En migga: ”Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år med utvisningsbeslut.”

Ännu ett stycke vardag på Migrationsverket. En migga berättar:

Idag kommer jag att sitta och tala med libaneser som stannat kvar i Sverige utan tillstånd i tio år. De är snart inne på sin tredje asylvända, alltså. Men de kommer nu, från den 1 juni, att förlora dagersättningen och den bostad Migrationsverket tillhandahållit (gratis) i tio års tid. Det ska jag informera dem om idag. Det blir nog glada miner…

Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år trots utvisningsbeslut. Samtliga ärenden är överlämnade till polisen för verkställighet för länge sedan, men ingenting händer. Orsaken sägs vara libanesiska myndigheter och att det tar lång tid att få fram resehandlingar.  Tio år… Det har gjort att svenska myndigheter inte ens bryr sig om att verkställa deras ärenden. Libanesernas (och andras, i samma situation) ärenden läggs bokstavligen på hög i väntan på preskription.

I princip alla jobbar svart.

Sen gifter de sig och/eller skaffar barn och får uppehållstillstånd här på anknytning eller söker uppehållstillstånd på grund av arbete. Grundkravet för att kunna göra det är att man kan uppvisa sitt pass, och oftast dyker då det pass plötsligt upp, som varit helt omöjligt att ordna fram på tio år för att de ska kunna utvisas från Sverige.
—————————-
Försenad, men ändå, dök så småningom en av libaneserna upp. Mötet blev oväntat odramatiskt. Kvinnan förstod nog själv det konstiga i att hon tillåtits bo kvar här i tio år i ett boende som tillhandahållits av samma myndighet som bestämt att hon inte har rätt att vistas i landet.

Ja, faktiskt! Hon höll nu på att ordna fram pass. Hon tyckte dock att det var hemskt orättvist för ingen hade sagt till henne att hon behöver återvända. Jag påpekade lite försynt att hon ju fått beslut om utvisning redan för nästan tio år sedan och undrade vad hon egentligen trodde att ett beslut om utvisning innebar.

© denna blogg.

 

Finland. Polisens linje är att de som fått negativa beslut ska avlägsnas ur landet så fort som möjligt. Hittills i år har tre utvisningsresor gjorts med chartrade plan.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Polisen: Utvisningsresorna kostar cirka 1.000 euro (9.800 kronor) per person

Grundregeln är att den som ska återsändas betalar sin resa själv. De som inte har egna medel får resan betald av staten.

Förra året anlände över 32.000 asylsökande till Finland. Uppskattningsvis kan 2/3 av dem komma att få avslag på sina ansökningar. Enligt Polisen är det endast några tusen ansökningar kvar som inte är färdigbehandlade.

Alla som fått negativa beslut kan inte återsändas. En del av dem som har fått utvisningsbeslut reser tillbaka till sina hemländer utan att meddela det, varvid man inte känner till var de befinner sig.

Förra året kostade utvisningarna omkring 3 miljoner euro (ca 29 miljoner kronor). I år beräknar Polisen att summan blir något högre.

I den video som finns i reportaget kan man se hur det första planet med återsända människor anländer från Finland till Irak i februari.

Undertexterna är på engelska.

Huvudregeln är att den som utvisas ska betala sin resa själv. Polisen har under hösten och våren fått kännedom om att ca 1.500 personer har lämnat landet på egen bekostnad. Det faktiska antalet torde vara större eftersom alla inte meddelar myndigheterna att de reser.

För dem som saknar egna medel betalar staten utvisningsresorna. Polisen har till sitt förfogande ett visst belopp som används för att täcka kostnaderna för återsändandet. Vid resa med chartrade plan är kostnaden per person omkring 1.000 euro (9.800 kronor). På ett plan kan det få plats tiotals passagerare och totalbeloppet varierar enligt Polisen mellan 20.000 och 200.000 euro (197.000 – 1.967.000 kronor). Kostnaden beror främst på resans längd. En utvisning med tåg till Ryssland är betydligt billigare än en flygning till andra sidan jordklotet. Polisen avslöjar inte vilka bolag den använder för transporterna.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Polisen har arrangerat tre utvisningsresor för asylsökande i år

Enligt Polisen har några tusen irakier frivilligt lämnat Finland sedan i höstas. Många har själva återtagit sina asylansökningar. De senaste dagarna har flera personer återtagit sina asylansökningar än vad som har lämnat in nya ansökningar om asyl hos Helsingforspolisen.

