En migga: ”5800 asylansökningar på en vecka. 1200 på en dag.”

En migga skriver så här på Twitter:

De senaste sju dagarna = 10-16 september 2015. I går = 16 september 2015.

Om vi räknar med att det kommer 5000 asylsökande i veckan i genomsnitt, så blir det 260.000 människor på ett år. 2 x hela staden Örebro! Alla dessa ska utredas av Migrationsverket, de ska under tiden bo någonstans och få dagersättning, sjukvård, skola åt sina barn. Därefter ska de som får stanna ha bostäder, svenskundervisning, bidragsförsörjning. Och ”komma i arbete” genom en massa dyra, givetvis skattefinansierade ”komma-i-arbete”-projekt. Kostnaderna för alla asylprocesser (som ofta överklagas och det görs nya ansökningar), alla juridiska ombud, alla gode män åt ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga och tolkar är också skyhöga.

Men det finns ju inte bostäder, det finns ju inte lärare och det finns ju inte skolor till alla! Det finns inte heller sfi-lärare och det finns inte jobb. Och våra skatter kommer inte att räcka till att ta in en kvarts miljon människor på ett år (förutom alla de hundratusental som redan kommit och som inte heller har ”integrerats”, inte har jobb och måste bidragsförsörjas).

Sverige kommer inte heller att kunna försörja, utbilda, ”få i arbete” och ordna skolgång åt alla anhöriga som kommer när deras anknyntningsperson har fått PUT. Sverige kommer inte heller att kunna se till att de som inte får uppehållstillstånd lämnar landet; det har Sverige förresten inte klarat på många år, vilket lett till att tiotusentals människor (som vi inte heller vet vilka de är) lever i landet illegalt…

Hur ska Sverige klara detta? Konkret, praktiskt, faktiskt: Hur? Och – mycket viktigt – hur ska vår säkerhet garanteras när Sverige inte vet vilka som tagit sig in i landet, det krävs ju inte ens att människor styrker sin identitet! Inte heller vet man i Sverige anledningen till att människor kommer hit, det barnsliga mantrat som bland annat Sveriges statsminister och många andra pinsamt nog upprepar med dårars envishet : ”De har flytt undan krig och förföljelse” stämmer ju absolut inte för alla. Långt därifrån.

I Finland säger nu bortskämda unga män som inte gillar hur de behandlas i Finland att de hellre åker hem till Irak och Syrien igen än stannar där. Varför kom de överhuvudtaget hit?

Sveriges ansvarslösa och naiva hållning störtar landet i fördärvet. Hade man lyssnat på miggorna som enträget berättat och även gett mycket goda, insiktsfulla råd på asylområdet genom åren, hade en hel del varit vunnet. Men de (van)styrande sitter i sina bubblor och fattar helt enkelt inte vidden av vad som hänt och händer. Och de vägrar hårdnackat att lyssna på dem som vet,

© denna blogg.

”För 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det.”

En person som tidvis via kyrkan arbetar på ett asylboende och ser och hör vad som pågår där, skriver och berättar:

Genom en kvinna som fått avslag på sin asylansökan två gånger har jag fått reda på hur det kan gå till i asylärenden. De som kommer till Migrationsverket för att ansöka om asyl i Sverige, kontaktas inte sällan av tolkar som är villiga att ”hjälpa” dem, råder dem att inte berätta för mycket och ber dem komma till deras ”kontor” på kvällen, efter det att de (tolkarna) slutat att arbeta på Migrationsverket.

De asylsökande går dit och för 4.000 kronor får de nedskrivet en livshistoria så som tolkarna vet att Migrationsverket vill ha det. På så vis får de uppehållstillstånd mycket snabbt. Det gäller bara att lära sig och att komma ihåg en kort historia. Till exempel får en del rådet att de ska säga att de är homosexuella och därmed förföljda.

Många som kommer nu är bland annat från Libyen och har arbetat där i många år (5-10) och fattar att det är mycket bättre att komma till Sverige. De kommer inte direkt från vare sig krig, förföljelse eller andra ”svårigheter”.

