• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Nytysken”: ”124 mil och nästan 6.000 kronor för att få ett svenskt pass”

Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krångel kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass. Här följer ett nytt avsnitt i den ofrivilliga serien om krånglet kring utlandssvenskars anskaffning av svenska pass.

Sveriges flagga 2Tysklands flaggaDen svenske mannen som sedan länge bor i Tyskland och som jag lätt ironiskt kallar ”nytysken” med anspelning på den märkliga storsvenska ”seden” (i varje fall i medierna) att kalla alla som på olika sätt migrerar till Sverige, såväl asylsökande som invandrare, berättar:

Vi måste till Berlin!

Min hustru sade häromveckan: ”Du, mitt pass går snart ut. Kan du kolla upp vad som gäller för oss i förskingringen ?” Vi är bosatta cirka hundra mil söder om Sverige.

Sveriges ambassad BerlinJag kollade upp på Sveriges Berlin-ambassads hemsida under Pass och ID-kort för vuxna.

Först  bokade vi tid. Som gick lätt över internet. Vi valde”9:00-9:15 på morgonen”.

Sedan läste vi instruktionerna på ambassadens hemsida om vilka papper vi måste ha med oss. Nästa dag kollade vi resmöjligheter till Berlin, 62 mil från hemorten. Om vi åker tidigt på morgonen så kan vi komma undan med 212 euro (ca 2.064 kronor) tur och retur med tåg. Vi köpte biljetter. Man gav oss besked om att platsreservationer kan göras först tio dagar innan resan, så vi åkte in till stan igen och reserverade två fönsterplatser fram och tillbaka. För 18 euro (ca 175 kronor).

När vi kom hem bokade vi ett dubbelrum på ”vårt hotell” vid Potsdamer Platz. 160 euro (ca 1.560 kronor) plus 44 euro (ca 430 kronor) för två dagars frukost.

För resan från vår by in till stationen i staden har vi mobiliserat grannen och sparar således 8 euro (ca 80 kronor) för spårvagnen. Inbesparingen krymper dock nästan till noll då vi vid hemkomsten belönar grannen för hans vänlighet med en blombukett à 7,95 euro (ca 78 kronor.)

Tågresan till Berlin tar sex timmar och våra reserverade platser finns inte på hela tåget då det på grund av ombyggnadsarbeten var fråga om ett ”utbyteståg”.

I Berlin fick vi helt obyråkratiskt tillbaka pengarna för de förgäves betalade platsbiljetterna. Vi tog buss från Hauptbahnhof i Berlin till hotellet. För 6,80 euro (ca 66 kronor).

Nästa morgon åkte vi med en trevlig palestinsk taxiförare till ambassaden. Man hade aviserat 10-15 euro (ca 98-146 kronor) för färden dit och när taxametern stannade på 10,10 euro så lade vi på rikligt med dricks. När vi berättade att vi hade åkt 62 mil för att få ett pass förnyat så skakade han på huvudet.

Pass SVENSKTBesöket på ambassaden tog tio minuter och här genomfördes foto + fingeravtryck + namnteckning i en mackapär utanför båset med ambassadtanten.

Vi fick betala 150 euro (ca 1.460 kronor) i förväg för passet. Plus 3 euro (ca 30 kronor) ”portoavgift” då vi valde att kunna hämta passet i det betydligt närbelägnare Frankfurt.

Resten av dagen tillbringades på en turistbuss och strövande genom Berlin.

Tillbaka på hotellet hälsade vi vänligt på en annan gäst och bara ett enkelt ”Guten Tag!”, gjorde att han konstaterade: ”Holländare?”.

Jag nekade och berättade varför vi var i Berlin. Han tyckte det var ”otroligt att vi åkt 62 mil ….”. Nästa morgon gick vi till fots till Hauptbahnhof och åkte hem. 62 mil och sex timmar igen.

Nu är det att vänta två veckor och sedan kan vi hämta passet på honorärkonsulatet i Frankfurt/Main (”bara” åtta mil enkel resa…). Naturligtvis mot ”avhämtningsavgift” 16 euro (ca 156 kronor).

De ovan angivna utgifterna för att få ett svenskt pass uppgår till totalt över 600 euro, mer än 5.800 kronor. Med endast frukostkostnader inräknade. Plus tre dagars ”restid”.

Förut kunde vi ansöka om pass i Frankfurt, som ligger mycket närmare där vi bor, och få det levererat till borgmästaren i vår by. Och upp till nyligen valde många svenskar här i området att söka nytt pass i betydligt närbelägnare Luxembourg (25 mil enkel resa). Men den ambassaden är av någon anledning numera stängd för passansökningar och besökare rekommenderas nu till Haag i Nederländerna. Ytterligare 36 bilmil bort!

Kommentar: Varför gör Sverige det så krångligt och ohemult dyrt för sina medborgare som bosatt sig i andra länder att få nya pass? Om det gick att ordna det smidigare förr så hade man väl kunnat låta det fortsätta? Att man ska behöva betala så många tusen kronor för att få ett pass är inte acceptabelt och ett bättre och smidigare sätt måste väl ändå kunna utarbetas?

Här är några tidigare berättelser om hur Sverige krånglar till det och gör det både osäkert och dyrt för sina egna medborgare som bor utomlands att hämta ut sina pass.

Först nytysken, för fyra år sedan:
•  ”Jag måste alltså åka 62 mil till Berlin, förmodligen övernatta på hotell, gå på ambassaden, betala 1400 SEK för passet och så åka hem 62 mil igen.” – 29 mars 2012
Sedan svenske Lasse, numera finsk medborgare:
•  Be my guest # 101 Lasse Orup – 14 februari 2014
•  Handläggare vid svensk passexpedition till svenskfödd svensk medborgare som utvandrat till Finland: ”I och med att du inte har ett intyg från Finland som styrker att du är svensk medborgare så tar vi ditt fotografi och bifogar de handlingar du just skrivit under och sedan låter vi ditt fall ligga i vänteläge tills du kan få fram intyget från Finland att du är svensk medborgare och alltså har rätt till ett svenskt nationellt ID-kort. Ha en bra dag.” – 13 maj 2014
•  Råd till Lasse Odrup: Byt medborgarskap, bli finländare! – 14 maj 2014
•  Anställd vid en magistrat i Finland: ”Nå då så. Då är det nog de svenska myndigheterna som räddar!” – 15 maj 2014
© denna blogg.

 

Vill Sverige inte att utlandssvenskar ska rösta i val här?

Det kom ett mejl från en bloggläsare var syster är utlandssvensk. Gråt eller skratta, det är valfritt. Läs sedan i slutet hur det går till i ett land 50 minuters flygresa härifrån och jämför. Och avundas ett folk som har ordning på saker och ting i sitt land. Så här skriver alltså bloggläsarens syster i Tyskland om vad som hände när hon upptäckte att hon inte fått sitt röstkort inför EU-valet och försökte få tag i det:

Förloppet var så här. Jag skickade ett mejl till valmyndigheten och fick därifrån svar att jag skulle skicka ett mejl till valmyndigheten, det vill säga till samma adress (!!) som jag ju redan skrivit till, för att få nödvändiga papper för att kunna rösta i EU-valet. Men jag var ju redan på denna hemsida, varför kunde de inte ha skickat dessa papper direkt?

När jag sedan gick in på en annan internetadress fick jag veta att jag skulle vända mig till Skattemyndigheten i Stockholm eftersom jag var utlandssvensk. De hade alla uppgifter som behövdes inför EU-valet, fick jag veta. Där stod även telefonnummer som utlandssvenskar kunde ringa. Dit ringde jag därför i morse och kom genast fram efter att jag beskrivit mitt ärende (för en röststyrd telefonsvarare). Jag hade redan en gång tydligt förklarat vad jag ville, men då ställde man ännu fler frågor, för telefonsvararen kände inte igen vad jag berätta.! Detta trots att jag ju redan hade svarat på allt!

Nu blev jag kopplad till en ”sakkunnig” på Skattemyndigheten. Han i sin tur kopplade mig genast vidare. Där skulle jag vänta på min tur. Det var 54 personer som stod i kö före mig. Jag tänkte, att det här är ju helt vansinnigt – jag ringer ju från utlandet och ska behöva vänta på min tur som nummer 55 i telefonkön!

Det var inget att göra, jag tvingades vänta och när jag äntligen kom fram fick jag besked om att jag skulle ringa valmyndigheten – den myndighet vars hemsida (www.val.se) som jag redan hade varit inne på!!!! Jag fick tag i ett telefonnummer dit. Där förklarade en tjej att jag skulle ringa igen om en timme – för de hade tekniska problem.

Efter en timme ringde jag igen – fortfarande från Tyskland. Då ville man att jag skulle ringa upp igen (!!) bara för att de ville kontrollera mitt telefonnummer. jag förstod inte varför, men numret visade sig vara ”rätt” och godkändes. Därefter fick jag ringa upp ännu en gång och nu var det en ny person som svarade, en kille. Och han kopplade mig återigen vidare…

Efter detta fick jag en äldre herre i telefonen. Jag gav honom alla mina personuppgifter och han hittade mig så småningom i någon databas. Men nu föreslog han att jag skulle uppsöka svenska ambassaden i Tyskland! Jag svarade att den ligger i Berlin och inte i Kassel där jag bor. Ja, då ville han att jag skulle ringa upp ambassaden i Berlin i stället. Men då börjar väl hela den här processen om igen för mig? sa jag. Det kände jag att jag inte ville vara med om, så jag frågade därför om det inte var möjligt att han bara kunde skicka pappren direkt till mig i Kassel? Jo visst, det kunde han väl. Men vid det här laget hade han slarvat bort alla mina personuppgifter och min adress. Så jag fick börja om igen och mycket långsamt bokstavera alla mina uppgifter för honom ännu en gång. Han lovade att han skulle skicka pappren samma dag.

