”Det finns absolut ingen anledning till oro”

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator). Till slut tror man inte längre sina egna ögon och öron, litar inte på sina egna upplevelser, utan tar in det budskap som de ”ansvariga” tutar ut. Det brukar i andra sammanhang kallas falsk propaganda. Men inte i Sverige. Här gäller ”det finns absolut ingen anledning till oro” som en osann sanning som folket ska ta till sig som en absolut sanning.

Det kaxiga Magasinet Neo (som kallar sig ”Sveriges bästa samhällsmagasin” och kanske också är det?) har på nätet lagt ut den intervju – Misslyckandet kommer att få katastrofala följder – som chefredaktören Paulina Neuding gjorde med Niall Ferguson i somras (om jag förstår det hela rätt). Han presenteras så här:

Niall Ferguson är historieprofessor på Harvard, bästsäljande författare, tidigare rådgivare åt republikanske presidentkandidaten John McCain i valkampanjen 2008, och brukar ha en given plats i rankningar av världens mest inflytelserika tänkare.

En hel del av vad han säger har också miggor, jag själv och andra gett uttryck för här på bloggen. Bland annat säger Niall Ferguson att vi i Sverige håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och:

– En viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare. Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Men: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”! Och tro inte att Erik Ullenhag, Sveriges integrationsminister håller med om det som sägs om ”den totalt misslyckade integrationen” (se längre ner)! Inte ens när ni, bästa medborgare, med egna ögon ser, med egna öron hör och själva upplever upplopp i en mängd av så kallade utanförskapsområden (= omskrivning för vad man tidigare kallade ”invandrartäta områden”) finns det anledning till oro. Det är nog bara pojkstreck när man tänder eld på andras egendom som bilar och bostadshus och kontor och skolor; när man hotar och kastar sten på polis, brandkår och ambulanser. Det är unga som är rastlösa, det måste man förstå. De visar sin frustration genom att sätta skräck i andra människor, förstöra deras egendom och hota dem. Det anses i Sverige vara något vi laglydiga icke-våldsamma får leva med. Polisen tycks mer eller mindre maktlös och dessa våldsverkare inser att de har makt och kan göra vad som helst, några konsekvenser får det inte. För bor man i ”utanförskapsområden”så kan man göra som man vill och helt enkelt sätta sådan skräck i det svenska samhället att det inte vågar/förmår ta itu med våldet och förstörelsen. Men, kom för Guds skull ihåg:

Det finns ingen anledning till oro!

Förresten går ju Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag just idag, den 25 november, ut (bland annat i Sveriges Radio) med ett nytt ”det finns absolut ingen anledning till oro”-budskap:

Av 230.000 nya jobb som skapats sedan 2006 så har hela 160.000 gått till utrikes födda. Bara 70.000 av de här nya jobben har gått till svenskfödda. Det här handlar om att vi har nått de grupper som har stått längst från arbetsmarknaden. Det är en väldig framgång.

Ska vi nu hjula och slå volter av lycka för att utrikes födda får jobb i större utsträckning än svenskar (eller ska man säga ”svenskfödda” som i citatet, för att vara korrekt)? Det är sannerligen inte lätt att hänga med i den för tillfället korrekta vokabulären eller i vad som för tillfället är korrekt att tycka. Plötsligt får/ska vi alltså ställa grupper mot varandra: utrikes födda mot svenskar/svenskfödda! Men det var ju inte tillåtet för en tid sedan? Så förvirrande. Det var ju absolut tabu att tala om utrikes födda kontra svenskar, man fick inte ställa grupper mot varandra. Man fick inte ens antyda att en somalier eller irakier (förlåt: personer med somalisk eller irakisk bakgrund) som varit i Sverige i tre år inte skulle vara svenskar! Nu får man alltså göra det, nu är de somalier och irakier igen, i statistiken över hur många utrikes födda som fått jobb de senaste sju åren!? Som sagt: vare sig vokabulären, eller innehållet och andemeningen i den, är lätt att hänga med i, det som är korrekt idag är inkorrekt i morgon. Och Gud nåde den som yttrar sig offentligt och felaktigt råkar använda ord och begrepp som plötsligt satts i ”karantän”, lagts i malpåse eller ”uppdaterats”, han eller hon riskerar att stämplas som precis vad som helst (främst något på -fob eller -ist).

Niall Ferguson (läs hela texten, den är lång!) säger också så här i intervjun i Magasinet Neo:

– Utöver detta (bl.a. valutaunionen i EU. Min anm.) har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister.

Men, kom ihåg, gott folk:

Det finns absolut ingen som helst skugga av anledning till någon som helst oro. Överhuvudtaget.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterar ett nytt integrationsprojekt

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Diskrimineringsombudsmannen (DO) med cirka 100 anställda ska flytta till någon av Stockholmsförorterna Tensta eller Rinkeby. Beslutet syftar till att bryta negativa utflyttningsspiraler i ett område där det finns ett utbrett utanförskap, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Regeringen ger nu Diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att förbereda en omlokalisering av myndigheten till Tensta/Rinkeby. Det är ett led i arbetet för att lyfta de mest utsatta stadsdelarna.

