En migga: ”Snacka om att röra till det och skapa otydlighet.”

En migga apropå Fridolins och därmed regeringens lagstridiga påhitt (Sveriges regering respekterar inte gällande lag):

Fridolins utspel är verkligen helt vansinnigt. En sak jag funderar på är hur de nya strängare LMA*-reglerna fungerar med detta förslag. Enligt nya LMA ska man ju, om man är över 18 år och har ett beslut om utvisning, förlora allt bistånd, dvs mycket tydliga signaler. Men nu kommer alltså kontraorder. Snacka om att röra till det och skapa otydlighet.

Och eftersom jag jobbar med återvändande så vet jag att det sista vi behöver är ännu mer otydlighet.

*LMA = Lagen om mottagande av asylsökande.

Kommentar: Regeringen skapar ännu mer osäkerhet och ännu större kaos på ett område som redan är osäkert och kaotiskt. Sverige hade, likt Danmark, Norge och Finland, behövt starka ledare och en stark, ansvarstagande regering som inte lägger sig i myndigheters och domstolars arbete och agerar självsvåldigt på ett sätt som går emot gällande lagstiftning.

Läs också:
En socialtjänstanställd: ”När man går in i vårt verksamhetssystem för dessa unga så kan man läsa att en majoritet av dem har kontakt med sina föräldrar från dag 1.” – 23 november 2016

© Denna blogg.

För ett år sedan skrev jag så här på Facebook:

Hade man i Sverige tagit miggornas ihärdiga och enträgna berättelser på allvar så hade man vetat detta för länge sedan:

Klicka på textrutan för att komma till artikeln som publicerades den 18 september 2015.

För det här har gällt i många år, långt innan den nu pågående massiva folkinvandringen, den som svenska politiker och medier med dårars envishet kallar ”flyktingström”. Och hade man lyssnat och sett till att strama upp asylprocessen så att man verkligen och på riktigt hade följt utlänningslagen, så hade Sverige idag sett mer ut som Norge och Danmark. Att det skulle kunna se ut som Finland, där man verkligen har följt lagar och konventioner, är nog en omöjlighet eftersom mentaliteten och sätten att hantera situationer och sättet att fatta beslut är så diametralt olika. Men, som sagt: som Norge och Danmark åtminstone. 

Men det hade krävt:
• ansvarstagande på riktigt
• respekt för och efterföljande av utlänningslagen på alla sätt
• skärpning av identitetskrav, försörjningskrav, slut med HVB-hem för 22-, 26- och 30+-åringar (=ålderstester) samt snabbare och resolutare utvisning av personer som inte fått rätt att stanna.
• att rätten för dem vistas i landet illegalt – och därmed inte respekterar landets lagar – att erhålla sjukvård och skolgång åt sina barn tas bort och att i stället se till att de återvänder hem.

Om andra länder klarar att ta ansvar för sitt land och sitt folk och ge de verkligt skyddsbehövande skydd (tillfälligt eller permanent) samt kontrollera identitet, asylhistoria, ålder (om relevant) etc, varför har då inte Sverige klarat det? Och klarar det inte nu heller. Svenska politiker och Migrationsverkets ledning har försatt – och fortsätter att försätta – oss alla i fara. Och så försöker de låtsas som om ”wir schaffen das”!

Ovanstående skrevs alltså den 18 november 2015. Den röra, den osäkerhet, den otydlighet och alla de problem som följt i – och här måste väl ändå ordet vara relevant – massinvandringens spår hade kunnat undvikas om man hade följt de synnerligen självklara regler och rutiner som jag skrev om då och som miggorna har skrivit om i tio år här på bloggen.

Efter allt det lappande och lagande av utlänningslagen som skett sedan dess med bland annat med tillfälliga uppehållstillstånd i 13 månader resp tre år och den fortsatta ansvarslösheten i att Sverige inte gör åldersbedömningar av påstått minderåriga ensamkommande asylsökande, och nu nya påhitt om att afghaner som redan har fått avslag på sina asylansökningar nu kanske ändå ska få stanna om vissa nypåhittade villkor uppfylls, är det ingen som vet vad som gäller på asylområdet. Alla springer omkring som yra höns, särskilt politikerna. Sjukvården, skolorna, kommunerna, socialtjänsten går på knäna. Det finns inte bostäder, det finns inte skolor och det finns inte lärare. Socialsekreterarna slutar på grund av stress och hot och olidliga arbetsförhållanden. Sjukhusen låser sina dörrar. Skottlossningar och dödsskjutningar har gjort Sverige till ett otryggt och farligt land. Bilbränningar är numera ”en svensk tradition”. När det gäller det starkt ökade antalet gruppvåldtäkter kan de stackars gärningsmännen – barnen – inte dömas till annat än samhällstjänst eller på sin höjd ”vård” eftersom de ju bara är barn för att de har sagt att de är barn. Även om man med blotta ögat kan se att de kan vara upp till tio år äldre eller mer.

Partiledarna talar om att ”vi ska bygga Sverige starkt” och ”Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Vad de borde säga om de var ärliga är: ”Vi har byggt Sverige svagt” och ”vi avgår eftersom Sverige behöver ett nytt ledarskap”. Men de insikterna fanns inte för ett år sedan, inte för tio år sedan och de finns inte heller nu.

© denna blogg.

Finland. ”Finland är inte ett land där det är lätt att stanna illegalt”.

Klicka på textrutan för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Nerg förklarar ödet för de irakier som ska utvisas: ”Akut nödinkvartering ordnas förstås alltid.”

Inom en nära framtid kommer tusentals irakier att bli tvungna att lämna mottagningsboendena och hamna på gatan. Men ingen lämnas i kylan att frysa ihjäl, försäkrar inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg.

6.300 irakier har i år fått negativa asylbeslut av Migrationsverket. Inrikesministeriet planerar nu febrilt för hur de ska hanteras.

– Vi gör allt för att de som har lagakraftvunna avslagsbeslut frivilligt ska återvända hem, säger inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg.

Direkt efter att de asylsökande fått beslut om utvisning görs det tydligt och skarpt klart för dem att det inte ses med blida ögon om de stannar i Finland. De irakier som fått avslag kan inte med tvång utvisas till sitt hemland eftersom det inte finns ett återvändandeavtal mellan Finland och Irak. Om möjligheten att det kommer att tecknas ett avtal kan Nerg inte säga något.

– Vi har folk som arbetar intensivt för att ett avtal ska komma till stånd. Ännu har vi inte kommit till ett skede där ett avtal är i sikte..

