Stadsmissionen informerar: ”Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.”

Med anledning av min text Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige (läs den texten först), har följande meddelande inkommit från Stadsmissionens kommunikationsavdelning:

Stockholms Stadsmission arbetar för att göra Stockholm till en mänskligare stad för alla. Det handlar om att göra skillnad för människor som lever i speciellt tuffa livssituationer.

I en av våra verksamheter driver vi vandrarhemmet Nattstad i Gamla Stan. Nattstad riktar sig till EU-medborgarna samt tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd och arbetstillstånd från ett land inom EU.

Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.

Vänliga hälsningar
Kommunikationsavdelningen
Stockholms Stadsmission

Den enda information som är av vikt här, och som inte framkommer i det brev som Stadsmissionen skickade till boende i grannskapet kring Stora Nygatan 22, är att det kostar (hela) 100 kronor per natt att bo i Gamla stan mitt i Stockholm på vad Stadsmissionen kallar Nattstad. Men det gäller alltså inte för hemlösa svenskar eller personer av andra härkomster med permanent uppehållstillstånd (laglig rätt att vistas i landet) i Sverige. Det gäller bara för tiggare från något EU-land (som har att följa reglerna i EU-direktivet om fri rörlighet och ska kunna försörja sig själva och ha jobb och bistad inom tre månader, annars åka hem) eller personer som har både arbets- och uppehållstillstånd i ett annat EU-land (men inte i Sverige!).

Så nu vet vi det! 100 kronor per natt för boende upp till tre månader för personer utan anknytning till Sverige.

© denna blogg.

 

Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige

Willkommen, bienvenue, welcome
Fremder, étranger, stranger
Glücklich zu sehen, je suis enchanté,
Happy to see you, bleibe, reste, stay
Willkomen, bienvenue, welcome,
Im Old Town Lodge, au Old Town Lodge, to Old Town Lodge!

Ett boende för hemlösa har öppnats mitt i Stockholm, på Stora Nygatan 22 i Gamla stan. Det meddelas i ett brev från Stadsmissionen under rubriken:

Information om ny verksamhet i före detta Old Town Lodge
Till närboende kring Stora Nygatan 22

Boendet är alltså inte för hemlösa svenskar och inte heller för hemlösa med anknytning till, och uppehållstillstånd i, Sverige. Nej 58 vandrarhemsplatser har uttryckligen och enbart reserverats för personer som inte har anknytning till Sverige:

EU-medborgare och utomeuropeiska medborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land.

Varför ordnas boende i Gamla stan för EU-medborgare? Det torde gissningsvis främst (kanske enbart?) röra sig om personer utan anknytning till Sverige som, enligt EU:s rörlighetsdirektiv, har rätt att vistas här i högst tre månader innan de ska registrera sig och söka uppehållsrätt. Och som under vistelsetiden ska försörja sig själva och bekosta sitt eget boende.

Varför ordnas boende i Gamla stan för utomeuropeiska EU-medborgare med uppehållstillstånd i annat EU-land – de har ju lika liten anknytning till Sverige som tiggare från andra EU-länder?

Varför ordnas inte boende i Gamla stan för personer med anknytning till Sverige såsom hemlösa svenskar och hemlösa med uppehållstillstånd i Sverige som har rätt att vistas i landet?

58 personer utan anknytning till Sverige erbjuds alltså gratis boende i upp till tre månader i det absoluta hjärtat av Stockholm. Varför?

Stadsmissionens brev till ”närboende kring Stora Nygatan 22” är förresten undertecknat av en ”verksamhetschef EU-verksamheter”. Tittar man på Stadsmissionens hemsida så finns sådana verksamheter inte med i deras faktaruta:

Den som är intresserad kan här ta del av Stadsmissionens årsredovisning för 2014.

© denna blogg.

