En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.”

En socialtjänstanställd:

En sak jag tänkt på är att UNHCR ska ha sagt något om att ”Sverige måste leta reda på de ensamkommande asylsökande barnens föräldrar”eftersom det ju inte är säkert att återföreningen kan ske här.

Vi har ca 140 ensamkommande asylsökande unga i vårt system och av dessa bor ett 40-tal på kommunens egna HVB. När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1. Handledare och kontaktpersoner på boendet (= kommunala tjänstemän), hjälper ungdomarna att ringa sina föräldrar och sedan görs det journalanteckningar om dessa samtal i verksamhetssystemet.

Jag som har läst och gillar statistik, speciellt sannolikhetslära, inser att dessa 40 unga asylsökande knappast är särskilt annorlunda än de övriga 100.

Undrar lite om UNHCR då anser att vi ska skicka hem 60-75 procent av dessa unga eller tror UNHCR att det handlar om ett fåtal som har kontakt med sina föräldrar? Jag tror det senare.

Den stora gruppen (30-35 ungdomar) representerar givetvis inte alla ensamkommande minderåriga asylsökande, men pendeln slår nog inte så väldigt mycket åt något håll och då ligger andelen som faktiskt vet var deras föräldrar är på ca 65-70 procent.

Detta speglar mycket väl också den bild SVT Aktuellt gav i sitt reportage från Iran och Afghanistan där man intervjuade ett gäng föräldrar som skickat sina barn till Europa. Det speglar också den bild som ges av gode män, lärare och andra om ”pressen” på ungdomarna att få PUT så att föräldrarna kan komma hit.

Min tanke är: ”Varför press? Press från vem? De säger ju att de inte vet var deras föräldrar är!? Många har ju till och med sagt att ”de är döda”.

Min kommentar: Varför förekommer inget samarbete mellan Migrationsverket och HVB? Inte kan det vara rimligt att kommunala tjänstemän, som vet att de unga har kontakt med sina föräldrar, undanhåller detta faktum från Migrationsverket? Svar på den frågan bör kunna ges av någon ansvarig – om det finns någon sådan i sammanhanget.

Oavsett vad UNHCR har uttalat så är det ju meningen att de minderåriga som inte befinns ha asyl- eller skyddsskäl ska återvända till de länder de är med borgare i, och om då personalen på HVB känner till att de unga har kontakt med sina familjer så måste ju Migrationsverket delges den informationen eftersom den har betydelse för återsändandet!

© denna blogg.

Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i New York Times. Texten översätts inte utan får läsas på engelska.

Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Korta utdrag ur artikeln:

There is one country in the world that is now taking in more Afghan migrants than all the countries in Europe and South Asia put together this year. That would be Afghanistan itself.
——————————-
This year Norway has sent back 442 Afghans, more than half of them forcibly, while Germany has returned 2,900 Afghans, nearly all voluntarily. Early in October, the European Union signed an agreement with Afghanistan to return Afghans whose asylum appeals are rejected — most likely resulting in tens of thousands of repatriations. Known as the Joint Way Forward declaration, which critics say Europe made a condition of continued development assistance to Afghanistan, it even provides for building a dedicated airport terminal in Kabul to handle the expected repatriations.
——————————-
Almost none of the Afghans leaving Pakistan are doing so of any belief that Afghanistan is now safer to live in. Official pressure and discrimination are the most common reasons given.
——————————-
“There are more than a million people on the move,” Ms.  Maya Ameratunga, the Afghanistan director for UNHCR, said. “And this is happening at a time when winter can be a life-or-death challenge, and when donor fatigue is stretched with all the disasters happening all over the world.”

Läs också
Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

1,5 miljoner flyktingar återsänds med tvång till Afghanistan – en total katastrof

EU-länderna återsänder snart stora skaror afghaner, men från Pakistan måste så många som över en miljon återvända. Afghanistan klarar inte ett så stort antal återvändande flyktingar, anser experter.

Till Afghanistan återvänder eller återsänds 1,5 miljoner flyktingar innan årets slut. Europeiska Unionen tecknade ett återtagandeavtal med Afghanistan i oktober och nu återsänds minst tiotusentals asylsökande till sitt hemland. Under det senaste året har det kommit 200.000 afghanska asylsökande till EU.

