En migga: ”Migrationsdomstolarna har upphävt samtliga Migrationsverkets senast listade 20 avslag och beviljat PUT.”

En migga:

När det gäller Migrationsverkets 20 senast listade migrationsbeslut i datumordning i rättsdatabasen Karnov, upphäver migrationsdomstolarna samtliga avslag och beviljar PUT.

Här kommer några smakprov:

UM 2431-16. En azerisk kvinna och hennes 10-årige son får PUT trots att inget som helst skäl finns, förutom att barnet vistats i Sverige i sju år (illegalt). En välskriven dom i stycke efter stycke – ända fram till den illegala vistelsetidens ”betydelse” som tydligen gör allt det andra irrelevant.

UM 738-16. En familj från Kazhakstan utan skyddsskäl får ändå PUT då ett barn drabbats av ”uppgivenhetssyndrom”.

UM 2526-16. En kamerunsk kvinna beviljas PUT då hon som gäststudent fått barn med en dansk (!) varigenom barnet blivit dansk medborgare, och därmed har rätt att bosätta sig i Sverige. Därmed anser migrationsdomstolen att barnet med danskt medborgarskap kan utgöra ”referensperson” för att den kamerunska mammans PUT i Sverige.

UM 1059-16. En hazar bedöms vara över 18 men får ändå PUT då han ”kan få svårt med tillvaron i Kabul”.

UM 4631-16. En afghan bedöms vara över 18 men får ändå PUT eftersom han ”frälsts” sedan han tidigare fått avslag på asylansökan, döpt sig och deltar i bibelstudier, vilket han varit öppen med på Facebook och därmed riskerar förföljelse.

UM 2636-16. En palestinier får PUT då han påstår sig ha tvingats bygga raketer åt Hamas under tre år, trots att han inte kunnat berätta särskilt mycket om vare sig raketfabriken eller de andra som jobbade där.

UM 3235-16. En irakisk familj får PUT helt utan asylskäl, eftersom den 19-åriga dottern bott i Sverige sedan 10 års ålder (mestadels illegalt). Trots att hon nu är myndig får även föräldrarna stanna i Sverige ”på grund av anknytning”.

UM 4103-16. En hazar påstår att han tvångsrekryterats av talibaner till ett träningsläger där han vistades i fyra månader utan att närmare kunna beskriva någon annan person i lägret. Beviljas PUT i Sverige då resvägen till hembyn kan vara farlig och internflykt till Kabul inte har aktualiserats eftersom han är under 18 år, trots att han fyller 18 en dag efter domen och därmed rimligen borde vara myndig vid hemresans påbörjande.

UM 7725-15 En hazar har inte gjort sin uppgivna minderårighet sannolik. Domstolen ifrågasätter även om en historia kring en maffiafarbror utgör asylskäl (!), samt att en anförd konvertering till kristendomen skulle vara av genuin övertygelse. PUT beviljas trots dessa rövarhistorier, eftersom resan till hembyn kan vara farlig, och ”en tillvaro i Kabul kan vara svår”.

Miggan avslutar:

Tänkte att det kan vara bra att känna till att det ändå inte enbart är Migrationsverkets fel att det blivit som det är nu. Migrationsdomstolarna bär också stor skuld. Vissa domar misstänker man är ett resultat av att de som sitter och bestämmer där närmast kan ses som asylaktivister.

Kommentar: Att migrationsdomstolarna  upphäver samtliga Migrationsverkets 20 senast listade avslag i datumordning i rättsdatabasen Karnov och beviljar PUT är anmärkningsvärt. Och att journalister inte följt upp det är också anmärkningsvärt.

Men man kan läsa om de här domarna här, tack vare att miggor fortfarande orkar berätta, informera och rapportera. Tack till den migga som tog sig tid att lämna ovanstående viktiga uppgifter! Som nu åtminstone finns nedtecknade här.

Min erfarenhet efter drygt elva års skriverier om asyl- och migrationsområdet är att precis vilka dårskaper som helst tillåts i Sverige. Det känner man mycket väl till i alla de länder som människor kommer hit från, en mycket stor andel utan asyl- eller skyddsskäl, men under förevändning av de mest märkliga historier som går igenom här men i inga andra länder.

OBS! Nu finns också målnummer till ovanstående – av miggan kortfattat beskrivna – domar angivna.

Tillägg den 18 augusti i form av inkommen information från Anders Thomas, folkbokföringshandläggare på Skatteverket:

Vad gäller den kamerunska kvinnan (UM 2526-16) så är det på det viset att om barnet är fött efter den 26 juni 2014 så erhåller det automatiskt danskt medborgarskap. Om fadern är folkbokförd i Sverige så kommer barnet också att bli det. En person som inte är folkbokförd i Sverige kan inte utgöra referensperson.

Som vi har konstaterat åtskilliga gånger tidigare så är lagstiftningen inom detta område något komplicerad. Detta är dock i princip samma sak som när en tredjelandsmedborgare får hit sina anhöriga. Danskar behöver dock inget uppehållstillstånd, de ska bara styrka att de har rätt att bli folkbokförda, vilket inte är så ”bara” som man kan tro.

Kommentar: Ett stort tack till Anders Thomas som tog sig tid att skriva och klargöra vad som gäller i ett fall som detta. Att en kamerunsk medborgare, via en dansk medborgare, på detta sätt kan beviljas PUT i Sverige ter sig nog för många en aning märkligt. Men det är en sak att det ter sig märkligt och en annan att det, enligt de regler och lagar som tillämpas, är möjligt.

© denna blogg.

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

Jag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

En man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. På den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.