• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2020
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Liten textkavalkad – 11 texter från lika många år

Här följer länkar ett antal blogginlägg som dels är något av ”det har jag skrivit om i flera år”-texter, dels sådana som helt enkelt bara tål att påminnas om och därför upprepas. Eftersom urvalet inlägg är så enormt har jag valt ut texter från februari månad från alla år jag bloggat. Eftersom jag började blogga i maj 2005 är texten från det året från just maj. Alltså:

•  Brain damage – 30 maj 2005. Ur texten:

Sverige kommer inte att riskera någon brain drain i framtiden! Detta för att svenskarna kommer att stanna i Sverige eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med människor från andra länder och ingen kommer att vilja ha dem.
Landets skol- och utbildningsväsende är så svagt och dåligt att de minimala kunskaper som eleverna inhämtar inte kommer att leda till annat än brain damage. I betydelsen ”förstörda hjärnor”.

•  Be my guest 28: Vera Efron – 27 februari 2006. Ur texten:

Aktiebolaget Rysk RouletteSommaren 2003 förverkligade jag min dröm om att bli författare och debuterade med den självbiografiska romanen ”Aktiebolaget Rysk Roulette”. Det var det mest självutlämnande jag någonsin skrivit. Jag skrev om min uppväxt i Sibirien, om min far som övergav mig och om Sovjetunionens hjärntvätt som började redan på dagis. Jag skrev om min kamp mot diktaturen och om att ha jagats av KGB. Jag skrev också om mitt nya liv i Sverige, om hur det var att slitas sönder mellan arbetet, omtanken om barnen och kärleken till en gift man. Fast den största anledningen till att jag, en ensamstående tvåbarnsmamma och småföretagare lyckades förmå mig själv att skriva en bok, var min vilja att belysa hur det känns för en vanlig människa när hon drabbas av myndigheternas makt.
(Flera texter om Vera Efron kan läsas här.)

•  Utländska medier rapporterar om den svenska asylmottagningen – 26 februari 2007. Ur texten:

Det är bra att utländska medier kommer till Sverige och granskar oss och beskriver saker och ting utifrån sina referensramar, sitt sätt att se på saker.

•  Somalier gripna misstänkta för att ha planerat terrordåd – 29 februari 2008. Ur texten:

Vad är det som gör att man i Sverige tror, att så fort någon kommit hit och fått svenskt medborgarskap så är han eller hon ”svensk”? Fråga vem som helst bland invandrare i första generationen – och ofta också i andra – om de upplever sig som ”svenskar”! Och tänk lite själva: om svenskar emigrerar till Australien eller USA eller Thailand – känner de sig då som australiensare, amerikaner eller thailändare så snart de bosatt sig där? Visst inte.

•  Vidare om Migrationsverkets stenvänderi – 28 februari 2009
(mer om Adil Hakimjan kan läsas här och här.) Ur texten:

Birgitta Elfström

Efter tillkomsten av Dublinkonventionen och Dublinförordningen blir den s.k. första asyllandsprincipen tillämplig endast när utlänningen har kommit till Sverige direkt från land utanför EU-området. Då måste väl även verkets generaldirektör Dan Eliasson, rättsenhetens beslutsfattare Helene Hedebris och rättschefen Mikael Ribbenvik inse att det inte blir många personer som kommer att utvisas från Sverige med stöd av första asyllandsprincipen eftersom det inte kommer att finns många som Adil som varit inspärrade på Guantánamo i flera år, blivit dumpade i Albanien och har nära släktingar i Sverige.

•  ”Ge mig en bomb så ska jag utplåna förvaren från Sveriges yta” – 28 februari 2010.Ur texten:

Att uttala sig som pjäsförfattaren är förkastligt. Han uttrycker sig samhällsomstörtande när han meddelar att han vill spränga lokaler i luften för att han inte gillar dem och inte accepterar de lagar som gäller i landet. Det han säger skulle i många andra länder anses allvarligt. Hur man ser på det rent juridiskt i Sverige är svårt att veta – polis och rättsväsende är inte de mest väl utvecklade och effektiva i detta land.

•  Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ – 28 februari 2011. Ur texten:

mipexVad som däremot inte bara bör utan måste krävas av alla som får en fristad och försörjning i Sverige är att de anpassar sig till det land och det samhälle de kommit till. Att de respekterar det land och det samhälle de kommit till och som ingen tvingar någon att stanna kvar i om han/hon inte vill göra det. Detta är så självklart att det är häpnadsväckande att man inte förstått det i Sverige!

•  Är ”verklighetsfrämmandeskap” ett plus för ministrar i Sverige? – 24 februari 2012. Ur texten:

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann”Utrikes födda”??? Särbehandlingen ska alltså inte gälla för svenskfödda som anställer svenskfödda, men ska de gälla för utrikes födda som anställer inrikesfödda? Och vad är då ”inrikesfödda”? Är det svenskar eller är det också barn till afghaner, somalier, irakier födda i Sverige? Ska kriteriet vara att alla som bor inom vissa, av Ullenhag definierade gränser, i s.k. utsatta områden, omfattas av hans idéer om ”lägre kostnader för att verka och anställa” i hans ”nystartszoner”? Eller ska det enbart gälla asylinvandrade? Eller ska det bara gälla asylinvandrare som inte behärskar svenska? Hur ska Ullenhag definiera vilka som ska särbehandlas?

•  En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!” – 28 februari 2013. Ur texten:

profilePå frågan varför han låtsades vara minderårig när han kom till Sverige (och varför han sökte asyl i Sverige när han redan hade fått asyl i ett annat land) men inte när han kom till det första asyllandet ville han inte svara, och på frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…

•  Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014. Ur texten:

norges-flaggaNorge. Asylmottagningn i Bodø har skickat ett bekymrat brev till regeringen om att asylsökande med påstått skyddsbehov reser till sina hemländer på semester. UDI (Udlendingsdirektoratet, motsvarande Migrationsverket i Sverige) har ingen översikt av hur många det handlar om. Så här skriver Beate Klette, återvändanderådgivare vid Bodø Mottagningscenter i brevet till justitieminister Anders Anundsen (Frp):
Hur farligt är det egentligen i hemlandet som gör att man kvalificerar att man får uppehållstillstånd när man bara efter några månader kan återvända dit på semester?

•  En migga: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.” – 26 februari 2015. Ur texten:

FrämlingspassResedokument och främlingspass
Rapportering finns om att personer som sålt sina resedokument och främlingspass har fått upp till 30.000 kronor per styck. Dessa dokument är också mycket eftertraktade på den svarta marknaden.

•  Finland. ”Var femte kan inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.” – 12 februari 2016. Ur texten:

Finlands flagga mörkare blått kors– Det är inte särskilt många som har någon yrkesutbildning; de utgör endast cirka 10–20 procent. Andelen högutbildade asylsökande är klart under 10 procent, säger justitie- och arbetsminister Jari Lindströms specialmedarbetare Sakari Puisto. Dessutom kan var femte inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.