Inrikesministeriet har under ett år betalat bidrag till asylsökande som återvänt frivilligt till sina hemländer. Till exempel afghaner, irakier och somalier, som hör till dem som Migrationsverket klassat som A-gruppen, kan få 1.000 euro (drygt 10.000 kronor) i bidrag.

Skulle beloppet kunna höjas för att göra hemresan mer lockande?

– Det har tagits upp till diskussion och ett sådant alternativ kan komma att utvärderas, säger Nerg.

Enligt grundlagen är staten skyldig att, i sista hand, trygga varje persons försörjning vare sig de har uppehållstillstånd eller inte. Det innebär dock inte självklart att det stöd som ges är i enlighet med socialbidragsnormen.

Social- och hälsoministeriet håller som bäst på att, tillsammans med Kela (Folkpensionsanstalten), skapa instruktioner för hur man ska hantera irakierna.

– Det finns instruktioner, men de rör alla papperslösa. Det finns inga särskilda, separata regler för dem som stannar illegalt i landet, säger Nerg.

Instruktionerna ska vara klara i december. Då börjar Folkpensionsanstalten hantera beslut om försörjningsstöd i stället för kommunerna.

Även om inrikesministeriet ”gör allt” för att irakierna ska återvända till Irak frivilligt, vet Nerg att alla ändå inte kommer att göra det.

– Vi är inte blåögda när det gäller detta, säger hon.

Kommer det att lämnas att frysa i kylan?

– Om någon behöver akut nödinkvartering eller akut vård så ombesörjs det, konstaterar Nerg.

Men i Finland finns det förstås inte möjlighet att nödinkvartera tusentals hemlösa. Och det kommer inte heller att ordnas någonting innan man vet hur stort behovet blir.

– Om det blir så att antalet invånare som inte hör till Finland börjar öka snabbt och det handlar om tusentals, då kan det bli så att till exempel någon mottagningscentral tas i bruk för nödinkvartering. Vi har nog möjlighet att agera mycket snabbt. Men vi vill inte använda någon som helst extra kraft till att fundera på det nu.

Nerg tror dock inte att det kommer att bli tusentals som stannar i Finland, utan att irakierna till slut reser tillbaka till sitt hemland.

–Vi har tidigare år sett att Finland inte är ett land som det är lätt att stanna illegalt i. Man söker sig hellre till andra länder i Europa än blir kvar här. Och tidigare har vi inte ens haft några mekanismer för frivilligt återvändande.

Enligt Nerg kan de som fått avslag fundera över om de möjligen kan ha någon annan grund för att söka uppehållstillstånd och därmed legalisera sin vistelse.

– Om man stannar i Finland borde man fundera över att skaffa ett jobb eller försöka få studera. Så att man den vägen kan finna en möjlighet att stanna lagligt i Finland.

© Översättning Merit Wager

Finland. Delvis annan syn än i Sverige på en dom i Europadomstolen gällande irakisk familj.

Klicka på textrutan för att koman till artikeln på MTV Uutisets sajt (på finska).

Migrationsverket: Människorättsdomstolens dom förändrar inte Finlands Irak-strategi

Domen i den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna – Europadomstolen – förändrar inte Migrationsverkets (i Finland, min anm.) Irak-strategi utan befäster den snarare, säger Hanna Helinko, direktör för Migrationsverkets enhet för juridisk service och landinformation.

Domstolen avvisar Sveriges beslut att utvisa en irakisk familj och ansåg att en utvisning av familjen, som förföljts av al Qaida, skulle strida mot artikel 3 i Europakonventionen (som formellt heter ”Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”) där det talas om förbud mot tortyr.

Enligt Hanna Helinko konstaterades också i domen att graden av våld i Irak inte utgör en sådan risk att en utvisning skulle förorsaka en risk för en sådan behandling som avses i artikel 3.

I Sverige ser man annorlunda på beslutet, bland annat i Sveriges Radio som rapporterar under rubriken Sverige förlorade mål i Europadomstolen – irakisk familj får stanna. I Sverige tror man dessutom att ett utslag i Europadomstolen gäller som vore det svensk lag. Det gör man inte i Finland och som framgår av uttalandet från det finska Migrationsverket så skulle domen inte tolkas på samma sätt i Finland som i Sverige.

Finska Migrationsverket lägger ut nedanstående utdrag ur domen och konstaterar:

Europadomstolens beslut: Det allmänna säkerhetsläget i Bagdad City och Irak  hindrade inte utvisningen av de asylsökande.

Här kan man läsa hela Europadomstolens dom.

 

Afghanistan är inte som Sverige.

Den är så viktig läsning, den här krönikan – Äktenskapstvång – en mardröm för utredarna – av Jenny Nordberg (som också skrivit den hyllade och mycket uppmärksammade boken De förklädda flickorna i Kabul) i Svenska Dagbladet, att jag citerar en del ur den och – givetvis – länkar till den. Läs och försök förstå och inse hur ohyggligt annorlunda den afghanska kulturen och människosynen, framförallt kvinnosynen är, jämfört med den svenska. Ta in det och betänk att det finns väldigt många afghaner här numera och de har vuxit upp med och i den här – i våra ögon – fullständigt groteska miljön och med de här grymheterna och våldsamheterna som något helt ”normalt” och ”naturligt”!

Jenny Nordberg berättar i sin krönika om den första rättegången i Sverige om en afghansk man, som nu lever här i Sverige där svenska lagar gäller (i varje fall borde gälla). Han åtalas för att ha tvingat sin dotter att gifta sig. Det prövas nu i domstol som ett hedersbrott, och dottern – som lever gömd – är beredd att vittna mot sin far. Det misstänkta brottet ska ha utförts på grund av ett kulturellt arv från Afghanistan, där ju som vi alla vet andra lagar och regler gäller.

“Du har skämt ut oss och det vore bättre om du var död. Jag ska
ta en kniv och skära dig i bitar och gömma dig där ingen kan hitta dig.”

Det är vad fadern ska ha sagt efter att ha fått reda på att hon har en pojkvän, enligt vittnesmål från förundersökningen.

Detta är viktigt att ta till sig, särskilt för alla dem som tror att så snart en asylsökande från en totalt annorlunda kultur med helt andra rättsbegrepp och annan människosyn, sätter sin fot på svensk mark så översköljs han på något outgrundligt sätt av svenska demokratiska värderingar och svensk människosyn:

Kvinnans ställning i Afghanistan och vilken roll “heder” spelar där är väl dokumenterat av bland annat författare, journalister och forskare, och bekräftas också av exil-afghaner som lever i Sverige.

I Afghanistan är en kvinna till största delen juridiskt ägd av sin far och har få mänskliga rättigheter. Utan tillstånd från fadern – för att utbilda sig, att arbeta, att träffa vänner, att ens röra sig utomhus – kan hon göra mycket lite i livet.