Det största återvändandet sker dock från Pakistan och Iran. Enbart i Pakistan finns, enligt FN:s siffror, 1,3 miljoner afghanska flyktingar registrerade och dessutom 700.000 oregistrerade. De har flytt de ultraislamistiska talibanernas grymheter.

Relationerna mellan Pakistan och Afghanistan är just nu mycket dåliga. Pakistan har satt en tidsgräns den 15 november för de papperslösa afghanska flyktingarna att skaffa sig identitetshandlingar som kan ge dem rätt att vistas i landet. För de flesta är det en total omöjlighet. Men har de inte dessa papper återsänds de till Afghanistan.

Många afghaner har berättat att de pressats hårt av pakistansk polis och pakistanska myndigheter. Människor hotas och förföljs, polisen griper dem och de tvingas betala mutor, berättar Mohammed Ismail, chef för UNHCR i Jalalabad. Flyktingarna upplever också att målet för de pakistanska myndigheterna är att pressa afghanerna att återvända till sitt hemland, trots att landet befinner sig i totalt kaos. Många afghaner har bott i Pakistan i flera år. En del av de unga afghanerna har aldrig varit i Afghanistan.

Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s (International Organization for Migration) avdelning i Kabul. Han tror att den stora mängden människor som anländer till Afghanistan kommer att skapa enorma problem.

Striderna med talibanerna har förvärrats den senaste tiden. Enligt flyktingministeriet i Afghanistan har enbart under de två senaste månaderna 600.000 människor tvingats fly från sina hem. Antalet internflyktingar i landet har under hösten alltså ökat från 1,2 miljoner till 1,8 miljoner. När man räknar in dem som kommer från Europa och Pakistan, kan det snart finna upp till 3 miljoner internflyktingar. Hjälporganisationerna har inga möjligheter att hjälpa ett så stort antal människor.

Många som återvänder eller återsänds till Afghanistan har ingenstans att ta vägen. Särskilt de som kommer tillbaka från Pakistan har ofta mist sina hem för många år sedan. Bostadshus kan också ha blivit förstörda i de flera decennier pågående krigen

Runt de större städerna i Afghanistan växer ständigt upp nya tält- och ruckelbyar där de hemlösa försöker hålla sig vid liv.

© Översättning Merit Wager

Läs också Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Ur veckorapport 29-2016 från Migrationsverket

Ett antal tidigare veckorapporter från Migrationsverket som publicerats på bloggen kan läsas här: vecka 52-2015, vecka 01-2016, vecka 03-2016 och vecka 04-2016 samt vecka 06-2016.

Ur Migrationsverkets veckorapport 29-2016.

Diagram över antalet asylsökande de senaste tre åren (2016 t.o.m. vecka 29). Av detta kan man lätt räkna ut att under 2,5 år har det kommit över en kvarts miljon (261.107) personer och sökt asyl!

Av dessa omfattas inte en enormt stor majoritet – ca 230.000 personer – av den nya lagen som trädde i kraft den 20 juli och därmed kan hämta hit sina familjer. Hur många det blir är svårt att sia om, men om man räknar med minst en anhörig per person så blir det nästan en kvarts miljon till. Och skulle det röra sig om två anhöriga per person så handlar det om en halv miljon människor till – förutom den dryga kvarts miljon som redan kommit – som ska försörjas (hur?), ges bostäder (var?), integreras (hur och för vilka pengar?) och ett okänt antal tiotusental som ska ges skolgång (i vilka skolor och med vilka lärare?).

Här blir det lite konfunderande: Migrationsverket har inte kunnat bestämma sig om det är migranter eller asylsökande de redovisar och blandar två vitt skilda begrepp. Jag väljer att utgå från att Migrationsverket menar ”asylsökande” trots att de också skriver ”migrantgrupper.

Här anges de elva länder som de flesta ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga kommit från under veckorna 23-28.:

Reflektion: Dels torde en stor andel av dessa BUV, som är Migrationsverkets förkortningsbegrepp för ”ensamkommande minderåriga”, vara vuxna (om man ser till hur det varit i andra länder innan åldersbedömningar började göras); dels föreligger knappast asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen ens för en stor andel av dem som faktiskt är minderåriga. Om man följer utlänningslagen, vill säga.

Notera gärna att antalet minderåriga asylsökande från landet i krig, Syrien, är ytterst litet i jämförelse med de flesta andra länderna. Man kan se att afghaner är starkt representerade (liksom somalier) och jag påminner i sammanhanget om den text jag skrev den 11 juli 2016 med anledning av UNHCRs och AREUS rapport ”Why do children undertake the unaccompanied journey?”:

Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige

Läs också  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016.

Migrationsverket informerar om det aktuella läget vad gäller den så kallade Västra Balkanrutten:

Och här ges en lägesrapport för den så kallade Centrala Medelhavsrutten:

Migrationsverkets syn på situationen i Turkiet vecka 29:

Sammanställningar och kommentarer på denna blogg får givetvis citeras men alltid med länkning till originalinlägget och – om medier använder sig av dem rakt av eller som inspiration till artiklar och inslag – med angivande av källa.

 Bidrag via Swish, PayPal eller bankgiro tas tacksamt emot.

  

Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar

Klicka på bild- och textrutan för att läsa texten (på engelska).

 

 

 

 

 

Under rubriken A returning migrant tells his tale of struggle and desillusion berättar 23-årige Hayatullah Hooman från Afghanistan om hur han kom till Sverige och sökte asyl som 17-årigt  ”ensamkommande barn”. I Sverige envisas man med att kalla de faktiskt och påstått minderåriga, oftast unga män och även äldre män allt mellan 18 och 35,  och pojkar som närmar sig 18-årsåldern för ”barn”. I över ett decennium har jag kallat dem ”minderåriga asylsökande”, som man gör i de övriga nordiska och andra länderna dit asylsökande kommer, men det har inte gått hem i Sverige, här är de alla ”barn” om de säger att de är under 18 år.

Hursomhelst, i den här texten berättas det många av oss redan länge vetat (men som många inte velat låtsas om eftersom det stör dem i deras välvilliga godhetsuppsåt), och dessutom direkt, klart och tydligt av ett av de ”barn” som så många här ägnar sin omsorg. Texten börjar:

Det ser kul ut: Hayatullah Hooman har lagt ut selfies av sig i skidbackar, när han spelar fotboll, kopplar av på festivaler och poserar vid stranden av en sjö. Men denne ”låtsas-asylsökande” är nu tillbaka i Kabul igen, efter att ha tillbringat närmare ett år med att försöka acklimatisera sig i Sverige.

Texten fortsätter:

– Jag hade hört att Sverige var bra för flyktingar, sa Hayatullah Hooman i en intervju med  Paiwandgah i Kabul. Folk hade berättat för mig att jag skulle få uppehållstillstånd efter ett eller två år och jag ville åka dit för att jobba och försörja min familj.

Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan. Om hur han tog sig till Sverige berättar Hooman att han tog ”den långa vägen”. Han betalade 8.000 dollar till en smugglare och via Pakistan togs han genom Iran till Turkiet och sedan över till Grekland. Därifrån kunde han resa friare, eftersom han nu befann sig i EU. Smugglare överlämnade honom till nya smugglare vid gränserna och han tog sig med lastbil, tåg, buss och motorcykel genom Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark för att till slut, efter flera månader, nå sitt mål: Sverige.

Han berättar hur han noggrant dokumenterade hela sin resa och att han har över 600 fotografier i sin mobil. Men hans breda leenden och de vackra scenerierna är bedrägliga,

– Det var inte fantastiskt underbart där, suckar han. Vi afghaner tror att Europa är paradiset. Jag vill berätta för folk att det inte är sant.

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.

– De gav oss bara 1.000 kronor till tvål, schampo etc, säger han. Maten var inte bra och om man blev sjuk kunde det ta en månad innan man kom till doktorn. På en månad kunde man dö.

Hans dröm om ett snabbt uppehållstillstånd gick också i kras.

– De sa till mig att det skulle ta två år att få uppehållstillstånd. Efter det kunde det ta ytterligare fyra, fem år innan jag kunde få ett jobb. Jag ville inte slösa bort min tid.

