En migga om att hantera avhysningarna av personer som fått avslag på sina asylansökningar från Migrationsverkets boenden

Idag är tredje dagen sedan bestämmelserna om att den som har lagakraftvunna beslut om utvisning ska lämna boenden och att deras dagersättning upphör. En migga skrev vid lunchtid:

En märklig sak är att rättschefen verkar ducka i frågan. Ett rättsligt ställningstagande om vad som är ”uppenbart oskäligt” skulle ha kommit i god tid före lagens ikraftträdande. Men detta har ännu tre dagar efter att lagen trätt i kraft inte kommit, vilket är en smärre skandal.

Någon halvtimme senare kom det. Ett fyra och ett halvt sidor långt dokument som borde ha kommit för minst två veckor sedan, så att miggorna hade haft en chans att läsa in sig på hur de förutsätts förhålla sig till de nya bestämmelserna som trädde i kraft den 1 juni.

I dokumentet kan man bland annat läsa:

Det här kan tolkas som att man faktiskt – för en gångs skull, frestas man utbrista – verkar mena allvar med att lagen ska efterlevas och de, som inte har rätt att vistas i landet inte heller ska ha tillgång till skattefinansierat boende och försörjning. När det gäller undantagen, som alltså ska tillämpas restriktivt, så upphör rätten till bistånd inte om det är uppenbart oskäligt:

Migrationsverkets rättsavdelning, genom rättschefen Fredrik Beijer, påpekar dock ytterligare en gång att:

För att ytterligare poängtera innebörden i lagen och sammanfatta vad som tidigare angetts, skriver Migrationsverket i det rättsliga ställningstagandet:

I förarbetena namns två exempel på när det kan anses vara uppenbart oskäligt att rätten till bistånd upphör. Det är i båda exemplen fråga om att utvisning inte kan verkställas på grund av omständigheter utom utlänningens kontroll.

Exempel 1: Verkställighet kan inte ske trots att personen har verkat fullt ut för att verkställighet ska kunna genomföras.

Sådana fall är ytterst ovanliga, så gott som alla kan få pass eller en resehandling som gäller just för hemresan, från sina ambassader. Själv hade jag, som jag minns nu, endast två fall under alla mina nästan 15 år som asylombud då det förelåg absoluta verkställighetshinder. Det ena fallet rörde en vietnamesisk man (fallet beskrivs här) och det andra rörde sig om en palestinier från Saudiarabien som inte kunde utvisas dit eftersom den tid då han varit utanför landet, sex månader, hade överskridits och han då inte längre beviljades inresevisum. Hade Migrationsverket lagt på ett litet kol så hade man gott och väl hunnit utvisa honom inom de sex månaderna som han hade rätt att vistas utanför Saudiarabien. Så på grund av verkets sölighet beviljades en person utan asyl- eller skyddsskäl uppehållstillstånd i Sverige.

Exempel 2: Personen har en allvarlig sjukdom av tillfällig karaktär.

Detta kommenteras i det rättsliga ställningstagandet bland annat så här:

Vidare skriver rättschefen Fredrik Beijer följande:

Här ter det sig som om han inte riktigt tänkt på vad han skrev. En person som är ”ett vuxet barn” har knappast några vårdnadshavare eftersom han är myndig… Men om de fall där en vuxen person bor med sina föräldrar och sina minderåriga syskon anges följande:

Som var och en kan förstå är det ett tufft arbete miggorna har framför sig. Ett arbete som inte hade behövts om Sverige hade följt sin egen utlänningslag genom åren och om man inte haft verklighetsfrämmande politiker (inte minst den förre statsministern), som inte sett till att det rått ordning och reda och att reglerna för asyl- och annan invandring hade efterlevts.

I en kommande text ger jag några ganska tuffa exempel på vad miggor har att ta ställning till. Då kan också den som själv vill fundera över hur den skulle agera i de olika fallen, så att beslutet överensstämmer med de lagar och regler som finns.

Det granskande, förklarande, informerande och ofta unika innehållet på min blogg tillkommer helt ideellt. Det ligger mycket tid och hjärnarbete, 20 års erfarenhet på asyl & migrationsområdet (varav 11 års bloggande) samt goda kontakter med miggor och andra, bakom texterna. Jag tar tacksamt emot stora och små bidrag för att kunna fortsätta att ge initierad information och vidarebefordra unika berättelser från dem som bäst känner verksamheten: miggorna. Tack!

© denna blogg. Vänligen länka till denna text när ni citerar ur den. Det gäller också svenska medier. Tack!

