• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Liten textkavalkad – 11 texter från lika många år

Här följer länkar ett antal blogginlägg som dels är något av ”det har jag skrivit om i flera år”-texter, dels sådana som helt enkelt bara tål att påminnas om och därför upprepas. Eftersom urvalet inlägg är så enormt har jag valt ut texter från februari månad från alla år jag bloggat. Eftersom jag började blogga i maj 2005 är texten från det året från just maj. Alltså:

•  Brain damage – 30 maj 2005. Ur texten:

Sverige kommer inte att riskera någon brain drain i framtiden! Detta för att svenskarna kommer att stanna i Sverige eftersom de inte kommer att kunna konkurrera med människor från andra länder och ingen kommer att vilja ha dem.
Landets skol- och utbildningsväsende är så svagt och dåligt att de minimala kunskaper som eleverna inhämtar inte kommer att leda till annat än brain damage. I betydelsen ”förstörda hjärnor”.

•  Be my guest 28: Vera Efron – 27 februari 2006. Ur texten:

Aktiebolaget Rysk RouletteSommaren 2003 förverkligade jag min dröm om att bli författare och debuterade med den självbiografiska romanen ”Aktiebolaget Rysk Roulette”. Det var det mest självutlämnande jag någonsin skrivit. Jag skrev om min uppväxt i Sibirien, om min far som övergav mig och om Sovjetunionens hjärntvätt som började redan på dagis. Jag skrev om min kamp mot diktaturen och om att ha jagats av KGB. Jag skrev också om mitt nya liv i Sverige, om hur det var att slitas sönder mellan arbetet, omtanken om barnen och kärleken till en gift man. Fast den största anledningen till att jag, en ensamstående tvåbarnsmamma och småföretagare lyckades förmå mig själv att skriva en bok, var min vilja att belysa hur det känns för en vanlig människa när hon drabbas av myndigheternas makt.
(Flera texter om Vera Efron kan läsas här.)

•  Utländska medier rapporterar om den svenska asylmottagningen – 26 februari 2007. Ur texten:

Det är bra att utländska medier kommer till Sverige och granskar oss och beskriver saker och ting utifrån sina referensramar, sitt sätt att se på saker.

•  Somalier gripna misstänkta för att ha planerat terrordåd – 29 februari 2008. Ur texten:

Vad är det som gör att man i Sverige tror, att så fort någon kommit hit och fått svenskt medborgarskap så är han eller hon ”svensk”? Fråga vem som helst bland invandrare i första generationen – och ofta också i andra – om de upplever sig som ”svenskar”! Och tänk lite själva: om svenskar emigrerar till Australien eller USA eller Thailand – känner de sig då som australiensare, amerikaner eller thailändare så snart de bosatt sig där? Visst inte.

•  Vidare om Migrationsverkets stenvänderi – 28 februari 2009
(mer om Adil Hakimjan kan läsas här och här.) Ur texten:

Birgitta Elfström

Efter tillkomsten av Dublinkonventionen och Dublinförordningen blir den s.k. första asyllandsprincipen tillämplig endast när utlänningen har kommit till Sverige direkt från land utanför EU-området. Då måste väl även verkets generaldirektör Dan Eliasson, rättsenhetens beslutsfattare Helene Hedebris och rättschefen Mikael Ribbenvik inse att det inte blir många personer som kommer att utvisas från Sverige med stöd av första asyllandsprincipen eftersom det inte kommer att finns många som Adil som varit inspärrade på Guantánamo i flera år, blivit dumpade i Albanien och har nära släktingar i Sverige.

•  ”Ge mig en bomb så ska jag utplåna förvaren från Sveriges yta” – 28 februari 2010.Ur texten:

Att uttala sig som pjäsförfattaren är förkastligt. Han uttrycker sig samhällsomstörtande när han meddelar att han vill spränga lokaler i luften för att han inte gillar dem och inte accepterar de lagar som gäller i landet. Det han säger skulle i många andra länder anses allvarligt. Hur man ser på det rent juridiskt i Sverige är svårt att veta – polis och rättsväsende är inte de mest väl utvecklade och effektiva i detta land.

•  Röda Korset: ‘Sverige bäst på att ge förutsättningar för lyckad integration.’ – 28 februari 2011. Ur texten:

mipexVad som däremot inte bara bör utan måste krävas av alla som får en fristad och försörjning i Sverige är att de anpassar sig till det land och det samhälle de kommit till. Att de respekterar det land och det samhälle de kommit till och som ingen tvingar någon att stanna kvar i om han/hon inte vill göra det. Detta är så självklart att det är häpnadsväckande att man inte förstått det i Sverige!