På bloggen finns idag 8.462 inlägg i mängder av olika ämnen. En stor del av texterna har skrivits av miggor – anställda på Migrationsverket – men också av andra under rubriken Be my guest, bland annat: Krister Thelin, Thomas Gür, Nuri Kino, Nima Dervish, Mirka Kettunen, Karin Dahlström, Evelyn Malzani och många fler.

Det finns texter av utlänningspoliser, familjehemsföräldrar och personal på HVB. Men också av mig. Dessutom finns mängder av texter om och från Finland och en hel del också från övriga Norden.

mummelforlaget logo ljusgrön mindreJag passar också på att slå ett slag för de böcker som getts ut på Mummelförlaget, skrivna av:

Nima Dervish, David Eberhard, Ilan Sadé, Zulmay Afzali, Katrin Fogelby, SFI-elever, Aniram Niletram och mig själv, Merit Wager.

Samtliga böcker finns i pappersform men också som e-böcker, klara att ladda ner direkt för en billig penning.

Mummelböcker

 

 

 

 

Arbetsförmedlare Y igen: ”Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.”

Arbetsförmedlare Y har tidigare skrivit inläggen Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” och Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.”  Han har gjort en ny polisanmälan. Men han skriver också följande:

AnonymAngående etableringsreformen

De flesta arbetsförmedlare arbetar numera med nyanlända invandrare i en eller annan form. Jag uppskattar att 75 procent av samtliga ärenden som vi jobbar med på AF nu rör invandrare. Inte bara inom etableringsuppdraget utan även med sådana som hamnar utanför det av olika anledningar och personer som inte lyckas få ett arbete inom den tid som står till buds inom etableringen, det vill säga 24 månader. Och det är många som blir kvar hos oss dels för att många arbetsgivare inte är intresserade av att anställa arbetssökande ur denna grupp; dels för att de flesta nyanlända inte är särskilt intresserade av att skaffa sig en egen försörjning.

Det är kanske 10 procent som skaffar sig ett arbete under de första åren och då är det nästan alltid med en subvention på ca 50-70 procent av lönekostnaden. I de flesta fall får de arbete hos en landsman som driver en affär eller restaurang, inte så ofta hos en svensk företagare. Och det är övervägande män som börjar arbeta, kvinnorna blir oftast hemma med barnen. En stor del av den tid de har på sig att genomföra sin etableringsplan är många kvinnor föräldralediga, vad blir det för integration av detta?

Under de senaste två åren så har de under sex månader fått dubbel ersättning när de fått ett arbete. Förutom lönen så har man också fått full etableringsersättning som kan vara omkring 7.000 kr skattefritt per månad. För att öka intresset att ta ett jobb, enligt Ullenhag. Denna förmån tar man nu bort från 2016-02-01.

Nu har det varit ett månadsskifte igen och alla arbetsförmedlare inom etableringen ska vara på plats för att registrera de inlämnade månadsredovisningarna. Det tar tid eftersom redovisningarna ofta är dåligt ifyllda eller innehåller konstiga uppgifter som måste dubbelkollas. Det är mycket fiffel inom detta område då många försöker tillskansa sig ersättningar som de inte har rätt till. Det är alltid en massa prat om pengar, ofta småsummor som en 50-lapp hit eller dit. Allt blir mycket tungrott och många kollegor ger helt enkelt upp och blundar för felaktigheter.

Jag upplever att bland annat syrier och andra med arabisk bakgrund är den mest problemfyllda gruppen. Inte bara för att de är så många utan också för att det alltid ska tjafsas om allt möjligt, stort som smått. Det är lättare med eritreaner och somalier som ofta är mer ödmjuka och förstår den information som ges. En syrier godtar sällan information eller en tillsägelse utan diskussion. Antingen är det på grund av kulturella skillnader eller också så hör man bara det man vill höra och struntar i det andra. Och ofta lönar det sig, tyvärr…

På jobbet har vi sedan lång tid tillbaka diskuterat varför det kommer så många män som lämnat fru och barn efter sig, antingen i hemlandet eller i ett grannland. Vi förundrar oss över att  dessa män, ofta i 25-35 års ålder, säger att de har asylskäl men samtidigt lämnar sin familj. Har inte frun och barnen behov av skydd?

Vi har nu sett att media sedan en tid uppmärksammat denna fråga, inte bara i Finland, Danmark och Norge, utan även i en del klarsynta artiklar i vår egen press. De här männen samlas i stora grupper och kommer tillsammans in på AF. Där kan de bli sittande i timmar utan att egentligen ha något ärende. De är noga med att deras besök blir registrerade i vår dator. När de sedan redovisar sina aktiviteter i månadsredovisningen så förekommer det rätt ofta att de varit borta några timmar från SFI-undervisningen med motiveringen att de besökt AF.

Hela etableringsreformen är ett enda stort skämt!

Den kanske skulle fungera i en liten skala, men den är inte byggd för den inströmning som skett de senaste åren. AF anställer mer och mer personal men det gör ju inte att det finns plats i SFI, vettiga aktiviteter, utbildningar eller jobb åt dessa nyanlända. Jag tror att man ska ta ett helhetsgrepp kring detta: antingen lägger man ner hela reformen och låter kommunerna ta över ansvaret som tidigare, eller också ger man hela ansvaret till AF. Som det är nu så är det för många kockar som ska samsas om samma meny.

Vissa saker som SFI och samhällsorientering ska kommunerna ansvara för medan AF sköter det andra med hjälp av så kallade kompletterande aktörer. Dessa aktörer är nästan alltid privata företag som tjänar grova pengar. Det är många som skapat sig stora förmögenheter på allt detta på kort tid.  Men det skapar i alla fall arbetstillfällen, om man nu ska säga något positivt.

När det gäller den fria bosättningen så måste den tas bort omedelbart! Migrationsverket ska sköta kommunplaceringen i samarbete med kommunerna. Nu delar AF och Migrationsverket på detta. Tillhör man etableringen så ska AF bosätta medan Migrationsverket ska bosätta övriga.

För att man ska få pengar från AF, alltså etableringsersättning, så måste man ha en etableringsplan. För att få en sådan plan måste man ha ett eget boende. Det har därför vuxit upp en stor svart bostadsmarknad där man betalar för att få ett kontrakt eller en folkbokföringsadress. Många oseriösa hyresvärdar hyr ut i det närmaste utdömda bostäder på landsbygden. Det förekommer att det ”bor” 50-60 personer på en och samma adress. Folk bor i lagerutrymmen och i kontorslokaler eller klämmer ihop sig med släktingar. Det kan bo två barnfamiljer i en tvårumslägenhet. Detta är en återgång till 30-talets bostadssituation.

Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.

© denna blogg.

 

En finländare kommenterar: ”För att få förnyat förtroende när det blir val måste politikerna här lyssna på väljarna, inte på en cyklande storsvensk integrationsmissionär.”

Som reaktion på texten Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet! skriver en finländare:

Finlands flagga mörkare blått korsJag tänkte skriva något syrligt om att ”andra länder ska ta ansvar”, men sedan började jag grunna på hur Ullenhag menar att det ska gå till. Vad händer om andra länder inte lyder Ullenhag? Sverige fortsätter att ta emot asylsökande och Ullenhag blir jättejättearg? Like as we would care… För att få förnyat förtroende när det blir val måste politikerna här lyssna på väljarna, inte på en cyklande storsvensk integrationsmissionär.

