Finland. 13 procent färre brott i Uleåborgs polisdistrikt i år än förra året men antalet sexuella trakasserier har ökat.

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).

Ur artikeln:

Sexuella trakasserier har ökat i Uleåborgs polisdistrikt, det totala antalet brott har minskat märkbart

Antalet brott som kommit till Uleåborgs polisinrättnings kännedom minskade under det första halvåret med 13 procent jämfört med året innan. Sexuella trakasserier har ökat och andelen misstänkta utlänningar har ökat.

Förra året kom 34.000 brott till polisens kännedom, i år är antalet 30.000. Det är 13 procent färre brott än 2015, vilket är en betydande minskning nationellt. I hela landet minskade antalet brott med drygt två procent.

– Nästa alla sorters brott är på väg att minska, berättar vice polischef Arno Karnaranta vid Uleåborgspolisen.

Men sexualbrott med misstänkta utländska förövare ökar. 119 olika sexualbrott blev kända för polisen i Uleåborg medan antalet förra året var 117. Antalet har därmed förblivit nästan detsamma.

Sexuella trakasserier har ökat. 19 anmälningar om sådana har gjorts medan antalet för ett år sedan var 11. Den procentuella ökningen är 71 procent. I tio fall är gärningsmännen kända för polisen. Sju av dem är utlänningar. Utlänningarnas andel när det gäller sexuella trakasserier har ökat jämfört med förra året.

– Antalet är inte stort om man ser till brottsligheten i sin helhet, men de representerar en betydande del av alla sexualbrott, säger Karnaranta.

Kriminalöverkommissarie Tapani Tasanto konstaterar att sexuella trakasserier blev straffbara hösten 2014. Kvinnorna är medvetna om detta och har oftare vänt sig till polisen med begäran om utredningar.

– Det är bra. Ingen ska behöva stå ut med något som den finner motbjudande, säger Tasanto.

I år har polisen fått kännedom om 30 våldtäkter medan siffran för förra å retvar 39. 53 procent av de misstänkta för våldtäkt har i år varit utlänningar. Förra året var andelen våldtäktsmisstänkta utlänningar 23,5 procent.

Antalet våldsbrott har minskat med nästan 12 procent. Antalet mord har nu sjunkit märkbart. Under flesta halvåret 2015 hade polisen fått vetskap om sex mord, i år två. Också antalet mord har minskat med över 10 procent.

Ca 1300 fall av misshandel kom till polisens kännedom, varav gärningsmannen är känd i 1200 av fallen. Av dem är 124 utländska medborgare. En utlänning har varit målsägande i nio procent av misshandelsfallen i år, medan motsvarande siffra förra året var fyra procent.

Samma ämne:

Klicka på textrutan för att komma till hela artikeln på Yles sajt (på finska).

Ur artikeln:

Statistik: I Finland begås färre brott.

Antalet brott i Finland har sjunkit under en lång tid. Utländska medborgares andel såväl som misstänkta för brott som målsägande har ökat.

Antalet brott som anmälts till polisen har fortsatt att minska det första halvåret i år. Trenden har länge varit densamma – antalet brott som anmälts har minskat under flera års tid säger polisdirektör Timo Saarinen vid Polisstyrelsen.

– Om den här trenden fortsätter så går samhället åt ett bra håll, säger Saarinen.

Saarinen tror inte att den positiva trenden beror på att människor inte längre anmäler brott till polisen.

– Den här trenden har pågått i så många år. Det kan inte handla om förändrat beteende eftersom det varit ett fenomen som  pågått så länge.

Antalet utlänningar som misstänkta och offer ökar.

Två brottstyper är dock negativa i en i övrigt god utveckling. Bedrägerierna och sexualbrotten har ökat markant.

Ökningen vad gäller sexualbrott kan  delvis bero på att anmälningströskeln sökts. Människor anmäler alltså mer än tidigare.

– Men naturligtvis har de ökat rent faktiskt också, säger Saarinen.

Också utländska medborgares andel såväl som misstänkta som målsägande har ökat vad gäller till exempel sexualbrott. Samma trend ser polisen bland de anmälda fallen av misshandel.

– Det måste sättas i samband med att antalet utlänningar har ökat i Finland. Om man tittar på andelen brottsmisstänkta i procent kan man samtidigt se i hur många fall utlänningar är målsägande. De fallen har inte ökat lika mycket, men jämförelsevis kraftigt, även de, säger Saarinen.

Under årets första hälft misstänktes sammanlagt 115 utländska medborgare för våldtäkt. Ökningen jämfört med 2015 var ca 45 procent. Samtidigt ökade andelen målsägande som var utländska medborgare i våldtäktsfall med över 140 procent.

