Om illegala bosättningar på privat mark i SR P1:”…små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk.”

Jag hörde ett panelsamtal i SR P1-programmet God morgon, världen, söndagen den 29 maj. Så här utspann sig samtalet mellan programledaren och en av panelesterna, Karin Pettersson, Aftonbladet:

Programledaren säger:

– Markägaren ska inte längre behöva identifiera dem som bor otillåtet på marken för att flytta på dem, kom utredaren för illegala bosättningar och markavhysningar fram till i veckan. Det ska också bli billigare för markägaren att begära avhysning.

Och ställer frågan till panelen:

– Jag undrar: har vi löst problemet med illegala bosättningar och markockupationer nu?

Svaret – eller snarare icke-svaret, från Karin Pettersson, Aftonbladet, är märkligt. Hon säger ordagrant:

– Nej, frågan är fel ställd. Det löses inte. Problemet med illegala bosättningar är ju problemet med djup, djup fattigdom och hundraåriga historier av slaveri och utanförskap och det löser vi inte med ett lagförslag om att det ska bli lättare att avhysa.

Jag tycker att det är bra i sig , jag tycker inte att vi ska låta parallellsamhällen växa fram i Sverige, permanenta parallellsamhällen. Men det är nåt konstigt med debatten som helt har skevat över från de djupare, svårare frågeställningarna om hur vi löser – gemensamt inom EU – den här svåra fattigdoms- och diskrimineringsproblematiken till att bli små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk. Vi har alldeles för få härbärgen i Sverige, vi har för dåliga idéer när det gäller social inkludering och det handlar bara nu om de här liksom batongdelarna. Jag säger inte att förslaget är fel, men som sagt var…

Programledaren avbryter inte Petterssons resonemang, som till största delen inte alls hör ihop med den fråga hon, programledaren, ställt. Annars brukar programledarna ju ofta vara snabba med att återföra dem som svävar ut till ämnet. Här handlade det ju inte alls om vilka ockupanterna är och vilken bakgrund de har och hur synd det möjligen är om dem och att de har varit utsatta för ”hundraåriga historier av  slaveri och utanförskap” (?) eller vad EU ska, kan och bör göra eller inte. Det handlade uttryckligen om markägarens (alltså markägarens) rätt att få personer, som utan tillåtelse uppehåller sig på hans privata mark – och gör åverkan och skada på den dessutom – avhysta med samhällets hjälp.

Undrar vad den här markägaren – och många andra – tycker om att Karin Pettersson översittaraktigt nedlåtande kallar det han utsattes för, för ”små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk”?

Stig fick ingen hjälp när bolägret blev kvar

Det tog åtta månader för Stig Lundström att bli av med det bosättningsläger som etablerats i hans skog. Åtta månaders resultatlösa kontakter med polis och kronofogde och ett skräpberg som bara växte.

– Det spelar ingen roll vem som ställer upp en husvagn. Det är inte tillåtet med fri camping och när det sker så måste samhället ställa upp. Nu gör det inte det, jag som markägare står helt ensam och så kan det inte fungera. Det måste bli en ändring och vi måste ha samhällets stöd, säger Stig Lundström.

Varför lät programledaren Pettersson ”svara” på något hon inte hade frågat om och som inte alls var uppe till diskussion?

Tillägg
En bloggläsare skriver:

Karin Pettersson anger förslavandet av romer som en anledning till att inte avhysa dagens romska ockupanter. På sajten Vår romska historia kan läsas att romerna blev fria på 1860-talet.

Wikipedia: ”I Östersjöprovinserna upphävdes livegenskapen under Alexander II, i övriga Ryssland efter långvariga förberedelser först 1861.”

I Asien – särskilt i Mellanöstern – förekom slaveri in på 1900-talet. I Nordafrika anses slaveri fortfarande förekomma. I Sverige hölls slavar på medeltiden, dock avskaffades träldomen av Magnus Eriksson redan 1335.

© denna blogg.

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo (Samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till MTVs artikel (på finska).

Inrikesminister Orpo vill ha faddrar för asylsökande

Inrikesminister Petteri Orpo (samlingspartiet) uppmanar finländarna att komma med kreativa förslag på hur asylinvandrare ska integreras i Finland. Ministern tycker att gamla integrationsmodeller inte fungerar i ett läge när antalet asylsökande har mångdubblats jämfört med tidigare år.

– Jag har bett om en utredning om bland annat en eventuell fadderverksamhet. varför inte utnämna en personlig fadder åt varje asylsökande som kommer till Finland.

Enligt inrikesminister Orpo skulle faddrarna kunna göra alldagliga sysslor tillsammans med asylsökande. Sådant som att gå på café tillsammans och samtidigt ge de asylsökande en chans att lära sig språket och bekanta sig med finländska seder och bruk. Men han framhåller att det allra viktigaste är att de asylsökande snabbt får ett arbete, integration sker lättast via arbete.

Ministern säger att asylsökande utgör en potential för Finland, men han påminner också om att riskerna är stora om integrationen misslyckas. Då finns det en fara för att de som kommit till landet hamnar i utanförskap och att kriminalitet och extrema tankesätt får fäste.

© Översättning Merit Wager.

En migga: ”Vilken panik det är på Migrationsverket nu!”

En migga:

Vilken panik det är på Migrationsverket nu! Har aldrig varit med om nåt liknande! Nu ligger vi snart på 3200 de senaste sju dagarna. Igår passerade vi för första gången 3000. Det går fort nu.

Hittills i år har 8600 ensamkommande kommit. Mer än vi initialt trodde skulle komma totalt i år. Och för varje vecka ökar antalet…

Kommunerna är fullständigt desperata. De kan ju inte hantera detta.

Reflektion: Det är alltså så här den verklighetsfrämmande svenska ministern Kristina Persson från Den Humanitära Stormakten Sverige tycker att Finland också ska ha det, när hon tar sig rätten att avkräva Finland samma sorts obegripliga ”ansvar” som Sverige tagit på sig!

Måtte man i Finland aldrig någonsin skapa en sådan situation som råder i Sverige, där kaos och utanförskap och no go-zoner, oro, otrygghet, segregation, etc råder för såväl den egna befolkningen som de faktiskt skyddsbehövande som svenska Migrationsverket inte klarar att skilja från asylbedragare, kriminella, terrorister etc!

Läs min text:
Kommunpolitiker och kommuninvånare: Enligt lag har kommunerna självbestämmanderätt. Sätt igång och agera, vänta inte på att strutsarna i Stockholm ska dra upp sina huvuden ur sanden!

© denna blogg.

Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt!

Läs först texten (publicerad den 31 maj 2014) om Den Nya Välfärdens nyligen publicerade rapport Utanförskapets karta under rubriken Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! Bland annat:

Utanförskapsområdena fortsatte att växa mellan 2006 och 2012, då det fanns 186 utanförskapsområden spridda runt om i Sverige. Samma år bodde 566.000 personer i dessa områden, en ökning med 16 procent i jämförelse med siffran för 2006!
———————
En signifikant andel av de boende i utanförskapsområden är andra generationens invandrare, alltså inrikesfödda barn till utrikesfödda föräldrar. Endast 26 procent av de boende i utanförskapsområdena år 2006, samt 25 procent av de boende 2012, hade svensk bakgrund, definierat som ”inrikesfödd med två inrikesfödda föräldrar”.

Läs därefter Per Gudmundsons ledarartikel i Svenska Dagbladet den 2 juni 2014, med rubriken Ohederligt om utanförskap. Bland annat:

Folkpartiet följde upp rapporten 2005, 2006 och 2008. Sen slutade utgivningen, vid en tidpunkt som på ett misstänkt sätt sammanföll med att den egna politiken rimligen borde börja ge effekter på utanförskapet.

”Tydligen har FP tappat viljan att belysa utanförskapet”, skrev Sanna Rayman kritiskt här på ledarsidan för ett år sedan (”De har slutat rita utanförskapets karta”, 16 juni 2013).

På detta replikerar den 3 juni 2014 integrationsminister Erik Ullenhag, ansvarig för den havererade integrationspolitiken och för den lätt vilseledande rapporten. Bland annat:

Går det då åt rätt håll när det gäller utanförskap och integration? Ja, när man studerar flera parametrar är det tydligt att utvecklingen är positiv sedan 2006. Över 180 000 utrikes födda har fått jobb sedan 2006, utanförskapet har minskat med 200 000 människor och etableringsreformen för nyanlända invandrare ger bättre resultat än det tidigare systemet. När det gäller de utanförskapsområden som kartan mäter gick de från tre 1990 till 156 år 2006 för att 2012 vara 155. Andelen invånare i utanförskapsområden är oförändrad mellan 2006 och 2012.

Och så här synnerligen tänkvärt skriver Thomas Gür på Facebook (publicerat med hans tillstånd):

Enligt Folkpartiets och integrationsminister Ullenhags rapport om utanförskapsområdena har dessa minskat från 156 år 2006 till 155 år 2012 (i själva verket har de ökat till 186, men det hör inte hit just nu).

Folkpartiet gick till val 2006 med att ha lösningen på att bryta utanförskapet och minska utanförskapsområdena. Partiet har sedan dess innehaft den för detta politikområde avgörande (enligt dess egen retorik) posten som integrationsminister. Under FP:s ansvarsperiod för integrationspolitiken på 6 år har alltså antalet utanförskapsområden minskat från 156 till 155.