Jag grunnar verkligen på hur han resonerar. Är det så att han är så frikopplad från väljarna att han tror att det är politikerna som bestämmer sinsemellan? Att han reser till något EU-möte och berättar för ministrar från alla EU-länder att ”this is how we do it in Sweden” och sedan åker alla ministrar peppade hem var och en till sitt och börjar implentera ”the Swedish way”. För att bli utbytta vid nästa val eftersom de inte haft folket med sig? Eller ska politikerna börja lära folket att tycka rätt? Mene ja tiedä (ung ”Tja, vem vet?”). Men patetiskt är det.

© denna blogg.

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet

Inte ens i dessa ödestider vill övriga partier ens tänka tanken att det kanske kan vara de själva, mer än Sverigedemokraterna, som i det uppkomna läget är problemet. Att dessa partier högljutt både skyller ifrån sig själva och skyller den uppkomna situationen på ett parti de vägrat – och fortfarande vägrar! – ha något att göra med, är till dumhet gränsande ointelligent och dessutom djupt oansvarigt. Att skylla sina egna tillkortakommanden och sin egen oförmåga att föra en politik och göra en budget som man kan få majoritet för, på ett parti vars väljarstöd växte från cirka 5 % till 13 % är huvudlöst och om de sju partierna tror att den inställningen kommer att gynna dem vid valet den 22 mars så är de, som man så träffande säger på engelska: ”in for a rude awakening”. Och vem ska de skylla på?

Gratis konsultråd till alla partier: gör gärna ordentliga förvalsanalyser, sådana är faktiskt betydligt viktigare än eftervalsanalyser. Efter valet är det för sent att stiga tidigt opp…

Gratis konsultråd till några av riksdagspartierna:

ModeraternaModeraterna kan börja med att läsa detta, om vad tre av deras egna före detta ministrar Kristersson, Svantesson och Billström tyckte och föreslog på DN Debatt i början av 2009 (”Ta medborgarskapet från kriminella invandrare”). Utdrag ur texten :

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats.
———-
I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit. Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

Folkpartiet.logoFolkpartisterna kan börja med att läsa vad tre av deras ministrar Björklund, Ullenhag och Sabuni och skrev på DN Debatt i juni 2012 – ”Kunskaper i svenska krav för medborgarskap”. Utdrag ur texten:

Hur vi klarar att öppna vårt samhälle och arbetsmarknaden för människor som flyr eller som söker en bättre framtid i Sverige kommer vara avgörande för Sveriges utveckling.
———-
Krav på motprestation för bidrag.
Slopad ersättning för den som tackar nej till jobb.
Avskaffa den retroaktiva föräldrapenningen.
Språkkrav för medborgarskap
Krav på yrkespraktik ihop med SFI.

KD logoKristdemokraterna kan läsa vad två av deras medlemmar, Sara Skyttedal – ”Vi måste börja diskutera gräns för antalet flyktingar” – och Gunilla Gomér – ”Orimligt att flyktingar åker på semester i hemlandet” –  (Gunilla Gomér har efter att hon skrev sin artikel lämnat Kd för Sd). Utdrag ur texterna:

Sara Skyttedal: Vi riskerar en förstärkt segregation, ett nytt utanförskap och en social ilska när klyftor på detta sätt skapas mellan vår önskan att hjälpa och vår strukturella kapacitet att faktiskt göra det. Vi måste på ett seriöst och faktabaserat sätt börja diskutera var gränsen går för hur många asylsökande Sverige kan ta emot på kort sikt.

Gunilla Gomér: I en dagstidning skrivs det om att ca 1000 svenskar i Somalia blivit strandsatta efter att flygbolaget gått i konkurs. Mina funderingar kretsar kring hur det är möjligt för dessa somaliska invandrarna att kunnat åka tillbaka till sitt hemland på semester.

Det är egentligen inget konstigt att flyktingar åker tillbaks till sina ursprungsländer, efter att krig är slut och risken för förföljelsen avtagit. Men så länge det kommer asylsökande från Somalia, Afghanistan, Iran och andra platser kan jag inte begripa hur andra landsmän, bara för att de har svenskt medborgarskap, kan åka tillbaka inte bara en månad utan upp till 6 månader, på semester.

Centerpartiet logoCenterpartiet kan läsa vad deras kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna skriver på sin blogg. Här är citat ur några av hans inlägg:

3 december: Flera av de samhällsvetare och journalister som uttalar sig efter beskedet om nyval kritiserar SD för att inte leva enligt praxis att sträva efter samförstånd. Det är ju en sjuk inställning. Varför skulle SD sträva efter samförstånd när de hela tiden behandlas som pesten och ingen anser sig vilja tala med dem? Hur uppnår man då samförstånd? Jag har ofta skrivit om det, börja samtala och förhandla även med SD. De representerar idag över 700.000 väljare! Ta det på allvar!
———-
27 november: Tyvärr är det svårt att retroaktivt hålla oansvariga politiker ansvariga för sina handlingar. Hur ställer vi en idag ansvarig rikspolitiker till svars om säg åtta år för t ex en idag ohållbar migrations och integrationspolitik som om åtta år försatt Sverige i en mycket svår social och ekonomisk situation? Personvalen tycks bli viktigare än vad jag tidigare trott.

Och: Sluta för Guds skull att tjata om att Sverige ska kräva ”ett solidariskt ansvarstagande inom EU”! Sverige är inte världens överhuvud och om andra EU-länder hade tyckt att Sveriges agerande var ”solidariskt och ansvarstagande”, det vill säga att ta emot ett för landet, sett till befolkningsmängd, orimligt stort antal asylinvandrare, ja, då hade de ju gjort det. Att svenska politiker ständigt talar om att man ska kräva att andra ska göra som Sverige ses av många som övermaga och som en inblandning i andra staters angelägenheter. Dessutom är det så att man i andra länder, inte minst de nordiska, anser att det är Sverige som genom sin haveristiska asylhantering inte tar ansvar.

© denna blogg.

En ”nytysk” kommenterar

Min rapporterande och kommenterade ”nytyske” – med svenskt språkbruk –  vän, i själva verket en ”svensk boende i Tyskland, skriver:

Tysklands flaggaNima skriver mig ur hjärtat ! Komplett !

”Det var inte Åkesson som ledde SD till seger utan Ullenhag, hijabuppropet, blindhet inför politisk islam, snack om coaching till svenska IS-sympatisörer, Hizb-u-Tahrirs flygbladsdelande utanför Medismoskén, allt ifrågasättande och förminskande av svensk kultur, Schymans förnekande av hederskultur, etc (listan är mycket lång) som gjorde det.”

Exakt! Det var detta grandiosa hycklandet kryddat med ”allas lika värde” (som man omedelbart själv motbevisade), som gav SD röster.

Vi följde förresten valvakan på TV4 och blev här ytterst förvånade då man apropå SDs framgångar meddelade att ”det blåser högervindar i Europa och i delstatsval i Tyskland har nazistpartiet fått över 10%”.