Afghanistan är ett av de fattigaste och mest ofria länderna i världen. Analfabetismen är utbredd, klaner strider sinsemellan, kvinnor används som ”betalningsmedel” vid allehanda uppgörelser. De har ingen personlig frihet och ingenting att säga till om.

Jenny Nordberg har, genom sin bok och genom sin krönika och andra texter gjort en hel del för att upplysa svenskar och andra om vilken typ av samhälle de tiotusentals afghanerna som tar sig till Sverige, kommer ifrån. Fakta, inte påhitt. Nämnas bör också att många afghaner kommer från Iran där de bott hela sina liv och där de till och med i många fall är födda, men de har kvar sin kultur där, precis som de har när de tagit sig till det mycket annorlunda Sverige.

För att ytterligare visa vilken typ av samhälle och liv som råder i Afghanistan har jag sammanställt ett antal citat ur några rapporter om/från Afghanistan, se nedan.

Jenny Nordbergs avslutar sin långa och viktiga text så här:

Just nu pågår 16 andra svenska förundersökningar om äktenskapstvång. Elisabeth Fritz ser fortfarande mycket okunskap om hedersbegreppet i de svenska rättssystemet, samt att hedersbrott behöver skrivas in i den svenska brottsbalken och leda till strängare straff än de brott som inte har ett hedersmotiv. Hon anser också att utvisning alltid ska ske vid en fällande dom där det är möjligt.

– I och med flyktingströmmen till Sverige är min bedömning att vi kan se en ökning av dessa brott, de finns i hela samhället och även på våra flyktingförläggningar och våra HVB-hem, säger hon.

Läs hela krönikan!

Här finns min sammanställning
av ett urval citat ur artiklar och
rapporter om Afghanistan.

Klicka på bilden till vänster
för att komma till den.

 

 

 

 

En migga om att hantera avhysningarna av personer som fått avslag på sina asylansökningar från Migrationsverkets boenden

Idag är tredje dagen sedan bestämmelserna om att den som har lagakraftvunna beslut om utvisning ska lämna boenden och att deras dagersättning upphör. En migga skrev vid lunchtid:

En märklig sak är att rättschefen verkar ducka i frågan. Ett rättsligt ställningstagande om vad som är ”uppenbart oskäligt” skulle ha kommit i god tid före lagens ikraftträdande. Men detta har ännu tre dagar efter att lagen trätt i kraft inte kommit, vilket är en smärre skandal.

Någon halvtimme senare kom det. Ett fyra och ett halvt sidor långt dokument som borde ha kommit för minst två veckor sedan, så att miggorna hade haft en chans att läsa in sig på hur de förutsätts förhålla sig till de nya bestämmelserna som trädde i kraft den 1 juni.

I dokumentet kan man bland annat läsa:

Det här kan tolkas som att man faktiskt – för en gångs skull, frestas man utbrista – verkar mena allvar med att lagen ska efterlevas och de, som inte har rätt att vistas i landet inte heller ska ha tillgång till skattefinansierat boende och försörjning. När det gäller undantagen, som alltså ska tillämpas restriktivt, så upphör rätten till bistånd inte om det är uppenbart oskäligt:

Migrationsverkets rättsavdelning, genom rättschefen Fredrik Beijer, påpekar dock ytterligare en gång att:

För att ytterligare poängtera innebörden i lagen och sammanfatta vad som tidigare angetts, skriver Migrationsverket i det rättsliga ställningstagandet:

I förarbetena namns två exempel på när det kan anses vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör. Det är i båda exemplen fråga om att utvisning inte kan verkställas på grund av omständigheter utom utlänningens kontroll.

Exempel 1: Verkställighet kan inte ske trots att personen har verkat fullt ut för att verkställighet ska kunna genomföras.

Sådana fall är ytterst ovanliga, så gott som alla kan få pass eller en resehandling som gäller just för hemresan, från sina ambassader. Själv hade jag, som jag minns nu, endast två fall under alla mina nästan 15 år som asylombud då det förelåg absoluta verkställighetshinder. Det ena fallet rörde en vietnamesisk man (fallet beskrivs här) och det andra rörde sig om en palestinier från Saudiarabien som inte kunde utvisas dit eftersom den tid då han varit utanför landet, sex månader, hade överskridits och han då inte längre beviljades inresevisum. Hade Migrationsverket lagt på ett litet kol så hade man gott och väl hunnit utvisa honom inom de sex månaderna som han hade rätt att vistas utanför Saudiarabien. Så på grund av verkets sölighet beviljades en person utan asyl- eller skyddsskäl uppehållstillstånd i Sverige.

Exempel 2: Personen har en allvarlig sjukdom av tillfällig karaktär.

Detta kommenteras i det rättsliga ställningstagandet bland annat så här:

Vidare skriver rättschefen Fredrik Beijer följande:

Här ter det sig som om han inte riktigt tänkt på vad han skrev. En person som är ”ett vuxet barn” har knappast några vårdnadshavare eftersom han är myndig… Men om de fall där en vuxen person bor med sina föräldrar och sina minderåriga syskon anges följande:

Som var och en kan förstå är det ett tufft arbete miggorna har framför sig. Ett arbete som inte hade behövts om Sverige hade följt sin egen utlänningslag genom åren och om man inte haft verklighetsfrämmande politiker (inte minst den förre statsministern), som inte sett till att det rått ordning och reda och att reglerna för asyl- och annan invandring hade efterlevts.

I en kommande text ger jag några ganska tuffa exempel på vad miggor har att ta ställning till. Då kan också den som själv vill fundera över hur den skulle agera i de olika fallen, så att beslutet överensstämmer med de lagar och regler som finns.

Det granskande, förklarande, informerande och ofta unika innehållet på min blogg tillkommer helt ideellt. Det ligger mycket tid och hjärnarbete, 20 års erfarenhet på asyl & migrationsområdet (varav 11 års bloggande) samt goda kontakter med miggor och andra, bakom texterna. Jag tar tacksamt emot stora och små bidrag för att kunna fortsätta att ge initierad information och vidarebefordra unika berättelser från dem som bäst känner verksamheten: miggorna. Tack!

© denna blogg. Vänligen länka till denna text när ni citerar ur den. Det gäller också svenska medier. Tack!

Minister Ygeman har förstått att inte ”alla har flytt från krig och förföljelse”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på SVT:s sajt.

 

Kanske har inrikesminister Anders Ygeman läst vad Finlands president Sauli Niinistö (och ministrar i den finländska regeringen) har sagt:

Finland. President Sauli Niinistö: ”Den här situationen börjar påminna om en folkvandring.”

Hur det än ligger till med den saken så talar han i alla fall klarspråk nu, minister Ygeman. Klarspråk på asyl-och migrationsområdet är annars inget folket är särskilt bortskämt med:

Jag tror vi får se mer av chartrade flygplan, framför allt i EU-regi.

Det kan ju också bli betydligt fler än 80.000 personer, vilket är 50 procent av dem som kom hit 2015 (det kom ju också över 80.000 asylsökande år 2014…), som visar sig inte ha asyl- eller skyddsskäl. En kvalificerad gissning är att det snarare rör sig om 75 – 80 procent som ”folkvandrat” hit och som alltså har haft andra skäl att ta sig till Sverige än flyktingdito.

I artikeln anges att det, enligt Dagens Industri kommer att användas chartrade plan:

Regeringen har gett i uppdrag till Migrationsverket och polisen att förbereda avvisningarna.

Och i Dagens Industri kan man läsa:

Den avvisningsvåg som nu väntar saknar motstycke i Sverige. Skulle alla genomföras på ett år handlar det om över 200 personer om dagen. Regeringen har gett både polisen och Migrationsverket i uppdrag att vidta förberedelser och förbättra återvändandet.

Hur många flygningar behöver göras för att transportera hem alla dem som ska återbördas till sina hemländer, om man räknar med att det rör sig om ca 80.000 personer? Vilken typ av plan har Frontex tillgång till? En Airbus 380 till exempel tar max ca 580 passagerare. Antalet personer som eskorterar torde behöva vara lika många som antalet passagerare på utvisningsresor, eller åtminstone utgöra ca 40 procent. Om man räknar så, då blir det max 350 utvisade per resa. 80.000 personer delat med 350 per plan = drygt 229 flygningar. Kanske finns kanske inte just Airbus 380-plantypen att tillgå och kanske ska alla inte flygas till samma land och… Ja, men många flygplan blir det, lång tid kommer det att ta och dyrt kommer det att bli. Men det blir dyrare om människor tillåts stanna kvar utan stöd i utlänningslagen.

Här kan man läsa – på engelska – vad Frontex säger om återvändanderesor.

Och, som sagt: Ygeman tells it like it is och det är vi inte vana vid att ministrar och andra inom politiken alltid gör. Kan han få Sveriges poliskår, under rikspolischefen Dan Eliasson, att göra detsamma så är en hel del vunnet i landet som har åsikts-, yttrande- och tryckfrihet inskrivna i grundlagen samt tillämpar/ska tillämpa något som heter offentlighetsprincipen.

Information: På Wikipedia finns uppgifter om begreppen ”avvisning” och ”utvisning”.

© Merit Wager

Finland. Brottslingar avlägsnas alltid ur landet när lagen tillåter det.

Brottslingar avlägsnas alltid ur landet när lagen tillåter det.

Migrationsverket fattar beslut om avvisning eller utvisning av personer som gjort sig skyldiga till grova brott alltid då lagen tillåter detta.
—————————-
Om asylsökanden som gjort sig skyldig till brott inte har uttryckliga grunder  för asyl, dvs. för flyktingstatus, och tryggt kan återvända till sitt hemland, fattas ett negativt beslut som innefattar avvisning. Om grunderna för asyl uppfylls eller om en trygg återresa inte är möjlig beviljas personen tillfälligt uppehållstillstånd för ett år åt gången.

En brottslings flyktingstatus kan upphävas

En person som fått flyktingstatus får inte utvisas till sitt hemland eller permanenta bosättningsland, beträffande vilket han eller hon fortfarande är i behov av internationellt skydd. En flykting får endast utvisas till en stat som samtycker till att emot personen.

Upphörande av flyktingstatus och alternativ skyddsstatus kan dock upptas till prövning till exempel om personen gör sig skyldig till brott. Polisen meddelar alla allvarliga brott som begåtts av utlänningar till Migrationsverket som med låg tröskel börjar undersöka om det finns förutsättningar att upphäva personens skyddsstatus.

Då en flykting gör sig skyldig till grova brott granskar Migrationsverket grunderna för skyddet särskilt noggrant. Personen utvisas om förutsättningarna för upphörande av flykting- eller skyddsstatus och återkallande av uppehållstillstånd uppfylls.

När det är fråga om brottslingar undersöks de individuella möjligheterna till tillbakasändning särskilt noggrant även om man vet att det är svårt att återsända personer till brottslingens hemland. Polisen verkställer besluten om avvisning och utvisning.

Även om en asylsökande inte genast skulle tvingas lämna Finland med anledning av ett brott som begåtts i Finland har personen ett straffrättsligt ansvar för sin gärning. Till flyktingstatus hör rätten till familjeåterförening, men familjemedlemmar som är i fängelse beviljas inte uppehållstillstånd. Efter fängelsedomen kan personen utvisas om omständigheterna som ledde till beviljande av flyktingstatus har förändrats.

Finland. År 2014, då det kom totalt 3.651 asylsökande till Finland, utvisades fler än 2.800 personer, varav 400 med tvång.

Klicka på bilden för att komma till hela texten på MTVs sajt (på finska).

Polisinspektör: Finland överväger att vid behov sätta in charterflygplan för att återsända större grupper asylsökande

Polisinspektör Jukka Hertell:

–Ganska många som har fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet frivilligt. Vid sådana utvisningar använder vi oss av reguljärflyg. Vid behov kan vi tänka oss att chartra flygplan, när det handlar om ett större antal personer.

Enligt Hertell är det än så länge omöjligt att bedöma hur Migrationsverkets asylbeslut gällande Irak kommer att se ut. En asylsökande som har fått avslag kan överklaga till Helsingfors förvaltningsdomstol och den processen kan ta flera månader.

Vid beslut om utvisning ansvarar polisen för att personen återvänder eller återsänds. Polisinspektör Hertell konstaterar:

– I dessa beslut står till vilket land personen i fråga ska återsändas. Vanligtvis återvänder de som fått negativa beslut med reguljärt flyg, men om det rör sig om en större grupp överväger vi charter. Finland har också deltagit i Frontexs återsändandeoperationer.

År 2014, då det kom totalt 3.651 asylsökande till Finland, utvisades fler än 2.800 personer, varav 400 med tvång.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Polisen: ”Vi har ju inte reglerad invandring om det finns tusentals och åter tusentals människor här som inte ska vara i landet.”

Klicka på bilden för att läsa hela texten (på finska) på Ilta-Sanomats sajt.

Polisen: I år kan det redan finnas 10.000 illegala invandrare i Finland – ”Det här är ju inte reglerad invandring”.

