Om dubbelt medborgarskap – igen

Marcus Svensson skriver i en ledare i Smålandsposten under rubriken Dubbla lojaliteter? bland annat följande:

2014 uppmärksammades frågan i Finland från ett oväntat håll, i regeringens utrikes- och säkerhetspolitiska utskott. Bakgrunden var ökningen av antalet ryssar med dubbelt medborgarskap. Merit Wager satte fingret på den ömma punkten i Svenska Dagbladet: oron för officerare med ryska pass i den finska armén. Utvecklingen i Ukraina lär oss att lojaliteter kan skifta bland medborgare med delade identiteter.

Han avslutar sin läs- och tänkvärda text:

Om en allt större grupp i samhället är medborgare i andra länder blir frågan om lojalitet mer påtaglig. Frågan borde bekymra svenska politiker, på samma sätt som i Finland och Frankrike.

Jag har aldrig omfattat idén om dubbelt medborgarskap av alla de anledningar som jag själv fört fram och många av dem som förts fram av andra. Huvudprincipen är att man är medborgare i det land där man är född. Har man emigrerat och helt omfattat sitt nya hemlands språk, kultur, seder och bruk (självklart kan man ha kvar sina egna traditioner också), och vill stadfästa det genom att söka medborgarskap i det nya landet, då avsäger man sig sitt tidigare medborgarskap. Det går också utmärkt att leva och bo i ett land med permanent uppehållstillstånd.

Här är ett antal texter som jag skrivit just på temat ”dubbelt medborgarskap”, ur lite olika perspektiv, genom åren. Det första inlägget skrevs för snart 11 år sedan…

•  Har man inget eget ansvar? – 18 juni 2006
Ur texten: Vad skribenten inte framhåller tillräckligt tydligt, eller vad som lite grann skyms av hans påhopp på svenska myndigheter, är att mannen han skriver om har dubbelt medborgarskap: svenskt och irakiskt. Skribenten ifrågasätter inte en enda gång i texten vad Irak har gjort för sin i Syrien fängslade medborgare.

•  Den som har dubbelt medborgarskap har själv valt det – 9 januari 2007
Ur texten: En affärsman som är medborgare i Marocko och bor i Marocko men som bott länge i Sverige dessförinnan och även har svenskt medborgarskap, har blivit bortförd från sitt hem i en stad i Marocko. Hans familj har begärt att Sverige ska intervenera för honom, trots att han är marockansk medborgare och befinner sig i sitt hemland.

•  Varje individ måste ta sitt eget ansvar, också den som har dubbelt medborgarskap – 26 maj 2007
Ur texten: De som har dubbelt medborgarskap har valt det själv. Det har frivilligt valt att vara medborgare i sitt forna hemland och i Sverige. Många är f.d. asylsökande som säger sig ha flytt från sina hemländer på grund av förtryck, förföljelse m.m. och har fått en fristad i Sverige. Ändå väljer de att behålla sitt medborgarskap i det landet, och att återvända dit. Frivilligt, som sagt.

•  UD om dubbelt medborgarskap – 8 augusti 2007
Ur texten: I går lade UD ut ytterligare information och rubrikerna är (bland annat) följande:
– Vad gör UD om en svensk i utlandet grips misstänkt för brott?
– Gäller detta bara svenska medborgare?
– Gör UD någon skillnad på svenska medborgare som har dubbelt medborgarskap?

•  Återigen riktas kritik mot fel håll – 1 oktober 2007
Ur texten: Snart borde nog Baksi och andra debattörer sluta att hela tiden påstå att ”ursvenskar” skulle behandlas annorlunda än ”nysvenskar”. Det börjar klinga lite patetiskt och dessutom: om ”nysvenskarna” själva inser att de inte kan särbehandlas och att ett svenskt pass inte är en sköld mot allt och alla så är också mycket vunnet. De kan, lika lite som ”ursvenskar”, kräva att utrikesministern ska resa iväg överallt dit svenska medborgare (ovsett bakgrund) rest frivilligt och sedan hamnat i svårigheter. 