Polisen förbereder sig på att antalet personer som ska utvisas till sina hemländer ökar drastiskt i mars. Asylutredningarna överförs i början av mars till Migrationsverket, som beräknar kunna fatta tusen asylbeslut i veckan. Uppskattningsvis kommer 2/3 av dem som sökt asyl att få negativa beslut.

Polisens linje är att de som fått negativa beslut ska avlägsnas ur landet så fort som möjligt. Hittills i år har tre utvisningsresor gjorts med chartrade plan, med vilka man har flugit tillbaka personer som fått avslag på sina asylansökningar och personer som frivilligt velat lämna Finland. Två av resorna har gått till Irak och en till Kosovo. Flygningarna fortsätter under våren, speciellt till Irak. Dessutom avlägsnar Polisen ur landet också enstaka personer som fått negativa beslut, till olika delar i världen.

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”Som bäst har vi kunnat återsända asylsökande som fått negativa beslut inom två veckor från att asylansökan lämnades in.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

Asylsökande anländer nu med färja från Tyskland och över gränsen från Ryssland.

Strömmen av asylsökande från den svenska sidan till Torneå har i praktiken avstannat. Asylsökarrutterna har ändrats, berättar Polisstyrelsen. Över 2.800 personer som har fått avslag har utvisats. Återsändandet av dem som får avslag kommer att effektiviseras ytterligare och i huvudstadsregionen öppnas återvändandeenheter.

Antalet asylsökande som kommer till Torneå har minskat drastiskt. Förra veckan kom endast ett fåtal personer via Sverige. Det största antalet som anlände under hösten var 500 på en enda dag.  Nu kommer de flesta med färja från Travemünde i Tyskland och över den nordöstliga gränsen från Ryssland.

Just nu anländer cirka 50 personer om dagen, 25 per dag, sex dagar i veckan, med färjan från Travemünde till Helsingfors. Via gränsen i norr kommer mellan tio och tjugo personer varje dag.

Fram till den sista november har 2.187 utlänningar som fått utvisningsbeslut skickats ut ur Finland. Varje vardag avlägsnar polisen cirka elva utlänningar. Bland dem finns både asylsökande som fått avslag på sina ansökningar och personer som utvisas på grund av att de begått brott.

– Som bäst har vi kunnat återsända asylsökande som fått negativa beslut inom två veckor från att asylansökan lämnades in, säger polisinspektör Mia Poutanen på Polisstyrelsen.

Alla utvisas inte; en del återtar sina asylansökningar och lämnar landet frivilligt. Enligt Polisstyrelsen har det varit mycket gott om sådana fall de senaste månaderna och Migrationsverket har under året avskrivit över 2.700 fall.

– I första hand vill myndigheterna försäkra sig om att de som vill återvända till sina hemländer redan innan de fått beslut i sina asylärenden, har möjlighet att göra det så fort som möjligt, säger Mia Poutanen.

För att effektivisera utvisningarna öppnas i huvudstadsregionen så kallade återvändandeenheter. Den första torde stå klar att tas i bruk under de närmaste veckorna. Där kommer bland annat de som återtagit sina asylansökningar att placeras i väntan på att snabbt kunna resa tillbaka hem.

© Översättning Merit Wager

 

 

 

 

mm

Finland. Statsministern: ”Jag ämnar gå igenom huruvida det automatiskt borde vara så att om man begår ett brott under asylansökningstiden så ska ansökan inte beviljas.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln

De misstänkta för våldtäkten i Kempele har inte kunnat förhöras än – tolkbrist försenar utredningen

Enligt polisen attackerade två utländska unga män sent på måndagskvällen (23.11) en 14-årig flicka och åtminstone den ene mannen våldtog flickan. De unga männen misstänks för grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Polisen i Uleåborg har ännu inte kunnat hålla förhör med de misstänkta för våldtäkt.