Hooman ringde sina föräldrar och bad om råd.

– De sa att om jag kan finna ett sätt att stanna och få en högre examen så gör det. Mera o jag bara skulle gå i skola för att repetera vad jag redan kunde, då skulle jag komma hem.

Han berättade äntligen sanningen för Migrationsverket  — att han i själva verket ville studera historia. De erbjöd honom hjälp men vid det laget hade han tröttnat och ville avsluta sitt experiment i  ”international living”.

– Jag hade svåra depressioner i Sverige, säger Hooman. Jag ville verkligen resa hem.

Det är bristen på jobb som driver människor från Afghanistan att söka sig utomlands, menar Hooman:

– Mer än 90 procent av alla som lämnar landet gör det för att söka jobb. En familjemedlem reser och ska sedan skicka hem pengar.

Hooman viftar helt och hållet bort påståendet att strömmen av migranter skulle bero på att de är förtryckta och och upplever fara.

– Afghanistan har varit i krig i 100 år, vad är problemet?

Mängder av afghaner söker sig till Europa och Hooman vill göra vad han kan för att stoppa dem. Förra året, 2015, lämnade fler än 200.000 afghaner sitt land och tog sig till Europa. I år kommer antalet troligen att bli ännu högre när människor riskerar sina liv för drömmen om ett liv i välstånd och säkerhet. Afghaner är, enligt UNHCR, den näststörsta gruppen migranter/asylsökande efter syrierna.

– Jag sa åt min farbrors söner att inte resa men de ville inte lyssna., berättar Hooman. De tog sig till Tyskland och de kom tillbaka, de också.

Hooman fick 3.000 dollar av Migrationsverket för att återvända till Afghanistan. Det räckte inte för att täcka hans kostnader för resan, men han kom åtminstone hem.

Många försök har gjorts för att stoppa afghaner från att lämna landet. Regeringen har startat en kampanj med namnet “Stay With Me”. Också landets president Ashraf Ghani har gett sig in i kampanjen:

– Ett land överlever inte när de bästa försöker fly, sa han i en intervju i BBC i mars, där han fördömde dem som Afghanistan har spenderat miljoner dollar på och som nu rymmer under minsta stress. Jag har ingen sympati för dem.

Destinationsländerna har också försökt avskräcka potentiella migranter genom affischer och webbsidor med information om argt det inte är en dans på rosor att vara migrant. Men hittills har man inte lyckats stoppa strömmen.

Hooman hoppas att hans raka och tydliga berättelse om hur det är i verkligheten ska bidra till att kunna övertala en del av hans landsmän att inte företa resan till Europa. Han får också ut sitt budskap via Facebook och Twitter och ämnar dessutom skriva en bok om sina resor.

– Jag tog penna och block med mig, säger han, och jag skrev ner allt som hände mig. Jag skulle vilja publicera det. Folk tror att Europa är ett paradis men jag vill berätta sanningen i min bok.

Kommentar: Allt detta är väl känt sedan länge och även dokumenterat i olika rapporter från UNHCR och AREU med flera. Jag har under ett decennium försökt förstå det svenska självbedrägeriet. Jag har undrat över varför så många helt stänger av sina hjärnceller när det kommer till ”ensamkommande barn” – ett stort antal just sådana som Hooman och även betydligt äldre män; män som till och med har egna barn hemma i Afghanistan. Jag har aldrig fått något svar. Och att de åldersbedömningar som vi är många som efterfrågat har fått stoppas av barnläkare (som inte ens har något med saken och göra eftersom det är vuxna eller nästan vuxna som ska bedömas, inte ”barn”) är också helt obegripligt. Jag gissar att inte ens den här berättelsen kommer att rubba ”de troende” en millimeter.

© Översättning Merit Wager.

Österåkers kommun står fast vid sitt erbjudande att ta emot 28 ensamkommande, minderåriga asylsökande flickor

Följande texter bör läsas först:
•  En kommunledning har att, i första hand, se till sin kommuns och sina kommuninvånares bästa. – 15 februari
•  Österåkers kommun ställer egna, rimliga krav på Migrationsverket – 15 februari
•  Kommentarer från Socialdemokraterna i Österåkers kommun – 18 februari

Uppföljning

Utdrag ur Migrationsverkets svar på brevet från Österåkers kommunstyrelseordförande Michael Fletcher, M och som oppositionen S skickade ut:

Verket har i nuläget inget intresse av att förhandla om nya platser enbart för flickor.

