Finland. För i år har reserverats knappt 600 miljoner euro för asylhanteringen

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

 

Inrikesminister Riskko: Det behövs mer pengar för asylhanteringen

Pengarna som reserverats för asylsökande som kommit till Finland räcker inte, men enligt inrikesminister Paula Riskko kommer det att behövas mindre pengar för asylsökande nästa år än i år. Hon påminner om att de som kommit hittills måste vänta länge på svar på sina asylansökningar på mottagningscentralerna (”asylboenden” i Sverige) som kostar mycket att driva.

– Exakta siffror kommer att tas fram i samband med budgetarbetet. Hur många asylbeslut som hinner fattas påverkar det hela, alltså vilka beslut det blir och hur många som lämnar landet, sa Riskko i en intervju med Yle torsdag den 4 augusti.

Enligt inrikesministeriet har man för i år reserverat knappt 600 miljoner euro (omkring 6 miljarder kronor) för att driva mottagningscentralerna, utreda asylansökningarna samt för bidrag till de asylsökande.

Det behövs mer pengar också av den anledningen att manga som får negativa beslut överklagar dem. Dessutom måste en del av dem som fått positiva beslut bo kvar på mottagningscentralerna eftersom det inte finns tillräckligt med platser i kommunerna.

Inrikesminister Riskko uppskattar att kostnaderna för asylhanteringen nästa år blir mindre än i år eftersom antalet asylsökande som kommit till Finland har minskat drastiskt sedan hösten 2015.

Greklands invandringsminister krävde på onsdagen att Europeiska unionen bereder sig på att Turkiet återigen öppnar sina gränser för en stor mängd flyktingar och upphör att följa de överenskommelser som landet har med EU.

Risikko säger att man måste förutspå olika alternativ, men att vi inte kommer rusa att rusa iväg och göra ogenomtänkta drag.

– Som det ser ut just nu så gäller överenskommelserna och vi förutser inte att ändringar sker mycket snabbt.

Under hösten kan den tillfälliga överenskommelsen mellan Finland och Ryssland också komma att brytas, alltså den som har förhindrat att asylsökande kommer till Finland via de två nordliga gränsstationerna. Överenskommelsen, som gjordes på vårvintern, gäller till början av oktober.

Enligt Risikko är det meningen att en förlängning av överenskommelsen ska behandlas av regeringen under augusti månad. Hon säger att hon ska diskutera saken med utrikesminister Timo Soini.

Enligt Riskko pekar ingenting på att antalet asylsökande till Finland skulle komma att ändras.

– För ögonblicket finns inget som tyder på ett sådant scenario, men under året har vi sett många olika sorters förändringar att vi definitivt följer situationen ytterst noga.

Finlands hårdnade asylstrategiska övervägandena har diskuterats under sommaren, när en irakisk man som sökt asyl fick avslag på sin ansökan trots att hans hem i Irak hade förstörts i en explosion och Migrationsverket bekräftat att mannen hade råkat ut för förföljelse. (Om beslutet kan läsas här, på finska).

Riskko säger att hon litar på att man på Migrationsverket, när man fattar sina beslut, noggrant utreder varje asylökandes situation ur många olika aspekter.

– Jag är av den åsikten att man alltid kan överklaga ett beslut om man upplever att det är orättvist, fortsätter Risikko.

Också försvårandet av familjeåterförening har skapat diskussion. Enligt Riskko är åtstramningarna i linje med andra EU-länders.

– Vi avviker inte på något sätt från andra länder överhuvudtaget. Och dit har vi också strävat, säger inrikesminister Risikko.

© Översättning Merit Wager

 

 

Ur veckorapport 29-2016 från Migrationsverket

Ett antal tidigare veckorapporter från Migrationsverket som publicerats på bloggen kan läsas här: vecka 52-2015, vecka 01-2016, vecka 03-2016 och vecka 04-2016 samt vecka 06-2016.

Ur Migrationsverkets veckorapport 29-2016.

Diagram över antalet asylsökande de senaste tre åren (2016 t.o.m. vecka 29). Av detta kan man lätt räkna ut att under 2,5 år har det kommit över en kvarts miljon (261.107) personer och sökt asyl!

Av dessa omfattas inte en enormt stor majoritet – ca 230.000 personer – av den nya lagen som trädde i kraft den 20 juli och därmed kan hämta hit sina familjer. Hur många det blir är svårt att sia om, men om man räknar med minst en anhörig per person så blir det nästan en kvarts miljon till. Och skulle det röra sig om två anhöriga per person så handlar det om en halv miljon människor till – förutom den dryga kvarts miljon som redan kommit – som ska försörjas (hur?), ges bostäder (var?), integreras (hur och för vilka pengar?) och ett okänt antal tiotusental som ska ges skolgång (i vilka skolor och med vilka lärare?).

Här blir det lite konfunderande: Migrationsverket har inte kunnat bestämma sig om det är migranter eller asylsökande de redovisar och blandar två vitt skilda begrepp. Jag väljer att utgå från att Migrationsverket menar ”asylsökande” trots att de också skriver ”migrantgrupper.

Här anges de elva länder som de flesta ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga kommit från under veckorna 23-28.:

Reflektion: Dels torde en stor andel av dessa BUV, som är Migrationsverkets förkortningsbegrepp för ”ensamkommande minderåriga”, vara vuxna (om man ser till hur det varit i andra länder innan åldersbedömningar började göras); dels föreligger knappast asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen ens för en stor andel av dem som faktiskt är minderåriga. Om man följer utlänningslagen, vill säga.

Notera gärna att antalet minderåriga asylsökande från landet i krig, Syrien, är ytterst litet i jämförelse med de flesta andra länderna. Man kan se att afghaner är starkt representerade (liksom somalier) och jag påminner i sammanhanget om den text jag skrev den 11 juli 2016 med anledning av UNHCRs och AREUS rapport ”Why do children undertake the unaccompanied journey?”:

Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige

Läs också  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016.

Migrationsverket informerar om det aktuella läget vad gäller den så kallade Västra Balkanrutten:

Och här ges en lägesrapport för den så kallade Centrala Medelhavsrutten:

Migrationsverkets syn på situationen i Turkiet vecka 29:

Sammanställningar och kommentarer på denna blogg får givetvis citeras men alltid med länkning till originalinlägget och – om medier använder sig av dem rakt av eller som inspiration till artiklar och inslag – med angivande av källa.

 Bidrag via Swish, PayPal eller bankgiro tas tacksamt emot.

  

Finland. Asylsökandesituationen på väg att normaliseras.

Klicka på textrutan för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Asylsökandesituationen på väg att normaliseras – enheter stängs och antalet boendeplatser minskas

Päivänrinne mottagningscentral (asylboende) stänger i månadsskiftet juli/augusti. De asylsökande har redan flyttats till andra boenden runt om i landet. Situationen här illustrerar på ett bra sätt situationen i riket, där anhopningarna av ärenden är på väg att lösas upp. För tillfället är färre än 25.000 asylsökande inskrivna på mottagningscentralerna.
———————–
Förutom mottagningscentralen Päivänrinne har också inkvarteringarna Kastelli och Hiukkavaara i norra Österbotten lagts ner. Som bäst håller man på och minskar antalet platser överallt i hela landet.

I Vallinkorva i Uleåborg har man redan minskat med 90 platser. I Pudasjärvi försvinner vid årsskiftet 70 platser och i Ruukki 50 platser före november månads utgång. Platser tas också bort för ensamkommande minderåriga asylsökande, enbart i norra Österbotten försvinner ca 140 platser.

Under förra höstens mest hektiska dagar var över 700 personer inkvarterade i transitcentralen Heikinharju i Uleåborg, som bara hade plats för 400. Också där har antalet platser krympt och där finns nu 260 platser kvar. Heikinharju är en transitmottagning och därför till sin natur lite som en järnvägsstation.

