• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Lätt i Sverige för ”nyanlända” att begå identitetsbedrägerier – myndigheter och politiker tycks handfallna

krav-lag-sapoKlicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln.

Under rubriken Kräv lag, Säpo, skriver Tove Lifvendahl på Svenska Dagbladets ledarsida om de omfattande, sedan länge kända identitetsbedrägerierna som sker i Sverige.

Jag skrev om det i Svenska Dagbladet den 26 oktober 2009 (alltså för sju år sedan…), under rubriken Skatteverket har rätt om id-korten. Ur texten:

Migrationsverket. Skatteverket. Två statliga verk. Det ena beviljar uppehållstillstånd åt personer som ”gör sin identitet sannolik” medan det andra utfärdar id-kort åt dem som ”styrker sin identitet”. Det är skillnad på ”sannolik” och ”styrkt” identitet och det skapar stora problem för staten och enskilda individer.
—————–
Det ska inte råda något tvivel om vilka som beviljats uppehållstillstånd i Sverige och med styrkt identitet från början går det också bra för de nykomna att få id-kort, öppna bankkonto, handla på kredit och hyra lägenhet.

Och här är en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och bidragsbedrägerier på bloggen, genom åren. Först en kavalkad av texter under en samlingslänk:

•  Hur gick det sen? – 19 juli 2016. Några rubriker i texten:

•  Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
•  En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige  – 4 november 2007
•  Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
•  En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska”  – 24 september 2008
•  En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
•  En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
•  En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.” – 25 augusti 2011
•  En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 okrober 2012
•  En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
•  EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.” – 13 juni 2013
•  En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.”  – 19 april 2014
•  Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts  – 21 juni 2016

•  Skatteverket har fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer för somaliska anhöriga – 23 mars 2012. Ur texten:

En migga: Tack vare att Migrationsöverdomstolen kom med ett beslut angående somalier och slopandet av kravet på styrkt identitet i fall där föräldrar söker sig till Sverige på anknytning till sina barn som kommit hit ensamma, så har Skatteverket fått order om att frigöra 10.000 (tiotusen!) personnummer.
———–
Jag är dock osäker på hur alla dessa människor ska komma hit, såvida man på Migrationsverket inte återgår till att göra lagvidriga undantag från passlagen och utfärdar resehandlingar till personer utan styrkt, eller ens sannolik identitet.
Det blir intressant, eftersom vem som helst då i princip kan gå in till Polisen och begära ett pass i en påhittad,  påstådd identitet, åberopande somaliernas undantag. Lagar har ju den egenheten att antingen omfattas alla eller ingen. Eller?

•  F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.” – 27 januari 2012. Ur texten:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?
Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

•  En anställd vid Försäkringskassan: ”Det samarbetas alldeles för lite mellan svenska myndigheter!” – 7 september 2013. Ur texten:

Om Migrationsverket drar in uppehållstillståndet för en person i Sverige borde verket naturligtvis höra av sig till Försäkringskassan och inte bara till Skatteverket! Det är Försäkringskassan som betalar ut nästan alla bidrag: bostadsbidrag, barnbidrag, vårdbidrag. Försörjningsstödet betalas dock ut av kommunerna. Hade man meddelat FK hade bidragen förhoppningsvis omedelbart dragits in. Eftersom FK i fallet som beskrivs i miggans kommentar inte fått info från vare sig Migrationsverket eller Skatteverket, fortsätter bidragen att betalas ut. Som regel avregistrerar vi inte personer från Försäkringskassans system bara för att de saknar uppehållstillstånd, det krävs en konkret uppgift om att personen faktiskt har lämnat landet. (Typ att personen utvisats.) Det krävs dock (i de flesta fall) uppehållstillstånd för att man skall ha rätt till en förmån, se ex. 5 kap 12 paragrafen i socialförsäkringsbalken.

•  En polis: ”De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb.” – 16 juli 2014. Ur texten:

Färsk information från den lokala utlänningsenheten: De har stött på flera fall där personer, som uppehåller sig utan giltigt tillstånd i Sverige, ändå har kunnat ta del av arbetsförmedlingens stödinsatser med både utbildningar och nystartsjobb. Vad gör arbetsförmedlingen egentligen för kontroller? Är det något våra skattepengar ska gå till?
Ett stort problem för både arbetsförmedling och arbetsgivare som ska anställa någon är ju att de som kommer hit på arbetstillstånd får vanliga personnummer. Vid de flesta kontroller jag gjort så uppvisar personerna med arbetstillstånd ett vanligt id-kort från Skatteverket. Jag kan förstå om många arbetsgivare inte förstår att de behöver kontrollera med Migrationsverket att personen faktiskt har uppehållstillstånd eller arbetstillstånd att jobba på valfri arbetsplats.