Så börjar Erik Ullenhags artikel på DN Debatt den 10 juni.

Vanligtvis brukar man i möjligaste mån samla myndigheter och verk i ett lands huvudstad, gärna så centralt som möjligt, vilket det finns många fördelar med. Men kanske tänker Erik Ullenhag att det ska bli närmare för många som vill anmäla kränkningar att ha DO i Tensta eller Rinkeby om DO flyttas ut till ett ”utsatt område”, som invandrartäta områden numera kallas (förmodligen för att undvika att nämna ordet ”invandrare”). Eller hur han nu tänker.

Att det blir lätt för ”arga unga män i utanförskap” att hålla anställda på en stor myndighet som gisslan vid nästa upplopp, och att bränna upp deras bilar har väl Ullenhag också tagit med i beräkningen när han nu presenterat sitt nya ”integrationsprojekt”. Och funnit att ”lite spill får man räkna med”, eller någonting ditåt. Polis, ambulans, brandkår och andra ”svenneinstitutioner” är ju ofta inte välkomna och i Södertäljes ”utsatta områden” har det rapporterats om att socialarbetare och andra måste ha skottsäkra västar och poliseskort när de försöker arbeta i vissa av dem. En del behöver till och med polisskydd i sina lokaler (SR 22 juni 2011: Tjänstemän måste ha polisskydd i lokaler). Ska samma sak gälla de DO-anställda och vad kommer säkerhetsåtgärderna att kosta, i så fall?

Av många anledningar kan man förutspå att flytten av DO – en myndighet som vi för övrigt är många som under lång tid tyckt borde läggas ner helt – kommer att bli om inte ett fiasko så åtminstone ett rejält misslyckande.

Vi får väl se hur det går och hur många anställda som vill flytta med när/om Ullenhag får göra verklighet av sitt nya påhitt. Jag tillhör alltså dem som länge ansett att DO aldrig borde ha inrättas och att myndigheteten ska läggas ner. Det finns lagstiftning som reglerar diskriminering och vi har inte myndigheter för en massa annat som redan är lagreglerat! Och jag tror som sagt inte heller, generellt, på idén att flytta ut myndigheter i invandrartäta områden som någon sorts integrationsexperiment. Allra minst till osäkra områden där upplopp och kravaller närsomhelst kan blossa upp.

Här är några tidigare texter på bloggen om DO. Många hänför sig till den urusla chef som DO hade och som tvingades avgå och alltså inte längre finns kvar där. Dessa texter visar främst hur det stormat kring myndigheten, och det är väl känt att det kan vara svårt att få bort osunda och dåliga ”kulturer” på en infekterad arbetsplats, sådana tenderar liksom att ”sätta sig i väggarna”. Men här är ändå en del av de texter som genom åren publicerats här på bloggen om den här onödiga (och dyra) myndigheten:

Knappast ett ärende för DO! – 31 december 2007
Diskrimineringsombudsmannen som ska utreda kränkningar kränker själv  – 29 februari 2008
Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef – 19 augusti 2009
”I Sverige arbetar staten tydligen både mot och för diskriminering.”  – 8 september 2009
”Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef” – 23 november 2010
En migga apropå DO och niqaber: ”Är det inte domstolarna som bestämmer?” – 1 december 2010
Hur länge får urusla chefer på onödiga statliga verk sitta kvar?– 14 januari 2011
Först nu (!) tar Studio Ett upp frågan om den massiva kritiken mot DO Katri Linna!– 27 januari 2011
Äntligen: DO Katri Linna tvingades gå! – 1 februari 2011
Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”I de blindas rike är den enögde kung.”

En migga skriver nedanstående text ”med tanke på att en moderat i Borås fick gå sin väg denna veckan”:

I de blindas rike är den enögde kung

En moderat kommunpolitiker i Västsverige fick nyligen silkessnöret efter att ha framfört sin mening om en av anledningarna till upploppen i Stockholms förorter och på andra ställen. Så kan det gå.

Men om detta med en invandring som sväller över alla kanter skulle visa sig vara är en bidragande orsak?

