Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

Svenska Dagbladet har den 17 oktober publicerat en debattartikel av 300 lärare med rubriken Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas. Det är en uppvisning av starkt engagemang och stort välmenande men samtidigt mycket stor okunnighet om asylinvandring (migration överhuvudtaget). Jag ska här kommentera texten, som förhoppningsvis också får någon att replikera i tidningen – den kan knappast få stå oemotsagd och okommenterad på Svenska Dagbladets debattsida.

Lärarna: Sverige har tecknat ett återvändandeavtal med Afghanistan. Många barn och ungdomar kan tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, där de kan tvingas bli soldater.

Kommentar: Internationell folkrätt anger att varje stat har ansvar för sina medborgare. Precis som Sverige har ansvar för svenska medborgare har Afghanistan ansvar för sina. Många – men inte alla – av de unga afghanska medborgarna har bott i Iran, ett land med inte alltför olika strukturer, religion och förhållanden än Afghanistan. De klarade att komma till Sverige som är så olikt det land de vuxit upp i som solen är från månen. De är afghanska medborgare. Klarade de att komma till Sverige så klarar de att komma till sin egen kultur där de också kan använda sitt eget språk. Att alla skulle ”tvingas att bli soldater” vet jag inte var lärarna har fått ifrån. Kanske av de unga själva.

Lärarna talar om sitt svåra men hedersamma uppdrag att ”ge dem en meningsfull undervisning och göra dem till trygga och fungerande samhällsmedborgare”. Det låter vackert och varmt och kan inte klandras. Men lärarna glömmer att de som väntar på beslut i asylprocessen och de som redan har fått avslag, inte är ”samhällsmedborgare” i Sverige. Och att de som fått avslag på sina ansökningar, efter prövning har befunnits inte ha sådana skyddsbehov att det skulle ge dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Som lärare måste man veta vad man talar om och använda hjärna lika mycket som hjärta. Inte låta hjärtat ta över så till den grad att hjärnan nästan helt glöms bort.

Lärarna: Vi kräver att Sverige inte verkställer utvisningarna till Afghanistan.

Kommentar: ”Kräver”? 300 lärare ”kräver” alltså att utlänningslagen inte ska följas för personer som inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige? Med vilken rätt ”kräver” de det? Här märks att hjärna inte följt hjärta. Lite mer kunskap och mer sans och balans måste man kunna kräva av 300 lärare. De anser alltså att någon/några (vem? vilka?) ska bestämma att beslut fattade enligt gällande utlänningslag och internationella konventioner, ska rivas upp och uttala att: ”Vi struntar i att efterleva besluten”?

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige. Man kan efter ansökan från hemlandet och om man uppfyller de krav som Sverige ställer för det, få tillstånd att uppehålla sig i landet för studier eller för arbete som är ordnat innan man kommer hit, men man kan inte kräva ”gratis” utbildning, försörjning, bostad, sjukvård, tandvård, fritidsaktiviteter etc om man inte har skäl att beviljas skydd i enlighet med utlänningslagen. Och exakt samma kriterier, samma lag, gäller för personer under 18 år som för personer över.

Lärarna:  Kan det vara sant att Migrationsverket och regeringen gör skillnad på barn om de är födda i Sverige eller i ett annat land?

Kommentar: Det raka och enkla svaret är ja. Eller rättare sagt: det är skillnad på medborgare och icke-medborgare och på personer med uppehållstillstånd och personer utan uppehållstillstånd. Det kan man nog tycka att de 300 lärarna borde känna till.

Lärarna: Vi kan inte, och kommer heller inte, stillasittande se på när regeringen raserar det stora och viktiga arbete vi har lagt ner för att säkra de afghanska barnens rätt till trygghet och utbildning. Det vore en skam att massutvisa barn och ungdomar till Afghanistan. Regeringen måste omedelbart stoppa alla sådana planer! Vad är en regering ens värd, om den inte förmår skydda barnen i det egna landet och ge dem en tro på framtiden?