I artikeln rapporteras bland annat:

Det dramatiskt växande antalet asylsökande gör att polisen tror att antalet personer som vistas olagligt i Finland ökat betydligt.

– Ja, det kan komma att finnas ett tiotal tusen, det är ingen djärv gissning, säger överkommissarie Kaj Wahlman vid Utlänningspolisen i Helsingfors. Knappast är de färre än så.

Många av dem som vistas illegalt i Finland har fått negativa asylbeslut. Wahlman framhåller att ett stort antal människor som befinner sig i landet illegalt kan vara ett hot mot den allmänna säkerheten.

– Vi har ju inte reglerad invandring om det finns tusentals och åter tusentals människor här som inte ska vara i landet.

I artikeln informeras också om vad som gäller när en person får avslag på sin ansökan:

Om man får avslag på ansökan om asyl får man vanligtvis samtidigt ett beslut om utvisning. Då kan myndigheten också besluta att man har 30 dagar på sig att lämna landet frivilligt. Utvisning kan inte ske innan beslutet vunnit laga kraft.

I artikeln kommenteras också hur det ser ut i Sverige:

I Sverige meddelades förra veckoslutet att en enorm mängd personer som kommer till landet försvinner bortom myndigheternas kontroll. 40.000 människor har sökt asyl i Sverige sedan början av september. Svensk polis uppskattar att lika många har kommit in i landet som inte har sökt asyl och Polisen har ingen aning om var de befinner sig. En del av dem har rest vidare till andra länder, men en del befaras hålla sig undan i Sverige. Många asylsökande som kommit till Finland under hösten har kommit via Sverige.

Patrik Engström, avdelningschef vid den svenska gränspolisen säger att av någon anledning söker alla inte asyl och att det är möjligt att de som inte sökt asyl har stannat i Sverige illegalt. Och:

– Vi vet inte vilka de är eller vad de gör.

© Översättning Merit Wager.

 

Finland. Irakier: ”We demand that the Finnish government speed up the processing of our applications and grant us asylum.”

Klicka på bilden för att komma till texten och videoklippet på MTV (på finska).

Irakilaiset pelkäävät käännytysten aaltoa – ”omatkaan ministerit eivät uskalla tuoda perheitään Irakiin” (Irakier befarar en utvisningsvåg – ”inte ens våra egna ministrar vågar ha sina familjer i Irak”).

Över 300 asylsökande som väntar på svar på sina asylansökningar, hade undertecknat en petition där de kräver skydd.

Här kan man läsa deras skrivelse på engelska. De har all rätt att skriva, informera, förklara och vädja, men att, som de gör i slutet av skrivelsen, gång på gång ”demand”, det vill säga ”kräva”, är givetvis inte okej. De söker skydd i ett främmande land som har att bedöma deras asyl- eller skyddsskäl (eller brist på sådana) och de kan givetvis inte kräva något annat än det de redan får: tak över huvudet, mat för dagen och att finländska myndigheter – efter noggrann utredning och på grundval av varje enskild persons historia – fattar beslut i enlighet med de kriterier som stipuleras i finländsk lag. Det blir direkt osmakligt med uttalanden som dessa:

We demand that the Finnish immigration service base their judgement of security in Iraq on the truth that is presented by the Iraqi refugees and the human rights organisation’s reports.

Och:

We demand that the Finnish government speed up the processing of our applications and grant us asylum.

En annan dom i förvaltningsrätten i Göteborg…

Den 23 juli refererade och kommenterade jag en dom som den 8 juli i år meddelades i förvaltningsrätten i Umeå, i min text Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.  Folkbladet följde upp med en ledare med rubriken Systemskifte för migration, den 28 juli, i Svenska Dagbladet togs fallet upp den 29 juli i ledartexten Var går välfärdens gräns? Läs gärna dessa texter innan ni läser nedanstående.

Nu har en ny dom i ett snarlikt fall meddelats, denna gång i en annan förvaltningsrätt, nämligen den i Göteborg.

.

En kvinna från Makedonien och hennes barn har ansökt om uppehållstillstånd och åberopat asylskäl. Migrationsverket har avslagit ansökan och familjen ska utvisas från Sverige. I september 2013 överlämnades ärendet till gränspolisen för verkställighet, men kvinnan och barnen har hållit sig kvar och gömt sig i Sverige och utvisningen har därför inte kunnat genomföras.

Nu har kvinnan ansökt om ekonomiskt bistånd till hyra och uppehälle för juni månad 2015. Socialnämnden avslog ansökan eftersom familjen inte har tillstånd att vistas i Sverige och dessutom har tackat nej till hjälp med biljetter för att den ska kunna återvända till Makedonien, där den har sin hemvist. Kvinnan överklagade socialnämndens beslut i förvaltningsrätten i Göteborg.

Kvinnan yrkar nu att hon ändå ska beviljas det sökta ekonomiska biståndet och framhåller (vilket ju redan prövats av Migrationsverket med resultatet att hon inte befanns ha rätt att få uppehållstillstånd i Sverige) att hon är hotad av släkten och att hon inte har någon bostad i hemlandet. Hon säger att hon därför valde att stanna kvar illegalt. Nu har familjen ingenstans att bo i Sverige och behöver hjälp. Men förvaltningsrätten i Göteborg, till skillnad från förvaltningsrätten i Umeå i det tidigare beskrivna fallet, går på socialnämndens linje:

Förvaltningsrätten resonerar bland annat så här:

Kvinnan har själv uppgett att hon och hennes familj vistas illegalt i Sverige och att de inte avser att medverka till att utvisningsbeslutet ska kunna verkställas. Detta medför inte att hon är berättigad till bistånd med stöd av LM, se 12 § samma lag. Frågan blir då om detta får till följs att hon kan komma att bli berättigad till bistånd med stöd av SoL i enlighet med principen om kommunens yttersta ansvar.

Och vidare:

Förvaltningsrätten i Göteborg avslutar sin dom:

Sammantaget medför detta enligt förvaltningsrättens bedömning att en asylsökande inte är berättigad till bistånd enligt SoL för sådana kostnader som kan täckas av LMA samt att detta gäller även för det fall att den asylsökande inte är berättigad till bistånd med stöd av LMA på grund av att han eller hon vistas illegalt i Sverige och underlåter att medverka till att ett lagakraftvunnet utvisningsbelsut kan verkställas.

Helt rätt. Bara en sak: förvaltningsrätten uttrycker sig oklart i sista stycket. Kvinnan och barnen i detta fall är inte asylsökande, de är personer som vistas illegalt i Sverige. De har varit asylsökande, fått avslag, gömt sig och meddelat att de inte tänker följa beslutet och inte frivilligt lämna landet. De är således inte längre asylsökande utan antingen ”före detta asylsökande” eller ”personer som illegalt vistas i Sverige”. Detta borde ha framgått klarare i sista stycket. I övrigt ter sig domen helt korrekt.