Kommentar: Nej, kanske inte det, men det har helt uppenbart Österåkers kommun och Migrationsverket har inte överhöghet över Österåkers kommun och kan därför inte vifta bort kommunens önskemål. Och: verket kan ju återkomma efter ”nuläget”, när det har intresse av att förhandla om platser enbart för flickor…

Österåkers kommuns andra begäran är att Migrationsverket ska lämna uppgifter om namn, ålder och nationalitet på de som fortsättningsvis ska komma till kommunen senast tio dagar innan ankomst.

Dessvärre kan Migrationsverket inte tillgodose denna begäran heller. I normalläget ska ett barn anvisas omedelbart men senast 24 timmar efter ankomst. Detta gör det omöjligt att tillfredsställa Österåkers kommuns begäran.

Kommentar: Österåkers kommun vill ha uppgifter som gör det lättare för den att planera för verksamheten. Det är en ytterst rimlig och modest hållning och eftersom Migrationsverket inte torde ha överhöghet och bestämmanderätt över Österåkers kommuns verksamhet kan verket inte strunta i att lyssna på de önskemål/krav som kommunstyrelsen framför. Det som är ”normalläget” för Migrationsverket är knappast ”normalläget” för Österåkers kommun.

Här kan man ta del av hela Migrationsverkets svar till kommunstyrelsen i Österåker.

Oppositionen har omedelbart reagerat med ett pressmeddelande, där den bland annat skriver:

 

Alliansen i Österåker villkorade mottagandet av ensamkommande flyktingbarn att bara gälla flickor i en skrivelse till Migrationsverket. Migrationsverket avvisar kommunens begäran, med hänvisning till att andelen flickor som kommer till landet är låg och att Österåker redan har ett avtal om att ta emot ensamkommande pojkar. Vi konstaterar att förslaget från den styrande alliansen i kommunen, att villkora flickor var dåligt förberett och mycket olyckligt formulerat.

Kommentar: Men Kommunstyrelsens ordförande till Migrationsverket har inte ställt några som helst ”villkor”utan meddelat att kommunen önskar ta emot 28 ensamkommande, minderåriga asylsökande flickor i stället för pojkar.  Att upprepa detta om ”villkorat” två gånger i ett stycke gör det inte mer korrekt.

Oppositionen skriver vidare:

Sättet som alliansen agerat i frågan har satt Österåker på kartan, på ett sätt som vi anser är olyckligt.

Kommentar: Det kan mycket väl vara så att en del – rentav många –  håller med S. Å andra sidan kan det vara minst lika många – eller rentav en majoritet – som tycker att kartplacerandet är alldeles utmärkt och att fler kommuner borde börja framföra önskemål och ställa krav och visa att de tar sitt ansvar (detta utslitna uttryck) och ser till kommunens och dess invånares bästa. Det är ju inte precis så att Alliansen har vägrat ta emot några ensamkommande minderåriga asylsökande utan den försöker, såvitt man kan se och förstå, verkligen göra det som blir bäst både för kommuninvånarna och för de flickor som de är beredda att ta emot under den tid asylprocessen pågår.

Till slut skriver Socialdemokraterna i Österåkers kommun genom kommunalrådet Ann-Christine Furustrand och politiske sekreteraren Kristian Krassman:

Frågan om flyktingmottagande kräver ansvarsfull hantering och får inte bli ett föremål för populistiska och dåligt förankrade utspel. Det har tidigare inte funnits några meningsskiljaktigheter mellan partierna vad gäller att ta emot flyktingar i Österåker, nu vill vi se att den ordningen återställs.

Kommentar: Här kan man inte annat än hålla med. Det finns ingen anledning att vara emot en modest och välunderbyggd begäran att de ensamkommande minderåriga asylsökande som kommunen lovat ta emot ska vara flickor. Det kan vara bra att välja sina strider och kanske rentav tänka på dessa ord, citerade med en liten glimt i ögat:

Att sista ordet inte är sagt i den här saken framgår av vad ordföranden i kommunstyrelsen, Michaela Fletcher, M, sa i P4 Stockholm den 23 februari, efter att Amir Hashemi-Nik på Länsstyrelsens enhet för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor förklarat att det var till dem kommunen skulle ha vänt sig, inte till Migrationsverket:

 Vi skickade till den som var adressat på det avtal som också skrevs och det var på Migrationsverket.

På frågan om vilka chanser Österåkers kommun har att få igenom sina önskemål svarade Michaela Fletcher:

Uppdraget är redan skickat. Under tiden som jag satt och lyssnade på Länsstyrelsen så gick ett uppdrag till vår socialchef att ta kontakt med Amir.

Det måste, som tidigare påpekats, vara en självklarhet att ansvarskännande kommunpolitiker framför de önskemål, ställer de krav och i allt de företar sig agerar på ett sätt som bäst gynnar kommunens invånare. Gör kommunpolitikerna inte det så tar de inte det ansvar och uppfyller inte den plikt som de, enligt lagen om kommunal självstyrelse, har.

Tilläggas kan också att Sverige ratificerade Europakonventionen om kommunal självstyrelse i augusti 1989, där det bland annat står:

Konventionens syfte ar att lägga fast grundläggande principer för att trygga den kommunala självstyrelsen som en av de viktigaste grundstenama i ett demokratiskt styrelseskick.

Vidare stadgas i konventionen:

Till slut kan konstateras att det till Sverige kom 35.369 ”ensamkommande barn” år 2015. Av dem var t.o.m. september 2015 (uppgifter saknas för hela året 2015), 11 procent flickor/kvinnor. Hur stor tillströmningen blir i år vet ingen och vilka prognoser som än görs så kommer de med stor sannolikhet inte att hålla. Men om man räknar med att samma procentuella förhållande rådde hela året så kom ca 3.890 ensamkommande asylsökande flickor till Sverige år 2015. Även det ett ansenligt antal och med en sådan inströmning som kanske också ökar, ter sig Österåkers kommuns erbjudande att ta emot 28 (!) flickor inte på något sätt anmärkningsvärd. Trenden lär dessutom, enligt UNHCR, vara att det börjat komma betydligt fler  kvinnor och flickor, varav en del är ensamkommande minderåriga. Antalet ensamkommande minderåriga flickor kan således öka även om det totala antalet ensamkommande minderåriga skulle förbli oförändrat eller minska.

Att kommuner tar sin uppgift på stort allvar, alltså att hantera sin verksamhet på bästa sätt för kommunens invånare – likt Österåker, Norberg, Karlskoga och säkert några till gjort på det här området – förtjänar respekt och uppskattning. Hade landets regering/ar och riksdag/ar de senaste två perioderna och denna period tagit sina uppgifter på allvar och sett till rikets invånares bästa och agerat därefter, då hade vi inte sett det kaos som ett integrationshaveri för med sig och inte haft en hotande samhällelig kollaps runt hörnet. Nu vill regeringen, via den statliga myndigheten Migrationsverket, få kommuner att agera lika ansvarslöst som den själv gjort. Men alla kommuner kommer inte att göra det och Migrationsverket har inte överhöghet över kommunerna. Knappast regeringen heller.

Fortsättning lär följa.

© denna blogg.

 

Amnesty anklagar europeiska regeringar för att migranter och flyktingar dör i Medelhavet

Att människor drunknar i Medelhavet när de försöker ta sig till Europa är ohyggligt. ohyggligt! Men att som Amnesty gör i ett pressmeddelande den 16 april med rubriken EU: Dramatisk ökning av antalet drunknade migranter och flyktingar, anklagande påstå att:

Europeiska regeringars likgiltighet för den humanitära krisen i Medelhavet har bidragit till en 50-faldig ökning av antalet migranter och flyktingar som dött sedan årsskiftet

är en aning magstarkt. Människor har också ett eget ansvar för vad de gör och särskilt de som kallas ”migranter”, dvs människor som inte är vare sig flyktingar eller asylsökande, måste inte göra dessa resor. Amnesty kan ju också, i stället för att anklaga europeiska regeringar för att människor väljer att försöka ta sig illegalt till Europa i sjöodugliga farkoster, ta på sig ett ansvar själva och till exempel göra vad de kan för att informera människor som är på väg att välja att göra en livsfarlig resa om de stora farorna och riskerna.