– Som snabbast kan man komma vidare härifrån på några månader, men en del har varit här så länge som nio månader, säger transitmottagningens chef,  Sirpa Kansanaho.

Kommunplatser är redan ordnade för de asylsökande på den här mottagningscentralen som får positiva beslut. Men när det gäller förflyttningen av minderåriga till kommuner är det besvärligt, den fungerar inte så bra just nu.
————-
Efter Migrationsverkets beslut måste de som får stanna flyttas ut ur mottagningssystemet.

– De som fått uppehållstillstånd måste snabbt ut i kommunerna. Alla borde nu ta ansvar för att den processen går snabbare. Sedan handlar det också om dem som fått negativa beslut. Dessa personer uppmuntras att lämna landet frivilligt till exempel med hjälp av IOM (International Organization for Migration) eller också med de charterflygningar till Bagdad som polisen ordnar, säger Sirpa Kansanaho.

Hon tackar sin personal som arbetat under mycket pressande förhållanden under hösten och vintern.

– De gjorde mycket långa arbetspass, från morgon till kväll. De hade inga raster men gick och lade sig och sov en stund emellanåt. Trots det har de orkat jobba och klara trycket under vintern, med ett enormt stort antal boende. Ett fantastiskt arbetsgäng! Tack gode Gud för att sommaren är lugn här hos oss. Lugnet, freden har dock inte återvänt i världen och det återstår att se hur asylströmmarna börjar röra sig. Själv följer jag oroligt vad som händer i Turkiet, säger Kansanaho.

 

 

 

© Översättning Merit Wager. OBS! Hela artikeln är inte översatt.

Finland. Enligt ministern har det knappt kommit några asylsökande alls till Finland på flera månader.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Minister Orpo: Flera tiotal asylboenden stängs.

Enligt inrikesminiser Petteri Orpo (Samlingspartiet) ser det inte att bli någon ökning av asylsökande till Finland. Planerna är nu att minska antalet mottagningsplatser med 10.000. Enligt ministern har det knappt kommit några asylsökande alls till Finland på flera månader.

Inrikesministeriet började redan hösten 2015 att, tillsammans med Migrationsverket, förbereda sig på att antalet asylsökande skulle minska. Asylboendena har gåtts igenom ur ekonomisk, funktionell och säkerhetssynpunkt för att minska antalet boenden.

– Beslut har redan fattats om minska med ca 10.000 mottagningsplatser, vilket innebär att tiotals asylboenden stängs. På det sättet stramar man upp och de bästa boendena blir kvar.

Enligt Orpo är målsättningen att det i varje landskap ska finnas minst ett asylboende. De ska vara sådana att man vid behov kan utöka antalet platser utan att man behöver leta efter nya lokaler. Han kan ännu inte säga vad beslutet innebär för enskilda mottagningar (asylboende).

Orpo framhåller att man följer asylsökandesituationen mycket noga och att man dagligen följer händelserna vid Europas gränser.

– Situationen avgörs i Sydeuropa. Nu ser det i alla fall ut som att avtalet Turkiet/Grekland håller, trots att man inte helt fått ordning på det, det vill säga det kommer knappt några asylsökande från Turkiet till Grekland.

Stora mängder människor försöker ta sig från Libyen till Italien, men Orpo menar att deras ursprungsländer är sådana som de knappast skulle få skydd i Finland gentemot.

– Jag ser det som otroligt att dessa människor skulle försöka ta sig ända till Finland. Just nu ser det bra ut, men vi följer givetvis dag för dag vad som händer vid Europas gränser, om det uppstår nya rutter. För ögonblicket känner jag mig lugn.

© Översättning Merit Wager.

Norges invandringsminister: ”Jag tror att alla som såg reportaget från Sverige i Dagsrevyen är chockade över vilka tillstånd som råder där borta. Det är ett bevis på vad en naiv och snällistisk invandringspolitik kan föra till.”

När det gäller det här reportaget som NRK, Norges motsvarighet till SVT, sände söndagen den 8 maj så kan jag bara säga att var och en måste använda sitt eget huvud till att tolka, förstå och förhålla sig till det.

Politiker och journalister får ett råd och det är att ta in det som den kvinnliga polisen säger, när reportern kallar den förort där hon arbetar för ”en krigszon”, och inse allvaret:

De kriminella börjar bli mer och mer rustade.

Och lyssna, förstå, ta in och agera på det som Nalin Pekgul säger:

Tensta idag har mer gemensamt med de länder där islamisterna skrämmer folk. Som Afghanistan eller Turkiet där islamisterna är starka.

Och hennes citat av en talare på ett möte i Tensta:

Och de går på våra gator i sina korta kjolar och förolämpar oss.

Efter reportaget säger programledaren i NRK:

På våra nätsidor på nrk.no kan du läsa att norska experter säger att det är stora skillnader på norsk och svensk integrationspolitik och därför finns ingen grund för att frukta svenska tillstånd i Norge.

Kort utdrag ur texten, som kan läsas här i sin helhet: Eksperter frykter ikke svenske tilstander i Norge.

Det har varit stora skillnader på norsk och svensk integrationspolitik. Därför är det inte något som tyder på att vi i Norge riskerar laglösa parallellsamhällen; så som de har utvecklats på många ställen i Sverige, säger experterna.

Bland annat beroende på:

• Omfattningen är en annan: Sverige har tagit emot långt flera flyktingar och asylsökande än Norge
• Mer öppen debatt i Norge om utmaningarna som kan kopplas tilt invandring

Och så här säger Norges invandrings- och integreringsminister Sylvi Listhaug till NRK under rubriken Sjokkert over tilstandene i Sverige:

– Jag tror att alla som såg reportaget från Sverige i Dagsrevyen är chockade över vilka tillstånd som råder där borta. Det är ett bevis på vad en naiv och snällistisk invandringspolitik kan leda till.

 

”Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller tills någon öppnar en dörr åt oss. Men jag vet inte om Syrien släpper in mig.”

Jag har några gånger tidigare publicerat berättelser om och av svenskar som gift sig med utomeuropéer och om deras ofta nästan oöverstigliga”utmaningar” (alltså enorma problem, med vanlig, icke politisk vokabulär) när det gällt för dem att hämta sina äkta makar till Sverige. Läs en annan historia i slutet av det här inlägget.

Här följer en ”sann historia ur verkliga livet”, det rör alltså riktiga människor och deras berättelse är en helt osannolik berättelse om maximal otur och oöverstigliga hinder.

Jag har följt din blogg periodvis i flera år. Ibland har det funnits texter om svenskar som försöker få hit en utomeuropeisk partner. Sedan ett tag tillhör jag nu själv den kategorin. Jag tänkte skriva till dig för att du är kunnig och kanske kan ge mig några råd om vad jag kan göra. Men också för att min berättelse kanske kan vara av intresse för dig och andra.

Jag är alltså en ”pursvensk”, som Ulf Nilsson uttryckte saken en gång i Expressen. Men jag befinner mig i samma situation som många syrier som försöker få hit sina fruar. För en del av syrierna verkar det dock gå ganska snabbt. Jag kan inte låta bli att undra om det kan vara så att min fru, som är syrier, har lägre prioritet för att hennes man är svensk? Att jag alls ställer den frågan är fullständigt obegripligt för en syrier. Han utgår från att det självklart måste vara tvärtom. Man måste nog vara svensk för att förstå frågan.

Jag träffade min fru genom hennes syster som bor i Sverige. Min fru bor och jobbar i Libanon, men myndigheterna i landet har gjort klart att de inte vill ha henne i landet, trots att hon jobbar där och det är krig i hennes hemland. Vid ett par tillfällen har de beslagtagit hennes pass och pressat henne att åka därifrån.