Jag meddelar härmed att det inte var så ! Det handlade om det eurokritiska partiet ”Alternative für Deutschland” som betecknas som ett konservativt/liberalt missnöjesparti. I en delstat (Thüringen) fick NPD 3,6% och hamnade under spärren.

Kommentar: Okunniga och slarviga svenska journalister går det 13 på dussinet, tyvärr. Tack för rättelsen från ”nytysken”. Inte för att jag tror att någon drar någon lärdom av den..

© denna blogg.

Hur länge ska Alliansens statsråd fortsätta att försöka slå blå dunster i folkets ögon?

Nya ”sanningar” från Sveriges mest onödiga statsråd! Citat ur hans pressmeddelande den 4 juni 2014:

Riksrevisionen bekräftar att etableringsreformen förbättrar integrationen
Regeringskansliet logo
– Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen men att fortsatta reformer krävs, säger integrationsminister Erik Ullenhag.

I Riksrevisionens rapport, publicerad den 4 juni 2014, låter det annorlunda. Där lyfter man inte fram något som ger anledning att utbrista ”Riksrevisionen bekräftar min bild av att etableringsreformen förbättrar integrationen”. Redan rubriken ger en helt annan bild än den statsrådet försöker få oss att tro på:

Risk att nyanlända inte får rätt insatser i rätt tid
lRiksrevisionenogoRiksrevisionens granskning visar att statens insatser för att tillvarata nyanländas kompetens behöver anpassas mer till individens behov och erbjudas snabbare. De samlade resurserna kan omfördelas så att de gör större nytta.

Riksrevisionen har granskat om statens insatser är effektiva när det gäller att ta tillvara och utveckla de nyanländas kompetens så att de snabbt kan etablera sig på arbetsmarknaden. Den övergripande slutsatsen är att insatserna behöver förbättras.

– Det finns stora möjligheter till förbättringar i arbetet med att ta tillvara de nyanländas kompetens. Arbetsförmedlingens organisation kring etableringsuppdraget kan utvecklas och samarbetet med kommuner och näringsliv behöver förbättras, säger riksrevisor Claes Norgren.

Riksrevisionen rekommenderar regeringen att pröva om de samlade resurserna kan omfördelas för att påskynda de nyanländas etablering. Vidare bör Arbetsförmedlingen verka för ett systematiskt lärande och erfarenhetsutbyte kring framgångsrik etablering. Arbetsförmedlingen bör också vidta åtgärder för att öka nyanlända kvinnors deltagande och etablering på arbetsmarknaden.

Ni som läser detta! Läs noga, fundera och analysera själva. Och rösta för Guds skull inte på partier som gör allt för att föra folk, som avlönar dem och vilkas tjänare de ska vara, bakom ljuset inför valet den 14 september!

© denna blogg.

Sheraton, be om ursäkt om ni har gjort fel! Sheraton, be inte om ursäkt om ni inte har gjort fel!

Rasandet mot hotell Sheraton vet inga gränser och verkar ha tappat alla proportioner! Och regeringen, genom integrationsminister Erik Ullenhag, rusar ut – på tidningsuppgifter och hörsägen från den ena parten – och säger att

Regeringskansliet ska se över sina affärsförbindelser med Sheraton efter det inträffade

Detta alltså efter en påstådd – inte ännu utredd eller rättsligt prövad – diskriminering av en finsk romsk kvinna (läs Sheraton stoppade regeringens romska gäst, DN 25 mars)!

Är det ingen – ingen alls? – som ifrågasätter om det verkligen kan stämma att en anställd vid ingången till frukostmatsalen, bland alla de synnerligen mångkulturella och blandade gästerna på det internationella hotellet Sheraton, skulle stoppa en gäst från att komma in och äta frukost? Det ter sig tämligen otroligt och det är också vad jag har fått berättat för mig av personal på hotell Sheraton, alltså att det inte alls gick till så som det påstås i den högljudda rapporteringen.

Vad som berättas från Sheraton är att den person som skulle stå vid pulpeten vid ingången till frukostmatsalen, inte stod där just vid det tillfälle då den romska kvinnan kom dit. Den anställdas uppgift är att, som på de flesta andra stora hotell, stå vid sin pulpet dels för att hälsa gästerna välkomna till frukostserveringen; dels för att kontrollera om de hade rum eller paket där frukosten ingår.Just vid det aktuella tillfället hade hon, enligt uppgift, gått en bit in i matsalen, kanske för att visa någon annan gäst vägen eller liknande. Men hon var inte långt borta och hastade tillbaka till sin plats när hon såg den aktuella kvinnan som var på väg in. På frågan om ifall kvinnan önskade äta frukost, ska svaret – enligt uppgift från Sheraton – ha varit: ”Nej, jag vill bara ha en kopp kaffe.”

Sheraton har en liten trevlig kaffe- och tebar i lobbyn (där jag för övrigt själv druckit kaffe ett stort antal gånger), där det är betydligt lugnare än i frukostmatsalen på morgonen. Frukost ingick enligt uppgift inte i gästens rumspris och gästen hade sagt att hon bara ville ha en kopp kaffe, varvid frukostvärdinnan (min benämning) visade henne till just den lilla lobbybaren som ligger alldeles intill frukostmatsalen. Allt gick, enligt uppgift från Sheraton, lugnt till och den romska kvinnan gick till lobbybaren, där hon sedan också ska ha fått sällskap av en annan kvinna som redan satt där och drack kaffe.

Så. Nu finns två varianter av historien. Vilken är sann? Har det hänt något som motiverar den svenska regeringens  ifrågasättande av sitt samarbete med Sheraton? Vad grundar ifrågasättandet sig på? På Dagens Nyheters (och andra mediers) rapportering om vad som hänt? Enbart? Eller något annat också, som ännu inte framkommit?

Står reaktionerna i det här fallet i proportion till det som inträffat? (Läs DN-artikeln Häftiga reaktioner mot Sheraton den 26 mars). Är det befogat att ett lands regering kallar till krismöte för detta? Läs Regeringen kallar till krismöte efter Sheratonskandalen den 26 mars, där integrationsminister Erik Ullenhag bland annat säger:

Det som beskrevs i går är tyvärr en mycket vanlig händelse. Diana Nyman beskrev det själv som en vardagshändelse, och där behöver vi en värderingsdiskussion med branschen för det är oacceptabelt att människor drabbas av kränkningar.

När integrationsministern dessutom uttalar att han ”hoppas att Nymans fall prövas rättsligt”, då kan det tyckas vara en aning märkligt att han föregriper en sådan prövning, kallar till krismöte och säger att regeringskansliet ska se över sina affärsförbindelser med Sheraton… En så panikartad – och motstridig – reaktion tyder inte på särskilt stor mognad och ökar inte tron på att regeringen klarar av att hantera verkliga kriser…

Låt oss hoppas att – om nu det som hänt ska prövas rättsligt – sanningen kommer fram och att om någon har kränkts, den personen också får upprättelse. Vare sig det är den romska kvinnan eller den anställda vid Sheraton.

