Finland. Lite statistik.

Lite statistik

Andelen utlandsfödda som arbetar är 64 procent medan andelen finländare som arbetar är 74 procent. I siffrorna ingår förstås också arbetskrafts- och andra invandrare, inte specifikt och enbart asylinvandrare, såsom personer från EU- och Efta-länder, USA etc. Finlands folkmängd var 5.471.753 i slutet av år 2014.

•  Befolkningen ökade med 20.483 personer från året innan. Sammanlagt hade 322.711 personer utländsk bakgrund. 15 procent av dem var födda i Finland.

•  I fjol föddes det 902 färre barn än året innan. Antalet levande födda var sammanlagt 57.232. Av barnen föddes 57 procent inom äktenskapet och 43 procent utanför äktenskapet.

•  År 2014 fanns det sammanlagt 26.590 krigsveteraner. Av krigsveteranerna som fyllt 94 år var 1.361 män och 1.174 kvinnor.

•  År 2014 fick polisen, tullen och gränsbevakningen kännedom om totalt 417.898 brott, 6.888 färre än året innan. En tredjedel av brotten var stölder, vilket var 1.746 fler än år 2013.

• År 2014 hörde 4,0 miljoner medlemmar till Finlands evangelisk-lutherska kyrka, vilket var 74 procent av befolkningen. Sammanlagt hörde till 58 361 personer till Ortodoxa kyrkosamfundet i Finland, dvs. 1,1 procent av befolkningen. Andelen personer som inte hör till ett religiöst samfund var 23,5 procent av befolkningen.

•  Antalet barnfamiljer minskade i fjol med 2 117 familjer. Totalt fanns det 573 566 barnfamiljer, vilket var 39 procent av alla familjer. Andelen ombildade familjer av alla barnfamiljer var 9 procent.

Norsk författare: ”Hur det går för andra generationens invandrare följs upp av forskningen i både Norge och Danmark. I Sverige registreras dessa som ‘födda i landet’, alltså som etniska svenskar.”

Den norska författaren, skribenten och förstelektorn vid Markedshøyskolen, Elin Ørjasæter, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 23 september i en artikel med rubriken Sverige vet inte vad invandringen kostar bland annat:

Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data.

Hon fortsätter:

De två forskarna vid Statistisk sentralbyrå följer upp punkt efter punkt: Att jämföra invandringen i Norden är inte möjligt eftersom svenska forskare antingen inte har eller är inte villiga att presentera exakta data. ”Svenska myndigheter och Statistiska centralbyrån publicerar ogärna uppgifter om utlandsföddas deltagande i arbete och utbildning fördelat på ursprungsland”, heter det i artikeln.

Hur många gånger har jag inte försökt hitta uppgifter i svensk statistik som finns i de övriga nordiska länderna? Det går helt enkelt inte! I Danmark kan man till exempel ta del av statistik över – som det heter i artikeln som kan läsas utdrag ur i inlägget Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.” –  hur många icke-västliga personer som lever på förtidspension och av det dra vissa slutsatser eller förändra en del kriterier. Något liknande har jag aldrig hört talas om i Sverige (om någon vet var sådana uppgifter kan finnas, mejla gärna via Info).

Elin Ørjasæters uttalande: ”Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data” stämmer.

Tidigare hoppades miggorna, som levererat hundratals texter till den här bloggen (som blivit till, hittills,  två böcker) och jag, att fakta och berättelser ur den verklighet som handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket beskrev, skulle få politiker och även journalister att lyssna och politiker att omsätta det de fick reda på i handling och förändra det som var fel. De senaste åren, under Reinfeldts allt mer despotiska styre och efter de märkliga uppgörelserna mellan M och MP, har vi insett att vi hoppats förgäves.

Så för något år sedan beslöt vi att vi fortsätter att dokumentera, skriva, rapportera, men helt utan hopp om att nutida beslutsfattare och medierepresentanter ska ta till sig de ingående beskrivningarna av asylbedrägerier, falska identiteter och falska asylhistorier etc som beskrivs, och som beskrivits under många år. I stället skriver och dokumenterar vi vad som händer för att framtida forskare ska ha hjälp av dokumentationen när de försöker analysera och förstå vad som hände när Sverige valde en helt annan väg och blev ett helt annorlunda land än de övriga nordiska länderna. Vi kan bara hoppas att framtida forskare ska vara mer intresserade än dagens dito när det gäller att se verkligheten, inte göra sitt yttersta för att dölja den.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

”Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap”

En utlandssvensk skriver:

Medborgarskap har du tidigare skrivit om och här kommer mera på temat

Det här med att behålla sitt svenska medborgarskap utomlands, framförallt när det gäller utlandsfödda barn (som automatiskt får svenskt medborgarskap vid födseln) är en mycket trasslig historia. Bortsett från all felinformation som jag har fått på olika myndigheter under alla år – det tog väldigt lång tid innan jag insåg att en svensks medborgarskap sorterar under migrationsverket – så gör man fel även när man gör rätt.