Kommentar: Utlänningslagen tar inte hänsyn till hur mycket arbete lärare lagt ner på asylsökande! Det är ett märkligt sätt att se på asylreglerna, som det verkar som om lärarna knappast alls satt sig in i. Vad är det lärarna vill ska ske, egentligen? Att någon – vem? vilka? – inte bara ska uttala att vi ska strunta i de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna och riva upp deras juridiskt och lagenligt fattade beslut? Vet inte lärarna att det inte finns någon med sådan makt i en demokrati, att den typen av agerande kan förekomma endast i en diktatur? Asylprocessen i Sverige är juridisk, inte politisk. Regeringen kan inte lägga sig i asylbeslut, möjligheten att överklaga hos regeringen togs bort 2006 då den ersattes av dagens domstolsförfarande.

Lärarna tycks tro att deras goda och på alla sätt välmenande vilja att undervisa unga afghaner som befunnits inte ha rätt att stanna i Sverige eftersom deras skäl för att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, ska göra så att någon – oklart alltså vem, vilka och hur – ska träda fram och säga:

Okej. Jag, i min egenskap av ??? bestämmer nu att den lagenliga asylprocess som alla asylsökande afghanska unga gått igenom avfärdas och att därmed tusentals människor utan rätt till uppehållstillstånd i Sverige ska få stanna och få försörjning, bostad och utbildning bekostad av svenska skattebetalare. Trots att de alltså inte har rätt till det enligt lag.

Det borde 300 lärare veta, att så går det inte till i en demokrati! Som ansvarskännande människor – och kanske alldeles särskilt som lärare – bör de stå upp för att demokratiskt stiftade lagar följs och efterlevs. När man i en dyr och tyvärr ganska långdragen asylprocess (på grund av att det kommit så många asylsökande), kommer fram till att en del personer inte har laglig grund för att få uppehållstillstånd, försörjning, utbildning, vård etc i Sverige så måste det givetvis respekteras. Att vara ”barn” räcker ju inte som asyl- eller skyddsskäl, även om många av de drygt 35.000 unga påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (40 procent av alla som kom till EU 2015) lurats att tro det. Det kan lärarna lätt läsa sig till. Det bästa de kan göra om de bryr sig om de unga som varit här och sökt asyl men fått avslag, är att förbereda dem på återresan  och inte inge dem falska förhoppningar genom orimliga krav på ”någon” att stoppa lagakraftvunna juridiska beslut.

Att lärare engagerar sig är bra, men lite mer sans, balans och framförallt realism borde man kunna förvänta sig av dem som har till uppgift att undervisa barn och unga.

Klicka på bildrutan för att komma till klippet i Tv4.

I TV4 kommer tre av de 300 lärarna som skrivit debattartikeln till tals. De verkar på fullt allvar tro att deras uppdrag att undervisa personer som inte befunnits ha rätt att stanna, som ska väga så tungt att någon/några ska upphäva lagakraftvunna beslut om utvisning. Och programledarna i TV4 har inte tillräcklig kunskap på området för att ens en enda gång ifrågasätta det märkliga i lärarnas krav att besluten om utvisning inte ska verkställas.

Lärarnas engagemang för sina afghanska elever – och säkert också för alla sina andra elever – är på alla sätt berömvärd, det finns inget negativt att säga om det. Men de måste lära sig mer om det de talar om, så att inte märkligheter sprids som att det på något sätt skulle kunna bli en rättighet – att man ska kunna ”kräva” – att få uppehållstillstånd i Sverige för att lärare ser att ”det blir oro i klassen” och att lärare ”har svårt att klara sitt uppdrag” när de negativa besluten i asylärendena kommer. För det lärarna ”kräver” är både omöjligt och orimligt.