1)     Det har etablerats en bruttoinvandring till Sverige som pendlar mellan 95.000 till 103.000 personer årligen. Se gärna SCB:s statistik och kom då gärna ihåg att detta är de personer som får personnummer. Sedan tillkommer alla asylsökande, gäststuderande, säsongsarbetare och papperslösa.
2)     Att det samtidigt förekommer en utvandring på 39.000 till 51.000 hamnar vid sidan om ämnet: behov av bostäder, skola, sjukvård, sfi är lika stort ändå för den nyanlända.
3)     Vi har i Sverige en LEAN-baserad asylprocedur som bygger på att så snabbt som möjligt göra en antaglighetsbedömning – trots att lagstiftningen säger att vi ska hålla oss till sannolikhetsbedömningar
4)     Vi har en därpå följande anhöriginvandring där försörjningskravet kan räknas på ena handens tumme. Försörjningskravet gäller dessutom bara den som är här i Sverige – det finns ingen anhöriginvandrare annat än inom EU som har försörjningskrav på sig
5)     Och sedan är reglerna för arbetskraftsinvandring vidöppna för missbruk och bedrägeri
6)     Och alla dessa personer – som inte kan svenska, som till stor del kommer från länder där utbildningssystemen varit sönderslagna i decennier, som självklart inte har pengar för att hålla sig flytande i det prisläge som råder i Sverige – hamnar i miljonprogrammen. I förorterna. Och fastnar där – inte alltid men alltför ofta.

Varför ska det vara så svårt att medge att vi fyller förorterna snabbare än något integrationsprogram klarar av att tömma dem?

Kommentar: Var och en får bilda sig en egen uppfattning och skapa sig en egen åsikt.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

En anställd vid en av länsstyrelserna: ”Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda hos MSB. Vad gör alla dessa?”

Det kom ett mejl från en bloggläsare som är anställd vid en av länsstyrelserna (det finns 21…), apropå min text Tänk om de 850 som jobbar här, hade varit en insatsstyrka i stället! Jag har frågat personen som skrev ovanstående om jag får publicera texten och fått tillstånd, förutsatt att jag inte anger personens identitet.

Tack för en intressant blogg, jag har följt den länge nu och lärt mig mycket om asylområdet.

Det var med spänning jag såg att du lyft upp det område jag arbetar inom, nämligen krisberedskap. När det gäller ditt inlägg om MSB så skulle jag vilja att du förtydligade lite vad du menar och vad du förväntar dig från en myndighet som MSB.

Jag misstänker att dina förväntningar inte är möjliga eftersom MSB:s ansvar är begränsat i en krissituation som den i Husby och på andra orter. Läs gärna lite mer om det svenska krisberedskapssystemet, som det så fint kallas. Detta förklaras på ett bra sätt i en tidigare debattartikel, Sverige behöver ingen krisgeneral (SvD 23 mars 2011).

Du skriver om MSB:s kunskapsbank och enligt min erfarenhet täcker myndigheten ett stort behov i vår bransch med denna. Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda hos MSB. Vad gör alla dessa?

Jag hoppas att du fortsätter sätta dig in i och skriva om krisberedskapen i Sverige. Precis som alla offentliga uppgifter så behöver även denna granskas (för att förväntningar och förmåga ska vara på så lika nivå som möjligt) och uppmärksammas (för att ge medborgarna en större förståelse för hur det är tänkt att de ansvariga kan och ska agera).

Hör av dig om du har frågor!

Anledningen till att jag vill publicera mejlet är dels för att visa hur engagerade människor det finns, som tar sig tid att läsa, tänka, formulera sig; dels för att jag inte sällan får mig en eller annan tankeställare när jag får mejl som reagerar på något jag skrivit. den Länsstyrelseanställda skriver:

Men precis som du så har jag förvånats över antalet anställda. Vad gör alla dessa?

Ja, det undrar jag verkligen också! Och många andra som har hört av sig med anledning av min text om MSB. Skribentens önskan om att jag sätter mig in i, och skriver mer om, krisberedskapen i Sverige ska jag försöka efterkomma. Det har blivit uppenbart under de senaste veckornas våldsamma upplopp och grova brott (mordbrand, stenkastning mot Poliser och andra etc) att det behövs insatsstyrkor och annan konkret, hands on-krisberedskap i Sverige. Det kommer att bli fler och fler inbördeskrigsliknande kravaller och sammandrabbningar runt om i landets invandrartäta områden, något som det varnats för i ett decennium, men som aningslösa och blåögda s.k. högsta ansvariga inte gärna tar till sig eftersom ”600.000 utrikes födda” ju ”går till arbetet idag”.

Sverige kommer att behöva en insatsstyrka. Kanske kunde man skära ner antalet anställda på MSB med 80 procent till 170 och därmed frigöra medel för att ha en kraftfull insatsstyrka på 680 man som kan rycka ut vid kravaller och upplopp och snabbt få stopp på vandalismen och våldet utan att hela poliskåren behöver rycka ut! Poliser behövs ju också på andra ställen än i våldsamma förorter.

Jag vill också passar på att tacka alla kloka, kunniga och genuint intresserade människor som hör av sig till mig med berättelser, funderingar, påpekanden, frågor etc. Tack för att ni litar på mig och tack för att ni tar er tid att skriva!

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.