Inrikesministeriet: Finland och Irak intensifierar sitt samarbete vid återsändande av irakier.

Inrikesministeriet meddelar att:

Finland och Irak intensifierar sitt samarbete vid återsändande av irakier

Pressmeddelandet lyder:

Finland och Irak har i positiv anda fortsatt diskussionerna om återvändande till Irak av de irakier som fått avslag på eller återtagit sin asylansökan. Båda länderna vill främja i synnerhet frivilligt återvändande och intensifiera samarbetet mellan ländernas myndigheter.

Finland har två huvudsakliga mål i förhandlingarna. För det första vill Finland att avresan för dem som frivilligt återvänder till Irak administrativt sett ska ske så snabbt och effektivt som möjligt. För det andra måste sådana personer som ska avlägsnas ur landet i fortsättningen kunna återsändas till Irak också när personen själv inte vill återvända.

Båda målen behandlades när en delegation som i huvudsak bestod av tjänstemän från det irakiska migrationsministeriet besökte Finland förra veckan. Delegationen träffade representanter för inrikesministeriet, arbets- och näringsministeriet, Migrationsverket och polisen. Under diskussionerna behandlades olika frågor som gäller migrationen mellan länderna.

Förhandlingarna om återsändanden fortsätter. En finländsk delegation reser sannolikt till Irak senare i vår.

Sverige har ett återtagandeavtal med Irak. Finland behöver det också när så många irakier sökt asyl och kriterierna för asyl och skydd skärpts så att färre än tidigare får uppehållstillstånd i Finland och därför ska återvända. Det ter sig ändå märkligt att ett land ska behöva förhandla med ett annat land om att det andra landet ska återta sina egna medborgare! Det är egentligen obegripligt eftersom det enligt folkrätten är så, att varje land har ansvar för sina medborgare. Märkligt. Mycket märkligt.

Här är några relaterade texter på bloggen, genom åren:

Är det svensk lag eller kurdiska krav som ska styra delar av Sveriges asylhantering? – 30 juni 2007. Kort ur texten:

Det är inte påhittade ”återtagandeavtal” eller att asylsökande säger att de ”inte vill återvända” som ska styra Sveriges asylpolitik, det är svensk lag som ska gälla. Annars kan vi ju skrota hela utlänningslagstiftningen och ha helt fri invandring. Det kanske är något att överväga, men det måste förstås ställas absoluta krav på att man kan försörja sig, om en sådan helt fri invandring ska införas.

“Irak vill ha tillbaka sina flyktingar” – 3 september 2007 – 3 september 2007. Kort ur texten:

Också migrationsminister Tobias Billström beskrev samtalen som positiva – i synnerhet i fråga om möjligheten att få till stånd ett återtagandeavtal för flyktingar. Här har Sverige och Irak gemensamma intressen säger Billström.

– Vi är väldigt positivt överraskade. Vi är överens om att vi har ett gemensamt intresse. Den irakiska regeringen vill på sikt ha tillbaka sina medborgare. Det vill vi också, men vi vill samtidigt också kunna erbjuda skydd i Sverige åt de människor som verkligen behöver det.

Oacceptabelt att inte ta emot sina egna medborgare! Och svensk lag ska följas. – 16 oktober 2008. Kort ur text en:

Enligt folkrätten och enligt internationella konventioner ska alla människor som är medborgare i ett land alltid ha full rätt att tas emot och vistas i sitt eget land och åtnjuta alla de rättigheter som ett medborgarskap ger. Men i norra Irak sitter människor och hittar på egna regler och vägrar släppa in sitt eget folk i det land där de alltså är medborgare! Det är givetvis inget som Sverige ska acceptera, särskilt inte sedan staten Irak och Sverige för säkerhets skull också ingått ett s.k. återtagandeavtal.

© denna blogg.

 

Polisen klarar inte sitt jobb, ministern tycker att man kan strunta i lagar och regler, Migrationsverket köper tjänster av kriminella…

Klicka på textrutan för att komma till inslaget i SVT Nyheter.

Fler människor, ökad gränsbevakning, hot mot flyktingboenden – polisen menar att Sveriges flyktingmottagande har förändrat deras arbetssituation så pass mycket att de inte hinner med.

– I Jämtland finns nu boenden på över 135 ställen. Det är en gigantisk situation att hantera, säger kommunalrådet Göran Bergström (S), Strömsunds kommun. Han menar att svensk polis inte är bemannad efter utryckningstider utan efter befolkning och brott. Det innebär att mer glesbefolkade områden kan bli helt utan polis i perioder.

Kommentar: Att inte ha en fungerande poliskår (och inte heller ett försvar och därmed militär som kan komma till hjälp) är lika med att låta landet flyta, att vem som helst kan göra vad som helst. Att ingen kontroll finns och att människor lämnas pt sitt led och åt kriminella som alltmer kan ta över. Att inte ha en fungerande poliskår innebär att människor inte kan leva i den trygghet och säkerhet som de tidigare har kunnat. Idag vet människor att Polisen oftare inte kommer än kommer när något allvarligt inträffar; att den inte kan skydda, inte kan upprätthålla lag och ordning. I Skåne har Polisen till och med, uppgivet och desperat, uppmanat människor att bilda medborgargarden… (När polisen inte längre kan skydda. Svenska Dagbladet 26 oktober 2015).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Expressen.

Ur texten:

Migrationsminister Morgan Johansson, S, öppnar för att bryta mot vissa regler i mottagandet.
– Man måste vara pragmatisk i en sådan här situation, säger han under ett besök på ett boende för ensamkommande flyktingbarn utanför Göteborg.

Kommentar: En justitieminister ska stå för att lag och rätt ska råda och att regler ska följas!

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Aftonbladet.

Ur texten:

I lagen om offentlig upphandling ställs hårda krav. Om en person begått allvarliga fel i sitt yrke kan det innebära att hon eller han utesluts från att delta i upphandlingen. Och vissa former av brott som har koppling till yrkesutövningen ska medföra en uteslutning, om domen vunnit laga kraft.

Men Aftonbladet kan nu avslöja att flera personer som i dag driver tillfälliga asylboende är dömda för brott med koppling till yrkesutövning.

Kommentar: Ytterligare ett bevis på förfallet där lagar och regler inte följs.

Kommunerna klarar inte av att ta in och ta hand om och betala för alla människor som kommer. Skolorna har inte plats och inte lärare för alla barn till asylsökande. Tandvården är på många ställen överbelastad. Socialsekreterarna slutar för att de inte orkar och hinner med allt som den enorma anstormningen  som de asylsökande innebär. Det finns inte bostäder åt hundratusentals människor som kommer. Sjukvården är hårt belastad. Etc, etc, etc.

Under många år har det varit uppenbart för dem som haft ögonen öppna och inte valt att blunda, att Sverige med accelererande fart är på väg bort från vad det under mer än ett sekel byggts upp till att vara: ett (någotsånär) tryggt land med ett (någotsånär) väl fungerande rättsväsende; med en (hyfsad) sammanhållning och gemenskap; med en (faktiskt!) egen kultur, egna traditioner, en egen identitet. I början gick det långsammare: det blev lite olägenheter och gnissel i olika delar av samhällsapparaten, en allt hätskare och mer onyanserad debatt inte minst på sociala medier och i gängse medier, även kallade mainstream media. Men det togs inte riktigt på det allvar som hade behövts, det var som om man inte insåg att det höll på att bli ohållbart med så mycket spänningar i ett tidigare så sammanhållet samhälle.

Antalet asylsökande ökade, ökade, ökade och blev till en allt större ekonomisk börda för landets skattebetalare. Men inte bara det. Samtidigt ökade det grova våldet med skottlossningar; dödsskjutningar; våldtäkter; stenkastning mot poliser, ambulanser och brandkår; oro och allvarligt kaos i skolor, brinnande bilar i förorter, attacker mot socialkontor och polisstationer etc. En känsla av otrygghet infann sig hos allt fler. En känsla av att alltmer vara lämnad åt sitt öde, hamna längre och längre bort i prioriteringarna av hur den inte oändliga ”välfärden” skulle fördelas. Ständigt närvarande – och ökande – var/är dock hela tiden det underförstådda kravet att: ”Du ska betala för alla som sätter sin fot på svensk mark för det är en mänsklig rättighet att få sin asylansökan prövad”.

Migrationsverket har inte klarat sin uppgift att, i enlighet med lag och konventioner, pröva och bevilja skydd eller asyl åt dem som verkligen är i behov av det (vilket torde vara betydligt färre än de som getts rätten att stanna här). Polisen har inte klarat av att utvisa dem som vägrat lämna landet efter avslutad asylprövning där beslutet varit avslag på ansökan. Parallellsamhällen har tillåtits växa fram, där personer som vistas i Sverige illegalt inrättat sig. I Sverige men ändå inte. Samtidigt har dessa personer, som alltså vistas här olagligt, av politiker med huvudena under armarna getts rätt till sjukvård (akut för vuxna, fullt ut för barn) samt skolgång åt sina barn. Anomalier, ren galenskap som jag flera gånger här på bloggen undrat över, bland annat i texten Migrationsminister Tobias Billström i Ekots Lördagsintervju (2 juni 2012). Kort utdrag ur den:

I presentationen av intervjun talas det om att ”överenskommelsen är symboliskt viktig”. Alltså den ramöverenskommelse om en sådan kontradiktorisk lag som Alliansen ingått med Miljöpartiet (varför, förresten?). En överenskommelse om att stifta en lag om sjukvård, bekostad av svenska skattebetalare, åt dem som trotsar gällande svensk lag och stannar här trots att de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd eller stannar kvar efter viseringstidens slut. ”Symboliskt viktig” – vad betyder det? Är inte efterlevnad av befintliga lagar också inte bara ”symboliskt viktigt” utan även reellt viktigt?

