• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland. ”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning.”

Harva yksin turvapaikkaa hakeva HS 11.6 2016hs_fi_department_page_logoKlicka på textrutan för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Få ensamkommande minderåriga som söker asyl får sin familj till Finland

Ytterst få asylsökande barns och ungdomars familjer får komma till Finland.

På senare tid har det i offentligheten talats om att ensamkommande minderåriga asylsökandes situation försvåras om den nya utlänningslagen går igenom. Enligt den måste även en minderårig, som bevisats internationellt skydd, ha tillräckliga inkomster för att hans/hennes föräldrar ska kunna komma till Finland.

Migrationsverkets statistik visar dock att barn och unga som kommit ensamma inte heller hittills särskilt ofta fått sina föräldrar till Finland.

Under drygt fyra år har ansökningar gällande anhöriga till minderåriga asylsökande i cirka 8 procent av fallen beviljats, 92 procent har avslagits.

Under de fyra åren 2012-2015 beviljades 21 uppehållstillstånd åt vårdnadshavare till personer som kommit ensamma och sökt asyl i Finland. Samtidigt fattades 243 negativa beslut. Under tiden 1 januari – 30 april i år har fyra positiva och tre negativa beslut fattas.

Situationen är annorlunda åt andra hållet. En vuxen som fått internationellt skydd får oftast sina barn till Finland. År 2012 och framåt har cirka 72 procent av dem fått uppehållstillstånd. När det gäller makar och makor har 55 procent beviljats uppehållstillstånd, 45 procent har fått avslag.

Enligt Migrationsverkets invandringsenhets chef Tiina Suominen fattas varje beslut på individuella grunder. När det gäller minderåriga är orsaken till de negativa besluten ofta att det inte har funnits ett existerande familjeliv eller att familjebanden har brutits.

”Enbart biologiskt släktskap räcker inte när man ansöker om uppehållstillstånd och åberopar familjeanknytning. Det förutsätts till exempel att det faktiskt förekommit ett familjeliv mellan barnet och en eller två föräldrar. Ofta kan de sökande inte visa att så har varit fallet”, konstaterar Tiina Suominen.

Enligt informatören Sanna Rummakko på Flyktinghjälpen har familjeåterföreningslinjen redan länge varit strikt när det gällt minderårigas vårdnadshavare. Lagen skärptes senast åren 2010 och 2012.

”Det har redan under många år varit svårt för ensamkommande minderåriga asylsökandes föräldrar eller syskon att få komma till Finland. Såväl lagen som tolkningen av den är ytterst strikt”, säger Sanna Rummakko.

”När det handlar om familjeåterförening så sprids det mycket felaktigt information och vilda påståenden. Det påstås att varje asylsökande som fått uppehållstillstånd hämtar hit flera familjemedlemmar. Det stämmer inte, enligt statistiken”, säger Sanna Rummakko.

Enligt Tiina Suominen är så kallade ankarbarn numera sällsynta. Med den termen menas barn, vilkas föräldrar skickar sina barn ensamma för att söka asyl för att de ska ordna uppehållstillstånd åt hela familjen.

”Det är inte vanligt. Några enstaka sådana fall om året, bara. Vanligare är skenäktenskap, och i sådana fall fattas 250-300 negativa beslut om året.”

Skenäktenskap misstänks till exempel när makarna inte har ett gemensamt språk och när paren bara har känt varandra en kort tid före giftermålet.

”Någon tidsgräns finns inte; i besluten tas även hänsyn till kulturella skillnader. Det finns kulturer där sällskapande före äktenskapet praktiskt taget inte existerar.”

© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

Be my guest # 117 Juldagen Nikolas Laios

Niko_bwNikolas Laios har arbetat inom barnomsorgen och kriminalvården. Han är sedan fyra år tillbaka engagerad i frågor som rör barns rättigheter och hur dessa påverkas av svenska lagar, socialtjänst och rättsväsende.

Han är involverad i regeringens pågående utvärdering av vårdnadsreformen från 2006 och är verksam inom flera organisationer för barns rätt till sina föräldrar.