•  Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år – 27 april 2016. Ur texten:

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

•  En migga och jag: Nog vore det väl rimligare och mer rättssäkert att de som får UT skulle ges tillfälliga samordningsnummer, inte personnummer med obegränsad giltighetstid? – 25 augusti 2016. Ur texten:

Borde inte samordning göras så att id-kort och körkort får samma slutdatum som det tillfälliga uppehållstillståndet? Och borde inte samordningsnummer, inte personnummer, ges till dem som inte beviljats permanenta utan tillfälliga uppehållstillstånd? I rimlighetens och kontrollmöjlighetens namn. Eller?

Som sagt så är ovanstående en bråkdel av vad som skrivits om identitets- och andra bedrägerier på asylområdet under de 11,5 år som bloggen funnits.

Till slut ett upprop:
Miggor, poliser, socialtjänstanställda,
anställda vid Försäkringskassan
och Arbetsförmedlingen med flera:
hör gärna av er och berätta vad ni ser,
hör och upplever gällande identitets-
bedrägerier och bidrags- och andra
bedrägerier i identitetsbedrägeriernas spår.
Som hittills under 11,5 år garanteras den
som tar kontakt anonymitet om den inte vill
skriva i eget namn. Jag önskar förstås veta
vem som skriver, men uppgifterna
går aldrig till någon annan. Tack!
© denna blogg.

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Nu avgår han!

Anders Danielsson”Äntligen”, tror jag att vi är ganska många som utbrister. Som den ”flyktingaktivist” Anders Danielsson, tidigare chef för Säpo, har framstått som, har han inte varit rätt man på rätt plats på Migrationsverket. Migrationsverket är ingen propagandacentral för ”Refugees welcome”, det är en statlig myndighet med synnerligen viktiga uppgifter att hantera – viktiga för Sverige, dess framtid och säkerhet och för de människor som faktiskt har skyddsskäl och har rätt att få en korrekt, lagenligt prövning av sina asylskäl. Förutom asylfrågor hanterar jättemyndigheten även både arbetskraftsinvandring och medborgarskapsärenden – också synnerligen viktiga för såväl individer som för landet Sverige. Migrationsverket är med sina ca 8000 anställda en av de största och definitivt en av de viktigaste myndigheterna av alla.

svd_logoI Svenska Dagbladet påminner Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör för ledarsidan, i sitt nyhetsbrev Han borde ha sagt som det är, bland annat om att:

Men det är trots allt bara åtta dagar sedan en rapport som Brå och Migrationsverket tagit fram tillsammans visade att nästan hälften av de anställda har blivit utsatta för trakasserier, hot och skadegörelse (SVT 8/9). Försöken att påverka personalen har enligt rapporten oftast sin grund i desperation och psykisk ohälsa bland de sökande, vilket är föga förvånande.

Detta som en reaktion på Anders Danielssons märkliga uttalande i det pressmeddelande han skickat ut:

anders-danielsson-i-pm-16-9-2016

svd_logoIvar Arpi, också på Svenska Dagbladets ledarsida, skrev den 11 februari i år under rubriken Sluta med värdelösa migrationsprognoser:

Om de ansvariga alltså själva tror att deras siffror är värdelösa, varför fortsätter de då? Om man inte tror att man kan ge prognoser, så borde man sluta göra dem. Om Migrationsverket vill prata om de variabler de tror att de har koll på, så borde man göra det i stället. När både ansvariga ministrar, generaldirektör och tjänstemän anser att resultatet blir ”rätt värdelösa” bör man dra en slutsats av det. Att ange siffror ger en illusion om en matematisk precision i prognoserna. Risken är att man inte bara förleder allmänheten, utan även sig själva.

svd_logoPer Gudmundson, på samma ledarsida, skrev den 18 juli i år under rubriken Migrationsverket har gått på grund om upphandlingshaverierna, som Migrationsverket också fick kritik för av lagrådet.

Det finns i sanning mycket att vara kritisk mot, när det gäller Migrationsverket under Anders Danielssons ledning.

Ledare Op ed logo SvDOch i en av mina texter på Svenska Dagbladets ledarsida – Migrationsverket bör följa lagen – den 26 maj i år, tog jag upp ett av de mest illa skötta områden inom asylverksamheten, underlåtenheten att göra åldersbedömningar på minderåriga asylsökande som kan misstänkas vara äldre och som varken styrker sin identitet eller sin ålder:

I mer än åtta år har anställda vid Migrationsverket och andra berörda slagit larm om åldersbedrägerier av asylsökande som säger sig vara under 18 år. Ändå har ett antal högljudda svenska barnläkare i åratal tillåtits stoppa detta från att ske i Sverige. Priset för denna rättsliga vanskötsel får man säga är rätt högt. Andra har också larmat genom åren. Och nu säger förbundschefen Ann-Sofie Ström på Cura Individ, som driver HVB för kommunernas räkning, att de anställda tror att vuxna män i åldern 25–30 år bor på deras hem i Blekinge. Också i Sollefteå kommun har vuxna män påträffats på boenden för minderåriga. De har då återsänts till Migrationsverket för omplacering. (SR 19/5).

