Finland firar att det varit ett fritt och självständigt land i 95 år

Idag går mina tankar till Veikko Virtanen, som nyligen lämnade oss i en ålder av 92 år. Han, tillsammans med så många andra, är de som vi har att tacka för att vårt land är fritt och ett av de bästa länderna i världen att leva i; ett land att vara stolt över att vara medborgare i.

Idag, den 6 december, fyller det fria och självständiga Finland 95 år. Sverige, tillsammans med Ryska federativa socialistiska republiken och Tyskland var de allra första att erkänna Finlands självständighet den 4 januari 1918, tätt följda av Grekland den 5 januari samma år.

Traditionsenligt tänds vita eller blåvita ljus i fönstren i finländska hem och man tänker på dem som offrade sina liv för att vi, deras ättlingar, skulle få leva i fred och frihet. Också i Sverige är vi många finländare som tänker på vårt fosterland och känner tacksamhet och glädje över vårt ursprung.

På Yles sajt kan man läsa mer om firandet av självständighetsdagen i Finland, det första med Sauli Niinistö som president. Bland annat:

Temat för årets slottsmottagning är ”Finländskt arbeten och finländska gärningar”. På gästlistan hittas därför personer som med sitt arbete eller andra handlingar befrämjat Finland och dess befolkning. Bland annat är personer från över 50 olika arbetsgrupper inbjudna, från små företag till stora arbetsgivare.

I år är fler krigsveteraner och lottor inbjudna till mottagningen. Som vanligt dyker också regeringens medlemmar, riksdagsledamöter samt medlemmar i Europaparlamentet upp. Totalt har 1 800 personer bjudits in.

Vi får också veta att:

Sammanlagt 625 reservister blev i dag befordrade med anledning av Finlands självständighetsdag. Republikens president står för befordran.

Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos var en av de 22 reservister som blev major.

I huvudstaben gjordes två befordringar. Arméns operationschef överste Petri Hulkko befordrades till brigadgeneral och flottiljamiral Kari Takanen till konteramiral.

Här kan man läsa om hur duktiga medborgare med gott rykte får medalj. Här finns också många bilder av de olika vackra medaljerna och ordnarna.

Och i Hufvudstadsbladet berättas, under rubriken Krigsveteraner får stöd, om bland annat Toivo Virkki, 95, på Kauniala krigsinvalidhem (som det hette förr), numera Kauniala sjukhus, som tagit emot krigsskadade sedan 1946:

Det är redan över sjuttio år sedan han träffades av en kula i huvudet under Fortsättningskriget. Det var i augusti 1941 nära Kurmoila, och då promenerade han själv några kilometer med ett skadat öga. En tre år lång process började, då en ny näsa byggdes upp av vävnader från bröstkorgen och ben från höften. Då var Finland ännu i krig.

Som barn och ung bodde jag i Grankulla och var mycket ofta med min mormor och hälsade på krigsinvaliderna (som de kallades då) på Kauniala. Det var en förening med damer som idkade handfast välgörenhet, ordnade utflykter, konserter, festligheter etc för dessa våra hjältar, som stridit för vårt lands frihet. de tyckte – sa de i alla fall – att det var roligt och uppiggande med barn som sprang omkring och lekte bland ”farbröderna” och som också satt hos dem ibland och, storögt lyssnade på deras historier från fronten.

Hyvää itsenäisyyspäivää, kaikki suomalaiset!

Tidigare bloggningar den 6 december:
Finlands 94:e självständighetsdag – 2011
Finlands självständighetsdag – 93 år av frihet! – 2010
Finland – självständigt i 92 år – 2009
Finland firar 91 år av självständighet – 2008
Finland 90 år: Tuntematon sotilas – Okänd soldat – 2007
Hyvää itsenäisyyspäivää! – 2006

Vemodig julbasar på Suomikoti (Finlandshemmet)

Sedan Veikko Virtanen gick bort för en och en halv månad sedan har jag inte varit på Suomikoti. Jag tvekade också inför besöket idag, eftersom sorgen efter allas vår underbare Veikko är så tung och att komma dit och veta att han inte skulle vara där var svårt att tänka sig. Men Pentti, Veikkos son som jag alltid brukat besöka Veikko tillsammans med, hade lovat hämta Annikki (som efter hård kamp i nåder får stå i kö till Suomikoti) till årets julbasar och klarade han av det så skulle väl jag också göra det.

Det blev ändå en fin tripp och trevligt att träffa personalen, som alla talade så varmt om Veikko och att även de sörjde honom. Dessutom, som en extra bonus, följde Annikkis hemtjänstvårdare (eller vad det heter), den fantastiska Bahra, med. En mer dedikerad och ombryende hemtjänstperson än hon finns inte! Hon hade, på sin egen tid (som så ofta) sovit över hos Annikki och gett henne mycket mer tid än hon får betalt för. Hon sa, att de futtiga timmar i veckan som Annikki tilldelats långt ifrån är tillräckliga och att hon, av ren medmänsklighet, inte kan lämna Annikki ensam så mycket. Heder åt Bahra som ger Annikki det som Annikki, efter nästan 50 års skattebetalande, har rätt till och som svenska staten har åtagit sig att tillhandahålla men tyvärr inte gör: en god omsorg och en trygg ålderdom.

Pentti och jag fick en liten pratstund på tremanhand med den nya föreståndaren Virpi Johansson, som kom efter Katriina Åberg som gick i pension. Det var trevligt att knyta den kontakten och vi sa, som vi alltid brukar, att: Kampen går vidare!

Här är bilder från utflykt till julbasaren på Suomikoti. Texter syns om man för muspekaren över bilderna. Dubbelklicka för att förstora bilderna.

En skrift om Veikko och alla som stöttade och hjälpte honom – från 22.000 följare på Facebook till flera ministrar i Finland och dito i Sverige samt Finlands president – finns att hämta i iBooks (sök på Veikko Virtanen) för dem som har iPad och att ladda ner som pdf för dem som inte har iPad.