Om en person får avslag på sin ansökan för att den inte har – eller har köpt – en bra historia, kan den få möjlighet att köpa en skilsmässa från sin fru/man och sedan ”gifta” sig med en person som har uppehållstillstånd, vänta i 4-6 månader på hemlig plats utan ekonomisk hjälp, för att sedan få de fyra sista siffrorna i personnumret och leva i Sverige. Detta kostar 40.000 dollar.

Behöver man ett körkort så kan man köpa det också, precis som i arabländerna – ju mer pengar man kan betala, desto mer får man köra: bil, lastbil eller buss. Detta pågår i alla större städer i Sverige.

Nu kommer det också många asylsökande hit som är mycket rika. De äger stora företag i hemlandet eller i grannlandet och har många anställda som tar hand om allt när familjerna tar sig hit för att köpa sig en frihet, ID-handlingar och så småningom svenska pass. Det anses väl vara bättre, kanske en trygghet om något skulle hända i hemlandet. Men några asyl- eller skyddsskäl har de inte.

Man kan köpa sig allt man behöver och vill ha här och jag anser att dessa bedrägerier måste få ett slut! Det är inte så här vi lever i Sverige. Var ska det sluta när dessa bedrägerier får fortgå?

Kvinnan som jag nämnde i början säger ofta till mig: ”Jag är ju så dum att jag lämnade allt, pass, papper, allt som jag hade. Det var det jag hade hört och jag trodde att det var så man skulle göra – det här är min vanliga otur”.

Kommentar: Sverige – en rättsstat? Nej. Sverige – totalsegregerat, skilda världar, skilda rättssystem, skilda rättigheter och skyldigheter. Ja.

Bidra gärna – så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information. Tack!

© denna blogg.

Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap.

Finland. Så nära men ändå så långt borta. På ytan så likt Sverige, i verkligheten så annorlunda. Inte minst när det gäller asylområdet. Här följer en del om vilka krav som måste uppfyllas av den som vill bli medborgare i republiken Finland.

Fråga och svar gällande språkkraven för erhållande av finskt medborgarskap

Utbildningsstyrelsen hanterar språkexamina för dem som söker finskt medborgarskap:

Färdighetsnivå 3, som alltså krävs för den som vill bli finsk medborgare innebär att personen:

Förstår längre talsekvenser och det centrala innehållet i många TV- och program om ämnet är bekant och taltempot normalt. Förstår vanliga texter om vardagliga företeelser, men krävande texter om ämnen som är främmande kan vålla svårigheter. Reder sig i vanliga praktiska talsituationer och kan skriva enkla sammanhängande texter om vanliga företeelser, även om grammatiska och terminologiska brister ibland kan vålla förståelseproblem.

Vidare anges att:

Ämnesområdena är de samma på alla examensnivåer, endast kravnivån varierar. Ämnesområdena i examen är följande:

A  Jag och min bakgrund
B  Hem och boende
C  Handel och service
D  Kultur
E  Resor
F  Hälsa och välbefinnande
G  Arbete
H  Miljö
I  Samhälle

Här kan man läsa mer om föreskrifter och anvisningar samt grunderna för allmänna språkexamina i Finland. Det bör också påpekas att undantag från språkkunskapsvillkoret i medborgarlagen görs sällan. I vissa fall kan avvikelse dock göras från språkkunskapsvillkoret. En avvikelse görs inte automatiskt utan varje enskilt fall prövas. För detta ska sökanden bifoga relevanta intyg och utredningar till sin ansökan.

Avvikelse från språkkunskapsvillkoret kan göras till exempel beroende på att:

Personen är över 65 år och har flyktingstatus i Finland
Den som är över 65 år, men inte har flyktingstatus i Finland eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd eller humanitärt skydd måste visa intyg på att han/hon har elementära språkkunskaper.