Staffan DanielssonHär ska också nämnas att från riksdagshåll har centerpartisten, riksdagsledamoten Staffan Danielsson varit en ropande röst i öknen. Han har fått utstå spott och spe och nästintill mobbning av och i sitt eget parti för att han stått rak och sagt som det är.

Staffan Danielssons sansade och ansvarstagande uttalanden och skriverier om just det som också miggor och jag själv och – på senare tid – en del andra aktörer tagit upp: åldersbedömning av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, har inte mötts med den respekt de förtjänat. Bland annat har hans egna, betydligt mindre kunniga men mer känslosamma partikamrater, låsta i felaktiga föreställningar, har gett sig på honom i stället för att ta reda på hur det förhåller sig. Han har – ensam – krävt att Migrationsverkets generaldirektör avgår, nu avgår Migrationsverkets generaldirektör.

Hur som helst: Nu avgår alltså Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson och blir generalsekreterare för Röda Korset.

anders-danielsson-om-jobbet-pa-rk-16-9-2016

Han lämnar ett sjunkande skepp med falska ord om ”positiv utveckling” och ”Migrationsverket står väl rustat att möta de utmaningar som väntar”.

Jag kan inte påstå att jag gratulerar Röda korset till dess val av ny generalsekreterare och ledare av dess svenska verksamhet. Jag vet inte heller varför man har anställt honom där. Men Migrationsverket är att gratulera för att en alltför svag och flummig generaldirektör äntligen lämnar det.

Hur det blir nu med Migrationsverket vet ingen. Men låt oss för Sveriges skull, för dess skattebetalares skull och för de faktiskt minderåriga asylsökandes skull hoppas att det blir någon som – det första han/hon gör – ser till att åldersbedömningar av just den kategorin asylsökande kommer i gång omgående.

© denna blogg.

Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat.

svd_logoOm Sahlinaffärens två dimensioner – skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Många andra skriver och tycker också i frågan – med rätta, det är skattefinansierad verksamhet det handlar om och den person som lett den har tidigare inte visat sig riktigt klara av alla delar av ett viktigt offentligt uppdrag. Nu tycks, vad det verkar, hon ha begått något eller kanske flera brott (polisutredning pågår) i egenskap av ansvarig för verksamheten på kansliet för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Mycket skrivs och sägs som sagt i frågan. Mina kommentarer och reflektioner tar avstamp i ledarartikeln i Svenska Dagbladet (men är också generella). Jag håller inte med om att:

Sverige har förvisso ingen förlåtande kultur för makthavare. Ett misstag kan ödelägga en karriär. Jag tycker att vi generellt borde vara mer överseende, eftersom jag tror att goda ledare inte kännetecknas av att de aldrig har gjort några fel, utan av att de förmår lära av gjorda misstag och erfarenheter.

Mona Sahlin, Nationella Samordnaren mot Våldsbejakande ExtMen vem har inte ”förlåtits” och getts nya möjligheter (och höga inkomster) trots ”slarv” både med uppdragsgivarens (=folkets) kontokort och oklarheter i samband med drivandet av eget företag, om inte Mona Sahlin? Borde det inte tvärtom vara så att dem, som agerar på folkets uppdrag och avlönas med folkets skattepengar, bör vi tvärtom ha mindre överseende med om de missköter sig och/eller begår brott än med andra?

Nat samordn m våldsbejakande extremism logoJag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Att, som Mona Sahlin sägs ha gjort:  ”i många sammanhang kommunicera sina värderingar och sitt starka engagemang för demokratifrågor” räcker i min värld ingenstans. I min värld är det vad man gör som räknas, inte vad man kommunicerar.

Att det skulle vara en fjäder i hatten för Sahlin att kansliets personal (sammanlagt nio personer) ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten” är verkligen inte något jag håller med om. Ett kansli på nio personer, vad kostar det? Vad har det åstadkommit annat än en Röda Korsets stödtelefonlinjestödtelefonlinje till Röda korset som är bemannad vardagar 9-15, särskilt om ingen ens svarar där… Och ett fall där niomannakansliet ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten”. Vare sig som människa eller som skattebetalare kan jag se det som ens ett fjun, allra minst en fjäder, i hatten för Mona Sahlin eller någon annan.