Till sist:Det finns inget alls som hindrar att en 15-åring (som det talas om i klippet) som har fått besked om utvisning, frivilligt återvänder redan nu och inte väntar i tre år tills han blir 18! Många – allt fler – har också börjat återvända frivilligt i stället för att försöka stanna i ett land där de inte får uppehållstillstånd i och så småningom tvångsutvisas.

I sammanhanget kan man också läsa de här inläggen:

•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010. Ur texten:

Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.

Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.

Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.

•   ”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…” – 22 maj 2011. Ur texten:

En migga: Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

© denna blogg.

Om de kortnästas* förakt för 52 procent av dem som röstade för Storbritanniens utträde ur EU

Klicka på textrutan för att läs först hela texten.

De sitter i tv- och radiostudior och säger just sådana dumheter och visar just sådant förakt för andras åsikter, som kommer att göra att det går likadant i Sverige som i Storbritannien. Men det förstår de inte. Det är skrämmande.

Jag är långtifrån ensam om att vara bekymrad över enkelspåriga och makthungriga svenska politiker och journalister med korta näsor (de mer långnästa bespottas, mobbas och förses med otrevliga etiketter och tystas på det sättet.). Men de tondöva och alltför lite allmänbildade och ännu mindre bildade politiker som sitter i alla dessa studior, de låter sig intervjuas och låter flosklerna flöda, de hör inte folkets röst/er! Det är farligt, men det förstår de inte.

Det här typiskt svenska och helt förödande beteendet kommenterar Hakelius också:

Men mer intressant vore att tala om den nedlåtande ton som använts för att beskriva Brexit-anhängare. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet har rutinmässigt likställts med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk. Svensk press har på det stora hela speglat den föreställningen.”

Och så här skriver svensken, som jag i enlighet med typiskt svensk och direkt obegåvad praxis ironiskt har döpt till ”nytysken” (trots att han är svensk och bor i Tyskland):

Jag tittade på TV4 i morse. Jag såg och hörde Birgitta Olsson, Liberalerna, och ”Helgpanelen” fördöma den populistiska Brexit-kampanjen med populistiska argument.

Birgitta Olsson fick oemotsagd hävda att: ”Storbritannien har de senaste 24 timmarna förlorat mer pengar än de betalt in netto under de sista 15 åren”.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3419992
Tidkod 4:30

Den stackars helgpanelen mådde unisont illa av den prognosticerade växande främlingsfientligheten (”flyktingar har nu ett land mindre att fly till !”)
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3420012
Tidkod 1:50

”Det är en populistisk tid och så sjukt obehagligt …”
”Jag är i chocktillstånd för det är så jääävla sjukt …”

Reportern gjorde det som förväntas av en svensk reporter i dylika fall, det vill säga ingenting!

Klicka på text- och bildrutan för att höra och läsa hela talet. Notera den stora skillnaden mot hur svenska politiker talar och beter sig!

Storbritanniens premiärminister David Cameron, däremot – han som förlorade – sa så här i sitt tal direkt efter att resultatet av folkomröstningen blev klar den 24 juni på morgonen:

The country has just taken part in a giant democratic exercise — perhaps the biggest in our history. Over 33 million people — from England, Scotland, Wales, Northern Ireland and Gibraltar — have all had their say.

We should be proud of the fact that in these islands we trust the people with these big decisions.

We not only have a parliamentary democracy, but on questions about the arrangements for how we are governed, there are times when it is right to ask the people themselves, and that is what we have done.

The British people have voted to leave the European Union, and their will must be respected.

David Cameron sa också, generöst och statsmannamässigt:

And let me congratulate all those who took part in the “Leave” campaign — for the spirited and passionate case that they made.

Och det viktiga, det som de kortnästa i Sverige inte förmår inse (vilket bara det gör dem opassande att ha några som helst maktpositioner i ett land som kallar sig ”demokratiskt”):

The will of the British people is an instruction that must be delivered. It was not a decision that was taken lightly, not least because so many things were said by so many different organizations about the significance of this decision.

So there can be no doubt about the result.
——————-
I love this country — and I feel honored to have served it.

And I will do everything I can in future to help this great country succeed.

I Sverige tror sig på fullt allvar de kortnästa alltid veta bäst om hur alla andra i världen borde bete sig. De kommer dragande med sitt ”alla måste ta sitt ansvar” i tid och otid, trots att de själva inte har tagit ansvar. De förstår inte att andra inte bryr sig om vad representanter för ett så kaotiskt land som Sverige tycker. I andra länder uttrycker allt fler i stället att Sverige numera är bland de sista länder man skulle lyssna på eller vilja efterlikna. Att ständigt – tondöva och okänsligt – försöka näpsa andra och pådyvla andra sitt allt mer dysfunktionella samhällssystem så som Sverige gör, är knappast populärt vare sig i EU eller i resten av världen.

Att få höra en svensk statsminister säga det som Storbritanniens David Cameron sa i sitt tal, det är lika osannolikt som det skulle vara att någon tog ner månen:

I fought this campaign in the only way I know how — which is to say directly and passionately what I think and feel — head, heart and soul.

I held nothing back.

I was absolutely clear about my belief that Britain is stronger, safer and better off inside the European Union, and I made clear the referendum was about this and this alone — not the future of any single politician, including myself.

But the British people have made a very clear decision to take a different path, and as such I think the country requires fresh leadership to take it in this direction.

Något opinionsinstitut borde ställa frågan till ett tillräckligt stort antal svenskar för att det ska vara representativt:

Har du förtroende för dem som styr Sverige i riksdag och regering?

OBS! Ett kriterium för att få svara på opinionsundersökningen skulle vara att man inte är partipolitiskt aktiv. Partipolitiskt aktiva får inte tänka självständigt utan måste lyda partipiskehållaren i respektive parti. Om de deltar i en sådan enkät blir svaret ofrånkomligt missvisande. Jag skulle förresten kunna göra som en del av mina vänner gjorde inför omröstningen i Storbritannien (de satsade på Brexit och vann en rejäl slant) och satsa en slant på att minst 80 procent svarar nej.

Men då skulle vi också tvingas se, höra och läsa de kortnästa bortförklara också det resultatet…

* Kortnäst är den som inte förmår tänka längre än näsan räcker.

© denna blogg. Vänligen länka till originalinlägget vid ev citat.

Hjärta & Hjärna: Masspsykos på asylområdet

Det råder närmast masspsykos på asylområdet. Svenska medier bidrar till att den blir allomfattande och ve den som vågar säga något negativt om att människor ”hjälper dem som flytt från krig och förföljelse”. Och ve den som påpekar att IS-krigare finns bland de asylsökande. I TV4 Nyheterna berättade häromdagen en nykommen syrisk ung man, som intervjuades utanför Migrationsverket i Malmö, om detta, att han flytt från IS men nu söker IS-män asyl här samtidigt som han själv och andra offer. Reportern ställde inte en enda följdfråga, det passade väl inte in i det scenarion som man anser ska visas upp.

”Godhetspsykosen” som drabbat folk i många länder och extra starkt i Sverige efter att bilden och historien om den lille döde pojken kablats ut och exploaterats. Den är enorm och den är just sådan att den – i liknelseform – kan betecknas som en psykos. Folk är som förblindade och nästan ingen stannar upp och tänker med hjärnan istället för enbart med hjärtat, som ju inte kan dra slutsatser eller inse att något är allvarligt fel i det scenario vi nu ser. Regeringens representanter och journalisterna går i täten, väldigt många bland dem har helt tappat både sans och balans och tillfogar – genom sin oförmåga (eller ovilja) att använda hjärnan samtidigt som hjärtat – såväl landet som folket och de faktiskt skyddsbehövande stor skada.

Kaoset är fullständigt. Lagar och regler ändras, fram och tillbaka, som om de inte betydde någonting. Undertecknade konventioner och förordningar, som för en dag sedan var absoluta och inte ens fick ifrågasättas, sätts ur spel.

Människosmuggling, som enligt Brottsbalkens 20 kap 8§, första stycket är ett brott som kan ge många års fängelse, nästintill hyllas i svenska medier. Att ens andas något om att ställa lagbrytarna inför rätta är nästintill ”fascistiskt”.

En krönikör i Expressen gör en halsbrytande jämförelse under rubriken Bröt de mot lagen? Ja. Var de hjältar? Absolut. Han likställer det olagliga hämtandet av människor från Danmark – där de redan är skyddade – till Sverige där villkoren är bättre (för dem, men knappast för svenska skattebetalare som redan bekostar den största asylinvandringen per capita i EU) med hur judar räddades 1943:

Sommaren 1943 införde nazisterna undantagstillstånd i Danmark och regeringen avgick. I september kom beslutet att alla judar i Danmark skulle deporteras.

Då grep medmänniskorna in. Judar fick gömma sig i kyrkor och gårdar nära Öresund. Skeppare, fiskare och andra goda krafter smugglade under bara tio nätter ut så många som 7 900 människor ur Danmark och till Sverige, i segelbåtar, fiskebåtar, roddbåtar. Bröt de mot lagen? Javisst. Var de hjältar? Absolut.

Läget har blivit surrealistiskt och folket, som betalar för allt både i pengar och i otrygghet, har ingenting att säga till om utan kan bara stå och se på hur kaoset, anarkin och upphävandet av lagar breder ut sig.

Hjärta saknas inte. Det är bra. Men hjärta utan hjärna är farligt.

© denna blogg.

 

TV4 Kalla fakta om organiserat tiggeri och annan brottslighet

Det behövs kanske ett tv-program för att väcka sovande politiker och debattörer och att medvetandegöra andra medier som inte vet/tror att en del av tiggeriet i Sverige är organiserat. I så fall var det ju bra att TV4 Kalla fakta gjorde det. Och sände det den 12 maj. Det var lite modigt gjort och trots några lite ängsliga brasklappar om att ”allt tiggeri inte är organiserat” och trots att programmet var gjort ur mycket svensksvenska perspektiv och värderingar (som om det värsta var att rumänerna tycker att romerna luktar…) så var det absolut mycket bättre än ingenting! Det blev ett reportage om hur det kan se ut i den verkliga verkligheten. Den som andra medier gjort mycket för att inte behöva skildra.

Jag är ingen god bedömare av kvalitet och eventuella tekniska brister och förtjänster i ett dokumentärprogram, men reportrarna som jobbat med programmet har gjort ett – ur samhällsperspektiv – viktigt reportage. De har lyft upp grov brottslighet och grymhet mot andra människor samtidigt som andra medier inte har rapporterat särkilt högljutt om det. Många medier verkar ha egna, ogrundade men bestämda, uppfattningar om tiggarna från Rumänien, i vilka kriminalitet och människohandel inte ingår. TV4 Kalla fakta blundade inte.

Att Kalla fakta-reportrarna tog hand om 21-årige handikappade Sorin Marian är på många sätt tveksamt, lite som när en SVT-reporter som var med och gjorde en serie som hette Fosterland, tog med en 15-årig pojke illegalt till Sverige för att han skulle kunna söka asyl här och samtidigt filmade honom. Men ur medmänsklig synvinkel är deras engagemang för den unge mannen som de lär känna och hjälper till 100 % förståeligt. De flesta skulle med största sannolikhet ha gjort likadant om de befann mig öga mot öga med Sorin och kände till hans öde. Det är inte lätt att vara ”objektiv reporter” i alla lägen eftersom även reportrar är människor.