•  Om allsidig och korrekt information – 11 maj 2008
Ur texten: Det finns lagar och konventioner som reglerar vad dubbelt medborgarskap faktiskt innebär. Om människor medvetet återvänder till länder som de sagt sig behöva skydd gentemot i Sverige, måste man också diskutera deras eget ansvar att känna till eventuella faror med det. Vuxna människor ska ta eget ansvar för egna  beslut, inte minst i rent juridisk mening.

•  Apropå nyheten om att en ”svensk-irakier hålls fängslad i Irak” – 30 december 2008
Ur texten: Varför lägger sig svenska UD i det hela, när en man med dubbelt medborgarskap väljer att återvända till sitt hemland där hans irakiska medborgarskap gör att han bedöms och döms som irakier, inte svensk, och när han alltså helt frivilligt återvänt till Irak? Det är väl knappast Sveriges sak att lägga sig i vad en irakisk medborgare i Irak sysslar med eller råkar ut för?

•  Stater och enskilda har skyldigheter – 27 augusti 2009
Ur texten: Den som förvärvar dubbelt medborgarskap ses i sitt ursprungsland enbart som medborgare i det landet. Det är varje enskild individs skyldighet att känna till bestämmelserna. Alla som blir svenska medborgare och som samtidigt behåller sitt ursprungliga medborgarskap får information om vad som gäller.

•  ”Ska personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand få hjälp av just den svenska staten?” – 22 september 2009
Ur texten: Skribenten udrar ”om personer med dubbelt medborgarskap alltid i första hand ska få hjälp av just den svenska staten?

•  Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2. – 8 december 2015
Ur texten: … i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet.

•  Medborgarskap är en fråga med många bottnar – Svenska Dagbladet 17 december 2014
Ur texten: Det skulle troligen vara svårt att till exempel ha en chef för Skyddspolisen (motsvarigheten till svenska Säpo) som också är medborgare i ett annat land än Finland. Eller om landets överbefälhavare i försvarsmakten hade dubbelt medborgarskap. Samma frågor bör i rimlighetens namn också vara relevanta i Sverige.

© denna blogg.

Afghanistan vill att andra länder ska ta hand om deras medborgare

Läs artikeln Her er brevet Justisdepartementet sier ikke omhandler familiereturer i Bergens Tidende. Och läs brevet från Afghanistans UD, översatt till norska, här.

Läs artikeln Afghanistan protesterar mot Norge i Västerbottens Kuriren, bland annat:

Afghanistans UD pekar i hemligstämplade dokument på att landet kan vara farligt för barn, har stora ekonomiska problem samt att det råder brist på bostäder, arbetstillfällen och skolor.

Förstår människor vad det här betyder? Att det faktiskt betyder att Afghanistan de facto anser att andra länder ska ta hand om deras medborgare. Det finns berättelser om att personer som kommer hit och till andra EU-länder och söker ”asyl”, inte alls alltid har ”flytt”, utan i själva verket kommer med sin regerings goda minne och även i mpnga fall med aktiv hjälp av parlamentariker och personer i regeringen. Det handlar alltså om att länder som Afghanistan medvetet skickar hit (till EU) sina medborgare för att de ska försörjas här i stället för att verka för att förhållandena i det egna landet förändras så att deras medborgare kan leva där.

Det innebär att det är Afghanistans regering som kräver att Norge (i detta fall, vem vet om inte liknande dokument sänts också till Sverige?) ska ta över ansvaret för deras medborgare! Det är ju oerhört och något sådant har, såvitt jag vet, inte tidigare skett.

Det finns inte några paragrafer vare sig i den norska eller den svenska utlänningslagen som stadgar att andra länder ska kunna skicka hit sina medborgare under täckmanteln ”asyl” och att vi ska härbärgera dem här i stället. Detta gäller förstås också romerna från olika EU-länder, främst Rumänien: det är inte Sverige eller Norge eller något annat land som ska sörja för dessa människor utan deras egna länder där de är medborgare.

Det här borde absolut tas i beaktande också i Sverige. Fast här talar och skriver vi för döva öron, så något större hopp om att någon så kallad ”ansvarig” ska ta faktiskt ansvar. För det har varit känt länge. Läs mina texter, skrivna i maj 2012 resp i maj 2013…

Till slut: Läs också mina texter:
Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!
och
Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot?
samt om hur det går till för afghanerna, som inte har asylskäl men ändå ges PUT här, reser tillbaka utan problem, till hemlandet:
”Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån”

© denna blogg.

