diskuteras. I Finland pågår helt säkert likadana diskussioner, där är man överhuvudtaget noga med vilka dom vistas i landet och några hipp som happ-utredningar görs inte.

Och så har svenska politiker mage att tycka att andra länder, inte minst Norge, Danmark och Finland, ska följa i Sveriges spår! Det är ju helt barockt! Hade i stället Sverige, troligen det apartaste landet i världen på asylinvandringsområdet, följt övriga nordiska länders linje (dvs följt sin egen utlänningslag och haft ett rättssäkert asylsystem) så hade det inte funnits fler än 186 utanförskapsområden här, inte 55 ”no go”-zoner och inte en sådan katastrofal asylinvandringsituation, med hundratusentals utomeuropéer, varav många inte har något som helst behov av ”skydd”, som kommer hit varje år och ska försörjas och ”integreras” vare sig de har faktiska asylskäl eller inte. Vilket svenska politiker i sin enfald tycks tro både är rätt och ska gå, på något mirakulöst sätt.

Här är en liten läslista:

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” – 3 oktober 2013

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mats 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014

© denna blogg.

Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Öppet och fritt meningsutbyte på Facebook med anledning av förre statsministerns berättelse om en flygtur över Sverige

Här återges en lång tråd från Facebook med alla medverkandes tillåtelse, men utan att deras namn nämns. Varje medverkande anges endast med en bokstav. Dock: M = jag själv, detta eftersom jag vill stå för det jag säger under mitt eget namn. Texterna återges för att ge en bild av vilka tankar och åsikter en intervju med Fredrik Reinfeldt i den danska tidningen Politiken gav upphov till.

Låt mig först säga att jag är glad över att ha Facebook-kontakter som är seriösa och kan diskutera och debattera utan att förfalla till invektiv och elakheter. Lite skarpa formuleringar är okej, de är självklara i en debatt eller diskussion där man har olika synsätt – det ska vara högt i tak! Men påhopp och osakligheter är inte acceptabla och jag kan bara säga att sådant aldrig förekommer i mina Facebook-trådar. Stort tack till alla som medverkade i den här diskussionen!

Så här började det hela, med denna statusuppdatering. Så här kan en diskussion om en av de största – om inte rentav den största – samhällsfrågan (som till och med lett till regeringskris) rulla på när alla öppet skriver vad de tycker, tänker, tror och vet. Det hela fick sin upprinnelse i förre statsministern, förre moderatledaren Fredrik Reinfeldts uttalande i den danska tidningen Politiken, se nedan. Alltså:

M: Nu har det slagit slint helt hos den här mannen! Om hans efterträdare går i samma fotspår så blir partiet högst tredje största parti när väljarna har sagt sitt den 22 mars. Ur artikeln Fredrik Reinfeldt: Gott om plats för flyktingar (Expressen 7 december):

”Fredrik Reinfeldt i en intervju med danska Politiken.
– Vad betyder ordet ”nog”? Är Sverige fullt? Är Norden fullt? Är vi för många människor? Vi är 25 miljoner människor som bor i Norden. Jag flyger ofta över den svenska landsbygden och det skulle jag vilja råda fler att göra. Där finns oändliga fält och skogar. Där finns mer plats än man kan föreställa sig. De som hävdar att landet är fullt, de bör visa var det är fullt.”

M: Och här är originalartikeln: Reinfeldt: Der kan være mange flere asylansøgere i Norden.

K:  Ja, jag undrade lite i morse hur han tänker när han flyger över landet.

M: Nils Holgersson på en gås, typ. På 1800-talet, typ. Verklighetsfrämmande. Typ.

K: Kanske tänkte han på svedjebruk och savolaxare.

S: De skogar och fält han sett då han flugit över Sverige är inte bostäder, jobb, infrastruktur, skolor mm.

M: Just det, S! Hur korkad får man vara som (ex)statsminister i Sverige? Tydligen hur korkad som helst.

T: Sverige är i praktiken tomt. Det har han ju rätt i.

M: T, Och där, i skogarna och ödemarkerna i det ”tomma” Sverige ska han placera asylsökande?! Vad är det för människosyn

T: Jag tror många asylsökande skulle föredra att bo i skogen än under IS styre. Och vi har tomt.

M: Det missnöje som många, främst personer som kommer – och som säger sig komma – från Syrien visar gentemot de undermåliga asylboenden där de inhyses (JAG har varit där…) visar att det inte stämmer, T. Det är ofta välbärgade eller åtminstone .medelklass-människor som kommer, vana att bo bra med trädgård och inte sällan tjänstefolk. De är chockade när de kommer hit. Den där nedlåtande bilden av asylsökande är typiskt svensk, typisk för dem som inte vet ett dugg om asylsökeri och aldrig besökt några asylboenden. Varför skulle de vilja bo i det glest befolkade Sveriges skogar? Vad skulle de göra där? Skärpning! Här är min rapport från ett av dessa boenden där svenskar tycker att asylsökande ska vara tacksamma att få bo och där knappast någon svensk skulle stå ut en dag, ens: Blinkarp lilla stjärna där (reportage från ett asylboende).

H: Det normala är ju tyvärr, för att parafrasera salig Frank Zappa, att politikernas devis är ”We’re only in it for the money”… När det gäller Reinfeldt så måste man dock misstänka att något ”flipprat ur” totalt…

M: Han svävar ovanför marken, dvs har tappat fotfästet och verklighetsförankringen, FR.

T: Hur många syrier vänder hem? Om det är så dåligt? Undermåliga asylboenden i Sverige är lyx i ett globalt perspektiv. På många sätt.

För att fortsätta att läsa hela tråden, klicka här: