Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Inte för Sverige

Naiviteten och okunskapen, antalet felaktiga benämningar och begrepp samt allehanda sammanblandningar av olika ”rätter” (rättigheter) i Sveriges televisions sändning om id-kontroller den 4 januari, var öronbedövande. Allmänhetens skepticism mot medierepresentanter, politiker, riksdagsledamöter är redan stor och den kommer inte att minska.

Farhågor finns att det inte kommer att bli ett gott nytt år i år. Tyvärr.

Inte för Sverige och det svenska samhället med sina närmare 200 ”utanförskapsområden” och mängder av så kallade no go-zoner.

Inte för Sverige, som under en tid redan varit på väg mot den stora förändring som nu är ett faktum och som märks och syns genom stor social oro och rädsla bland allt fler.

Inte för Sverige där mordbränder, hänsynslösa rån, mord, våldtäkter och fruktansvärt beteende mot polis, ambulans och brandkår blivit vardagsmat, något som det verkar som om vi alla bara förväntas acceptera.

Inte för Sverige med allehanda mer eller mindre upprörande krav på att orealistiska religiösa hänsyn (gällande muslimer, kristna är det inte så noga med) ska tas.

Inte för Sverige där  bristen på bostäder, på lärare, på socialsekreterare är monumental.

Inte för Sverige vad gäller sjukvården och tandvården. Kapaciteten räcker långtifrån till för oss alla.

Inte för Sverige, vilket man inser om man förmår vara realistisk och inte sitter med huvudet bland molnen: för att möjligheter att integrera alla de hundratusentals asylinvandrade och deras anhöriga som kommit under bara de senaste tre, fyra åren (och alla dem som kommit tidigare…) är totalt obefintliga.

Och så har vi alla nya kostnaderna som skattebetalarna förväntas stå för samtidigt som pensionärer, handikappade, fattiga, sjuka får det allt sämre.

Det går att sitta i en tv-studio eller att ha en av skattebetalarna finansierad, välbetald riksdagsplats och vara okunnig eller ideologiskt färgad så till den grad att man absolut och totalt vägrar se verkligheten. Men vart ska de som inte har välavlönade jobb och poster ta vägen? Hur ska de klara sig som bor mitt i det elände som just dessa som sitter inne i värmen, nästan i symbios har skapat? Det är absolut ingen tröst att veta att även dessa personer kommer att drabbas av det som sker i det allt mer ohanterbara land de bidragit till att skapa. Det tar bara lite längre tid innan de drabbas, men också de behöver tand- och sjukvård, också de har barn som ska gå i en skola där allt annat än studiero och respekt för varandra råder. Också de – och deras barn – kan råka ut för grova brott som kan vara följden av det samhälle som Sverige blivit, där tonen och beteendet mellan människor blir allt råare.

Ett samhälle utan sammanhållning, utan en gemensam grund som omfattas av alla invånare, ett samhälle utan klara och tydliga normer och värderingar som inte bara existerar på papper utan också i verkligheten och i människors inre, det blir ett splittrat och farligt samhälle.

Där är Sverige nu. När svenskar släpper tanken på ”alla människors lika värde” och går till angrepp på olika sätt mot de invandrade. När asylinvandrare säger rent ut att de inte har en tanke på att 1) jobba här och 2) aldrig kommer att vilja integreras i det svenska samhället och 3) att de föraktar svenskar, då är splittringen ett faktum och läget är allvarligt och farligt.

OBS! Att det finns många asylinvandrade som åtminstone på ytan anpassar sig och som de facto kommer in i samhället, det är också ett faktum. Och det är givetvis bra. Men att integreras, att på riktigt och på djupet känna sig som en del av ett helt nytt land som man gör när man omfattar dess språk, historia och värderingar, det lär ta minst tre generationer. Och i ett land som inte betonar sin unikhet och sitt sätt att leva; där man inte visar stolthet över sitt lands kultur och traditioner och vill förmedla det, i ett sådant land har hitkommande från andra länder och kulturer inte en chans. I ett sådant land råder djungelns lag och det blir de svagare, de snälla och välmenande, de naiva och blåögda som drar de kortaste stråna.

Nej, något riktigt gott nytt år blir det inte. Inte för Sverige.

© denna blogg.

De naiva lyssnade inte då – och lyssnar fortfarande inte nu

Här en kavalkad av viktiga berättelser genom elva år – 2005-2015 –  som politiker hade kunnat lära sig en del av, liksom representanter för medierna. I stället har de valt att vara ”naiva”.

Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Givetvis måste Sverige i absolut möjligaste mån ha korrekta uppgifter om vilka människor som beviljas uppehållstillstånd i landet. Att bevilja uppehållstillstånd och kanske sedermera medborgarskap på falska grunder är knappast  rättssäkert och inte heller juridiskt korrekt. Inget land i världen beviljar uppehållstillstånd åt personer som uppger falsk identitet så varför skulle Sverige göra det?

Riksdagsledamöter frågar ministrar om allt möjligt – 23 november 2006. Ur texten:

Det verkar som om riksdagsledamöter nästan missbrukar sin ställning när de upptar ministrars tid med frågor som knappast ska ställas till dem. Det kanske vore bra om någon kunde hålla en genomgång med de riksdagsledamöter som använder sig av sin frågerätt på ett felaktigt sätt, och berätta hur det svenska samhället är uppbyggt och hur det fungerar, bl.a. med självständiga myndigheter och tydliga gränser för vad ministrar kan, får och bör göra. Man borde nog iofs kunna ställa krav på dem som sitter i Sveriges riksdag att de redan har dessa kunskaper, men eftersom så kanske inte alltid är fallet och de ändå tas in som ledamöter, så måste de få den utbildningen.

“Skriv en bok om Thanh!” – 22 november 2007. Ur texten:

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist!

Migrationsverket beklagar… – 20 november 2008. Ur texten:

Nu har Thanh fått sitt främlingspass, äntligen! Men inte tack vare Migrationsverket utan trots det!

Stora förändringar på asylområdet genom åren – 23 november 2009. Ur texten:

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adil, palestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt.

De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

En migga: ”En autentisk utredning i november 2010.” – 22 november 2015. Ur texten:

Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent – 25 november 2011. Ur texten:

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Sluta upp med Vet Bästerberguriet – 23 november 2012. Ur texten:

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

”Det finns absolut ingen anledning till oro” – 25 november 2013. Ur texten:

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator).

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”. – 22 november 2014. Ur texten:

En migga: ”Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.”

En migga: ”Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…” – 22 november 2015. Ur texten:

Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…

© denna blogg.

I Finland. I Sverige.

Klicka på bilden för att läsa hela texten på Svenska Yle.

Ur artikeln:

Utrikesminister Timo Soini, som på lördagen (10 oktober) intervjuades i Morgonettan i TV1 (på finska) anser att den stora invandringen till Europa är helt utom kontroll.

– Ingen har bjudit in 20.000-30.000 asylsökande till Finland, sannfinländarna allra minst. Inflödet beror på att EU inte följer sina egna regler, kommenterade Soini.

Han sa vidare att:

– Eftersom Sannfinländarna nu är i regeringen, har vi möjlighet och mandat att få ändring på de här sakerna.

Enligt Soini har asylströmmen lett till uppenbara problem i landet:

– Klart att man inte får stämpla hela folkgrupper, men det har inträffat svåra våldsfall.

Kommentar: Sättet som man i Finland diskuterar den krissituation som föreligger på asyl- och invandringsområdet, skiljer sig markant från hur man diskuterar den i Sverige.

Klicka på bilden för att läsa pressmeddelandet och se och höra ministrarnas besked till svenska folket.

I Sverige framhåller en ”ledsen-hund”-liknande statsminister Stefan Löfven vid en presskonferens som hålls tillsammans med ytterligare tre ”ledsen-hund”-liknande ministrar, att det här är ”den största humanitära insats Sverige har gjort sedan…” Ja, egentligen aldrig tidigare.

I Sverige ligger fokus således i första hand på de människor som, i aldrig tidigare skådade skaror, vill ha ett bättre liv, söker ”gratis” och bättre sjukvård, ”gratis” boende, försörjning och utbildning. Personer som, efter noggrann kontroll av identitet, nationalitet, bakgrund, asylhistoria etc i enlighet med utlänningslagen, de facto har skyddsskäl finns förstås också bland de hitkommande, men de är med viss sannolikhet inte ens i majoritet. Inte ett ord säger någon av de fyra ministrarna till folket om IS-anhängare och andra terrorister som också passar på att slinka med i de stora strömmarna av människor. Och trots att ingen med absolut bestämdhet vet någonting eftersom asylsystemet sedan länge havererat, står fyra ministrar i den svenska regeringen och säger till allmänheten att:

Det här är människor som flyr från krig och förföljelse.