Påskaftonsmöte med Thanh och två barn är uppkallade efter mig och Fredrick Federley

Tiden går fort och det har hunnit gå drygt 1,5 år sedan jag senast träffade Thanh. Han bor ca två timmars bilresa från Stockholm och jobbar heltid, har familj och villa där mycket behöver fixas, så det är inte så lätt att hinna åka till Stockholm över en dag. Men nu, på påskafton 2016, kunde vi äntligen ses igen. Det blev ett glatt återseende och en ”walk down memory lane” – vi mindes och påmindes om en massa som hänt och människor vi mött under åren då jag var hans asylombud. Vi har så många minnen från det att jag träffade honom på förvaret i Märsta där han satt i åtta månader tills han fick uppehållstillstånd, id-kort och svenskt medborgarskap fram till idag

Här är en liten kavalkad över vad vi var med om!

Thanh, Hoa, Fredrick Federley

Nu ber vi utrikesminister Carl Bildt om hjälp – 26 juni 2007

 

 

 

 

 

Hoa Merit Thanh vid Vietnams ambassad

Om vietnameserna (igen) – 5 juli 2007

Matpengar och reskort till Thanh – 5 juli 2007

 

 

 

 

Tidningen Dagen om Thanh och Hoa – 6 juli 2007

 

 

 

 

 

Thanh, Maud Olofsson, Fredrick Federley

Grattis på födelsedagen idag, Thanh! – 21 juli 2007

 

 

 

 

 

 

Tove Lifvendahl och Thanh 14 aug 2007

Thanh och jag äter lunch med Tove Lifvendahl – 14 augusti 2007

Thanhs ärende återsänt till dem som för tre månader sedan fattade beslut i ärendet… – 13 september 2007

 

 

 

 

Migrationsverket har inte gjort något på flera år… – 11 oktober 2007

“Verkställighetshinder är ingen ny omständighet”?!!? – 11 oktober 2007

Nya märkliga turer i “fallet Thanh” – 5 november 2007

 

 

 

Dan Eliasson

Thanh

De märkliga turerna i “fallet Thanh” tar aldrig slut – 19 november 2007

 

 

 

 

Thanh och Elisabeth Svantesson sept 2007

En riksdagsledamot som bryr sig – 11 september 2007

 

 

 

 

 
Massor hände under alla år, bland annat gjorde vi en JK-anmälan som resulterade i att både Migrationsverket och Polisen klandrades.

Ur beslutet, först utdrag ur anmälan:

MW – Medborgarnas flyktingombudsman, MFO – har i en anmälan den 29 september 2006 begärt Justitiekanslerns granskning av och ställningstagande till den omständigheten att Migrationsverket enligt henne kräver att vietnamesiska medborgare som har sökt asyl i Sverige fyller i en blankett från Vietnams ambassad med rubriken ”Personlig deklaration”, där ett stort antal delvis känsliga uppgifter om personliga förhållanden efterfrågas.

MW har vidare i sin anmälan anfört att Polisen i samband med ett verkställighetsärende avseende vietnamesiske medborgaren TQT (nedan TQ) har bett denne att ljuga för Vietnams ambassad i Sverige och säga att han är turist och har tappat sitt pass samt uppmanat honom att söka pass och återresetillstånd i falskt namn.

Och, ur JK:s långa resonemang och beslut:

Migrationsverket kan inte undgå kritik för att man har medverkat till att hemliga, och i vissa fall mycket känsliga, uppgifter har lämnats till Vietnams ambassad, tydligen också till vissa andra ambassader. Jag utgår från att verket ser över sitt agerande och att sekretesslagen från och med nu konsekvent efterlevs.

Samt:

Polismannens agerande är kanske i någon mening begripligt med tanke på vad den omstridda uppgiften innebar för möjligheterna att fullfölja avvisningen. Icke desto mindre måste det anses helt oacceptabelt att en svensk polis uppmanar en person som skall avvisas att lämna oriktiga uppgifter till den egna ambassaden. Det strider mot regeringsformens krav på saklighet och det utsätter personen för oöverskådliga risker. Handlandet innebär dessutom i praktiken att en svensk myndighet försöker lura myndigheterna i ett annat land, något som inte får förekomma i annat än mycket speciella fall och under politisk kontroll. Detta gäller även i sådana situationer då det andra landets krav och regler anses orimliga. Som MW har anfört får den sortens invändningar tas upp i andra sammanhang.

För polisinspektören har det tydligen varit helt naturligt att handla på det sätt som han gjorde. Det betyder rimligen att polismyndigheten inte har klargjort för honom att ett sådant handlande inte får förekomma. Mot den bakgrunden anser jag att handlandet måste tillräknas myndigheten som sådan. Polismyndigheten i Stockholms län kan därför inte undgå kritik för det inträffade.

Jag utgår från att myndigheten ser till att dess företrädare inte fortsättningsvis agerar på det sätt som har skett i detta fall. Jag sänder detta beslut även till Rikspolisstyrelsen och förutsätter att också styrelsen uppmanar till ett helt korrekt handlande i samband med verkställighet av avvisningsbeslut.

Det här är Thanhs reaktion när beslutet kom.

Här berättar Thanh ett år efter att han fått permanent uppehållstillstånd, PUT, hur det kändes när jag ringde och gav honom beskedet.

”l have a safe and comfortable life now!” – 29 oktober 2009

Hela historien om främst Thanh, men  också Hoa, kan alltså läsas under rubriken Vietnamesen.

Trevlig information: Jag visste inte om det, men Thanh berättade att Hoa nu har två barn och han och hans fru har döpt dottern till Merit och sonen till Fredrick! Det var både roligt och rörande att höra.

Till sist: Många människor ”figurerade” i den här mångåriga historien; en del nämnda ovan. Inblandade – behjälpliga – var också dåvarande journalisten Martin Kits; prästen Håkan Sandvik; Centerpartiets Ungdomsförbund; advokaten Anna Dahlbom; Lars-Gunnar Lundh, då överdirektör på Migrationsverket; Karin Hübinette då anställd på SVT; Elisabeth Svantesson, riksdagsledamot; en migga på förvaret och säkert många andra som ju också finns nämnda i inläggen om Thanh och Hoa.

© denna blogg.

 

En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Detta är en lång men viktig text som den som vill veta hur det kan gå till i Sveriges migrationsdomstolar, där viktiga asyl- och skyddsbeslut fattas, bör läsa.

En migga skickade en 14 sidor lång, inte på något sätt hemlig utan offentlig dom och skrev:

Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015, den borde omnämnas på din blogg.

Kommentar: Ingredienserna i den här för skattebetalarna mycket dyra historien är närmast farsartade. För en normalbegåvad människa ter sig migrationsdomstolens dom nästan omöjlig att förstå. Att en liknande dom skulle kunna meddelas i något annat EU-land än Sverige är svårt att tro.

Information: Den klagandes identitet har inte angetts i den här historien, även om den givetvis framgår i domen. Det relevanta och intressanta i sammanhanget är migrationsdomstolens hantering av de uppgifter den haft att ta ställning till, och de beslut den fattat på grundval av dem.

Intressant är också att här slås fast att ett ”apatiskt barn” inte alls var apatiskt. Svenska läkare, debattörer, ”experter” med flera har i alla år vägrat erkänna att alla ”apatiska barn”, som nästan enbart förekommit i Sverige, inte alls har varit apatiska. Jag känner själv till fall – och har också talat om dem, där barn tvingats spelat sjuka (precis som mannen i den dom som här refereras) på order av föräldrarna, tvingats dricka Klorin för att man skulle kunna påstå att de försökt begå självmord, tvingats kasta sig framför långtradare som – eftersom det var arrangerat – i sista sekund bromsat in, för att man skulle kunna påstå att barnet försökt begå självmord. Här, i Migrationsdomstolens dom, slås det fast, tydligt och klart att:

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande.

Utdrag ur dom i Migrationsdomstolens dom, den klagande här kallad NN, är 20 år gammal:

MIGRATIONSDOMSTOLENS AVGÖRANDE:
Migrationsdomstolen avslår yrkandet om muntlig förhandling.  Migrationsdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut, utom såvitt avser ersättning till offentligt biträde, och beviljar NN permanent uppehållstillstånd.

BAKGRUND:
NN ansökte första gången, tillsammans med sin mor och en syster, om asyl i oktober 2005. Migrationsverket avslog deras ansökan och beslutet vann laga kraft. Familjen lämnade därefter in ett flertal begäran om verkställighetshinder, vilka samtliga avslogs. Beslutet om avvisning verkställdes i maj 2009 genom att familjen reste till Serbien. Familjen återkom i november samma år men hade då ett lagakraftvunnet beslut varför de inte kunde ansöka om asyl. I samband med nu aktuell ansökan framkommer att NN har ansökt om asyl i Norge i november 2011.

Sedan reste NN enligt egen uppgift in i Sverige i september 2012 och ansökte återigen om asyl. Han anförde då, i huvudsak, följande:

Hans familj är sedan ett antal år indragen i en blodshämnd. Han har inte så stor kännedom om blodshämnden annat än att den startade i samband med att hans farfar flyttade till en viss ort före kriget. Flera av hans släktingar har dödats. Han känner inte till vilken familj det är som hans egen familj har konflikten med.

Han nu har brutit med sin egen familj vilket innebär att han inte heller kan få mer kännedom om det. Eftersom han inte vet vilken familj det är som hans familj har en konflikt med så har han svårigheter att skydda sig.