 

Snart börjar det hända saker. Kanske. Eller inte…

Ja, snart börjar det hända saker… kanske. För nu har en brittisk chefredaktör skrivit en krönika i Svenska Dagbladet – Något är fel i Sverige – och sagt detsamma som vi är så många som har sagt och skrivit under lång tid. Vad det egna folket, de egna väljarna tycker och vill, det har de (o)ansvariga inte brytt sig om. Men det skulle inte förvåna om det blev lite rissel och rassel bland dem när nu någon helt utifrånkommande säger exakt detsamma: Något är fel i Sverige. Fraser Nelson, chefredaktör för The Spectator, skriver bland annat:

Även turister på promenad genom Stockholm denna sommar måste märka att något blivit annorlunda. Staden har fått nya besökare som ändrar dess karaktär. De sitter utanför kaffebarer och i gathörn, bredvid t-baneingångar och busshållplatser. Hyggligt folk som säger ”hej, hej” medan de håller fram en pappmugg med några enstaka kronor i. Deras tillhörigheter ligger ofta i stora högar på gatan och ingen rör dem. För besökare är detta häpnadsväckande. Varför tolereras det? Var är polisen? Varför håller ingen ordning här?

Han konstaterar också:

För Sverige gäller det omvända (mot i Storbritannien. Min anm.). Där tycker man så mycket om invandring att den förra statsministern förlorade ett val genom att uppmana de bekymrade väljarna att ”öppna sina hjärtan” för de nyanlända. Men när det gäller att faktiskt anställa dem?

I slutet av sin krönika säger han detsamma som jag med en dåres envishet upprepat otaliga gånger i olika sammanhang:

I Storbritannien kan beteckningen ”EU-migrant” ge associationer till en polsk jobbare eller en fransk finansman. Men i Sverige använder konstigt nog till och med statsministern begreppet ”EU-migrant” som en förskönande omskrivning för tiggare.

När ska de naiva (!) politikerna i riksdag och regering börja se till att Sverige följer sin egen utlänningslag, sin brottsbalk, sina stadganden om allmän ordning, se till att tiggare inte tillåts ockupera andra människors mark och fastigheter och tillämpa EUs rörlighetsdirektiv så som det är skrivet och menat? Kanske nu, när andra än boende i Sverige (deras väljare) börjar undra?

© denna blogg.

Påminnelse om min text om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder

En påminnelse om detta, som jag skrev den 12 november 2014, verkar vara på sin plats. Delvis apropå det jag (och även Widar Andersson​, Folkbladet, och Per Gudmundson, Svenska Dagbladet​) skrev häromdagen om en märklig dom i Förvaltningsrätten i Umeå:

Beslut från EU-domstolen om att EU-länder kan vägra betala socialbidrag till invandrare i andra EU-länder.

Här är ett utdrag (läs dock gärna hela texten):

För vistelser som överstiger tre månader, men understiger fem år (vilket är fallet i förevarande mål), uppställer direktivet som villkor för uppehållsrätt bland annat att personer som inte utövar förvärvsverksamhet ska ha tillräckliga tillgångar. Direktivet syftar således till att förhindra att unionsmedborgare som inte utövar förvärvsverksamhet utnyttjar den mottagande medlemsstatens välfärdssystem för att finansiera sina levnadsomkostnader.

En medlemsstat ska således ha möjlighet att neka unionsmedborgare sociala förmåner när dessa inte utövar förvärvsverksamhet, utan uteslutande har utnyttjat den fria rörligheten för att komma i åtnjutande av socialt stöd från en annan medlemsstat trots att de saknar tillräckliga tillgångar för att ha uppehållsrätt där.

Även kommuner och förvaltningsrätter kanske behöver läsa texten. Gärna också journalister, som kanske kan hjälpa till att sprida information om detta, som det verkar som om många inte har någon större kännedom om.

Jag vet inte om kvinnan som klagat hos Förvaltningsrätten i Umeå är EU-medborgare (det kommer sådana också och söker asyl i Sverige!) eller inte. Kanske gäller inte detta just henne, utan hon kanske enbart omfattas av utlänningslagen enligt vilken hon ska lämna landet efter avslag på asylansökan och inte beviljas försörjningsstöd medan hon lever ”öppet gömd”, det vill säga vistas här illegalt.