Om Ullenhag och FP håller den här takten i att minska utanförskapsområdena, kommer dessa att ha helt försvunnit om 930 år cirka. För att gå tillbaka till den nivå från 2002 när FP första gången mätte de områdena, då de uppgick till 128 stycken kommer det att ta 162 år…

Läs och begrunda själva! Desinformation har regeringar och andra aktörer ägnat sig åt i alla tider, ofta med förödande konsekvenser för folk och länder. Sök egen information! Analysera och kontrollera och låt er inte luras av desinformation!

© denna blogg. Var vänlig länka till detta inlägg vid ev korta citat eller referat ur/av texten.

För att man ska kunna säga att man företräder sina väljare så måste lite mer till än att man räknar antalet röster i ett val vart fjärde år

Den 29 maj  skrev jag ett inlägg på Newsmill under rubriken Mauricio Rojas, kom tillbaka! Jag skrev bland annat:

Hade man lyssnat på Mauricio Rojas och hade man haft en kraftfull, rak och tydlig integrationsminister i Sverige under de gångna drygt nio åren så hade mycket kunnat vara annorlunda.

Läs gärna hela artikeln på Newsmill.

Den 9 september intervjuades Mauricio Rojas på Svenska Dagbladets ledarblogg och han sa, bland mycket annat:

Man kan inte ackumulera så mycket utanförskap och ovärdiga levnadsvillkor utan att det smäller.

Svenska Dagbladet frågar Mauricio Rojas:

Ett av alla debattinlägg som skrevs i våras när upploppen i Husby bröt ut var en text på Newsmill av Merit Wager. Hon lyfte fram att du för nästan tio år sedan hade varnat för att något sådant skulle kunna ske i Sverige. Vad tänkte du när du fick höra om Husby?

Mauricio Rojas svarar:

Jag tänkte, oj, nu händer det som vi visste någon dag skulle hända. Man kan inte ackumulera så mycket utanförskap och ovärdiga levnadsvillkor utan att det smäller. Och det är ungdomarna som reagerar, de som jag kallade utanförskapets barn eller Sveriges oälskade barn, som det hette i min bok som publicerades redan 1995 och där jag förklarade varför det som hände i Husby och andra förorter skulle hända.

Det är fullkomligt hopplöst – i praktiken omöjligt – att i Sverige få s.k. ”ansvariga” att lyssna – innan det är för sent! Och inte ens då, när det är för sent, klarar de av att dra slutsatser och använda sina misslyckanden för att försöka förändra sådant som deras egen tröghet och okunskap har skapat! Det finns mycket som dessa människor, som påstår sig ”företräda” folket, säger och gör som är direkt skadligt för just det folk de säger sig företräda. Och för deras barn, barnbarn och alla kommande generationer!

Megalomana svenska politiker har inte förstått att för att man ska kunna säga att man företräder sina väljare så måste det lite mer till än att man räknar antalet röster i ett val vart fjärde år! Om politikerna bara bryr sig om antalet röster för att de avgör om de får sitta vid makten (som för alla partier och politiker tycks vara huvudsaken), men inte på riktigt företräder de väljare som gett dem sin röst i tro att de ska just ”företräda” dem, då är de falska och då kan de omöjligt påstå att de är vare sig ”förtroendevalda” eller att de företräder” några andra än sig själva! Personerna i regeringen är förresten inte ens  ”förtroendevalda”, d.v.s. de är inte valda av folket…

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Synen på ”ansvar” är inte densamma i alla andra länder som den är i Sverige

Fler än Sverige måste ta ansvar, är rubriken på en artikel av migrationsminister Tobias Billströms på Expressens debattsida den 20 juni. I den framhåller han den svenska synen på ”ansvar”, som enligt just svenskt sätt att se innebär att:

Det ansvar Sverige tar behöver fler axla, fler länder i och utanför EU måste göra mer.

(Konstig mening, men den är direktkopierad från Expressen-artikeln…)

Uppenbarligen har de flesta länder inte samma syn på ”ansvar” och ”solidaritet” som man har i Sverige. Att man från den svenska regeringens sida storvulet svenskt säger att fler länder ”måste” göra mer, det faller kanske inte i särskilt god jord hos länder som kanske tolkar ”ansvar” och ”solidaritet” på ett annat sätt. Om man i Sverige väljer att ha en urusel asylprocess (läs hundratals exempel här!) och ger uppehållstillstånd på lösa boliner och utan säkerställd identitet och bakgrund hos de asylsökande, så är det ett val som Sverige har gjort.