Nikolas blev själv pappa för tre år sedan.

Till min älskade son Iosef

Sedan du föddes för tre år sedan, den 14 december 2012, har jag kämpat för dig. Först kämpade jag för dig som en idé. En idé om ett barn jag inte kände, ett barn som skulle slippa det jag själv känt som liten när min egen pappa inte var i närheten. För att ditt ansikte inte skulle se ut som de ansikten jag sett i mina olika roller som förskollärare, fritidspedagog och övervakare. Ansiktet på ett barn som undrade över sin pappa. Ibland för att pappan var borta, ibland för att kontakten var så dålig att barnet inte kände sin pappa.

Det här är din tredje jul i livet och den tredje julen som du inte får fira med mig.

Vi pappor i Sverige blir automatiskt vårdnadshavare för våra barn bara om vi är gifta med mammorna. Din mamma och jag var inte gifta när du föddes och på grund av gamla lagar och regler som inte har ändrats i takt med verkligheten så har jag som din pappa nu inte de möjligheter att vara med och bestämma och påverka vad som är bäst för dig, som jag borde ha. För du är ju lika mycket min son oavsett om din mamma och jag var gifta eller inte när du föddes.

Älskade son, du frågade i ett samtal om du har någon farmor. Du hade läst Alfons Åberg. Alfons har både kusiner och en farmor. Jag ville skrika “Ja, du har en farmor! Du har en farmor och hon älskar dig!”.

Din farmor följde med och träffade dig i ett rum på socialkontoret varje månad under ditt första levnadsår. Hon har hjälpt till med advokatkostnader, reskostnader, planering av hotellvistelser, bokningar och ändlösa timmar i samtal om hur du ska få det bra och lugnt och fint. Hon har bekostat och handlat merparten av möblerna till ditt nästan orörda rum.

Jag är din vårdnadshavare! Inte juridiskt, men moraliskt och ansvarsmässigt. Och känslomässigt, förstås. Jag är det för att jag har en son, för att jag har dig.

Innan jag förstod hur allt hänger ihop så letade jag febrilt efter vad jag skulle göra, vilka papper jag skulle skriva på. Ringde kommunen och frågade. Men det fanns ingen ansökningsblankett, inget dokument som jag kunde underteckna för att påta mig det självklara ansvaret för dig, min son. Nej, det hela skulle avgöras i familjerätten, vid ett möte.

Vad socialsekreteraren sa på det möte vi hade där jag uttryckte att jag, som din pappa, ville bli din vårdnadshavare också juridiskt, finns dokumenterat och inspelat. Det går även att läsa om det i Maciej Zarembas artikel i DN i fyra delar, i stycket som börjar med “Den officiella säger”.

Puss på dig pappaSå här i jultider så tänker jag mycket på dig. Jag tänker på dig och längtar efter dig hela tiden. Jag tänker på din absoluta rätt att få lära känna din släkt. På att du ännu inte, trots att jag bett om det i flera år, fått det namn du också har rätt till: din pappas efternamn likaväl som din mammas. Hur jag ska förklara för dig att jag gjort – och gör – allt jag kan? Utan att komma längre. Utan att åstadkomma mer. Hoppas ändå att det räcker.

De senaste tre åren av mitt liv har jag ägnat nästan all min tid åt att försöka se till att du ska få dina rättigheter tillgodosedda, utan att få ha dig nära mig. Jag tänker på dig varje dag.

Precis efter att du fyllt ett år fick jag inte träffa dig på sex månader. Det var utan tvekan den tuffaste perioden i mitt liv. Jag vet fortfarande inte hur du såg ut under den här tiden eftersom jag inte har några foton.

I år fick jag ett foto av dig som du bad din mor att skicka till mig med mobilen. En bild på dig när du är på väg för att träffa mig. Du har din gitarr med dig på bilden. Musiken har vi gemensamt. Du fick en liten högtalare med låtar där jag spelar och sjunger. Några covers. Ed Sheerans “I see fire” och “Hallelujah” av Leonard Cohen är favoriterna. Ett sätt för mig att försäkra mig om att du får höra min röst även när jag inte är där.