Och dessutom kräver de att alla svenskar, och andra som byggt upp ett välfungerande välfärdssamhälle – jämställt, rättvist, lugnt och tryggt – bland annat genom att de och tidigare generationer betalat mycket höga skatter, ska gå med på att drabbas av oöverblickbara konsekvenser för att de inte klarat sitt uppdrag (och inte tidigare regering heller) och Migrationsverkets generaldirektör (tidigare inräknad) inte klarat sitt jobb?

Det vore inte svårt att omfatta statsministerns uppmaning till hela samhället att bidra om det vore så att det hade funnits någon form av kontroll av dem som kommer och vi visste att vår hjälp skulle gå till asyl- och skyddsbehövande, men någon sådan har inte funnits på länge och finns ännu mindre nu.

I Finland ligger fokus mera på det egna landet och folket och på hur man ska klara en sådan anstormning av människor som det nu handlar om, varav många inte ens har asylskäl och kommer att behöva återsändas. Men betydligt fler individer än tidigare år – även om det kan bli procentuellt betydligt färre – kan komma att beviljas uppehållstillstånd och ska då ha bostäder, utbildning, jobb. Och – viktigt i Finland – integreras.

I Finland säger inrikesminister Petteri Orpo bland annat att regeringen vill strama åt invandringen och att:

Det kommer att bli klart svårare för asylsökande från Irak att få asyl i Finland.

Han säger också att  Finland övervakar sin egen gräns och att:

Finlands bidrag till att stärka EU:s gränskontrollmyndighet Frontex får inte ske på bekostnad av vår egen gränsövervakning.

I Finland ligger således fokus på det egna landet och folket. Asyl eller skydd ska ges endast den som efter noggrann utredning befinns ha sådana skäl att de räcker för att beviljas uppehållstillstånd i lilla Finland (5,5 miljoner invånare). Övriga ska lämna landet. Att sådana parallellsamhällen och utanförskapsområden och no-go-zoner som accepteras i Sverige skulle kunna tolereras i Finland torde vara helt uteslutet.

© denna blogg. Om delar av mina kommentarer citeras, vänligen länka till denna text.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?

Jag vet inte hur många år jag har varnat för detta, som sedan lång tid växt fram och som nu är en permanent verklighet. I Sverige! Det här är verklighet för massor av människor – särskilt kvinnor – som sökt sig hit och befunnits ha skyddsskäl, som velat komma in i det svenska samhället och som nu tvingas leva på det här sättet i det land de sökt skydd i!

Skäms, svenska skygglappsförsedda politiker, journalister, debattörer  som vägrat lyssna på Nalin Pekgul och andra som under mycket lång tid och otaliga gånger berättat om detta förtryck, denna ”icke-svenska” miljö som frodas i de omkring 190 utanförskapsområden och de minst 55 ”no go”-zoner som tillåtits växa fram i Sverige! Ni kommer inte att lyssna på den här modiga kvinnan heller, Zeliha Daglig, som i Aftonbladet förtvivlat – och säkert efter lång tids vånda – skriver om hur hennes rättigheter begränsas och styrs i hennes bostadsområde: Jag kan inte längre vara mig själv här.  Fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby.

Jag vill ha en fristad och jag vill kunna ta ett glas öl med mina vänner Lars, Hassan, Maria, Osman, Ayse och andra. Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini.

I mitt område vill jag slippa fördömande blickar av stirrande män. Jag vill ta hem vem jag vill men i dag kan jag inget då mina rättigheter begränsas och styrs i mitt bostadsområde. Alla dessa skäggiga ”skuggor” skrämmer mig.
———-
Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige.

När ska de rosafärgade floskelglasögonen hos en majoritet av politikerna, hela regeringen och en stor del av journalistkåren samt hos högljudda, men okunniga, debattörer, åka av? Genom att ni i decennier lagt ut dimridåer och flosklande och vinklat har beskrivit ”verkligheten”, har ni skadat ert eget land och bidragit till att slå sönder svenskarnas naturliga solidaritet och vilja att välkomna människor med behov av skydd.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?*

* Läs Anna Dahlbergs ledartext i Expressen den 30 maj 2015: I Sverige är vi rädda för sanningssägare.

© denna blogg.

Maria Wetterstrand anser att Finland hotar svensk invandringspolitik!

Skärmdump från hbl.fi

Ännu en mästrande svensk – tillika miljöpartist – kommer med pekpinnar till Finland! Otroligt!

Ur den – som så ofta svenska texter är – besserwissriga, svenskt miljöpartipersektiviga texten:

Många fler länder borde ta det ansvar Sverige tar. I stället tycks det gå i motsatt riktning, vilket gör det svårt för oss som vill värna asylrätten i Sverige. När Finland diskuterar att begränsa den nästan obefintliga asylinvandringen får svenska invandringsmotståndare vatten på sin kvarn.

”Ta det ansvar Sverige tar”?! Det är ju just ansvar som man i alla länder inte tycker att Sverige tar och det är ju just det man i de flesta andra EU-länder inte vill ta efter! Vad skulle man förresten i Sverige säga om en finländsk före detta partiledare för till exempel De Gröna skulle skriva en debattartikel i Dagens Nyheter om hur han/hon tycker att Sverige förstör för Finland genom sin helt ohanterliga och havererade asylinvandringshantering? Det kan man bara ana…

I Finland tar man ansvar. I ansvaret ingår att ta hänsyn till vad folket, som är politikernas uppdragsgivare, accepterar och är positivt inställt till. I ansvaret ingår att antalet asylinvandrare är sådant att de människor som tas emot känner sig välkomna och har en reell chans att  integreras, och att folket har råd att via skatter försörja dem tills de kan försörja sig själva. Att ta ansvar är att veta vilka man beviljar uppehållstillstånd och att ta ansvar är också att se till att de som får avslag på sina asylansökningar lämnar landet och inte i tiotusental, som i Sverige, stannar i landet illegalt och bygger upp parallellsamhällen.

Finska folket vill knappast att det i Finland ska bli som i Sverige som har ca 190 utanförskapsområden och 55 zoner dit varken polis, brandkår eller ambulans vågar sig. Att Wetterstrand och många andra svenskar inte inser hur ansvarslöst det är, är besynnerligt.

I kommentarerna efter sin artikel får Wetterstrand inget medhåll från finländarna (inte i de kommentarer som är publicerade i skrivande stund i alla fall). Och i en text citerar en av kommentatorerna de tre första orden i Finlands blivande statsminister Juha Sipiläs svar till en svensk SR-jouralist som påstod att Finlands rykte kunde skadas utomlands och i Sverige om Sannfinländarna skulle tas in i regeringen (Finlands blivande statsminister Juha Sipilä: ”This is Finland!” – 21 april 2015):

This is Finland and we make our own decisions.

© denna blogg.

Varför tillåter – och nästan uppmanar Sverige till skapandet av – parallellsamhällen?

Sverker Spaak, processägare på Migrationsverket har svårt att se att Migrationsverket skulle behöva göra något för att förhindra att personer som ska utvisas försvinner, säger i en artikel i DN 3 maj 2015:

Jag tror inte vi vill kontrollera på det sättet heller. Vi vill att de följer den lagstiftning vi har, men om man väljer att avvika så har vi inga instrument att förhindra det.

Tror någon tänkande människa att en anställd vid Migrationsverket i Finland – eller i något annat land överhuvudtaget – ens skulle komma på tanken att uttala att man inte ska kontrollera och se till att de som inte har rätt att uppehålla sig i landet lämnar det efter avslag på sina asylansökningar? Eller att någon anställd vid Migrationsverket i Finland – eller vid något annat lands migrationsmyndighet – skulle påstå att lagen inte ger möjligheter att förhindra att folk avviker och stannar kvar i landet när de i laga ordning fått besked om att de inte får stanna kvar?

Varför är tjänstemän, politiker och andra inblandade i Sverige så fullständigt handlingsförlamade? Varför tillåts detta i Sverige? Varför låter man svarta och grå parallellsamhällen befolkade av tiotusentals för Sverige okända människor växa upp i landet? Bredvid de nästan 190 utanförskapsområden och 55 no go-zoner som redan finns. Varför? Är detta vad svenska väljare har röstat för, är det så här folket i Sverige verkligen vill att deras land ska se ut? Alltså, seriöst: Varför vill Sverige ha det så här? Och vilka är de, som tycker att landet ska bestå av alla dessa olika parallella, potentiellt farliga och till stor del laglösa områden? Vad är det som är positivt för landet och dess befolkning med detta?

Och varför kallar den stora dagstidningen Dagens Nyheter människor som sökt asyl, försörjts under den tid de väntat på besluten, genomgått en kostsam asylprocess med allt vad den innebär och så gott som alltid förts i två instanser och fått avslag för att de inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl för ”flyktingar”??? (Tusentals flyktingar går under jord i Sverige)

De är asylsökande som har fått avslag på sina asylansökningar och ska lämna landet eftersom de inte har rätt att vistas här. De är människor som, när de stannar kvar i landet, vistas här illegalt. Illegalt betyder olagligt, mot lagen. Inte flyktingar!

Slutkommentar: Jag är fullt medveten om att mina frågor aldrig kommer att få något svar eftersom ingen tar ansvar för dårskaperna på asylområdet. Men skulle någon ändå våga/vilja försöka besvara varför-, vad och vilka-frågorna så gör det gärna här!

© denna blogg.

Mona Sahlin: ”Jag är mer orolig i dag än vad jag var för ett år sedan.”

Jag är mer orolig i dag än vad jag var för ett år sedan. När jag pratar med en förskollärare som säger att barnen på hennes förskola leker IS på gården, eller när jag hör om unga som frågar: ”Är du sunni eller shia?”, då har det gått mycket längre än vad jag trodde.

Den som säger det i en intervju på ledarsidan i Expressen under rubriken Ungarna leker IS på förskolan, är Mona Sahlin.

Sakta men säkert har också Mona Sahlin börjat se den parallella verkligheten (eller vad man ska kalla de ca 190 utanförskapsområdena och de 55 ”no go”-zonerna) omkring sig, den verklighet där hon ska verka som nationell samordnare mot våldsbejakande terrorism. En verklighet som det är av yttersta vikt att hon besitter kunskaper om och har ett helt öppet sinne inför, för att det ska vara någon mening med uppdraget. Det har tagit lång tid, och det har säkert inte varit smärtfritt för henne att ta in sådant hon tidigare inte velat se eller tro existerar.

Hundratals är de riksdagsledamöter, regeringsmedlemmar, journalister och allehanda debattörer och tyckare som inte ser – inte vill se – den verkliga verkligheten utan som ser den verklighet de vill se. Personer som gärna kallar andra, som inte går med skygglappar och öronproppar för att slippa ändra åsikt om förhållanden som har förändrats med åren, för allt möjligt otrevligt.

Mona Sahlin har äntligen ”seen the light”. Eller snarare ”the darkness”. Hon är rejält omskakad och det var nog precis vad som behövdes. Att ha skygglappar och gå omkring i en önskedröm är inte det ultimata med det uppdrag hon anförtrotts, när Sverige förändras i rasande takt och knappast till det bättre, hur god tanken om ett mångkulturellt samhälle än må vara. Och tanken är ju god. I teorin. Och i verkligheten, om det hade skett ordnat och kontrollerat så att alla inblandade hade ”hunnit med”. Vilket det inte har gjort i Sverige.

När Mona Sahlin äntligen säger

När det gäller hederskulturen förbannar jag mig själv, den socialdemokratiska rörelsen och samhället i stort. Den var ett exempel på att man medvetet fegade ur en diskussion för att man var rädd för att sammankopplas med fel debattörer. Och därför svek man de utsatta tjejerna.

så är det många år för sent. Normalt brukar man säga ”bättre sent än aldrig”; i det här fallet tycker jag inte att man kan säga så för detta borde absolut ha tacklats för länge, länge sedan. Hade det skett så hade det kunnat skapas en annan syn och ett annat sätt att hantera dessa frågor. I stället har den märkliga beröringsskräcken och rädslan för ”fel debattörer” fått råda och de drabbade kvinnorna har lämnats i sticket. Ändå är det ju givetvis bra att Mona Sahlin idag, den 1 maj 2015, går ut och öppet och oförbehållsamt erkänner att hon förbannar sig själv för att hon inte tänkte och agerade på ett annat sätt.

Allt är inte förlåtet, men Mona Sahlin växer i mina ögon genom att hon – visserligen när hon står inför fakta som hon inte längre kan blunda för, men ändå – som det verkar ärligt och utan över- eller underord försöker ”tell it like it is”. Fler måste göra det. Sverige har gjort så många irreparabla fel i sin iver att framstå som en Humanitär Stormakt; i framtiden måste man ta till alla medel och kloka tankar och ärligt, utan politiska eller andra skygglappar, börja se på sakernas tillstånd med vidöppna ögon. Och göra något åt det som inte är  bra. Och det är mycket.

Till slut: En stor hatt lyfter jag (ännu) inte, men en keps, för Mona Sahlin för att hon nu börjat uttala sig mer realistiskt.

Tillägg

Den här reaktionen kommer från Thomas Gür, med vars tillstånd jag publicerar det han skrev på Facebook:

Jag gillar Mona Sahlin som person och jag gillar att hon också medger att hon t ex tagit grovt fel på frågan om integrationen och om hedersförtryck och hedersvåld (det var trots allt hon som gav Masoud Kamali den plattform från vilken den svenska diskussionen kring hedersvåld kom att ta en stor skada i rätt så många år). Det länder också Sahlin till heder att hon nu medger att hon varit senfärdig i att förstå den fara som islamismen som politisk ideologi utgör.

Samtidigt är det rätt frustrerande som medborgare att se att svenska regeringar genom åren gett så viktiga uppdrag till en politiker som så ofta, och som andra har framhållit, är typ den 27 på bollen, när alla andra kickat runt den ett tag.

Mona Sahlin, synes det mig, har förmodligen haft Sveriges enskilt mest kostsamma utbildning i frågor som berör just integration, hedersförtryck och det säkerhetshot som islamism utgör för våra öppna samhällen.

 

© denna blogg. Kota citat är tillåtna, länka alltid till originaltexten.

På en del ”svenskar” ställs få krav – särbehandling och kravlöshet är modellen i Den Humanitära Stormakten

Jag läser texten Den verkliga svenska rasismen av Patrik Engellau på sajten Det goda samhället. Det är 100 % huvudet på spiken och samma sak har jag sett, hört, talat och skrivit om i många år:

Det som jag finner besvärligt är att man sällan ställer krav på invandrare; istället tenderar man (i alla fall offentligt) att tycka synd om dem. Det är ett sätt att understryka ens egen överlägsenhet.

Det här är ett rent vidrigt uttryck för den svenska självgodheten – att inte tro att andra (än svenskar) kan, andra (än svenskar) förstår, andra (än svenskar) har ett värde. Märkligt nog påtvingar svenskar ändå, med enorm envishet, alla invandrare epitetet ”svenskar” eller ”nysvenskar” och låter inte människor vara sig själva: iranier, finländare, thailändare, afghaner. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag har aldrig träffat en invandrare som i första, ofta inte ens i andra generationen ser sig som ”svenskar”. De blir kanske svenska medborgare så småningom, men inte heller det gör dem – enligt sig själva – till ”svenskar”. Lika lite som en svensk som bott i Spanien eller Thailand i många år skulle komma på tanken att definiera sig som spanjor eller thailändare, ser sig afghanen eller finländaren som ”svensk”. Men så långt tänker de självgoda inte… Den överlägsna Humanitära Stormakten med sin nedlåtande syn på andra, lyssnar inte, eftersom: för denna stat är det finaste en människa kan vara just svensk.