Detta, däremot, är det lätt att hålla med om:

Några röster som hittills har hörts har mest talat om att hon har varit engagerad och synliggjort problematiken. Det är inget högt betyg. Problematiken har med all önskvärd synliggjorts genom de senaste årens fruktansvärda terrorbrott, med direkta kopplingar till Sverige. Det behöver vi ingen samordnare för att skapa insikt om.

Det behövs inget dyrt kansli och ingen ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat, som kostar miljoner skattekronor. I Sverige behöver man inse att alla sorters ”våldsbejakande extremism” ska motarbetas med alla tänkbara lagliga och demokratiska medel och att lagar som stiftats ska gälla alla invånare i Sverige och även tillämpas. Utan undantag. Inte minst utlänningslagen.

© denna blogg.

Påskaftonsmöte med Thanh och två barn är uppkallade efter mig och Fredrick Federley

Thanh 26 mars 2016Tiden går fort och det har hunnit gå drygt 1,5 år sedan jag senast träffade Thanh. Han bor ca två timmars bilresa från Stockholm och jobbar heltid, har familj och villa där mycket behöver fixas, så det är inte så lätt att hinna åka till Stockholm över en dag. Men nu, på påskafton 2016, kunde vi äntligen ses igen. Det blev ett glatt återseende och en ”walk down memory lane” – vi mindes och påmindes om en massa som hänt och människor vi mött under åren då jag var hans asylombud. Vi har så många minnen från det att jag träffade honom på förvaret i Märsta där han satt i åtta månader tills han fick uppehållstillstånd, id-kort och svenskt medborgarskap fram till idag

Här är en liten kavalkad över vad vi var med om!

thanh_hoa_fredrick_1148639862_1060

Thanh, Hoa, Fredrick Federley

Nu ber vi utrikesminister Carl Bildt om hjälp – 26 juni 2007

 

 

 

 

 

Hoa Merit Thanh -mars-2006

Hoa Merit Thanh vid Vietnams ambassad

Om vietnameserna (igen) – 5 juli 2007

Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007

 

 

 

 

2007__07__06__ettan.qxd (Page 1)Tidningen Dagen om Thanh och Hoa – 6 juli 2007

 

 

 

 

 

Thanh Maud Fredrick sommaren 2006

Thanh, Maud Olofsson, Fredrick Federley

Grattis på födelsedagen idag, Thanh! – 21 juli 2007

 

 

 

 

 

 

Tove och Thanh 14 aug 2007

Tove Lifvendahl och Thanh 14 aug 2007

Thanh och jag äter lunch med Tove Lifvendahl – 14 augusti 2007

Thanhs ärende återsänt till dem som för tre månader sedan fattade beslut i ärendet… – 13 september 2007

 

 

 

 

Thanh framför dalahästar 2007Migrationsverket har inte gjort något på flera år… – 11 oktober 2007

“Verkställighetshinder är ingen ny omständighet”?!!? – 11 oktober 2007

Nya märkliga turer i “fallet Thanh” – 5 november 2007

 

 

 

eliasson dan2

Dan Eliasson

Thanh 19 nov 2007

Thanh

De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut – 19 november 2007

 

 

 

 

Thanh och Elisabeth Svantesson sept 2007

Thanh och Elisabeth Svantesson sept 2007

En riksdagsledamot som bryr sig – 11 september 2007

 

 

 

 

 
JK logoMassor hände under alla år, bland annat gjorde vi en JK-anmälan som resulterade i att både Migrationsverket och Polisen klandrades.

Ur beslutet, först utdrag ur anmälan:

MW – Medborgarnas flyktingombudsman, MFO – har i en anmälan den 29 september 2006 begärt Justitiekanslerns granskning av och ställningstagande till den omständigheten att Migrationsverket enligt henne kräver att vietnamesiska medborgare som har sökt asyl i Sverige fyller i en blankett från Vietnams ambassad med rubriken ”Personlig deklaration”, där ett stort antal delvis känsliga uppgifter om personliga förhållanden efterfrågas.

MW har vidare i sin anmälan anfört att Polisen i samband med ett verkställighetsärende avseende vietnamesiske medborgaren TQT (nedan TQ) har bett denne att ljuga för Vietnams ambassad i Sverige och säga att han är turist och har tappat sitt pass samt uppmanat honom att söka pass och återresetillstånd i falskt namn.

Och, ur JK:s långa resonemang och beslut:

Migrationsverket kan inte undgå kritik för att man har medverkat till att hemliga, och i vissa fall mycket känsliga, uppgifter har lämnats till Vietnams ambassad, tydligen också till vissa andra ambassader. Jag utgår från att verket ser över sitt agerande och att sekretesslagen från och med nu konsekvent efterlevs.