Personens hälsotillstånd
När ett undantag övervägs bedöms situationen som helhet och alla tillgängliga utredningar beaktas. Sökandens hälsotillstånd eller skada är sällan en tillräcklig orsak för att avvika från språkkunskapsvillkoret.

Personen har kommit till Finland som vuxen och är inte läs- och skrivkunnig
Om personen bevisligen inte kan läsa och skriva räcker det med att den har elementära färdigheter att förstå och tala finska eller svenska eller att han/hon regelbundet har deltagit i undervisning i språkundervisning.

När ett undantag övervägs görs en helhetsbedömning av dina färdigheter att lära dig språk och alla tillgängliga utredningar beaktas.

Personen har andra tungt vägande skäl
Vid ansökan om avvikelse från språkkravet ska personen till ansökan bifoga en utredning om de grunder han/hon hänvisar till. Det påpekas särskilt att de skäl som åberopas måste vara mycket tungt vägande och att till exempel följande inte är att räkna som sådana:

att man har bott länge i Finland eller levt oklanderligt, eftersom bedömningen av språkkunskapsvillkoret eller ett undantag från detta inte påverkas av om andra villkor för naturalisation uppfylls

att det är svårt att resa med nuvarande pass eller att andra familjemedlemmar redan är finska medborgare

att man har en besvärlig livssituation som för närvarande hindrar en från att studera, eftersom hindren för förvärv av språkkunskap ska vara bestående.

Oförvitlighetskrav
Oförvitlighet är ett villkor för att en person ska kunna få finskt medborgarskap. Man får således inte ha gjort sig skyldig till brott eller meddelats besöksförbud.

Brott och besöksförbud är inte ovillkorliga hinder för att du ska kunna få medborgarskap om det är motiverat med tanke på den totala situationen att avvika från kravet på oförvitlighet. Utredaren tar till exempel hänsyn till hur lång tid har gått sedan du begick brottet, typen av brott och straffet. Dessutom påverkas bedömningen av om du har gjort dig skyldig till upprepade straffbara handlingar.

Betalningsförpliktelser
Ett villkor för att en person ska få medborgarskap är att han/hon inte har försummat att betala till exempel skatter, böter, studielån eller sjukhusavgifter. Sådana betalningar kallas offentligrättsliga betalningsskyldigheter. Personen ska också ha skött sina underhållsskyldigheter.

En väsentlig försummelse av underhållsskyldighet, skatter och böter kan vara ett hinder för att få medborgarskap.

Försörjning
När en person söker finskt medborgarskap måste han/hon på ett tillförlitligt sätt kunna visa hur han/hon försörjer sig. Personen måste redogöra sina inkomstkälla under hela sin boendetid, vanligtvis fem år (två år för nordiska medborgare), som han/hon bott i Finland.

Kommentar: Att bli medborgare i Finland betyder något. Det är på riktigt, det är något man kan sträva efter och vara stolt över när man erhåller det. Att klara alla krav, inte minst språket så att man inte är beroende av (för skattebetalarna dyra) tolkar och för att man verkligen ska kunna delta i samhällslivet och ta del av medier och allt annat i samhället, är självklart för att man ska få något så stort och viktigt som medborgarskap och upptas i gemenskapen och känslan av tillhörighet. Finlands väg också på det här området är föredömlig och ger incitament för alla som kommer till landet att göra sitt yttersta för att bli en del av sitt nya land. Språket är en mycket viktig ingrediens i det hela, men man ska också försörja sig själv och inte leva på bidrag, man ska inte ha obetalda skulder och man får inte ha begått brott i landet. Att få finländskt medborgarskap är ingen mänsklig rättighet, det är något som man måste göra sig förtjänt av. Och då känns det också värdefullt när man får det!

© denna blogg.

Skäms, Försvarsmakten!

Alliansen vill ge Försvarsmakten fem miljarder skattekronor för att den ska… ja, jag vet faktiskt inte vad den ska göra, vad pengarna ska vara till.  Kanske bör en del, några tiotals miljoner av skattekronorna, gå till basundervisning av hur Sveriges utlänningslag ser ut? För det tycks folk på den här ”makten” inte ha en aning om. För Försvarsmakten har nämligen uppmanat afghanska tolkar att på egen hand ta sig till grannlandet Pakistan för att söka asyl på en svensk ambassad, enligt Sveriges Radio den 22 april. Sveriges Radio:

Trots att tolkarna inte har någon chans att få asyl på detta sätt har försvaret uppmanat dem att försöka. Göran Mårtensson, generallöjtnant på försvarsmakten, konstaterar att det inte ska gå till på det viset.

– Det är inte i överensstämmelse med de instruktioner vi ger. Då är det något som har blivit fel i den hanteringen.

Ja, och så var det bara att borsta av sig och gå vidare. Inget ansvar utkrävs för okunnighet på hög nivå. Och dessa människor ska hantera fem miljarder skattekronor till… Gud hjälpe oss!

För övrigt kan det i sammanhanget vara intressant och upplysande att läsa vad Zulmay Afzali, tidigare regeringstjänsteman i Kabul, Afghanistan, skrev i en artikel på Newsmill (nu nedlagd nyhetssajt) den 8 april 2013 under rubriken Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. Bland annat:

När jag, som själv tidigare varit anställd som säkerhetsanalytiker i regeringskansliet i Kabul, ser på situationen i Afghanistan idag, så köper jag helt enkelt inte tanken på att alla som arbetat som tolkar åt svenska eller Nato‐ledda styrkor skulle befinna sig i fara för attacker utförda av talibaner! Endast de tolkar som arbetar med förhörsteam, och om information från förhören vidarebefordras till talibanerna, är måltavlor för talibanerna som kommer att vilja döda dem. Talibanerna väntar dock inte på att svenska eller andra trupper ska dra sig tillbaka…

Som jag ser det, är risken lika stor för alla afghaner när talibanerna kommer tillbaka, som för ett antal tolkar. Internationella styrkor har kämpat mot talibanerna i tio år  men trots det utgör talibanerna fortfarande ett allvarligt hot mot det afghanska folket. Resultatet av det långa kriget mot talibanerna är alltså noll och intet. Nu ska de internationella styrkorna dras tillbaka och man lämnar Afghanistan i händerna på de våldsamma och psykiskt instabila mördarna, talibanerna.

Och:

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilken medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-­i-­Sharif, restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Zulmay Afzalis andra bok, Hederlighetens pris, utkommer snart på på svenska på Mummelförlaget (i översättning av mig och på mitt förlag, liksom den första boken). I den berättar han om hur väloljat människosmugglingsmaskineriet fungerar för afghaner och pakistanier och andra som vill flytta till Europa – de flesta helt utan asylskäl – och kan betala. Vilket många kan, som bland annat blivit rika på biståndspengar och narkotikahantering.

I väntan på den kan man läsa hans första bok En flykting korsar ditt spår (finns att beställa här som pappersbok och e-bok).

OBS! Alla eventuella kontakter med författaren sker via Mummelförlaget.

© denna blogg! Vid citat, länka alltid till ursprungstexten.

Migrationsministern om afghanska tolkar och den svenska asyllagstiftningen

Apropå frågan om afghanska tolkar och deras eventuella rätt att beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, skrev Zulmay Afzali, afghan och före detta regeringstjänsteman i Afghanistan, bland annat så här på Newsmill den 7 april 2013: Inte självklart att just tolkarna bör ha asyl. (Artikeln verkar inte finnas kvar på nätet):

Lokala tolkar, som bland annat svenskarna använt sig av, löper enligt min åsikt och såvitt jag känner till, inte större risker än vilka medborgare i Afghanistan som helst. Till exempel butiksinnehavare som säljer sina varor och produkter till internationella styrkor och diplomater stationerade i Kabul eller till soldater i Mazar-i-Sharif; restaurangägare som säljer kebab till utländska soldater och journalister oavsett var de befinner sig i landet – de löper alla risker för att de betjänat fienden. Ska svenska Migrationsverket bevilja asyl åt halva Afghanistan?

Läs också Röster, åsikter, tyckanden gällande afghanska tolkar som jobbat åt svenska trupper i Afghanistan (8 april 2013).

Migrationsminister Tobias Billström står ganska ensam upp och försöker hålla fram vikten av att man i Sverige följer svensk asyllagstiftning. Det känns ibland som om han står och spottar i mycket hård motvind, ja rentav i storm. Och att hans ord om rättssäkerhet och tal om att följa den lag som stiftats på demokratisk väg fullständigt drunknar i alla märkliga vindar som med varierande styrka blåser i det svenska samhället. Läser man miggornas berättelser (Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011, nästa bok, 2012-2013, kommer i februari 2014) under de senaste sex åren ser man tydligt hur verket allt mer börjat leva sitt eget liv, inte alltid i enighet med lagar och konventioner utan genom egna, påhittade ”rättsliga direktiv” och genom att rapportera oklart och otydligt till sin uppdragsgivare, regeringen (migrationsministern).

På Svenska Dagbladets Brännpunkt, under rubriken Rättssäkerheten måste alltid sättas främst (med anledning av en tidigare artikel), skriver migrationsministern den 9 januari bland annat:

Det råder ingen tvekan om att tolkarna har en mycket betydelsefull roll vid internationella insatser där svensk trupp deltar.
——————–
Samtidigt är det nödvändigt att klargöra att svensk asyllagstiftning inte tar sin utgångspunkt i insatser som gjorts eller kommer att göras för att främja svenska intressen. Svensk asyllagstiftning har sitt ursprung i internationella konventioner och utgår från den enskildes hotbild och skyddsbehov. Den individuella prövningen är en grundsten.

I detta har migrationsministern helt rätt. De fyra artikelförfattarna, vilkas text han svarar på och kommenterar, ser ensidigt på frågan, som så många andra när det handlar om en av de viktigaste samhälls- och framtidsfrågorna i Sverige: asylinvandringen. Det som Tobias Billström säger är något som både miggorna och många andra också har påpekat i åratal:

Det behöver finnas ett regelverk för asylprövning som är hållbart över tid. Det kan inte skifta i sin grundläggande karaktär, exempelvis från principen om individuella asylskäl till kollektiva lösningar.

Vi är det tredje största asyllandet i EU och vi har det största antalet kvotflyktingar i EU. Men rättssäkerheten måste alltid sättas i främsta rummet. Då måste politiska beslutsfattare också stå upp för detta. I slutändan är det en trovärdighetsfråga.

Det är länge sedan den svenska asylhanteringen ägde trovärdighet. Tyvärr. Att migrationsministern uttalar sig som han gör är förstås bra, men när man tvingas skrika i 40 sekundmeter så går orden inte fram utan studsar tillbaka och hörs inte all.. Tyvärr.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt

Voj, voj ändå (finlandssvenskt uttryck)! Det är inte utan att man börjar tycka att det är tur att Centerpartiet är så litet att partiets förslag på invandringsområdet – trots att det agerar stort och ganska högljutt – inte kommer att få något verkligt genomslag någonstans. Och att partiet kanske (troligen) inte ens kommer att vara representerat i riksdag och regering efter nästa val.

För nu har det återigen, precis som förra gången när partiet förordade helt fri invandring, snurrat till riktigt ordentligt. Det är trist och beklagligt.

Om centerpartisterna hade brytt sig lite grann om att ta del av andra uppgifter än vad de själva brainstormar fram i sina egna inre kretsar; om de hade bemödat sig om att skaffa fram grundläggande och allsidig information och tagit del av den (vilket alla kunde ha gjort genom att läsa miggornas berättelser i Inte svart eller vitt utan svart och vitt eller genom att söka på ordet ”migga” på den här bloggen) så hade de förslag och åsikter de fört fram bland annat här inte kommit till!

En centerpartistisk ståndpunkt lyder så här:

Centerpartiet är för en öppen och generös flyktingpolitik. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att hitta en fristad här.