Och den – som så många tror och tycker – ”absoluta rätten att söka asyl” har allt fler och fler och fler människor från länder med starka våldskulturer, stridigheter, oftare med låg utbildningsnivå än hög, medeltida religiösa föreställningar och helt andra värderingar och ”värdegrunder” och traditioner än vad som råder i Sverige, använt sig av. Även när de inte har uppfyllt utlänningslagens kriterier för vad som anses vara sådana starka skäl att de ska beviljas den rätt och de förmåner som tillkommer dem som alltså uppfyller kriterierna.

Det var många som kom redan tidigare, många som inte hade några som helst asyl- eller skyddsskäl men som ändå – i jakten på ett bättre liv eller flykt från straff för begångna brott eller behov av ”gratis” sjukvård etc – sökte ”asyl” i Sverige. Men det kom också en hel del som hade flytt från krig och kunde anses uppfylla lagens krav för att beviljas permanent rätt att bo i Sverige. Sedan i somras handlar det inte längre om ”många” utan de facto om något som – i brist på bättre beskrivande ord – liknar en massinvasion. En massinvasion av människor varav en mycket stor andel inte styrker vilka de är eller varifrån de kommer. Och dessutom vandrar, enligt Migrationsverket, nästan lika många människor in i landet utan att söka asyl, utan att registreras någonstans. det torde innebära att uppåt kanske 60.000, kanske fler, illegala invandrare vistas i landet bortom all vår kontroll. En del av dem som illegalt vandrat in i landet har fortsatt till Norge eller Finland, men merparten blir kvar i Sverige, såvitt man kan räkna ut.

Människor tar sig helt enkelt till landet där ingen som helst gränskontroll existerar och där ordet ”asyl” öppnar dörrarna till ett samhälle där allt serveras och väldigt lite krävs av individerna själva. ”Bättreliv”-invandringen har ökat explosionsartat och hundratusentals tar sig till det lilla Sverige där befolkningen framför sina ögon och i sin egen vardag ser hur det sega och hårda slit för att uppnå den relativa välfärd som de, men främst deras föräldrar och far- och morföräldrar under mer än ett sekel byggt upp, raseras. För dem själva. Och i längden också för de hundratusentals människor som aldrig någonsin, hur mycket okunniga politiker än försöker lura sina väljare, kommer att bli en del av det svenska samhället. Som aldrig kommer att integreras i det svenska samhället. Vad som är ”det svenska samhället” har förresten också blivit allt mer oklart, det finns ju människor som säger att det inte finns något svenskt överhuvudtaget…

Allt detta och mycket mer som inte kan tecknas ned i en text som inte ska bli för lång, gör att landet – och människorna – splittras. På djupet. Olika värderingar bryts mot varandra och vilka som i längden ”vinner” för att de är starkast, det vet vi inte ännu. Om några år vet vi.

Lästips – några av texterna här på bloggen under de fem senaste åren:
•  Migrationsministern: ”Det kostar 110 miljoner kronor varje månad att det nu är 11.000 personer som trots avslagsbeslut ännu inte återvänt”. – 26 december 2010
•  Miljöpartiets respektlösa syn på utlänningslagen – 4 februari 2011
•  Maria Wetterstrand, MP, påstår: ‘Det är inte olagligt att vistas i Sverige utan papper.’ – 6 mars 2011
•  Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte – 21 februari 2013
•  ”Land ska med lag byggas” – 3 mars 2013
•  En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!” – 29 mars 2013
•  Vem gav politikerna rätt att stifta motstridiga lagar? – 31 oktober 2013
•  SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
•  Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag? – 14 november 2013
•  Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.” – 11 januari 2014
•  Lagar är det inte längre så noga med i Sverige… – 14 juni 2014

Alla texter © denna blogg.

Folkbladet: Systemskifte för migration

Nu skriver också Widar Andersson​ i Folkbladet – Systemskifte för migration – om den ytterst märkliga och rättsligt stötande dom som jag tog upp och beskrev i min text här på bloggen den 23 juli: Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.

Ur texten:

8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
———-
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.

Redan för ett femtontal år sedan försökte den nu tyvärr från Sverige utflyttade Maurucio Rojas, då folkpartistisk riksdagsledamot, uppmärksamma allmänhet och politiskt ansvariga för den annalkande kollapsen eller rentav katastrofen som skulle bli verklighet om inget gjordes. Läs till exempel min text Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Tänk om han hade varit ansvarig minister för migration och integration under de åtta – på det här området åtminstone – vansinniga Alliansåren, då märkliga överenskommelser gjordes med det mycket lilla Miljöpartiet och lagar som stred mot redan befintliga lagar, infördes! Under hans ministerskap där han haft ansvar för migrations- och integrationsfrågor, hade sådant inte varit möjligt. Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat kuva honom som han gjorde med dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Inte heller hade något floskelflummande à la dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag förekommit. Men megalomane Reinfeldt ville väl inte ha en alltför stark minister på asylområdet.

Själv har jag de senaste åren konstaterat att asylsystemen redan har havererat – trots att ingen på högre ort erkänner att kejsaren är naken – och att laglöshet och icke-efterlevnad av Utlänningslagen (på grund av inkompetenta regeringsföreträdare och svaga myndighetschefer, bland annat) har lett till haveriet. Jag vet att många så kallades makthavare i regering, riksdag, på Migrationsverket, inom Polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och andra medier har läst texter här på bloggen. Det obegripliga är att dessa faktiskt ansvariga (också medierna, för hur de rapporterat och inte rapporterat) inte agerar. Vad betyder förresten ordet ”ansvarig” i Sverige?

Måtte de som styr landet nu och ska göra det minst i några år till, samt relevanta myndigheter, vakna någon gång och börja styra också på asylområdet!

Läs vad miggorna berättar och vad många människor ute i landet i förtroende skriver och berättar för mig: ofta rätt hårresande saker, som jag efter övervägande – inte utsätta oskyldiga människor för fara om texter kan härledas till dem – och kontroll så långt det går, publicerar. Och mycket kan publiceras – och har publicerats – det är bara för vem som helst att sätta sig ner och läsa här på bloggen. Antingen genom att till exempel gå in under menyn Asyl&Migration, där det i skrivande stund finns 2957 inlägg, eller genom att använda olika sökord för att hitta texter av intresse. Som ”ensamkommande”, ”migga”, ”pass”, ”haveri”, ”Migrationsverket” etc.

Till hösten kommer också den tredje ”migg-boken” ut, nästa bok i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt. De två tidigare böckerna omfattar tiden 2008-31 mars 2014 (6 år 3 månader), den tredje kommer att täcka april 2014-september 2015.

Klicka på böckerna för att komma till Widget-shopen
där det är billigast att beställa dem. E-böcker kan
laddas ner direkt, pappersböcker kommer efter
ca fem arbetsdagar.

Be my guest # 107: Thomas Gür

Thomas Gür är företagare och författare.

Hur Justitieutskottets borgerliga majoritet stoppade lagstiftning om ”borttappade” pass 2010
och Moderaterna accepterade detta

Jag har sedan en tid undrat över vad som hände med det ursprungliga moderata förslaget från 2009 att få bukt med att svenska pass uppenbarligen medvetet, systematiskt och många gånger repetitivt ”förloras”, för att säljas på marknaden för falska pass. Varför kom aldrig regeringen Reinfeldt att agera i denna fråga som ledande politiker i det parti som dominerade den regeringskoalitionen, kom att initiera? Varför har vi fortfarande inte en lag som tydligt avser att förhindra detta missbruk?

Efter att ha förgäves sökt svar, genom att leta efter artiklar eller rapporter som kunde bringa klarhet i detta, beslutade jag mig för att leta själv. Kvällen den 26 januari, företog jag en ”skrivbordsundersökning” vilken tog mig mindre en halvtimme att genomföra och därefter författa, i form av den FB-uppdatering som jag kopierat in nedan.

Denna uppdatering är givetvis långt ifrån fullständig angående de politiska turer som ägt rum och den ger inte heller svaret på frågan varför det gick som det gått med detta förslag, alltså att det hamnade på hälleberget. Likväl tror jag att detta är det hittills mest systematiska försök som gjorts för att beskriva vad som på det politiska fältet hände med lagförslaget – fröet föll på klippan..

Bara detta är ett underbetyg åt svensk politisk journalistik.

En defekt, som jag också skriver nedan, i en av statsmaktens mest centrala funktioner, blir, trots att de uppmärksammats, inte åtgärdad år efter år, och varken den lagstiftande eller den granskande statsmakten reagerar över detta. Det är för sorgligt…
————
FB-Uppdatering av den 26 januari 2015

Här följer en sedelärande politisk historia om de ”förlorade” svenska passen och vad riksdagen velat göra åt den saken:
————
Hösten 2009 motionerade moderaten Elisabeth Svantesson om att riksdagen borde bry sig om frågan.