Klicka på textrutan för att komma till MTV Uutisets inslag (på finska).

De misstänkta för våldtäkten av den 14-åriga flickan är afghanska asylsökande

Polisen grep 15-17-åringarna på Kempele mottagningscentral sent på måndagskvällen.

Brottet begicks vid halv elva-tiden på kvällen. Två utländska pojkar angrep en 14-årig flicka från Kempele och, som tidigare nämnts, uppger polisen att åtminstone den ene pojken också våldtog flickan.

Två män från orten råkade av en händelse komma förbi strax därefter och ringde efter hjälp.

Polisens hundpatrull följde gärningsmännens spår, som ledde till en viss bostad, där två pojkar under 18 år befann sig. de greps misstänkta för grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn.

Statsminister Juha Sipilä fördömer den misstänkta våldtäkten:

– Det är ett allvarligt, vidrigt och fegt dåd som starkt måste fördömas, om det som framkommit offentligt stämmer.

Statsministern hade på tisdagen ett sedan tidigare bestämt möte där polisöverdirektören och inrikesministern för honom och justitie- och arbetsministern redogjorde för asylsituationen.

– Jag ämnar gå igenom huruvida det automatiskt borde vara så att om man begår ett brott under asylansökningstiden så ska ansökan inte beviljas. I den här typen av fall måste vi också diskutera om de som döms automatiskt ska ges att utvisningsbeslut.

Statsminister Sipilä betonar att man på mottagningscentralerna upplyser asylsökande om vad som gäller i den finska rättsstaten och om hur man i Finland förhåller sig till kvinnor.

– Jag vet att mycket har gjorts men att mer också kan göras, men vi ska se om det är läge för en ändring av den här lagstiftningen.

© Översättning Merit Wager

En annan dom i förvaltningsrätten i Göteborg…

Den 23 juli refererade och kommenterade jag en dom som den 8 juli i år meddelades i förvaltningsrätten i Umeå, i min text Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.  Folkbladet följde upp med en ledare med rubriken Systemskifte för migration, den 28 juli, i Svenska Dagbladet togs fallet upp den 29 juli i ledartexten Var går välfärdens gräns? Läs gärna dessa texter innan ni läser nedanstående.

Nu har en ny dom i ett snarlikt fall meddelats, denna gång i en annan förvaltningsrätt, nämligen den i Göteborg.

.

En kvinna från Makedonien och hennes barn har ansökt om uppehållstillstånd och åberopat asylskäl. Migrationsverket har avslagit ansökan och familjen ska utvisas från Sverige. I september 2013 överlämnades ärendet till gränspolisen för verkställighet, men kvinnan och barnen har hållit sig kvar och gömt sig i Sverige och utvisningen har därför inte kunnat genomföras.

Nu har kvinnan ansökt om ekonomiskt bistånd till hyra och uppehälle för juni månad 2015. Socialnämnden avslog ansökan eftersom familjen inte har tillstånd att vistas i Sverige och dessutom har tackat nej till hjälp med biljetter för att den ska kunna återvända till Makedonien, där den har sin hemvist. Kvinnan överklagade socialnämndens beslut i förvaltningsrätten i Göteborg.

Kvinnan yrkar nu att hon ändå ska beviljas det sökta ekonomiska biståndet och framhåller (vilket ju redan prövats av Migrationsverket med resultatet att hon inte befanns ha rätt att få uppehållstillstånd i Sverige) att hon är hotad av släkten och att hon inte har någon bostad i hemlandet. Hon säger att hon därför valde att stanna kvar illegalt. Nu har familjen ingenstans att bo i Sverige och behöver hjälp. Men förvaltningsrätten i Göteborg, till skillnad från förvaltningsrätten i Umeå i det tidigare beskrivna fallet, går på socialnämndens linje:

Förvaltningsrätten resonerar bland annat så här:

Kvinnan har själv uppgett att hon och hennes familj vistas illegalt i Sverige och att de inte avser att medverka till att utvisningsbeslutet ska kunna verkställas. Detta medför inte att hon är berättigad till bistånd med stöd av LM, se 12 § samma lag. Frågan blir då om detta får till följs att hon kan komma att bli berättigad till bistånd med stöd av SoL i enlighet med principen om kommunens yttersta ansvar.