Dessutom saknar så gott som alla utbildade invandrare, vare sig de kommit som asylsökande eller arbetskraftsinvandrat eller gift sig med svenskar, krav från det lands sida, som har tagit emot dem på ett av de dumgenerösaste sätten i världen. Det finns egentligen inga krav alls, annat än på papperet. I verkligheten kan man – i varje fall som asylinvandrad – fullständigt strunta i allt, man får ändå betald bostad och socialbidrag. Och för att bli svensk medborgare krävs heller ingenting, inte ens att man behärskar landets språk eller att man har styrkt sin identitet. Läs gärna texten Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap. Patrik Engellau citerar invandrare i Sverige i sin text om den svenska rasismen:

Jag har träffat åtskilliga kloka invandrare som ställt mig samma förundrade frågor om svenskarnas inställning till just invandrare: Varför ställer ni inga krav på oss? Tror ni inte att vi klarar av krav? Anser ni innerst inne att vi egentligen är underlägsna?

Hur ens en svagbegåvad individ kan tro att någon människa ska kunna känna samhörighet med en nästintill sjukt lättlurad och nästan helt kravlös stat, det är en mycket, mycket stor gåta. Inte undra på att ullenhageriet på integrationsområdet bara är ett svart hål som slukar pengar, ingenting annat. Och inte vill Sverige lära sig av sina grannländer heller. I stället anser man att alla andra – hela EU och helst hela världen – ska lära av Sverige och skapa samma kaos och splittring i sina länder som råder här. Och införa samma kravlösa system, där alltihop till slut havererar och kollapsar och antalet utanförskapsområden och no go-zoner bara ökar.

I alla år som jag har skrivit om dessa frågor här på bloggen har jag undrat varför. Alltså varför folket tillåter okunniga och megalomana personer att styra landet så fullständigt i diket som de har gjort och fortsätter att göra. Jag har aldrig fått något svar…

© denna blogg.

”Nytysken” om en undersökning i Dagens Nyheter

Svensken, som sedan länge bor i Tyskland och enligt svenskt språkbruk därför bör kallas ”nytysk” trots att han själv anser sig vara svensk, skriver igen:

De senaste 20 åren har av tre utanförskapsområden i Sverige blivit 186 ! Av noll no-go-zoner har blivit 55 !

Och nu har Dagens Nyheter i en grandios undersökning – Rika områden blir rikare – invandrartäta får fler invandrare – kommit fram till att ”segregationen har ökat !” under denna tid. En världssensation! Pulitzerpriset väntar!

Dagens Nyheters metod har tagits fram i samråd med flera forskare. En av dem är John Östh, kulturgeograf vid Uppsala universitet. John Östh garderar för eventuella problem med att medverka i en dylik undersökning (?) genom att förkunna:

”Jag är oerhört positiv till den invandring vi har, men vi har problem med integrationen. Segregationen kommer att fortsätta öka.”

Vad menar karlen? Att han egentligen bara vill behålla jobbet?

Kommentar: Jag kan då inte svara på den frågan.

Här är en del tidigare texter av ”nytysken”:
Om islamister i Tyskland – 21 juni 2014
Och snart är det val igen #9: Ett av de mer huvudlösa förslagen på länge – 19 juli 2014
”Nej, det stämmer inte! Barn får inte gratis skola!” – 16 augusti 2014
En ”nytysk” kommenterar – 15 september 2014
Min ”nytyske” rapportör: ”Antalet islamister från Europa som rest till krigsområdena i Syrien och Irak kan vara avsevärt högre än man hittills uppskattat.” – 10 februari 2015

© denna blogg.

Migrationsverket: ”Vi behöver 18.000 miljoner kronor EXTRA!”

Migrationsverket ber om miljarder – SR P1.

Oavsett hur mycket pengar som pumpas in i Migrationsverket och hela asylindustrin:

•  Det finns inte bostäder åt alla.
•  Det finns inte tillräckligt med sjukvårdskapacitet.
•  Det finns inte tillräckligt med tandläkare.
•  Det kommer att kosta mångmiljardbelopp att försörja alla nya människor i åratal – många hela livet – för att det inte finns jobb och/eller de inte har utbildning och kompetens..
•  Interna motsättningar ökar.
•  Antalet utanförskapsområden ökar och det uppstår fler ”no go”-zoner dit polis, ambulans och brandkår inte tar sig.
•  Det finns inte tillräckligt med sfi-lärare och lärare i grundskolan och på gymnasiet.

Någon integration har det inte varit tal om på många år. Att det skulle gå att integrera alla dem som kommit och nu kommer (och deras anhöriga som kommer efter) är lika dumt att tro som att tro på tomten: det begriper väl vem som helst som tänker efter en sekund att det är en utopi.

Icke-integrationen, som pågått länge och som fortsätter, kommer att skapa ännu mycket större problem än dem vi ser idag. Det kommer att finnas hundratusentals människor (som utan några krav alls också blir svenska medborgare) känner inte till svenska lagar och regler, vet inte hur man lever tillsammans i en demokrati, vet inte och respekterar därmed inte heller att vi är (eller kanske ska vi säga: har varit) jämställda i Sverige. Personer från länder där konflikter traditionellt löses genom våld och hämnd möter här resonerande, dialogvilliga konsensusmänniskor som kommer att marginaliseras i sitt eget land (bevis på detta finns redan i massor om man vill se dem) och drar det kortaste strået, vilka tvingas backa? Det kan varje normalbegåvad människa räkna ut, hur mycket aningslösa politiker än sitter vid sina skrivbord och gör utredningar och kommer med allehanda tillkrånglade och meningslösa förslag på papperet!

Sverige hyser redan ett mycket stort antal illegala invandrare, alltså personer som olagligt stannat kvar här när de fått avslag på sina ansökningar om asyl och sådana som kommit på olika viseringar och också helt sonika stannat kvar. Dessa människor som vi inte heller har någon aning om vilka de egentligen är och varför de är här, skapar parallella grå samhällen bortom svensk lag och rätt.  Mängder av nykommande personer som varken styrker identitet, ålder, nationalitet, hemland eller asylskäl – blir allt farligare för oss andra för varje dag som går.

Men betala ska vi, det har svenska politiker och journalister (!) bestämt.

Lästips:
Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014

© denna blogg.

Men det var ju NI som satt som ”styrande politiker” i åtta år!!!

I artikeln Asylsökande ska kunna bli arbetskraftsinvandrare i Dagens Nyheter den 30 januari sägs:

Centerpartiet vill att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare.

Är det här ett skämt, eller? ”Att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare” är väl inte särskilt genomtänkt? Snarare verkar det vara draget ur en hög, svart trollkarlshatt i stället för en fluffig vit kanin. Fast fluffigt är ju det här utspelet också, om än inte helt vitt utan snarare lite solkigt.

Vad menar C egentligen? De blandar ju ihop asyl- och arbetskraftsinvandring på ett helt overkligt och rörigt sätt. Som om det inte redan var tillräckligt rörigt på båda dessa områden, med allehanda bedrägliga asylansökningar och skenanställningar och annat. Finns det ingen hos C som har gjort någon som helst analys av ett sådant här förslag, alltså av vad det kommer att föra med sig bortom de vackra orden?

Är det så att man har en gedigen utbildning och man känner sig redo att börja jobba och få ett jobb ska man inte behöva vänta och vara kvar i asylprocessen.

Jaha. Alltså (påhittad början av asylintervju):

AH: Hej, jag heter Ahmed Hussein, jag är från Irak och jag söker asyl. Men jag har utbildning och känner mig redo att börja jobba och få ett jobb, så jag vill inte vänta i asylprocessen.
MIG (via tolk): Jaha, ja. Så trevligt! Du är alltså egentligen asylsökande, du anser dig ha skyddsbehov gentemot Irak, men du har en utbildning från ditt hemland som, ja som vad?
AH: Jag är utbildad bilreparatör. Min bror söker också asyl, han är frisör. Vi vill inte vänta, vi vill börja jobba.
MIG via tolk): Talar ni något annat språk än arabiska? Engelska? Jaha, nej, det gör ni inte. Har ni erbjudanden om jobb, riktiga anställningar med vita löner och fackföreningsgodkända villkor? Nej, jaha, det har ni inte. Men ni vill jobba.
AH: Ja, man kan göra så i Sverige att om man är redo att jobba – och det är vi – då kan man bli arbetskraftsinvandrare. Det vill vi bli.

Etc. En enda soppa. Utlänningslagen skulle behöva skrivas om helt eftersom Sverige hittills har haft olika lagar och regler för asylsökande och flyktingar å ena sidan och arbetskraftsinvandrare å andra sidan.