”Det borde inte vara möjligt att gång på gång förnya sitt pass. Istället måste Sverige börja ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger… Dessutom måste, i samband med utfärdandet av ett nytt pass, noteringar ske över hur många pass en person har haft. Det naturliga måste vara att en polisutredning görs efter ett visst antal förlorade pass innan ett nytt utfärdas.”
(Försvårande av möjligheten till passfusk)

Ganska naturligt eftersom hon dessutom tillsammans med partikollegerna Tobias Billström och Ulf Kristersson hade skrivit en artikel – Ta medborgarskapet från kriminella invandrare – i DN Debatt om denna fråga redan i februari samma år. De hade på sitt partis uppdrag utrett bland annat denna fråga.

Riksdagens justitieutskott fick Svantessons motion till sig och svarade på den så här:

”Utskottet kan mot bakgrund av vad som redogjorts för ovan konstatera att en rad olika åtgärder vidtas för att minimera risken för missbruk av rätten att erhålla pass. Utskottet anser att något initiativ inte bör tas från riksdagens sida och avslår motion Ju252.”
(Justitieutskottet betänkande 2009/10:JuU13 Polisfrågor)

Notera sålunda, riksdagens då borgerliga majoritet avslog denna motion av Svantesson, som gjorde ett särskilt yttrande till protokollet, men vad hjälpte det.

Fyra år senare, 2013, kunde tidningarna åter berätta att den olagliga handeln med svenska pass fortsatt pågick. (Olaglig handel med svenska pass ökar, DN 29 september 2013).

Nu idag, finns det sedan hösten 2014 ännu en motion till riksdagen, denna gång av folkpartisten Johan Pehrson om att det måste göras något åt de ”förlorade” svenska passen: Motion 2014/15:653 Skärp reglerna för svenska pass. Denna motion har ännu inte behandlats av justitieutskottet.

————
En kommentar: Under de 35 år som jag deltagit i och följt svenskt samhällsdebatt har jag sett åtskilligt med inkompetens, slarv och politiskt klåparmentalitet. Men det här tillhör nog mina topp tio i denna genre. Riksdagen och regeringen har slarvat bort, förlorat (i likhet med passen), fem år på denna fråga nu, från DN-artikeln i februari 2009.

Hur en borgerlig majoritet i kammaren, en borgerlig regering och ett moderat styrt justitiedepartement kunnat ta så lätt, så fjärderlätt på denna fråga, övergår mitt ringa förstånd.

© Denna blogg och författaren.

Hur många ministerhattar har Erik Ullenhag?

Foto: Johan Ödmann

Integrationsminister Erik Ullenhag  besöker den 26 juni UNHCR:s kontor i Ankara för att bland annat få information om situationen för de syriska flyktingarna som kommer till Turkiet.

Varför han och inte migrationsminister Tobias Billström?

Integrationsminister Erik Ullenhag inviger den 27  juni ett honorärkonsulat i Kulu, Turkiet.

Varför han och inte utrikesminister Carl Bildt eller någon annan från UD?

Varför sköter integrationsministern nu också både migrationsministerns och utrikesministerns uppdrag?

Källa: Pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepartementet.

© denna blogg.

 

Dödshot riktas mot personalen

Visst, bästa migrationsminister Tobias Billström, visst är det ”ett angrepp på demokratin” när Migrationsverkets lokaler vandaliseras, rutor krossas, däck skärs sönder, brandattentat utförs och dödshot riktas mot personalen. Och, som du skriver:

Så ser vardagen ut för anställda och asyl- sökande på Migrationsverket. Bara under 2012-2013 har Migrationsverket utsatts för över 50 attentat.

Men det berör mig mycket illa att i den ohyggliga uppräkningen i ministerns debattartikel ligger ”dödshot mot personalen” inbäddat bland allt annat brottsligt som begås. Som om dödshot låg på samma nivå som sönderskurna däck!

Den som har följt min blogg och läst miggornas hårresande berättelser inifrån sin arbetsplats under mer än sex år, är inte ett dugg förvånade över att det som ministern tar upp sker. Och att döma av vad miggorna berättar så torde mörkertalet vad gäller hot mot dem vara mycket stort. Många är livrädda också för att anmäla hoten och till och med trakasserier som de faktiskt råkar ut för. För de vet att polisen inte klarar av att skydda dem och att de som hotar inte har några skrupler utan hinner sätta hoten i verket innan polisen ens har hunnit öppna sina datorer för att knacka ner en anmälan.

Men i stället för att i första hand lyfta fram och fördöma de fruktansvärda dåden mot en svensk statlig myndighet och de vidriga dödshoten mot människor som utför sitt arbete; och i stället för att tillsätta mer kompetenta poliser att utreda och skydda de dödshotade som arbetar på Migrationsverket, uttrycker ministern oro för att:

…nykomna syriska asylsökande tvingas sitta i lokaler som ser ut som om kriget gått fram i dem.

Han undrar också, bekymrat:

Frågan är vilket första intryck de får av Sverige?

Svaret är väl givet: Ett korrekt intryck!

I varje annat land skulle de egna medborgarnas väl och ve sättas i första rummet. I varje annat land skulle dödshot mot statliga tjänsteman vara något man skulle göra allt för att stoppa och det som man främst skulle oroa sig för. Inte vad syriska asylsökande får för intryck av landet ifråga eller om de tvingas sitta i vandaliserade lokaler!

Ministern skriver visserligen:

Arbetet med att bekämpa de som förstör och hotar måste därför intensifieras.

Men det har ju varit känt under lång tid att både vandalisering och dödshot förekommer, så varför har ”arbetet med att bekämpa dem som förstör och hotar” inte ”intensifierats för länge sedan? Jag kan bara säga att vore jag migga så skulle jag inte gå till jobbet innan min säkerhet garanteras av den stat jag tjänar!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Migrationsministern om afghanska tolkar och den svenska asyllagstiftningen

Apropå frågan om afghanska tolkar och deras eventuella rätt att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, skrev Zulmay Afzali, afghan och före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, bland annat så här på Newsmill den 7 april 2013: Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. (Artikeln verkar inte finnas kvar på nätet):

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilka medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-i-Sharif; restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Läs också Röster, åsikter, tyckanden gällande afghanska tolkar som jobbat åt svenska trupper i Afghanistan (8 april 2013).

Migrationsminister Tobias Billström står ganska ensam upp och försöker hålla fram vikten av att man i Sverige följer svensk asyllagstiftning. Det känns ibland som om han står och spottar i mycket hård motvind, ja rentav i storm. Och att hans ord om rättssäkerhet och tal om att följa den lag som stiftats på demokratisk väg fullständigt drunknar i alla märkliga vindar som med varierande styrka blåser i det svenska samhället. Läser man miggornas berättelser (Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011, nästa bok, 2012-2013, kommer i februari 2014) under de senaste sex åren ser man tydligt hur verket allt mer börjat leva sitt eget liv, inte alltid i enighet med lagar och konventioner utan genom egna, påhittade ”rättsliga direktiv” och genom att rapportera oklart och otydligt till sin uppdragsgivare, regeringen (migrationsministern).

På Svenska Dagbladets Brännpunkt, under rubriken Rättssäkerheten måste alltid sättas främst (med anledning av en tidigare artikel), skriver migrationsministern den 9 januari bland annat:

Det råder ingen tvekan om att tolkarna har en mycket betydelsefull roll vid internationella insatser där svensk trupp deltar.
——————–
Samtidigt är det nödvändigt att klargöra att svensk asyllagstiftning inte tar sin utgångspunkt i insatser som gjorts eller kommer att göras för att främja svenska intressen. Svensk asyllagstiftning har sitt ursprung i internationella konventioner och utgår från den enskildes hotbild och skyddsbehov. Den individuella prövningen är en grundsten.

I detta har migrationsministern helt rätt. De fyra artikelförfattarna, vilkas text han svarar på och kommenterar, ser ensidigt på frågan, som så många andra när det handlar om en av de viktigaste samhälls- och framtidsfrågorna i Sverige: asylinvandringen. Det som Tobias Billström säger är något som både miggorna och många andra också har påpekat i åratal:

Det behöver finnas ett regelverk för asylprövning som är hållbart över tid. Det kan inte skifta i sin grundläggande karaktär, exempelvis från principen om individuella asylskäl till kollektiva lösningar.

Vi är det tredje största asyllandet i EU och vi har det största antalet kvotflyktingar i EU. Men rättssäkerheten måste alltid sättas i främsta rummet. Då måste politiska beslutsfattare också stå upp för detta. I slutändan är det en trovärdighetsfråga.