Jag träffade henne efter att jag hade konverterat till islam. Jag har alltid varit något av en andlig sökare och dessutom gillar jag budskapet som sätter starkt fokus på familjen. Jag hade nog blivit lite skadad av postmoderna kaotiska relationer och längtade efter ordning. Eftersom en del muslimer har drabbats av något slags vansinne så vill jag dock understryka att det är sufismens islam som jag alltid har känt mig attraherad av och som jag konverterade till. ”Jag tror på kärlekens religion”, som Ibn Arabi skrev.

Det var lite senare som min frus syster kom till mig och sa: ”Du är alltid så ensam. Du borde tala med min syster.” Och hon sa också att hennes syster befann sig i en svår situation och hon bad mig hjälpa henne. Vi blev Facebookvänner till att börja med. Vi hade kontakt via nätet en tid och allting kändes bra så jag åkte till Libanon för att träffa henne. Hennes syster sa: ”She is very pure” när jag åkte. Jag förstod inte riktigt vad systern menade först, men när jag träffade min blivande fru så är ”ren” ett ord som faktiskt passar. Jag har aldrig träffat en så mjuk och oskuldsfull kvinna förut. Hon är vuxen, närmare 30, men känns lite som ett barn. Förståndet är det dock inget fel på, det är inte så jag menar. För mig var ekvationen hursomhelst perfekt så jag föll pladask för henne och hon väckte mina beskyddarinstinkter med en kraft som jag inte visste fanns där.

Att jag så att säga skulle rädda en kvinna i nöd fanns där som en idé innan jag hade träffat henne. Men hon gillade inte det: ”Jag behöver inte bli räddad”, sa hon bestämt. ”Om jag ska gifta mig vill jag att det ska vara på riktigt.” Tanken att jag skulle rädda henne förändrades när jag träffade henne. Efter det ville jag bara vara med henne. Helst nära och hela tiden. Vi gifte oss vid shariadomstolen i Beirut. I mitt sinne fanns inte minsta lilla tvekan om att det var ett riktigt äktenskap och jag kände mig glad och lycklig med henne vid min sida. Hennes bror och mamma var där. Hennes far släpptes inte över gränsen mellan Syrien och Libanon, så han kunde inte vara med. Men han ringde till mig på kvällen efter att vi hade vigts och grät i luren, vilket jag tyckte var rörande.

Vi hade väntat mer än ett år på att hon skulle få komma till en intervju på en svensk ambassad när vi äntligen fick ett besked från Migrationsverket. Vi bokade omedelbart en tid vid den svenska ambassaden i Istanbul, min fru fick inte göra intervjun i Libanon. I Istanbul fick hon dock en tid snabbare än jag hade väntat mig: vi kontaktade ambassaden i december och hon fick tid i februari. Vi var naturligtvis jätteglada över att något äntligen hände efter ett års väntan. Men vi hade inte räknat med att Turkiet plötsligt skulle ändra sina regler.

Strax efter årsskiftet började Turkiet kräva visum av syrier. Så nu kunde min fru inte åka på intervjun. Jag bokade en ny tid till henne i april för att hon skulle hinna ansöka om visum. Men efter att ha behandlat saken nekade Turkiet henne visering. Hon har fått tid för en intervju den 28:e april, men nu kan hon alltså inte åka dit. Turkiet vill väl inte vill att syrier ska komma via Libanon och turkarna tyckte tydligen inte att det var värt att göra ett undantag för henne bara för att hon hade en inbokad tid på den svenska ambassaden i Istanbul.

Efter en lång och svår väntan får vi alltså uppleva hur dörrarna slås igen mitt framför våra näsor. Det är inte bara Turkiet: hon har kontaktat Egyptens, Jordaniens och Förenade Arabemiratens ambassader i Libanon. Alla säger att de inte kommer att ge henne tillstånd att åka till de länderna för att bli intervjuad på svenska ambassaden där. Hennes far, som bor i Damaskus, blev så trött på alltihop att han sa att det är lika bra att hon åker tillbaka till Syrien och dör tillsammans med sin familj, om det ska vara så här.

Jag gifte mig dock inte med henne för att hjälpa henne, utan för att hon är en underbar kvinna som jag vill dela mitt liv med. Som det ser ut nu verkar äktenskapet emellertid vara på väg att förvandlas till en riktigt mörk mardröm. Ska jag sitta i säkerhet i Sverige medan hon måste återvända från Libanon till krigets Syrien? Ska jag inte få ta hit min hustru, samtidigt som det kommer så många andra hit utan anknytning till landet? Människor som dessutom ofta följer illegala vägar. Är inte det i praktiken rena uppmaningen att strunta i lagarna? Om du är laglydig så förlorar du.

Vi har verkligen försökt göra allt enligt reglerna och det håller nu på att leda oss in i en personlig katastrof. Om jag hade betalat en smugglare skulle hon antagligen ha varit här nu. Då kunde hon istället ha sökt asyl och hon skulle dessutom ha fått ekonomisk hjälp som hon inte får som min fru. Det gör ju egentligen ingen skillnad för vårt äktenskap om det är erkänt av Migrationsverket eller inte.

Jag jobbar som gymnasielärare, bor i ett hyfsat stort radhus med plats för både henne och eventuella framtida barn och jag vill inget hellre än att ha henne vid min sida. Men hon ska alltså tvingas tillbaka till Syrien, trots att hon har ett färdigt hem och en man med fast jobb och stadig ekonomi som väntar på henne här!

Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller någon öppnar en dörr åt oss. Jag menar allvar, men jag vet inte om Syrien släpper in mig. Och jag vill inte skapa problem för hennes familj. Om de har en västerlänning hos sig så tror jag att det innebär en ordentligt ökad fara för hela familjen. Så inte ens den dörren verkar vara öppen. Såvitt jag kan se just nu är alltså alla dörrar stängda för oss.

Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne. Men vad ska vi göra? Finns det någon vi kan vända oss till som kanske kan hjälpa till? Fast det är hon och hennes familj som måste bestämma vad de är villiga att göra och riskera.

Jag hoppas att våra nuvarande, till synes oöverstigliga, problem så småningom leder till en situation där jag kan se tillbaka och konstatera att kärleken verkligen övervinner allt.

Inför publiceringen av Axels (han heter något annat) berättelse skrev han också detta:

Jag är mycket frustrerad av situationen. För lite mer än ett år sedan hade min fru det ganska bra i Libanon och Migrationsverket sa att de skulle behöva kanske nio månader för att bli klara med vårt ärende. Om jag hade vetat vad som sedan skulle hända så skulle jag ha anlitat flyktingsmugglare för ett år sedan! För därefter fördubblades väntetiden. Och sedan stängde Turkiet sina gränser mot Libanon för syrier. Och svenska ambassaden i Turkiet hänvisar till ett antal länder där det finns svenska ambassader som kan göra intervjun, men där släpps hon inte in av de ländernas myndigheter. Vi har alltså hamnat i en fälla där hon nu sitter fast. Nu är hon i Libanon illegalt eftersom Libanon inte längre vill förnya hennes tillstånd att arbeta.

Hon befinner sig alltså illegalt i Libanon, på grund av att allt har gått så långsamt, så jag vill vara försiktig. Och hennes föräldrar bor i ett land i krig, så jag behöver vara försiktig för deras skull också.Hur ska jag få ut henne ur den här fällan?

Om någon som läser detta har något konkret råd att ge så hör av er till mig så vidarebefordrar jag det.

Ett annat fall:
•  ”Vart på Migrationsverket ska jag vända mig för att få svar på mina frågor?” – 22 juni 2014 •
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014

© denna blogg

Finland. ”Jag använder inte abaya längre; man kan ju inte ens spela innebandy i den!”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska). Där finns också bilder av de två jemenitiska systrarna som uttalar sig i artikeln.