För sex månader sedan fick jag för första gången chansen att spela för dig i verkligheten. Du tittade på mig med dina stora allvarliga ögon och sa på ditt lite lillgamla och analytiska vis: “Du är duktig pappa”.

Till dig, min son: Jag hoppas att du fortfarande tycker jag är duktig när du blir större och kan läsa och förstå. Jag älskar dig.

© denna blogg och Nikolas Laios.

En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.”

En migga:

profileJag läste inlägget om ensamkommande minderåriga asylsökande och åldersbedömningar.

Vad allmänheten kanske inte vet är att det finns ”ensamkommande” barn som är 2- 12 år gamla men självklart inte kommer ensamma till Sverige. De kommer med släktingar eller bekanta till familjen. Men eftersom de saknar ”medföljande vårdnadshavare” så registreras de som ”ensamkommande”.

Självklart görs det ingen medicinsk åldersbedömning i sådana fall. Om någon säger sig vara 12-13 år och påstår sig ha kommit till Sverige alldeles ensam så brukar handläggaren  på ansökningsenheten ofta – redan efter det inledande samtalet – inse att personen är betydligt äldre. Men om det inte, under det korta samtalet, går att se att personen är vuxen så brukar han eller hon skrivas upp till 14 år och daktas (=tas fingeravtryck).

Då kan det komma fram att personen redan har ansökt om asyl i Sverige i en annan identitet, som vuxen (!) och även fått avslag.

Vad som oftast framkommer är att personen har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land och att han eller hon är registrerad som vuxen i det landet, i en annan identitet.  Personen vill förstås inte kännas vid detta. Men eftersom det är ett faktum så försöker verket överföra personen till det landet där han eller hon redan har uppehållstillstånd, men personen avviker givetvis.

Inte sällan åker han tillbaka till det landet där han har tillstånd och återvänder efter ett tag när överföringen inte längre går att genomföra. Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras. Endast vid de tillfällen där gränspolisen gjort extra kontroller av fingeravtryck på dem som reser in med  främlingspass, som beviljats av en annan Schengenstat, har detta uppdagats.

Och slutligen så finns de ”ensamkommande” som säger sig vara mellan 16-17 år och där det vid daktningen inte blir någon träff, varken mot Sverige eller någon annan Schengenstat.  Där gör man ibland en medicinsk åldersbedömning om personen saknar id-handlingar och inte heller genom sin berättelse eller genom släktingar i Sverige gör sin ålder sannolik. Förutsatt att att det inte är helt uppenbart att att personen är minderårig, eller att de inte är helt uppenbart att personen är vuxen.

Kommentar: Här är ytterligare en av otaliga berättelser här på bloggen, om hur asylbedrägerier går till. Vuxna från utomeuropeiska länder, som redan fått skydd i andra länder, d.v.s. uppehållstillstånd, kommer till Sverige och påstår att de är ”ensamkommande barn”. Hur det sedan går till och att Sverige står mer eller mindre handfallet mot dessa bedragare, framgår med tydlighet av vad miggan berättar.

Reflektion: Många människor, kända och okända, mejlar mig och säger att vart och vartannat inlägg här på bloggen (miggornas berättelser) är vad som på journalistspråk kallas ”scoop” och skulle kunna rendera en journalist Stora Journalistpriset. Och att det är märkligt att den här bloggen är så gott som ensam om att, lugnt och sansat, utan övertoner och utan åthävor, avslöja den ena vansinnigheten efter den andra.

Mest förvånade är de, som hör av sig, över den kompakta tystnaden och ohederligheten hos svenska medier med redaktioner och avlönade journalister, som år efter år vägrar rapportera om den verklighet – de fakta ! – som miggorna berättar om, och som är förödande för Sverige. Mig förvånar tystnaden inte. Vill man inte se att kejsaren är naken och har man målat in sig i egna hörn så tycks det vara oöverstigligt att ta till sig fakta som går emot vad man bestämt sig för att tro ens om dessa fakta hoppar upp och biter en i ryggslutet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)