11 år och 8332 texter senare…

…skriver och publicerar jag fortfarande. De första inläggen publicerades den 5 maj 2005.

Här är en kavalkad av texter från den 5 maj under åren 2005-2016.

Dubbelavdankad generaldirektör utreder sina egna före detta verk – 2005 Ur texten:

Nu tänker regeringen ge den dubbelt avdankade generaldirektören Lena Häll Eriksson i uppdrag att utreda vad ökningen beror på och föreslå åtgärder. Hon har tidigare varit chef för både Migrationsverket och Kriminalvårdsverket, poster som hon fått lämna. På båda dessa verk var hon ansvarig för det som gick fel. Och nu ska hon utreda…

– Lena Häll har en väldigt bra bakgrund på det sättet, säger Bodström.

I beg to differ.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet – 2006. Ur texten:

Något som lagstiftarna överhuvudtaget inte verkar ha tänkt på, men som åtminstone jag undrat över och varnat för, är hur man ska hantera alla dem som ljugit om sin identitet och/eller nationalitet. Dessa asylsökande har trott att det är ”fritt fram” att nu avslöja att: ”Allt jag sa var lögn, jag är inte från X-land, jag är i själva verket från Y-rike! Och jag heter inte A jag heter B”. De har hoppats att ändå omfattas av den generösare tillfäliga lagen.

Asylsökande semestrar i hemlandet medan de väntar på uppehållstillstånd – 2007. Länken till ursprungstexten fungerar inte längre, men rubriken visar att för nio år sedan skrev jag om detta, som fortfarande pågår…

Proposition om arbetskraftsinvandring – 2008. Ur texten:

Det gäller för alla journalister som rapporterar om detta att läsa propositionen noga så att de inte skriver vilseledande och får folk att tro att nu får asylsökande som lyckats skaffa sig jobb mer eller mindre automatiskt uppehållstillstånd. Sådana tendenser har funnits när det tidigare rapporterats om vad reglerna kring arbetskraftsinvandring kommer att innebära. Man gör alla – inte minst de asylsökande! – en stor otjänst om man inte beskriver den nya lagen som snart träder i kraft, på ett sanningsenligt sätt.

Från tjeckisk horisont – 2009. Ur texten:

Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

”En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid” – 2010. Ur texten:

Förra året bedömde Försäkringskassan att den felaktigt betalat ut över 16 000 miljoner kronor för mycket. Försäkringskassans generaldirektör försvarade sig med att det ändå inte var så mycket om man tänker på hur mycket pengar Försäkringskassan betalar ut. Och så kan man ju se det. Man kan också se den felaktiga kostnaden per svensk och då blir det 9000 kronor per år för en trebarnsfamilj.

En migga: ”Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 2011. Ur texten:

Släktingen har tagit hit personen i samband med sin egen semester i det gamla hemlandet. Släktingen anser att det finns bra vård i Sverige och släktingen vill också att hans familj i det gamla hemlandet ska slippa den här personen som kräver så mycket vård. Det finns naturligtvis ingen vård i Sverige som kan bota en medelålders person med grav utvecklingsstörning och inte heller har Sverige uppfunnit metoder som gör senildementa åldringar smarta och pigga igen.

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar – 2012. Ur texten:

Sverige skiljer sig från andra rättsstater där det krävs att den som beviljas inresa i landet och, i fall där man söker asyl, beviljas uppehållstillstånd i landet ska styrka sin identitet. Det krävs i och för sig även här enligt utlänningslagen, men av någon outgrundlig anledning har man lättat på det absoluta kravet och det räcker numera – i Sverige – med att ”göra sin identitet sannolik”. Plats för stort skratt. Mindre lockande till skratt är, att till följd av den svenska underlåtenheten att säkra vilka som ges uppehållstillstånd och försörjning i landet, kan samma person söka asyl (ett allt mer irrelevant ord i sammanhanget, eftersom det allt oftare inte handlar om asyl utan om försörjning eller finns andra syften) flera gånger. Även om han, så småningom, upptäcks och faktiskt utvisas, så har han då kunnat vistas här länge och kostat en hel del. Han har också missbrukat asylinstrumentet på många sätt, inte minst genom att offentliga biträden, migrationsverkets tjänstemän (=miggorna) och migrationsdomstolarnas tjänster tagits i anspråk till stora kostnader och samtidigt till förfång för de allt färre med faktiska asyl- och skyddsbehov som också kommer hit och som dessa resurser borde ha kommit till godo.