Samt:

Polismannens agerande är kanske i någon mening begripligt med tanke på vad den omstridda uppgiften innebar för möjligheterna att fullfölja avvisningen. Icke desto mindre måste det anses helt oacceptabelt att en svensk polis uppmanar en person som skall avvisas att lämna oriktiga uppgifter till den egna ambassaden. Det strider mot regeringsformens krav på saklighet och det utsätter personen för oöverskådliga risker. Handlandet innebär dessutom i praktiken att en svensk myndighet försöker lura myndigheterna i ett annat land, något som inte får förekomma i annat än mycket speciella fall och under politisk kontroll. Detta gäller även i sådana situationer då det andra landets krav och regler anses orimliga. Som MW har anfört får den sortens invändningar tas upp i andra sammanhang.

För polisinspektören har det tydligen varit helt naturligt att handla på det sätt som han gjorde. Det betyder rimligen att polismyndigheten inte har klargjort för honom att ett sådant handlande inte får förekomma. Mot den bakgrunden anser jag att handlandet måste tillräknas myndigheten som sådan. Polismyndigheten i Stockholms län kan därför inte undgå kritik för det inträffade.

Jag utgår från att myndigheten ser till att dess företrädare inte fortsättningsvis agerar på det sätt som har skett i detta fall. Jag sänder detta beslut även till Rikspolisstyrelsen och förutsätter att också styrelsen uppmanar till ett helt korrekt handlande i samband med verkställighet av avvisningsbeslut.

Det här är Thanhs reaktion när beslutet kom.

Här berättar Thanh ett år efter att han fått permanent uppehållstillstånd, PUT, hur det kändes när jag ringde och gav honom beskedet.

”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

Hela historien om främst Thanh, men  också Hoa, kan alltså läsas under rubriken Vietnamesen.

Trevlig information: Jag visste inte om det, men Thanh berättade att Hoa nu har två barn och han och hans fru har döpt dottern till Merit och sonen till Fredrick! Det var både roligt och rörande att höra.

Till sist: Många människor ”figurerade” i den här mångåriga historien; en del nämnda ovan. Inblandade – behjälpliga – var också dåvarande journalisten Martin Kits; prästen Håkan Sandvik; Centerpartiets Ungdomsförbund; advokaten Anna Dahlbom; Lars-Gunnar Lundh, då överdirektör på Migrationsverket; Karin Hübinette då anställd på SVT; Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot; en migga på förvaret och säkert många andra som ju också finns nämnda i inläggen om Thanh och Hoa.

© denna blogg.

 

Debattören Birger Schlaug tycker att Sveriges statsminister vid besök i Norge och Finland borde ha tagit upp deras ”ansvar för flyktingsituationen”!

Panelen i Gomorron Sverige 14.11 2014Fredagen den 14 november sändes detta inslag i SVT:s program Gomorron Sverige, med en panel bestående av Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR,  och Birger Schlaug, debattör (miljöpartist). Från ca 4.50 i programmet diskuterar de migration med anledning av prognoser från Migrationsverket om att det kan komma upp emot en halv miljon, vad programledaren Marianne Rundström som leder programmet kallar ”flyktingar” (hon menar asylsökande), de närmaste tre åren. Hennes fråga till panelen är:

Hur är Sverige rustat för att möta detta?

”Tyvärr rätt dåligt”, säger Tove Lifvendahl. Och det stämmer förstås. Det är till och med en lätt underdrift, svaret är egentligen: ”Uruselt. Det kommer inte att fungera, det fungerar ju inte ens nu.”

Ursula Berge tycker lite nonchalant slarvigt att ”vi är ett humant land som tycker att de ska få komma hit” men att ”vi måste ha mycket mer välsmorda system”. Floskler. ”Välsmorda system”??? Säg det till dem som tränger ihop sig 12 personer i en tvåa i Södertälje eller pappan och sonen som bor i ett garage. Eller dem som sitter på överfulla, rent människoovärdiga asylboenden! Sedan säger hon att:

Har man inte asylrätt ska man inte behöva fastna i systemet.

Hon torde gissningsvis mena att den som inte har fått rätt att stanna för att den inte har skäl att få asyl eller skydd enligt utlänningslagen, inte heller ska kunna bita sig kvar här. Man kan undra varför hon inte talar klarspråk och säger att:

Den som inte har rätt att få asyl eller uppehållstillstånd ska lämna landet.

Ursula Berge kommer också med nya, sensationella uppgifter som hon borde verifiera just för att de är så sensationella och några faktabaserade uppgifter som styrker det hon påstår inte har visats upp:

De som kommer hit nu är mycket mer välutbildade än de som kom för tio år sedan. De är minst lika välutbildade som vi själva. Det är väldigt, väldigt många som är akademiker.

