”Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller tills någon öppnar en dörr åt oss. Men jag vet inte om Syrien släpper in mig.”

Jag har några gånger tidigare publicerat berättelser om och av svenskar som gift sig med utomeuropéer och om deras ofta nästan oöverstigliga”utmaningar” (alltså enorma problem, med vanlig, icke politisk vokabulär) när det gällt för dem att hämta sina äkta makar till Sverige. Läs en annan historia i slutet av det här inlägget.

Här följer en ”sann historia ur verkliga livet”, det rör alltså riktiga människor och deras berättelse är en helt osannolik berättelse om maximal otur och oöverstigliga hinder.

Jag har följt din blogg periodvis i flera år. Ibland har det funnits texter om svenskar som försöker få hit en utomeuropeisk partner. Sedan ett tag tillhör jag nu själv den kategorin. Jag tänkte skriva till dig för att du är kunnig och kanske kan ge mig några råd om vad jag kan göra. Men också för att min berättelse kanske kan vara av intresse för dig och andra.

Jag är alltså en ”pursvensk”, som Ulf Nilsson uttryckte saken en gång i Expressen. Men jag befinner mig i samma situation som många syrier som försöker få hit sina fruar. För en del av syrierna verkar det dock gå ganska snabbt. Jag kan inte låta bli att undra om det kan vara så att min fru, som är syrier, har lägre prioritet för att hennes man är svensk? Att jag alls ställer den frågan är fullständigt obegripligt för en syrier. Han utgår från att det självklart måste vara tvärtom. Man måste nog vara svensk för att förstå frågan.

Jag träffade min fru genom hennes syster som bor i Sverige. Min fru bor och jobbar i Libanon, men myndigheterna i landet har gjort klart att de inte vill ha henne i landet, trots att hon jobbar där och det är krig i hennes hemland. Vid ett par tillfällen har de beslagtagit hennes pass och pressat henne att åka därifrån.

Jag träffade henne efter att jag hade konverterat till islam. Jag har alltid varit något av en andlig sökare och dessutom gillar jag budskapet som sätter starkt fokus på familjen. Jag hade nog blivit lite skadad av postmoderna kaotiska relationer och längtade efter ordning. Eftersom en del muslimer har drabbats av något slags vansinne så vill jag dock understryka att det är sufismens islam som jag alltid har känt mig attraherad av och som jag konverterade till. ”Jag tror på kärlekens religion”, som Ibn Arabi skrev.

Det var lite senare som min frus syster kom till mig och sa: ”Du är alltid så ensam. Du borde tala med min syster.” Och hon sa också att hennes syster befann sig i en svår situation och hon bad mig hjälpa henne. Vi blev Facebookvänner till att börja med. Vi hade kontakt via nätet en tid och allting kändes bra så jag åkte till Libanon för att träffa henne. Hennes syster sa: ”She is very pure” när jag åkte. Jag förstod inte riktigt vad systern menade först, men när jag träffade min blivande fru så är ”ren” ett ord som faktiskt passar. Jag har aldrig träffat en så mjuk och oskuldsfull kvinna förut. Hon är vuxen, närmare 30, men känns lite som ett barn. Förståndet är det dock inget fel på, det är inte så jag menar. För mig var ekvationen hursomhelst perfekt så jag föll pladask för henne och hon väckte mina beskyddarinstinkter med en kraft som jag inte visste fanns där.

Att jag så att säga skulle rädda en kvinna i nöd fanns där som en idé innan jag hade träffat henne. Men hon gillade inte det: ”Jag behöver inte bli räddad”, sa hon bestämt. ”Om jag ska gifta mig vill jag att det ska vara på riktigt.” Tanken att jag skulle rädda henne förändrades när jag träffade henne. Efter det ville jag bara vara med henne. Helst nära och hela tiden. Vi gifte oss vid shariadomstolen i Beirut. I mitt sinne fanns inte minsta lilla tvekan om att det var ett riktigt äktenskap och jag kände mig glad och lycklig med henne vid min sida. Hennes bror och mamma var där. Hennes far släpptes inte över gränsen mellan Syrien och Libanon, så han kunde inte vara med. Men han ringde till mig på kvällen efter att vi hade vigts och grät i luren, vilket jag tyckte var rörande.

Vi hade väntat mer än ett år på att hon skulle få komma till en intervju på en svensk ambassad när vi äntligen fick ett besked från Migrationsverket. Vi bokade omedelbart en tid vid den svenska ambassaden i Istanbul, min fru fick inte göra intervjun i Libanon. I Istanbul fick hon dock en tid snabbare än jag hade väntat mig: vi kontaktade ambassaden i december och hon fick tid i februari. Vi var naturligtvis jätteglada över att något äntligen hände efter ett års väntan. Men vi hade inte räknat med att Turkiet plötsligt skulle ändra sina regler.

Strax efter årsskiftet började Turkiet kräva visum av syrier. Så nu kunde min fru inte åka på intervjun. Jag bokade en ny tid till henne i april för att hon skulle hinna ansöka om visum. Men efter att ha behandlat saken nekade Turkiet henne visering. Hon har fått tid för en intervju den 28:e april, men nu kan hon alltså inte åka dit. Turkiet vill väl inte vill att syrier ska komma via Libanon och turkarna tyckte tydligen inte att det var värt att göra ett undantag för henne bara för att hon hade en inbokad tid på den svenska ambassaden i Istanbul.

Efter en lång och svår väntan får vi alltså uppleva hur dörrarna slås igen mitt framför våra näsor. Det är inte bara Turkiet: hon har kontaktat Egyptens, Jordaniens och Förenade Arabemiratens ambassader i Libanon. Alla säger att de inte kommer att ge henne tillstånd att åka till de länderna för att bli intervjuad på svenska ambassaden där. Hennes far, som bor i Damaskus, blev så trött på alltihop att han sa att det är lika bra att hon åker tillbaka till Syrien och dör tillsammans med sin familj, om det ska vara så här.

Jag gifte mig dock inte med henne för att hjälpa henne, utan för att hon är en underbar kvinna som jag vill dela mitt liv med. Som det ser ut nu verkar äktenskapet emellertid vara på väg att förvandlas till en riktigt mörk mardröm. Ska jag sitta i säkerhet i Sverige medan hon måste återvända från Libanon till krigets Syrien? Ska jag inte få ta hit min hustru, samtidigt som det kommer så många andra hit utan anknytning till landet? Människor som dessutom ofta följer illegala vägar. Är inte det i praktiken rena uppmaningen att strunta i lagarna? Om du är laglydig så förlorar du.