© Översättning Merit Wager

Sverige – landet där det är nästan riskfritt att sexuellt ofreda och trakassera flickor och kvinnor?

Sexuellt ofredande:

Om sexuellt tvång, våldtäkt m.m. kan man läsa i Brottsbalken (1962:700), 6 kap Sexualbrott.

Detta utdrag ur Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 bådar inte alls gott för flickor och kvinnor i Sverige:

När ska vågen – tsunamin – av sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter som har”drabbat” Sverige under senare år anses utgöra en epidemi? Den riskerar att skapa en farlig och bestående förändring av Sverige, landet där kvinnor trodde sig ha uppnått jämställdhet och frihet.

När ska alla dessa sexuella ofredanden, tafsanden, trakasserier och våldtäkter mot unga flickor och kvinnor anses tillräckligt allvarliga för att man ska anse att de måste stoppas? Eller är det något svenska flickor och kvinnor ska tvingas acceptera? Varför, i så fall? Och vad hände med ”värdegrunden”? Vad hände med ”alla människors lika värde?

När – om någonsin? – ska kraftfulla åtgärder sättas in för att förhindra dessa vidriga, sjuka och frihetsbegränsande brott? Bland annat enligt polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder den 16 maj 2016 begås sexualbrott ofta av hitkomna påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. När ska asylsökande och – invandrade ”ensamkommande barn” som begår sexualbrott och inte sällan saknar asylskäl (och inte heller visar handlingar som styrker vilka de är och hur gamla de är) börja gripas, ställas inför rätta, bestraffas och utvisas? Som det ser ut idag signalerar samhället ju faktiskt att det går bra att skända, kränka, förnedra och skada svenska flickor och kvinnor, risken att åka fast är minimal. Och skulle man åka fast så verkar det vara samhällstjänst, skyddstillsyn eller ”ungdomsvård” i några månader som gäller. No big deal.

Utvisning av ”barn” som är sexualbrottslingar påstås ofta inte kunna ske eftersom dessa ”barn” oftast de är helt ensamma i världen, alla deras släktingar är döda och ingen kan ”ta hand om dem” i hemlandet…  Att sexualbrottslingar – oavsett om de är 16, 17 år gamla eller äldre – beviljas uppehållstillstånd och att skattebetalarna, inkl de trakasserade, ofredade och våldtagna och deras familjer, tvingas försörja dem och bekosta utbildning här, strider mot de flestas rättsmedvetande.

I Polisens egen Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder beskrivs uppdraget så här:

I rapporten anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:

Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.

De flesta sexualbrotten under 2015 har begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt.

Exempel på ofredanden ges också:

Vid ett överfall mot en flicka i en park ledde ett sexuellt ofredande till en fullbordad våldtäkt av flera killar i grupp. De hade tidigare varit på samma fest och såg henne lämna stället.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement; ” fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.

När man läser Polisens uppräkning av var flickor och kvinnor (och i vissa fall även pojkar) tafsas på, ofredas, trakasseras och även våldtas så står det klart att det knappt finns en enda plats där flickor och kvinnor inte blir antastade. Alla tänkbara platser där de varit vana att kunna vistas fritt och utan rädsla finns uppräknade som ställen där sexualbrott av olika variationer förekommer. Notera det märkliga, att i den här rapporten ”är det miljöerna där brotten begås, inte vilka som begår brotten, som kartläggs” (även om det inte helt går att undvika att nämna vilka förövarna är). Det står alltså klart att det inte finns ett enda ställe, inte en enda plats annat än i hemmet bakom låsta dörrar, där flickor och kvinnor inte riskerar att bli ofredade och trakasserade. Ur Polisens rapport:

Övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, på lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, på caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.

Vidare begicks sexuella övergrepp och ofredanden i butiker, varuhus och närliggande platser samt på skolor, fritids– och idrottsanläggningar. Och i portar, trappuppgångar, hissar och på vårdinrättningar.

Uppdraget från Rikspolischefen till Polisens Nationella Operativa Avdelning var således att kartlägga var brotten begås ”för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott”. Men det borde vara självklart att det också behövs en lika noggrann och genomlysande kartläggning av vilka det är som utför dåden; hur ska man annars ”direkt eller indirekt kunna medverka till att förebygga brott”? För offren och för samhället är det förstås också av stor vikt att personer som utför de brottsliga handlingarna grips, döms och bestraffas. Också de som säger sig vara 14-16 år gamla. Oavsett etnicitet och bakgrund.

Alla flickor och kvinnor, systrar, mödrar, döttrar ska kunna fortsätta att leva det fria liv som de kämpat sig till i decennier, utan att behöva ändra klädstil för att det ska vara svårare att våldta dem. Flickor på festivaler berättar att de inte vågar/vill ha sina sommarklänningar på sig utan klär sig i shorts och långbyxor av den anledningen…

Vad behövs för att armbandsdirektören hos Polisen, Dan Eliasson (och andra) ska förstå det?