Detta fick stå helt oemotsagt och Berge avkrävdes inga som helst bevis för sina påståenden!

Birger Schlaug var ute och cyklade så det bara skrek om det. Bland annat sa han att han tycker att:

Statsminister Löfven som har besökt Norge och besökt Finland, för att upprätthålla en god stämning vid supén så tar han inte upp också deras ansvar för flyktingsituationen.

Här cyklade han helt vilse. Inte kan en svensk statsminister komma till sina nordiska grannar och börja lägga sig i hur deras regeringar agerar i för landet och folket livsavgörande frågor! Inte skulle man ens drömma om att Norges eller Finlands statsministrar skulle komma till Sverige och säga åt svenskarna att de borde ta ansvar, som Norge och Finland gör, och se till att Sverige vet vilka man hyser i sitt land och att man hör borde införa en rättssäker asylprocess samt sända tillbaka människor som inte har rätt att vistas i landet! Det finns inte på kartan, men Schlaug tycker på allvar att besserwisserlandet, den humanitära stormakten, ska lägga sig i välfungerande nordiska länders ”ansvarstagande” på asylområdet! När det ju är Sverige som inte tar ansvar, medan de andra länderna i mycket större utsträckning gör det!

I grannländerna diskuteras hur man ska agera för att förhindra att svenska medborgare och personer med svenska uppehållstillstånd ska kunna flytta till dem och eventuellt utnyttja deras sociala system när det svenska välfärdssystemet kollapsar. Man är i grannländerna oroliga för att när nu det svenska ”generösa” (=osäkra och okontrollerade) asylmottagandet gör att det inte finns bostäder, jobb, kanske inte ens pengar till socialbidrag åt alla ”nyanlända”, då börjar de och andra i Sverige att röra sig över gränserna till de välfungerande grannländerna. Men där vill man inte ha utanförskapsområden och ”no go-zoner” och inte heller oidentifierade människor som man inte vet något om alls och som det svenska asylsystemet släppt in i Sverige.

Schlaugs lågvattenmärke i migrationsdiskussionen är långt ifrån det enda i en allmänna migrationsvillervalla som råder nu när korken äntligen verkar ha flugit ur asylinvandringsflaskan. Många låter munnen säga saker som hjärnan inte processat klart. Tyvärr. Och allt detta pratande och skrivande (se även texten Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.) mynnar ju inte ut i något annat än att folket blir mer och mer frustrerat och med allt större sannolikhet för varje dag som går, kommer att rösta på SD i nästa val (om det inte blir uppror innan dess), så att det partiet blir andra största – eller rentav allra största – parti 2018. Och blir det så, ja då är det ju rätt – det är ju folket som röstar och, som det än så länge står på riksdagens hemsida:

All offentlig makt utgår från folket

Sverige är ju trots allt fortfarande en demokrati (även om det tidvis känns som att det bara är på papperet) och ska därför följa folkets vilja. Och skulle det bli så att folket röstar på SD och vill se det partiet leda landet, ja då blir det så. Om det skulle bli så, då kan de övriga sju partierna  bara skylla på sig själva och ingen annan, för att de inte tagit sitt ansvar för landet, folket och för de flyktingar som Sverige vill, kan och bör ta emot.

Tur förresten att Birger Schlaug inte är statsminister.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.

Läs först Tove Lifvendahls text på Svenska Dagbladets ledarblogg med rubriken Den reducerade tanken hos Liberala Nyhetsbyrån. Om hur debattörer och skribenter drabbar samman i ändlösa skriverier och påhopp på varandra medan inget konkret händer på det fullständigt sjuka område de skriver om – asylområdet. Ett kort utdrag ur texten:

Den reducerande tanken Tove LifvendahlJag tror att svenskarna i rätt stor utsträckning är beredda att öppna sina hjärtan. Vi vill mycket. Men när de ser, för att tala med Anna Dahlberg, ”dagens havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen”, ställer de helt rimligt frågor om hur det står till med vår förmåga. Det är den diskussionen jag uppfattar att vi tre som skrivit texterna kräver att politikerna för med medborgarna. Den behöver bygga på en inventering och strategisk plan framåt, och vara transparent och realistisk.

Jag har skrivit om dessa frågor – asylområdet främst – sedan maj 2005 och miggorna har rapporterat sedan början av 2008. Men jag har ju sett – och ser när nu allt fler, tidigare tämligen tysta, skribenter börjat våga sig in på det minerade asylområdet – att medan jag/de skriver och skriver och skriver och skriver och skriver så rasar allt det vi skriver och skriver och skriver och skriver om samman runt omkring oss. Vi sitter på våra redaktioner och arbetsrum och medan vi skriver och skriver och skriver och skriver så skapar tiotusentals (ingen vet förstås hur många…) människor, som vi inte vet vilka de är, varför de är här och varför vi ska försörja dem, helt nya och egna samhällen och lagar. I de 186 (kanske fler idag?) utanförskapsområdena och de 55 ”no go”-zonerna som är det Sverige som uppstått på grund av fega och okunniga skribenter, debattörer och politiker.

