En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

En migga uppmärksammar mig – och härmed också alla som läser detta – om följande:

Sverige  har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.

Detta främjar skenäktenskap och det är också många gäststuderande och arbetskraftsinvandrare som försvunnit och sedan ”återuppstått” som asylsökande. En mycket enkel lösning på problemet vore att till en början bevilja dessa personer visering. UT-kort kan de få efter ankomsten till Sverige. En person som får visering lämnar nämligen fingeravtryck till ett register som kontrolleras i samband med asylansökan. Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.

På svenska ambassader lämnar man biometri innan man får UT-kort. Men fingeravtryck som lämnats där får vi på Migrationsverket inte kontrollera mot en asylansökan. Det här innebär bland annat att etiopier som fått UAT i Sverige genom skenäktenskap eller som anhöriga till en gäststudent har närmast garanterat sig PUT som ”eritreaner”. Oftast försvinner gäststudenten i samma veva och uppstår i en ny, eritreansk identitet. Och söker asyl.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka dock alltid till originalinlägget.

En migga: ”Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal.”

Miggan, som skrev under rubriken En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!”, lägger till följande;

Jag kan berätta lite mer om praxis
Det finns enligt Migrationsverkets RCI (rättsligt ställningstagande) två fall där ansökningsenheten kan ”skriva upp” en person som påstår sig vara ett ensamkommande barn.

Det ena fallet är att det är uppenbart att personen är vuxen. Och då ska det vara uppenbart för vem som helst och inte bara för den som tar emot ansökan. Jag känner inte till något fall där en asylsökande skrivits upp på denna grund – ens om de haft gråa hår och rynkor i ansiktet.

Det andra fallet är om det är klarlagt att personen ansökt om – och fått – visering från en EU-ambassad där personen visat upp sitt pass och lämnat sina fingeravtryck. Då ska verket utgå från denna viseringsansökan oavsett att personen försöker göra gällande att viseringen är falsk, passet är falskt och att han eller hon i själva verket inte är född exempelvis 1985 vilket framgår av viseringsansökan, utan i stället är född 1998.

Tror någon att verket utgår från denna princip, som ju är bindande för alla EU-stater? Nej, i stället kan ansökningsenheten välja att bortse från detta eftersom personen ”ser ut att vara ung”, personen ”är ledsen” och andra lika osakliga grunder. Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal. Hon uppgav sig vara 15 år och hennes ålder skrevs inte upp av ansökningsenheten – i strid mot vår RCI – eftersom personalen där tyckte att ”hon ju var så liten”. Tandröntgen – som inte ens skulle behövts i detta fall – visade dock att hon var vuxen.

Och när man är cirka 30 år så visar tandröntgen bara att man är minst 19,3 år. Om man är ännu äldre, typ 45 år, så visar tandröntgen också att man uppnått minst åldern 19,3 år. Men eftersom tänderna är slitna så kan man spekulera i om personen är ännu äldre, dock finns det ingen vetenskaplig metod som kan visa exakt ålder.

© denna blogg.

En migga: ”I själva verket finns det en hel del asylsökande i Sverige som inte vill vara här.”

En migga, delvis med anledning av texten En migga om Three amigos och att: ”Det krävs en svensk till att tro att det går att överlägset håna andra för att få dem att följa det egna.”  den 26 november:

I själva verket finns det en hel del asylsökande i Sverige som inte vill vara här. De är här för att de hade en svensk visering när de åkte till Tyskland eller något annat land där de faktiskt ville ansöka om asyl, kanske för att deras anhöriga är där. Eller också var de kanske på väg till Norge och åkte via Ryssland och Finland till Sverige där de stoppades av polisen innan de lyckades komma till Norge.

Många människor vill inte få sin asylansökan prövad av Sverige men de har inget val på grund av att Sverige enligt Dublinförordningen är ansvarigt för deras ansökan. Migrationsverket har många sökande som avviker till det land dit de egentligen ville komma och som sedan skeppas tillbaka hit igen och sedan avviker igen osv.

Det är fel att tro att alla vill till Sverige och rent felaktigt att tro att Migrationsverkets ledning skulle vilja att alla kommer hit. Varför skulle Migrationsverkets ledning  vilja det?

Kommentar: Så här kan det förstås också vara! Och än en gång finns det anledning att tacka miggorna som, oförtrutet sedan många år, berättar, informerar och rapporterar!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det håller på att bli bättre i och med att vi fått VIS.”

En migga:

Det håller på att bli bättre i och med att vi fått VIS*. Det innebär att nästan alla våra ärenden blir Dublin-ärenden och vi på asylprövningen får sparken.

Det finns inte många sökanden som rest med kamel, lastbil eller gummibåt till Sverige! De allra flesta har turistviseringar till något Schengenland. Och nu kommer vi ibland (!) att kunna se att den asylsökande inte ens kommer från det land som han eller hon påstått sig komma ifrån och att han eller hon inte heter det som han heller hon sagt sig heta. Hoppsan!

Oftast har de inte heller satt sin fot i Spanien, Slovakien eller vilket Schengenland det än var som gav dem viseringen, utan de har (säger sig ha) åkt direkt till Sverige. Men sedan kan de ha dröjt med att ansöka om asyl för att slippa bli skickade till viseringslandet och en del till och med förstör sina fingrar med lim eller genom att fila fingertopparna för att slippa åka fast. Uppfinningsrikedomen är lika stor som viljan att få asyl här. Och jag förstår faktiskt inte varför.

Ofta är inte de som kommer hit och söker uppehållstillstånd (som alltså har kommit hit med visering som de vill dölja) några fattiglappar, utan snarare väletablerade personer utan några som helst problem i sina hemländer. Ändå vill de få ”asyl” i Sverige! Varför? De kommer ändå inte att vara här särskilt ofta, även om de skulle få ”asyl”, eftersom de måste åka hem hela tiden och bygga sina hus och se efter sina egendomar.

Kommentar: Är det någon annan som tycker att det här är missbruk av asylrätten å det grövsta?

* Schengenstaterna har enats om att införa ett gemensamt europeiskt system för utbyte av viseringsinformation (VIS). Syftet med VIS är att förebygga hot mot den inre säkerheten och så kallad viseringsshopping samt att underlätta gränskontroll, inre utlänningskontroll och kampen mot bedrägerier. VIS ska används av samtliga länder som deltar i Schengensamarbetet. För att säkerställa identifieringen av den som söker visum registreras fingeravtryck och foto (s.k. biometriska uppgifter) i systemet vid varje förstagångsansökan om visum. Uppgifterna lagras i en central VIS-databas och skickas även till Eurodac och polisens fingeravtrycksregister. Uppgifterna kan därför användas för att enligt Dublinförordningen avgöra vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan samt vid identitetsutredningar.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.