Det är tämligen floskligt, om man tänker igenom vad som faktiskt sägs, nämligen ungefär:

Centerpartiet är för en i det närmaste fri och skattemedelsförsörjd asylinvandring. Vi tycker att det är viktigt att människor som flyr undan krig och förtryck ska ha möjlighet att komma just till Sverige.

För att analysera och problematisera kring det centerpartistiskt sagda så kan man grubbla över:

1) Hur stort ska Migrationsverket bli för att kunna ta emot och utreda (!?) samtliga som säger sig ”fly undan krig och förtryck”?

Redan nu torde verket ha kring 3.500 anställda, ska det antalet ökas till 7.000? Eller till 10.000? Var finns de som skulle klara av jobbet? Varifrån ska pengarna till deras löner tas?

2) Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

Ytterligare ett svårbegripligt förslag från Centerpartiet:

Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga: föräldrar, mostrar eller fastrar, så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.

Ett sådant här uttalande borde någon absolut ha stoppat innan det nådde offentligheten! Det är direkt pinsamt att ta del av så oklart formulerade, tillika verklighetsfrämmande och omöjliga idéer!

1) ”Invandrare”?

Vad menas med ”invandrare”? Finländare? Greker? Iranier? Mongoler? Afghaner? Arbetskraftsinvandrare? Redan härvarande anhöriginvandrare som också vill hämta hit sina släktingar som inte redan är här?

Varför mostrar eller fastrar? Är inte det orättvist att tvingas välja den ena eller den andra ifall man har både mostrar och fastrar? Och hur är det med mostrarnas och fastrarnas eventuella makar/sambor/särbor? Morbröder och farbröder måste väl i jämlikhetens och rättvisans namn också få komma till Sverige? Plus deras makor/sambor/särbor. Och hur hade Centerpartiet tänkt att man skulle göra med deras barn, alla kusiner? De måste ju också få komma till Sverige; inte kan väl mostrar och fastrar tvingas lämna sina barn, de stackars kusinerna, vind för våg i hemländerna? Sedan fortsätter ju detta i evighet med släktingarnas anhöriga och släktingar, deras anhöriga och släktingar och… Var hade Centerpartiet tänkt dra gränsen?

2) ”…så länge de själva står för deras kostnad. Kravet är att man ska teckna försäkring för att täcka sjukvård och äldreomsorg.”

Vilka menas med ”de” och vad menas med  ”deras” (syftningsfel!)? Är det invandrarna (vilka de nu ska anses vara) i Sverige som ska stå för alla sina släktingars kostnader eller är det släktingarna själva som ska göra det? Var kan man förresten teckna sådana försäkringar som Centerpartiet hänvisar till? Finns det verkligen bolag som tecknar försäkringar åt folk som måste betala kring 3.700 kronor för ett icke-subventionerat  läkarbesök, kanske uppåt en miljon kronor eller mer för en icke-subventionerad by pass-operation och kring 10.000 kronor eller mer för en icke-subventionerad ambulansfärd? Och skulle ett sådant försäkringsbolag stå för kostnaderna för icke-subventionerade rullatorer, hörapparater, kryckor etc och vad mediciner kostar ”på riktigt”?

Eftersom Centerpartiet talar om att försäkringar måste tecknas och partiet därmed måste ha tagit reda på att försäkringsbolag som skulle teckna sådana försäkringar existerar, så vore det intressant att veta vad premierna skulle bli till exempel för mor- och farföräldrar med diverse sjukdomar som astma, diabetes, hjärtproblem m.m. Och för kusiner med cancer, HIV eller njurproblem. En plats på ett äldreboende kostar rätt mycket, täcker de här försäkringarna den kostnaden också?