Vi har verkligen försökt göra allt enligt reglerna och det håller nu på att leda oss in i en personlig katastrof. Om jag hade betalat en smugglare skulle hon antagligen ha varit här nu. Då kunde hon istället ha sökt asyl och hon skulle dessutom ha fått ekonomisk hjälp som hon inte får som min fru. Det gör ju egentligen ingen skillnad för vårt äktenskap om det är erkänt av Migrationsverket eller inte.

Jag jobbar som gymnasielärare, bor i ett hyfsat stort radhus med plats för både henne och eventuella framtida barn och jag vill inget hellre än att ha henne vid min sida. Men hon ska alltså tvingas tillbaka till Syrien, trots att hon har ett färdigt hem och en man med fast jobb och stadig ekonomi som väntar på henne här!

Jag har sagt att om alla dörrar stängs så kommer jag till Syrien och stannar hos henne tills vi dör eller någon öppnar en dörr åt oss. Jag menar allvar, men jag vet inte om Syrien släpper in mig. Och jag vill inte skapa problem för hennes familj. Om de har en västerlänning hos sig så tror jag att det innebär en ordentligt ökad fara för hela familjen. Så inte ens den dörren verkar vara öppen. Såvitt jag kan se just nu är alltså alla dörrar stängda för oss.

Jag är beredd att göra nästan vad som helst för henne. Men vad ska vi göra? Finns det någon vi kan vända oss till som kanske kan hjälpa till? Fast det är hon och hennes familj som måste bestämma vad de är villiga att göra och riskera.

Jag hoppas att våra nuvarande, till synes oöverstigliga, problem så småningom leder till en situation där jag kan se tillbaka och konstatera att kärleken verkligen övervinner allt.

Inför publiceringen av Axels (han heter något annat) berättelse skrev han också detta:

Jag är mycket frustrerad av situationen. För lite mer än ett år sedan hade min fru det ganska bra i Libanon och Migrationsverket sa att de skulle behöva kanske nio månader för att bli klara med vårt ärende. Om jag hade vetat vad som sedan skulle hända så skulle jag ha anlitat flyktingsmugglare för ett år sedan! För därefter fördubblades väntetiden. Och sedan stängde Turkiet sina gränser mot Libanon för syrier. Och svenska ambassaden i Turkiet hänvisar till ett antal länder där det finns svenska ambassader som kan göra intervjun, men där släpps hon inte in av de ländernas myndigheter. Vi har alltså hamnat i en fälla där hon nu sitter fast. Nu är hon i Libanon illegalt eftersom Libanon inte längre vill förnya hennes tillstånd att arbeta.

Hon befinner sig alltså illegalt i Libanon, på grund av att allt har gått så långsamt, så jag vill vara försiktig. Och hennes föräldrar bor i ett land i krig, så jag behöver vara försiktig för deras skull också.Hur ska jag få ut henne ur den här fällan?

Om någon som läser detta har något konkret råd att ge så hör av er till mig så vidarebefordrar jag det.

Ett annat fall:
•  ”Vart på Migrationsverket ska jag vända mig för att få svar på mina frågor?” – 22 juni 2014 •
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1. – 5 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2. – 6 augusti 2014
•  Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 3. – 6 augusti 2014

© denna blogg

Finland. ”Den ene har haft en hög position inom Afghanistans säkerhetstjänst och den andre har haft en post inom överåklagarämbetet.”

Klicka på textrutan för att komma till artikel på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

 

Ryska medier om gripandena av afghanska flyktingar: Bland dem som försökte ta sig till Finland fanns flera höga myndighetspersoner

Enligt nyhetsbyrån Regnum riskerar nu de vuxna i en grupp om 26 afghaner fängelse i upp till 1,5 år i Ryssland. Den ryska nyhetsbyrån FlashNord berättade idag att den ryska säkerhetstjänsten FSB i staden Kandalaksha i Murmansk-området gripit asylsökande som försökt ta sig till Finland

Ryska medier uppger att 15 eller 16 av afghanerna är vuxna och 10 eller 11 är barn. Antalet varierar något beroende på källa.

Myndigheter i Ryssland har hittills berättat ytterst få detaljer kring på vilka grunder afghanerna gripits. Det verkar i alla fall som om gruppen ännu inte hunnit ta sig ända till finska gränsen utan att de greps innan dess, i Kandalaksha på den ryska sidan.

Murman-tv rapporterar att afghanerna hade ”kommit in i landet illegalt” och samtidigt används också uttrycket att de hade ”uppehållit sig illegalt i Ryssland”. Det finns således inte uppgifter om ifall de till exempel gått över gränsen in i Ryssland helt utan visum eller om de till exempel har sökt visum och uppgett falska anledningar till ansökan.

– Tre olika brottsutredningar har påbörjats gällande sammanlagt 16 illegala invandrare.De har förts till häktet, informerade åklagarämbetet i Murmansk i Komsomolskaja Pravda.

– I gruppen ingick fler än tio barn, som har förts till sociala institutioner. De kommer att få stanna där tills rättegången börjar, uppger en källa inom åklagarämbetet.

Murman-tv uppger att i gruppen fanns också, så vitt man vet, minst två högt uppsatta afghanska myndighetspersoner. Den ene har haft en hög position inom Afghanistans säkerhetstjänst och den andre har haft en post inom överåklagarämbetet.

Det verkar som om en anledning till de ryska myndigheternas hårdare tag kan vara den ryska lokalbefolkningens missnöje.

– Vi vill påminna om att invånarna i Kandalaksha redan otaliga gånger har uttryckt oro för den stora mängden flyktingar i staden, att det anländer stora mängder flyktingar dit, kan man läsa på Nord-News sajt.

Nyhetssajten Severpost riktar uppmärksamheten mot att det har skett ”ett första massgripande av flyktingar” i Murmansk-området. Hittills har ryska myndigheter gripit endast dem som försökt att olagligt ta sig över gränsen i terrängen mellan Ryssland och Finland. Däremot har personer som tagit sig till den officiella gränsövergången släppts in i Finland.

I det här skedet är det svårt att uppskatta om det handlar om en ny linje hos ryska myndigheter eller om gripandena är ett exempel på att Ryssland intresserar sig för de gripna personernas bakgrund och höga positioner.