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 2013. Ur texten:

Om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland.

Vad är ”en human asylpolitik”? – 2014. Ur texten:

Ur ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, som idag lanserar Asylkampanjen. Den som flyr har inget val. Det har du:

För att uppmärksamma att de som påverkas mest av asylpolitiken – de asylsökande – oftast inte själva har rösträtt att påverka vilken politik som ska föras. Detta ställer extra höga krav på de som har rösträtt att rösta för en human och solidarisk asylpolitik och på politiker att göra aktiva åtgärder för en stärkt asylrätt.

Varför tillåter – och nästan uppmanar Sverige till skapandet av – parallellsamhällen? – 2015. Ur texten:

Sverker Spaak, processägare på Migrationsverket har svårt att se att Migrationsverket skulle behöva göra något för att förhindra att personer som ska utvisas försvinner, säger i en artikel i DN 3 maj 2015:

Jag tror inte vi vill kontrollera på det sättet heller. Vi vill att de följer den lagstiftning vi har, men om man väljer att avvika så har vi inga instrument att förhindra det.

Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat. – 2016. Ur texten:

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Mona Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Det var 11 av 8.332 texter publicerade under 11 år.

Ni som läser texter här regelbundet eller sporadiskt och vill säga något om dem kan göra det här. Kanske publicerar jag era åsikter (anonymt om ni vill, under eget namn om ni vill).

Den som vill veta när ett nytt inlägg publiceras kan klicka på den lilla rutan längst ner i högra hörnet där det står Följ.

Ingen betalar mig, jag har inga annonsörer (jag betalar i stället själv en summa varje år för att inte ha reklam på min blogg…) så:

Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden
via ”Subscribe”eller med valfritt belopp via ”Donate”.
Varje bidrag är välkommet!

SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare!

Apropå inslaget Avvisning av Dejan till Serbien i SR Studio Ett den 7 november:

Det är märkligt att Public Service-reportrarna  i sitt inslag inte säger ett enda ord om varför fyrabarnsfamiljen Karimanovics kom till Sverige! De säger inte ett enda ord om varför familjen sökt asyl här, alltså vad den åberopat som asylskäl, och glider med bara några få ord över att familjen snabbt fick avslag på sin ansökan som alltså inte ansågs vara asylgrundande och att de därmed skulle lämna landet, men ändå valde att stanna kvar illegalt och gömma sig.

Utlänningslagen ger inte rätt till uppehållstillstånd som asyl- eller skyddsbehövande  i Sverige utan asyl- eller skyddsskäl, och man kan inte, efter avslag, gömma sig och sedan anse att man ändå bör få uppehållstillstånd i Sverige. Att barn blir sjuka när föräldrarna – trots snabbt utvisningsbeslut – väljer att gömma sig, är inte heller grund för uppehållstillstånd. inget av detta sägs det något om i reportaget.

Den ena reportern som intervjuar Migrationsverkets representant verkar tro – eller låtsas tro, jag vet inte vilket – att om vård för sjukdom i hemlandet kostar mycket pengar så ska – eller åtminstone borde – det vara Sveriges ansvar att ge människor utan skäl att beviljas uppehållstillstånd ”billigare” vård här. Kanske vet reportern inte heller att vården nog torde vara minst lika dyr här som i Serbien? Vård kostar pengar i alla länder och att den gör det utgör alltså i inte grund för uppehållstillstånd i Sverige. Att det skulle bli ohållbart att införa ”sjukvårdskostnadsuppehållstillstånd” för dem som inte har råd att bekosta vård i sina hemländer förstå nog de allra flesta.