Diskriminering och kränkning av människor är aldrig acceptabelt, oavsett vilken nationalitet, hudfärg, religion, sexuell läggning de har. Vare sig det handlar om en romsk kvinna som är gäst på ett hotell eller om en anställd i en frukostmatsal på samma hotell.

© denna blogg.

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till

En bloggläsare, tillika f.d. migga, ilsknade till över en krönika i GT den 27 oktober: Sverige är ett rasistiskt land, där krönikören bland annat skrev:

gtEn av dem är Jamal Alkazali är 56 år, från Irak. Han har kört taxi i 12 år. Han är elingenjör med fem och ett halvt års universitetsstudier i Ryssland. Plus två år på Chalmers tekniska högskola i Göteborg. Han har jobbat i åtta år som elingenjör utomlands. Han har sökt 100 jobb här i Sverige. Har har fått komma på EN jobbintervju.

Och:

gtSom Reza, civilingenjör från Iran, vars taxi jag åkte med härom kvällen sa:

– Jag har sökt hundratals jobb, från ingenjörsjobb till enklare mekanikerjobb som jag är överkvalificerad för. Jag går in på arbetsförmedlingen varje dag. Det har jag gjort i tolv år. Men jag får inte ens komma på intervjuer. Nu är jag för gammal. Jag är 50 år. De stora företagen vill bara ha 25-åringar.

Bloggläsaren, som tidigare arbetat många år på Migrationsverket, skickade mig sin reaktion, som han först hade skickat till skribenten på GT:

Jag läste just din krönika och är lite förvånad över den hårda slutsats du drar, vilken för övrigt går stick i stäv med Ullenhags mantra om ”600 000 utrikesfödda” som går till jobbet varje dag. Jag tänker inte delge dig mina åsikter, för de är ointressant i sammanhanget. Men jag kan delge dig en del av mina erfarenheter efter åtta år på Migrationsverket. Jag träffade i mitt arbete många, väldigt många med examina från länder i Mellanöstern. Det var civilingenjörer, läkare och jurister. Juristerna föll bort direkt eftersom juridik, särskilt humanjuridik, inte är direkt överförbart mellan olika länder och rättssystem. De fick alltså ta enklare jobb. Av civilingenjörerna och läkarna, och dessa var många, var det en (1) läkare som klarade testet för att få arbeta som läkare i Sverige. Det var en ung man från Irak, utbildad i Irak och England. De övriga uppfyllde helt enkelt inte de krav Sverige ställde på yrkeskunnande och -skicklighet. Jag kommer snart att genomgå en stor operation i ryggen. Då vill jag gärna att den som opererar mig har visat att han/hon klarar av att göra det. Jag litar faktiskt på att han/hon gör det. Är detta rasistiskt? Skulle du vilja genomgå en stor operation, utförd av en kirurg med tveksamma betyg för att något annat vore rasistiskt?

Jag var nästan 50 när jag slutade på Migrationsverket, jag fick nog av att inte ha klara direktiv att arbeta efter, trött på en ledning som lyssnade mer på en högljudd opinion än utlänningslagen. Jag sålde allt jag ägde och flyttade till Skåne. Det tog säkert 300 jobbansökningar och nästan ett år innan jag fick ett jobb. Ett vikariat på Migrationsverket. Nu är jag inte kvar där, eftersom det var en nödlösning. Men det är inte lätt ens för en svensk 50-årig akademiker att få jobb. Det finns inget rasistiskt i att en 50-årig akademiker med examina som inte är godtagbara i Sverige har svårt att få jobb. Sverige är ett litet land, med en liten arbetsmarknad. Det är beklagligt, inte minst för ungdomarna idag, som min son. Men det är så det ser ut. Mycket är det, men det är inte rasistiskt.

ntJag föreslår också läsning av vad en reporter på Norrköpings Tidningar skrev efter att Mummelförlagets författare, f.d. regeringstjänstemannen i Afghanistan och nu flyktingen i Sverige talat i en föreläsningsserie med rubriken ”Nyfiken på”! Hennes text har rubriken Rasism finns från båda håll.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Polisman: ”Det är ju sjukt egentligen, att utsätta sig för det här. Och då kommer tankarna, är det värt det?”

Under rubriken ”Jag fruktade för mitt liv”, berättade polismannen Anders i Svenska Dagbladet i går om sin rädsla för att dödas av en maskerad, stenkastande mobb när han gjorde sitt jobb.

polisenRädslan fanns där men det är först i efterhand som tankarna kommer på allvar. ”Jag kunde ha dött.” ”Mina barn kanske inte får se sin pappa igen.” Han tänker på kollegorna, vars liv han som gruppchef hade ansvar för.

– Vi fruktade för våra liv. Jag såg blicken hos flera av dem. Rädslan. Jag kan dö i dag. Det var så extremt, säger han och tittar ut genom fönstret.

– Det är ju sjukt egentligen, att utsätta sig för det här. Och då kommer tankarna, är det värt det?
——-
– Det är som ett mörker. Du har 150 människor framför dig. Jag ser den äldre kvinnan, Husbybon, som åskådare. Bredvid står fem killar som gör allt för att döda mig.

Man får inte ögonkontakt där ute, säger han. Men när han sitter i bussen, när någon kommer fram och drämmer en sten i rutan. Då ser man den svarta blicken.

– Det är ett sådant extremt hat. Det är så mycket aggression.

Det är lätt att bli både förtvivlad och rasande av att läsa detta! Polismannens barn kunde ha blivit faderslösa. Många andra polisers barn likaså.

Det är den svenska regeringens och de svenska myndigheternas förbannade plikt att sätta stopp för detta! Medborgarna, invånarna, skattebetalarna = vi alla, har rätt att kräva att våra liv och vår egendom skyddas, det är bland annat det som en stor del av våra skattepengar går till. Också poliser är människor som visserligen är de som ska skydda oss andra, men även de kan behöva förstärkning och starkare maktmedel för att sätta stopp för de fruktansvärda hatkravaller som polismannen Anders och många andra berättar om. Inga medel, inga resurser ska sparas på när det gäller att försvara landet och dess folk. Sverige må inte vara i krig mot en yttre fiende, men tittar man på vad som hänt (och på grafiken längst ner), så inser vem som helst att situationen har inbördeskrigsliknande inslag.

Pengarna som skattebetalarna betalar in till staten ska inte gå till ett allt mer svällande regeringskansli, en massa mer eller mindre obehövliga ministrar med staber, inte till allt högre arvoden, kostsamma förmåner och livslånga pensioner åt mer eller mindre mediokra politiker. Slimma och trimma hela statsapparaten, det kan inte behövas 3000 anställda i ett så litet lands regeringskansli!) Och skär ner antalet riksdagsledamöter som ska försörjas (det mesta avgörs ju ändå i Bryssel) rejält.

I Tyskland går det en riksdagsledamot per 135.000 invånare, i Sverige går det en riksdagsledamot per 27.000 invånare! Det är verkligen att kasta pengar i sjön att låta medborgarna betala en massa pengar för personer som inte behövs! Mätt med samma mått som i Tyskland så räcker det med 70 (sjuttio!) riksdagsledamöter i den svenska riksdagen!