Några reflektioner:

•  Om två förvaltningsrätter i samma land avkunnar så olika domar i så snarlika fall, hur är det då ställt med rättssäkerheten? Vilken dom ska gälla?
•  Finns det ett dataregister där förvaltningsrätterna kan söka och läsa andra domar i liknande fall?
•  Varför avvisas inte personer ur landet som fått avslag på sina asylansökningar? 6454 personer som fått beslut om utvisning har avvikit. Bara till och med juli i år…
•  Är inte Makedonien ett så kallat säkert land och en asylansökan från en person därifrån därmed uppenbart ogrundad? Varför görs i så fall överhuvudtaget asylprövningar gällande personer från ett sådant land?

© denna blogg. Vid kort citat, vänligen länka till denna text.

Finland. Ny förvarsenhet för asylsökande i Joutseno.

I Finland har man i dagarna öppnat sin andra slutna enhet för asylsökande, motsvarande det som i Sverige kallas ”förvar”. Det är ett gammalt men helt renoverat fängelse i Joutseno i östra Finland som nu ska hysa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och ska lämna landet, samt för personer som inte styrkt sin identitet.

Skärmdump från Yle.

Här finns rum med plats för en eller två personer och även två familjerum, alla med kylskåp. Det finns internet, 50 tv-kanaler, utelekplats och lekrum inomhus.

De flesta som hålls förvarstagna här och i den andra förvarsenheten Krämertskog, är asylsökande som har fått avslag på sin asylansökan och som myndigheterna befarar ska rymma (enligt Yle). Andra är papperslösa vilkas identitet måste fastställas. Lauri Perälä, som ansvarar för den nya förvarsenheten i Joutseno:

De är inte misstänkta eller dömda för något brott utan de väntar här på att myndigheterna ska fatta ett beslut och verkställa det. Det kan gälla verkställandet av utvisningen och arrangemangen av hemresan. De som är tagna i förvar på grund av att deras identitet inte är fastställd kan gå fria igen då identiteten klarnat.

I Joutseno finns trettio platser av vilka tio är reserverade för asylsökande som är särskilt sårbara, som kvinnor och barn. Till den nya enheten har man rekryterat personal som dels sköter övervakningen och säkerheten men också fungerar som socialarbetare eller terapeuter.

Likheterna mellan den slutna enheten och ett fängelse är många – det är galler för fönstren och de som är satta i förvar får inte röra sig fritt. Fängelsebyggnaden är också noggrant bevakad med övervakningskameror.

Enligt Finlands utlänningslag, precis som enligt Sveriges dito, ska den som har fått avslag på sin asylansökan lämna landet. Det ska inte gå att stanna i landet utan tillstånd och om man anser att risk föreligger för att en asylsökande som fått avslag ska hålla sig undan utvisning tas han/hon i förvar i väntan på att utvisning kan ske. När det gäller asylsökande utan identitetshandlingar så kan sådana personer också tas i förvar för att man under den tiden ska kunna fastställa hans/hennes identitet och vilket land han/hon kommer ifrån inför en kommande asylprocess.

Alla minderåriga som kommer ensamma till Finland och som utvisas, hamnar i något skede på en sluten enhet (förvar). Tiden för förvarstagandet kan variera från några dagar till ett halvår.

Skärmdump från Yles sajt.

Jag rapporterade om Kriminalvårdens transporttjänst för mer än nio år sedan…

…och nu är dess oseriöst dyra verksamhet på tapeten hos programmet Kaliber i Sveriges Radio P1, som en nyhet. Men bättre sent än aldrig.

I nyhetssändningar idag, den 17 oktober, låter det alltså som om Kaliber har ”avslöjat” något hittills okänt. Men jag har rapporterat om Kriminalvårdens Transporttjänsts märkligt skötta verksamhet och deras lyxresor redan för över nio år sedan. Så här skrev jag till exempel i texten Artikelserie – Sveriges dyraste resebyråverksamhet, publicerad den 9 juli 2005, som handlade om förhållanden för tio år sedan, år 2004:

År 2004 genomfördes totalt 1.858 resor genom Kriminalvårdens transporttjänst. Det var samtliga uppdrag och innefattade både avvisningar och utvisningar. Det betyder att minst fem människor transporterades någonstans varenda dag om man räknar med att resorna genomfördes under ca 350 dagar per år.

En räkneövning med utgångspunkt från KVV:s egna, skriftliga uppgifter – som är något oprecisa – ger vid handen att ca 5.300 tjänstemän var ute och reste år 2004 för att ”eskortera” 1.858 människor. Med andra ord var drygt 15 personer eskortörer, statligt anställda, ute och for varje dag under året (räknat på 350 dagar), i genomsnitt nära tre personer på varje ut- eller avvisad person.

Resorna går till länder som Chile, Kina, Iran, Azerbazdzjan, Nigeria, Libyen, Ryssland m.fl. Reguljära biljetter är mycket dyra. Återresorna är ännu dyrare eftersom eskortörerna, personal från Transporttjänsten och Polismyndigheten reser i Business Class. I statistiken ingår också resor till ett antal länder i Europa, som Serbien och Montenegro, Bosnien, Turkiet och Spanien men inte heller till dessa länder är det billigt att resa reguljärt och Business Class-biljetter är alltid mycket dyra.

Och så här skrev jag bland annat den 14 februari 2008 under rubriken Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor:

Strunta i det lidande det förorsakar en människa att likt ett djur fraktas till ett hemland som han fruktar starkt att återvända till. Det är inget att bry sig om, det har Migrationsverket (”vi följer bara lagen”) och Kriminalvårdens transporttjänst (”vi lyder bara order”) tydligt visat. Igen. Bry er inte heller om att det är skattepengar som går till wild goose chases som att skicka en ensam, förskrämd eritrean i ett plan chartrat för cirka en halv miljon kronor, tillsammans med några ”ledsagare” som ska ha traktamenten och sova över på första klass hotell (var sov eritreanen?). Varför ska ni bry er om det? Sverige är ju ett rikt land och dess skattebetalare är säkert bara glada över att få bidra till massor av sådana här och andra mycket dyra avvisningar för att bli av med enstaka asylsökande.

Nog har det funnits exempel på ogenomtänkta och vansinnigt dyra utvisningar de senaste tio åren; något nytt kommer Kaliber inte med. Det stora felet har varit – och är – att ingen enda människa har brytt sig om att ta ansvar för verksamheten, vare sig på lägre, mellan eller allra högsta nivå inom Kriminalvårdens transporttjänst eller Polisen eller de tre regeringar som suttit vid makten under tiden sedan 2004, som är det första år jag började granska!