– Ett sådant här massgripande är ovanligt. Hittills, till exempel förra året, har ett antal grupper om två, tre personer gripits när de försökt att olagligt ta sig över gränsen från Ryssland till Skandinavien, berättar representanten för åklagarämbetet för Arktik-tv.

© Översättning Merit Wager.

 

 

Finland. Statsminister Juha Sipilä: ”Strömmen av illegala invandrare måste upphöra.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Sipilä om situationen vid östgränsen: ”Strömmen av illegala invandrare måste upphöra.”

I en intervju med finska Yle den 31 januari avslöjar statsminister Juha Sipilä (C) inte ännu vilka konkreta åtgärder Finland och Ryssland diskuterat för att förbättra gränssituationen. Han träffade sin ryske kollega Dimitri Medvedev den 29 januari och meningen är att de två ska talas vid i telefon under den kommande veckan. Det som diskuterats är åtgärder på såväl kort som lång sikt.

– Slutresultatet måste bli det, att strömmen av illegala invandrare upphör. Lätta sätt finns inte, men det finns sätt att åstadkomma det. När majoriteten av dem som kommer har visum som ger dem rätt att uppehålla sig i Ryssland men inte visum till Finland, ser vi det hela som illegal invandring. I Ryssland har man en annan syn på saken.

Yles intervju med statsminister Juha Sipilä den 31 januari kan höras (på finska) på Yle Areena.

© översättning Merit Wager

Uppskattar du texterna på bloggen?
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

 

 

 

Finland. Visumkrav på färjelinje från Tyskland till Finland.

Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland, lyder en rubrik på en artikel i Hufvudstadsbladet. Utdrag ur texten:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.
————————–
Ett par dagar före jul informerade polisen att största delen av de asylsökande som anländer till Finland numera kommer med båt från Travemünde. Men efter det här har de finska myndigheterna satt stopp för merparten av de asylsökande som hade planerat ta Tysklandsfärjan.
————————–
– Vi har fört diskussioner med Finnlines direktörer och rederiet har sett över sina direktiv, berättar Päivi Nerg, kanslichef vid Inrikesministeriet om den nya praxisen som innebär att asylsökande som anländer via Travemünde måste ha visum för att stiga ombord.

Kommentar: Ingen hindras från att söka asyl i det EU-land han eller hon kommit till. Inget enda EU-land har, såvitt jag känner till, hittills nekat någon som befinner sig i landet att söka asyl. Och har man faktiska flykting- eller skyddsskäl så kommer ens ansökan om asyl eller skydd at prövas enligt gällande lagar och konventioner i det land man lämnar in sin ansökan. Vad man däremot inte får i alla länder är den typ av omfattande ekonomiskt stöd – i praktiken skattefinansierad livstidsförsörjning – som i till exempel Sverige och övriga Norden (även om stödet är på väg att minskas i bland annat Danmark och Finland).

Man kan söka asyl eller skydd så snart man kommit till ett land i Europa. Alla EU-länder utan undantag behandlar asylansökningar. Vad man däremot som asylsökande inte kan göra är att fritt välja var man vill bo. Och i de flesta länder får man inte ”asyl” eller uppehållstillstånd för att man som migrant söker ett bättre liv, det omfattas inte av asylsystemet. För den som söker ett bättre liv gäller att det finns möjlighet att arbetskraftsinvandra till nästan vilket land som helst. Det gäller att inte blanda ihop allt till en enda röra utan skilja på begrepp som asylsökande, flykting, migrant, invandrare, arbetskraftsinvandrare etc.

Finland har, som självständig stat, valt sina regler och i dem ingår nu visumkrav på färjelinjer från Tyskland. Sverige har, också som självständig stat, valt sitt sätt att hantera den överväldigande strömmen av migranter och flyktingar, bland annat genom id-kontroller.

Finland. Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk

Taxiföretagaren Jari Similä fick för någon vecka sedan en ovanlig förfrågan från ett antal asylsökande  i Finland. Han har ett giltigt visum till Ryssland och kör ofta passagerare från Finland till bland annat Murmansk. Uppenbarligen hade ryktet om detta nått asylsökandes öron, för de tog kontakt med Similä och föreslog att han skulle börja köra folk till Ryssland. De presenterade sig för Similä som syrier.

– De skulle enligt uppgift vara omkring 400 personer och de skulle köras från Finland till Murmansk. Jag fick uppfattningen att de därifrån skulle ta sig vidare till Norge, berättar Similä för Ilta-Sanomat, på väg från Raja-Jooseppi (gränsstation) över till den ryska sidan.

I Similäs minibuss får det plats åtta passagerare.

– Jag räknade ut att det skulle bli ett femtiotal körningar, ett riktigt rejält rally, säger han.

Han berättar att han intresserade sig för det hela bara så pass mycket att han och hans chaufförskollega några gånger hade kontakt med syriernas talesman. Det framstod som om syrierna hade viseringar till Ryssland, eller att de åtminstone trodde att de snabbt skulle få det. Similä frågade också några gränsvakter som han känner om den här typen av körningar är lagliga.

– Något olagligt hade det inte varit fråga om för min del om syrierna hade klara papper, det vill säga viseringar till Ryssland och jag hade kört dem över gränsen. Jag ville ha tydliga besked från dem via e-post, men då meddelade de att de bara ville prata i telefon. Och där upphörde kontakten från deras sida. Vad de hade för anledning till att inte lämna spår efter sig i form av e-postmeddelanden vet jag inte, funderar Similä.
——————–
En förklaring till varför syrierna ville till Ryssland kan till exempel vara att Finland av någon anledning inte behagade de asylsökande och att de därför ville försöka ta sig till Norge och Schengen-området som om de var helt nya asylsökande. En annan förklaring kan ha varit att undvika Dublinförordningen, alltså att syrierna skulle komma att skickas från Finland till det första Schengen-land dit de först kommit.

OBS! © Översättning Merit Wager.

Sveriges statsminister: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”

Ur artikeln Löfven: Min strävan är att det goda samarbetet med Finland fortsätter:

De senaste veckorna har det dagligen kommit en relativt stor mängd flyktingar över gränsen från Sverige till Finland. Nu säger Sveriges statsminister Stefan Löfven att Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan.