Reinfeldt, Ullenhag m.fl.: Sluta floskla, sluta prata om Sverigedemokraterna! Stå upp för en egen linje utan ständigt sneglande på ett annat parti! Agera så att människor slipper dessa inbördeskrigsliknande tillstånd! Ni sviker alla dem som tvingas leva i skräck och vilkas barn är livrädda och inte vet om de har skolor och förskolor att gå till nästa dag; människor vilkas egendom bokstavligt talat går upp i rök och vilkas hela livssituation förändras. Skäms!

Här är Dagens Nyheters grafik över hur upploppen spridit sig. Bilden är från den 24 maj. Efter det har ytterligare områden tillkommit på skammens karta.

Så sprider sig upploppen

Svar från regeringskansliet på mina frågor om det prestationsbaserade stödet till utsatta stadsdelar

Den 27 mars skrev jag till integrationsminister Erik Ullenhags kansli och ställde några raka, enkla frågor med anledning av informationen i hans pressmeddelande:

I statsbudgeten satsas 100 miljoner kronor per år 2013 och 2014 för att stärka, stimulera och utveckla utanförskapsområden. Regeringen har nu fattat beslut om vilka fördelningsnycklar som ska gälla när det prestationsbaserade stödet fördelas till 15 utsatta stadsdelar i nio kommuner.

Och:

Boverket ges i uppdrag att beräkna och fördela medlen till de kommuner som ingår i det urbana utvecklingsarbetet. Utbetalning ska ske utan rekvisition senast den 31 december 2013 respektive 2014 utifrån modellen.

Jag skrev att jag ville veta
Vad pengarna ska gå till. Konkret.
Varför är det just Boverket som ska dela ut pengarna?
Hur ska det gå till?
Kan företag och enskilda i dessa ”utanförskapsområden” söka pengar till sina verksamheter?
Vem/vilka ska bestämma vad pengarna ska användas till?
Ska det anställas folk för att administrera dessa 2 x 100 miljoner kronor? I så fall: enligt vilka kriterier?

Jag bad om raka och tydliga svar (inte med ord som ”fördelningsnycklar” och ”indikatorer” etc!) på mina frågor. Så här lyder svaret, som kom den 9 april (mina kommentarer i rött direkt i svaret):

Avsikten med det prestationsbaserade stimulansbidraget är att det ska leda till fler i jobb, färre med försörjningsstöd och fler med gymnasiebehörighet i de utsatta stadsdelarna som deltar i projektet. /Snömos! Eftersom man inte riktigt förstår vem/vilka som ska ”stimuleras” eller hur det ska ske.

Att det är Boverket som ges uppdraget att fördela medlen och följa upp projektet har att göra med att Boverket är en myndighet med bred kunskap om stadsutveckling och boendesegregation, vilket är en viktig del av detta arbete – även om de specifika indikatorer som mäts inom ramen för uppdraget handlar om socioekonomiska aspekter. Det är väsentligt att den myndighet som sköter uppföljningen kan ta ett helhetsgrepp på frågan och i det avseendet anser regeringen att Boverket har goda förutsättningar. /Snömos! Bla bla bla bla även om de specifika indikatorer som mäts inom ramen för uppdraget handlar om socioekonomiska aspekter. Det är väsentligt att den myndighet som sköter uppföljningen kan ta ett helhetsgrepp på frågan bla bla bla. Vad betyder detta? Jag bad om raka och tydliga svar. Jag fick snömos.

Fördelningen av det prestationsbaserade stimulansbidraget sker enligt en modell som tar hänsyn till hur pass väl kommunerna lyckas få fler i jobb, färre med försörjningsstöd och fler med gymnasiebehörighet i de utsatta stadsdelarna. /Snömos! Ska Boverket alltså kontrollera hur många fler som får jobb och i så fall fr.o.m. när? Och varför/hur skulle fler få jobb, plötsligt? Och varför skulle plötsligt färre personer få försörjningsstöd? Fr.o.m. när ska det räknas? Och vad är det som gör att man tror att fler plötsligt skulle få gymnasiebehörighet? Och vad händer om fler inte får jobb, färre inte får försörjningsstöd, fler inte får gymnasiebehörighet? Fryser ”det prestationsbaserade stimulansbidraget” inne då? Det måste det väl göra?

Syftet med detta projekt är att kommunerna själva ska styra över hur pengarna används: användningen av medlen är inte öronmärkta. Regeringen följer upp det lokala arbetet genom Boverket för att se hur och till vad pengarna används, detta för att säkerställa att det kommunerna gör är kopplat till resultatförbättringen. Regeringen vill inte styra kommunernas insatser – kommunerna vet själva bäst var pengarna gör mest nytta i just deras kontext. /Snömos & flum! Var det inte Boverket som skulle hantera detta, inte ”kommunerna själva”? Och – med tanke på att 9 av 10 svenskar enligt en färsk undersökning inte hyser tilltro till kommunpolitiker – hur ska folk veta i vilka fickor de icke öronmärkta pengarna hamnar? Och vad menar regeringen med att ”kommunerna vet själva bäst var pengarna gör mest nytta i just deras kontext”? Vilken kontext???

Att det är kommunerna som styr över hur medlen används medför i sin tur att det är kommunerna som avgör om företag och enskilda engageras för att få fler i jobb, färre med försörjningsstöd och fler med gymnasiebehörighet i de utsatta stadsdelarna. /Snömos & flum! Återigen: Var det inte Boverket som skulle ”styra över medlen”? Och vilka är det nu – konkret, faktiskt och i verkligheten – som ska få några pengar och – konkret, faktiskt och i verkligheten – till vad?

Slutligen, fördelningen av pengarna kommer att skötas av Boverket, som också får till uppgift att följa upp hur pengarna används. Boverket avgör i vilken omfattning personal behövs för att administrera fördelningen och uppföljningen. Avsikten är att detta arbete ska kunna ske inom ramen för Boverkets ordinarie verksamhet. /Snömos igen! Och var det inte det jag gissade, som förbigås snabbt och med en enda mening: ”Boverket avgör i vilken omfattning personal behövs för att administrera fördelningen och uppföljningen.” Att det alltså förmodligen kommer att anställas folk som ska avlönas för att administrera och ”följa upp” den minst sagt flummigt beskrivna ”fördelningen av pengarna”!

Är det någon som tycker att mina frågor har fått raka och tydliga svar från regeringen?

Finns det någon eller några som förstår det här svaret, som förstår regeringens intentioner med de här 200 skattemiljonerna? Jag ska be Slöseriombudsmannen följa upp det hela, förhoppningsvis klarnar det hela lite mer om det förklaras av honom.

Slöseriombudsmannen, tar du dig an att granska detta? Då kan du väl börja direkt när pengarna ”släpps” från regeringen!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas?