På mottagningscentralerna pyr kvinnornas revolt – ”Jag tänker inte lyssna på min man. Jag säger bara att nu är vi i Europa”.

Fatima från Jemen, som kommit till Finland som asylsökande, jobbar i skogen som förman i en arbetsgrupp om fyra personer. Arbetet går bra, men männen har klagat på att de måste jobba underställda en kvinna. Fatima misstänker att hennes egen make också skulle ha en del anmärkningar mot att hon jobbar i skogen, om han senare får komma till Finland.

”Han frågar säkert varför jag jobbar utomhus när jag mycket väl skulle kunna stanna hemma. Jag tänker inte lyssna på min man, jag säger bara att nu är vi i Europa”, säger Fatima. ”Till dem som arbetar i min grupp säger jag att Pekka är den stora chefen här. Han iakttog hur vi alla jobbade under en dag och valde sedan förmän. Och han valde mig.”

På mottagningscentralen i Vichtis pågår en smärre frihetsrörelse bland kvinnorna. Resultatet märks i deras sätt att tala och syns i hur de klär sig.

”När jag kom till Finland i september använde jag abaya, en lång svart kåpa som bara lämnar händerna och ansiktet synliga. Den använder jag inte längre. Man kan ju inte ens spela innebandy i den! Jag klär mig i långbyxor och tunika.”

Vice direktören på asylmottagningen, Marikka Bergman, berättar att på boendet pratar man mycket om kvinnans ställning och om jämställdhet mellan könen.

”Här pågår emancipationen för fullt. Många kvinnor ser med beundran på oss som jobbar här, när de har fått klart för sig att en del av oss är skilda. Också det faktum att kvinnor kan bo ensamma och själva välja vem de vill gifta sig med, väcker förtjusning och en del säger att de aldrig kommer att gifta sig.”

För Fatima har livet förändrats många gånger. I Jemen har hon tagit studenten och arbetat som avdelningschef på en statlig myndighet. Hon kände sig relativt fri. Tills al-Qaida kom.

Terroristnätverket al-Qaida har stärkt sin ställning i Jemen efter ”den arabiska våren” och det därpå följande folkupproret år 2011. Först förbjöds kvinnorna att arbeta om det också fanns män på arbetsplatsen. På Fatimas jobb fanns det män, och hon var deras chef.

”Jag hade närsomhelst kunnat åtalas för osedlighet eller till och med för att ha ett förhållande med arbetsgivaren. Straffet hade varit piskrapp eller döden”, berättar Fatima.

Sakta men säkert blev reglerna allt strängare och kvinnorna förbjöds att gå ut utan make eller manlig släkting.

”Alla möjliga galenskaper infördes. De hittade på vilka regler som helst, som inte har något att göra med islam. De tvingade männen att ansluta sig till dem under dödshot. Kvinnorna kunde inte ens gå till butiken.”

Sedan började flygattackerna. Jemeniterna hotades av al-Qaida, shiamuslimska huthi-rebeller samt den USA-stödda, saudiarabisk-ledda alliansens flygattacker. Fatima beslöt att ge sig iväg för att söka trygghet någonstans, tillsammans med sina tre yngsta barn.

””Min man befarade att jag inte skulle klara resan ensam med barnen. Jag sa att det gör jag visst, jag är en stark kvinna.

Överkonstapel Nina Pelkonen (läs om henne här: Hon föreläser i uniformskjol med pistol på höften och som ensamkommande kvinnlig polis får hon genast de asylsökandes fulla uppmärksamhet.) har rest runt och föreläst om Finlands lagar och om kvinnans ställning på alla Nylands asylmottagningar. På många platser kom först enbart män för att lyssna på henne. Men Pelkonen vägrade börja prata innan kvinnorna också var på plats.

”Jag talar mycket om kvinnors ställning och rättigheter och jag såg direkt på deras miner att ämnet verkligen intresserade dem.”

På Kauhava asylmottagning berättar chefen Ilkka Peura att kvinnorna i början kanske blev lite för upplivade av sina rättigheter.

”Jag framhöll kanske lite väl energiskt i början att i Finland stöter vi kvinnor och barn främst. En del kvinnor såg sin chans och började läxa upp sina män riktigt ordentligt. Då blev vi tvungna att börja med äktenskapsrådgivning på arabiska och jag fick ändra lite i mina egna uttalanden. Jag sa då att det är nog så att båda parter måste respektera varandra, och nu går det ganska bra.”

Fatima tog sig till Finland ombord på en skranglig gummibåt, med buss, vandrande via Turkiet, Grekland och Makedonien. Hon hade en kasse med kläder och mat med sig. Den blev hon tvungen att lämna vid vägkanten i Ungern, när treåringen inte orkade gå längre.

”Jag lämnade kassen så att jag kunde bära mitt barn. Jag kunde inte bära båda.”

När hon hade vandrat i tre timmar upptäckte hon att mobilen var kvar i kassen. Under resten av färden hade Fatima inte längre någon möjlighet att hålla kontakt med sin familj. Hon tog sig med sina barn till Finland och några veckor senare anlände också hennes syster till samma mottagningscentral tillsammans med Fatimas äldsta dotter. Också maken lämnade Jemen, men registrerades i Danmark och väntar nu på att hans asylansökan ska hanteras där.

”Jag vet inte när vår familj kan förenas igen. Min högsta önskan är att få stanna i Finland med min familj. Efter det önskar jag mig inget annat än ett arbete och ett vanligt, finskt liv. Trygghet och frihet.”

Kommentar: De över 100 kommentarerna efter artikeln i Helsingin Sanomat är i sanning blandade. Många är glada och positiva till hur de här kvinnorna framställs och hur de verkar vilja anpassa sig till livet i ett civiliserat och jämställt demokratiskt västland. Andra är misstänksamma och undrar om de verkligen tagit sig hela vägen till Finland från Jemen och inte från något annat västland där de redan har rätt att bo. Och en del undrar hur det har varit möjligt att som ensam kvinna med tre barn ta sig hela vägen upp till norra Europa. Många undrar också: varför till Finland?

De flesta tankar och kommentarer är värda att ta till sig och sedan får man själv fundera och försöka bilda sig en egen uppfattning. Oavsett vad som är sant och vad som eventuellt inte är det, så är det här en artikel vars like jag inte har läst tidigare. Den är helt osentimental och utan minsta tillstymmelse till att göra kvinnorna – eller rättare sagt Fatima, som är den artikeln främst handlar om –  till offer. Det finns inget ”tycka synd om” i texten och inte heller görs Fatima till hjälte. Och tack och lov slipper man det man så ofta tvingas till i Sverige: att ta del av reporterns egna ”känslor” kring det som beskrivs.

© Översättning Merit Wager.

 

 

 

 

Norge. ”Lagen ska kunna användas i händelse av att asylsystemet i Sverige bryter samman.”

Norge. Det kommer knappast som en överraskning om Danmark och Finland också tänker i samma banor och kommer att agera som Norge. Den förra svenska regeringen klarade inte av att regera för landets och folkets bästa och det gör inte den nuvarande heller. Det är de personer som suttit i regeringen och i riksdagen de senaste åtta, tio åren som försatt Sverige i en situation som skiljer sig markant från de övriga nordiska ländernas och som dessa inte vill vara med och ”ta sitt ansvar” för. Trots att verklighetsfrämmande svenska politiker ständigt och i alla tänkbara sammanhang framhåller att det enda sättet att ”ta sitt ansvar” är det svenska. Som bevisligen inte fungerat, inte fungerar och inte kommer att fungera.