Och vidare:

Förvaltningsrätten i Göteborg avslutar sin dom:

Sammantaget medför detta enligt förvaltningsrättens bedömning att en asylsökande inte är berättigad till bistånd enligt SoL för sådana kostnader som kan täckas av LMA samt att detta gäller även för det fall att den asylsökande inte är berättigad till bistånd med stöd av LMA på grund av att han eller hon vistas illegalt i Sverige och underlåter att medverka till att ett lagakraftvunnet utvisningsbelsut kan verkställas.

Helt rätt. Bara en sak: förvaltningsrätten uttrycker sig oklart i sista stycket. Kvinnan och barnen i detta fall är inte asylsökande, de är personer som vistas illegalt i Sverige. De har varit asylsökande, fått avslag, gömt sig och meddelat att de inte tänker följa beslutet och inte frivilligt lämna landet. De är således inte längre asylsökande utan antingen ”före detta asylsökande” eller ”personer som illegalt vistas i Sverige”. Detta borde ha framgått klarare i sista stycket. I övrigt ter sig domen helt korrekt.

Några reflektioner:

•  Om två förvaltningsrätter i samma land avkunnar så olika domar i så snarlika fall, hur är det då ställt med rättssäkerheten? Vilken dom ska gälla?
•  Finns det ett dataregister där förvaltningsrätterna kan söka och läsa andra domar i liknande fall?
•  Varför avvisas inte personer ur landet som fått avslag på sina asylansökningar? 6454 personer som fått beslut om utvisning har avvikit. Bara till och med juli i år…
•  Är inte Makedonien ett så kallat säkert land och en asylansökan från en person därifrån därmed uppenbart ogrundad? Varför görs i så fall överhuvudtaget asylprövningar gällande personer från ett sådant land?

© denna blogg. Vid kort citat, vänligen länka till denna text.

En migga: ”Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!”

Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?

Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.

Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?

En migga kommer här med ännu fler katastrofala uppgifter – som inte heller verkar vara kända bland de ”ansvariga” – med anledning av inläggen Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå, den 23 juli och Folkbladet: Systemskifte för migration den 28 juli:

Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!

Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.

Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.

Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.

Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.

Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.

© denna blogg.

Finland. ”Vi måste ytterligare skynda på och effektivisera avlägsnandet ur landet.”

I ett grannland

Finlands inrikesminister Päivi Räsänen vädjar till justitieminister Anna-Maja Henriksson om att utvisningar av personer som inte har tillstånd att vistas i landet ska behandlas snabbare vid förvaltningsdomstolarna. Cirka en tredjedel av alla utvisningsbeslut i Finland fattas på grund av brott och inrikesministern vill att de ska verkställas snabbare.

Inrikesministeriet anger att det tar i genomsnitt 517 dagar för förvaltningsdomstolen att behandla ett utvisningsärende. Minister Räsänen vill att utvisningsbesluten verkställs effektivare och anser att rättssäkerhetsproblemen skulle bli färre om besvären behandlades snabbare och att det föreligger starka skäl att prioritera fall som hotar rikets säkerhet.

Den nuvarande lagstiftningen om utvisning anses föråldrad. Den beaktar inte i tillräckligt hög grad de problem, som till exempel brottslighet, som den ökade rörligheten för med sig. En lång utvisningsprocess kräver dessutom en hel del resurser av olika myndigheter, vilket skulle kunna undvikas om processen snabbades upp. Inrikesministern:

Vi måste ytterligare skynda på och effektivisera avlägsnandet ur landet. Under denna regeringsperiod har man påskyndat uppehållstillståndsprocessen betydligt och i och med det har man också kunnat minska antalet platser vid förläggningarna för asylsökande. När en vistelse blir långvarig kan det uppkomma nya band och därmed även nya grunder att stanna i landet.

(Källa: Inrikesministeriet)

© denna blogg.

Varför finns inte det viktiga Skatteverket med i regeringens uppdrag?