Det verkar som om de två reportrarna, som gjorde inslaget och genomförde intervjun, personligen anser att om människor utan asylskäl utvisas, så är det fel om de inte har råd att betala vad vård kostar i deras hemländer. Dock torde Public Services uppdrag vara att allsidigt och korrekt belysa samhällsfrågor m.m., inte att sända vinklade och ofullständiga reportage. Eller har regleringsbrevet från regeringen nyligen ändrats?

Notera: Det är givetvis synd om familjen som är fattig och har ett svårt liv i Serbien. Att inte tycka det är att ha ett hjärta av sten. Men det är inte bara med hjärtat man ska rapportera för licenspengar utan också med hjärnan. Det är synd om alla andra familjer som lever som den här familjen, i sina hemländer. Men – helt krasst – familjens situation (och dess avsaknad av asylskäl) ger dem inte rätt till uppehållstillstånd i Sverige.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Man kan inte ”asyl”invandra till Sverige för att få ett bättre liv eller för att få sjukvård

Återigen en märklig artikel på asylområdet: Ferdi, 26, behöver vård dygnet runt – utvisas (Kvällsposten den 14 mars).

Mannen, Ferdi, 26, har varit sjuk sedan han var sex månader gammal och kom med sina föräldrar till Sverige för ett år sedan. Några asylskäl har familjen inte. Nu åberopas att Ferdi kommer att dö i hemlandet och mamman Sabrije påstår, trots att sonen alltså levt och fått vård i Makedonien i hela sitt liv att:

De dödar min son genom att skicka tillbaka oss. Där kan vi inte få ta del av den sjukvård som behövs.

En ganska hård och dessutom synnerligen orättvis anklagelse mot ”dem”, dvs Migrationsverket och migrationsdomstolen. Varför i hela fridens dar anser familjen att det är Sveriges sak att ge den sjukvård och det liv familjen önskar? Och än en gång: Ferdi har ju levt i sitt hemland i 25 års tid!

Familjen sökte asyl och hoppades på ett bättre liv.

Det är märkligt att Kvällsposten ens tar upp detta fall. Familjen har ingen som helst rätt att få ”sjukdomsinvandra” till Sverige. Den har ingen rätt att få bostad, bli försörjd samt få gratis sjukvård i Sverige, dvs den kan inte få vare sig sjukdoms- eller bättreliv-asyl, eftersom något sådant inte existerar i den svenska utlänningslagen som reglerar invandringen till Sverige.

Man kan inte missbruka asylinstrumentet genom att söka ”asyl” för att få ”ett bättre liv” och för att få sjukvård. Det borde svenska medier absolut känna till vid det här laget och att de inte gör det är en skandal med tanke på att asylinvandringen varit mycket stor i minst två decennier! Men i artikeln sägs inte ett förklarande ord om detta…

Varför skriver Kvällsposten som den gör?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

Utlänningslagen medger inte sjukdomsinvandring

Det finns ingen som helst värdering i detta, det är bara ett faktum: Sverige har inte sjukdoms-, vård- eller operationsinvandring.

Det finns inga juridiska, lagliga möjligheter för människor som behöver olika vårdinsatser, oavsett hur behjärtansvärda de må vara, att asylinvandra på grund av sjukdom eller operationsbehov. Däremot kan man söka sig hit för vård eller operation och betala för det, precis som i de flesta andra länder i världen.

Många gånger har svenskar och andra, både enskilda och organisationer, samlat in pengar och hjälpt svårt skadade och sjuka att få vård i Sverige. Läs t.ex. här. Men man kan alltså inte söka asyl utan minsta asylskäl, för att man behöver bli opererad eller för att få vård och mediciner, det går helt enkelt inte enligt nu gällande lag.

I en artikel i Oskarshamns-Tidningen berättades för en tid sedan om en familj från Kosovo som kom hit år 2006 och sökte ”asyl”, uttryckligen för att få vård åt sitt svårt sjuka barn. Tidningen rapporterar att:

”…och bara några dagar senare är risken överhängande att hon liksom hela hennes familj har utvisats till det tidigare hemlandet Kosovo. Detta trots att hon har mycket allvarliga skador sedan födseln”.