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande. Hans kropp har tagit fysisk skada av de åren. När han återkom till hemlandet försökte han bryta sig loss från familjen. Hans far har då vid flera tillfällen hotat honom till livet och har även misshandlat honom. Han kan inte få hjälp av myndigheterna eftersom hans far har goda kontakter med polisen, som är korrumperad.

Migrationsverket avslog ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa NN i första hand till Serbien. NN har tidigare lämnat in ett födelsebevis från Socialistiska Republiken Jugoslavien/Republiken Serbien. Något pass har inte lämnats in. NN kan vare sig anses ha styrkt sin identitet eller ha gjort den sannolik med inlämnat dokument. NN har tagits emot av serbiska myndigheter varför det får anses styrkt att han är serbisk medborgare. Hans ärende ska därför prövas mot detta land.

NN har uppgett att hans familj är inblandad i en blodsfejd gentemot en för honom okänd familj. Det kan konstateras att NN:s familj inledningsvis har anfört att fadern har varit förföljd av en politisk gruppering. Hot om blodshämnd har förts fram först i samband med ett överklagande av verkställighetshinder i augusti 2008.

NN har varit bosatt i Serbien under åtminstone tiden maj 2009 till november 2009. Han har även rest till hemlandet från Norge 2009 utan att någonting har hänt honom. NN har även uppgett att han känner sig hotad av sin far, som ska ha misshandlat honom vid flera tillfällen. Han kan inte få hjälp av myndigheterna gentemot sin far eftersom denne har goda kontakter inom polisen och har mutat dem.

Redan här undrar man ju vad Sverige har med allt detta att göra. Inget av ovanstående torde – borde – utgöra skäl för PUT, permanent uppehållstillstånd. Ändå används skattemedel om och om igen till kostsamma processer inom såväl Migrationsverket som i migrationsdomstol.

Under rubriken BAKGRUND sägs vidare:

NN är mycket vag i uppgifterna angående blodshämnden. Han och hans familj har vistats i hemlandet under ett flertal år, utan att någonting har inträffat. Omständigheten att det skulle finnas en  blodshämnd framfördes på ett mycket sent stadium under familjens tidigare asylansökan. Uppgifterna bedöms därför sakna tillförlitlighet. NN har därför inte gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av de skäl han har anfört i detta fall.

Vidare anges tydligt och klart under rubriken BAKGRUND att:

Angående hoten och misshandeln från hans far är detta kriminella handlingar från en enskild individ. Avseende händelserna 2006-2009 finns en förundersökning i Sverige. Hoten och det våld NN har utsatts för i hemlandet är en fråga för det nationella rättsväsendet. Enligt tillgänglig landinformation finns det myndighetsskydd att tillgå i Serbien. NN kan därför vända sig till en polisstation och få hjälp med hot från en privatperson. I fråga om huruvida fadern har kontakter inom polisen, motsäger NN sig själv eftersom han även har anfört att det är den familj med vilken hans egen familj har en konflikt med som mutar polistjänstemän. Oaktat detta har NN, för det fall han inte kan ges skydd eller hjälp av lokala myndighetspersoner, att vända sig till överinstanser i hemlandet. Han har därför inte gjort sannolikt att han har uttömt nationellt skydd innan han ansöker om internationellt skydd.

Sedan anges att NN ”inte kan anses ha en särskild anknytning till Sverige” och att:

NN har anfört att han på grund av den behandling hans far utsatte honom för tidigare har varit tvungen att sitta i rullstol. NN uppger att han i dag kan gå och att han tränar flera olika kampsporter. För den del han är i behov av ytterligare vård, finns det att tillgå i hemlandet. Det har inte kommit fram något som tyder på att NN inte har möjlighet att få vård för sina besvär i hemlandet. Det har inte heller kommit fram några andra omständigheter som varken enskilt eller vid en sammantagen bedömning kan anses vara synnerligen ömmande.

Under rubriken YRKANDE M.M.

NN yrkar att migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut och beviljar honom uppehålls- och arbetstillstånd. NN anför i huvudsak följande:

Efter att han har brutit med familjen och polisanmält fadern vet han inte vart han ska ta vägen om han utvisas. Om han utvisas till Serbien kommer han vara hänvisad till ett liv där han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden. Han har inte kunnat redogöra för blodshämnden på ett tydligare sätt eftersom hans föräldrar inte har velat gå in på frågan, trots att han har frågat dem vid flera tillfällen. Han känner inte till vilka personer som ligger bakom blodshämnden. Det faktum att såväl hans far som familjen som hotat hans familj har möjlighet att muta poliser utgör inte en motsägelse i sig utan speglar de faktiska förhållandena i landet. Den som har kontakter eller pengar har därigenom ett rejält försprång gentemot de som inte har det. Det är inte behovet av hjälp som styr myndigheterna i Serbiens agerande utan i stället hur mycket den sökande kan betala för sin sak. När han kontaktade polisen efter att ha flytt från hemmet i fruktan för fadern kördes han tillbaka till familjen i stället för att få hjälp och stöd.