– Inget land kan tvinga någon att söka asyl, utan man har rätten att söka asyl. Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige. Men om människor inte vill söka asyl i Sverige så är det en annan sak. Men vi hjälps åt och det är en god sämja mellan Finland och Sverige och det vill jag att det ska fortsätta vara, sade Löfven i Bryssel.

Frågor:
1.  Vad menar Stefan Löfven med att ”Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan”? Exakt på vilket sätt ska det ske?

Bland annat med tanke på följande är uttalandet aningen märkligt:
I Sverige har man struntat i att registrera asylsökande och har genom till statligt 100 % ägda SJ låtit personer som – de facto – vistas här illegalt, resa genom landet utan att betala för att kunna ta sig till Finland för att där söka asyl. Är det ”att hjälpas åt”? Och man kan också undra hur staten (regeringen) självsvåldigt, från en dag till en annan, kan bestämma att vissa människor (inte alla…) ska få resa gratis med tåg?

Sverige har inte bara åsidosatt Dublinförordningen som säger att det EU-land som en asylsökande först kommer till ska hantera asylprocessen, utan även sin egen utlänningslag. Enligt lagen måste man ha giltiga id- och resehandlingar (pass + visum i förekommande fall) när man reser in i landet, eller om man är asylsökande omedelbart anmäla sig som sådan hos Migrationsverket för registrering, annars befinner man sig illegalt i landet.

Från Polisens information om Regler för vistelse i Sverige:

Att stanna i Sverige utan att ha tillstånd kan innebära att man riskerar att avvisas från landet. I de fall polisen anträffar och kontrollerar personer som visar sig sakna rätt att vistas i Sverige och personerna inte vill söka asyl, så kan polisen fatta beslut om avvisning och förvar.

2.  Varför säger Löfven: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”?

För det första: Hur kan han tro att de människor som kommer inte skulle veta att man kan söka asyl i Sverige? Men om han nu verkligen tror att människor inte vet att de kan göra det, hur ska han ”göra allt” för att de ska få kännedom om det?
För det andra: Varför berör han inte med ett ord den stora frågan, nämligen varför Sverige accepterar att tusentals, kanske tiotusentals människor tar sig in i landet utan någon som helst kontroll eller registrering, vilket lagen kräver?

© denna blogg.

Skillnad som mellan natt och dag

Erik Ullenhag. Foto Johan Ödmann

Anders Ygeman. Foto Kristian Pohl

Det är skillnad som mellan natt och dag mellan Erik Ullenhag (FP), den förre integrationsministern och Anders Ygeman (S), nuvarande inrikesminister med bland annat de frågor på sitt bord som Ullenhag hade på sitt under den förra mandatperioden. Medan Ullenhag ofta flosklade verkar Ygeman tala rakt, tydligt och klart. Man förstår vad han säger, vad han vill och man anar en stark vilja till handling bakom orden. Det kändes befriande och bra att lyssna på Ekots lördagsintervju med Ygeman den 24 januari. Hans svar på Monica Saarinens ibland lätt naiva och i onödan provokativa frågor var just så raka och tydliga som man önskar att de ska vara från en person med mycket stor makt och därmed mycket stort ansvar för mycket viktiga frågor för landet, folket och framtiden.

Nu är jag inte den som faller i farstun för fagert tal i första taget, och jag kan ha helt fel om Anders Ygemans goda vilja och förmåga till att få förändringar till stånd (han bestämmer ju inte ensam…), men det jag hörde i Lördagsintervjun indikerar inte att han inte åtminstone har en vilja att sätta handling bakom sina ord. Jag tillåter mig att tycka som jag gör idag och ompröva eller uppdatera mitt tyckande om/när det finns anledning till det.

Anders Ygeman har mycket att fixa som blev både misskött och eftersatt under Alliansens åtta år i regeringsställning. Integrationsfrågor, de ”förkomna passen”, skärptare regler för ”terrorresor” etc. I intervjun i radio sa han bland annat:

Jag tycker att det är ett ganska stort problem eftersom Sverige har ett av världens mest kraftfulla pass. Med ett svenskt pass kan du åka till fler länder utan visa än de flesta andra pass. Då måste vi också se till att det passet inte missbrukas.

Detta har jag skrivit om – och varnat för – sedan 2007, här finns de texterna för den som vill ta del av dem. Den förra regeringen gjorde inte många knop på förkomnapass-området, varför skulle de göra det när de hade en ledare som inte kunde se skillnad på öppna hjärtan” och ”öppna gränser”? Ygeman säger vidare det som jag också varnat för men som inte tagits på allvar:

… riskerar att flera länder kan införa visum gentemot Sverige. Vi har personer som tar ut 10-15 pass och så kan det inte fortsätta.

Man kunde till exempel ha tagit lärdom av Finland och sett till att det inte heller i Sverige går att få ut så många nya pass. Detta föreslog jag också i en del av mina texter… Man kunde ha lärt sig av Finland att framhålla för de ”slarviga” (!!!) att pass är värdehandlingar och att är det så att man inte klarar att handha dem på ett säkert sätt utan genom sitt ”slarv” riskerar att äventyra rikets säkerhet genom att passen missbrukas, ja då får man inget pass. Att få ett pass är inte en mänsklig rättighet. Det är en rättighet att ha ett medborgarskap, men inte att ha ett pass.

Ygemans förslag är tydligt och självklart: när man har ”tappat” sitt pass tre gånger så får man inget nytt originalpass utan engångspass i avvikande färg, som gäller för en bestämd resa åt gången. Punkt. Slut. Låt mig lägga till att jag anser att också omständigheterna kring varje tappat pass ska registreras och varje sådant pass ska registreras och anges som icke giltigt i alla tänkbara databaser så att det inte, som idag, hundratusentals svenska pass är i omlopp och hit kommer resande Gud vet vem och vilka på dem! Läs som sagt mina texter om de ”förkomna” passen, en del av em är rent de är hårresande!

Det behövs en person med pondus och integritet och – inte minst – auktoritet på de områden som nu ligger på Anders Ygemans bord. Det har varit rena rama cirkusen både på integrationsområdet och vad gäller de förkomna svenska passen i två mandatperioder; måtte det vara slut på den nu! Tiden får utvisa hur det blir. Jag hoppas att Anders Ygeman har kraften och tyngden att sätta handling bakom sina ord och det kvickt. Inga årslånga utredningar behövs, de är bara att agera.

© denna blogg.

 

 

 

Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 2.

Läs först Om en svensk mans kamp för att hans fru ska få uppehållstillstånd i Sverige så att de kan leva här tillsammans. Del 1.

Här fortsätter mannens, som här kallas Johan, berättelse. Den är inte helt lätt att följa eftersom turerna är så många och krångliga, men hans öde delas av många – jag får mejl och har haft kontakt med flera par som hamnat i den här typen av krångelkarusell! – och de flesta ”vanliga människor” (även kallade ”allmänheten”) har ingen aning om hur det ser ut på vare sig asylområdet (det berättar miggorna om här) eller svårigheterna för svenska män och kvinnor som gift sig med utomeuropeiska personer som de vill leva med i sitt land, Sverige. Här skriver Johan:

Bästa Merit!
Just nu befinner jag mig i Dubai för att försöka reda ut den här härvan. Nedan följer en kopia av mitt mejl som jag skickat till Migrationsverket härifrån. Du har min fulla tillåtelse att publicera mitt mejl, med de eventuella ändringar som är nödvändiga för att skydda min personliga integritet, på din hemsida. Med vänlig hälsning, Johan.

Till xxx.yyy@migrationsverket.se:

Hej, har blivit hänvisad till dig av ambassaden i Abu Dhabi.

Min frus ansökan om uppehållstillstånd i Sverige registrerades den 11 mars 2014. Jag fyllde i och skickade in min komplettering runt den 25 mars 2014. Jag har skickat tre mejl till Migrationsverket för att informera mig om utvecklingen av vårt ärende samt för att begära att få en handläggare.

Vad det gäller min frus  ansökan så bifogade hon tio dokumentkopior. Misstänker att ni inte fått dessa eftersom – om jag inte missminner mig angående min egen komplettering – det var något problem med filformatet. Vid min egen scanning av dokumenten så blev ändelsen .jpeg vilket inte accepterades av Migrationsverkets svarsformulär, jag fick döpa om ändelsen till .jpg. Och om jag inte minns fel så fanns det en begränsning angående antalet dokument som kunde bifogas ansökan – det var åtminstone min bedömning av det hela.

Från Migrationsverket dröjer alltid svaren på mina mejl och ibland går mina mejl med frågor i kors med deras svar… En månad efter mitt första mejl till Migrationsverket som jag skickade i i mitten av juni kom alltså i mitten av juli och innehöll endast standardinformation:

Hej Johan, tack för ditt mejl.

Er ansökan finns registrerad hos Migrationsverket. Varför ert ärende inte syns vid
kontroll på vår hemsida är för att inget nytt har hänt de senaste 90 dagarna, det är
inget ni behöver oroa er över utan vi tar kontakt med er när vi har tagit beslut i ert ärende.

Med vänliga hälsningar
Namngiven tjänsteman
*************
En vecka senare, som svar på mitt andra mejl en månad tidigare, skriver Migrationsverket (i slutet av juli 2014):

Hej Johan, tack för ditt mejl.

Er ansökan registrerades hos Migrationsverket den 11 mars 2014. Ansökan har ännu inte fått en handläggare då din frus intervju måste genomföras innan ambassaden kan skicka över ärendet till en tillståndsenhet i Sverige.

Om du har en fullmakt kan du ta del av din frus ärende när du kontaktar oss. De uppgifter du kommer få då är de som täcks av offentlighetsprincipen, vill du ta del av hela ärendet måste du begära ut akterna skriftligen medelst brev. Detta för att bara den sökande, dess ombud eller en person med fullmakt ska kunna begära ut akter med potentiellt känsliga uppgifter. Detta regleras genom Offentlighets- och sekretesslagen kap 37 1 §.

Vad gäller väntetiderna, beror det dessvärre på att vi har en hög tillströmning av ansökningar där, likt ert fall, en make/make vill flytta till Sverige.

Med vänliga hälsningar,
Namngiven tjänsteman
*************

Jag befinner mig som sagt just nu i Dubai för att på plats hjälpa min fru (som bor här) och har gått igenom min frus mejl som hon fått i detta ärende. Den 25 mars fick hon fick en uppmaning från Migrationsverket att kontakta ambassaden i Abu Dhabi och boka en tid för ett besök. Detta har min fru, på grund av sin dåliga engelska, inte svarat på. Detta kan givetvis inte Migrationsverket lastas för. Någon ny uppmaning från Migrationsverket har hon inte fått.

Jag har ringt ambassaden i Abu Dhabi för att få hjälp. Beskedet jag fick var att vi troligen skulle bli tvungna att göra om vår ansökan. Personen jag talade med rådde mig att kontakta Migrationsverket igen. Med hänvisning att det tar en månad att få ett svar så frågade jag om det inte fanns några direkta mejladresser att tillgå. Damen ifråga hittade ditt namn i papperen – jag tydde det som att det var den personen vars mejladress jag fick som var handläggare i fallet.

Jag skickade ett mejl till den jag alltså trodde var vår handläggare på Migrationsverket och meddelade att det vi vill göra är att komplettera min frus ansökan. Dokumentkompletteringen har jag redan gjort i mina mejl till Migrationsverket åberopande min fullmakt. Eftersom det inte var möjligt att sända all relevant information i ansökan så skickade jag en länk till all relevant information i ärendet.

Följande har vi tillställt Migrationsverket:
Fullmakt.jpg (Fullmakt från min fru för mig att föra hennes talan)
Familjebevis sida 1.jpg (Registerutdrag om att vi är gifta enligt svensk lag)
Familjebevis sid2.jpg (Registerutdrag om att vi är gifta enligt svensk lag)
Husband passport.jpg
Husband visa.jpg (mitt visum till Kina när vi gifte oss)
Husband marriage 1.jpg
Husband marriage 2.jpg
Husband marriage 3.jpg
Husband marriage 4.jpg
Husband marriage 5.jpg
Husband red book 1.jpg
Husband red book2.jpg
Husband red book3.jpg
Husband red book4.jpg
Wife passport.jpg
Wife visa Sweden.jpg
Wife visa UAE.jpg
Wife marriage 1.jpg
Wife marriage2.jpg
Wife marriage3.jpg
Wife marriage4.jpg
Wife marriage5.jpg
Wife red book 1.jpg
Wife red book1.jpg
Wife red book2.jpg
Wife red book3.jpg
Wife red book4.jpg
Birthday.jpg (Min frus födelsedagspresent till mig 2012)
HPIM0012.jpg (Jag och min blivande fru i Dubai 2012-09-04)
HPIM0363.JPG (Nygifta i Kina 2013-02-24)
HPIM0401.JPG (Min frus farfar 100 år Kina 2013-03-02)
Tattoo1.jpg (Tatuering gjord i Dubai december 2012 när vi planerade bröllopet)
Tattoo2.jpg (Tatuering gjord i Dubai december 2012 när vi planerade bröllopet)
Tumavtryck.JPG (Kontrakt signerat av mig i Kina dagarna innan vi gifte oss)
Wedding.wmv (Vår bröllopsfilm med uppskattningsvis minst 50 vittnen när vi gifte oss)