Något som borde ha införts – och självklart implementerats! – redan för 15, 20 år sedan, föreslås nu av regeringen, när den uppdrar åt Migrationsverket att analysera kedjan från ansökan om asyl till bosättning eller återvändande. Detta ska göras i samarbete med Arbetsförmedlingen, Domstolsverket, Kriminalvården, länsstyrelserna, Rikspolisstyrelsen, Sveriges Kommuner och Landsting och Skolverket.

Personer som beviljas uppehållstillstånd ska så snabbt som möjligt tas emot i en kommun och påbörja etableringsprocessen i Sverige. Därutöver måste det finnas effektiva processer som stödjer att de som fått ett lagakraftvunnet avvisnings- eller utvisningsbeslut lämnar landet.

Jag saknar dock en myndighet i ovan uppräkning, en viktig sådan: Skatteverket. Den 27 januari 2012 skrev en f.d. migga bland annat följande här på bloggen:

Hur kan det komma sig att man i ett av de mest genomreglerade länderna i världen kan passera två statliga myndigheter med oriktiga handlingar? Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock. Varför är svenska myndigheter så makalöst naiva när det gäller människor från andra länder?

Jag vet att jag återigen ropar i öknen, men jag måste för min egen själsros skull på något vis få tala om detta.

Hela texten kan läsas här: F.d. migga, nu anställd vid Skatteverket: ”Att kontrollen är mer än bristfällig i många fall vet jag, men att det inte görs någon kontroll alls kom verkligen som en chock.”

Den 2 juli 2013 skrev jag bland annat detta  på bloggen:

Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här, så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare. I vilket fall som helst måste Polisen, som enligt utlänningslagen ska avvisa personer som olagligt uppehåller sig i landet, ha full rätt att ta del av alla de handlingar och uppgifter som behövs för att den ska kunna utföra sitt uppdrag.

Hela texten kan läsas här: Om det inte är sekretessbelagt för Skatteverket att till medier lämna ut inkomst- och avdragsuppgifter för svenskar och andra som har laglig rätt att bo och arbeta här så kan knappast andra lagar och regler gälla för illegala invandrare.

Och den 7 december 2013 handlade en text på bloggen att:

Det måste med kraft framhållas att det är oacceptabelt att Migrationsverket eller polisen, som är de två instanser som utvisar dem som inte getts rätt att stanna i landet, inte utvisade Zoran för sju år sedan! Att myndigheterna inte samarbetar så att Patent- och registreringsverket, Skatteverket, Migrationsverket och andra tänkbara myndigheter och verk vet vilka personer som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed inte heller har rätt att registrera en firma, det är helt ofattbart. Det riskerar också att väcka falska förhoppningar hos den som stannat kvar illegalt och som kanske kan tro att ”stannar jag bara tillräckligt länge utan tillstånd och jobbar och betalar skatt, så omvandlas mitt utvisningsbeslut så småningom till permanent uppehållstillstånd”.

Läs hela texten här: Myndigheter måste samköra register!

Här kan man läsa regeringens uppdrag till Migrationsverket, Ju2013/86626/SIM.

Myndigheter måste samköra register!

Den 5 december kunde man, under rubriken Zoran har jobbat i Sverige i 10 år – nu avvisas han, läsa i Metro att:

Zoran har under de senaste tio åren levt som vilken Svensson som helst – med jobbet på den egna firman, bil, familj och egen belånad bostadsrätt i södra Stockholm. Men för två veckor sedan ställdes allt på ända, då gränspolisen kom till Zorans arbetsplats och förde honom till Migrationsverkets förvar i Flen.

Man blir bestört och undrar varför detta sker och tänker att det inte kan finnas någon annan anledning att han ska utvisas än att han har begått något brott där fängelsestraffet är så långt att det också innebär utvisning. Men nej, läser man artikeln (och det är ju det enda man har att gå på), så ska Zoran inte lämna landet på grund av brottslighet utan för att han levt här illegalt i många år. För att han inte lämnat landet när han fick avslag på sin ansökan om asyl redan för sju år sedan.