Det är länge sedan den svenska asylhanteringen ägde trovärdighet. Tyvärr. Att migrationsministern uttalar sig som han gör är förstås bra, men när man tvingas skrika i 40 sekundmeter så går orden inte fram utan studsar tillbaka och hörs inte all.. Tyvärr.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

BBC: ”Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.”

rapporterar om Sverige och asylinvandrarna, främst från Syrien, den 23 oktober 2013

Can Sweden cope with an influx of Syrian asylum seekers? (Kan Sverige hantera inflödet av syriska asylsökande?):

Medan krisen i Syrien fortsätter att intensifieras, har Sverige nu tagit emot fler asylsökande från Syrien än något annat land i Europa. Det har varit ett stort inflöde sedan svenska myndigheter i början av september, lät meddela att alla som anländer från Syrien kommer att ges permanenta uppehållstillstånd. Fler än 12.000 personer har ansökt om permanenta uppehållstillstånd sedan den nya policyn infördes.

Chris Morris besökte ett svenskt asylprocesscenter för att ta reda på hur processen fungerar.

Sweden welcomes Syrian refugees, and their families. (Sverige välkomnar syriska flyktingar och deras familjer):

Er policy som ger permanent uppehållstillstånd åt syriska migranter har gjort att tusentals anländer till Sverige. Förändringen i Sveriges asylregler nyligen ger flyktingar rätt att hämta sina familjer med sig. Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.

Chris Morris rapporterar.

‘Sweden will remain open to migrants’ – migration minister Tobias Billstrom (”Sverige kommer att fortsätta vara öppet för migranter” – migrationsminister Tobias Billström):

Chris Morris talade med Sveriges migrationsminister Tobias Billström.

Chris Morris frågar bland annat, angående den stora inströmningen av asylsökande (just här handlar det om syrier) i Sverige:

Beslutet att erbjuda permanent uppehållstillstånd till folk som kommer från Syrien är tekniskt, inte politiskt. Men ändå är det ni, som regering, som måste förhålla er till det politiskt.  Är det något som Sverige verkligen kan klara, det potentiella antalet som kan komma att anlända?

Migrationsministern svarar:

Den svenska ståndpunkten när det gäller att bevilja asyl åt människor i behov av skydd mot förföljelse, har alltid varit en öppen sådan, och den kommer att förbli öppen under den här regeringen. Det är viktigt för oss att visa att när vi ser det syriska folkets öde så borde alla ta sitt ansvar.

Och fortsätter på det där svenska ”vi-vet-bäst”-sättet att

Det som irriterar mig, snarare än den svenska ståndpunkten är, problemen som vi ser i Europeiska Unionen. Att den gemensamma lagstiftningen tolkas så olika i alla de 28 medlemsländerna.

Kommentar: Men det är ju ett enda land, Sverige, som tolkar lagarna på ett annat sätt än de övriga 27!!!!

Migrationsministern fortsätter:

Och det här är något vi måste arbeta med. Jag tror att vi måste förstå, att när vi har två medlemsländer, Tyskland och Sverige, som tillsammans tar emot 2/3 av alla asylansökningar från syrier, då är det någonting som är fel.

Kommentar: Sverige, som ensamt har en annorlunda policy, ska alltså ”arbeta med” de andra länderna som inte har samma inställning till permanenta uppehållstillstånd till alla som säger sig komma från Syrien? Och taken på att det kan vara ett av 28 länder som är inne på fel spår, inte 27 av 28, slår inte den svenske ministern? Det slår honom inte att Sverige kanske skulle göra som 27 EU-länder: bevilja tillfälliga uppehållstillstånd åt personer som faktiskt och bevisligen kommer från Syrien?

Reportern, Chris Morris säger:

Men det finns inga lagliga krav för något annat land att erbjuda permanenta uppehållstillstånd. Det finns tillfälliga uppehållstillstånd, något som i princip är inbyggt i internationell lag, vilket ger flyktingar från länder i konflikt hjälp. Men ni har gått ett steg längre, eller ert system har gått ett steg längre och säger: ”Om ni tar er till Sverige så kan ni stanna hör resten av era liv och bygga nya liv här för er själva och era familjer”.

Migrationsminister Billström tar då upp irrelevanta saker och säger att många andra länder nog har en tendens (!?) att så småningom ändra sina ursprungliga beslut och ge permanenta uppehållstillstånd. Så, menar han:

Det är inte så stora skillnader.

Kommentar: Ja, men då så! Varför säger ministern då att man ska arbeta med att få de andra 27 länderna att bevilja permanenta tillstånd direkt, från början?

(©Översättning från engelska: Merit Wager).

Synen på ”ansvar” är inte densamma i alla andra länder som den är i Sverige

Fler än Sverige måste ta ansvar, är rubriken på en artikel av migrationsminister Tobias Billströms på Expressens debattsida den 20 juni. I den framhåller han den svenska synen på ”ansvar”, som enligt just svenskt sätt att se innebär att:

Det ansvar Sverige tar behöver fler axla, fler länder i och utanför EU måste göra mer.

(Konstig mening, men den är direktkopierad från Expressen-artikeln…)

Uppenbarligen har de flesta länder inte samma syn på ”ansvar” och ”solidaritet” som man har i Sverige. Att man från den svenska regeringens sida storvulet svenskt säger att fler länder ”måste” göra mer, det faller kanske inte i särskilt god jord hos länder som kanske tolkar ”ansvar” och ”solidaritet” på ett annat sätt. Om man i Sverige väljer att ha en urusel asylprocess (läs hundratals exempel här!) och ger uppehållstillstånd på lösa boliner och utan säkerställd identitet och bakgrund hos de asylsökande, så är det ett val som Sverige har gjort.

I Sverige har man under decennier valt att ta ”ansvar” och visa ”solidaritet” med hundratusentals människor som man, som sagt, inte ens vet vilka de är (94 procent av alla asylsökande i Sverige har inga eller falska id-handlingar). I andra länder har man tagit ansvar och också, förutom med dem som sökt skydd i landet, visat solidaritet med sitt folk och sitt land och agerat i enlighet med sitt lands utlänningslag och internationella konventioner. Att dessa länder skulle vilja följa i Sveriges fotspår är tämligen otroligt, hur mycket man från svenskt håll än talar om att ”andra länder måste göra mer”!

I inlägget Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.” (19 juni)  kan man ta del av den finländska hållningen. Inrikesministern, som bland annat också ansvarar för asyl- och migrationsfrågor, säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Så synen på ”ansvar” och ”solidaritet” så som den ser ut i Sverige, ser uppenbarligen inte likadan ut i andra länder. Inget annat land – inte bara Finland – önskar få de stora problem som man har i Sverige och som bara ökar år för år. Kanske är det dags (och har varit det länge) att man från svenskt håll i stället börja titta på hur andra länder tar ansvar och visar solidaritet? Kanske är det dags att man från svenskt håll inser att ansvar och solidaritet även måste visas det egna landet och folket. Gör man det så blir det också lättare för främlingar att komma in i samhället och slippa gettoisering och utanförskap.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga kommenterar kort SOU 2013:37

En migga kommenterar Migrationsspråksutredningens betänkande Begripliga beslut på migrationsområdet (SOU 2013:37) till migrationsminister Tobias Billström. I betänkandet sägs bland annat:

För en person som söker uppehållstillstånd i Sverige är beslutet från Migrationsverket många gånger mycket betydelsefullt. Det är därför ett grundläggande krav att Migrationsverkets beslut är utformade på sådant sätt att de är helt begripliga för en sökande. En sökande måste förstå varför Migrationsverket har kommit till en viss slutsats.

Läs mer här.

Miggans kommentar:

Visst, det har varit kvalitetsgranskningar och det är bara bra. Vi har också interna utbildningar i beslutsskrivande. Jag håller helt med om att besluten måste vara begripliga för den sökande – och de måste också vara välmotiverade och juridiskt korrekta. Det förstår givetvis varenda handläggare och beslutsfattare. Och i den bästa av världar skulle det säkert se ut just så, men pinnhetsen – som ju inte finns (!!!) – och ledningens syn på kvantitet före kvalitet sätter lite käppar i hjulet. Antagligen har varenda en av av oss beslutsfattare lämnat flera hafsverk bakom oss…

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”

En f.d. migga reflekterar över drevet mot migrationsminister Billström och om varför så mycket är ”rasistiskt” nuförtiden:

Det är väl ingen som har lyckats missa drevet mot Tobias Billström, den i mina ögon ende politiker som har stått upp mot den ström av dumhet som har karaktäriserat invandringsdebatten under senare tid. Tonläget har hela tiden höjts för att nu nästan nå ett crescendo då media, proffstyckare och politiker nått en ohelig liberal/vänster-koalition med Miljöpartiet som domptör av hela cirkusen.

Billström är den ende som har vågat tala klarspråk när det gäller invandringen. Han har varit ärlig i sitt uppsåt och har hållit fast vid att svensk lag går före åsikter. Han har klart och sakligt stått emot alla anklagelser om att han, Migrationsverket, ja hela Sverige är djupt rasistiskt. Och för detta har han nu belönats med giftkoppen. Han har inte ännu tvingats att dricka den i botten, men nog står han och håller i den. Tvekar kanske om det inte vore lika bra att dricka den i botten och avsluta alltihop. Och vem är det som bjudit honom denna bittra dryck? Jo, hans egen chef, statsministern. Som borde, likt varje god chef ska göra, stå bakom sin medarbetare och försvara honom som person, men förklara att handlingen var fel.

Vad gör Reinfeldt i detta läge, när han hade kunnat rädda sin minister? Han står i TV och säger att Tobias Billström har agerat fel, att han har uttryckt sig olämpligt. Inte att agerandet har varit fel, eller att vissa uttalanden har varit olyckliga. Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV? Jo, att:

”Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda”.