För att kunna belägga om ett förhållande är legitimt och äkta så är faktiskt det här enda sättet.
Jag ville på det här sättet förenkla och förkorta handläggningstiden för Migrationsverket med tanke på den arbetsbörda som de har för närvarande. Sedan vår ansökan lämnades in så har det ju faktiskt kommit minst 40.000 nya ansökningar om uppehållstillstånd för att inte tala om anhöriginvandringen, och vi vill inte på något sätt fördröja handläggningstiden för dessa ansökningar.

I mejl till Migrationsverket skrev jag att om de inte kan, eller inte får, gå in på internet för att kontrollera ansökningar så kan jag ta med mig min laptop till ambassaden i Abu Dhabi och visa upp dokumenten. Jag kan inte tänka mig att det kan vara något dokument som fattas.

I samma mejl till Migrationsverket skrev jag också:

Till sist har jag en fråga gällande vanligt visum till Sverige.

Om nu handläggningstiden är orimligt lång – har faktiskt sett uppgifter att ansökningar som vår kan ha en handläggningstid på över ett år, ja till och med två år – är det då möjligt för min fru att helt enkelt vistas i Sverige på ett- eller tremånadersvisum? Och med det menar jag: räcker det med att hon åker till Danmark och förnyar sitt visum strax innan det går ut eller måste hon åka tillbaka till Dubai varje månad/var tredje månad för att förnya visumet? En sådan lösning skulle bli billigare för mig eftersom jag för närvarande måste betala både för mitt eget boende i Sverige och min frus boende och uppehälle i Dubai.

Kontentan av det hela är att jag vill och tänker leva resten av mitt liv tillsammans med min fru. Jag vill helt enkelt veta hur jag ska göra för att kunna förverkliga min och min dokumenterade frus dröm om ett liv tillsammans i mitt land, Sverige.

Med vänlig hälsning
Johan Andersson (Fiktivt namn)

Kommentar. Som sagt, turerna är många och krångliga, mejlväxlingen en aning rörig, allt flyter samman och tiden går. I nästa del i den här lilla upplysande serien kommer en kronologisk uppräkning av vad som hänt och inte hänt och under vilka tidsperioder.

”Kärleken övervinner allt” heter det.  Men nog måste den vara stark för att klara hinder i form av hanteringen hos det svenska Migrationsverket. Tar man del av Johans berättelse – och träffar andra med minst lika långdragna och delvis i onödan tillkrånglade fall – så fungerar det kanske rentav avskräckande för människor som funderar på att gifta sig med utomeuropeiska medborgare och tror att de smidigt och inom rimlig tid ska kunna påbörja ett gemensamt liv i Sverige.

© denna blogg.

 

Finland: Straffansvaret för ordnande av olaglig inresa skärps

Justitieministeriet meddelar bland annat:

Från och med ingången av april är ordnande av olaglig inresa straffbart också då det för inresan har använts ett resedokument som i och för sig är autentiskt, men som fåtts på falska grunder.

I fortsättningen är det straffbart att i Finland eller genom Finland till ett annat land föra in eller försöka föra in en utlänning vars visum, uppehållstillstånd eller annat resedokument har fåtts av en myndighet genom osanna eller vilseledande uppgifter som är betydelsefulla för beviljandet av dokumentet, genom att muta myndigheten eller genom våldsamt motstånd mot tjänsteman. Det är också straffbart att överlåta ett ovannämnt dokument till en utlänning samt att ordna transport för en utlänning som har ett sådant dokument.

Målet med lagändringarna är att förebygga ordnande av olagliga inresor till Finland och annan brottslighet som har samband med olaglig inresa.

© Denna blogg.

Att vi har varit på väg mot ett katastrofläge har varit känt mycket länge

Att vi har varit på väg mot detta katastrofläge har varit känt mycket länge. Erfarna och kunniga miggor har ju rapporterat om det eskalerande vansinnet år efter år efter år här på bloggen; såväl journalister som politiker och journalister har läst men låtsats som det regnar. Jag drar mig inte för att säga att de alla – alla som vetat om, men inte gjort något trots att de haft makt och möjlighet – har svikit både de verkliga asyl- och skyddsbehövande och hela Sveriges befolkning. Av feghet? Av genuin oförmåga att analysera situationen? Av slö- och slapphet? Jag vet inte, men oavsett av vilka anledningar så har de ”förtroendevaldas” och Migrationsverkets ledningar under diverse generaldirektörer, låtit det här enormt kostsamma samhällsområdet barka käpprätt åt skogen under minst de sex år som miggorna informerat, rapporterat, skrikit sig blå. Så gott som alla som hade – och har – någon form av ansvar har slagit dövörat till.

Politikerna, Migrationsverkets ledning och även representanter för medierna har skapat ett (icke)system i upplösningstillstånd och gjort Sverige unikt i EU, i världen. Sverige är skräckexemplet för andra länder, det man hänvisar till när man talar om hur man absolut inte vill ha det i sitt land. Den typ av ”humanitär stormakt” som landets utrikesminister kallar Sverige, är inte vad andra länder eftersträvar att bli… I Sverige följer man inte ens sin egen utlänningslag utan skapar i stället nya lagar som går stick i stäv med den (jag trodde inte detta var möjligt i en rättsstat, men här går det fint!), som t.ex. att personer som vistas i landet illegalt ges mängder av förmåner (bekostade av skattebetalarna!) trots att de, enligt utlänningslagen, omedelbart ska lämna landet när de fått avslag på sina asylansökningar för att de inte befunnits ha laglig rätt att vistas här.