Har C tänkt att svenska skattebetalare ska försörja också alla dem som kommer hit som asylsökande men sedan vill hoppa av och arbetskraftsinvandra trots att de varken kan språket, har ett jobb eller en bostad, men ”känner sig redo att jobba”? Ska vi försörja dem och även försörja deras familjer som kommer efter? Ska vi alltså i verkligheten, de facto, ha fri bidragsinvandring? Är det vad C menar med sitt förslag?

Vet inte C att det tar tid att lära sig språket så att man kan jobba i Sverige? Vet inte C att det tar tid att validera utomeuropeiska utbildningar och att utbildningar till läkare, ingenjör, bilreparatör etc inte nödvändigtvis fungerar här? Att de måste kompletteras. Efter att vederbörande lärt sig svenska. Att det helt enkelt inte finns jobb att få asylsökande från Afghanistan, Irak, Syrien etc. Och att det inte heller finns en aldrig sinande ström av ”validerare”.

Det talas också om ”intensivkurser i svenska för nyanlända barn”. Var tror C att de ska hitta lärare till sådana? Redan nu är det ju uppenbar brist på sfi-lärare som behärskar svenska; mängder av dem som idag lär ut ”svenska” till asylinvandrade är själva invandrare som inte till fullo behärskar språket. Det är förödande redan som det är, när så många hitkomna aldrig får lära sig korrekt svenska.

I sammanfattningen av vad C kallar Närodlad integration – bättre flyktingmottagande i hela landet kan man läsa mer av vad C föreslår.

Sveriges bristfälliga mottagande av människor som sökt sig hit från krig och förföljelse har på senare år utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningar vårt land står inför. Det behövs nu tydliga lösningar som gör mottagandet mycket bättre.

Kommentar: Nej, det är inte ”på senare år” som mottagandet av massor av asylsökande har utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningarna vårt land står inför”! Absolut inte. Det är osant att säga så och det vet C. Det är ansvarslösheten och de många asylbedrägerierna som tillåts förekomma samt det faktum att man tillsammans med Miljöpartiet stiftat kontradiktoriska lagar som möjliggör att i princip alla som vill – alltså också de som fått avslag på sina asylansökningar – kan stanna i Sverige illegalt. Och det har Alliansen, i vilken C ingått under de åtta åren de satt i regeringen, varit medskyldiga till, det går inte att slingra sig ur.

Särskilt stort är utanförskapet bland unga, personer med funktionsnedsättning och utrikes födda. Centerpartiet har därför föreslagit en fördjupad jobblinje som ska skapa bättre villkor för jobbskapande små och medelstora företag, och som därmed kan öppna upp arbetsmarknaden för fler.

Kommentar: Hur tänker sig det pyttelilla partiet att ”en fördjupad jobblinje (snömos) ska skapa (”vad då ”skapa”? Hur?) bättre villkor” etc? Och varför – om det nu är så lätt att föreslå sådant här fluff, genomfördes det inte under åren 2006-2014?

C vill:

1. Inför lära-svenska-praktik med lägre lön
2. Möjliggör spårbyte till arbetskraftsinvandring från dag ett
3. Det ska alltid löna sig att börja jobba: inför en stegvis avtrappning av etableringsstödet vid jobb
4. Inled inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen
5. Gör det lättare att komplettera sin utbildning och gör det möjligt att kombinera Svenska för Invandrare (SFI) med andra former av språkinlärning knutna till yrkeskunskap (SFY och SFX).
6. Använd civilsamhället som mentorer för nyanlända
7. Reformera Arbetsförmedlingen och inför en jobbfixarpeng
8. Inför en trygg flexibilitet med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens

Kommentarer:

1. Var då?
2. Orealistiskt med tanke på lagstiftningen, och att man nog bör skilja på asyl- och arbetskraftsinvandring eftersom det är två så helt olika sätt att komma till Sverige. Om man inte vill ha helt fri, bidragsberättigande invandring, förstås.
3. Ja, den dag man behärskar språket och samhällssystemet i Sverige och den dag man har ett riktigt, vitt jobb ska man självklart både arbeta, betala skatt och ha egen bostad. Exakt samma villkor ska givetvis gälla för alla i Sverige.
4. Vilka ska göra det? Hur ska det administreras, ska validerare åka runt ill asylboendena och samla in papper eller ska de asylsökande få information om vart de ska skicka dem eller ska Migrationsverket anställa ännu mer personal för att hjälpa till med detta? Och var finns alla de kvalificerade validerarna som behövs?
5. Hur då? Praktiskt, konkret, alltså.
6. Hur då??? Har det inte fungerat hittills så är det svårt att se hur C ska kunna ”använda civilsamhället” (menar de oss vanliga människor, eller menar de alla bidragsmottagande föreningar och organisationer?) för integrationsinsatser…
7. Men Herre Gud, hur många påhitt kring Arbetsförmedlingen ska vi tvingas höra talas om och även se fiaskoartat genomföras? Inget av alla projekt har väl fungerat hittills?! Och vem/vilka ska administrera ”jobbfixarpengar”? Och vilka ska få de pengarna och för vad?
8. Det här är ju bara snömos med floskelsås!

C  vill också ordna med ”snabbare vägar till värdigt boende”. Och hur ska det gå till? Och ska det bli snabbare vägar till ett värdigt boende för svenskar också? Hur ska det gå till?

C vill erbjuda sysselsättning på alla asylboenden – vilka ska stå för den, hur ska den organiseras, vem ska betala?

Två realistiska och bra förslag hittar jag:

C vill se massproduktion av enkla modulhus i flyktingtäta kommuner för att råda bot på bostadsbristen.

C vill möjliggöra alternativa boendeformer för ensamkommande flyktingbarn.

Kommentar:
Enkla modulhus borde ha byggts för länge sedan. Förutsatt att det finns ledig mark och att det inte blir en massa oskäliga kontrakt som skrivs och mark som behöver köpas inte säljs till ockerpriser.

Att som idag och sedan många år tillbaka, hysa ofta långt över 18 år gamla (oftast) unga män på fruktansvärt personalkrävande och oerhört dyra HVB-hem är så vansinnigt så det borde nästan anses kriminellt, som ”stöld av skattemedel” eller liknande!

Till slut:

Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och ytterligare myndigheter har, ofta på grund av beslut från styrande politiker, skapat byråkratiska system och påbud som överlappar varandra och kommunernas uppdrag. Brist på flexibilitet leder ofta till kaos på lokal nivå, och konsekvenserna drabbar flyktingarna, men även kommunerna.

Kommentar: Men det var ju NI som satt som styrande politiker i åtta år!!!

Och allra sist:

Dessutom tar sig ett pyttelitet parti i Sverige ton och tycker att det kan kräva att andra länder ska följa Sveriges exempel på asylområdet!

Men hade andra länder velat bli lika kaosartat som Sverige, hade de velat ha minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och ett havererat asylsystem, så hade de väl också tagit in enorma mängder av människor som de inte vet vilka de är och som de inte klarar att integrera! Men nu vill de inte det.

Det är onekligen rätt magstarkt av ett av de minsta partierna i ett land som Sverige, som själv misslyckats totalt vad gäller asyl- och flyktinginvandringen, att ens uttala sig om vad andra länder ska och inte ska göra på det här området!

© denna blogg.

Det finns olika sätt att se på vad som är ansvarsfullt – i en humanitär stormakt jämfört med i ett vanligt, hyggligt, litet land

Finland har en ansvarsfull – för sitt land och folk och för dem som ges skydd och dem som kommer för att arbeta och studera – hantering av invandrare av olika slag. Integrationen fungerar tämligen väl, kommunernas självbestämmande är orubbligt. Utlänningslagen och gällande konventioner och förordningar, bland dem Genèvekonventionen och Dublinförordningen, respekteras och efterlevs. De, som inte har skäl att befinna sig i landet utvisas, de som kommit för att arbeta arbetar och de som kommit för att studera studerar. Asylsökandes ansökningar hanteras, beslut meddelas och ska efterlevas. Inflödet av människor från länder i EU och utomeuropeiska dito är hanterbart och skapar inga större problem (det finns till exempel inte hundratals utanförskapsområden eller 55 ”no go”-zoner) i lilla Finland med en population på  5,4 miljoner.