Här är ytterligare ett utdrag ur en av mina texter, denna från den 20 mars 2008 med rubriken Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst!

Redan för tre år sedan (våren 2005) slog jag larm om hur avvisningsresor hanterades av Kriminalvårdens transporttjänst. Vad hände efter de alarmerande rapporter flyktingprästen Håkan Sandvik och jag lämnade till många olika aktörer och ansvariga?
——————————
Den 29 juni 2005 skrev jag en debattartikel i Expressen om hur det kan gå till på avvisningsresor. Läs den här. Jag skrev också en artikelserie här på bloggen – Sveriges dyraste resebyråverksamhet – om flera obehagliga och hemska avvisningar som KVV utfört. De asylsökande som skeppades som kollin kors och tvärs över jordklotet fick också komma till tals och själva berätta vad som hände. Vilket knappast stämmer överens med vad KVV-folket skrev i sina rapporter.

Ur artikeln som publicerades i Expressen den 29 juni 2005:

Tillsammans med flyktingprästen Håkan Sandvik har jag tidigare i år slagit larm till rikspolisstyrelsen om hanteringen av asylsökande när det gäller de eskorterade förhandlingsresor som blir allt fler och allt dyrare.
——————————
Och känner regeringen överhuvudtaget till dessa resor som verkar ha blivit en sorts ”charterverksamhet” där flera eskortörer (ofta 4–5 personer på en resa) reser med en enda person som utan dokument ska ”förhandlas in” i länder som Iran, Etiopien, Ghana? Vidare kan man undra om regeringen vet om att eskortörerna reser tillbaka igen i Business Class. Detta enligt en överenskommelse som facket gjort med staten för att det är ”så jobbigt” för eskortörerna att åka fram och tillbaka och förhandla på detta sätt och de måste få koppla av på hemvägen.

I inlägget Sverige i ett nötskal skrev jag den 25 mars 2008:

Det finns alltför många initiativlösa, oansvariga, inkompetenta, slarviga, slöa, oengagerade myndighetspersoner. Fler exempel på rättslöshet och idiotier finns i mängder på den här bloggen och fler följer. Källan att ösa ur sinar tyvärr aldrig…

Så här snart sju år senare gäller detta tyvärr fortfarande.

Läsvärt om enorma kostnader och andra galenskaper på området:
“Det är med tvång möjligt att återsända personen till hans hemland” – 12 september 2006
Sverige är ett rikt land. Det går bra att chartra ett plan och skicka iväg en enda asylsökande för över en halv miljon kronor. – 14 februari 2008
Bort med cheferna för Kriminalvårdens transporttjänst! – 20 mars 2008

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

 

 

 

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

Jag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 procent. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast inte har och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan för att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …”

En migga:

Eritreaner den största gruppen av asylsökande just nu. Vi ska komma ihåg att det ju kommer hit asylsökande från andra länder än exempelvis Syrien och Eritrea. Några av dem bedöms vara konventionsflyktingar och en del bedöms vara alternativt skyddsbehövande. Några få kan få PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Resten får utvisningsdom från migrationsdomstolen.

Det som man borde kunna göra bättre är att satsa mer effektivt på återvändande. Som det är nu så sitter dessa människor som fått avslag kvar på våra asylboenden och vi kan inte verkställa utvisningarna av dem eftersom vi inte vet vilka de är.

Även om asylprövningen skulle ha ansträngt sig för att få fram personens identitet så är resultatet i bästa fall att man genom språkanalys får reda på personens hemland. Men ambassaderna ger inte ut resehandlingar till personer som inte uppger sina riktiga namn. Då kan inte dessa personer verkställas. Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu och har fått avslag två, tre gånger men som inte kan utvisas. För att de vägrar uppge sin identitet.

Kommentar: Hur mycket kostar det att hysa en person som inte har rätt att vistas i landet, i åtta år? I tio år? Om Migrationsverket betalar 200 kronor per plats och dygn (i dagens penningvärde) så blir det rätt mycket bara för boendet. Åtta år = ca  584.000 kronor och tio år = ca 730.000. Dessa personer ockuperar ju också platser som behövs för nya asylsökande. Hur många de är vet troligen ingen. Och om de dessutom, trots att de alltså vistas här illegalt, får dagersättning så blir summan förstås ännu högre.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

Finland. En ny förvarsenhet med 30 platser ska byggas.

Information från inrikesministeriet:

Budgetförslaget som inrikesministeriets förvaltningsområde lagt fram för nästa år (2014) uppgår för Migrationsförvaltningen till 68 miljoner euro (ca 622 miljoner kronor).

Bland annat ska en ny förvarsenhet med 30 platser byggas i samband med förläggningen i Joutseno. Där kan man eventuellt ha en separat avdelning för familjer och utsatta personer.

Kapaciteten för tagande i förvar har inte varit tillräcklig med tanke på behovet. Förvarsenheten med 40 platser i samband med förläggningen i Krämertsskog i Helsingfors är nästan utan undantag full.

Den otillräckliga kapaciteten fördröjer verkställigheten av avvisnings- eller utvisningsbeslut för personer som enligt utlänningslagen ska avlägsnas ur landet. Man är allt oftare tvungen att i strid med lagen hålla utlänningar som tagits i förvar i polisens och gränsbevakningsväsendets lokaler. Att den nuvarande kapaciteten för tagande i förvar är otillräcklig medför också extra kostnader.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.”

En migga skriver om två olika frågor. Först om en albansk familj vars fall tagits upp av media:

Jag läste precis en artikel i Aftonbladet om en albansk familj som utvisats av domstol trots att de arbetar. Jag känner inte till omständigheterna mer än vad som framgår av artikeln. Men om det som står i den stämmer, då måste Migrationsverket ha ändrat tolkningen av lagen och tillämpningen av ‘byta spår’!

Hittills har återreseförbud, som getts på grund av att den sökande inte återvänt utan inväntat preskription för att sedan ansöka på nytt ,inte hindrat någon från att ‘byta spår’. Tvärtom, många som har ett preskriberat beslut och ansöker om asyl  på nytt, gör det ganska halvhjärtat och i ett enda syfte: att få ett nytt utvisningsbeslut för att sedan kunna’ byta spår’.