•  Är ”verklighetsfrämmandeskap” ett plus för ministrar i Sverige? – 24 februari 2012. Ur texten:

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann”Utrikes födda”??? Särbehandlingen ska alltså inte gälla för svenskfödda som anställer svenskfödda, men ska de gälla för utrikes födda som anställer inrikesfödda? Och vad är då ”inrikesfödda”? Är det svenskar eller är det också barn till afghaner, somalier, irakier födda i Sverige? Ska kriteriet vara att alla som bor inom vissa, av Ullenhag definierade gränser, i s.k. utsatta områden, omfattas av hans idéer om ”lägre kostnader för att verka och anställa” i hans ”nystartszoner”? Eller ska det enbart gälla asylinvandrade? Eller ska det bara gälla asylinvandrare som inte behärskar svenska? Hur ska Ullenhag definiera vilka som ska särbehandlas?

•  En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!” – 28 februari 2013. Ur texten:

profilePå frågan varför han låtsades vara minderårig när han kom till Sverige (och varför han sökte asyl i Sverige när han redan hade fått asyl i ett annat land) men inte när han kom till det första asyllandet ville han inte svara, och på frågan om varför han inte stannade i det första asyllandet där han redan ju hade fått tillstånd som alternativt skyddsbehövande, var svaret att så fort man får tillstånd i det landet så måste man lämna förläggningen och då måste man klara sig själv. Man måste försörja sig själv, det finns inga jobb eller bostäder och man får inte hämta dit sin fru om man inte har jobb och bostad…

•  Blandade fakta från de nordiska länderna – 27 februari 2014. Ur texten:

norges-flaggaNorge. Asylmottagningn i Bodø har skickat ett bekymrat brev till regeringen om att asylsökande med påstått skyddsbehov reser till sina hemländer på semester. UDI (Udlendingsdirektoratet, motsvarande Migrationsverket i Sverige) har ingen översikt av hur många det handlar om. Så här skriver Beate Klette, återvändanderådgivare vid Bodø Mottagningscenter i brevet till justitieminister Anders Anundsen (Frp):
Hur farligt är det egentligen i hemlandet som gör att man kvalificerar att man får uppehållstillstånd när man bara efter några månader kan återvända dit på semester?

•  En migga: ”Det man inte får glömma bort i detta sammanhang är att på den svarta marknaden säljs även de av Migrationsverket utfärdade resehandlingarna resedokument och främlingspass.” – 26 februari 2015. Ur texten:

FrämlingspassResedokument och främlingspass
Rapportering finns om att personer som sålt sina resedokument och främlingspass har fått upp till 30.000 kronor per styck. Dessa dokument är också mycket eftertraktade på den svarta marknaden.

•  Finland. ”Var femte kan inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.” – 12 februari 2016. Ur texten:

Finlands flagga mörkare blått kors– Det är inte särskilt många som har någon yrkesutbildning; de utgör endast cirka 10–20 procent. Andelen högutbildade asylsökande är klart under 10 procent, säger justitie- och arbetsminister Jari Lindströms specialmedarbetare Sakari Puisto. Dessutom kan var femte inte läsa och skriva ens på sitt modersmål och engelska talar som mest cirka 10 procent av de asylsökande.

På bloggen finns idag 8.462 inlägg i mängder av olika ämnen. En stor del av texterna har skrivits av miggor – anställda på Migrationsverket – men också av andra under rubriken Be my guest, bland annat: Krister Thelin, Thomas Gür, Nuri Kino, Nima Dervish, Mirka Kettunen, Karin Dahlström, Evelyn Malzani och många fler.

Det finns texter av utlänningspoliser, familjehemsföräldrar och personal på HVB. Men också av mig. Dessutom finns mängder av texter om och från Finland och en hel del också från övriga Norden.

mummelforlaget logo ljusgrön mindreJag passar också på att slå ett slag för de böcker som getts ut på Mummelförlaget, skrivna av:

Nima Dervish, David Eberhard, Ilan Sadé, Zulmay Afzali, Katrin Fogelby, SFI-elever, Aniram Niletram och mig själv, Merit Wager.

Samtliga böcker finns i pappersform men också som e-böcker, klara att ladda ner direkt för en billig penning.

Mummelböcker

 

 

 

 

”Det finns absolut ingen anledning till oro”

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator). Till slut tror man inte längre sina egna ögon och öron, litar inte på sina egna upplevelser, utan tar in det budskap som de ”ansvariga” tutar ut. Det brukar i andra sammanhang kallas falsk propaganda. Men inte i Sverige. Här gäller ”det finns absolut ingen anledning till oro” som en osann sanning som folket ska ta till sig som en absolut sanning.