År 2014 beviljade Migrationsverket – Migri – drygt 20.000 personer ”första uppehållstillstånd”. De flesta kom från Ryssland. De var alltså inte asylsökande utan sökte uppehållstillstånd för arbete eller studier. En del hade familjemedlemmar i Finland och sökte uppehållstillstånd på den grunden. Men, det måste påpekas igen eftersom man i Sverige ofta tror att alla utlänningar som kommer är asylsökande: dessa människor kom till personer som bor och arbetar i Finland och som påtar sig ansvaret att försörja sina familjemedlemmar. De invandrade, helt enkelt.

Asylsökande stod för endast drygt 1.300 tillstånd. 

Så här ser den tydliga, klara och lättbegripliga asylinvandringsstatistiken (som jag sammanställt utifrån uppgifter från Migri) på asylområdet ut för 2013 och 2014:

(Källor: Migrationsverket och Hufvudstadsbladet den 15 januari 2015)

Det är många som skriver och talar om de grymma morden i Paris…

…och mycket är bra. Inte minst publiceringarna av teckningar ur satirtidskriften Charlie Hebdo. Men alltför mycket är också floskligt och ytligt och kan till och med i vissa fall uppfattas som ”posering”; det känns inte äkta utan handlar mer om att visa hur starkt just vi tar ställning och även passa på att slänga in något lämpligt om att vi ”inte ska låta onda krafter segra” och om att vi inte ska ”dra alla muslimer över en kam” och annat dumt. Som om de vände sig till en läse- och lyssnarkrets som är totalt intelligensbefriad.

Själv är jag fascinerad över att jag får mail och meddelanden från människor som ber mig skriva om terrorattacken mot Charlie Hebdo i går!

Jag har inte rusat iväg och skrivit något om de ohyggliga dåden eftersom jag vill tänka ordentligt på vad jag ska säga om jag ska säga något överhuvudtaget. Om jag väljer att skriva något om de brutala morden på 12 oskyldiga människor, så kan jag i alla fall lova att det inte blir några floskler om yttrandefrihet eller om ”allas lika värde”, ”religionsfrihet”, islamofobi” etc. Sådant skriver och hasplar så många andra ur sig, så det ska ingen behöva läsa hos mig.

Människor måste börja tänka själva, och tänka längre än näsorna räcker.  Svenskar måste börja att, i betydligt större utsträckning än hittills, ta del av vad och hur medier rapporterar och hur regeringar och parlament agerar i andra länder. Svenskar måste börja förstå att Sverige är ett land som skiljer sig starkt från sina nordiska grannländer och även från övriga EU-länder på orådet ”asyl- och migration”, och att om man enbart tar del av det som sägs och skrivs i Sverige så är man så gott som analfabet på detta viktiga område. Allt detta hör samman med vad som hände i Paris (och hoten mot bland andra Lars Vilks i Sverige) och vad som sker också här hemma i Sverige i ökande takt: bränning av bilar, myndighetskontor och skolor i invandrartäta utanförskapsområden; vägran att släppa fram polis och ambulans och brandkår och i dessa områden och i vad polisen kallar ”no go”-zoner; islamister som öppet delar ut flygblad utanför moskéer; islamister och andra hårdföra muslimer som kontrollerar stadsdelar eller vissa gator och skrämmer bort andra från dessa ”territorier” där deras lagar gäller och där det också finns vapen och det skjuts allt mer. Etcetera. Det går inte att ignorera allt detta, att bortförklara det.

Under förra året, 2014, kom i genomsnitt 220 asylsökande till lilla Sverige (9,5 miljoner invånare) varenda dag i 365 dagar. I år beräknas ännu fler komma: upp emot 250 människor från utomeuropeiska länder, varje dag. Nog för att fylla en ny flyktingförläggning per dag! Att detta inte fungerar kan en lågt begåvad person räkna ut, men av någon outgrundlig anledning inte de personer som sitter i riksdag och regering och som gravt vanstyr landet på detta område.

Min önskan för 2015 är att det ska bli året då svenskarna informerade och utbildade sig, på faktamässiga och faktiska, uppenbara grunder kring hur den unika asylhanteringen som pågår i deras land egentligen ser ut, vad den för med sig och hur mycket den förändrar deras land.

Man kan börja med att ladda ner miggböckerna i paddor och andra läsplattor (då är texterna sökbara, till skillnad från i pappersböckerna) och studera dem. Utdrag ur en recension av den första boken – Inte svart eller vitt utan svart och vitt 2008-2011 – i Dagens Juridik:

Alla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.

Läs först Tove Lifvendahls text på Svenska Dagbladets ledarblogg med rubriken Den reducerade tanken hos Liberala Nyhetsbyrån. Om hur debattörer och skribenter drabbar samman i ändlösa skriverier och påhopp på varandra medan inget konkret händer på det fullständigt sjuka område de skriver om – asylområdet. Ett kort utdrag ur texten:

Jag tror att svenskarna i rätt stor utsträckning är beredda att öppna sina hjärtan. Vi vill mycket. Men när de ser, för att tala med Anna Dahlberg, ”dagens havererade mottagningssystem med tiotusentals människor som kommer att sitta fast på flyktingförläggningar, en misslyckad etableringsreform, akut bostadsbrist och framväxande parallellsamhällen”, ställer de helt rimligt frågor om hur det står till med vår förmåga. Det är den diskussionen jag uppfattar att vi tre som skrivit texterna kräver att politikerna för med medborgarna. Den behöver bygga på en inventering och strategisk plan framåt, och vara transparent och realistisk.

Jag har skrivit om dessa frågor – asylområdet främst – sedan maj 2005 och miggorna har rapporterat sedan början av 2008. Men jag har ju sett – och ser när nu allt fler, tidigare tämligen tysta, skribenter börjat våga sig in på det minerade asylområdet – att medan jag/de skriver och skriver och skriver och skriver och skriver så rasar allt det vi skriver och skriver och skriver och skriver om samman runt omkring oss. Vi sitter på våra redaktioner och arbetsrum och medan vi skriver och skriver och skriver och skriver så skapar tiotusentals (ingen vet förstås hur många…) människor, som vi inte vet vilka de är, varför de är här och varför vi ska försörja dem, helt nya och egna samhällen och lagar. I de 186 (kanske fler idag?) utanförskapsområdena och de 55 ”no go”-zonerna som är det Sverige som uppstått på grund av fega och okunniga skribenter, debattörer och politiker.

Jag vet att en del inte håller med, men min absoluta åsikt och insikt är, att de som nu börjat skriva och skriva och skriva och skriva, gör det tio år för sent! De har varit fega, de har inte velat gå in på ett område där de riskerat att stämplas med någon eller några av de gängse stämplarna som alla i Sverige tycks vara så rädda för. Så rädda att de inte vågat tala klarspråk offentligt, utan bara i sina slutna rum. Skulle jag skriva vad jag vet har sagts i dessa frågor på stora mediers samhällsredaktioner (där det finns folk som rapporterat om det till mig), så skulle man påstå att jag ljuger. Och de, som berättat om förbud att använda vissa ord eller att ta upp vissa företeelser skulle förneka att de sagt så. En av ytterst få som ”kommit ut” är Marika Formgren, men så har hon också lämnat journalistiken och utbildar sig nu i stället till ingenjör. Läs hennes mycket läsvärda blogg här. Men hon är i det närmaste ett unikum.

Miggorna har slagit larm, tecken på asylhaveri och fakta har funnits. Mauricio Rojas varnade. Läs inlägget Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Jag har skrivit och skrivit och skrivit och skrivit. Och fortfarande stoppas inte galenskaperna!!!! Utan nu kommer allt fler, tidigare tysta, opinionsbildare fram ur vrårna och de skriver och skriver och skriver och skriver. Och skriver. Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan och andra, än så länge men inte länge till, nästan fredade zoner. Men hon närmar sig. Och då är det slutskrivet, då gäller det att springa och springa och springa och springa i stället. Att fly.

Men fortsätt föralldel att skriva och skriva och skriva och skriva, alla ni som nu börjat, tio år för sent. Några personer i ansvariga ställningar i regering och riksdag som lyssnar och tar itu med eländet finns inte så ni gör det för blinda ögon. Själv skriver jag numera för att framtida forskare ska ha viktigt material samlat och lättillgängligt när de forskar kring varför välfärden och demokratin och yttrandefriheten raserades på ett eller två decennier i Sverige medan det inte skedde i de nordiska grannländerna.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna

Ett land utmärker sig genom att agera helt annorlunda än de tre andra. Ett land har därmed en helt annan situation, andra kostnader, andra problem (186 utanförskapsområden, 55 ”no go-zoner), inga bostäder åt alla det tar emot, ett allt mer sönderfallande, segregerat och otryggt samhälle/land, än de tre andra.