Integrationsminister Erik Ullenhag måste ha rekord i artiklar med ungefär samma rubrik varje gång som den senaste i raden i Aftonbladet den 7 december: Därför tjänar Sverige på mångfald! Med en åsnas envishet och med en papegojas ständiga upprepningar skriver han:

Erik Ullenhag. Foto: Johan ÖdmannSverige ska fortsatt ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse och vi ska fortsätta på den väg som Alliansen har öppnat när det gäller arbetskraftsinvandring. Stängda gränser vore förödande för enskilda människor, men också för företagen och för vår tillväxt. Men för att fullt ut dra nytta av mångfaldens möjligheter måste fler arbetsgivare bli bättre på att anställa och inkludera personer med utländsk bakgrund.

1. Ingen – inte ens Sverigedemokraterna, om jag förstått det hela rätt! – har någonsin sagt att Sverige inte fortsatt ska ta emot människor som flyr undan krig och förföljelse! Erik Ullenhag slår in vidöppna dörrar och underminerar sin egen och regeringens trovärdighet genom sitt ständiga upprepande av självklarheter. Nästan som om han var tvungen att övertyga sig själv om det, som ett mantra.

2. Alliansen har öppnat för arbetskraftsinvandring men också för bedrägerier på området.

3.  Det finns en enda drivkraft för företag – en enda! – och den kan man ha olika åsikter om men det är den som genererar skattepengar, nämligen att tjäna pengar. Finns det pengar att tjäna så gör företagare det. Utan konferenser ordnade av ministrar där företagarna ska uppfostras och undervisas i hur de ska sköta sina företag och vilka de ska anställa.

När man tar del av uppgifter på migrationsområdet (som inte är Ullenhags) och integrationsområdet (som är Ullenhags) kan man också reflektera så här, som en klok person gör i ett mejl till mig:

Är fransmän, tyskar, engelsmän, holländare etc dummare än svenskar? Jag menar, när nu Sverige med inte ens 2 % av Europas befolkning tar emot 30 % av asylinvandrarna redan, då måste ju de andra europeiska länderna vara urkorkade som inte lockar till sig dessa vinster – särskilt som Ullenhag påpekar Sveriges konkurrensnackdelar – i utkanten av Europa, ett litet land med ett språk som talas av få.

Vidare skriver Ullenhag:

Företag växer bäst i ett öppet och dynamiskt samhälle där det finns arbetskraft som kan bidra med kreativa idéer. Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt. Ett samhälle som håller samman och som är öppet för omvärlden. Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden. Arbetsgivare som är öppna för människors olika bakgrund är en av förutsättningarna för att Sverige fortsatt ska vara ett framgångsrikt land.

1. Har Erik Ullenhag någonsin drivit företag? Inte såvitt känt. Så vad vet han om hur det är att driva ett enmans, tvåmans- eller fåmansföretag, som är de vanligaste företagsstorlekarna i Sverige?

2. ”Ett samhälle där alla individers potential tas tillvara på bästa sätt.” Låter vackert, men vi andra, vi som inte försörjs av skattebetalarna = små företagare och deras personal – måste leva i verkligheten, inte i en ullenhagsk sagovärld.

3.  ”Alltfler företag jobbar alltmer aktivt för att förbättra mångfalden.” Vad betyder ”förbättra mångfalden”? Det finns nog inte en enda företagare som inte söker och anställer folk som han/hon tror kan vara till nytta för företaget! Ingen företagare ”jobbar aktivt för mångfald”, alla företagare jobbar aktivt för att deras företag ska bli så framgångsrika som möjligt och för att de själva och deras anställda ska ha en någotsånär trygg försörjning. Om personerna de anställer har svensk eller utländsk bakgrund spelar ingen som helst roll för företagarna; vad som spelar roll är att personerna de satsar på och tar ett stort ekonomiskt ansvar för, är kompetenta, lojala och klarar sina uppgifter. Det verkar Ullenhag inte förstå. Kanske för att han aldrig drivit företag med allt det ansvar och alla de risker det medför…

Slutkommentarer: Snälla svenska folk, börja tänka själva! Politikerna gör det inte åt er, deras främsta mål verkar i många fall (inte alla!) vara att sitta kvar på sina högt betalda maktpositioner så länge som möjligt för att de ser politiken som ett jobb, en försörjning. Folket kan inte gömma sig bakom dem och påstå att det inte visste, inte förstod. Man måste ta reda på saker själv, bilda sig egna uppfattningar och inte gå på amsagor och floskler som spottas ut från väloljade politiska propagandaavdelningar!

Betänk också, att om det vore en absolut sanning som var uppenbar för alla, att ”Sverige behöver mångfald”, så skulle den inte ständigt behöva upprepas. Det är något som inte stämmer i Ullenhags frenetiska artikelskrivande och framträdanden i media där han utan undantag skriver och säger samma sak hela tiden. Var misstänksamma och ifrågasätt de ständigt upprepade flosklerna!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Mejl från en utlandssvensk om hans syn på ”the state of the Swedish nation”.

Det kom ett mejl från en utlandssvensk som jag har haft kontakt med under längre tid och som jag också har publicerat några texter av tidigare. Också detta har jag fått tillstånd att lägga ut på bloggen:

profileJag läste det du skrev om att Politiker som agerar ”godhetsapostlar” måste öppna ögonen! Jag kom att tänka på att jag nästan tänkte skriva till dig en gång om att det kunde vara intressant att göra en ”spaning” på framtida samhällsutveckling, kanske inte vadslagning direkt, men nästan. Lite om vad jag tror kan vara ett möjligt scenario om ett år eller två. Kanske detta (som naturligtvis inte är något jag hävdar, bara leker med tanken):

Det är väl runt 15 kommuner nu som slagit larm om att de inte har bostäder, arbetstillfällen och ekonomi att ta emot fler asylinvandrare. Isen är bruten och fler kommer att följa i deras spår. Det innebär att integrationsminister Erik Ullenhag har något nytt på gång för att desperat försöka hejda dem från att göra som de vill, en s.k. ”reform”. Att det innebär statliga pengar är ju garanterat, men mer? Riktade pengar till kommunala bostadsbolag? För att bygga nytt. Men jag tror att Ullenhag kommer att fortsätta blunda för (eller ser han det, men har inte mod att erkänna det offentligt?) att det politiker som Bo Frank, kommunalråd (M) i Växjö tänker på – förutom att deras kommuner inte ska gå i konkurs – är väljarflykten som kommer att ske till Sverigedemokraterna.