Man kommer aldrig någonsin att helt kunna hindra människor från att ta risker, det har människor alltid gjort i alla tider och det kommer de alltid att göra. Däremot kan man intensifiera arbetet med att gripa människosmugglarna och få dem dömda och inlåsta i fängelse i betydligt större utsträckning än vad som verkar ske idag. Och, som sagt: satsa på att varna människor på plats för farorna och riskerna med de här båtresorna. Samtidigt bidrar man då också till att minska den enorm mängden illegala invandrare till Europa. När det gäller faktiska flyktingar skulle större ansträngningar kunna göras för att, i samarbete med UNHCR men ändå med varje lands egna lagar som grund, via det redan existerande kvotsystemet och under ordnade former, bereda en möjlighet för en del av dem som verkligen behöver skydd att få det. Då gäller det bara att hålla ögonen på korruptionen inom UNHCR lokalt – mutor och hot gör att det inte alltid är ”rätt” människor som väljs ut av UNHCR… Men sista ordet har ju varje lands myndigheter och om Migrationsverket blir lite skarpare på att utreda och se igenom lögner och bedrägeriförsök så kan ett kvotsystem kanske fungera.

P.S. Just när ovanstående inlägg skrivits klart, kommer en rapport om en ny båtkatastrof vid Libyen. Ytterligare ett fartyg, denna gång med 700 personer ombord, ska ha kapsejsat norr om Libyen. Endast 28 ska ha överlevt. Att denna cyniska, fullständigt hänsynslösa trafik måste stoppas är självklart. Grip smugglarna, förmå länderna som dessa människotransporter sker ifrån att införa höga straff för alla som medverkar till dem, även dem som tillhandahåller fartygen. Och det borde som sagt skyndsamt utredas och övervägas om det går att utöka möjligheten för människor med faktiska asyl-och skyddsskäl att via ett kvotsystem tas ut av länder som vill ta emot dem och där de kan få skydd.

OBS! Bidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!

© denna blogg.

Hur många ministerhattar har Erik Ullenhag?

Foto: Johan Ödmann

Integrationsminister Erik Ullenhag  besöker den 26 juni UNHCR:s kontor i Ankara för att bland annat få information om situationen för de syriska flyktingarna som kommer till Turkiet.

Varför han och inte migrationsminister Tobias Billström?

Integrationsminister Erik Ullenhag inviger den 27  juni ett honorärkonsulat i Kulu, Turkiet.

Varför han och inte utrikesminister Carl Bildt eller någon annan från UD?

Varför sköter integrationsministern nu också både migrationsministerns och utrikesministerns uppdrag?

Källa: Pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepartementet.

© denna blogg.

 

”De mest lämpade får komma till Finland”

FINLAND. När kvotflyktingar som ska få komma till Finland för att få skydd skulle väljas ut i våras, åkte en delegation med sakkunniga från Migrationsverket, någon från en kommun, en socialarbetare och folk från Skypo (motsvarigheten till svenska Säpo) till Turkiet för att göra urvalet. Så här säger socialarbetaren:

Man utgår från humanitära behov och de som behöver det mest får komma. Till min uppgift hörde att kolla hur väl flyktingarna lämpade sig för att komma just till Finland och vilka förutsättningar de skulle ha här.

Av de intervjuade familjer från Iran, Irak, Afghanistan och Somalia, som hade kommit till Ankara och som intervjuades av delegationen från Migrationsverket, ska 150 av 200 intervjuade få komma till Finland. Intervjupersonerna tillfrågades bland annat om utbildning och språkkunskaper. Många av kvinnorna var närvårdare och sjukskötare, som dessutom ofta kunde engelska. Socialarbetaren igen:

Det är svårt att komma till Finland om man inte är läs-och skrivkunnig och de flesta som valdes ut från kontoret i Turkiet är högutbildade. Utbildning och språkkunskaper gör att det blir lättare för kvotflyktingarna att integrera sig.