Hundratusentals människor som kommit hit och sökt ”asyl” av olika anledningar, långt ifrån alla med asylskäl, ska bo någonstans och försörjas här först under de flera år långa asylprocesserna, sedan när/om de får uppehållstillstånd. De lever efter sin kultur, sina traditioner, sina seder och bruk och är så manga att de, som till exempel i Södertälje och delar av Malmö, kan leva hela sina liv på arabiska eller något annat stort asylinvandrarspråk. De löser (!?) konflikter – ofta på våldsamma sätt – med ”heder” och ”hämnd” som ledstjärnor, inte på demokratisk väg och inte i samförstånd med målsättningen att skapa konsensus. Och eftersom Sverige inte har något att sätta emot – ingen egen kultur, till exempel, och inte samma känsla för sitt folk som man har i andra länder i världen – så torde kollapsen, som så många har förutspått (medan andra, det ska sägas, absolut inte ser en sådan vara nära), mycket snart vara ett faktum. Det behövs inga guldvågar för att väga dessa ord på, det behövs bara sunt förnuft och öppna ögon för att inse och uttala det.

Ur texten i Berlingske Tidende*:

Der er så overhængende en fare for, at Schengen-samarbejdet og asylsystemet i Sverige bryder sammen, at Norge må have en kriselovgivning til at håndtere det. Det mener Norges statsminister, Erna Solberg. Derfor har hun udformet en lov, som vil gøre det muligt for de norske myndigheder at afvise asylansøgere, som ikke kommer direkte fra et konfliktområde.

De flesta borde kunna läsa tillräckligt mycket danska för att förstå vad texten betyder, men med tanke på att skolan i Sverige kanske sedan länge inte lär ut grunder i och om andra nordiska språk (?) så lyder en översättning så här:

Det föreligger en så överhängande fara för att Schengensamarbetet och asylsystems i Sverige bryter samman, att Norge  måste ha en krislagstiftning för att hantera det. Det säger Norges statsminister Erna Solberg. Därför har hon utformat en lag som ska göra det möjligt för norska myndigheter att avvisa asylsökande som inte kommer direkt från ett konfliktområde.

60 procent av dem som tagit sig till Europa beräknas vara ekonomiska migranter enligt bland andra Frans Timmermans**, vice ordförande i Europakommissionen. Också Finlands president Sauli Niinistö*** har uttalat att det rör sig om en folkvandring eftersom människor från 30 länder har kommit till Finland för att söka ”asyl”, medan det knappast är så att det råder krig i 30 länder…

Om 60 procent (kanske fler) är ekonomiska migranter och ett okänt antal procent inte kommer från konfliktområden utan har bott i till exempel Turkiet i flera år eller rentav i andra EU-länder (vilket är ganska vanligt), så torde ju det faktiska antalet skyddsbehövande vara en rännil av den flod av människor som mer eller mindre okontrollerat har strömmat in i Europa.

*   Norge vil bryde folkeretten og afvise flygtninge i krisetilfælde – Berlingske
Ur texten: Det betyder, at asylansøgere, der vil til Norge fra Rusland, men også fra de øvrige nordiske lande, skal kunne nægtes retten til at søge asyl, som ellers er forankret i FNs flygtningekonvention.

**  Most fleeing to Europe are ‘not refugees’, EU official says – The Irish Times
Ur texten: Dutch commissioner Frans Timmermans says 60% of arrivals are economic migrants.

*** Finland. President Sauli Niinistö: ”Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.” – denna blogg
Ur texten: Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

© denna blogg.

 

Ur veckorapport 03-2016 från Migrationsverket

I Migrationsverkets veckorapport 03-2016 ges denna uppdatering rörande Turkiet och Grekland (klicka på textrutorna för större bilder):

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om västra Balkanrutten rapporterar Migrationsverket enligt nedan inforutan och påpekar också att:

Länderna på västra Balkan tillåter endast migranter som avser söka asyl Tyskland eller Österrike att resa genom landet. Det har således nu skett en kedjereaktion söderut från Österrike längs västra Balkanrutten till Grekland i utökade kontroller av migranter.

Om Norden kan man läsa följande i Migrationsverkets veckorapport vecka 3:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Och följande är vad Migrationsverket framhåller i sin text om Tyskland:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Andelen ensamkommande barn och unga utgör 11,7 % av totalen vecka 3. Barn och unga från Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen, följt av Syrien och Somalia.

 

 

 

 

 

 

Kommentar: Migrationsverket borde också lämna information om vilka åldrar dessa ”barn och unga” uppger.

Migrationsverkets prognos för ensamkommande asylsökande barn och unga ser ut så här:

I sin uppdatering om Syrien skriver Migrationsverket:

•  Antalet asylsökande från Syrien fortsätter att minska 239 registrerades under v 03. Dock är minskningen marginell.
•  Antalet asylsökande ensamkommande barn från Syrien har däremot ökat under v 03 då 18 ansökningar registrerades, jämfört med 14 veckan innan.

I sin uppdatering om Afghanistan skriver Migrationsverket:

•  Fortsatt kraftig minskning av asylsökande från Afghanistan under v 03, 81 asylsökande registrerades.
•  Även fortsatt minskning av antalet ensamkommande barn; 51 registrerades under v 03.
•  BUV utgör 63 % av totalen för asylsökande från Afghanistan, vilket är en ökning från veckan innan.

I sin uppdatering om Irak skriver Migrationsverket:

•  Fortsatt minskning av antalet asylsökande från Irak, 92 registrerade ansökningar under v031. Dock fortsatt högre nivåer än tidigare år.
•  Även antalet ensamkommande barn från Irak har fortsatt att minska, 2 ansökningar registrerades under veckan.

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

 

Finland. Inrikesministern på ministermöte i Amsterdam: ”Som finländare har jag ibland svårt att förstå att det kan vara så besvärligt att gå från ord till handling.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

– Det här är lugnet före stormen, vi ser att flyktingströmmarna inte har avtagit, utan snarare har läget förvärrats, konstaterade inrikesminister Petteri Orpo (Saml) på väg in till mötet i Amsterdam där ett antal allvarliga inrikesministrar idag (25 januari) samlas för att diskutera flyktingfrågan.

Om gränskontroller, Dublinfördraget och framtiden för Schengensamarbetet sa ministern:

– Tiden är knapp, vi bör hitta en lösning under vintern eller senast på vårvintern annars finns det en risk för att Schengen faller samman, vilket vore ödesdigert.

Om EU:s samarbete med Turkiet:

– Samarbetet med Turkiet har hittills varit ett misslyckande, antalet flyktingarna som tar sig från Turkiet till Grekland har inte minskat. Jag hoppas får svar på frågan om varför samarbetet inte ger resultat. Det handlar främst om att implementeringen av de beslut man enats om och som finländare har jag ibland svårt att förstå att det kan vara så besvärligt att gå från ord till handling.

Vidare i artikeln:

EU:s inrikesministrar kommer på sitt möte även att diskutera vad man kan göra ytterligare för att minska flyktingstömmarna. En möjlighet kunde vara att stänga gränsen mellan Grekland och Makedonien så att flyktingarna inte kan ta sig över gränsen till Makedonien.

– Det vore olyckligt om man är tvungen att ta till sådana här åtgärder, men något bör göras för få ordning på situationen och det skulle sätta press på Grekland att verkligen börja registrera de som anländer, säger inrikesminister Orpo.

Inrikesminister Orpo är oroad över utvecklingen vid östgränsen. Han vill ändå inte spekulera i varför gränsen läcker*.

– Vi kan ännu inte säga varför de nu kommer fler asylsökande över gränsen från Ryssland. Vi för en dialog med de ryska myndigheterna och jag kommer att träffa den ryska ministern de närmaste dagarna.

Utrikesminister Timo Soini (Sannf) sade under helgen att man inte kan utesluta att gränsövergången i norra Finland stängs.

– Jag vill inte spekulera in vad det beror på, utan nu utgår vi från att vi hittar en lösning med Ryssland, konstaterade Orpo.