Häromdagen gick migrationsminister Tobias Billström ut med utökat försörjningskrav för anhöriga. Jag tror situationen i regeringen är desperat, mellan fyra väggar, så att säga. Dels är det väljarflykten till Sverigedemokraterna, dels kommunernas motsträvighet, dels att man faktiskt inser både kostnader och framtidsscenario av den förda politiken, att en dag blir det kaos både ekonomiskt och socialt. Det är det redan nu, fast svenska folket ska hindras från att veta det. Det man är mest livrädd för är, när det inte går att dölja för folket längre. Att Sverige börjar bli överfullt. Man vill för allt i världen inte komma i den situationen att man måste konfiskera svenskarnas sommarstugor, hellre slår man då upp tältläger. Men då kommer Miljöpartiet att protestera om ovärdigt mottagande osv. När Norge tagit emot ca 9000 asylsökande har Sverige tagit emot över 40.000 (som bland annat Per Gudmundson skriver om i Svenska Dagbladet). Det innebär att det också blir mycket fler anhöriginvandrare till Sverige så småningom. Det är en ond cirkel. De börjar inse det, och letar panikartat efter åtgärder.

svd_logoJag funderar på detta framtidsscenario: Centerpartisten Staffan Danielsson skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om att begränsa invandringen (väl inlindat, naturligtvis, men det var andemeningen) vilken genast replikerades av partikamraterna Johan Hedin och Hans Dahlgren som skrev att det inte finns några problem alls osv. Här finns alltså en enorm spricka i Centerpartiet som jag tror man nödtorftigt försöker dölja utåt. Och jag tror att denna spricka, dessa åsiktsskillnader också finns i de andra partierna. Öppet – men också så att många riksdagsledamöter och övriga partimedlemmar ute i landet går och tiger om sina verkliga åsikter. Men en dag kommer de att inte göra det längre. Någon kommer att bryta isen, säga vad han/hon tycker, som Staffan Danielsson, och så kommer andra att börja följa efter. Partiledningarna kommer att få ett enormt tryck på sig från kommunalpolitiker och medlemmar ute i landet. Det har de redan nu, men det kommer att bli mycket, mycket värre. Då händer det att partimedlemmar ur Moderaterna men kanske framför allt Centern, kommer att gå över till SD, även kommunalpolitiker men också någon riksdagsman. Det gör att Sverigedemokraterna blir mer rumsrent och fler följer efter.

Det sitter ett antal tunga, äldre politiker i riksdagen hos både Centern och Moderaterna. De som följt med i turerna när man blev Stureplanscenter och Nya Moderaterna, men som nog aldrig ändrat sin ursprungliga ideologi (de är från den tid då man blev politiker på grund av ideologi). Jag tror till exempel att många centerpartister redan är trötta på orealistiska uttalanden som att Sverige kan ta emot invandrare från tredje världen så att vi blir 40 miljoner invånare. Alltså de politiker som faktiskt lever i verkligheten.

Så skriver alltså en svensk, som numera bor i ett annat EU-land, och som gett sitt tillstånd till publicering av hans tankar.  Hans identitet är känd för mig, men han vill inte att den ska bli känd för alla; han kanske flyttar tillbaka till Sverige en dag… Var och en får läsa, tänka, ta till sig, förkasta, hålla med om eller tycka helt annorlunda.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

En utlandssvensk ser på Sverige från sitt nya hemland i Europa

En utlandssvensk skriver:

Här kommer några tankar från det utländska träd där jag sitter med en kikare och tittar på ankdammen Sverige. Kanske måste man titta på Sverige från utlandet för att se hur absurd den svenska politiken är. Förutom jag, som gör det i blygsam skala, så finns till exempel Tino Sanandaji som är ekonom med en massa examina på ett universitet i Chicago. Han bloggar här.

Den 9 november skrev Miljöpartiets Åsa Romson och Mehmet Kaplan en debattartikel – Vi missar fördelarna som invandringen ger – i Svenska Dagbladet. Jag ska inte säga något vare sig för eller emot det de propagerar för. Däremot vill jag ta upp hur. Med anledning av något just Sanandaji skrivit på sin blogg som gör att jag inte längre litar på siffror som presenteras i debattartiklar.

Det är nämligen så att man börjat försöka att bevisa olika saker med hjälp av siffertrixande. Sanandaji avslöjar hur integrationsminister Erik Ullenhags ”600 000 invandrare går till jobbet varje dag” inte riktigt stämmer om man ser lite annorlunda på siffran. Samt att det Ullenhag säger om att ”aldrig förr har så många invandrare gått till jobbet” och att ”antalet invandrare som har ett jobb har ökat de senaste sex kvartalen” låter bra men är fullständigt intetsägande som bevis på att invandrare skulle jobba mer. Sanningen är den att antalet invandrare har ökat i landet och då ökar förstås antalet som går till ett jobb. Om man däremot räknar på rätt sätt, i procent, så är procenten invandrare med jobb idag lägre än för fem år sedan. Ullenhag ljuger inte här, för han säger antal och kan fortsätta se lika troskyldig ut, men hur många vanliga läsare tänker på att han säger antal och inte procent?

Sedan skriver Sanandaji:
”They include people aged 65-74 in the data. Since there are far fewer retire-aged immigrants than retired-aged native Swedes, the immigrant numbers appear better. They also don’t separate non-European immigrants (the group which has problems in the labor market) from Nordic immigrants, whom we all know are doing fine. Instead  of comparing immigrants and native Swedes they compare immigrants with the total population (which includes immigrants!). This is despite the fact that data is available for native Swedes.”

Erik Ullenhag, integrationsministern, och andra svenska politiker trixar med siffror och det är fullkomligt klart att de gör det medvetet. Då undrar man varför? För att dölja en verklighet för svenskarna, en verklighet Ullenhag med flera inte vill att de ska se? En verklighet det hörs fler och fler röster om, som påpekar att den finns och att nu sätts alla klutar in för att tysta dessa röster. En bra metod gentemot de statistiktroende, och ack så rationella svenskarna, är att göra det med siffror.

Men varför dölja? Den frågan lämnar jag lite öppen – men jag tror att ett svar är, att nu är farten så hög att ekipaget inte går att stoppa utan att en del ramlar av och skadar sig.

När jag läste MP:s debattartikel i SvD så tänkte jag alltså på Sanandaji. Trixar Romson och Kaplan med siffrorna som Sanandaji avslöjat att Ullenhag gör? Stämmer det t.ex. som Romson och Kaplan skriver:

Men faktum är att andelen utlandsfödda svenskar med en eftergymnasial utbildning på minst tre år var 14 procent 2006, och 2011 hade andelen ökat till 17 procent. Motsvarande siffror för inrikes födda är lägre: från 11 till 13 procent.

Tar man hänsyn till att före 70-80-talen var det betydligt ovanligare bland svenskar med högskola/universitet. Man kunde gå från 9:an direkt till ett jobb. Vad skulle hända om man jämförde grupperna i åldersspannet 20-50 år var för sig? Räknar man in svenska pensionärer bland gruppen inrikes födda för att hyfsa till statistiken? So sorry, men det skulle inte förvåna mig, jag vågar snart inte längre lita på en enda siffra som jag läser.

Jag anser att det startat ett slags ”statistikfäktning” på debattsidorna och i tidningar och tv, bland politiker och journalister, och att vi läsare måste bli mycket bättre på att ifrågasätta all statistik. En hel del av den verkar vara, om inte lögnaktig så tillrättalagd. Än en gång – hur många vanliga läsare lägger märke till att Ullenhag säger antal och inte procent? Hur många förstår att de riskerar att blir manipulerade genom siffertrixande?

Kommentar: Så här funderar alltså en utlandssvensk som dels följer med vad som händer i hans gamla hemland; dels har en viss, hälsosam distans till det tack vare att han bor i ett annat EU-land och ser på sitt hemland med lite andra ögon.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.