Jag kan för mitt liv inte hitta något felaktigt i detta, det är ju sant! Är det rasistiskt att påpeka att de flesta illegala invandrare, som håller sig undan svensk lag, inte är blonda och blåögda och troligtvis blir hjälpta av sina landsmän? Varför måste vi prompt blunda för verkligheten? Varför måste röstläget vara så högt och varför måste mantrat vara ”rasist, rasist, rasist”?

Och till sist ännu en fråga: Varför är det ”De kränktas kör” som sätter agendan, som får leda debatten och formulera problemen ivrigt påhejade av medie- och kulturfolk och den tidigare nämnda oheliga alliansen mellan liberaler och vänsterfolk dit jag räknar Miljöpartiet? Dessa talar om vad som är rätt att tycka, och tycker du inte så, ja då är du rasist. Och ingen vill ju vara rasist, så det är bäst att tycka rätt. Det tycker jag är förfärligt.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Nu går drevet igen, för några ords och tonfalls skull

Sverige är ett mycket märkligt land. På många sätt. Det sätt man hanterar människor på – politiska makthavare men också andra som av någon anledning inte faller mediekåren på läppen – när de inte använder exakt ”rätt” vokabulär och inte beter sig som en luktfri, nästintill omänskligt felfri robot, är ytterst obehagligt. Så som människor jagas är helt osannolikt och saknar motstycke i demokratiska länder. De, som hamnat utanför den mer eller mindre outtalade men ändå i högsta grad existerande ”pk-normen”, drevjagas och får springa som skadskjutna rådjur tills de stupar. Kanske – men bara kanske – klarar de sig om de gör avbön på ”rätt” sätt (enligt medierna), trots att de inte gjort något annat än sagt som det är. Men att ”säga som det är” innebär i Sverige inte detsamma som i andra länder. I Sverige kan några få ord nästan döda en människa; i varje fall döda hans eller hennes karriär och arbetsliv och i vissa fall förstöra hans mentala hälsa.

Nu drevas det riktigt rejält mot migrationsminister Tobias Billström för något som man i andra länder inte ens begriper vad som är ”fel”, vad det är som den svenske ministern sagt och gjort som nu gör att alla medier svallar över. ”Grovt klavertramp”, sade man i TV4 Nyheterna och samma typer av anklagelser hörs och kan läsas i så gott som alla svenska medier just nu. Så vad – exakt vad – är det för fruktansvärda saker migrationsministern har sagt? Ja, enligt den inspelning (lyssna på hela inslaget!) som den intervjuande reportern gjorde av sitt samtal med Billström så föll ministerns ord exakt så här:

Ibland har vi bilden av att personen som är gömd bor hos en trevlig blond svensk dam i 50-60-årsåldern som vill hjälpa till. Men det är ju inte så. De allra flesta bor hos sina landsmän som inte alls är blonda och blåögda.

Är man rasistisk, främlingsfientlig, ond och borde fördrivas från samhällsgemenskapen om man helt enkelt står som barnet i H C Andersens saga om kejsarens nya kläder och undrar vad det är man ska ”rasa” över? Är det fel – analogt med att svart = vitt och vitt = svart – att tycka att det är galet att personer som gått igenom en kostsam asylprocess i enlighet med sin rätt att söka asyl, och fått avslag på sin ansökan och ska lämna landet, inte gör det? Är det fel att påstå att medelålders svenska kvinnor (ofta blonda = faktum) är bland dem som av genuin medmänsklighet och i djup tro om att de gör rätt, gömmer personer som inte har rätt att visats här (= faktum)? Eller att många göms av människor som utnyttjar dem (= faktum), men att många också göms av släktingar som inte utnyttjar dem (= faktum)?

Följande berättar författaren Nuri Kino, tidigare också verksam som journalist och mångfaldigt prisbelönt med allt från Guldspaden till Ikarospriset och European Parliament´s Journalist price m.m.:

Hon var en svensk, alkoholiserad, bitter kvinna som skrek glåpord mot alla med mörkt hår. Allt var de mörkhårigas fel. ”Jävla svartskallar, komma hit och …”.

Idag har hon slutat dricka och röka. Hon äter hälsosamt, är till och med ute och går några gånger i veckan. Tillsammans med sina hyresgäster. För i hennes tre rum och kök bor nu några av ”de där svartskallarna”. En ensamstående man bor på hennes köksgolv. En familj med två barn bor i det ena rummet och en annan familj i det andra. Den blonda svenska damen bor i det tredje rummet.

Och hon, en blonda svenska damen, får ungefär 10.000 kronor i hyra varje månad. Hon får hemlagad mat tre gånger om dagen. Och sällskap. Trevligt sådant. I Mellanöstern är man ju uppfostrad att respektera äldre – på ett annat sätt än i Sverige – och man gör ju kher genom att hjälpa henne. Kher, välgörenhet …

En bloggläsare skriver bland annat detta, ett utdrag ur ett längre mejl här, med anledning av den senaste tidens debacle kring REVA, illegala invandrare, migrationsministern etc.:

”Papperslösa flyktingar” (de är ju varken papperslösa eller flyktingar…) är personer som fått avslag på sin asylansökan och vägrar godta beslutet och lever här illegalt. Det finns också andra som lever illegalt i landet: personer som besöker Sverige för att hälsa på släktingar eller för att bedriva kriminalitet, vare sig det gäller att tigga under falska premisser, bedriva brott i form av rån eller ägna sig åt trafficking. Det verkar inte finnas någon balanserad och saklig information någonstans. Jag blir trött. Jag sympatiserar verkligen inte med SD men gissar att de kommer att få väldigt bra resultat i valen 2014. Och den här sortens argumentation har hjälpt till.

En läsare av boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt som jag korresponderat med, skriver, med anledning av en fruktansvärt obehaglig bild och text som florerat i sociala medier (som jag inte vill ska synas på min blogg, men som kan ses här):

Undrar om det är möjligt att relativisera Förintelsen på ett mer ointelligent sätt? Men det visar väl bara hur snabbt idioti får grepp om människor som saknar kunskap, kontext och begrepp. Ta del av diskussionen i kommentarerna på bilden. Mycket upplysande (och deprimerande). Och den ene efter den andre borgerliga FB-kontakten jag har delar bilden och tycker den är lysande…

Vad är det för fel på svenskarna? Hur kunde det gå så snabbt, på bara några decennier, att folk tappade både vett och sans? Att så många inte förmår tänka självständigt utan gladeligen hakar på nästan vilka galenskaper som helst? Hur ska vi kunna leva tillsammans och hur ska vi kunna leva i fred i ett land där viljan att ständigt hitta någon att hacka på och ”dreva” mot är så stor och människor är så lättpåverkade?

Jag talade om allt detta med en klok vän som jag hyser stor respekt för. Han sa att han – och många med honom – anser att migrationsministern låtit nedlåtande och att han hade gjort bort sig rejält. Han hade inte så mycket att säga om vad ministern sagt utan mera om hur han sagt det. Vi respekterar att vi tycker olika, jag bemödar mig också om att förstå varför min vän tycker som han gör. Och här ligger kanske kärnan i det hela: att människor måste lära sig att det är okej att tycka olika, måste lära sig att acceptera att människor upplever och ser på saker och ting olika. Att det inte finns någon enda levande människa som kan ”please all”. Att man inte kan hålla på och bli ”kränkt” för allt som inte passar exakt in i ens egen mall eller ens eget synsätt. Och – det är viktigt! – människor måste också, tyvärr, lära sig att det hör livet till att ingen – ingen! – kan undgå att emellanåt faktiskt bli kränkt, men att man inte dör av det.

Om nu ”blodtörstiga” och utmärkelsehungriga journalister lyckas dreva bort Tobias Billström från migrationsministerposten (en man som har stor kunskap på sitt område) och lyckas få honom utbytt mot någon annan (vem har kunskaper för att klara jobbet?), hur länge tror mediemaktmänniskorna då att den personen står pall? Hur snabbt ska de dreva bort honom/henne för några ord eller tonfalls skull? Nu har ju migrationsministern bett om ursäkt (obegripligt varför), vilket kanske tillfredsställer mediemänniskorna och hans politiska motståndare. Operation utslätning, desinficering och dammsugning av minsta tydlig eller för någon enda individ kontroversiell åsikt och därpå följande robotifiering har påbörjats och redan passerat första stadiet. Synd. Många säger ofta lite lättvindigt att: ”Vi har de politiker vi förtjänar”. Nej, så är det inte! Vi har de politiker medierna gör dem till. Jag vill inte att sådana politiker, sådana ministrar ska styra Sverige!

Till slut:

Till Aftonbladet sa en medierådgivare (!) följande, och Aftonbladet publicerade det glatt:

Det här med ”blond och blåögd” är ju rasism.

Nu fattar jag absolut ingenting!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Vem är det som har sagt att man tänker ”röra asylrätten”?

Jag fick ett sms i morse kl 06.53 från en god vän, anställd i en svensk kommun:

Läs dagens ledare i DN… Skribenten verkar förvirrad, det tycker även jag som lekman.