Jaha, vi får väl se om det blir så. De flesta hade nog gett upp efter halva vägen. Att det som svensk ska vara så svårt att få tag i ett röstkort så att man kan delta i ett val i Sverige? De påstod dessutom att jag år 2002 hade anmält att mina personuppgifter skulle tas bort från röstlängden. Det har jag inte gjort. Men jag fick reda  på att man måste göra en anmälan vart tionde år för att inte automatiskt bli raderad från deras register.

Ska det verkligen behöva var så här besvärligt att få ett röstkort när man är svensk medborgare? Sverige är ju i hela fridens namn ett EU-land där inte bara varor och tjänster ska kunna flyta fritt över gränserna utan också EU-medborgare!

Kommentar: Vill Sverige inte att utlandssvenskar ska rösta i val här? Som medborgare i landet som ligger 50 minuters flygresa österut behöver man inte ringa, mejla eller surfa någonstans. Inte sitta i oändliga telefonköer, inte kopplas vidare hit och dit, inte bli oprofessionellt bemött. Röstkortet kommer per brev utan minsta ansträngning. Inte heller har jag någonsin behövt registrera om mig efter tio år, är jag medborgare i Finland så är jag. Det fungerar professionellt, enkelt och tydligt. Och jag kan förhandsrösta på Finlands ambassad i Stockholm, om jag vill. Det känns som om man behandlas med respekt av det land man är medborgare i. Varför klarar Sverige inte detta när Finland gör det?

Mitt röstkort

© Denna blogg. Vid (endast korta) citat ur texten, länka alltid till inlägget.

Det tog Skatteverket fem månader att svara…

…och mardrömmen fortsätter

svd_logoDen 13 mars skrev jag på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige, om Helena som bott i Sverige i snart fem år, är lokalanställd på Finlands ambassad och inte får folkbokföra sig här, medan övriga lokalt anställda har fått göra det. Helena ser det som att hon särbehandlas negativt för att hon hade ordnat med sin anställning innan hon flyttade till Sverige. Hade hon flyttat hit utan att ha ett arbete – eller inte talat om att hon hade ett – så hade hon blivit folkbokförd.

Det visar sig att det också finns andra som behandlas lika styvmoderligt vad gäller folkbokföring i Sverige. Det kom ett brev från en svensk som föddes, växte upp och bodde i Sverige i 30 år, utbildade sig till civilingenjör och jobbade här som sådan i sex år innan han flyttade till USA:

Jag lämnade Sverige före år 2001 och förlorade då automatiskt mitt medborgarskap. När jag flyttade tillbaka hade jag fått jobb, vilket var mitt misstag, precis som Helenas (det är bättre att vara arbetslös eller asylsökande!) och var tvungen att gå igenom massor av problem för att få folkbokföra mig. Jag fick ingen sjukvård och kunde inte ens få internet installerat i min lägenhet. Skatteverket avslog min ansökan om folkbokföring, men mina skattepengar tog de, vad hände med dem?

Han berättar vidare om två andra fall som han känner till:

En professor som flyttade till England på bara fyra år och hade det otroligt krångligt när familjen kom tillbaka.

Ett par där frun hade jobbat 20 år i Sverige och haft pensionsgrundande inkomst i 20 år, som hon förlorade bara för att hon bodde utomlands tre år! Nu får hon en minimipension i stället för vad hon hade väntat sig. Det är tragiskt för både henne och hennes familj.

Mannen konstaterar också att utlandssvenskar bestraffas när de vill flytta tillbaka, samt reflekterar om ifall den återflyttade Ingvar Kamprad hade svårigheter med folkbokföringen, han också.

Brevet från Finlands ambassad till Skatteverket om Helenas fall, som det tog det statliga verket fem månader att besvara, innehåller bland annat följande två meningar:

Skatteverket logoDen situation som Helena Sophie Andersson befinner sig i är beklaglig och Skatteverket är väl införstått med att det kan innebära praktiska svårigheter att bo i Sverige utan att vara folkbokförd. Skatteverket har däremot ingen möjlighet att ta hänsyn till detta när myndigheten fattar beslut i folkbokförinqsärenden.

Ett riktigt snömossvar utan tillstymmelse till vilja att rätta till något som knappast varit lagstiftarens intention med lagen: att en nordisk medborgare med arbete och ordnade förhållanden skulle bli drabbad på detta sätt. Att Skatteverket i slutet av sitt brev ber om ursäkt för att det gett Helena fel information i samband med att hon anmälde flyttning till Sverige, hjälper heller inte Helena.

Skatteverket hade kunnat ta hänsyn till vetskapen – lätt kontrollerad! – om att övriga lokalanställda på Finlands ambassad getts rätt att folkbokföra sig i Sverige. Verket hade helt säkert, utan att drabbas av repressalier eller näpsning någonstans ifrån, kunnat fatta ett nytt beslut grundat på att alla ska behandlas lika och om övriga i samma situation som Helena behandlats välvilligt (!) så kan Skatteverket välja att tillämpa samma synsätt också vad gäller Helena.

En förändrad syn på – och därmed förändrade regler – folkbokföringsrätt för svenskar och före detta svenska medborgare som flyttar tillbaka till Sverige bör också – skyndsamt (vad nu det innebär numera…) – införas.

© denna blogg. Vid citat, var god ange källa.