NEO 05 2013Det kaxiga Magasinet Neo (som kallar sig ”Sveriges bästa samhällsmagasin” och kanske också är det?) har på nätet lagt ut den intervju – Misslyckandet kommer att få katastrofala följder – som chefredaktören Paulina Neuding gjorde med Niall Ferguson i somras (om jag förstår det hela rätt). Han presenteras så här:

Niall Ferguson är historieprofessor på Harvard, bästsäljande författare, tidigare rådgivare åt republikanske presidentkandidaten John McCain i valkampanjen 2008, och brukar ha en given plats i rankningar av världens mest inflytelserika tänkare.

En hel del av vad han säger har också miggor, jag själv och andra gett uttryck för här på bloggen. Bland annat säger Niall Ferguson att vi i Sverige håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och:

– En viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare. Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Men: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”! Och tro inte att Erik Ullenhag, Sveriges integrationsminister håller med om det som sägs om ”den totalt misslyckade integrationen” (se längre ner)! Inte ens när ni, bästa medborgare, med egna ögon ser, med egna öron hör och själva upplever upplopp i en mängd av så kallade utanförskapsområden (= omskrivning för vad man tidigare kallade ”invandrartäta områden”) finns det anledning till oro. Det är nog bara pojkstreck när man tänder eld på andras egendom som bilar och bostadshus och kontor och skolor; när man hotar och kastar sten på polis, brandkår och ambulanser. Det är unga som är rastlösa, det måste man förstå. De visar sin frustration genom att sätta skräck i andra människor, förstöra deras egendom och hota dem. Det anses i Sverige vara något vi laglydiga icke-våldsamma får leva med. Polisen tycks mer eller mindre maktlös och dessa våldsverkare inser att de har makt och kan göra vad som helst, några konsekvenser får det inte. För bor man i ”utanförskapsområden”så kan man göra som man vill och helt enkelt sätta sådan skräck i det svenska samhället att det inte vågar/förmår ta itu med våldet och förstörelsen. Men, kom för Guds skull ihåg:

Det finns ingen anledning till oro!

Erik Ullenhag. Foto: Johan ÖdmannFörresten går ju Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag just idag, den 25 november, ut (bland annat i Sveriges Radio) med ett nytt ”det finns absolut ingen anledning till oro”-budskap:

Av 230.000 nya jobb som skapats sedan 2006 så har hela 160.000 gått till utrikes födda. Bara 70.000 av de här nya jobben har gått till svenskfödda. Det här handlar om att vi har nått de grupper som har stått längst från arbetsmarknaden. Det är en väldig framgång.

Ska vi nu hjula och slå volter av lycka för att utrikes födda får jobb i större utsträckning än svenskar (eller ska man säga ”svenskfödda” som i citatet, för att vara korrekt)? Det är sannerligen inte lätt att hänga med i den för tillfället korrekta vokabulären eller i vad som för tillfället är korrekt att tycka. Plötsligt får/ska vi alltså ställa grupper mot varandra: utrikes födda mot svenskar/svenskfödda! Men det var ju inte tillåtet för en tid sedan? Så förvirrande. Det var ju absolut tabu att tala om utrikes födda kontra svenskar, man fick inte ställa grupper mot varandra. Man fick inte ens antyda att en somalier eller irakier (förlåt: personer med somalisk eller irakisk bakgrund) som varit i Sverige i tre år inte skulle vara svenskar! Nu får man alltså göra det, nu är de somalier och irakier igen, i statistiken över hur många utrikes födda som fått jobb de senaste sju åren!? Som sagt: vare sig vokabulären, eller innehållet och andemeningen i den, är lätt att hänga med i, det som är korrekt idag är inkorrekt i morgon. Och Gud nåde den som yttrar sig offentligt och felaktigt råkar använda ord och begrepp som plötsligt satts i ”karantän”, lagts i malpåse eller ”uppdaterats”, han eller hon riskerar att stämplas som precis vad som helst (främst något på -fob eller -ist).

Niall Ferguson (läs hela texten, den är lång!) säger också så här i intervjun i Magasinet Neo:

– Utöver detta (bl.a. valutaunionen i EU. Min anm.) har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister.

Men, kom ihåg, gott folk:

Det finns absolut ingen som helst skugga av anledning till någon som helst oro. Överhuvudtaget.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.