Sedan skriver miggan med anledning av en del uttalanden angående PUT åt ”alla” syrier (vilket media har förmedlat och syrierna trott på och som även resulterat i långa köer vid svenska ambassader i länder där syrier befinner sig) från högsta nivå inom Migrationsverket. Först citat ur uttalandet från Migrationsverket:

Migrationsverket gör individuella utredningar av alla – även syriska – asylsökande. Identitetskontrollen är i dessa fall noggrann för att undvika att någon, som inte är syrier försöker utnyttja fördelarna. Alla, som har ursprung i Syrien, får inte permanenta uppehållstillstånd. Det kan t.ex. finnas individuella skäl som gör att man inte får permanent uppehållstillstånd. Beslutet, som nu är fattat, innebär bara att huvudregeln ändras från tidsbegränsade till permanenta uppehållstillstånd. En individuell bedömning kommer alltjämt att göras.

Antagligen har inte alla syrier anledning att lämna Syrien. Detta är anledningen till att individuella utredningar måste göras av alla asylsökande.

Alla syrier är inte per automatik flyktingar. En individuell bedömning måste göras. President Bashar al-Assad och hans anhängare hade inte beviljats skydd eftersom de träffas av uteslutningsbestämmelserna och ska utredas för krigsbrott, se även skrivningarna i det rättsliga ställningstagandet.

Syrier med dubbla medborgarskap får inte uppehållstillstånd i Sverige om de är skyddade från förföljelse i sitt andra medborgarskapsland. Om man är skyddad i det andra landet kommer uppehållstillstånd inte att beviljas.

Om det i ett ärende hos Migrationsverket framkommer misstankar om folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser gör Migrationsverket en anmälan till Krigsbrottskommissionen vid Rikskriminalpolisen, som får utreda saken vidare.

Begreppet ”flyktingar” regelbundet missbrukas av massmedia. Flykting är man bara om Migrationsverket beslutat att bevilja flyktingstatusförklaring.

Här är miggans kommentar:

Vi kan bara veta om någon har sitt ursprung i Syrien och om personen har godtagbara id-handlingar.  Vi kan inte veta om denna någon bott i ett annat land i tjugo år och även har medborgarskap där!

Just nu har vi bland annat armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien. På frågan varför de inte stannade i Armenien får vi diffusa svar.

Irakier, mexikaner, bosnier, ryssar etc som bott i Syrien och som har medborgarskap där tycker nu att de  inte ens ska behöva åka till sitt eget ursprungsland där de fortfarande är medborgare, utan att de ska få PUT här. Jag frågade en person som var medborgare både i Syrien och i El Salvador varför han inte kunde tänka sig att åka till El Salvador där han också var medborgare och där han hade varit på semester för ett par år sedan, men jag fick inget svar.

Kommentar: Inte är väl Migrationsverket så svagt och bortkommet att de börjar bevilja PUT åt armenier och mexikaner m.fl.  som kommer hit från dessa länder och kräver ”skydd” gentemot et land som de inte ens bor i? Dessa människor är ju medborgare i sina egna länder och kommer därifrån, inte från Syrien.!!!

Sverige har verkligen blivit en magnet för allt och alla – en väg in i permanent försörjning utan faktiska krav på motprestationer (= om man inte efterlever kraven så händer ingenting). Att komma hit och söka asyl (detta viktiga skyddsinstrument som i Sverige till stor del mist sin betydelse) när man är medborgare i ett land som man inte har några som helst skyddsbehov gentemot, är så magstarkt att inte ens det svenska Migrationsverket kan reflektera över att slösa tid på sådana personer. Deras ansökningar är ”uppenbart ogrundade” och de ska självklart återvända till sina hemländer omedelbart och inte slussas genom dyra asylprocesser.

Utlänningslagen, 8 kap. Avvisning och utvisning:

6 § Migrationsverket får förordna att verkets beslut om avvisning enligt 4 § första stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.

Läs också:
En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder.  (3 maj 2013)

En miggas blandade kommentarer  (6 september 2013)

Nej, Gefle Dagblad, flyktingar sitter inte inlåsta på Migrationsverkets förvar!

Gefle Dagblad, GD, har den 14 augusti publicerat en kort artikel: Mordbrand på Migrationsverket. Journalisten skriver bland annat:

16.13 gick brandlarmet på förvaret på Migrationsverket där flyktingar sitter inlåsta i väntan på att deras ärende ska utredas. Branden uppstod i en papperskorg på en av toaletterna.

Här har vi återigen, trist nog, en person som skriver för kanske tiotusentals läsare (jag har ingen aning om hur många så jag kan inte precisera) men inte har ens basala kunskaper i vad han skriver om. Varför utsätter tidningars ledningar sina anställda för  detta, att skriva om sådant de inte vet något om?

Artikelskrivaren påstår att ”flyktingar sitter inlåsta i väntan på att deras ärende ska utredas.” Det är helt felaktigt. Ett enkelt och beprövat journalistknep (som man kunde tro lärdes ut redan på journalistutbildningen), nämligen ett  ”lyfta-luren-kolla-med-Migrationsverket”-samtal, hade gett vid handen att:

1) flyktingar sitter aldrig inlåsta någonstans (om de inte begått brott, förstås) och de får alltid asyl. Här menas f.d. asylsökande (benämningen ”flyktingar” används felaktigt)
men
2) inte heller asylsökande sitter någonsin inlåsta på ett förvar i väntan på att deras ärenden ska utredas

Fakta (som alltså lätt hade kunnat kontrolleras med Migrationsverket):
De enda som under varierande tidslängd befinner sig inlåsta på Migrationsverkets förvar är personer som sökt asyl och fått avslag på sina ansökningar (f.d. asylsökande) samt illegala invandrare som stannat längre än deras viseringar tillåter eller som olagligt tagit sig in i landet. Det handlar alltid om personer som, trots beslut om att de ska lämna landet, vägrar göra det och som misstänks försöka hålla sig undan utvisning. De sitter på förvaren i väntan på att deras resehandlingar m.m. ska bli klara så att de kan skickas tillbaka till sina hemländer.

På alla områden som tidningar och andra medier rapporterar förväntar sig allmänheten, som tar del av rapporteringen, att den ska vara korrekt och gärna också upplysande och informativ för dem/oss som inte är insatta i ämnet i fråga. Men gång på gång visar det sig att just på ett av de största och viktigaste samhällsområdena, asyl och migration, så rapporteras det – medvetet eller omedvetet – felaktigt. Varför, kan man undra.

Lär sig inte journaliststuderande i Sverige att kontrollera fakta innan de rafsar ihop något som sedan många människor tar del av och tror på? Har också journalistiken, liksom skolan, chanserat så till den grad att varje invånare i landet måste bli sin egen journalist och försöka gräva fram fakta och korrekta termer i stället för att läsa texter eller ta del av reportage i radio och tv som man inte kan lita på är korrekta?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)