*Läs även texten Finland. Utrikesminister Timo Soini: ”Vi har fått den uppfattningen att det som sagts att någon organiserar och styr det här på den ryska sidan säkert stämmer.” – 24 januari 2016.

Människor har full rätt att söka asyl där de befinner sig: i Tyskland, i Österrike, i Danmark – i vilket EU-land som helst

I en ledare i NWT den 3 december under rubriken Kontrollera gränserna kan man bland annat läsa:

Nu kommer inte något mer att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Alla (nästan) verkar plötsligt ha förstått att det inte går att ta emot fler asylsökande i Sverige nu.  Det borde ha varit uppenbart för politiker (och journalister) med öppna öron och ögon redan för länge sedan. Sverige borde ha harmoniserat sina regler och sina system med de övriga nordiska ländernas, i stället för att ständigt kräva att andra länder ”ska ta sitt ansvar”. Då hade det inte sett ut som det gör idag och Sverige hade kunnat ha en ganska god beredskap och möjlighet att ta emot asylsökande.

Men sedan finns det politiker och partier som antingen inte förstår (och det är allvarligt) eller inte vill förstå (det är också allvarligt) och som uttalar sig så här i Sveriges riksdag. Alltså inte vid ett politisk agitationstillfälle, utan i Sveriges lagstiftande församling. Kommentarer efter videoklippet.

Det är Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson, vars bakgrund jag inte alls känner till, som här den 2 december salvelsefullt uppträder i riksdagen som om hon talade på en politisk manifestation eller – tänker jag när jag ser minspel och gester – rentav som om hon sökte in till Dramatens elevskola. Men hon är faktiskt representant för i första hand Centerpartiets väljare och i andra hand också för hela folket. Vad säger hon då? Jo:

Andrum. Vi behöver ett andrum. Vilken typ av ”andrum” behöver människorna, som nu inte överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa. Där vårt system, vårt Migrationsverk, våra domstolar bedömer att de här människorna inte kan vara kvar i Syrien, i Afghanistan i Iran, dit vissa skickas tillbaka trots att de inte ens är därifrån och så vidare. De här personerna kan inte få något ”andrum” i det här.

Jag hör det här upprepas gång på gång på gång: ”andrum”. Som om det bara var att vrida ner kranen och så existerar inte de här personerna för en stund. Och det är därför retoriken med EU går stört mig för man får det att framstå som att det här går att göra på ett humant sätt. Det går inte att göra på ett humant sätt! Det ska man ha väldigt klart för sig här. De här människorna kommer att fara otroligt illa i den här situationen, otroligt illa! Och de tusentals, tusentals, tusentals personer som nu kommer att hållas ute med de id-krav framförallt som ni ställer, med den anhöriginvandring som jag har nämnt tidigare som gör att familjer kommer att separeras, hållas isär och inte ha nånstans där de kan återförenas. Det är de människorna som ni säger att ”ja, vi ska ta ett andrum ifrån dem”. Men de finns ändå, även om de inte finns inom vart geografiska territorium så existerar de någon annanstans. Och vad blir konsekvenserna av det? Jag önskar att man kunde vara tydlig, stå upp för att det är det man åstadkommer och att det är det som är konsekvensen. Att för att kunna försvara våra fyrkantiga, byråkratiska system så är man beredd att offra de här människorna. För det är det ni gör nu.

Lite ärlighet i det skulle jag verkligen uppskatta även om jag förstår att det här är ett svårt beslut.

Kommentarer:
Sverige har inte ansvar för att/om människor ”överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa”. Sverige varken kan eller har rätt att lägga sig i andra länders system som inte är som det svenska. Nordkoreanerna far verkligen otroligt illa men man kan knappast stå i Sveriges riksdag och kräva att de ska ”släppas ut från det land där de far otroligt illa” och få komma till Sverige.

Finland. Mängder av förfalskade pass och id-handlingar beslagtas av Tullen.

Tullissa paljastui laaja väärennettyjen henkilöpaperien postitus turvapaikanhakijoille (I tullen avslöjades en stor sändning förfalskade identitetshandlingar till asylsökande), rapporterar Yle Uutiset.

Tullen på Helsingfors-Vanda flygplats har hittat en stor mängd förfalskade pass och identitetshandlingar i brev och paket som skickats till Finland från i huvudsak Irak och Turkiet. De asylsökande måste ju ha identitetshandlingar från sina ursprungsländer eftersom en majoritet har kommit till Finland utan några handlingar alls.

Passen och de övriga dokumenten har varit adresserade till personer på asylboenden och till privata adresser i Finland. Antalet dokumentförsändelser har ökat explosionsartat de senaste veckorna. Ett hundratal olagliga dokument har redan fastnat i nätet.

– Hittills i år har det kommit över 500 sådana här försändelser, men antalet ökar i snabb takt. Bara under gårdagen, till exempel, hittade vi nästan 50 stycken, säger Flygtullens tullchef Mika Pitkäniemi.

– I ett hundratal pass och andra identitetshandlingar har man funnit indikationer på att det rör sig om förfalskningar, säger brottsförebyggande enhetens chef Kari Kettunen vid Gränsbevakningsväsendet.

– Vi stöter på förfalskningar varje vecka. Vi har gripit personer och utkrävt straffrättsligt ansvar. Men de flesta av dem som anländer till Finland ansöker om asyl på rätta grunder, säger Kettunen.

Tullen meddelar:

Gränsbevakningsväsendet granskar de skickade dokumentens riktighet utifrån Tullens anmälan. Antalet försändelser som undersöks vid Helsingfors gränskontrollavdelning har ökat sedan sommaren, men under de senaste dagarna har ökningen varit speciellt påtaglig. Ökningen kan förklaras med det stora antalet asylsökande som anlänt till Finland. Många som ansökt om asyl har berättat att de har sina identitetshandlingar i förvar i Turkiet eller Irak, och att de tänker få dokumenten skickade till Finland per post för att lämna dem till myndigheterna. Uppenbarligen anses det riskfyllt att ha med dokumenten fastän man nog vill visa upp dem för myndigheterna i det slutliga destinationslandet. Asylsökande agerar på detta sätt eftersom de är rädda för att förlora eller tappa bort dokumenten under resan samt för att i vissa genomfartsländer låta förstå att de är av en viss nationalitet. Olika genomfartsländer behandlar människor av vissa nationaliteter på olika sätt.

Omkring en femtedel av dokumenten har undersökts närmare av Gränsbevakningsväsendet då man har hittat tecken som pekar på bl.a. förfalskning. Ifall man misstänker att dokumentet är en förfalskning, inleder Gränsbevakningsväsendet eller Polisen en förundersökning. Då förfalskningarna undersöks, utreds det var och hur förfalskningen är gjord och om den är förknippad med ordnande av olaglig inresa. Dessutom kan man genom att avslöja förfalskningar klarlägga den asylsökandes rätta identitet.

Kommentar: Jag ser att svenska medier tar del av min rapportering här på bloggen, det vill säga mina översättningar och mina sammanfattningar. I det sammanhanget vill jag påpeka att det kräver kunskaper, inte minst språkliga, och tid att göra jobbet och om svenska medier vill använda sig av mitt material så går det bra att kontakta mig via Info så kan vi komma överens om arvode om det används. Korta citat har man alltid rätt att fritt använda, men då gäller givetvis att det alltid ska finnas en länk med till aktuellt inlägg så att källan varifrån man fått uppgifterna anges.

Finland. Rekordmycket vapen exporteras till krigförande arabländer

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Finland har aldrig tidigare exporterat så mycket vapen som under de två senaste åren. Högt uppe i statistiken kommer de auktoritära monarkierna Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Mer än hälften av vapenexporten gick i fjol till Sverige, men stora kunder var också de krigförande arabmonarkierna Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Saudiarabien köpte granatkastare för dryga femtio miljoner och Arabemiraten för över tjugo miljoner euro.