Så jag läste ledarartikeln Rör inte asylrätten och måste säga att jag inte kan göra annat än hålla med min tidigt sms:ande vän.

Vem är det som har sagt att man tänker ”röra asylrätten”? Såvitt jag kan förstå av vad migrationsminister Tobias Billström sagt de senaste dagarna så ska man – mot bakgrund av det oerhört stora antalet människor som söker sig till Sverige med och utan asylskäl – se över hur man kan minska detta antal. Ingen har talat om asylrätten; människor med flykting- och skyddsskäl har – och kommer att fortsätta att ha – rätt att söka söka skydd i enlighet med de konventioner som Sverige ratificerat och i enlighet med den utlänningslag (UtlL) som riksdag och regering stiftat.

Man bör läsa miggornas berättelser – som berättats sedan slutet av 2007 och som finns samlade för åren 2008-2011 i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt, men också under kategorirubriken Asyl&Migration här på bloggen och finns tillgängliga genom att man söker på ordet ”migga”. Dessa berättelser måste läsas för att man ska förstå grunden till det migrationsministern nu vill göra: minska antalet människor som kommer hit och söker asyl utan några som helst lagliga eller konventionsrättsliga skäl. Dessa berättelser måste läsas för att man ska se den verklighet som existerar och som miggorna ser och ihärdigt rapporterar om år ut och år in, och som innefattar:

• bättrelivinvandring
• skenäktenskapsinvandring
• sjukdomsinvandring
• ålderdomsinvandring till barn i Sverige
• bedräglig arbetskraftsinvandring
• falsk konvertertitinvandring
• hushållsbarnsinvandring
• ogrundad asylinvandring från EU-länder och länder på Balkan
• kriminalitetsinvandring; dvs människor som begått brott i sina hemländer och vill undkomma straff
• falskahandlingarinvandring

Inget av dessa sätt att invandra till Sverige har stöd i vare sig Utlänningslagen eller någon av de konventioner Sverige undertecknat.

Jag tror inte att migrationsministern för ett ögonblick har tänkt rucka på rätten för dem som har skäl därtill, att söka skydd eller asyl i Sverige! Att antyda det är att slå under bältet och det är fult. Vad jag däremot kan tycka, och som media gärna får fundera över och kanske också ta upp, är att den moderate migrationsministern och även representanter för övriga Allianspartier för länge sedan borde ha krävt att lagar och konventioner efterlevs av Migrationsverket och migrationsdomstolarna. Och att de märkliga överenskommelserna med Miljöpartiet aldrig borde ha gjorts. Alltså om att ge personer som bevisligen befinner sig illegalt (=olagligt) i Sverige fri sjukvård och fri skola (det är ju dessutom inte ens ”fritt”, det är skattebetalarna som betalar…). Det går ju stick i stäv med UtlL som stadgar att den, som inte har rätt att vistas i landet ska lämna det inom två till fyra veckor efter beslut om att uppehållstillstånd inte beviljats och att de, vilkas viseringar gått ut ska lämna landet omedelbart. Det är svårt att förstå hur sådana överenskommelser kan träffas eftersom de ju, som sagt, står i strid mot gällande utlänningslag.

Det är på tiden att migrationsministern och hans parti, regeringens största, börjar se verkligheten och börjar ta ett starkare ansvar för att se till att gällande lagar och konventioner efterlevs av myndigheterna. Det är faktiskt migrationsministerns och regeringens skyldighet! Asyl- och arbetskrafts- och anhöriginvandringsområdet har, av någon outgrundlig anledning, tillåtits urholkas så till en milda grad att hela systemet nu kollapsat. Inte på grund av människor som behöver skydd av flykting- eller andra skyddsskäl utan på grund av människor som utan handlingar eller med falska dito och med allehanda falska historier söker sig hit och processas i ett mycket kostsamt asylsystem. Och sedan kan gå vidare till en parallelltillvaro i Svart-Sverige med rätt till fri sjukvård och fri skolgång.

Detta har miggorna skrivit om i över fem års tid. Varför vill man i Sverige inte – till skillnad från i grannländerna och i princip alla andra EU-länder – ha en ordnad, reglerad, trovärdig utomeuropeisk invandring? Det skulle ju gynna alla, precis alla: svenskarna och tidigare invandrade personer och nykommande som behöver skydd tillfälligt (tillfälliga uppehållstillstånd) och de som är flyktingar eller, av andra skäl som anges i UtlL, behöver permanenta uppehållstillstånd?

Jag håller som sagt med min sms:ande vän om att DN:s ledarartikel idag är förvirrande.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

En migga: ”Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta!”

Miggorna fortsätter att tala till väggar. Här är ett litet inpass från en migga som skrivit här på bloggen i cirka fem år:

Jag var på jobbet idag, efter alla helger. Inget särskilt har hänt, förutom att vi inte längre har andra sökande än syrier, somalier och eritreaner. De kommer utan biträde och syrier och eritreaner får oftast PUT. Somalier får inte längre PUT utan vidare utan de får numera biträde. Eritreaner får också biträde allt oftare eftersom det visat sig att många av dem inte är medborgare i Eritrea. Vi har också ärenden – eritreaner, somalier- som har bedömts vara flyktingar i något EU-land men som inte vill bo kvar där, därför att Sverige har bättre ekonomi.

Syrier får nästan alltid TUT. Men nu överklagar nästan alla dessa beslut och vill ha PUT! En del menar att vi ”missbedömt deras politiska aktiviteter”, men en del, mest familjer (som kommit hit utan några som helst individuella asylskäl med eget pass och med fejkat arbete i Sverige) menar att de måste få PUT därför att deras barn under tre år kommer att läsa svenska i skolan och knyta an till vårt samhälle på ett sådant sätt att de aldrig kan åka tillbaka till sitt hemland. På frågan hur de själva som föräldrar kommer att knyta an till den svenska arbetsmarknaden får jag oftast undvikande svar.

Visst kan de väl kanske tänka sig att jobba, men först måste de få en lägenhet och läsa svenska (vilket inte var ett hinder när de fick arbetstillstånd på det fejkade arbetet…). De kan också tänka sig att starta ett företag men då måste de ju få åka tillbaka till Syrien och sälja sina företag där.

Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta! En del av dessa företagare från Syrien som kommit hit på grund av kriget har jag frågat om varför de inte skulle kunna åka tillbaka dit när freden kommer. I stället för att sitta här i ett dåligt boende (två tredjedelar av asylutredningen går ut på att diskutera det dåliga boendet som man fått här som asylsökande och som de ibland anser är mer traumatiserande än livet i krigets Syrien). Jag får inga svar överhuvudtaget, bara frågor om jag kan hjälpa till med en lägenhet, helst i någon tätort. Men det kan jag inte göra…

Migrationsminister Tobias Billström, om du läser detta:
Var det så här asyl- och flyktinginvandringen skulle fungera? Har generaldirektören på Migrationsverket fått sådana här direktiv av regeringen? Var det tänkt att svenska skattebetalare skulle försörja asylbedragare, människor utan asylskäl och människor från utomeuropeiska länder med egna företag och gott om pengar i hemlandet? Ska försörjningserbjudandet i så fall gälla EU-medborgare också? Ska svenskar bekosta skola, sjukvård, bostäder etc i Sverige åt människor som inte har några som helst problem med att åka hem till Syrien och sälja företag där och sedan komma tillbaka hit? Har vi redan infört fri försörjningsinvandring? Har svenska skattebetalare tillfrågats om de godkänner att den praxisändring (utan har stöd i lagen), som verkar ha införts, ska gälla i Sverige som redan har en enormt stor asylinvandring? Det vore intressant att veta.

Läs också, till exempel:
En migga apropå viseringar för syrier och irakier – 19 november 2006 (drygt sex år sedan!)
En migga: ”När man väl har fått TUT har man rätt till socialbidrag etc, och så slipper betala en fiktiv arbetsgivare.” – 21 augusti 2012
En migga: ”Mottagningsenheterna drunknar i klagomål från de sökande. De har inte fått så bra boende som de förväntat sig och de får inte pengar till glasögon, tandläkarbesök etc tillräckligt snabbt.” – 25 augusti 2012
En migga: ”Det finns ingen anledning för Sverige att också bevilja asyl för att de tröttnat på att bo i det EU-land som redan gett dem asyl!” – 26 augusti 2012
En migga: ”Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade ju mycket pengar?” – 7 november 2012

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Apropå att ”M vill skärpa kraven på anhöriginvandring”

M vill skärpa kraven på anhöriginvandring är rubriken på ett inslag i nyheterna i Sveriges Radio den 29 december. Det är befriande att höra Tobias Billström, ansvarig minister, tala klarspråk:

De inströmningstal som vi har sett när det gäller asylsökande ligger i dag på så höga nivåer, och kommer att göra det under de kommande åren, att vi måste fundera över vilka villkor som dom anhöriga som kommer till Sverige framöver kommer att komma under.

Dock vore det också bra om de ansvariga läste och agerade efter alla rapporter som genom åren publicerats här på bloggen, skrivna av miggor med god insikt i, stor erfarenhet av och djup kunskap om de asylbedrägerier som pågått under lång tid. Bedrägerierna minskar ju knappast, snarare tvärtom. Hade man dels hållit fast vid lagens huvudkrav på styrkt identitet och styrkt eller trovärdig asylhistoria; dels sett till att alla som fått avslag på sina ansökningar snabbt lämnat landet, då hade invandring av anhöriga till asylsökande/flyktingar som inte ljugit, inte visat falska handlingar, inte påstått att deras pass plötsligt bara gått upp i rök, inte varit ett lika stort problem.

Under många år har mängder av asylbedragare ”premierats” för sin enastående förmåga att dupera svenska myndigheter och kunnat hämta hit sina – ofta stora – familjer att leva på skattefinansierade bidrag. Går ”signaler” (=information) ut i de länder som flest asylsökande kommer ifrån om att Sverige ställer försörjningskrav – och informationen når fram snabbare än ett expresståg! – så kommer en stor del av dem som söker asyl på bedrägliga grunder inte längre att ta sig hit.

Huvudinriktningen bör vara att man ska kunna försörja sin familj själv, inte att andra ska göra det. Det har migrationsministern rätt i och så är det i de flesta andra länder som tar emot asylsökande. Man ska inte heller glömma att goda möjligheter finns för många familjer att återförenas i hemlandet, till exempel när läget förbättrats i krigs- och krisområden. Eller i andra länder där anhöriga bor, inte sällan sedan många år, som till exempel somalier som ofta bor i Kenya. Somalier kan numera också i många fall återvända till Somalia, till de områden där det nu inte längre anses råda väpnad konflikt.

© Denna blogg.

Varför skulle Sverige ”kämpa för” terrorister?

I en artikel i Svenska Dagbladet med rubriken UD förhandlade om Somaliasvenskar som handlar om två somalier med svenskt medborgarskap som varit aktiva i terroristorganisationen al-Shabaab, säger en bror till en av männen till TT:

De satt och pillade sig i naveln och beslutade att inte kämpa för de här pojkarna. Martin Schibbye och Johan Persson fick en bra behandling. Mehdi Ghezali hämtade de från fängelse två gånger. Men det här fallet blundar de för.

Varför i hela fridens dar skulle UD ”kämpa för de här pojkarna”? Sverige har ingen som helst anledning eller skyldighet att kämpa för terrorister”, tvärtom ska Sverige med all kraft kämpa mot terrorister!

Det går knappast att jämföra de två somalierna med svenskt medborgarskap, som aktivt sökt sig till en terroristorganisation, med två svenskar på journalistiskt uppdrag! Varför skulle svenska staten lägga ner krut på människor som misstänks för terrorism och som uppenbart verkar ha missbrukat asylsystemet? De måste ju ha påstått att de hade skyddsskäl gentemot Somalia, annars hade de inte fått PUT och svenskt medborgarskap. Men för fyra år sedan har de, enligt tidningsuppgifter, valt att lämna Sverige och engagera sig i terroristiska aktiviteter vilket indikerar att de alltså knappast hade legitima skäl att få skydd i Sverige gentemot Somalia. Att brodern till en av de misstänkta männen har mage att uttrycka sig som han gör, att han ens kommer på tanken att jämföra dessa män med två svenska journalister på journalistiskt uppdrag är ju rent absurt.

Sverige ska inte lägga ner mer tid och kraft på dessa personer än vad som är absolut nödvändigt, vilket UD redan tycks ha gjort. Det som skett är helt och hållet individernas eget ansvar och skuld och har inget att göra med svenska staten.

Den 16 februari 2009 skrev migrationsminister Tobias Billström, riksdagsledamoten Elisabeth Svantesson och Ulf Kristersson, då socialborgarråd, på DN Debatt under rubriken ”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”, bland annat:

Medborgarskap som tilldelats genom falsk identitet, hot eller mutor måste återkallas. Sverige som invandrarland måste se sanningen i vitögat. I Sverige gäller svensk lag. Därför måste medborgarskap som givits på felaktiga grunder, exempelvis genom falsk identitet, hot eller mutor, återkallas. Det duger inte att den som får avslag på sin asylansökan ska kunna stanna kvar i landet. Samtidigt bör fler utländska medborgare som dömts för grova brott utvisas.

De skriver vidare:

• Medborgarskapet i Sverige får inte urvattnas. Det svenska passet är i dag en av få fördelar som skiljer medborgarskap från permanent uppehållstillstånd. Sverige ska vara ett öppet invandringsland som uppmuntrar människor att formalisera sin lojalitet mot sitt nya land.

• Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.

I många andra länder är möjligheten att återkalla medborgarskap enligt ovan kriterier – och för terroristverksamhet! – redan genomförd. Bland annat i Danmark (sedan 2002), i Finland sedan 2003, i Norge sedan 2006, i Nederländerna sedan 2003, i Storbritannien sedan 1948, i Tyskland sedan 2003, i Kanada sedan 1977. Inte i något av dessa länder sker återkallande av medborgarskap lättvindigt. Vanliga villkor för återkallande av medborgarskap, såsom de uttrycks i olika länder är:

är att personen i fråga har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift
eller förtigit en omständighet som om den varit känd skulle ha
lett till avslag på ansökan respektive anmälan. Den oriktiga uppgiften
kan exempelvis avse en personuppgift. (Finland).

om en person i utlandet döms för brott som, om personen
dömdes av dansk domstol, skulle kunna medföra återkallelse.
Bestämmelserna om återkallelse på grund av vissa begångna
brott omfattar samtliga danska medborgare men får endast tillämpas
i fall då en person utöver sitt danska medborgarskap har utländskt
medborgarskap. (Danmark).

om medborgarskap förvärvats genom att utlänningen
har lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit förhållanden
av väsentlig betydelse, får den verkan att det skall anses som om
utlänningen aldrig har varit norsk medborgare. Ogiltigheten får
således verkan från beslutstidpunkten för det ogiltiga beslutet. Att
beslutet får retroaktiv verkan innebär bl.a. att ett barn som föds
efter det att medborgarskapet beviljades inte längre kan anses som
norsk medborgare. (Norge)

om beslutet är fattat i felaktig identitet. Det kan exempelvis vara fallet
när person A i ansökan om medborgarskap har uppgett sig vara person B.
Beslutet anses i sådant fall inte berättiga A, eftersom medborgarskapet
var avsett för B, och inte heller B eftersom B aldrig har ansökt om
medborgarskap. (Nederländerna).

om en person vid erhållandet av medborgarskapet agerat bedrägligt,
lämnat oriktiga uppgifter eller förtigit väsentliga omständigheter.
Den andra grunden för återkallelse av medborgarskap är
om en person har begått någon allvarlig handling som varit
till skada för Storbritanniens vitala intressen. (Storbritannien).

om naturalisation förvärvats under falska förespeglingar och
inte skyddas av bestämmelsen i grundlagen. Enligt nämnda
avgöranden skyddar bestämmelsen i grundlagen endast medborgarskap
som har förvärvats i enlighet med tysk lag. Beslut om naturalisation
får därför, med stöd av förvaltningsprocessregler, återkallas
om det framkommer att beslutet grundas på falska eller ofullständiga
uppgifter eller om beslutet har erhållits genom hot eller med
mutor. (Tyskland).

under förutsättning att personen har erhållit medborgarskapet
genom bedrägligt agerande eller genom att lämna oriktiga uppgifter
eller dölja uppgifter av betydelse. Det finns ingen tidsgräns för
när ett beslut om återkallelse kan fattas. (Kanada).

Vad väntar man på i Sverige? Vad hände med SOU 2006:2 Omprövning av medborgarskap (se nedan)? Så här yttrade sig till exempel Åklagarmyndigheten i Malmö:

Vidare har flera länder i Europa – däribland Danmark, Finland och Norge – infört regler som gör det möjligt att återkalla ett medborgarskap. Det i betänkandet givna förslaget att ge möjlighet att återkalla
ett beslut om svenskt medborgarskap tar främst sikte på de fall då en person genom mutor eller annat otillbörligt förfarande beviljats medborgarskap. Också de fall då felaktiga identitetsuppgifter lämnats för att dölja grov kriminell belastning, terroristanknytning eller liknande är tänkta att omfattas. Även om antalet fall per år är få, där oriktiga eller ofullständiga uppgifter lämnats, anser jag att det är angeläget att införa en möjlighet att återkalla ett beslut om beviljande av svenskt medborgarskap.

Läs också:
SOU 2006:2 Omprövning av medborgarskap – Regeringskansliet 24 januari 2006
Migrationsverket tillstyrker möjlighet att återkalla svenskt medborgarskap – 11 oktober 2006
FP och KD vill kunna återkalla medborgarskap – SvD 18 februari 2009
Socialdemokrater: Föreslå skärpta krav för att få svenskt medborgarskap i stället! – 7 oktober 2011
3,100 citizenships ordered revoked for immigration fraud – The Globe and Mail, 10 september 2012

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

”Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.”

Ekot, Sveriges Radio, har gjort en kartläggning av asylboenden och ett antal inslag om dem. Lyssna och läs dem först.

Migrationsminister Tobias Billström säger bland annat:

Vi har en generell bostadsbrist. Det gör att kommunerna har svårt att bosätta nyanlända, alltså de som har uppehållstillstånd, och det gör att de blir kvar i Migrationsverkets boenden för asylsökande, och det medför att myndigheten måste hyra tillfälliga boenden.

Det handlar om boenden som campingar och vandrarhem och där tusentals asylsökande just nu bor.

Enligt SR:s granskning uppnår många boenden för asylsökande inte de krav som normalt gäller. Många bor för trångt, tvingas dela toalett och dusch med fler än vad som är godkänt, och flera boenden håller inte en godtagbar inomhustemperatur.

I ett inslag i Ekot sägs:

En av Migrationsverkets enhetschefer Bertil Olsson ser en lösning – att staten ska bygga egna lägenheter just för det här ändamålet.

– Jag tror att man skulle kunna bygga på många ställen i Sverige.

Reflektion: Hur kommer svenska folket att reagera om det anses gå bra för staten att bygga lägenheter till asylsökande men inte till bostadssökande svenskar? Och när kommer statliga direktiv att alla svenskar som bor i lägenheter och hus större än ett visst antal kvadratmeter ska åläggas att ta in asylsökande i sina hem eller upplåta sina sommarstugor? Det låter kanske utopiskt, men även det utopiska tycks kunna bli verklighet i Sverige, så man vet aldrig…

Det har redan länge närmat sig ett läge då man borde implementera 25 § paragrafen i Utlänningslagen, även om ingen s.k.ansvarig person har tagit upp det. Inte ens migrationsministern, så vitt jag vet:

Regeringen får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas för övriga skyddsbehövande enligt 4 kap. 2 a § om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Regeringen ska anmäla sådana föreskrifter till riksdagen genom en särskild skrivelse inom tre månader. Lag (2009:1542).

Läs också Ur utlänningslagen: ”…därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar blivit begränsade.”  – 6 augusti 2012.

Sverige kan inte fortsätta – hur gärna Miljöpartiet, Centerpartiet och i princip alla andra partier utom Sverigedemokraterna och till viss del Moderaterna än vill det – att ta emot dessa enorma mängder asylsökande, varav en stor andel inte har asylskäl enligt utlänningslagen, men ändå ska genomgå dyra processer i Migrationsverket och Migrationsdomstolen, försörjas och ges tak över huvudet, sjukvård och skolgång under flera månader, ibland ännu längre. Det är helt enkelt en omöjlighet och det har ingenting med det ständigt utropade ”främlingsfientlighet” att göra. Däremot är risken överhängande att ”främlingarna” kommer att ses med allt mer oblida ögon och att en fientlighet mot dem verkligen växer fram i stor skala. Trots att den borde riktas mot de oansvariga politiker som inte verkar kunna tänka längre än korta näsor räcker.

Sverige måste börja skydda sitt land och sitt folk (och borde ha gjort det redan för länge sedan) och ta lärdom av sansade, kloka och välbalanserade grannländer, som med snarlik utlänningslagstiftning hanterar en oerhört mycket mindre mängd utomeuropéer som söker sig till Europa. Och som också har vissa integrationsproblem, men inte tillnärmelsevis så enormt stora som man har i Sverige. Man kan börja med att inte acceptera en asylansökan om personen ifråga inte på något sätt identifierar sig! Det kan helt enkelt inte vara så att 90 – 95 % av dem som kommer hit inte skulle kunna identifiera sig! Tror man det är man mer än lovligt ”svensk”. Hur har de rest genom Europa? På vilka papper och pass? Börja där. Att man prövar en ansökan om en mycket stor förmån (vilket man nog får säga att PUT i Sverige är) utan att ha en aning om vem/vilka som ansöker om den, varifrån de kommer, varför de kommer, är inte acceptabelt i en rättsstat.

Läs och lyssna alltså på inslagen i Sveriges Radio, läs på nätet om den havererade asylmottagningen och fundera sedan en gång till på om inte Sverige bör lära sig av andra EU.länder att ta ett större ansvar för landet, folket och dess framtid. Kommer man fram till det så bör 25 § paragrafen Utlänningslagen implementeras så fort det går. Och information gå ut i länder varifrån många söker sig till Sverige, om att förfalskade papper, påhittade historier och total avsaknad av några som helst id-handlingar inte längre accepteras i Sverige om man söker asyl.

I boken Inte Svart eller vitt utan svart och vitt finns så många skakande asylbedrägerihistorier att det i vilket annat land som helst än Sverige hade lett till kraftfulla åtgärder…

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Prydliga men kortnästa

När politikerna – nu senast i migrationsdebatten i riksdagen, som jag lyssnade på till en del – står i kostymer och slipsar, dräkter och fina koftor och ser seriösa ut, då kan man förledas att tro att det de säger korrelerar till deras prydliga och förtroendegivande yttre. Men så är tyvärr inte alltid fallet. När de säger att ”vi behöver fler invandrare för att bibehålla vårt välstånd” och ofta menar att många av dessa invandrare ska jobba med äldrevård (det dummaste jag hört!) och annan vård, så verkar det som om dessa prydliga riksdagsledamöter som står i talarstolen och utstrålar: ”Se på mig, hör på mig! Jag ser bra ut, jag vill bli ett känt ansikte. Jag vet inte riktigt vad jag säger, men jag säger det ändå”, inte har tänkt längre än de välpudrade – i förekommande fall – men korta näsorna räcker. De tänker inte på, att dessa utomeuropeiska invandrare också blir gamla, också blir i behov av vård (och ofta konsumerar mer vård än svenskar bland annat för att den nu är tillgänglig för dem, d.v.s. ”gratis”). Ska det då, enligt de kortnästa, tas emot ännu fler invandrare för att vårda dessa invandrare och utföra de jobb som de nu inte längre vill eller kan utföra? Och ska skolorna byggas ut för alla de tiotusentals, hundratusentals barn och unga som kommer med dem som ska komma hit för att ”upprätthålla vårt välstånd”? Vilket ”välstånd”, förresten? Ett starkt etniskt segregerat land kan väl inte påstås ha välstånd? Ett så här kortnäst tänkande är förödande för landet och folket. Och för det redan hårt ansträngda ”välståndet”, det krävs faktiskt inte professorstitel för att kunna förstå det. Ändå säger en riksdagsledamot i dagens migrationsdebatt så här:

Idag kan vi se hur fler än 600.000 utlandsfödda människor går till jobbet varje dag i Sverige. Och det är ganska svårt att tänka sig sjukvård, äldrevård och omsorg, verkstadsarbete osv om vi skulle tänka bort alla de här människorna.

Hur tänkte han nu? Tror han verkligen att alla de ”600.000 utlandsfödda som går till jobbet varje dag i Sverige”, inte behöver sjukvård, äldrevård, omsorg, skola etc? Är den svenska synen på dem alltså att de är någon sorts robotar – eller hubotar – som kommer hit och ”upprätthåller” svenskarnas välstånd, men själva inte ingår i den del av befolkningen som behöver vare sig vård, omsorg eller något annat?

Varför kan man inte i Sverige, som i andra länder som lyckas betydligt bättre med sin asylinvandring, bara följa sin utlänningslag och flyktingkonventionen? Varför kan politikerna i Sverige inte låta myndigheter och domstolar sköta sitt jobb och följa just lagen och konventionen?

Flyktingar ska beviljas PUT (permanent uppehållstillstånd) i Sverige, enligt utlänningslagen och Genèvekonventionen. En flykting kan inte återvända till sitt land.

Asylsökande med skyddsbehov ska ges skydd, men det finns inget som säger att det ska vara genom PUT, det kan mycket väl vara att de beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) under begränsad tid, med möjlighet till förlängning om situationen i hemlandet inte förbättras).

Realistisk – och så tydlig han kan vara – är den verkligt kunnige migrationsministern, Tobias Billström. Också i migrationsdebatten i riksdagen. Hur han står ut med så många människor omkring sig i riksdagen med alldeles för lite insikt och kunskap om det svåra området, det är en gåta. Givetvis – det självklara måste påpekas så att ingen får för sig något annat – finns det också en del kunniga och erfarna personer i Sveriges riksdag som utan skygglappar tittar på det svåra området asyl & migration, men de kanske inte alltid är talespersoner på området. Det är personer som är lite mer långnästa, men på grund av rådande ”klimat” inte anser att de öppet kan sticka fram sina långnäsor och framföra att de inte håller med de kortnästa. Jag har träffat en del av dem.

Förresten: Är det bara jag som undrar varför inga ansvarskännande politiker talar om Migrationsverkets möjlighet att i större utsträckning använda sig av TUT för dem som tillfälligt behöver skydd, vilket är ganska många? Många asylsökande reser ju ganska snabbt tillbaka till sina hemländer (lätt att kontrollera); många skulle kunna få tillfälligt skydd i Sverige i sex månader, med möjlighet till förlängning om det krig eller den väpnade konflikt man behöver en fristad ifrån inte upphört under tiden man har TUT. Så snart man inte längre är i behov av skydd och det går bra att återvända, kan ett återvändande ske.

Allra sist en fråga som jag aldrig lyckats få ett intelligent och godtagbart svar på: Vad betyder det, som så många politiker med dårars envishet upprepar som mantran, om att ”Sverige tar stort/störst ansvar för flyktingpolitiken”? Vad betyder det? Tänk efter riktigt ordentligt och svara mig gärna via kontaktformuläret. OBS! Bara seriösa försök att förklara, inga sarkasmer eller cynismer.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.