Jag vet att en del inte håller med, men min absoluta åsikt och insikt är, att de som nu börjat skriva och skriva och skriva och skriva, gör det tio år för sent! De har varit fega, de har inte velat gå in på ett område där de riskerat att stämplas med någon eller några av de gängse stämplarna som alla i Sverige tycks vara så rädda för. Så rädda att de inte vågat tala klarspråk offentligt, utan bara i sina slutna rum. Skulle jag skriva vad jag vet har sagts i dessa frågor på stora mediers samhällsredaktioner (där det finns folk som rapporterat om det till mig), så skulle man påstå att jag ljuger. Och de, som berättat om förbud att använda vissa ord eller att ta upp vissa företeelser skulle förneka att de sagt så. En av ytterst få som ”kommit ut” är Marika Formgren, men så har hon också lämnat journalistiken och utbildar sig nu i stället till ingenjör. Läs hennes mycket läsvärda blogg här. Men hon är i det närmaste ett unikum.

MårranMiggorna har slagit larm, tecken på asylhaveri och fakta har funnits. Mauricio Rojas varnade. Läs inlägget Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Jag har skrivit och skrivit och skrivit och skrivit. Och fortfarande stoppas inte galenskaperna!!!! Utan nu kommer allt fler, tidigare tysta, opinionsbildare fram ur vrårna och de skriver och skriver och skriver och skriver. Och skriver. Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan och andra, än så länge men inte länge till, nästan fredade zoner. Men hon närmar sig. Och då är det slutskrivet, då gäller det att springa och springa och springa och springa i stället. Att fly.

Men fortsätt föralldel att skriva och skriva och skriva och skriva, alla ni som nu börjat, tio år för sent. Några personer i ansvariga ställningar i regering och riksdag som lyssnar och tar itu med eländet finns inte så ni gör det för blinda ögon. Själv skriver jag numera för att framtida forskare ska ha viktigt material samlat och lättillgängligt när de forskar kring varför välfärden och demokratin och yttrandefriheten raserades på ett eller två decennier i Sverige medan det inte skedde i de nordiska grannländerna.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Om ”blågul armbågsbjudning”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014, Kommerskollegium har läst och kommenterat – 13 mars 2014Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige – 16 mars 2014,

svd_logoDen 9 april skriver Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl på tidningens ledarblogg under rubriken Blågul armbågsbjudning om det (de) fall jag har uppmärksammat, bland annat:

Det finns tyvärr gott om erfarenheter som liknar dessas; ett system som reser hinder för återinträde i Sverige. För personer som har en stark anknytning till landet och därtill egen försörjning. Bland somliga hemvändare sägs halvt på skämt och halvt på allvar att man är ”hemskvändare”, eftersom återinträdet i Sverige är förenat med både formella och informella barriärer. Så kan vi inte ha det.
——————–
En hygienfaktor borde vara att snabbt få bort det grus i maskineriet som ihop med informella barriärer alltför ofta gör möjligheten att vända hem till Sverige igen en riktig armbågsbjudning.

Nog måste det väl finnas någon så kallad ansvarig som inser att så här kan det inte få vara? Det svenska samhället accepterar ju absolut ingen diskriminering av utomeuropeiska eller andra EU-medborgare, varför gör man det då när det gäller svenska och nordiska dito?

© denna blogg.

 

En av de bästa, viktigaste och mest tänkvärda texterna som skrivits på mycket länge

En av de bästa, viktigaste och mest tänkvärda texterna som skrivits på mycket länge är den som Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skrivit på sin tidnings ledarsida idag, den 2 mars 2014. Hon uttrycker på ett lysande klart och tydligt sätt det som också jag tänkt på och talat om (i ett par decennier…). Några korta utdrag ur artikeln, som har rubriken När folket underställer sig politiken:

Ser man människan som i grunden stark, om än med behov av stöd i vissa skeenden av livet, blir politikens främsta uppgift att tillförsäkra individen frihet under eget ansvar, underlätta växtmån och handlingsutrymme. Snarare än att styra blir det viktigare att bygga skyddsnät för de stunder då den enskilde behöver stöd av det gemensamma.

Kommentar: Just det!