Kommentar:  Men han har ju aldrig varit utsatt för några ”angrepp” (faderns misshandel har inget med en asylansökan att göra) och vet inte heller någonting alls om den påstådda ”blodshämnden”, så vad detta påstående – ”han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden” – har med en asylansökan att göra är svårt att förstå.

Vidare sägs under samma rubrik, YRKANDE M.M., att:

Eftersom hans familj har fortsatt att hota och trakassera honom har han fått hjälp att flytta till annan ort. Fadern har även häktats för brott begångna mot honom och hans syster.

Inget av det som sägs i föregående stycke torde heller ha något som helst med Sverige att göra… Dessutom sägs det ju också, uttryckligen, att han har fått hjälp i sitt hemland med att flytta till annan ort. Vidare i yrkandet:

NN har bott i Sverige i många år och har till övervägande del sin skolutbildning utanför Serbien, varför det inte är lätt för honom att återvända. Han läser nu ekonomi i Sverige vilket inte hjälper honom i Serbien. Utan en fungerande utbildning eller arbete är det närmast omöjligt att klara sig i Serbien. Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och därmed utnyttjats av sina föräldrar. Föräldrarnas agerande har medfört att han har farit mycket illa och har skadat honom såväl fysiskt som utvecklingsmässigt. Han har vidare förlorat viktiga år av sin barndom och därutöver tog hans kropp stryk. Han har anmält sina föräldrar flera gånger men en del av utredningarna har redan lagts ned.

Inget av allt detta som Migrationsverkets och migrationsdomstolens tid och resurser upptas av, utgör på något som helst sätt skäl för någon att beviljas PUT som asylsökande, och Migrationsverket anser därför helt rimligt att överklagandet av dess beslut om avslag ska avslås. NN är dessutom inte ens minderårig, utan 20 år gammal, det vill säga vuxen. Följande sägs under rubriken MIGRATIONSDOMSTOLENS BEDÖMNING:

När det gäller frågan om identitet och hemvist gör migrationsdomstolen samma bedömning som Migrationsverket har gjort i det överklagade beslutet, dvs. att NN inte har gjort sin identitet sannolik, men däremot gjort sannolikt att han är medborgare och har haft sitt hemvist i Serbien. Prövningen av hans skyddsbehov ska alltså göras utifrån förhållandena i Serbien.

Den allmänna situationen i Serbien är inte sådan att den i sig utgör grund för uppehållstillstånd utan individuella skyddsskäl krävs. När domstolen bedömer skyddsbehovet är det avgörande vilken risk NN löper om han återvänder till Serbien. Det är således fråga om en framåtsyftande bedömning. NN har uppgett att det finns en individuell hotbild mot honom dels på grund av att hans familj är indragen i en blodshämnd, dels eftersom han riskerar att dödas av sin egen far. Eftersom myndigheterna i Serbien är korrumperade kan han varken få skydd mot den familj som vill döda honom på grund av blodshämnden eller mot sin far.

I fråga om blodshämnden vet NN inte vilka som ligger bakom den eftersom hans föräldrar inte har berättat. Av utredningen i målet framgår att NN inte personligen har mottagit något hot på grund av blodshämnden. Några omständigheter som tyder på att han inte kan få skydd från myndigheterna i Serbien om behov skulle uppkomma har inte kommit fram. Med hänsyn härtill kan NN därför inte anses ha gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av den blodshämnd som han uppger att hans familj är indragen i.

De hot och den misshandel som NNs far har utsatt honom för i Sverige är kriminella handlingar från en enskild individ som NN har att vända sig till det nationella rättsväsendet för att få hjälp med. Eftersom NN inte har uttömt möjligheterna till hemlandsskydd i Serbien är han vid en framåtsyftande bedömning inte att anse som flykting, alternativt eller övrig skyddsbehövande enligt utlänningslagen.

Sedan resonerar Migrationsdomstolen en del kring olika paragrafer i utlänningslagen, bland annat ”synnerligen ömmande skäl” och skriver:

Inledningsvis bedömer migrationsdomstolen att det som har kommit fram om NNs hälsotillstånd inte ensamt innebär att det finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han bör tillåtas stanna i Sverige.