Ska ungdomarna (kusinerna och/eller om man har väldigt unga mostrar, fastrar, morbröder och farbröder) gå i skola i Sverige (vi har ju skolplikt)? Vem ska betala skolavgifterna på uppåt 100.000 kronor eller mer per år? Ska vuxna släktingar gå på SFI-undervisning? Det är redan nu stor brist på lärare, hur ska man skaka fram lärare som inte finns? Och vem ska ”stå för” dessa kostnader? Det framgår inte av förslaget.

Det ter sig inte riktigt som om Centerpartiet har tänkt ordentligt på vad de själva menar med att ”de själva ska stå för deras kostnad”…

Och hur ska alla gamla föräldrar och alla mostrar, fastrar, morbröder och farbröder (och kusinerna, förstås, som väl i den centerpartistiska generositetens namn inte kan lämnas kvar i hemländerna) finna sig tillrätta här? Ska integrationsminister Ullenhags allehanda integrationsprojekt gälla dem också? Vem betalar? Och vad händer om de hitkomnas släktingar inte längre vill/kan försörja dem, och om dessa släktingar inte har fått jobb och kan försörja sig själva?

Centerpartiet säger också att:

Vi skulle vilja införa en ”sista länken”, dvs titta på en ökad anhöriginvandring. Och då tror vi – och tycker vi – att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar för deras grundläggande service.

Barn till invandrare ska kunna ha sina mor- och farföräldrar här om önskemål om det här finns. Invandrare ska kunna återförenas med sina äldre anhöriga.

Centerpartiet vill, som ett av få partier, öppna upp möjligheten för fler att komma till Sverige. Då är det viktigt att också se till att ansvaret delas.

1) I det här uttalandet heter det ”deras grundläggande service”.

Vad menas med det? Vad är ”grundläggande service”?

2) ”…att det är rimligt att de som bor och arbetar här i Sverige också tar ett större ansvar”.

Exakt vad menas med att ”de som bor i Sverige tar större ansvar”? Vilka som bor i Sverige? Alla, dvs hela befolkningen som bor och arbetar här? Invandrare som bor i Sverige? Hur ska det bli med alla de invandrare som inte jobbar och därmed inte kan ”ta ansvar” för alla sina släktingar som eventuellt vill komma till Sverige, inte ? Vilka?

Exakt vad menas med ”ett större ansvar”? Det är otroligt vad detta ”ta ett större ansvar” och ”ta ansvar” används flitigt i den svenska debatten! Men vad det betyder verkar ingen riktigt veta. Hur kan någon människa eller något parti ta sig rätten att förvänta sig att någon annan ska ”ta ansvar” för vad människan/partiet propagerar för? Och varför skulle någon ta ansvar för något som han/hon inte själv kan eller vill ta ansvar för? ”Det grumligt sagda är det oklart tänkta” (parafras på ”det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”), det borde Centerpartiet ha tänkt på.

Vidare vill Centerpartiet:

underlätta för flyktingar i krigsområden att söka asyl på svenska ambassader i närområden eftersom de annars är utlämnade åt flyktingsmugglare för att kunna ta sig hit.

Det här kräver en helt egen kommenterande text! Det är så många aspekter som gör att den här tanken – eller egentligen det här förslaget (som tanke betraktad i sig inte dum) – skulle vara totalt omöjligt att genomföra, och Centerpartiets  presentation av förslaget visar på djup okunskap (eller slarv!) och oförmåga att göra relevanta konsekvensanalyser.

Till slut: Jag beklagar att man inom Centerpartiet inte tar sin politiska makt – om än alltmer krympande – och sitt ansvar (här är användningen av orden ”sitt ansvar” legitimt!)  på större allvar. Att framföra en mängd oklara förslag och visioner som inte bygger på verklighetsförankrad research och analys är inte värdigt ett politiskt parti.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Peter Santesson om de afghanska tolkarna

Ett välkommet, nytänkande,  konstruktivt och någotsånär realistiskt förslag gällande tolkar i Afghanistan, från Peter Santesson! Citat ur hans text Lösningen på problemet med afghanska tolkarna:

Men den som borde överväga möjligheter är Försvarsmakten själv! Det är de som anställt tolkarna och som nu avslutar anställningen och vill lämpa över ansvaret för tolkarna på andra myndigheter. Försvarsmakten kan lösa situationen tämligen enkelt och för en billig peng. Säg inte upp tolkarna. Erbjud dem enkla anställningar till avtalsenliga löner i Sverige, så kan de komma till Sverige inom ramen för arbetskraftsinvandringens regler. Hur enkelt som helst. Lönekostnaden skulle ligga på ca sju miljoner kronor om året för de 24 tolkarna. Det blir knappast mycket billigare att låta dem komma som flyktingar, och deras tillvaro skulle bli sämre.