Familjen har fått avslag i två instanser – Migrationsverket och i migrationsdomstol – på sina ansökningar om asyl eller uppehållstillstånd och har inte rätt att vistas här. Enligt lagen finns inte möjligheten att söka asyl för att få vård. Kosovo är dessutom inte ”deras tidigare hemland”, det är deras hemland.

Det går att starta en penninginsamling och den vägen hjälpa i enskilda ömmande fall, som t.ex. den lilla flickan i familjen från Kosovo. Fri sjukvård gäller inte alla människor som kommer till Sverige, men om läkaren och sjukhuset har tid och möjlighet kan de operera, behandla, vårda mot att man betalar den faktiska kostnaden.

De som engagerat sig för den lilla flickan i familjen från Kosovo kan inte vara ovetande om att familjen enligt beslut i två instanser, ska utvisas. De vet också att ett sådant beslut knappast kommer att ändras. I stället för att ”skapa opinion för familjen” och ge familjen falska förhoppningar om att ett verkställighetsförbud ska meddelas så kanske de kan göra något mer praktiskt som kan få faktisk betydelse som t.ex. just att starta en insamling av pengar  för att flickan ska få hjälp antingen här eller i sitt hemland.

Det är också viktigt att framhålla att det finns fall där människor absolut måste få behandling här, och att utlänningslagen ger möjlighet att bevilja uppehållstillstånd vid livshotande sjukdomar som det inte finns behandling mot i hemlandet. Man kan då bevilja människor tillfälligt uppehållstillstånd så att de kan få livsnödvändig vård. Så här står det i utlänningslagen 5 kap. Uppehållstillstånd, under rubriken Tidsbegränsat uppehållstillstånd, 9 §:

Ett uppehållstillstånd som beviljas med stöd av 6 § på grund av sjukdom skall vara tidsbegränsat om utlänningens sjukdom eller behov av vård i Sverige är av övergående natur.

I utlänningslagen står också i 5 kap. Uppehållstillstånd, under rubriken Uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter 6 §:

Om uppehållstillstånd inte kan ges på annan grund, får tillstånd beviljas en utlänning om det vid en samlad bedömning av utlänningens situation föreligger sådana synnerligen ömmande omständigheter att han eller hon bör tillåtas stanna i Sverige. Vid bedömningen skall särskilt beaktas utlänningens hälsotillstånd, anpassning till Sverige och situation i hemlandet.

När det gäller dessa paragrafer måste man också titta på förarbeten och praxisbeslut – det är inte så lätt som man kan tro när man bara läser lagtexten…

När det handlar om t.ex. den svårt cancersjuke mannen från Azerbajdzjan vars läkare intygar att han inte kan transporteras och att det krävs slutenvård i hans fall, bör antingen tillfälligt (beroende på alla omständigheter) eller permanent uppehållstillstånd  – om läget är sådant att personen behöver vård under mycket lång tid – beviljas. Att sätta en svårt cancersjuk man på ett plan, mot en läkares absoluta avrådan, ska Migrationsverket inte få göra. Att göra det kan innebära att man aktivt medverkar till att mannen dör, och om man medvetet agerar så att någon dör så brukar det antingen kallas dråp eller mord. Efter en del medieuppmärksamhet i just detta fall verkar rättschefen på verket nu börja inse att det något är fel i verkets hantering… Men det ska inte behövas medieuppmärksamhet för att lagar och läkares uttalanden ska respekteras.

En sak till: Om någon människa som är i svår nöd, har smärtor och är mycket allvarligt sjuk knackar på sjukhusets dörr så ska läkarens ed alltid väga tyngre än alla andra lagar och bestämmelser. I den står bland annat:

Jag försäkrar på heder och samvete att jag i min läkargärning skall sträva efter att tjäna mina medmänniskor med humanitet och vördnad för livet som rättesnöre.

Man får, som medmänniska och läkare, självklart aldrig visa en dödssjuk eller svårt skadad människa på porten. Men det är en helt annan sak än att människor ska beviljas permanenta uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det innebär, för att de behöver sjukvård.

© Vid citat ur min text, var vänlig länka till denna bloggning
så att hela texten kan läsas och inte bara lösryckta ord
eller meningar.