Dagens Nyheter skriver i dag under rubriken Migrationsverket slår larm: Situationen är desperat lätt yrvaket om det kaos som råder på migrationsområdet, eller snarare på asylområdet. DN borde ha rapporterat mer sanningsenligt, klart och tydligt under minst de fem, sex år som vägen mot detta katastroftillstånd varit känd! I artikeln står bland annat:

Förra veckan sökte 1 892 personer asyl i Sverige. Hundratals av dem flydde kriget i Syrien, men även många eritreaner, somalier och afghaner skrev in sig i Migrationsverkets system.

Det är till Sverige och ”die dummen Schweden” som en majoritet från utomeuropeiska länder vill komma och det är också hit de tar sig. På sätt som i vissa fall nästan har börjat likna charterresor. Med buss genom Europa och egen ”reseledare” (=människosmugglare). Det gäller för allt i världen att lyckas ta sig över bron från Danmark till Sverige, då kan man andas ut och veta att detta land, Sverige, är det minimal risk att man behöver lämna om man inte själv vill.

För ovanlighetens skull används i ett msm (mainstream media) en korrekt beskrivning vad gäller många av de hitkommande: ”…men även många eritreaner, somalier och afghaner skrev in sig i Migrationsverkets system”. Just det: ”skrev in sig” i första hand, för det är vad det handlar om. Inte ”sökte asyl”, vilket de i och för sig givetvis också söker, men en stor mängd kommer hit utan asyl- och skyddsskäl i akt och mening att bli försörjda, få utbildning åt sina barn, få behandling mot svåra sjukdomar eller kunna opereras för något som är dyrt att operera i hemlandet, skaffa sig svenskt uppehållstillstånd och så småningom ett eftertraktat svenskt medborgarskap för att – än så länge – fritt kunna röra sig i hela världen. Just det kanske dock inte kommer att vara möjligt så väldigt länge till. Att visumtvång för – eller åtminstone extra kontroller av – svenska medborgare som reser i världen kan komma att införas inom en icke avlägsen framtid är knappast en utopi utan något som är fullt möjligt och som redan antytts på sina håll. En del kommer också just hit för att det är känt att Sverige är ett land där det är relativt lätt för terrorister att ”skriva in sig i Migrationsverkets system”. De kommer hit för att ha en bas för sina operationer i världen; de kommer för att här rekrytera folk till ”heliga krig” och kanske också för att planera och genomföra dåd som riktar sig mot Sverige och svenskarna för att på så sätt driva igenom förändringar i samhällsordningen som passar den allt växande muslimska befolkningen i landet. Oroar sig de styrande överhuvudtaget för något av allt detta? Diskuteras det alls i Sverige i regering och riksdag bland dem som ska ta faktiskt ansvar för folket och landet?

Man kan sannerligen undra hur det kommer sig att så många oansvariga – eller om de är rent inkompetenta, dvs saknar förmåga att analysera förhållanden – människor har lyckats bli både riksdagsledamöter och ministrar i Sveriges regering. Det är dessa människor – och givetvis ledningarna för Migrationsverket genom åren – som har försatt oss alla (inkl det relativa fåtal som faktiskt har asyl- eller skyddsskäl och som också styrker sin identitet och sin historia så som lagen stadgar), i en mycket svår situation. En situation som – även om ingen vill låtsas om det – kommer att bli mycket, mycket värre och snart helt ohanterlig.

Det är kaos på asylinvandringsfronten, bedräglig asylinvandring beskrivs i detalj vecka efter vecka i initierade berättelser av miggor här på bloggen. Berättelser ur den verklighet som miggorna ser och upplever som alla politiker, medier och andra mycket lätt kan ta del av. Ändå fortsätter riksdag och regering i samma aningslösa (?) spår.

På sin stämma 20-21 september presenterade till exempel Centerpartiet ett av de mer orealistiska och icke-verklighetsanpassade förslag som förts fram på länge: I princip alla anhöriga och släktingar till härvarande asylinvandrare ska kunna komma hit, såväl mor- och farföräldrar som mostrar, fastrar, morbröder, farbröder (och givetvis deras barn)! Läs om det ogenomtänkta och oanalyserade förslaget från medlemmar i ett politiskt part som inte lyssnar på dem som vet hur det ser ut på asylområdet och som inte tagit reda på fakta innan de presenterar sina förslag, i texten Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt! ”Centerpartister är bäst på att ha kul” twittrar en del av dem. Må så vara. Men de borde också kunna twittra: ”Centerpartister är bäst på att lägga fram genomtänkta, kloka, genomförbara och realistiska politiska förslag”!

När ska man i Sverige ta av sig skygglapparna, inse och acceptera verkligheten och ta itu med den? När ska asylbedrägerierna stoppas? När ska asylhanteringen anpassas till vad som sägs i utlänningslagen? När ska Sverige lära sig av andra länders politiker som har kontroll och tar faktiskt ansvar? Hur många hundra inlägg till måste miggorna skriva – och i hur många år? – innan det de skriver om får genomslag?

Läs miggornas berättelser samlade i en bok omfattande åren 2008-2011: Inte svart eller vitt utan svart och vitt för att få en bild inifrån Migrationsverket och ta del av skildringar direkt från dem som hanterar de asylsökande och har det praktiska ansvaret för hur svensk utlänningslag efterlevs (samtidigt som de ofta får motstridiga order från sin ledning och ska tillämpa Lean…). Läs också gärna en recension av boken i Dagens Juridik! Nästa ”migg-bok”, som omfattar åren 2012 och 2013, alltså en direkt fortsättning, kommer i februari 2014. Och följ vad som berättas av miggorna, rakt upp och ner och utan krusiduller, här på bloggen!

Läs mer om miggorna här! De är antingen jurister eller har stor samlad erfarenhetsbaserad expertis som åratals dagligt arbete med dessa frågor har gett. De har ingen som helst anledning att, likt politiskt ”ansvariga” eller höga chefer inom Migrationsverket, berätta annat än sanningen, sådan de ser och upplever den. De strävar ju inte efter att bli invalda eller omvalda i politiska församlingar. De har inga höga positioner med skyhöga löner att bevaka. De behöver inte lyda under partipiskor. De trånar inte efter att sitta vid maktgrytor för att behålla egna omfattande privilegier (de har ju inga!). De, miggorna, har inget annat syfte med sin rapportering än att informera en oinformerad allmänhet och göra det omöjligt för politiker och verkets ledning att säga: ”Det hade vi ingen aaaning om”!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Ändringar gällande personer som anländer visumfritt till Schengenområdet

Följande meddelas av Utrikesministeriet i Finland:

Krav angående passens giltighetstid har ändrats för personer som anländer visumfritt till Schengenområdet

Bestämmelserna angående resedokument i kodexen om Schengengränserna har ändrats från och med den 19 juli 2013. En person som anländer visumfritt till Schengenområdet måste ha ett pass eller ett annat resedokument som är giltigt i minst tre månader efter att han planerar att lämna Schengenområdet. I väl grundande nödfall kan kravet frångås.