Vidare ur den viktiga och välskrivna och tankeväckande texten:

Har man i stället en syn på människan som svag, behöver politiken vara dess förmyndare, som kan ta hand om och leda rätt. För det behöver den ha muskler, vilka fås genom beskattning. Jag hävdar att detta synsätt är ett falsarium. Svaghet är inte en egenskap, utan ett tillstånd. Därmed finns det inga svaga grupper eller människor – även om alla människor kommer att uppleva svaghet under sitt liv, stund-, periodvis eller under längre tid.

Kommentar: Just det!

Skärp dig, Svensson!Tove Lifvendahl skriver i sin ledarartikel i Svenska Dagbladet om att hon ”för något decennium sedan, tillsammans med de borgerliga debattörerna Patrik Engellau, Dick Erixon, Lorentz Lyttkens, Anders Röttorp och Peter Wennblad ställde upp en tes för prövan: att Sverige präglades av uppfattningen om medborgarna som bestående av svaga grupper, och av detta följde att politikerna metaforiskt såg på sig själva som herdar, och på medborgarna som sina får att valla och skydda – både från de element i befolkningen som utgörs av vargar, men också från fårens egen fåraktighet. Skriften där detta – och annat – redovisades, heter ”Skärp dig, Svensson” med underrubriken ”med Deklarationen om de medborgerliga skyldigheterna”. Jag har kvar den, den gavs ut 2002 av den Nya Välfärden och jag medverkar också själv i den.

De medborgerliga skyldigheter som slås fast i den här utvecklas i boken, här ger jag bara rubrikerna. Först ett citat ur inledningen till kapitlet om de här skyldigheterna:

Inledning medborgerliga skyldigheterSå här lyder de fem huvudrubrikerna under vilka de åtta medborgerliga skyldigheterna inryms, i ovannämnda bok:

Du ska ta vara på dig själv
– Du ska utveckla Dina möjligheter
– Du ska bära Din egen börda

Du ska ta vara på Din nästa
– Du ska behandla andra som jämlikar
– Du ska göra goda gärningar
– Du ska i ord och handling påminna andra om Deras medborgerliga skyldigheter

Du ska respektera gemensamma beslut
– Du ska följa lagen och även i övrigt uppfylla Dina förpliktelser mot staten

Du ska bygga tillit
– Du ska vara pålitlig

Du får inte glömma toleransen, förlåtelsen och nåden
– Du ska ha överseende med Din egen och Din nästas ofullkomlighet

I boken utvecklas tankarna kring var och en av de åtta medborgerliga skyldigheterna mycket mer ingående än ovan, men detta är i korthet vad Tove Lifvendahl, Patrik Engellau, Dick Erixon, Lorentz Lyttkens, Anders Röttorp och Peter Wennblad förespråkade. De påpekade också, i slutet av sin inledning att:

Vad du gör mot var och en av dessa medmänniskor, det gör Du också mot vår gemenskap. Du har inte bara mänskliga skyldigheter mot Din nästa, utan också medborgerliga skyldigheter mot oss alla.

Tove Lifvendahls ledarartikel i Svenska Dagbladet borde vara obligatorisk läsning för alla och inte minst för elever, unga, blivande vuxna på svenska skolor,  högstadiet och gymnasiet! Och också i SFI-undervisningen, förstås. Hela artikelns innehåll borde allvarligt och seriöst diskuteras överallt, gärna utgående från dessa ord ur artikeln:

Är det samhälle gott, som får sina medborgare att böja på ryggen och göra sig svagare för att få adekvat hjälp? För att ta ett aktuellt exempel; de föräldrar som gråter av frustration när deras barn inte ges diagnos, eftersom det uppfattas vara det enda sättet att få hjälpen de behöver till sina barn.

En svaghetsorienterad människosyn kan leda till att medborgarna börjar förminska varandra, alternativt se andra som vargar. Fördomar etableras, och det blir svårt för de förment svaga att inta en jämlik position med de som inte pekas ut.

Den här svenska modellen är farlig. Att tänka helt självständigt, att säga och göra sådant som politikerna inte sanktionerat gör att de som gör det starkt riskerar att stötas ut ur gemenskapen, inte få vara med för att de inte är lydiga och snälla. Åsikts-, yttrande- och tryckfriheten står inskriven i grundlagen men existerar knappast längre i verkligheten i Sverige.

Finns det något annat så kallat västland som är lika genompolitiserat som Sverige? Vilket, i så fall? Och varför – varför? – har svenskarna låtit sig göras till får, underställda inte alltid särskilt smarta och kunniga människor (kallade ”politiker”) som långtifrån alla har kapacitet och förmåga att fatta kloka beslut för nutid och framtid?

Läs Tove Lifvendahls artikel, skicka länken till andra och fundera och diskutera det som står i den!

© Copyright denna blogg. Var vänlig och kopiera inte texter utan länka till dem!