Därefter skriver migrationsdomstolen om vistelsetid och om den sammanlagda tid under vilken personen ifråga vistats i landet kan få betydelse på så sätt att en lång vistelsetid kan innebära att personen hunnit skaffa sig starka band till landet. Migrationsdomstolen menar att ”det saknar då i och för sig betydelse om vistelsetiden är illegal eller infaller under tid före den aktuella ansökan om uppehållstillstånd”, vilket visar det märkliga i att migrationsdomstolen bedömer att tiden då en person vistats illegalt i Sverige kan ligga till grund för en bedömning av ”asyl”, eller rättare sagt om personen ska beviljas PUT! Så har utlänningslagen, såvitt jag vet, inte tolkats tidigare. Jag kan ha fel, men det gör inte att det i så fall blir mindre märkligt. Illegal vistelse har i många fall där jag själv varit asylombud, inte räknats in i den tid en person anses ha vistats i landet, utan endast den tid då en person vistats här lagligt. Den här tolkningen innebär att håller man sig bara undan och vistas olagligt i landet – bryter mot svensk lag! – tillräckligt länge så ”premieras” man med PUT och rätt livslång försörjning i Sverige. Migrationsdomstolen:

NN har vistats i Sverige i två omgångar. Första gången kom han till Sverige 2005 som tioåring och stannade i drygt tre och ett halvt år, för att sedan återvända till Serbien tillsammans med sin familj. NN återvände i november 2009 till Sverige tillsammans med sin familj, men eftersom familjen hade lagakraftvunna utvisningsbeslut kunde de inte ansöka om asyl. Familjen reste i stället till Norge där de stannade i ca två år innan de reste tillbaka till Serbien för att stanna där i ca tio månader. I samband med nu aktuell ansökan har NN vistats i Sverige i ca två och ett halvt år. Av utredningen framgår att han talar svenska samt att han har gått ut grundskolan i Norge och numera studerar ekonomi i Sverige. Enligt egen uppgift tränar han även ett flertal kampsporter.

Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han även nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och har därmed utnyttjats av sina föräldrar.

Efter diverse utläggningar om att ”genom skolgång och fritidsaktiviteter (trots att Migrationsdomstolen just konstaterat att han gått ut grundskolan i Norge!) får NN även anses ha fått ett socialt nätverk i Sverige”, kommer migrationsdomstolen fram till att:

Även om NN inte har ett behov av skydd i Sverige finns vidare, med anledning av att han uppges ha brutit med sin familj samt de problem han har anfört sig ha med sin far, en inte alltför ringa risk att han hamnar i ett socialt utanförskap om han återvänder till hemlandet. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet finns därför sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att uppehållstillstånd ska beviljas.

Kommentar: Hur man kan finna ”synnerligen ömmande omständigheter” i detta fall är svårt att förstå. Men nu kommer ännu ett hårresande, obegripligt och osannolikt beslut i samma dom från Migrationsdomstolen:

Migrationsdomstolen har även denna dag beviljat NN mor, far och tre minderåriga syskon permanenta uppehållstillstånd.

Kommentar: Glöm inte att det i domen också slås fast att: ”Eftersom han är utstött ur sin familj…” etc. Ändå ger migrationsdomstolens rådman och tre nämndemän också den far som tvingat honom att spela apatisk och som misshandlat honom och som han flytt ifrån, samt hans mor och tre syskon PUT och livslång försörjning i Sverige! dels är mannen nu inte minderårig och omfattas därför inte av rätten/möjligheten (!) att också få hit sin familj; dels undrar man om den 20-årige mannen nu ska leva med skyddad identitet i Sverige eftersom han påstås frukta ”fortsatta angrepp från familjens/släktens sida”? På vilka grunder dessa fem personer getts PUT med alla därtill hörande rättigheter i Sverige framgår inte av domen, men oavsett vilka grunderna kan tänkas vara så ter sig även det beslutet starkt stötande.

Kommentar: De flesta som läser detta torde både anse och inse att när det går till så här i en migrationsdomstol så är det mycket som är allvarligt fel i asylhanteringen i Sverige. Rättssäkra beslut  grundade på asyl- eller skyddsskäl är det, som synes, inte så noga med. Och det har miggor rapporterat om i massor av år, i hundratals och åter hundratals texter här på bloggen…

© denna blogg.

En migga om uppenbart ogrundade asylansökningar: ”Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta?”

En migga apropå att vi diskuterade uppenbart ogrundade ansökningar:

Vi har tidigare inte skrivit in EU-medborgare i asylmottagningssystemet. Men av en ny skrivelse från Migrationsverkets rättsliga experter framkommer att vi inte kan vägra EU-medborgare bostad och bidrag längre. Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta? Det kom för övrigt den 3 februari en rapport om att det är massor av sökande från Kosovo på väg. De är med största sannolikhet ogrundade ansökningar.