Resedokumentet måste vara utfärdat för högst tio år sedan.

Denna ändring gäller inte personer som har ett pass utfärdat i ett EU- eller Schengenland. Personer som har ett giltigt uppehållstillstånd i ett Schengenland kan fortfarande resa till Schengenområdet ända till passet går ut.

Denna förändring gör så att bestämmelserna angående resedokument i gränskodexen stämmer överens med viseringskodexen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013

Finland: Allt fler asylsökande avvisas till en annan europeisk stat.

Kort information om Dublin II-förordningen:
Enligt Dublin II-förordningen har en enda stat ansvaret för att pröva en asylansökan. När ett Dublinbeslut fattas betyder det att ansökan inte behandlas i det land den asylsökande befinner sig i, utan denne avvisas till den stat som har ansvaret för behandlingen av ansökan. Om den asylsökande till exempel sökt asyl eller fått visum i ett Dublinland innan han eller hon kommer till ett annat land, är detta land skyldigt att ta tillbaka den sökande och pröva dennes ansökan.

I Finland fattade Migrationsverket, under tiden januari–april 2013, 298 beslut om avvisande av asylansökningar utan prövning. Under denna period utgjordes 23 procent av asylbesluten av beslut enligt den så kallade Dublin II-förordningen. Under samma period 2012 fattades 201 Dublinbeslut, vilket var cirka 17 procent av alla asylbeslut under denna period.

Dublinfallen har ökat på grund av ett gemensamt visumsystem
Migrationsverket i Finland uppskattar att antalet Dublinbeslut ökat på grund av Schengenländernas gemensamma visumsystem Visa Information System (VIS) som infördes 2011. I systemet lagras uppgifter om alla visumansökningar och med hjälp av dessa uppgifter kan man fastställa vilket land som har ansvaret för prövningen av asylansökan. Systemet omfattar gradvis uppgifter om visumsökanden från alla världens länder.

VIS-systemet meddelar finska myndigheter bland annat om en asylsökande har visum till ett annat land som tillämpar Dublinförfarandet.

Dublinfallen förväntas öka ytterligare
Uppgifterna i visumansökningar som irakiska och iranska medborgare lämnat in infördes i visumsystemet hösten 2012. Detta har bidragit till att antalet Dublinfall ökat i Finland eftersom många irakiska och iranska asylsökande redan har ett visum till ett annat EU-land.

Migrationsverket uppskattar att antalet Dublinfall fortsätter att öka i och med att systemet utvidgas.

I Finland talar alltså Migrationsverket klarspråk om det som i Sverige sedan länge flera gånger berättats anonymt av miggor här på bloggen:

Många irakiska och iranska asylsökande har redan visum till ett annat EU-land.

Det är dessutom inte bara iranier och irakier som kommer till Sverige, som redan har visum eller rentav uppehållstillstånd i andra EU-länder.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Åtta månader med VIS har ökat Dublinärendena markant.”

En migga har skickat information som publicerats på Migrationsverkets verksnät och säger:

Man kan ju inte låta bli att dra slutsatsen att genom åren så är det väldigt många ärenden som inte borde ha prövats av Sverige.

En mycket intressant och mycket viktig information är denna:

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vars ärenden — sett till tidsaspekten — skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Här följer delar av informationen. Namnen på dem som uttalar sig är borttagna:

Åtta månader med VIS – Visa Information System – har ökat Dublinärendena markant
I mitten av maj 2012 fick Migrationsverkets asylprocess tillgång till VIS-databasen. Sedan dess skickas alla fingeravtryck av asylsökande automatiskt dit. Det har hittills resulterat i knappt 1.400 träffar som i sin tur lett till cirka 700 Dublinärenden. Utan VIS hade Migrationsverket inte hittat de här ärendena och kunnat handlägga dem enligt Dublinförordningen.

Hittills har förfrågningarna i dessa ärenden resulterat i att 365 personer har accepterats för överföring till ett annat Schengenland. Detta antal kommer med all sannolikt att öka eftersom det finns en viss eftersläpning i processen. I dagsläget har Migrations­verket i 61 förfrågningar fått svaret att det aktuella landet inte accepterar överföringen.

En annan effekt av träffarna i VIS är att verkets personal som hand­lägger asylärenden som gäller ensamkommande barn får uppgifter om deras ålder.

VIS är alltså Schengen­ländernas gemensamma system för visum. I dagsläget innehåller VIS-databasen visum­ansökningar från drygt 2,2 miljoner människor. De sparas där i fem år. VIS har varit igång sedan oktober 2011. Schengenländernas utlandsmyndigheter i Nordafrika var de första som blev upp­kopplade mot VIS-databasen. Sedan dess har VIS införts även på utlandsmyndig­heterna i Mellanöstern, Gulfstaterna, Iran och på den arabiska halvön. Det innebär att alla som söker visum till Schengenområdet på utlandsmyndigheter i dessa länder lämnar fingeravtryck, person­uppgifter och foton som skickas till VIS-databasen.

Under 2013 ska VIS tas i drift på utlandsmyndigheterna i resten av Afrika, Sydamerika, Sydostasien, Centralasien och Palestina. Enligt planerna kommer resten av världen, bland annat ”visumtunga” länder som Ryssland, Kina och Turkiet, att kopplas upp mot VIS under 2014.

Det tar bara några minuter för Migrationsverket att få besked om en asylsökandes fingeravtryck finns i VIS-databasen. Det innebär att den sökande har eller har haft visum till Schengenområdet och att något annat land därmed är ansvarigt för att pröva hans eller hennes asylansökan med stöd av Dublin­förordningen.

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vilkas ärenden skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Migrationsverket sparar mycket pengar genom att mottagnings- och biträdeskostnaderna minskar för de sökande som förs över till andra Dublinstater. En analys har gjorts om vilken nytta Migrationsverket har av VIS. Man räknar med att verket i runda tal sparade 20 miljoner förra året och att besparingen 2013 blir 40 miljoner — och då handlar det enbart om minskade mottagningskostnader.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.