Nu är han förvånad över att han, som registrerat firma och betalat skatt ska utvisas (inte ”avvisas, som Metro skriver). Men att man har stannat kvar i landet olagligt och lyckats – tack vare slappa svenska myndigheter – leva som om man hade tillstånd, är ju, oavsett när det uppdagas, faktiskt inte skäl för uppehållstillstånd! Det vill säga: man får inte uppehållstillstånd för att man stannat kvar i sju år illegalt. Att man skaffat F-skattsedel och betalat skatt kvalificerar inte till uppehållstillstånd enligt utlänningslagen (och det är ju den myndigheterna har att förhålla sig till). Men det är förstås helt galet att inga klockor ringt på några av de inblandade myndigheterna under alla år.

Det måste med kraft framhållas att det är oacceptabelt att Migrationsverket eller polisen, som är de två instanser som utvisar dem som inte getts rätt att stanna i landet, inte utvisade Zoran för sju år sedan! Att myndigheterna inte samarbetar så att Patent- och registreringsverket, Skatteverket, Migrationsverket och andra tänkbara myndigheter och verk vet vilka personer som inte har rätt att uppehålla sig i Sverige och därmed inte heller har rätt att registrera en firma, det är helt ofattbart. Det riskerar också att väcka falska förhoppningar hos den som stannat kvar illegalt och som kanske kan tro att ”stannar jag bara tillräckligt länge utan tillstånd och jobbar och betalar skatt, så omvandlas mitt utvisningsbeslut så småningom till permanent uppehållstillstånd”. Hur man nu på allvar kan tro något sådant är förstås en berättigad fråga, men hoppet finns hos människan och Zoran kan vara en av dem som faktiskt trott att ett avslag plötsligt och av sig självt kan förvandlas till ett tillstånd.

I artikeln i Metro står vidare:

Enligt Migrationsverket har Zoran fått flera kallelser till möten som han uteblivit från. I november 2006 överlämnades ärendet till gränspolisen, eftersom då Zoran betraktades som ”avviken”.
———-
Med det tillfälliga personnummer han fått när han kom till Sverige har han registrerats som bilköpare hos Transportstyrelsen, han har fått F-skattsedel från Skatteverket och tagit banklån för att köpa en egen bostadsrätt.
———-
Per-Uno Johansson, chef för utredningsavdelningen vid gränspolisen på Arlanda, tycker att det låter ”märkligt” att ingen på de svenska myndigheter Zoran varit i kontakt med har reagerat.

Men det stämmer nog inte att asylsökande har trott att de har vistats här lagligt. En människa vet om han har fått uppehållstillstånd eller inte, något annat ter sig orimligt. Men eftersom myndigheterna är slappa och inte gör samkörningar och kontroller av uppgifter så invaggas de, som vistas i landet olagligt, sköter sig och lyckas skapa ett liv här, i falsk trygghet. Och även om de självklart vet att de inte har uppehållstillstånd så känns det förstås mycket hårt när myndigheterna, sent omsider (alldeles för sent) hinner ikapp och kommer för att verkställa den utvisning som skulle ha skett för – som i detta fall – sju år sedan.

Frågan om samkörning av register mellan myndigheter har tagits upp då och då. Varför har man inte sett till att sådana samkörningar görs? Det ligger ju i rikets intresse att veta vilka som finns här och det ska inte vara så att en myndighet inte vet vad en annan myndighet känner till i frågor som rör personer som vistas i landet illegalt.

Det är ovärdigt ett it-land som Sverige att inte klara av att samköra dataregister över vilka utlänningar som har uppehållstillstånd och vilka som inte har det, när dessa söker upp myndigheter i olika ärenden. Och dessutom måste man ju kunna  efterleva sina egna lagar! När det gäller Zoran och hans familj så kan man inte annat än beklaga att ingen har gett honom rådet att åka till hemlandet och söka arbetstillstånd därifrån. Med hans firma och möjlighet att försörja sig själv hade han med stor sannolikhet fått arbetstillstånd och med det ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som hade kunnat förlängas några gånger och sedan övergå till att bli permanent.

Men den humanitära stormakten Sverige förnekar sig inte.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag?