Tre länder ser till sina egna länder och folk i första hand och kan därför också på ett bättre sätt ta emot och ge förutsättningar för skyddsbehövande att komma in i samhället.

I ett land går mycket på löpande band och man beviljar inte sällan PUT åt fel personer (som redan har PUT i andra länder eller inte alls behöver skydd utan söker ett bättre liv) medan man i tre länder utreder ordentligt och följer sina egna utlänningslagar. Och varken accepterar att man stannar illegalt i länderna, att asylsökande inte styrker sin identitet (undantagsfall finns) och inte accepterar att personer som är betydligt äldre än de påstår sig vara, behandlas som ”minderåriga”.

Var och en kan själv följa statistik och bestämmelser på respektive lands relevanta sidor:
Migrationsverket, Sverige
Utlendingsdirektoratet, Norge
Migrationsverket, Finland
Udlændingestyrelsen, Danmark

© denna blogg!

 

”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.”

Migrationsverket räknar med 16 000 fler asylsökande 2015, upp till 105.000. I år beräknas antalet bli upp till 94.000.

En vän skrev på Facebook:

Upp till 105.000 asylsökande under 2015. 105.000 personer, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg (97.000 invånare).

Hur är det tänkt att det ska fungera? Rent logistiskt och socioekonomiskt? Det blir till att inte bara öppna våra hjärtan utan även plånböcker. Hur kommer bostadsmarknaden att påverkas? De ungdomar som vill flytta hemifrån kan nog glömma det under överskådlig tid. Arbetsmarknaden, hur ska den anpassas? Hur kan man tro att detta inte kommer att explodera på ett eller annat sätt?

Jag lade till:

Plus anhöriga. Plus anhöriga till de upp till 94.000 som kommer i år (alla får givetvis inte PUT, men de som får det kommer ju också att hämta hit sina familjer). Plus alla som har kommit och som fått PUT de senaste fyra, fem, sex, tio åren åren och deras anhöriga. Plus alla som stannar här illegalt.

Så här säger Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Mikael Ribbenvik till Svenska Dagbladet:

Allt fler asylsökande tros fastna i Migrationsverkets tillfälliga boende eftersom det saknas bostäder.

Många kommuner vill inte att vi ska etablera asylboende i deras kommun och det finns en ojämn fördelning i landet. En ytterligare utmaning är att det inte finns bostäder för de som har fått uppehållstillstånd. Just nu huserar (han torde mena ”hyser”) vi över 10.000 människor med uppehållstillstånd i vårt asylansökningssystem. Enligt vår prognos riskerar den siffran stiga till 20.000 om ingenting görs.

Kommentar: Det är katastrofalt, rent förödande för alla som bor i Sverige och för landets framtid med de här enorma mängderna asylsökande, vilka vi till mycket stor del (85 procent saknar passhandlingar) inte vet något alls om, inte ens varför de är här. Räcker det inte med minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och skottlossningar och våldsamheter varenda dag? Ska Sverige öka på oroligheterna och motsättningarna ytterligare med massor av helt okända människor? Som dessutom också ska försörjas under oöverskådlig tid samt behöver bostäder, skolgång, sjukvård etc.

Förstår inte svenskarna vad som sker? Inser de inte vidden av hur det redan ser ut i deras land och hur det kommer att bara bli sämre och värre på precis alla samhällsområden? OBS! Det är ingen utopi utan absolut ofrånkomligt att allt, hela landet, dess fundament förändras. Ett folk i ett fritt och demokratiskt land har rätt att få alla fakta och sedan folkomrösta om hur de vill att mottagningen av faktiskt och bevisat skyddsbehövande ska ske i framtiden. Tyvärr är Sverige inte ett sådant land, därför vet inte folket hur det ser ut – om de inte har oturen att bo i utanförskapsområden eller ”no go”-zoner. Medierna bär en mycket stor skuld till okunskapen och att folket förts bakom ljuset i åratal.

Folket borde börja vakna. Deras riksdag och regering gör det inte.

Läsning, förutom vad som länkas till ovan i texten:

Prot. 1989/90:46 14 december 1989. Bland annat:
Statsrådet Maj-Lis Lööw (S) när ca 29.000 beräknades söka asyl i Sverige under 1989, mot drygt 19.000 under 1988:

Vi har nu nått gränsen för vad vi klarar av. Skall vi framöver på ett bra sätt bereda en fristad åt dem som behöver den allra mest, måste vi i dag inskränka möjligheterna för andra att få uppehållstillstånd i Sverige. Jag vill för säkerhets skull än en gång understryka att asyl kommer att ges till dem som uppfyller kraven enligt FN:s flyktingkonvention och till dem som i övrigt har särskilt starka skyddsbehov.

Sverige beviljade förra året asyl åt en person per 360 invånare – 19 juni 2014:

Tyskland har 2013 beviljat asyl åt en person per 3.144 invånare.
Sverige har 2013 beviljat asyl åt en person per 360 invånare.

Betänk även detta, som Ivar Arpi skriver på Twitter den 4 november:

© denna blogg

Marika Formgren: ”Ett narrspel är vad det är”.

Det har inte varit ofta – knappt någon gång – som jag funnit det viktigt att länka till en annan blogg. Men idag finns alla anledning att göra det, när den mycket välskrivande ledarskribenten (före detta, får man tyvärr säga), Marika Formgren på sin blogg skriver en sansad och sanningsenlig ”betraktelse” under rubriken Detta får du inte läsa på ledarsidan.

I sin ganska långa och innehållsrika text skriver hon bland annat:

I juli deltog jag i radioprogrammet Danmarks röst, och berättade bland annat om varför jag lämnar journalistiken och utbildar mig till ingenjör. Det var en serie händelser som fick mig att börja ifrågasätta saker jag tidigare tagit för givna, vill du höra hela historien kan du lyssna på programmet, men slutresultatet är följande:

1) Jag anser att dagens svenska invandringspolitik är ohållbar, den raserar de ekonomiska förutsättningarna för vår välfärdsmodell och den leder till stora sociala problem.

2) Det finns inte någon ledarsida i någon etablerad tidning där jag (eller någon annan) får skriva detta. Man får skriva om integrationsproblem, men man får inte ifrågasätta invandringsvolymerna.

3) Jag kan alltså inte fortsätta som ledarskribent, eftersom jag inte vill delta i ett narrspel som syftar till att hålla allmänheten ovetande om viktiga samhällsfrågor och få människor att bekymra sig om andra saker än den stora och dramatiska samhällsförändring som pågår.

Slutklämmen är följande, och kunde lika väl ha varit skriven av mig. Nu är det Marika Formgren som har uttryckt detta och jag kan bara säga att jag helt och fullt håller med henne:

Det handlar också om att prioritera dem som redan finns i landet, infödda svenskar såväl som invandrare. Sverige saknar sannerligen inte samhällsproblem. Vi har en skola i fritt fall, en alltför stor arbetslöshet, en galopperande bostadskris, stora sociala problem i form av utanförskapsområden och gängkriminalitet, en växande klyfta mellan stad och land och en ännu värre klyfta mellan ”eliten” (i form av politiker och journalister) och folket. Detta bör politiker och journalister inse och försöka göra något åt. I stället säger statsministern åt folket att ”öppna sina hjärtan” och acceptera att inga resurser ska gå till nämnda problem eftersom allt ska gå till nya asylsökande, och journalisterna hyllar honom för detta. Ett narrspel är vad det är.

Just det:”Ett narrspel är vad det är”.

En reflektion: Nog är det synd att en människa med Marika Formgrens förmåga att beskriva och åskådliggöra komplicerade skeenden, tvingas sluta arbeta som journalist och ledarskribent och i stället utbilda sig till elektroingenjör! Det finns så många uselt skrivande, fega och politiskt korrekta samt okunniga personer i den svenska medievärlden att den sannerligen inte hade råd att tappa en journalist med hennes kapacitet.

© denna blogg.

Lagar är det inte längre så noga med i Sverige…

SVERIGE
Utlänningslagen efterlevs inte och det är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på asylinvandringsområdet i Sverige idag. Riksdag och regering skapar regler som går emot av dem själva tidigare stiftade – och fortfarande gällande! -lagar när de bestämmer att människor som vistas illegalt, det vill säga olagligt eftersom de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i landet, ska ges gratis (!) sjukvård och fri skolgång (gratis = bekostat av dem som lever i landet legalt och arbetar och betalar skatt).