Jag hjälpte min son att fixa alltihop, men trots att allt gick enligt reglerna, var det inte okej med polisen i Sverige när det var dags för ett nytt pass efter att han fått intyg på att han behåller medborgarskapet. Först var prövningsansökan, som vi printade ut och fyllde i hemma, nedladdad från ambassadens hemsida och tydligen inte tillräckligt utförlig (?!), men sedan dög den ändå.

Sedan var det problem med intyget om svenskt medborgarskap utställt av ambassaden i migrationsverkets uppdrag, helt enligt reglerna. Passpolisen godkände inte dessa rutiner och vill nu att jag skriver till migrationsverket för att få ut ett besked på deras brevpapper.

Till slut fick min son i nåder ett nytt pass, men bara för att han inte ännu har fyllt 22 år. Min dotter fick däremot utan problem ett nytt pass på ambassaden trots att beskedet om hennes medborgarskap är utställt från ambassaden som egen myndighet, men inte i migrationsverkets uppdrag. Hon är över 22 år.

Som utlandssvensk känner man sig verkligen som persona non grata hos svenska myndigheter. Det är för övrigt mycket dyrare att skaffa nytt pass på ambassaden än i Sverige, bortsett från att resan till ambassaden, samt hotell också kostar en del. ”Alla människors lika värde” talas det mycket om, men inte om alla svenska medborgares (o)lika värde. Vad det står i grundlagen intresserar tydligen ingen heller. Varför ska medborgarskapet (och anknytningen till Sverige) prövas när det enligt grundlagen inte kan bli indraget?

Och apropå det här med val och att rösta

Svenska medborgare som bor i Sverige har aktiv och passiv valrätt. Utflyttade svenskar får enbart rösta i riksdagsvalet och får sitt medborgarskap prövat varje gång ett nytt pass behövs. Med till exempel en Aufenthaltsbescheinigung och en utfylld blankett ska man minst vart femte år bevisa sin anknytning till Sverige och sitt svenska medborgarskap. I Sverige krävs ibland även ett personbevis från skatteverket. Ett svenskt pass är inget bevis på svenskt medborgarskap, säger de.

Barn som föds i utlandet med svenskt medborgarskap ska före 22 års ålder ansöka om att få behålla det, vilket görs hos migrationsverket. Man kan ladda ner en blankett från migrationsverkets hemsida, fylla i den och ta med den till konsulatet, som tar hand om det hela. Så småningom kommer det ett brev från ambassaden om att migrationsverket har godkänt ärendet. Men passpolisen i Sverige tycks inte vara införstådd med dessa rutiner, utan kan till exempel kräva att få se beslutet från migrationsverket. Den viktiga prövningen om en utlandssvensk har svenskt medborgarskap är ”en bedömningssak”!

Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen. Man får alltså intrycket av att medborgarskapet sitter rätt så löst vid en passansökan i Sverige. Trots att passet är dyrare utomlands än i Sverige kan det vara säkrare för utlandsfödda svenskar (som för övrigt inte ens har rösträtt) att söka det på ambassaden.

Dock tycks prövningen stå i strid med grundlagen, som fastställer att ingen kan fråntas sitt medborgarskap (Regeringens proposition 2009/10:80 En reformerad-grundlag, s. 149 ff).

Kommentar: Notera meningen: ”Passpolisen som vi senast hade kontakt med, påstod att den svenska ambassaden är för släpphänt med prövningen.” När man påpekar att Migrationsverket är för släpphänt med asylprövningen (vilket verket är), kommer än den ena än den andra farande med de numera  så vanliga etiketterna och stämplarna. Men när svenskar – svenska medborgare – behandlas styvmoderligt av sitt eget lands myndigheter, då är det inte många i den humanitära stormakten som höjer på ögonbrynen…

Läs också:
”Jag måste alltså åka 55 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 55 mil igen.” – 29 mars 2012

”Jag ska hjälpa Sverige att spara in på kostnaden för nästa passförnyelse. Mitt nästa passbyte blir till ett brittiskt pass.” – 30 mars 2012

Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: -1 3 maj 2014

Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som råddar!” – 15 maj 2014

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.