Moderaterna har – åtminstone i Stockholm via tidigare socialborgarrådet Anna König Jerlmyr – gjort en hel del för att få upp de här frågorna på bordet och ut i offentligheten och även hitta lösningar på problemen som det omfattande tiggeriet för med sig. Och Beatrice Ask blev nyligen nästan hånad i en del medier för sitt ”utspel” om organiserat tiggeri/människohandel. Men Ewa Larsson, Miljöpartiet, som nu innehar socialborgarrådsposten i Stockholm (för övrigt den person som använde en otäck härskarteknik mot just Anna König Jerlmyr i TV4 Nyheterna)  tycks anse att rumänska medborgare, som helt sonika kommer till Sverige och antingen tigger i egen regi eller utnyttjas av grymma människohandlare, ska bli ett ansvar för Sverige. Hon säger bland annat på Brännpunkt i Svenska Dagbladet en 15 mars 2015:

Som socialborgarråd är det jag som är ansvarig för de insatser som riktas till de fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm. Det är en del av mitt jobb att lyssna på deras historia, på uppsökare från socialförvaltningen och på frivilligorganisationer som stöder och ser till att fler får tak över huvudet

Människohandlarna skrattar nog åt svenskarna, där de sitter med massor av oregistrerade bilar och husvagnar och mänskliga slavar som drar in pengar åt dem (sluta ge!!!) och en syn på Sverige som går ut på att ”anything goes”, vilket det också gör. Dessa typer verkar miljöpartisten av någon outgrundlig anledning tycka att det är synd om och vilja ”ta på sig ansvar för insatser som riktas mot fattiga EU-medborgare som finns i Stockholm”! Trots att det handlar om tvivelaktiga existenser som inte ens är medborgare eller invånare i Sverige utan helt och hållet faller under sitt eget hemlands ansvar.

Kan man förvänta sig någon reaktion – och, ännu viktigare: något agerande! – från svenska myndigheters sida nu? Myndigheterna är folkets förlängda arm, de sitter inte på eget mandat utan på folkets. Och folket har rätt att kräva att ordning upprätthålls och att lagar och regler efterlevs av alla. Myndigheterna, i vilka ingår Polisen, måste se till att tiggeriet upphör och att Rumänien, som tiggarna främst kommer ifrån, tar tillbaka sina egna medborgare och tar ansvar för dem i enlighet med de kriterier som gäller för alla EU-länder. Det är ett absolut krav som EU kan ställa. Uppfylls det inte så måste Rumänien uteslutas ur EU. Och att bedragarna, människoplågarna = slavhandlarna måste dömas för sina brott och sedan skickas att avtjäna sina straff i hemlandet.

”Alla” har vetat om detta länge men medierna har vägrat ta upp det och det var bra att TV4 Kalla fakta slog hål i den ”låtsats-om-ingenting”-mur som omgärdat bland annat medierna! Vem/vilka har det gynnat att alla har tigit hittills? Ingen!

 

© denna blogg.

En ”nytysk” kommenterar

Min rapporterande och kommenterade ”nytyske” – med svenskt språkbruk –  vän, i själva verket en ”svensk boende i Tyskland, skriver:

Nima skriver mig ur hjärtat ! Komplett !

”Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.”

Exakt! Det var detta grandiosa hycklandet kryddat med ”allas lika värde” (som man omedelbart själv motbevisade), som gav SD röster.

Vi följde förresten valvakan på TV4 och blev här ytterst förvånade då man apropå SDs framgångar meddelade att ”det blåser högervindar i Europa och i delstatsval i Tyskland har nazistpartiet fått över 10%”.

Jag meddelar härmed att det inte var så ! Det handlade om det eurokritiska partiet ”Alternative für Deutschland” som betecknas som ett konservativt/liberalt missnöjesparti. I en delstat (Thüringen) fick NPD 3,6% och hamnade under spärren.

Kommentar: Okunniga och slarviga svenska journalister går det 13 på dussinet, tyvärr. Tack för rättelsen från ”nytysken”. Inte för att jag tror att någon drar någon lärdom av den..

© denna blogg.