En migga om en fiktiv huvudnyhet i all världens medier – som mycket väl kan bli verklighet

En migga:

Breaking! Sweden to grant Permanent Residence Permits to former Daesh Fighters
(fiktiv huvudnyhet hos CNN, BBC, AFP, Le Monde, La Repubblica, El Pais, Der Spiegel, Naharnet, Al Arabiya)

Avsiktligt provocerande. För att ni ska minnas den. För enligt min uppfattning är det inte fråga om om den rubriken kommer – bara om när. Och ja – 9999 av 10.000 vill inte se den.

Med den rubriken på näthinnan, vill ni se en kombination av följande kommentarer från svensk mark?
1)  från UD: vi har tillsatt en utredning som ska se över jihadistresor (vilket inte har med saken att göra eftersom vi nu talar om nya personer, som inte rest från Sverige utan som kommer hit)
2)  från nationelle samordnaren: vi ska erbjuda terapi (samma felaktiga svar som under 1)
3)  från Migrationsverket: vi har bra kvalitet i asylprövningen, titta bara på denna powerpointpresentation
4)  från polisen och åklagaren: detta är inte vårt bord
5)  från islamister och deras apologeter: detta är rasism
6)  från islamofober och deras apologeter: alla muslimer är terrorister

Eller vill ni från 1) till 4) se ett svar som ungefär lyder:

– Vi har i år satt ny lagstiftning i verket, vi har också sett över våra rutiner och tillämpningen. Vi ska ta det till oss och på alla tänkbara sätt arbeta för att rätta till det som inträffat. Och hur fruktansvärt detta än är ska ni veta att inte den bästa asylprövning i världen kan någonsin vara hundraprocentig. Vi arbetar ständigt för att förbättra oss på ett sätt som verkar för allas säkerhet, alla de som bor i vårt land, alla de som förtjänar frihet, säkerhet och rättvisa.

För som det ser ut just nu, med en asylprövning som i princip baserar sig på pratbubblor, med überstressade tjänstemän, med flaskhalsar och korkar överallt, så befinner sig kvaliteten i asylprövningen på ett kraftigt sluttande plan. Samtidigt som det finns vittnesmål från västerlänningar som varit kidnappade av Daesh (IS, ISIS) om att dessa (personer som tillhör Daesh) talat om att ordna uppehållstillstånd i Sverige, och obekräftade vittnesmål om att en del från Daesh redan är här.

Samtidigt är det ett faktum att för Daesh, som må vara en magnet för rekryteringar och sprida sin propaganda i sociala medier, går det riktigt illa på marken, just nu på avgörande platser som Mosul, Bagdad, Sinjar/Shingal och Kobane. Och även om allt går vägen i kriget mot dem i år så kommer Daesh att sitta säkert i stora områden i Syrien. Men många i Daesh som bär nederlaget i huvudet kommer att vilja söka sig någon annanstans. Som hit, till Sverige. Och när det inträffar så vill vi väl alla att det ska kännas som ett undantag som bekräftade huvudregeln (nämligen att asylprövning och andra regelverk finns och fungerar som de ska) än att osäkerhet, teorier, gissningar och konspirationsteorier ska sprida sig som en löpeld. Som leder till att punkterna 5) och 6) enligt ovan vinner.

Kommentar: skrivet av en av de miggor som under längre tid rapporterat, kommenterat, upplyst och informerat här på bloggen. Så att ingen ska kunna säga att ”det hade jag ingen aning om”.

© denna blogg.

Julhälsning från Thanh

Många av dem som jag varit asylombud åt har jag kontakt med då och då, om inte annat så kring jul och födelsedagar. Thanh, som jag var ombud åt i många år och vars historia kan läsas här, träffar jag minst en, ibland flera gånger om året, och varje jul kommer det julkort och en liten gåva. För några år sedan skickade han vietnamesiska självbryggande kaffekoppar, en annan gång en scarf och i år vietnamesiskt kaffe och ett fint kort. Att han tänker på ”my ombud”, som han kallar mig, gör mig glad. Och att han minns och tänker på hur vi tillsammans agerade för att han skulle få uppehållstillstånd när det helt enkelt visade sig vara omöjligt att verkställa en utvisning av honom eftersom hans land otaliga gånger vägrade ge honom resehandlingar. (Läs bland annat Artikel i Dagen och om vårt besök på Vietnams ambassad – 8 juni 2007).

Det blev många år i asylsystemet, och massor av byråkrati. Tre gånger var jag med Thanh på Vietnams ambassad för att försöka förmå dem att ge honom en resehandling så att han kunde utvisas eftersom han hade fått avslag på sin ansökan om asyl. Varje gång fick vi gå med oförrättat ärende. Inte ens Migrationsverkets dåvarande generaldirektör Dan Eliasson lyckades skaffa fram handlingar när han personligen lade sig i detta enskilda ärende och kontaktade Vietnams regering via UD, trots att han inför mängder av vittnen med skärpa påstått att han inte kunde göra någonting för att ärendet var överlämnat till Polisen. Detta agerande bakom ryggen på mig och övriga medlemmar i Medborgarnas flyktingombudsmans (MFO) kommitté gjorde för övrigt att jag slutade som just MFO – att ha att göra med en generaldirektör som så flagrant ljög och gick bakom ryggen på mig/oss var en omöjlighet.

Thanh är idag svensk medborgare och i somras gjorde han sina första utlandsresor på tio år. Han jobbar och lever ett vanligt liv och ligger ingen till last. Tiden som asylsökande var lång och plågsam. Han satt inlåst i månader på Migrationsverkets förvar, hade under lång tid anmälningsplikt hos Polisen, levde i stor och pressande ovisshet, fick sin dagpenning indragen, utsattes för felaktig behandling av Migrationsverket vilket jag JK-anmälde och Migrationsverket kritiserades för, och var ned om en massa annat också längs vägen. Många människor hjälpte honom på olika sätt, det finns beskrivet i texterna som man kan läsa under kategorirubriken Vietnamesen här på bloggen.

Här är två länkar till texter som Thanh själv har skrivit:
Be my guest # 34: Thanh Quang Tran – 17 maj 2006
”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

© denna blogg.

Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Jag har tidigare skrivit (bland annat i Svenska Dagbladet) om fallet med Helena på Finlands ambassad som under sina snart fem år i Sverige inte fått folkbokföra sig här. Läs alltså först:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – 5 april 2014
Om ”blågul armbågsbjudning” – 9 april 2014

Den senaste turen i den här farsartade historien är att det nu kommit en ordentlig kalldusch från det svenska utrikesdepartementet, UD. I en cirkulärnot daterad den 8 april 2014, anser de sig plötsligt ha rätten att definiera vem som är lokalanställd och inte och hur länge dessa – i deras ögon – icke-lokalanställda får vara anställda vid ambassader! De kräver nu både ”work permit” och ”residence permit” och fan och hans faster. I mejlutskicket ser man att noten gått till alla ambassader i Stockholm: Kongo, Mongoliet och Finland dras alla över samma kam.

Locally employed staff should be either Swedish citizens or permanent residents, i.e. registered with the population registry. The local recruitment of non-Swedish citizens is only accepted if the employee holds a residence permit and work permit issued by the Migration Board valid for the whole duration of the employment.

Det här påhittet torde, förutom mot Wienkonventionen, i allra högsta grad strida mot alla nordiska avtal och konventioner om fri rörlighet!

Man kan sannerligen undra hur man i Sverige kan göra så här?! Det börjar kanske bli dags att föra upp frågan till Europakommissionen eller Europadomstolen?

Jag är inte ensam om att förvånas över vilka rättigheter Sverige tar sig. Kommer Sverige nu att slänga ut Helena ur landet efter tidsfristen på åtta år som regeringen via UD plötsligt hittat på? Ska jag om tre år behöva skriva en artikel med rubriken: ”Svenskfödd tvångsdeporterad på grund av anställning”?

Det är också lite udda att UD länkar till Skatteverkets sida där det står:

Du som är lokalanställd vid en utländsk beskickning eller ett lönat konsulat ska deklarera och betala skatt i Sverige.

