Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

Här förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

En migga: ”En 25-årig afghansk man försöker bli nedskriven i ålder så att han ska få hamna på ett HVB.”

En migga berättar:

En troligen minst 25-årig afghansk man försöker bli nedskriven i ålder så att han ska få hamna på ett BUV-hem. Mannen har varit på sitt asylsamtal för sex månader sedan och blivit uppskriven i ålder för att vi bedömer att han inte är 15, 16 år som han själv säger.

Migrationsverket älskar egna förkortningar. För oss är ett BUV-hem (detsamma som HVB) anhalten innan de asylsökande minderåriga blir vuxna och måste dela på de få antal kvadratmeter som en vuxen asylsökande tilldelas. Under normala förhållanden får vuxna asylsökande ca 5 kvm per person. För familjer är reglerna lite annorlunda, men för en asylsökande som uppgett att han är minderårig gäller helt andra regler eftersom kommunerna då tar över ansvaret.

Ett ”barn” får oftast ett eget rum som kan vara i princip hur stort som helst. Därav vill ju många asylsökande bli nedskrivna i ålder för att få större ytor och slappare regler. Det som då händer i vissa kommuner är att de tolkar ansvars- och bidragsfrågan annorlunda än våra regler. Enligt Migrationsverkets regler får en sökande enbart söka särskilt bidrag för angelägna behov (18 § LMA*). Särskilt bidrag är till för kostnader som är nödvändiga för en dräglig livsföring. Det kan till exempel vara kostnader för vinterkläder, glasögon, kosttillskott samt handikapputrustning och där personen inte har haft möjlighet att spara av den dagersättning som han eller hon redan har fått. Men vissa kommuner tolkar lagen helt annorlunda och närmast öser pengar över de asylsökande på BUV-hem.

Och hur blir det med den minst 25-årige afghanske mannen som ihärdigt och envetet försöker bli nedskriven i ålder? Tja, vi säger nej till denna nedskrivning och accepterar inte hans påståenden om att han är nio, tio år (eller mer) yngre. Både jag och mina kolleger är väldigt irriterade på honom. Han har delvis grått hår och vi hänvisar honom till asylenheten där alla bedömningar av ålder görs, det spelar ju egentligen ingen roll alls vad vi som handläggare säger.

En före detta kollega som nu arbetar med ensamkommande minderåriga säger att hanteringen av pengar till dessa BUV-hem är skrämmande. De får i många kommuner pengar till det mesta: chips, godis, kläder, sport. Det spelar ingen roll, det de vill ha får de pengar till. Den före detta kollegan är kritisk och ifrågasätter starkt de kostnader som uppkommer för samhället med en sådan syn på vad skattemedel ska användas till. Dessutom ska ju allt egentligen gå via oss på Migrationsverket: om ett barn eller en ungdom börjar med en sport så ska vi bedöma kostnaden och ifrågasätta den, som medlemskap i en klubb till exempel. Men det struntar man alltså i på en del av dessa hem.

Och nu har han den 25-årige afghanen som vill skrivas ned till 15, 16 år blivit apatisk och kan inte äta…

Kort om vad som ska ersättas av staten/skattebetalarna (Ytterligare information går förstås bra att själv googla fram).

LMA – Lagen om mottagande av asylsökande – 18 §:

Föreligger annat angeläget behov har utlänningen rätt till särskilt bistånd för det (särskilt bidrag).

Migrationsverket om kostnader som dagersättningen ska täcka för minderåriga asylsökande som kommunen får ersättning för, för kost, logi och omvårdnad :

Dagersättning på 24 kronor ska täcka kostnader för kläder och skor, fritidsaktiviteter, hygienartiklar och andra förbrukningsvaror. Dagersättningen ska dessutom täcka utgifter för hälso-och sjukvård, tandvård samt läkemedel.

Avslutningsvis: Är det möjligen någon ansvarig i regeringen, på Migrationsverket, i kommuner, på HVB, i skolor, inom socialtjänsten som vill kommentera vad miggan berättar om i den här texten? Någon ansvarig måste det väl finnas i detta land, dit 42.418 faktiskt och påstått minderåriga ensamkommande asylsökande kommit under de två senaste åren (2014 + 2015) som kan göra det? Skriv gärna till mig! Det är bara jag som läser inkommande mejl, aldrig någon annan. Tack!

© denna blogg. 

Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden
via ”Subscribe”eller med valfritt belopp via ”Donate”.
Varje bidrag är välkommet!

Finland. ”70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna.”

Klicka på textrutan för att mms till artikeln på Kalevas sajt (på finska).

 

Allt fler asylsökande som man trott vara minderåriga har visat sig vara vuxna

En majoritet av de asylsökande som  man trott var minderåriga, är inte det.

I Finland görs rättsodontologiska undersökningar av asylsökande som myndigheterna av olika anledningar misstänker inte är minderåriga.

Åldersbestämning görs också till exempel när det förekommer olika åldersuppgifter om en asylsökande och när han inte har några id-handlingar.

Enligt rättstandläkaren Vivian Visnapuu var 70 procent av de undersökta asylsökande som uppgav sig vara minderåriga var i själva verket vuxna. Hon säger också att andelen som visar sig vara vuxna har ökat.

Antalet åldersbestämningar av asylsökande har ökat markant. I år har det redan gjorts ett hundratal rättsodontologiska sådana, medan antalet förra året var totalt 156. Antalet åldersbedömningar har mångdubblats på några år.