Det som anges i beslutet från EU-domstolen gäller i varje fall för de kommuner där de tycks tro att de ska tillhandahålla skolgång åt barn, ordna boendeplatser, ge sjukvård och även, i en del fall, betala ut försörjningsstöd till personer (oftast tiggare) som har rätt att fritt vistas här i tre månader för att söka jobb och etablera sig, men under den tiden ska försörja sig själva och ha ett acceptabelt eget boende. Personer som efter tre månader ska ansöka om uppehållsrätt i landet och, även fortsättningsvis, ska kunna försörja sig genom anställning eller annan verksamhet som täcker deras levnadsomkostnader.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

TV4 Kalla fakta om organiserat tiggeri och annan brottslighet

Det behövs kanske ett tv-program för att väcka sovande politiker och debattörer och att medvetandegöra andra medier som inte vet/tror att en del av tiggeriet i Sverige är organiserat. I så fall var det ju bra att TV4 Kalla fakta gjorde det. Och sände det den 12 maj. Det var lite modigt gjort och trots några lite ängsliga brasklappar om att ”allt tiggeri inte är organiserat” och trots att programmet var gjort ur mycket svensksvenska perspektiv och värderingar (som om det värsta var att rumänerna tycker att romerna luktar…) så var det absolut mycket bättre än ingenting! Det blev ett reportage om hur det kan se ut i den verkliga verkligheten. Den som andra medier gjort mycket för att inte behöva skildra.

Jag är ingen god bedömare av kvalitet och eventuella tekniska brister och förtjänster i ett dokumentärprogram, men reportrarna som jobbat med programmet har gjort ett – ur samhällsperspektiv – viktigt reportage. De har lyft upp grov brottslighet och grymhet mot andra människor samtidigt som andra medier inte har rapporterat särkilt högljutt om det. Många medier verkar ha egna, ogrundade men bestämda, uppfattningar om tiggarna från Rumänien, i vilka kriminalitet och människohandel inte ingår. TV4 Kalla fakta blundade inte.

Att Kalla fakta-reportrarna tog hand om 21-årige handikappade Sorin Marian är på många sätt tveksamt, lite som när en SVT-reporter som var med och gjorde en serie som hette Fosterland, tog med en 15-årig pojke illegalt till Sverige för att han skulle kunna söka asyl här och samtidigt filmade honom. Men ur medmänsklig synvinkel är deras engagemang för den unge mannen som de lär känna och hjälper till 100 % förståeligt. De flesta skulle med största sannolikhet ha gjort likadant om de befann mig öga mot öga med Sorin och kände till hans öde. Det är inte lätt att vara ”objektiv reporter” i alla lägen eftersom även reportrar är människor.

Moderaterna har – åtminstone i Stockholm via tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr – gjort en hel del för att få upp de här frågorna på bordet och ut i offentligheten och även hitta lösningar på problemen som det omfattande tiggeriet för med sig. Och Beatrice Ask blev nyligen nästan hånad i en del medier för sitt ”utspel” om organiserat tiggeri/människohandel. Men Ewa Larsson, Miljöpartiet, som nu innehar socialborgarrådsposten i Stockholm (för övrigt den person som använde en otäck härskarteknik mot just Anna König Jerlmyr i TV4 Nyheterna)  tycks anse att rumänska medborgare, som helt sonika kommer till Sverige och antingen tigger i egen regi eller utnyttjas av grymma människohandlare, ska bli ett ansvar för Sverige. Hon säger bland annat på Brännpunkt i Svenska Dagbladet en 15 mars 2015:

Som socialborgarråd är det jag som är ansvarig för de insatser som riktas till de fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm. Det är en del av mitt jobb att lyssna på deras historia, på uppsökare från socialförvaltningen och på frivilligorganisationer som stöder och ser till att fler får tak över huvudet

Människohandlarna skrattar nog åt svenskarna, där de sitter med massor av oregistrerade bilar och husvagnar och mänskliga slavar som drar in pengar åt dem (sluta ge!!!) och en syn på Sverige som går ut på att ”anything goes”, vilket det också gör. Dessa typer verkar miljöpartisten av någon outgrundlig anledning tycka att det är synd om och vilja ”ta på sig ansvar för insatser som riktas mot fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm”! Trots att det handlar om tvivelaktiga existenser som inte ens är medborgare eller invånare i Sverige utan helt och hållet faller under sitt eget hemlands ansvar.