Varför Migrationsverket inte längre redovisar antalet uppenbart ogrundade ansökningar i den öppna statistiken vet jag inte. Även om man redovisade den statistiken tror jag att det skulle vara ganska få ärenden. Skälet är enkelt. Vi har en mycket stor belastning på asylprövningsenheterna. Handläggarna är fullbokade till september och ogrundade ansökningar måste klämmas in i ett redan fullt schema. Personalomsättningen är stor vilket leder till att okunskapen är stor och då kan det vara svårt att identifiera ogrundade ansökningar. Det finns ingen luft i systemet och handläggarna går på knäna. Att man då missar en del ogrundade ansökningar är inte konstigt.

Vi har för övrigt ett mycket märkligt system för att räkna hur många ärenden en handläggare ska klara. Man räknar nämligen bara nya grundärenden. Alla andra utredningar, det vill säga ny prövning efter ansökan om verkställighetshinder, återkallelseärenden och återförvisade kommer utöver dessa, och kan väl närmast ses som ”fritidssysselsättning”. Man kan kanske likna det vid att en läkare bara skulle få räkna vissa patienter inom det antal han/hon förväntas ta emot på en vecka…

Miggan berättar vidare:

Så här skriver ledningen apropå en väntad våg av uppenbart ogrundade ansökningar från Kosovo.

Under december månad tog Ungern emot 10.000 personer från Kosovo och i januari har de haft uppemot 500 per dygn. De flesta har haft ambitionen att fortsätta till Tyskland, men även till Sverige. Frontex’s debriefers har berättat att de flesta har lämnat Kosovo på grund av rykten om att våra länder ger automatiska uppehållstillstånd. Det kan därför på goda grunder antas att många av dessa personer helt saknar asylskäl.

Vi följer nu utvecklingen och vid behov behöver vi snabbt kunna anpassa vår OH-kapacitet i regionen.

Vår operativa chef Mikael Ribbenvik har poängterat att vi ska säkerställa:
•        att vi har kompetens i fronten
•        att vi har förmåga att sortera
•        att vi har tillräcklig tidig utredningskapacitet
•        att vi har sökande tillgängliga genom att placera i steg 1 och steg 2-boenden kopplade till OH-prövningen
•        att vi ha återvändandekompetens kopplad till OH-prövningen.

Tyvärr så har vi inget av detta…

Till slut: Efter att ha granskat lättillgängliga och tydliga siffror gällande uppenbart ogrundade ansökningar från Migri, migrationsverket i Finland, ställde jag en del frågor kring detta ämne till Migrationsverket i Sverige som inte redovisar uppenbart ogrundade ansökningar i sin statistik. Så här ser det ut:

Finland 2014
Totalt antal fattade asylbeslut 3.706 varav 378 gällde uppenbart ogrundade ansökningar, dvs ca 10 procent.

Sverige 2014
Totalt antal fattade asylbeslut 53.503 varav 1.805 gällde uppenbart ogrundade ansökningar, knappt 3,5 procent.

Min uppfattning, med det långa perspektiv jag har på asylinvandring till Sverige (sedan 1996), och som också till viss del stöds av vad miggan skriver ovan, är att siffran för uppenbart ogrundade ansökningar i Sverige egentligen är betydligt högre,  troligen betydligt högre än 10 procent, som i Finland, men att Migrationsverkets personal inte hinner utreda och ibland inte heller har kompetens att göra det på grund av ganska hög personalomsättning och därmed många nya, oerfarna handläggare. Och att man därför låter även många uppenbart ogrundade ansökningar gå in i asylprocessen. Med stora, helt onödiga kostnader för skattebetalarna till följd, liksom ännu större trängsel på asylmottagningarna. Och ännu fler som gömmer sig här, ännu fler som skapar parallella samhällen och innebär osäkra moment och oro i landet eftersom de lever helt utanför det samhälle och de normer, regler och lagar som vi andra lever i och lever efter.

© denna blogg.

 

En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?”

En migga skriver apropå inlägget Sverige. Nytt handläggningsstöd för asylutredningar och beslutsskrivning (11 april):

När det handlar om att skriva beslut i asylärenden så tycker jag att det är bra att vi på Migrationsverket uppmuntras att skriva mer rakt och utan att slentrianmässigt använda inlindande och intetsägande fraser. Det som jag har svårt för är att vi ska komma fram till att den sökandes identitet är sannolik innan vi kan pröva asylskälen.