Svenska poliser, riksdagsledamöter och ansvariga ministrar bör snarast göra vad de borde ha gjort för länge sedan: åka på studiebesök i Danmark, Norge och Finland och lära sig hur man där behandlar den här typen av förövare. Och någon i så kallad ansvarig ställning borde väl kunna fås att begripa att straffskalorna måste skärpas så att de ligger på åtminstone samma nivåer som i de andra nordiska länderna? I enlighet med orden:

If you are old enough to do the crime,
you are old enough to do the time.

Klicka på text- och bildrutorna för att komma till artiklarna på Dagens Nyheters, Smålandspostens, Aftonbladets och Sveriges Radios sajter. Det här är givetvis bara en liten bråkdel av de texter som skrivits om de sexuella trakasserierna och våldtäkterna som begåtts på festivaler i Sverige under flera år. Också utomlands skrivs det om Sverige och våldtäkterna, det går lätt att googla fram artiklar i många länder, på många språk.

Polisrapport: Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder.

Polisens Nationella Operativa Avdelning publicerade den 16 maj rapporten Lägesbild över sexuella ofredanden samt förslag till åtgärder som fokuserar på omfattningen och karaktären på anmälda sexuella ofredanden i olika miljöer. Polisen vill med hjälp av den ”kunna ta fram lämpliga strategier för att påverka gärningsmännens motivation* och möjligheter”. Som syfte med analysen anges:

Analysens syfte är att skapa underlag för polisiära åtgärder. Den fokuserar därför på omfattningen och karaktären på anmälda sexuella ofredanden i olika miljöer. Miljön för brottet har hög relevans för direkt respektive indirekt brottsförebyggande arbete och är avgörande för vem som har möjligheter att initiera åtgärder. Den har också stor betydelse för att lämpliga strategier för att påverka gärningsmännens motivation* och möjligheter ska kunna tas fram. Miljön har därför relevans för både polisens arbete med att förhindra och utreda brotten samt andra myndigheters metodutveckling beträffande risker för utsatthet. Följaktligen är miljön i fokus för den här kartläggningen.

Det är således inte gärningsmännen man fokuserar på och kartlägger, utan uttryckligen just miljöerna där sexuella ofredanden, trakasserier och våldtäkter begåtts.

I rapporten anges kort att i Tyskland, Frankrike, Norge och Finland beskrevs de flesta misstänkta som ”utländska män som agerade i grupp.” Att det framkommit att så varit fallet också i Sverige (Kungsträdgården, Kalmar) nämns också:

Ett fåtal misstänkta gärningsmän har identifierats. De som har identifierats är medborgare i Afghanistan, Eritrea och Somalia.

Men det konstateras också att samtliga utredningar i Stockholm och Kalmar från 2014 och 2015 har lagts ned på grund av svårigheter med identifiering eller bristande bevis…

Vidare i Polisens rapport:

De anmälningar som inkommit under 2015 och 2016 visade att flickor 14-15 år gamla varit mest utsatta. Angreppen har uppfattats olika beroende på tillvägagångssättet men det framgår av uppgifter i samtliga anmälningar att flera av de ofredade flickorna chockats till gråt och varit ” väldigt skakiga efter händelsen”. Av samtliga anmälningar förstås att angreppen varit mycket obehagliga. Särskilt chockerande och skrämmande var de angrepp som utförts i grupp där den utsatta flickan inte bara hållits fast och blivit ”tafsad på” utan där även försök att ta av kläderna påbörjats innan flickan fått hjälp.

Flertalet angrepp har skett av enskilda gärningsmän. I flertalet fall har ofredandet skett i trängsel, bakifrån genom att gärningsmannen fört in händerna innanför byxor eller under blus/tröja och dessutom kysst och hållit fast flickan. I kampen om att komma loss från fasthållning eller genom att angreppet skett bakifrån har det varit svårt att uppge utseende på gärningsmännen tillräckligt bra för att identifiera någon senare. Inte sällan har de ofredade flickorna stått i publiken vid en scen, varit i vimlet på väg till kamrater eller stående med en eller flera kamrater när de angripits.

De flesta sexualbrotten under 2015 har alltså begåtts mot flickor under 15 år (60 procent). Det yngsta offret var sex år gammalt. Exempel på ofredanden ges också i Polisens rapport:

En flicka på 17 år, vilken gick från ett köpcentrum, blev förföljd och stoppad av tre ”afrikanska killar” som angrep henne genom att klämma hennes rumpa så hårt att hennes byxor gick sönder.
———–
Vid ett överfall mot en 12-årig flicka uppgavs följande signalement: ”fyra män i 20-25 års ålder som såg ut att vara araber och talade utländska, möjligen arabiska dem emellan”. En förbipasserande ung man gick emellan och blev misshandlad.
———–
En flicka på 13 år som går i särskola blev närmad av ”4-5 utländska killar” som talade svenska med brytning. De tog på henne, en i taget ”på ställen som hon inte tyckte om, bland annat på hennes stjärt och på brösten.