En del av läsarkommentarerna till ovanstående (OBS! Dessa kommentarer är alltså givna i Finland, inte i Sverige):

De pengar som Finland lägger ut på att ta in flyktingar i landet skulle vara till mycket större nytta om man investerade i länderna som flyktingarna kommer ifrån. Hjälp till att bygga infrastruktur, skol- och arbetsmöjligheter istället för att indirekt stöda människohandeln. Dessa personer med den utbildning som de sägs ha behövs för uppbyggnaden i det egna hemlandet.

Det här bekräftar det jag alltid misstänkt, att de värst utsatta aldrig har en chans att komma bort från de här länderna. De pengar som vårt land idag sätter på att ta in flyktingar borde investeras i de länderna varifrån flyktingarna kommer, de skulle göra en betydligt större nytta där.

Mycket förnuftigt val, borde även välja de som har samma värderingar och kultur som vi, det ger tillit till varandra och framgång för landet.

Världens flyktingproblem är så enorma, att det som lilla Finland kan göra är inte ens en droppe i havet. Varför får vi inte då tänka praktiskt och välja sådana personer, som har möjligheter att klara sig bra hos oss, framom sådana som i förlängningen bara ger sig själva och oss problem? Se på Sverige med dess invandrarproblem och kulturkrockar! Är det ett sådant samhälle vi vill ha?

Kommentar: Att ett litet, högteknologiskt land med 5,5 miljoner invånare och med ett av världens svåraste språk väljer att, i första hand men inte enbart, ta emot kvotflyktingar som är utbildade och kan tänkas klara att integreras i ett sådant land mottas välvilligt av finländarna. Det är inte på minsta sätt konstigt. Tvärtom. Det är klokt och väl genomtänkt och gynnar både dem som får en fristad i Finland där de förväntas smälta in, arbeta och försörja sig, och mottagarlandets egen befolkning.

Det är ju dessutom så – vilket alla inte vill förstå och inse – att om UNHCR anser att välutbildade personer har flyktingskäl så är ju deras skyddsskäl lika starka som hos icke-utbildade personer! För många större länder, kanske med lite lägre utbildad befolkning och ett språk som kvotflyktingarna kan ha en bättre chans att lära sig, är det betydligt lättare att ta emot även lågutbildade människor från främmande kulturer än för ett litet 5,5-miljonersland med högutbildad befolkning och ett mycket svårt språk. Många är också – det framkommer ofta i artiklar och kommentarer – genuint rädda för att man i Finland ska få liknande stora problem som man har i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning.”

En migga apropå Sverige beviljar nu, som enda land i EU, permanenta uppehållstillstånd åt syrier . Läs också: En f.d. migga: ”Personer som inte har varit i Sverige på flera år har under hela tiden de varit borta gladeligen lyft ersättningar av alla de slag.”

När det gäller syrierna så innebär den nya praxisen förstås mer jobb för oss. Alla ska lämna in förlängningsansökningar som ska hanteras. Gissningsvis blir det inga fler utredningar, men det tar ju tid ändå.

Samtidigt har vi den högsta inströmningen av asylsökande på 20 år!.

Jag tycker att det är rätt att bevilja syrierna PUT eftersom det blir orimliga konsekvenser för dem som har familjen kvar i Syrien eller i ett flyktingläger i något av grannländerna och de inte kan ansöka om uppehållstillstånd på anknytning till den som bara har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.

Det hade dock varit önskvärt att EU hade fattat ett gemensamt beslut om att bevilja permanenta tillstånd. Men jag tror att vi har mycket långt till en gemensam asylpolitik i Europa…

Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning. Det system vi har för att bereda skydd åt förföljda personer fungerar inte längre. Det svenska asylsystemet har blivit en mjölkko för kriminella och gjort det väldigt dyrt och svårt för dem som verkligen är i behov av skydd, att få det. Det vore bättre om UNHCR skötte detta och kunde man fördela dem som fått asyl enligt en kvot som står i relation till ländernas folkmängd.

Kommentar: Ingen annan än att man bör lyssna på miggorna. Noga.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)