Jag har inte svårt för själva principen men jag har svårt att avgöra mina ärenden. För några år sedan kom det ett RCI (rättsligt ställningstagande från ledningen) om identitet och enligt den räcker det i princip med att den asylsökande har gjort sin hemvist sannolik för att vi ska anse att han också har gjort sin identitet sannolik. Detta på grund av att vi sällan får se några id-handlingar i våra ärenden, undantaget syrierna som vet att de får snabbare PUT om de visar upp sina id-handlingar.

Jag har haft svårt att köpa resonemanget att man skulle ha gjort sin identitet sannolik utan att visa upp några som helst id-handlingar, bara för att till exempel språkanalysen visar att man kan komma från det land som man säger sig komma ifrån. Men okej, jag kan till och med godta detta.

Dock: om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat? Antagligen måste jag det, för om jag inte gör det så kan jag ju inte pröva personens asylskäl. Men kan jag utvisa en syrier eller en eritrean till hemlandet på grund av att personen inte har gjort sin identitet sannolik?

När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…

Miggan fortsätter:

Vi skickar inte alla syriska id-handlingar till id-enheten. Det finns metoder och instrument för att kolla pass och andra id-handlingar på vår enhet. Vi har medarbetare som har kompetens i detta. Om vi ändå inte kan komma fram till att passet eller id-kortet är en äkta handling så skickar vi den till id-enheten. Oftast får vi svaret att handlingen är en äkta grundhandling. Huruvida den är utfärdad av behörig myndighet på behörigt sätt kan id-enheten inte svara på. Som ett exempel. En irakier ansökte om asyl strax efter att den dåvarande policyn att ge alla irakier PUT hade upphört. Han fick inte PUT trots att han lämnade in handlingar som vi bedömde som äkta. Han åkte inte hem heller utan gömde sig här och lämnade flera ansökningar om verkställighetshinder vilka avslogs. Efter fyra år preskriberades ärendet- inte så länge sedan- och mannen fick PUT eftersom han nu sade sig vara syrier och kunde visa upp en identitetshandling från Syrien som var en äkta grundhandling…..

© denna blogg. Vid citat eller hänvisning till denna text, var vänlig länka till inlägget.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet

Den tillfälliga asyllagen, som tillkom efter starka påtryckningar från bland annat kyrkan och olika organisationer samt, inte minst, riksdagspartierna MP och V, infördes den 15 november 2005 och upphörde att gälla den 30 mars. Lagen tillkom i stället för den ”allmänna amnesti” som de nyss nämnda parterna från början hade krävt, och den fick till följd att främst många barnfamiljer, där barnen fått anknytning till Sverige genom lång vistelse här, fick stanna. Även sådana som inte kan avvisas, de med så kallade verkställighetshinder, fick uppehållstillstånd. Och vissa andra som hade starka humanitära skäl av olika slag. Ca 18.000 av närmare 30.000 ärenden lär vara avgjorda hittills, ca 12.000 ärenden återstår alltså för Migrationsverket (MIG) att fatta beslut i.

Något som lagstiftarna överhuvudtaget inte verkar ha tänkt på, men som åtminstone jag undrat över och varnat för, är hur man ska hantera alla dem som ljugit om sin identitet och/eller nationalitet. Dessa asylsökande har trott att det är ”fritt fram” att nu avslöja att: ”Allt jag sa var lögn, jag är inte från X-land, jag är i själva verket från Y-rike! Och jag heter inte A jag heter B”. De har hoppats att ändå omfattas av den generösare tillfäliga lagen.

Länge har jag väntat på ett vägledande beslut från MIG:s ledning i dessa fall, liksom givetvis också handläggarna och beslutsfattarna på verket. För man ju knappast ge uppehållstillstånd åt folk vars ”asylskäl” prövats i falsk identitet och gentemot fel land?!  Och nu, äntligen, signaleras från MIG att följande kommer att ske:

De som sökt asyl och uppgett fel identitet och/eller fel hemland skrivs ut ur systemet. Ärendet blir så att säga en nullitet, hela asylprocessen blir i princip ogiltigförklarad. Dessa personer är inte längre asylsökande och de har heller inga lagakraftvunna beslut om avvisning eftersom de inte var de som de utgav sig för att vara. Vad som nu händer är, att en ny runda börjar:

MIG kommer att, när verket nu har vetskap om vilka länder människorna faktiskt kommer ifrån, göra en ny asylpröving i rätt identitet och mot rätt land. Och det är förstås helt korrekt. Man kan ju inte bara låtsas som det regnar och medvetet, som myndighet, bevilja uppehållstillstånd åt människor som man nu vet har ljugit om det mesta i sina asylansökningar och som varken är de som de utgett sig för att vara eller ens kommer från det land de sagt sig ha asylskäl gentemot!

© Denna blogg.