Familjen kom till Sverige från Kosovo första gången år 2002, innan Rion var född. De har sökt och överklagat Migrationsverkets beslut sex gånger och levt som gömda i fyra år. Svenska myndigheter finner inga skyddsskäl för föräldrarna, men när det gäller barn ska myndigheten ta hänsyn till deras anknytning till Sverige. Den är stark eftersom de gått hela sin skoltid här och alla barnen känner sig som svenska.

Så rapporterar SVT Västnytt den 14 november i inslaget Utvisningsbeslut skickades till femåring. Lyssnar man på reportern så låter det lite som om det finns en indignation över den situation hon rapporterar om. Inte över att en familj, som redan för elva år sedan inte befanns ha skäl att beviljas uppehållstillstånd, är tillbaka igen – eller fortfarande är kvar – i landet efter sex avslag hos både Migrationsverket och i migrationsdomstol. Nej, utan för att utvisningsbeslutet av misstag – beklagligt men inte världens undergång – skickades i en femårig sons namn! Och – och detta är det märkligaste – för att familjen har struntat i svenska lagar och beslut och ogrundat, enligt myndighet och domstol, återigen söker uppehållstillstånd men inte får det!

Vad är det som är så svårt att förstå?
•  Att Sverige – med bland världens generösaste asylsystem – inte ger bostad, skola, försörjning, utbildning åt personer utan laglig rätt att befinna sig här?
•  Att man inte kan ansöka om uppehållstillstånd en sjunde och en åttonde gång baserat på att man ju redan sökt så många gånger och varje gång fått avslag, för att man själv anser att man – oavsett sex avslag – ändå ska ha rätt att leva i Sverige?

Mamman i familjen säger att hon ”förstår inte hur Migrationsverket resonerar” som inte låter henne och hennes familj stanna i Sverige. Hur är det möjligt att ingen, under elva långa år, har lyckats förklara för henne att det finns en utlänningslag i Sverige som stadgar vilka kriterier som ska vara uppfyllda för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd i Sverige? Och att hon och hennes familj inte uppfyller dem? Och att det inte finns en paragraf i denna lag som säger att ju fler gånger man belastar asylsystemet och ansöker om något man redan en, två, tre, fyra, fem och sex gånger har fått ”nej” på, desto mer rätt har man att ändå, till slut, få uppehållstillstånd?

I slutet av texten på SVT Västnytts hemsida meddelar SVT Västnytt (Public Service…) att:

Västnytt kommer att sända live från protesterna klockan 14.30 på torsdagen.

Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av protester mot att svenska myndigheter och domstolar följer en lag, stiftad av Sveriges regering och riksdag? Varför bedömer Public Service att det ligger i allmänhetens (the publics) intresse att ta del av sådana protester när allmänheten (the public) redan informerats om att familjen sex gånger fått ”nej” på sin ansökan om att få uppehållstillstånd i Sverige?

En lärare talar indignerat om ”orättvisor som är helt uppåt väggarna” i inslaget. Vilka ”orättvisor” hon talar om är svårt att veta. Att myndighet och domstol sex gånger avslagit ansökan från en familj utan lagenligt grund att beviljas uppehållstillstånd? Är det det som hon anser är ”orättvist”? I så fall har hon inte förstått vad lagar står för, och att lagar ska följas i en civiliserad stat. Man kan inte bara tycka något och mena att ens eget tyckande ska upphäva demokratiskt stiftade lagar; hur skulle det se ut om man faktiskt började tycka att det eller det lagenliga beslutet är ”orättvist” och vägrade följa beslut/domar? Det skulle bli kaos och anarki.

Till slut: Det är i första och största hand varje utländsk familjs – inte Sveriges – sak att se till sina barns bästa (samma sak gäller givetvis också svenska familjer, men just här handlar det om en utländsk familj som sökt sig till Sverige och begärt att få uppehållstillstånd och vistats här illegalt under – som det får förstås – längre perioder). Och den här familjen har i ca tio år vetat att den inte får bosätta sig här. Sverige har varit tydligt.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga om en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet

En migga kommenterar en osaklig, delvis felaktig och klart ofullständig text om en fembarnsfamilj från Algeriet, som florerar i sociala medier (läs inlägget Om en historia som sprids via Facebook först):

Alltså, den här historien om pojken från Algeriet, som är född i Sverige!