Saudiarabien och Arabemiraten för krig i Jemen. De två staterna stöder regeringssidan i striderna mot de Iranstödda Huthirebellerna.

På fjärdeplats i den finländska vapenexporten kommer Turkiet som har en pågående konflikt med kurdiska PKK.

Finland. ”Över 100.000 irakiska män har redan läst utrikesministeriets information.”

Klicka på bilden för att läsa artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

Beskedet om den hårdare asyllinjen sprids via Facebook – över 100.000 irakiska män har redan läst utrikesministeriets information

Utrikesministeriet försöker minska antalet irakiska asylsökande till Finland genom att informera om den strängare asyllinjen på Facebook.

Meddelandet på arabiska är riktat särskilt till unga män i Irak och i Turkiet. Enligt ministeriet är det inte fråga om  en specifik kampanj, utan ett nytt sätt att sprida information.

”Vi publicerar Migrationsverkets officiella meddelande på arabiska på Facebook, om Finlands förändrade syn på säkerhetsläget i Irak. Ett sammandrag av informationen riktades särskilt till unga män som via en länk kan läsa hela texten”, berättar Vesa Häkkinen, enhetschef vid enheten för aktualitetskommunikation på Utrikesministeriet. ”Syftet är att Finlands striktare linje vad gäller att bevilja asyl eller skydd ska spridas redan i hemlandet till dem som planerar att resa för att söka asyl.

Vesa Häkkinen säger att användandet av Facebook som kommunikationskanal är, förutom snabbt och effektivt, också billigt:

– Vi talar om några tiotal euro.

Utrikesministeriet har även tidigare tagit till effektiv kommunikation. Det skedde i somras och då var målgruppen albaner.

– Även då kommunicerade vi information från Migrationsverket via media och myndigheter till Albanien.

Enligt Vesa Häkkinen hade den riktade informationen till irakiska män redan under fredagen nått över 100.000 i målgruppen.

© Översättning Merit Wager

General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka.

Klicka på bilden för att komma till artikeln på Spiegel online.

I artikeln på sajten Spiegel Online, med rubriken För att komma till Tyskland riskerar de allt berättas bland annat – i ett referat av innehållet:

13 års support från väst – trots det lämnar allt fler Afghanistan.

Nissam, 28 år gammal, är människosmugglare (Schlepper på tyska –  översatt “släpare”). Han säger:

”Våra kunder utnyttjar våra tjänster och vi tillhandahåller service ända till Tyskland.

Nissam sitter vid restaurangbordet med tre telefoner. Han har mycket att göra. Just nu är en grupp på trettio personer på väg med buss till Iran. Därefter ska de över till Turkiet, sedan över havet till Grekland och vidare längs Balkanrutten till Tyskland.

”Bästa reklamen är nöjda kunder som kommer fram”, säger Nissam.

Han talar lugnt om den farofyllda flykten som varje månad görs av 100.000 afghaner: ”De fruktar att talibanerna ska ta över snart igen.”

Affärerna går lysande och efter strömmen av syriernas är det nu afghaner som strömmar mot Europa.

Nissam förhandlar med en kund, Qais Halimi, 22 år gammal, som vill boka sin resa till Europa längs en säker rutt. Han vill ha en besöksvisum till Turkiet, kostnad på svarta marknaden 6.000 dollar, och för vidare transport till Tyskland betalar han sedan 8.000 dollar kontant. Familjen har fått ihop denna summa.

”Bättre att dö vid flykten än här i Kabul”, säger den unge afghanen. Han följer med flyktingsituationen i Tyskland via Deutsche Welle och säger att ”Tyskland är ett bra land. Här i Afghanistan kallar vi Angela Merkel för Alla Flyktingars Moder. Hon ger oss hopp.”

General Sayed Omar Sabur är chef för passbyrån i Afghanistan och säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner de inte trycka. ”De flesta vill ha pass för att fly härifrån. I Tyskland, har han hört, får den som har ett afghanskt pass omedelbart asyl.

Trafiken till Iran ökar vecka efter vecka, just nu avgår 65 bussar med 80 passagerare i varje buss, varje morgon.

Sammanfattning:
100.000 afghaner lämnar landet varje månad, många vill till Tyskland, tusentals pass trycks och tusentals dollar per person betalas till smugglarna.

Kommentar: Det pågår således en massiv och välorganiserad, helt öppen ”flykt” från Afghanistan till Europa. Alltså från ett land som – även om förhållandena inte är särskilt goda – inte är i krig. På den afghanska passbyrån trycker man pass för allt vad tygen håller och hjälper sina medborgare att resa (inte ”fly”, alltså) till Europa dit de tar sig för att söka ”asyl”.

När började man anse att människor från ett land där landets egna myndigheter hjälper dem att lämna landet, är flyktingar”?

Detta hör och läser vi inget om i svenska medier…

”De flyr undan krig och förföljelse”, upprepar svenska politiker ständigt, nästan likt en besvärjelse. Oavsett hur mycket information om motsatsen tar de inte till sig den. Varför svenska politiker (och medier också, för den delen) är så ointresserade av fakta på det härlivsavgörande samhällsområdet, är helt obegripligt. Och i allra högsta grad oansvarigt, trots allt vackert tal om att ”alla måste ta ansvar”!

© denna blogg. Översättning Merit Wager med hjälp av en tysktalande.

”Kom inte till Finland, här är fruktansvärt.”

Nu varnar irakiska män andra på Facebook (Irakilaiset varoittavat toisiaan somessa: Älkää tulko Suomeen, täällä on kauheaa):

Kom inte till Finland, här är fruktansvärt.

I några mobilvideoklipp filmade i Helsingfors och publicerade på en Facebook-sida som är populär bland irakier, ger tre irakiska män, Ali, Kadar och Ali, ”råd till alla som funderar på att resa”. Enligt dem var föreställningarna och förväntningarna något helt annat än verkligheten, vilket de insåg under resan genom Europa:

Till er som funderar på att resa: Gör inte det. På riktigt. Vi överväger redan att återvända till Irak. Vi ångrar att vi kom till Finland. Vi hade fel! Vi betalade enorma summor helt i onödan. I Irak tror man att allt är så märkvärdigt i Europa, att Europa är något överjordiskt. Det är bara helt vanligt här.

Alltså, på riktigt, situationen i Europa är svår. Visst är man i säkerhet här, men toaletterna är smutsiga, det finns inga kläder, maten är dyr… Portionerna på mottagningscentralerna är mycket små, de är inte ens tillräckliga åt barn.

Att befinna sig i landsflykt är fruktansvärt förödmjukande. Här får man inget jobb. Det var fel att komma hit.

Irakierna tycker att Finland är otroligt dyrt: ett paket cigarretter kostar 7 euro, Panadol 20 euro och en falafel kostar hela 8 euro.

Det är riktigt hemskt här. Situationen är svår. Det är tryggt, allt finns att köpa, men man kvävs här. Glöm allt snack om uppehållstillstånd. Om ni är i Turkiet så stanna där eller återvänd till Irak. Stanna i hemlandet om ni är där, oavsett om det innebär döden eller att bli sårad. Ni är ändå hemma i ert land.

Så varnas andra med orimliga förväntningar om någon sorts europeiskt paradis från att ta sig till Europa och i synnerhet till Finland.

© översättning Merit Wager. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Naser Khader i Berlingske Tidende: ”Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.”

Så här skriver Naser Khader under rubriken Flygtningenes luksusproblem på sin blogg i Berlingske Tidende. Jag översätter bara en del av texten, i första hand för att man helt enkelt inte har rätt att rakt av ”ta” någon annas text, i andra hand för att läsaren gott kan anstränga sig lite och/eller ta hjälp av Google translate (inte optimalt, men hjälper läsaren att förstå).

En sak är att Dublinförordningen som bland annat ålägger det första mottagarlandet att registrera personer som vistas olagligt i landet, helt och hållet har kollapsat. En annan sak är att många flyktingar som har kommit till Danmark men inte vill söka asyl eller låta sig registreras, befinner sig i ett ganska bekvämt dilemma: De flyr inte flyr från något utan till något.

Jag önskar att en stor del av min familj och mina vänner i Syrien hade samma lyxproblem: Vilket land ska vi välja? Ett sådant val har 13 miljoner syriska flyktingar inte. De har inte pengar att ta sig hit, och det är också nästan omöjligt ta sig ut ur Syrien. De kan inte välja mellan Italien, Grekland, Tyskland, Danmark och Sverige. De har bara ett alternativ: De kan försöka fly till närmaste säkra område. Och fly igen om konflikten flyttar sig.

Dessutom ska man ha klart för sig att många av de flyktingar som kommer hit just nu, inte har kommit direkt från Syrien till Danmark. Många har bott i Turkiet i månader eller år, men har nu fått upp ögonen för en fri passage genom Europa. Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.

Hur många svenskar följer vad som sägs och skrivs i Norge, Danmark och Finland? Alldeles för få. I de tre nordiska länderna har man mycket god pejl på vad som sker i Sverige, men som den Humanitära Stormakt Sverige ju anser sig vara så finns det kanske inte så stort behov – i varje fall inte bland politiker och journalister – att följa med vad de Ickehumanitära Småmakterna sysslar med. Hoppet står till folket, att folket ska vilja veta hur man tänker, tycker, uttrycker sig i grannländerna. Som ovan alltså Naser Khader i den stora dagstidningen Berlinske Tidende i Danmark.

© denna blogg.

Nima Dervish skriver om Mehmet Kaplan

Så här skriver Nima Dervish på Facebook. Han har gett sitt tillstånd att texten publiceras. Som förläggare av hans bok Ordbrand tar jag tillfället i akt att tipsa om den också. Den är en samling hisnande, spännande, självständiga och lite rebelliska texter (utdrag kan läsas här). Boken kan laddas ner som e-bok eller köpas som pappersbok från Mummelförlagets Widgetshop. Men här är den aktuella texten om den nya S-regeringens minister, miljöpartisten Mehmet Kaplan:

Jag anser mig vara en hyfsat normalintelligent snubbe. Jag skulle dock aldrig bli politiker. Jag anser mig helt enkelt inte vara tillräckligt klok. Att leda ett land är ett enormt ansvar. Detta innebär att jag har höga krav på mina/våra politiker. Well, egentligen är det inte höga krav; jag förväntar mig bara att de är smartare än jag. Eller om vi vänder på det: De får fan inte vara mer korkade än jag.

Jag tror att Mehmet har en agenda, att han är en orm som är duktig på att le, säga rätt saker och slingra sig. Men ok, vi säger att han inte har nån agenda.

Då kan han inte vara riktigt klok om han tror att den svenska tillströmningen av jihadi wanna be:s skulle lösas med fler moskéer. Det är som att lösa fetma med mer fett, lungcancer med mer cigaretter och att släcka elden med mer bensin!

Om våra moskéer under det senaste årtiondet hade varit kända för att predika kärlek och tolerans hade jag sagt: Go ahead, bygg fler. Stöd dem. Men nu har de islamiska organisationerna gång på gång fuckat upp, till den grad att det för länge sen stått klart att det inte rör sig om några ”misstag och missförstånd”, utan helt enkelt sympati med dåliga värderingar.

Mehmet får i Expressen frågan:
– Hur kommer det sig att du får de här anklagelserna riktade mot dig?
– Det är svårt att spekulera i det. Människor har genom tiderna, beroende av deras etnicitet eller religion då och då hamnat i den typen av beskyllningar.

Men det har inte med att han skulle vara muslim eller blatte. För vissa är det givetvis orsaken, men jag är övertygad om att för de flesta så handlar det helt enkelt om att han inte är vettig:

Han gängar sig med extremister och radikala på Ship to Gaza. Ångrar inget.
Han vägrar rösta för erkännandet av Armeniska folkmordet. Vilken slump att det stred mot hans partis linje, men sammanföll med Turkiets linje.
Han pratar om solidaritet och mänskliga rättigheter, men säger inte ett pip när iranier kämpar för frihet 2009.
Han säger inget (?) om Shingal eller Kobani 2014, och när han öppnar käften så är det för att mildra folks upprördhet gällande IS genom att säga att svenskar ofta har gett sig utomlands för att kriga.

Tror någon för ett ögonblick att han skulle förminska Palestinska kampen genom att säga: ”Hey, många länder i historien har varit ockupanter och många folk har blivit ockuperade. It happens, inte första gången det har hänt”?

Nalin Pekgul är muslim och tekniskt sett från samma land som Kaplan. Inte fan har jag (eller nån jag känner som ogillar Mehmet) nåt emot att hon skulle vara minister. Tvärtom, jag skulle gå ner i spagat av glädje (och det trots att jag sedan flera år är besviken och sur på hennes parti, S).

Till och med när Kaplan ber om ursäkt och försöker rätta till och förklara så ”fuckar han upp” (visar sitt rätta ansikte?):

– Det är min och Miljöpartiets uppfattning att det är fel att resa till Syrien för att delta i kriget där. Våld är aldrig lösningen, säger Kaplan.

Fel! Om man är kurd och åker för att kämpa mot Da’ash så är det inte fel utan helt rätt. IS kommer inte försvinna av sig självt, nån måste ta hand om dem. Och de går inte att resonera och föra dialog med, så lösningen mot dem är som med nazisterna under WWII: Våld. Och tyvärr massor av det.

Jag vill inte ha en minister som i bästa fall inte har nån aning om hur man bekämpar vår tids värsta dilemma och predikament. Och i värsta fall inte ens står på rätt sida ideologiskt.

Kommentar: Nej. Det mesta är sagt.

OBS! © denna blogg och Nima Dervish. Vid kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Migrationsverket i Finland meddelar, så att det ska vara tydligt för alla och envar, att det inte går att påverka beslut om avslag när det gäller asyl genom att hungerstrejka eller på annat sätt skada sig själv:

Två afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Vidare meddelar Migrationsverket att:

Många instanser har åberopat att inrikesminister Päivi Räsänen ska ingripa i de hungerstrejkande afghanernas situation. Varken ministern eller övriga politiker kan utöva påtryckning på ett oberoende rättsväsende eller ingripa i myndighetsbeslut.

Kommentar: Det är endast om verket har tillämpat lagen felaktigt eller om det gjort ett fel vid behandlingen av ansökan som ett ärende kan tas upp till ny behandling.

Medieskriverier, demonstrationer och/eller upprop förändrar inte asylbeslut fattade av Migrationsverket i Finland.

Bakgrund finns bland annat i artikeln Afgaanimiehet nälkälakossa 50 päivää (Afghanska män har hungerstrejkat i 50 dagar) i Kansan Uutiset.

Kort sammanfattning (artikeln är alltså inte översatt i sin helhet):

Gholamsidi anlände till Finland i augusti 2010 och Mirzayi i september 2011. Männen har rest via Iran och Turkiet till Norge och Sverige i hopp om att få asyl i något av de nordiska länderna. Så här säger inrikesminister Päivi Räsänen:

– Riksdagen kan inte påverka de ifrågavarande asylsökandes sak. Inte heller jag som inrikesminister har makt att lägga mig i beslut fattade av myndigheter inom mitt förvaltningsområde. I Finland är beslut i enskilda asylärenden inte politiska.

Myndigheterna fattar sina beslut med stöd i gällande lagar. På det sättet säkras enligt ministern de asylsökandes jämlika ställning.

– Min statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.