Kostnaden för tolkarnas fortsatta försörjning och skydd är en naturligt och förutsägbar del av Afghanistaninsatsen. Då bör kostnaden ligga på Försvarsmaktens budget för insatsen.

Kommentarer: Tanken är alltså god. Men:

• Man ska dock ha i åtanke att det i framtiden kommer att bli en hård kamp, kanske ibland på liv och död, om tolkuppdrag för den svenska försvarsmakten om/när det blir känt ute i världen att man är garanterad ett liv i Sverige om man har jobbat som tolk för den svenska försvarsmakten!

• Var ska gränsen dras för vilka som ska erbjudas jobb och bostad etc i Sverige efter avslutat uppdrag? Ska man ha tolkat två dagar, två månader eller två år?

• Vem ska ta på sig försörjningsansvaret om tolken t.ex. har åtta barn? Det ingår inte enligt utlänningslagen, att samhället försörjer familjen när man kommer som arbetskraftsinvandrare.

• Arbetskraftsinvandring är omgärdad av en egen lagstiftning som bland annat anger att man beviljas TUT (tillfälligt uppehållstillstånd) i fyra år och först därefter kan ansöka om PUT (permanent uppehållstillstånd). Man måste hela tiden ha arbete och hela tiden försörja sig själv, annars upphör TUT som ju gavs enbart som ett tillstånd för arbete. Klarar men inte jobbet, begår man brott eller händer det något annat som gör att ”arbetslinjen” inte kan upprätthållas så har man inte rätt att få stanna i Sverige hur mycket man än varit tolk i Afghanistan.

Det är således en hel del att tänka på innan man går vidare. Men det finns anledning att lyfta på hatten för Peter Santesson som tänkt nytt och fritt och som för fram ett förslag som låter betydligt bättre och mer realistiskt än att afghanska tolkar ska kunna komma till Sverige på något annat sätt!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

Sverige ska ta emot flyktingar och skyddsbehövande

”Migrationsminister Tobias Billströms tal om att minska asylinvandringen innebär att asylrätten sätts ur spel. Sverige följer internationella förpliktelser i dessa frågor, och utspelet tangerar därför ministerstyre”, skriver advokaterna Emma Persson och Per Stadig på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 7 februari under rubriken Billström tangerar gräns för ministerstyre. De fortsätter med att hänvisa till asylrätten och de internationella förpliktelser som Sverige åtagit sig samt utlänningslagen. Som om migrationsministern inte kände till dem eller som om han uttalat något som kunde tolkas som att han vill frångå dem. Ingenstans går det dock att finna belägg för att så skulle vara fallet.

Billströms uttalande om att invandringen till Sverige behöver minska är något som inte minst kommunchefer, arbetsförmedlare, SFI-lärare, skolchefer, lärare, socialtjänstemän och andra berörda kan hålla med om. Det är de som, i första hand, konfronteras med verkligheten.

Det kommer, enligt en av Migrationsverkets prognoser, ca 400-500 nya asylsökande i veckan till lilla Sverige. Till ett land med cirka 9,5 miljoner invånare, som redan tagit emot tredje mest asylsökande i hela EU (efter Tyskland och Frankrike med betydligt fler invånare). De kommer till ett land där bostadsläget är svårt och arbetslösheten stor och integrationen inte fungerar. Den som tycker att det är humant och medmänskligt att fortsätta som om alla resurser är oändliga är fel ute.