I Sverige har man under decennier valt att ta ”ansvar” och visa ”solidaritet” med hundratusentals människor som man, som sagt, inte ens vet vilka de är (94 procent av alla asylsökande i Sverige har inga eller falska id-handlingar). I andra länder har man tagit ansvar och också, förutom med dem som sökt skydd i landet, visat solidaritet med sitt folk och sitt land och agerat i enlighet med sitt lands utlänningslag och internationella konventioner. Att dessa länder skulle vilja följa i Sveriges fotspår är tämligen otroligt, hur mycket man från svenskt håll än talar om att ”andra länder måste göra mer”!

I inlägget Inrikesministern: ”Invandringen är lönsam för Finland så länge den hålls under kontroll.” (19 juni)  kan man ta del av den finländska hållningen. Inrikesministern, som bland annat också ansvarar för asyl- och migrationsfrågor, säger:

Invandringen kan bli ett plus om vi klarar av att hantera den på ett kontrollerat sätt, så att den inte åsamkar oss sådana problem som vi ser i till exempel Sverige och annorstädes i Europa, som undergräver samhällsordningen och därigenom orsakar kostnader. Därför är det så viktigt att vi har en kontrollerad invandring, att den sker inom de gränser som samhällets kapacitet tillåter, och att vi klarar att  se till att säkerheten fungerar. Såväl säkerheten för samhället som för invandrarna själva.

Så synen på ”ansvar” och ”solidaritet” så som den ser ut i Sverige, ser uppenbarligen inte likadan ut i andra länder. Inget annat land – inte bara Finland – önskar få de stora problem som man har i Sverige och som bara ökar år för år. Kanske är det dags (och har varit det länge) att man från svenskt håll i stället börja titta på hur andra länder tar ansvar och visar solidaritet? Kanske är det dags att man från svenskt håll inser att ansvar och solidaritet även måste visas det egna landet och folket. Gör man det så blir det också lättare för främlingar att komma in i samhället och slippa gettoisering och utanförskap.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Språkformuleringsprivilegieföreträdarna borde ge ut en egen godkänd ordlista

SAOL – en ordlista som inte gäller fullt ut.

Jag har tidigare påpekat det, jag gör det igen: journalister och politiker som tagit sig språkformuleringsprivilegiet borde ge ut en av dem godkänd ord- och begreppslista på asyl- och migrationsområdet, så att de som vill uttrycka sig korrekt (enligt dem), vet vad som gäller. Så att de, som inte vill hamna utanför det stora goda vi:et som språkformuleringsprivilegieföreträdarna utgör, vet vad de kan/får och inte kan/får säga och skriva.

Följande ord och begrepp är jag tämligen säker på inte bör ingå i ”det goda vi:ets” vokabulär:
Mörk. Svart. Blond. Blåögd. Vi. Dom. Utlänning. Illegal. Olaglig. Avslag. Utvisa. Enligt utlänningslagen. Analfabeter. Falsk asylhistoria. Förfalskade dokument. Respektera avslagsbeslut. Lämna landet. Utvisas.

Följande är jag osäker på om de kanske kan/får användas eller ej:
Asylinvandrare. Invandrare. Ensamkommande påstått minderåriga asylsökande. Utländsk härkomst/bakgrund. Utomeuropeisk härkomst/bakgrund. Svenskar (i betydelsen icke utländsk härkomst). Rättssäker (asylprocess). Eget ansvar.

Bland ord och begrepp som kan/får och rentav bör användas torde återfinnas:
Asylrätt. Allas lika värde. Människovärde. Inhuman asylpolitik. Ensamkommande flyktingbarn. Ingen människa är illegal. Gömda. Segregation. Orättvist. Utanförskap.

Jag, som har svenska som modersmål och anser mig behärska det väl, hänger inte med i nyspråket på asyl- och migrationsområdet, det språk som vänds och vrids och vinklas så till den milda grad att svart blir vitt och vitt blir svart. Jag kommer dock själv aldrig att använda en ord- och begreppslista av den typ jag efterlyser eftersom jag tycker att det är katastrofalt att förvränga ord och begrepp så som många aktörer på asyl- och migrationsområdet gör. Men listan behövs för alla dem som är osäkra och rädda för att uttrycka sig felaktigt, och som inte för sitt liv vill riskera att bli anklagade för att vara ”rasister”, ”islamofober”, ”främlingsfientliga” etc. Också de orden används förresten av det goda vi:et med nya betydelser och innebörder och tarvar ordentliga förklaringar i Språkformuleringsföreträdarnas korrekta asyl- och migrationsordlista 2013. Listan bör uppdateras varje år eftersom nya förbjudna resp tillåtna ord och begrepp ständigt tillkommer och försvinner.

P.S. Det finns förstås en lista över ordförklaringar som Migrationsverket har sammanställt, men den är inte något som alla journalister och alla politiker anser sig behöva behärska när de talar och skriver om asyl- och migrationsfrågor.

© Denna blogg.