Det skulle Helena nog gärna göra om de bara tog emot hennes skatter…

Notera också att man på svenska UD inte kan stava korrekt! På engelska skriver man ”circular”, inte ”cirkular”, trots att det kommer upp ett rött streck under ordet som visar att det är felstavat! Dessutom kan nämnas att cirkulärnoten – the circular note – skickats ut som ett helt öppet Word-dokument som man kan ändra i hur som helst… Sverige, den humanitära stormakten – är i sanning fantastiskt!

© denna blogg! Vid citat eller vid uppföljning av fallet, var vänlig ange källan!

 

Svenska ambassadanställda: ‘Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge.’

I åratal har miggorna gjort sig hörda på min blogg. Några anställda vid hem för minderåriga asylsökande och En socialsekreterare har också skrivit. Och en migga har berättat om förtvivlade samtal från socialsekreterare. Det är skrämmande berättelser, och hade i de flesta andra länder, troligen i alla andra länder och inte minst i våra nordiska grannländer, fått åtminstone någon att reagera. I Sverige bryr man sig inte. Eller är helt enkelt inkapabla att upprätthålla den lagstadgade, reglerade invandringen.

Nu har turen kommit till UD och ambassaderna att börja höra av sig. Ett tredje kritiskt och frustrerat mejl på kort tid från detta håll har nu nått mig. De två tidigare vågade inte låta sig publiceras ens anonymt… Så illa är det ställt i åsikts- och yttrandefrihetens Sverige. Så gott som alla som har viktiga saker att berätta är rädda! Läs och begrunda vad flera personer vid fyra olika svenska ambassader gått samman och undertecknat:

Vi har nu en ny regering och en ny riksdag där ett parti som är kritiskt mot invandringspolitiken är representerat. Det är inte märkligt att det är så. I snart tolv år har jag som skriver detta arbetat med invandringspolitik, dels på departementen i regeringskansliet, dels också provat på det i praktiken på Migrationsverket och på diverse utlandsmyndigheter (ambassader och generalkonsulat). Således tycker jag mig ha en ganska god överblick över läget inom invandringen till Sverige.

Sverige sticker ut från sina grannländer. Alla våra skandinaviska grannar, samt Finland, har en genomtänkt invandrings- och integrationspolitik, vilket Sverige saknat länge. Jag vill nu bara dra några enkla exempel från de ansökningar som kommer in vid den ambassad där jag för närvarande arbetar.

Vi har stora mängder ansökningar om uppehållstillstånd för studier. Vi har så stora mängder varje år så att till och med etablerade länder som USA och England undrar varför. Det är naturligtvis inte utbildningskvalitén som avgör utan hur lätt det är att få uppehållstillstånd för studier i Sverige. Vi på ambassaden märker nämligen att mer än hälften av varje sökande till höstterminens studier i Sverige inte kan ett ord engelska, trots att deras papper visar på fullgjorda studier i såväl engelska som fackstudier. Och utifrån detta underlag beviljar Migrationsverket gladeligen uppehållstillstånd för studier trots att ambassaderna i regionen skriver att betyg m.m. inte kan vara riktiga (i ett av världens mest korrumperade områden).

Sedan har vi anhöriginvandringen från samma region. Tvångsäktenskap, referentpersoner med brottslig historik (numera slår inte Migrationsverket i misstanke- och brottsregistret för dem som vill importera personer från utlandet), skenäktenskap och mot sin vilja traffickade personer får nu alla uppehålls- och arbetstillstånd med verkets goda minne. Och många av dessa slussas sedan vidare till resten av EU-länderna, som har mer seriös invandringspolitik.

Var är seriositeten för de sökande som drabbas? Med dem som tvångsbortgiftes? Med de andra EU-länderna som får ta emot de oseriösa sökandena som Sverige släpper in? Hur blir Sveriges rykte som rättsstat? Och när ska detta sluta? Någon gång måste Sverige bli seriösa i sin invandringspolitik! Flum som visioner, som tydligen Migrationsverkets generaldirektör ägnar sig åt, hör bäst hemma i frikyrkan. Man måste se realiteten nu, väljarna har faktisk gett en signal åt politikerna att se över invandringspolitiken.

Personal från UD och Migrationsverkspersonal vid fyra olika svenska ambassader.

© Denna blogg.