Rättstandläkarna ger ett utlåtande om huruvida en asylsökande är minderårig eller ej. Åldern har betydelse bland annat när det gäller vilken service han eller hon ges.

”Jag känner till ett fall där polisen hämtade en asylsökande i skolan mitt under skoldagen när resultatet av åldersbedömningen var klar”, berättar Visnapuu.

© Översättning Merit Wager.

En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.”

Att läsa först:
•  ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten” – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 15 mars
och
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars

Läs därefter Migrationsverkets replik på artikeln på Brännpunkt:
• Vi gör åldersbedömningar – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 16 mars

I sin replik på Brännpunkt skriver Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer:

Som myndighet ska vi följa den lagstiftning som gäller.

Därefter påstår han, något förbluffande, att:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet – först då har vi hunnit samla in ett så brett material som möjligt.

Självklart kan det inte vara ”svensk praxis” att ”bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet”! Det är ju så dumt så klockorna stannar. Det kan givetvis inte vara svensk praxis att man ska låtsas att människor, som man tydligt kan se eller starkt misstänka, att de måste vara betydligt äldre än 16, 17 år, är minderåriga och ändå vänta med åldersbedömning till slutet av asylprocessen!

Självklart kan det inte vara meningen och ”svensk praxis” att vuxna män (som det oftast handlar om) ska behandlas som barn, bo tillsammans med 14-17-åringar, gå i skolan med 16-åringar! Och, inte på något sätt oviktigt: en minderårig asylsökande kostar uppåt 1,5 miljoner kronor per år för skattebetalarna (ja, det är en svindlande summa!) medan en vuxen asylsökande kanske kostar kring 170.000 kronor under samma tid. Så att inte göra åldersbedömningar i början av asylprocessen är också ett enormt slöseri med skattemedel. Skillnaden kan alltså vara så stor som 1, 3 miljoner kronor per år i kostnader för en vuxen asylsökande och en minderårig. Det finns givetvis asylsökande som kommer ensamma och är under 18 år också, men här talar vi om dem som ljuger om sin ålder.

Om det skulle vara ”svensk praxis” att bortse från dessa konsekvenser både vad gäller det vansinniga i att låta vuxna män bo med barn under lång tid och gå i skolklasser med kanske tio år yngre ungdomar samt kosta uppåt nio gånger mer än om de hade åldersbedömts, då måste den ”praxisen” omedelbart bytas ut mot en annan praxis. Och de som har infört en sådan uppåt väggarna-praxis borde få avsked på grått papper och inga fallskärmar. De har kostat samhället både enorma summor och de har åsamkat många stort psykiskt och fysiskt lidande – inte minst asylsökande, ensamkommande barn.

En migga kommenterar så här:

Man kan ju misstänka att Beijer är plågsamt medveten om att hans resonemang inte riktigt håller. Och att han påstår att en bedömning redan görs. Ja, om man med åldersbedömning menar att alla som inte är uppenbart vuxna (dvs 40+) ska godtas som barn, så…

Miggan kommenterar vidare:

Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.

När våra rutiner ser ut så, då måste ju Fredrik Beijer fatta att det inte går att skylla på barnläkarna eller ”svensk praxis”! Detta förfarande är ju helt och hållet vårt eget påhitt.

Antar att Beijer känner sig pressad, och han vet säkert att verket gjort åt h-e fel ifråga om de ensamkommande barnen. Nu börjar han säkert få skit från departementet så han vill väl rycka ut för att gjuta olja på vågorna.

Man kan ju tycka att en oberoende (i teorin i alla fall) myndighet borde ha tillräckligt med råg i ryggen och initiativkraft för att åtminstone försöka lösa problemet, men här har man varit väldigt passiv. Kanske hade man kunnat anställa egna förtroendeläkare eller på andra sätt agerat proaktivt. Nu sitter man där med skägget i brevlådan i stället.

Miggan avslutar:

Jag tror precis som du att det nu snart måste hända en hel del inom ensamkommeriet. Att den sökande har bevisbördan måste ju snart börja avspegla sig i våra rutiner.

Till exempel bör man kunna införa att vid tveksamma fall där id/pass saknas ska personen bedömas som vuxen, om det inte är uppenbart för alla att han är barn. Det borde ju vara självklart! Fattar verkligen inte varför inte detta införs omedelbart! Det krävs ingen lagändring för det. Det följer ju, som jag ser det i alla fall, av Migrationsöverdomstolens dom.

Kommentar: För att sätta i gång med åldersbedömningar behövs inga ”ställningstaganden” från Socialstyrelsen, inga utredningar, absolut inga uttalanden från Svenska Barnläkarföreningen. Det behövs bara att ett antal rättsodontologer och ortopedkirurger anlitas, precis som i övriga Norden. Jag känner själv till några som är beredda att börja utföra åldersbedömningar omgående.

Fortsättning följer.

Kuriosa: Lite märkligt får man nog anse att det är när Migrationsverkets presschef går ut på Twitter enligt nedan efter att riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, JO-anmält nuvarande och tidigare generaldirektör för Migrationsverket till Justitieombudsmannen (JO) för brister i rutinerna när det gäller att fastställa ålder på asylsökande (läs artikeln ”Migrationsverkets ledning har begått tjänstefel”).

Som sagt: Lite märkligt är det. Och det är en underdrift.

© denna blogg.