• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2023
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    2627282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.”

Uutiset SVTSom reporter på SVT Uutiset skulle jag bli förbannad över att min chef uttrycker sig som hon gör i artikeln Man kastade sten mot SVT-reportrar i Husby i Expressen (om chefen är korrekt citerad, vilket man aldrig säkert vet med medierna…)! Enligt Expressen säger Elina Majakari, ansvarig utgivare för SVT:s finska redaktion:

Som journalister har vi misslyckats när sådant här inträffar.

1) Vad då ”som journalister har vi misslyckats”???
2) Var Elina Majakari själv där eftersom hon säger ”vi”?
3) På vilket sätt – förklara! – har Uutisets reportrar misslyckats om de blir kastade sten på???

Reportrarna ska ges fullt stöd av sin chef, inte anses ha misslyckats när de, lugnt och sansat, är ute i en svensk (?) förort för att göra ett rutinjobb. Elina Majakari säger ju själv: ”Jag skulle inte skicka vem som helst till exempelvis Husby”. Hur kan hon då tycka att Uutisets reportrar ”har misslyckats”?

Är det aldrig någon i detta land – inte ens en finländare som Elina Majakari – som kan stå upp och lägga skulden där den hör hemma: hos den/dem som kastar stenarna?

Tillägg
Kommentarer från bloggläsare på ovanstående:

Du har så rätt. Slutklämmen i Expressen:

”Händelsen är anmäld till arbetsmiljöverket. Dock har ingen polisanmälan gjorts.”

visar med all önskvärd tydlighet att grundproblemet handlar om dålig arbetsmiljö för journalisterna, vilket jag kräver att någon gör något åt! Att problem uppstod där och då, berodde i sin tur på att de uppenbarligen skickade dit ”vem som helst”, vilket de ju inte borde ha gjort.

Det som får mig att meditera är Mme Majakaris slutkläm:

”Vi borde verka mer även i förorterna och inte bara vistas där som besökare, men det är lättare sagt än gjort.”

Jag håller med till minst 100 % att ”det är lättare sagt än gjort”, eftersom jag inte alls förstår vad hon menar. Överlag är det rätt så vanligt att journalister kommer till ett ställe – förort eller inte – på uppdrag för att det händer eller hänt något där. Som ”besökare” om man så vill.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!