Jag fick migrän redan efter att jag hade läst halvvägs i Malin Hedbloms FB- status. Men då jobbar jag ju också på ”Migränverket”, vilket är vad grupper som anser att ingen ska få asyl i Sverige kallar oss. De hatar oss för för att vi beviljar asyl, andra hatar oss för att vi inte beviljar asyl hela tiden och i alla ärenden.

Aldrig gör vi rätt, vi på Migrationsverket, vilket tydligt framgår av Malin Hedbloms status. Det är enligt henne inte OK att prata med en liten kille om fritidsintressen för att få honom slappna av. Det är enligt henne inte OK att skaffa en neutral tolk. Det är enligt henne inte OK att säga till Malin Hedblom att hon inte ska berätta det som pojkens mamma ”glömt”.

Vad skulle Malin, som ombud eller vän, kunna berätta om mammans liv i Algeriet? Hur skulle hon kunna berätta det som mamman inte ens själv minns? Bodde Malin Hedblom med familjen i Algeriet?

En annan sak som jag reagerade på var att pojken skulle vara statslös eftersom han var född i Sverige och familjen är ”gömd” här!

Ett barn som föds utanför sitt hemland blir inte statslöst bara på grund av att hans föräldrar vägrar visa upp sina identitetshandlingar och vägrar kontakta ambassaden inför ett utvisningsbeslut.

Statslöshet är ett vedertaget begrepp inom folkrätten och det handlar om personer vilkas länder upphört att existera eller om att personer fråntagits sina medborgarskap. När det gäller det första så kan jag inte komma på någon annan grupp än palestinier. När det gäller det andra så har det funnits chilenare som fråntogs sina medborgarskap 1973  i och med kuppen och vilkas barn då föddes som statslösa, exempelvis i Sverige. Men dessa chilenare fick så småningom svenskt medborgarskap och när diktaturen avskaffades i Chile fick de även medborgarskap i Chile. Det finns också feylikurder från Irak som Saddam fråntog deras medborgarskap och som är statslösa.

Men den här pojken är inte statslös bara för att hans mamma och Malin Hedblom tycker att han är det! Jag förstår inte vad Malin Hedblom vill säga egentligen – förutom att Migrationsverket är dåligt, därför att anställda på ansökningsenheten hade handskar på sig, vilket de givetvis hade på grund av att de håller på med kemiska medel – och för att de inte lät Malin Hedblom prata, inte köpte att pojken var ”ensamkommande”, vilket han ju på inget sätt var. Och sedan köpte verket inte heller ”statslösheten”. Varför skulle Migrationsverket ha gjort det?

Dessutom berättar hon: ”Zaki ritar en teckning. Handläggaren beundrar Zakis teckning, förstår hon inte att dinosaurien Zaki tecknat är Migrationsverket”. Herre Du min skapare vilken dramatik! Hur skulle Zaki kunna veta någonting om Migrationsverket överhuvudtaget om han är sju år och aldrig har varit hos Migrationsverket förut?

Och inte ett ord om varför den här familjen fortfarande är här, trots att de för fyra år sedan fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Eftersom de inte har asylskäl kan de kanske ta fram sina pass och börja jobba, så kanske de kan ”byta spår” och få personnummer som ”alla andra har”. Visst har familjen söta barn, men är det ett skäl till att de ska få PUT utan skäl? Det finns en massa andra ”gömda” människor som inte har barn eller vilkas barn inte är lika gulliga… Alltså, nej…vilket trams!

Kommentar: Ska man agera i asylärenden så räcker det inte med att använda hjärtat. Hjärnan måste vara med, i minst lika hög grad. Annars riskerar man att göra mer skada än nytta för de människor, vilkas fall man så innerligt gärna vill engagera sig i. Och: det går faktiskt att förstå miggornas frustration också, om man bara tänker efter bara lite, lite grann.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.