Kan man förvänta sig någon reaktion – och, ännu viktigare: något agerande! – från svenska myndigheters sida nu? Myndigheterna är folkets förlängda arm, de sitter inte på eget mandat utan på folkets. Och folket har rätt att kräva att ordning upprätthålls och att lagar och regler efterlevs av alla. Myndigheterna, i vilka ingår Polisen, måste se till att tiggeriet upphör och att Rumänien, som tiggarna främst kommer ifrån, tar tillbaka sina egna medborgare och tar ansvar för dem i enlighet med de kriterier som gäller för alla EU-länder. Det är ett absolut krav som EU kan ställa. Uppfylls det inte så måste Rumänien uteslutas ur EU. Och att bedragarna, människoplågarna = slavhandlarna måste dömas för sina brott och sedan skickas att avtjäna sina straff i hemlandet.

”Alla” har vetat om detta länge men medierna har vägrat ta upp det och det var bra att TV4 Kalla fakta slog hål i den ”låtsats-om-ingenting”-mur som omgärdat bland annat medierna! Vem/vilka har det gynnat att alla har tigit hittills? Ingen!

 

© denna blogg.

Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 2.

Jag skrev en text – Skatteplikt eller inte för EU-medborgare? Del 1. om försäljningen av tidningar som, när 60.000 ex hade sålts, genererat en vinst på ca 4,5 miljoner. Vad Skatteverket hade att säga – och inte säga – om detta försökte jag fånga i min text (det var inte lätt). Nu har också HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter (?!) uttalat sig och säger att:

Enligt Skatteverket räknas tidningsförsäljningen som välgörenhet och är därför momsfri. För de som säljer den gäller också att så länge man inte tjänar mer än 18.824 kronor per år så betalar man inga arbetsgivaravgifter.

Jag kände inte till att försäljning av produkter kunde falla inom begreppet ”välgörenhet”. Jag visste inte ens att det begreppet existerar inom skattelagstiftningen. Att en person som tjänar under 18.824 kronor är skattebefriad nämnde jag också tydligt i min text, men man måste fortfarande vara registrerad och deklarera sina inkomster. Och inkomster över 18.824 kronor är väl skattepliktiga, eller? Om moms säger Skatteverket, till skillnad från HEM, att:

Moms ska dock erläggas utom om försäljningen är minimal, till exempel så att någon har sålt endast två tidningar och momsen då bara skulle röra sig om några tior.

Hur det är med arbetsgivaravgifter, om det är så att HEM har anställt romerna som säljer deras tidning är befriade från dem så som de påstår, det vet jag ännu inte. Men om man anställer människor så har man skyldighet att ha koll på vilka regler som gäller, annars kan det komma att stå en dyrt. Så jag gissar att de vet vad de talar om.

Jag har som sagt uppmärksammat de här frågorna i ett tidigare inlägg och nu igen – andra medier har inte varit intresserade. Det är givetvis bra om EU-medborgarna som kommer hit kan sälja tidningar i stället för att tigga och därmed försörja sig själva, vilket ju är en av de grundläggande avsikterna med den fria rörligheten inom EU. Men att sälja produkter och tjäna pengar genom den sortens verksamhet är ju något annat än att ta emot pengar i en pappmugg och de skatte-, moms- och arbetsgivarregler som gäller för andra som idkar näringsverksamhet i Sverige torde väl gälla alla EU-medborgare, såvitt några undantagsregler inte lagts till i skattelagstiftningen i Sverige. Men eftersom inte ens Skatteverket självt verkar ha full kontroll på vad som gäller (se mitt förra inlägg) så kanske någon av lagstiftarna kan reda ut begreppen. För nog måste det väl vara av intresse om 4,5 miljoner kronor i vinst går direkt till familjer i Rumänien, som Sveriges Radio rapporterade – Gatutidningen Sofia Z ger miljoner till EU-migranter – eller om en del går till Skatteverket, om nu reglerna är sådana.

© denna blogg.

Min ”nytyske” rapportör: ”Antalet islamister från Europa som rest till krigsområdena i Syrien och Irak kan vara avsevärt högre än man hittills uppskattat.”

Min ”nytyske” rapportör, bosatt i Tyskland sedan flera decennier, skriver:

Jag ser i min morgontidning under rubriken Geheimdienste korrigiert att det enligt spanska El Pais, som citerar en studie av den nationella polisen (Policía Nacional), kan antas att antalet islamister från Europa som rest till krigsområdena i Syrien och Irak kan vara avsevärt högre än man hittills uppskattat:

Mellan 30.000 och 100.000 i stället för de hittills uppskattade 3.000 till 4.000.

Det blir mycket bestyr för Mona Sahlin …

Jag ser också att den nationelle samordnaren för ”EU-migranter” (det vill säga tiggare), Martin Valfridsson, i TV4 Nyhetsmorgon den 9 februari ser ett problem i att tiggarna:

”…inte har samma rätt till välfärd i Sverige som oss svenskar.”
Men varför skulle de ha det?

Han meddelar också att han ska försöka fixa jobb och bostäder åt dem och därför tänker besöka deras hemländer???
Men varför ska han göra det?

Det måste bli allt märkligare för en svensk som länge bott utomlands, att förstå sig på sitt forna hemland…

”Nytysken”, det vill säga svensken som alltså sedan decennier bor i Tyskland, och själv inte skulle komma på tanken att kalla sig vare sig ”nytysk” eller ”tysk”, har tidigare  bidragit med bland annat dessa texter:
En inblick i hur man i Tyskland ser på vad som i Sverige envist kallas ”ensamkommande asylsökande barn” – 6 augusti 2013
Tysklandskorrespondenten: ”Och krönikörskan menar att också grannen är rasist ! Aldrig i livet!” – 31 oktober 2013
Om islamister i Tyskland – 21 juni 2014

© denna blogg.

 

 

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

Det kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

The Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

”Man måste ha tillstånd för att samla in pengar.”

Ur en artikel i Länstidningen i Södertälje:

Tre personer som tiggde i Södertälje centrum greps av polis för att de brutit mot de lokala ordningsstadgarna.

På tisdagen greps tre personer som satt och tiggde i centrum, för brott mot kommunens lokala ordningsstadgar.

– Där finns en paragraf* om att man måste ha tillstånd för att samla in pengar. Personerna greps för att de inte har hemvist i riket, så de kunde förhöras och lagföras för att ha brutit mot den. Efter förhör beslutade åklagaren att ge dem ett bötesbelopp på 800 kronor vardera, berättar Caroline Aspegren, gruppchef på närpolisen i Södertälje.

Enligt Caroline Aspegren är inte gripandet en del av någon särskild insats mot tiggeriet i Södertälje.

– Vi har rapporterat dem som brutit mot ordningsstadgarna, helt enkelt. Vi får in många klagomål om tiggarna och försöker kommunicera med dem direkt på plats att det inte är tillåtet, säger Caroline Aspegren.

Det är på tiden att polisen agerar i enlighet med gällande lag! Och att lagen gäller för alla är ett faktum som man i Sverige emellanåt verkar vilja glömma bort eller inte låtsas om, vilket är förödande om man samtidigt önskar hög laglydighet i landet.

Det har tyvärr utvecklats en märklig ordning bland svenska politiker som går ut på att de ständigt kommunicerar via debattartiklar och utspel i sociala medier om vad de tycker, personligen. Högljutt protesterar de mot att svensk lag tillämpas på asylområdet och även i övrigt ofta när det handlar om utländska medborgare. I stället för att värna om både att lag och ordning upprätthålls för landets egen befolkning (medborgare och personer med rätt att uppehålla sig i landet).

* Samma paragraf gäller också i andra kommuner:

I Stockholm föreskrivs följande med stöd av 1 § Förordning (1993:1632) med bemyndigande för kommuner och länsstyrelser att meddela lokala föreskrifter enligt ordningslagen (1993:1617)

14 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande, om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

När insamlingen sker i samband med framförande av gatumusik krävs tillstånd endast om gatumusikanten eller medhjälpare har för avsikt att gå runt bland publiken och samla in pengar.

I Malmö föreskrivs i lokal ordningsstadga för Malmö kommun att

12 §
Polismyndighetens tillstånd krävs för insamling av pengar i bössor eller liknande om insamlingen inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning.

I Göteborg föreskrivs i lokal ordningsstadga för Göteborgs kommun att

10 §

För insamling av pengar i bössor och liknande, som inte utgör led i en tillståndspliktig allmän sammankomst eller offentlig tillställning, krävs tillstånd av polismyndigheten.

Politiker som anser att lagar och regler inte ska följas för att de, personligen, inte tycker det, ska man inte rösta på. Sådana maktfullkomliga politiker bidrar starkt till att skapa anarki i samhället och om väljarna inte vill ha ett samhälle där enskilda politiker lägger sig i och anser att man kan bryta mot gällande lagar och ordningsstadgor för att de, personligen, inte gillar dem så är det just anarki de skapar. Var och en som ska rösta i riksdagsvalet bör noga ta reda på (googla, t.ex.) om det finns politiker i det parti man tänkt rösta på, som förespråkar att stiftad lag och beslutade ordningsstadgor inte ska gälla. Rösta inte på den politikern och rösta inte på det parti han/hon representerar!

Språkligt klarläggande
LT skriver ”ordningsstadgarna”, jag skriver det korrekta ”ordningsstadgorna” – bara så att förvirring inte uppstår för att ordet är skrivet olika i citatet ur tidningen och i min text.

.

.

.

© Denna blogg.

En migga: ”Det handlar alltså om romer.”

En migga:

De andra

En konsekvens av den svenska självgodheten är den svenska fegheten. För när det egna fögderiet enligt legaldefinitionen alltid är fritt från skuld och bäst i världen så uppstår skrattretande företeelser när trumpeterna i tevestudions soffor och inför tv-kameror och i ledarstick försöker hitta just någon annan. Som ska göra det.

Det handlar alltså om romer.

Och där slog ryggmärgsreflexerna till med hastigheten hos en högenergilaser. Hos alla som läser detta.

2008 var frågan aktuell i Uppdrag granskning och SVT Debatt och de större dagstidningarna. Det slutade med att åtta barnfamiljer från Rumänien i en av landets största städer fick gå före i bostadskön, fick totalförsörjning utan några krav på motprestation inklusive gratis sjukvård och skola. Idag, drygt 5 år senare, är det 2 av de vuxna som har deltidsjobb. En del står och spelar på gatan och mottar samtidigt försörjningsstöd. Några har blivit utvisade på grund av brott.

Surt, sa räven om rönnbären – när detta spred sig och ytterligare långt många fler rumänska EU-medborgare dök upp. Och de efterkommande blev rättmätigt förvånade eftersom de inte fick någon totalförsörjning.  De första hade varit med i TV, och möjligen hade eftertänksamhetens kranka blekhet drabbat de ansvariga efter detta. Eftersom alla efterkommande fick veta att det inte bara var att dyka upp och få allt serverat.

Ja, fast sedan skulle ju givetvis polisen och Migrationsverket göra saken värre än vad den redan var.  Genom att i samråd hitta på eländigt ihopsnickrade brottsbestämmelser – som inte ens fann i lagen – och komma med ännu sämre underbyggda grunder för frihetsberövanden och sedan bussa ut folk på rekordtid. För den som minns så var det stort rabalder sommaren 2010, när franska myndigheter rev läger och skjutsade hem folk. Vad åskådarna just då inte visste var att det som pågick i Sverige var långt värre än det som pågick i Frankrike: i Frankrike gällde det att riva kåkstäder och husvagnsparker som var illegalt uppförda på annans mark och sedan på undertecknade avtal få folk att återvända till hemländerna – dessutom med en mindre summa pengar på fickan. Frivilligt återvändande. Det var inte vad som skedde i Sverige… Och Migrationsverket har fortfarande i sitt regelverk att sådana här olagligheter är tillåtna (noter: ”olagligheter är tillåtna”!) – trots att EU-kommissionen i möte med verket den 11 oktober 2010 uttryckte sig i klara och tydliga ordalag och trots att till och med regeringen tillsatte en utredning för att få alla att hålla sig till EUs regelverk. Vilket alltså inte skedde. Alltså att alla höll sig till regelverket.

Nåväl. Nu äro de ännu många fler, de romska unionsmedborgarna på gatorna uti EU-staten Sverige. Och så ska det inte vara, om detta är alla överens. Och förslagen haglar. Kommunpolitiker som inte vill ta konsekvenserna skyller på regeringen och på EU. En större stad vill istället ge alla totalförsörjning! En debattör vill straffbelägga givandet av pengar till tiggare – vilket torde vara lagtekniskt omöjligt eftersom gåvor till att börja med inte är skattepliktiga. Och vad var och gör med sin egen egendom är som bekant upp till var och en. Många debattörer pekar på de berörda länderna – ungefär som att de borde åka hit och ägna sig åt myndighetsutövning här.

För att göra en lång historia kort. Det är inte fel på EU, utom att de gemensamma institutionerna kan sätta större press på de berörda EU-staterna Rumänien och Bulgarien. Fast att få deras levnadsstandard kompatibel med vår lär ta några decennier. Det är inte fel på regeringen. Det är faktiskt inte fel på polisen och Migrationsverket heller. För så länge dessa människor inte är dömda för brott eller börjar leva på ersättningar och bidrag så finns det ingen anledning att börja tänka i termer om utvisning. Och de berörda lever inte på bidrag, för med undantag för dem som blev kända genom TV för fem år sedan och med undantag för dem som nu kan se fram emot totalförsörjning uti staden Malmö (om nu det verkligen kan genomföras) så är det inte någon som får bidrag. Förutom möjligen något litet bidrag för jourboende eller någon hemresa. Vilket faller inom regelverket för det tillåtna.

Nej, eftersom alla verkar vara överens att det inte är önskvärt med människor som tigger på gatorna så är det faktiskt kommunerna som har bollen på sin planhalva.  Och lösningen sitter i deras lokala ordningsstadgor. Som inte är svårare att förstå än reglerna för torghandel. Tillstånd krävs – och den som inte har det åker på avhysning och vite. Plus det enkla faktum att det inte finns några som helst hinder vare sig i EUs regelverk eller i Sveriges Rikes lag att avhysa dem som smällt upp bopålarna på någon annans mark. Alltså: Tillstånd krävs för musicerande och liknande på gator och torg. Lätt som en plätt. Och den som blivit avhyst några gånger ger till sist upp.

Fast hur var det nu? Jo, just detta är tydligen/kanske inte tillåtet att diskutera? Här i Sverige alltså. För det stämmer inte med Sverigebilden av ryggmärgsreflexerna att döma.

Men då är ju spelbordet lagt. Det enda konkreta som svenska myndigheter kunde göra – förutom att bli offentlig sektor för EU genom att erbjuda de berörda totalförsörjning – låg just i de lokala ordningsstadgorna. Så om detta nu inte är aktuellt så önskar jag att alla trumpeter i tevesoffor och annorstädes i fortsättningen håller käften. Så får det vara som det är. För detta eviga gapande med pekpinnar riktade mot någon annan som ska göra något ger bara ett infantilt och fegt intryck.

© Denna blogg.