I rapporten är det dock, som sagt, miljöerna där brotten begåtts och inte vilka som begår brotten, som kartläggs. Och då får vi veta att övergrepp där grupper av pojkar och män i åldrarna 14-16 och 25-30 omringat och ofredat unga flickor, skett på gator, vägar, cykelvägar och promenadstråk. I parker, på lekplatser, i skogspartier och på parkeringsplatser. Sexuella ofredanden och trakasserier har även begåtts på allmänna transportmedel och hållplatser, på caféer, restauranger, nöjesställen, festivaler. Och på badanläggningar, där Polisen anger att det i 80 procent av fallen rörde sig om gärningsmän av uppgiven eller fastställd utländsk härkomst. De flesta saknade svenskt personnummer och av anmälningarna framgick det att de var ”asylsökande pojkar”.

Vidare begicks sexuella övergrepp och ofredanden i butiker, varuhus och närliggande platser samt på skolor, fritids– och idrottsanläggningar. Och i portar, trappuppgångar, hissar och på vårdinrättningar.

När man läser Polisens uppräkning av var fickor och kvinnor (och i vissa fall även pojkar) tafsas på, ofredas, trakasseras och även våldtas så står det klart att det knappt finns ett enda ställe där de inte blir antastade. Alla tänkbara platser där de varit vana att kunna vistas utan rädsla för den här typen av ofredande, finns uppräknade som ställen där sexualbrott av olika variationer förekommit och förekommer.

Uppdraget från Rikspolischefen till Polisens Nationella Operativa Avdelning var alltså att kartlägga var brotten begås för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott. Men det behövs nog en lika noggrann och genomlysande rapport om vilka som utför dåden. Annars kan man ju knappast vare sig direkt eller indirekt förebygga brotten. För offren och för samhället är det förstås också av stor vikt att personer som utför de brottsliga handlingarna grips, döms och bestraffas. Också de som säger sig vara 14-16 år gamla. Oavsett etnicitet och bakgrund.

* Jag gissar att man från Polisens sida har skrivit fel här, att man inte menar ”motivation” utan ”motiv”.

© denna blogg.

Finland. Asylsökande har gått från från dörr till dörr och tiggt pengar, mat och cigarretter.

Klicka på bilden för att komma till Yles artikel (på finska).

Asylsökande går runt och tigger pengar, mat och cigarretter – invånarna blev rasande.

Grupper av män från nödinkvarteringen för asylsökande i staden Kouvola har vandrat runt i området och ringt på hos folk för att tigga.

– De har inte förstått tomtgänser, vilka områden som är privata och vilka som är allmänna. Enligt de boende har dessa män tiggt om pengar, mat, cigarretter, berättar chefen för nödinkvarteringen.

Men de asylsökande får mat på boendet. Pengar får de inte innan boendets personal har fått nödvändig information om dem av Polisen.

– Många har inga pengar, men de är inte utan mat. Cigerretter är det stora problemet, konstaterar nödinkvarteringens chef.

Vid ett informationsmöte för de boende i området var stämningen rasande.

– Situationen var så eldfängd att jag aldrig tidigare varit med om något liknande . Det var en riktigt skrämmande stämning. Invånarna uttryckte oro för sina barn och barnbarn. Dessutom är man rädd för våldtäkter, eftersom nykomlingarna är unga män.

Invånarnas viktigaste anledningar till oro var desamma som har diskuterats mycket de senaste veckorna: Varför tar Finland emot asylsökande, varför stänger man inte gränserna?

En annan stor fråga var varför Finland tar in unga män och inte kvinnor och barn.  På nödinkvarteringen i Kouvola finns just nu ett hundratal asylsökande, varav endast ett tiotal kvinnor och fem barn. Resten är unga män.

– Hela mötestiden gick åt till att svara på frågor. Men folk ville inte lyssna. Det var en massa rytande och skrikande, berättar nödinkvareringens chef.

Efter de klagomål som invånarna framfört har man på boendet informerat de asylsökande om hur man ska uppföra sig i Finland.

– Vi har talat om för dem att så beter man sig inte i Finland. De kanske är vana från sina hemländer att man kan gå till sina grannar oanmäld. En grupp okända män som ringer på och som man inte kan kommunicera med väcker rädsla. Några av dem talar dock lite engelska, berättar chefen från nödinkvarteringen.

© Översättning Merit Wager.