Det kommunala självstyret körs brutalt över när regeringen, ivrigt påhejad av Miljöpartiet, beslutar att tvinga självstyrande kommuner att ta emot asylinvandrare som de varken har bostäder, skola eller andra resurser att ta emot (läs gärna här hur det kan bli på en liten ort där det plötsligt dimper ner flera hundra främlingar i en helsvensk liten by).

Skolan fungerar inte och mängder av unga, till stor del (men inte enbart) asylinvandrades barn, går inte ut grundskolan ens med baskunskaper och kan därför inte få jobb eller klara sig överhuvudtaget i ett allt mer komplext samhället. Vad ett sådant utanförskap för med sig finns det redan så många exempel på och är så väl känt att det inte behöver upprepas här. Ändå tas inga genomgripande krafttag för att ändra på sakernas tillstånd.

Antalet utanförskapsområden, där vandalisering, våldsbrott och laglöshet breder ut sig allt mer, har ökat till 186 år 2012 från 3 år 1990. Läs gärna inläggen Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! (31 maj 2014) och Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt! (3 juni 2014).

Svenska folket har allt mindre förtroende för regeringen, som allt fler upplever vara helt verklighetsfrämmande och driva dess lilla land mot haveri på flera områden. Stödet för Sverigedemokraterna ökar och numera hör man allt fler traditionellt moderata, socialdemokratiska och andra väljare säga att denna gång kommer de att – ”motvilligt”, säger nästan alla – rösta på just Sverigedemokraterna för att inga andra partier tar deras oro på allvar och för att andra partier mörkar situationen som de ser har gått överstyr på många orter och hotar göra det på ännu fler, när antalet utanförskapsområden ökar ytterligare.

Några korta jämförelser med
FINLAND
Utlänningslagen efterlevs. Personer med uppenbart ogrundade asylansökningar avvisas, personer som fått avslag på sina ansökningar utvisas och kan inte i tiotusental stanna kvar illegalt i landet. Åldersbedömningar görs när asylsökande säger sig vara minderåriga men kan misstänkas inte vara det. Under år 2009, när alla påstått minderåriga åldersbedömdes, visade sig 65 procent av dem inte vara under 18 år (läs här). Eftersom Finland inte accepterar asylbedrägerier vare sig bland vuxna eller påstått minderåriga, kommer heller inte så många dit eftersom de vet att det är tämligen fruktlöst att försöka lura finska myndigheter. Alla vet att det går att göra i Sverige…

År 2013 sökte till exempel 3852 påstått minderåriga, mestadels unga män asyl i Sverige, medan endast 156 dito sökte asyl i Finland. I Sverige beviljades 1955 påstått minderåriga asylsökande uppehållstillstånd år 2013; i Finland var motsvarande siffra 98.

Det kommunala självstyret kan inte brutalt köras över när regeringen. I slutet av 2013 gjordes en enkät i landets kommuner inför att Finland lovat ta emot 500 syriska kvotflyktingar under 2014. 81 av 152 kommuner sade nej till kvotflyktingar och angav att de saknar bostäder, att de är i ett ekonomiskt kärvt läge och att de har dåligt med resurser för integrering. Samtidigt ansåg många kommuner enligt enkäten att det finns viktigare frågor att satsa på.

32 kommuner uppgav att de tar emot kvotflyktingar, bland dem min gamla hemstad Grankulla som erbjöd sig att ta emot 10 personer. Bland övriga kommuner i Svenskfinland fördelade sig erbjudandena om att ta emot syriska kvotflyktingar så här: Borgå, 15; Esbo, 30; Åbo, 50; Nykarleby, 10-15; Jakobstad, 20; Larsmo, 10-20 och Karleby, 12.

Yle rapporterar under rubriken Harva kunta avaa ovensa pakolaisille – ”Kuntamme ei ole sopiva paikka” vilket översatt till svenska betyder: ”Få kommuner öppnar sina dörrar – ”Vår kommun lämpar sig inte” (för mottagning av flyktingar) bland annat:

Sisäministeriö etsii kuumeisesti kuntia ottamaan vastaan Syyrian kriisin takia aiempaa suurempaa joukkoa kiintiöpakolaisia. Talouden ahdingossa kunnat eivät hihku riemusta.

Översättning: Inrikesministeriet söker febrilt efter kommuner som kan ta emot det utökade antalet kvotflyktingar på grund av krisen i Syrien. Kommunerna som lever under ekonomisk press, jublar inte av glädje.

Skolan fungerar alldeles utmärkt, det behöver inte ens ordas om eftersom det är mycket väl känt att Finland har en av världens bästa skolor med mycket goda elevresultat. Finland är en kunskapsnation av stora mått, allmänbildning och bildning är viktiga ideal som eftersträvas. Kunskapskraven för att komma in på olika utbildningar är höga och utbildningsnivån i landet är hög i jämförelse med många andra länder.

Finska folket har förtroende för sina politiska representanter i högre grad än svenska folket för sina. I regeringen sitter just nu fem av nio riksdagspartier och försöker agera för landets och folkets bästa, inte i första hand för sin egen personliga vinnings skull.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

 

Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det!

Den Nya Välfärden har gett ut en liten (63 sidor) men innehållsrik och rejält skrämmande rapport: Utanförskapets karta, skriven av Tino Sanandaji.  Den har långt ifrån fått den uppmärksamhet den inte bara förtjänar utan rentav kräver.

Den, som inte längre litar på att mainstream media lyfter fram viktiga fakta om den stora förändringen av Sverige, bör skaffa sig kunskap och vetskap på andra håll. Viktiga kunskaper och insikter får man om man läser Utanförskapets karta. Klicka på titeln i förra meningen och ladda ner rapporten gratis i pdf-fomat. Läs och begrunda och tänk själva i stället för att låta journalister, som ofta har egna agendor och tydliga, egna politiska sympatier, och därför inte för fram allsidig information och alla fakta, sätta världsbilden.

Ur förordet – skrivet av Mauricio Rojas – till rapporten:

År 2002 kunde 136 bostadsområden (som i senare rapporter reviderades ner till 128) klassas som ”utanförskapsområden”, i jämförelse med bara tre stycken år 1990.
——————————
Det handlar om tiotusentals människor för vilka den vitala sociala rörligheten har upphört att fungera och om bostadsområden vars liv nästan helt präglas av socioekonomiska villkor som på ett markant sätt skiljer sig från samhället i övrigt.
——————————
En etniskkulturell dimension vidgade på ett radikalt sätt den växande klyfta som skilde utanförskapsområdena från landet i övrigt. Det borde ha fungerat som en mäktig alarmsignal, sm manade till handling innan det blev för sent. Men ingenting gjordes. Utvecklingen mot en klyvning av landet bara fortsatte, såsom det visades i de nya Utanförskapets kartor som togs fram 2005, 2006 och 2008. Kartan 2008 visade att det år 2006 fanns 156 utanförskapsområden!
——————————
Utanförskapsområdena fortsatte att växa mellan 2006 och 2012, då det fanns 186 utanförskapsområden spridda runt om i Sverige. Samma år bodde 566.000 personer i dessa områden, en ökning med 16 procent i jämförelse med siffran för 2006!

Kriterierna för att ett område ska definieras som ”utanförskapsområde”:

•  att färre än 60 procent av de boende i arbetsför ålder förvärvsarbetar
•  att den andel av skolelever som gått ut grundskolan med fullständiga betyg låg under 70 procent eller att andelen röstande i senaste kommunalval låg under 70 procent (eller båda)

Ur rapporten:

Av Sveriges befolkning levde 5,4 procent i utanförskapsområden år 2006. Andelen hade ökat till 5,9 procent år 2012. I absoluta tal handlade det om omkring 488.000 personer år 2006 och omkring 566.000 personer år 2012.
——————————
En signifikant andel av de boende i utanförskapsområden är andra generationens invandrare, alltså inrikesfödda barn till utrikesfödda föräldrar. Endast 26 procent av de boende i utanförskapsområdena år 2006, samt 25 procent av de boende 2012, hade svensk bakgrund, definierat som ”inrikesfödd med två inrikesfödda föräldrar”.
—————————–

Talande tabell ur rapporten: