En migga angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar

En migga berättar:

Jag har mest haft en ganska oinspirerande vardag här på jobbet. Mycket otrevliga händelser som självmordsförsök, pistolhot, och andra hot och tragiska händelser som jag inte riktigt orkat twittra om. Jag brukar ha sådana perioder där jag inte riktigt känner för att delge världen hur min vardag ser ut. Men jag har följande att berätta angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar:

Det har börjat komma ganska många ärenden där vi skriver upp åldern på sökande som angett att de är under 18 år gamla. Det innebär att kommunen inte per automatik kan få någon statlig ersättning för dem. Men det intressanta här är att kommunerna tolkar lagen som att de ska få ersättning för de ensamkommande fram tills att beslutet vunnit laga kraft. Migrationsverket däremot gör bedömningen att ersättningen upphör från att vi beslutat om åldersuppskrivningen.

Kortfattat skulle man kunna säga att kommunerna lutar sig mot JO och Migrationsverket lutar sig mot en dom i kammarrätten. Jag tror att det kommer att bli en stor fråga för kommunerna eftersom de själva (eller rättare sagt skattebetalarna i kommunerna) kommer att tvingas stå för dyra vårdräkningar för vuxna män som bor kvar på HVB. Är det något kommunerna tänkt på? Jag vet att frågan visserligen är uppe och att en ny lag ska komma nästa år, men den kommer såvitt jag förstår inte att beröra den stora mängd (35.369) ”ensamkommande” som kom förra året, 2015. Har kommunerna tänkt på det?

© denna blogg. Vid kort citat vänligen länka till originalinlägget.

Finland. ”En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare.”

Tidningen Aamulehti har gått igenom ett antal beslut gällande ensamkommande minderåriga som sökt asyl i Finland. Juha Similä, chef för asylenheten vid Migrationsverket svarar på Aamulehtis frågor.

Aamulehti: Vad berättar resultaten av ålderstesterna som gjorts på ”minderåriga”? Uppger de som kommer hit rätt ålder?

Juha Similä: Förra året gjordes 149 ålderstester. Av dem befanns 62 procent vara vuxna. Av detta kan man inte dra slutsatsen att 62 procent av alla minderåriga som söker asyl skulle vara vuxna. Resultatet rör endast dem som har testats. Fört att myndigheten kan be en person genomgå en åldersbedömning måste det finnas uppenbara skäl att misstro hans ålder. En mottagningsenhet kan inte kategoriskt sända alla minderåriga för åldersbedömning.

Aamulehti: Om en minderårig asylsökande har afghanskt medborgarskap men inte har bott där och han inte av angivna skäl kan återsändas till det land han bott i, varför prövas hans asylansökan då mot Afghanistans huvudstad Kabul?

Juha Similä: En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare. Om man i det landet inte kan ange ett ”hemmaområde”, prövas ansökan i förhållande till landets huvudstad. Huvudstaden är ett naturligt val när man måste välja någon plats.

Aamulehti: En minderårig irakier berättar att han varit utsatt för hot på grund av anhörigas yrken. Varför togs det hänsyn till detta i hans fall men inte i en minderårig afghans?

Juha Similä: I lagen används inte alls termen yrke. Det är inget att tänka på i förhållande till något land alls, att man skule kunan få skydd på grund av ett visst yrke. Om du har varit flitigt förekommande i offentligheten för att du till exempel demonstrerat för mänskliga rättigheter så är ditt yrke inte av betydelse. Det kan handla om att radikala krafter börjar förfölja och hota dig för dina åsikter och begår allvarliga rättskränkande handlingar mot dig.

 

© Översättning Merit Wager

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Klicka på textrutan för att komma till inslagen:

•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen

Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

Ack ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.

© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:

De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.

© denna blogg.

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

Sveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Så vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)

© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

”Vi kom hit för att studera” är inte asylskäl. Inte ens i Sverige.

Under den felaktiga rubriken Flyktingar lämnar Sverige: ”Inget blev som vi tänkt oss” skriver Svenska Dagbladet om ett gammalt fenomen och citerar en av dem de kallar ”flyktingar”, men som var en ekonomisk ”bättre liv”-migrant:

Vi kom hit för att studera, men det får vi inte göra. Vi får inte jobba heller. Det händer ingenting på flyktingförläggningen. Vi bara äter och sover, säger Ali Abdulrahman och menar att han inte kan leva så i flera år i väntan på ett beslut från Migrationsverket.

Det här har miggorna berättat om på bloggen i många år: att många asylsökande ungdomar som är, eller säger sig vara, minderåriga, inte alls har behov av asyl och skydd i lagens mening. Många kommer, precis som personerna i artikeln, för att få ett bättre liv med allt bekostat i Sverige, inklusive studier. Det berättar ofta prefabricerade, falska historier och uppger inte sällan falska åldrar och även nationaliteter i syfte att missbruka asylsystemet.

I många, många år har detta som sagt varit känt och berättats, men det har helt förbigåtts med tystnad. Det har inte passat in i Den Humanitära Stormaktens syn på alla stackars människor ”som flyr från krig och förföljelse”. Nu går det helt enkelt inte längre att låtsas som om detta inte försiggår.

Tänk om Sverige och svenska myndigheter hade reagerat och agerat för läge sedan, då hade situationen för dem med äkta behov av asyl eller skydd sett helt annorlunda ut idag!

Här är några få av hundratals, faktiskt tusentals texter som publicerats här på bloggen under 11 år och som kanske borde ha fått folk att reagera:

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”enemper 2015samkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 nov 2015. Ur texten:

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna.

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015. Ur texten:

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:

Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.

Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014. Ur texten:

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” -27 april 2013. Ur texten:

En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:

En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet (som är längre än här citeras):

HVB: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
HVB: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
HVB: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
HVB: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
HVB: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
HVB: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
HVB: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010. Ur texten:

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

Det får räcka med dessa exempel. Många fler texter finns att ta del av. Använd gärna sökfunktionen.

© denna blogg.

EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.”

Klicka på textrutan för att kommatill artikeltexten på The Telegraphs sajt (på engelska).

Terrorists are more likely to attack European countries as a result of a controversial deal to allow Turkish citizens to travel across the continent without visas, EU leaders have admitted.

Foreign terrorists and organised criminals are expected to seek Turkish passports to reach continental Europe “as soon as” the visa waiver program comes into force, a European Commission report said.

Det som sägs i The Telegraphs artikel är vi en del som förstod här i Sverige också, när vi hörde om den överenskommelse som EU gjort med Turkiet.

Det har ju redan under ganska lång tid kommit människor med kopplingar till IS och andra terrororganisationer till Sverige, i falska identiteter. De sitter på asylboenden runt om i landet och bidar sin tid. Och snart kommer ännu fler, nu också med turkiska pass, det är bara att köpa flygbiljetter direkt till vilken europeisk stad som helst.

Risken är stor att man i Sverige blåögt kommer att tro att alla som har turkiska pass, bara vill komma till EU för att turista. Entusiastiska personer med turkisk bakgrund, boende i Sverige har intervjuats i svenska medier om hur glada de är för att deras släktingar nu slipper söka visum (som om det var så besvärligt, det får svenskar göra när de till exempel ska besöka USA och det går hur bra som helst) för att komma och hälsa på. Men inget har sagts om att personer med kopplingar till terrororganisationer lätt kan blanda sig med dessa släktingar och personer som vill turista här eller i andra europeiska länder. Samma blåögdhet verkar råda som när man i Sverige tror (eller vill få allmänheten att tro?) att så gott som alla som kommer hit från utomeuropeiska länder är ”stackars flyktingar” som – enligt gängse mantra på högsta myndighets-, riksdags- och regeringsnivå (för att inte tala om i svenska medier) – ”har flytt för sina liv från krig och förföljelse”. Förresten kan det vara intressant att veta att det bara är i Sverige de så kallade ansvariga tänker och uttrycker sig så.

I Finland uttalade president Sauli Niinistös redan i januari i år så här:

Vi har noterat att det har anlänt människor från nästan 30 länder till Finland. Då är det helt klart att vi inte talar om en flyttrörelse som orsakats av krigssituationen i Syrien eller Irak.

Och i februari sa president Niinistö:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

I mars sa EU-kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans:

Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

I Sverige har man till och med struntat i – och fortsätet att strunta i – att göra obligatoriska åldersbedömningar direkt vid ankomsten på de sammanlagt 42.418 påstått minderåriga personer (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) som tagit sig hit bara under 2014 och 2015, och inte på dem som kommit tidigare heller. De ”ensamkommande barnen” som tycker att de har rätt att välja var de ska söka asyl och som inte vill till något annat land i EU eftersom man där kontrollerar åldern när asylsökande inte styrker den och det finns minsta misstanke om att de kan vara över 18 år. I Sverige utsätts skattebetalarna för enorma kostnader och potentiell och verklig fara på grund av den svenska dumheten och slappheten som gör att vi behandlar vuxna män som barn och även – tvärtemot vad utlänningslagen anger – beviljar uppehållstillstånd lättare för att de säger sig vara ”ensamkommande barn” .

Och nu öppnas då snabbvägar in i EU, in i Sverige, inte bara för turister och släktingar utan också för personer med terroristkopplingar, när visumfrihet införs för medborgarna i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och det blir ännu svårare, för att inte säga helt omöjligt, att ha någon som helst kontroll över vilka som rör sig över gränserna.

© denna blogg. Jag ser ibland att medier hämtat uppgifter och/eller citerat direkt ur mina texter. Det går förstås bra, men vänligen ange källa när så sker.

Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen är bedrägeri. Asylbedrägerier ska stoppas.

Här på bloggen har främst miggorna men också jag och andra, samt på Svenska Dagbladets ledarsida (jag) under lång tid krävt att Sverige måste göra som andra länder: direkt vid ankomsten åldersbedöma asylsökande som säger sig vara under 18 år. Detta ska göras vid minsta misstanke om att en asylsökande kan vara äldre. Som bland annat i Finland, Norge och Danmark. Här är mina artiklar i ämnet i Svenska Dagbladet:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Moderaterna borde ha agerat under sina åtta år i regeringsställning. Det var deras – och övriga Allianspartiers – absoluta skyldighet att se till att den statliga myndigheten Migrationsverket hanterade asylärenden rättssäkert och korrekt. Att till exempel asylsökande som sade sig vara ”barn” åldersbedömdes vid misstanke om att så inte var fallet. Men Moderaterna, som innehade de tyngsta och mest ”bestämmande” ministerposterna, gjorde inte det.

Den minister som både ville och kunde hantera dessa frågor (migrationsministern) fick inte agera enligt den viljan och det kunnandet. Han trycktes till och togs i örat på det mest förödmjukande sätt av en annan minister (statsministern) som varken kunde eller ville hantera ödesfrågan asyl- och migration. Det hela var katastrofalt och fick svåra konsekvenser för Sverige, svenskarna och – inte minst – för de faktiskt skyddsbehövande, för mycket lång tid framöver. Med stor sannolikhet för all framtid.

Nu har dock Moderaternas migrationspolitiska talesperson Johan Forssell – tio år för sent – reagerat på det miggorna och jag försökte få den förra regeringen att ta itu med. Ingen skugga faller på Johan Forssell, han satt inte i den förra regeringen – skuggorna faller på helt andra personer. Här uttalar han sig i TV4 Nyheterna den 19 april (klicka på bildrutan för att komma till inslaget):

Miggorna och även jag själv har alltså i många år framhållit vikten av att de unga pojkar och män (flickorna och kvinnorna är få) som söker asyl eller skydd som minderåriga, vid misstanke om att de är över 18 år måste ålderstestas. Detta för att:

1. Att uppge felaktig ålder och påstå sig vara minderårig när man är vuxen, är bedrägeri. Asylbedrägerier ska motarbetas.
2. Den som är minderårig kostar skattebetalarna många miljoner kronor mer per person och år än den som är vuxen.
3. De faktiskt minderåriga på boendena ska inte utsättas för att behöva bo tillsammans med vuxna män.
4. Ungdomar i skolorna ska inte behöva ha klasskamrater som är fyra, sex, åtta år eller ännu äldre än de själva.

Dessutom, som man uttrycker det i Finland:

Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter till exempel när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.

Att Johan Forssell i nyhetsinslaget nämner att man kan be om hjälp med åldersbedömning av läkare från Norge och Danmark är bra, men han glömde nämna Finland som ju också har ett sedan länge välfungerande åldersbedömningsförfarande. Här är ett exempel från finska Migrationsverket på hur det kan gå till:

Enligt resultatet av den 2014-03-26 från den rättsmedicinska åldersbedömningen som utförts på den sökande är den sökande sannolikt minst 18 år. Åldersbedömningen baserar sig på en utvärdering av förbeningsgraden i handleds-, handflate- och fingerskelett och på tändernas utvecklingsgrad. Undersökningen visar att utvecklingen av den sökandes skelett är avslutad och skelettets mognad tyder på en skelettålder på minst 19 år. Utvecklingen av rötterna till den sökandes visdomständer är avslutad. Enligt jämförelsematerialet nås mognadsgraden för de nedre visdomständerna hos den amerikanska manliga befolkningen i medeltal vid 20,5 års ålder med en spridning på +/- 1,97 år. En motsvarande undersökning för de nedre visdomständerna utförd på den turkiska manliga befolkningen ger ett resultat på 20,0-20,1 +/- 2,0 år. Enligt den metod för åldersbedömning som tillämpas på den kanadensiska och finländska befolkningen avslutas tändernas utveckling vid ungefär 16 års ålder. Undersökningen baserar sig på ett sammanvägt resultat från utvecklingsskedet hos de sju vänstra nedre permanenta tänderna. Vid bedömning av resultatet bör det uppmärksammas att tillförlitligt material från den sökandes ursprungliga hemland inte är tillgängligt. Migrationsverket har utifrån ovannämnda undersökningsresultat och med hänsyn tagen till felmarginalen, som räknats den sökande till godo, bedömt den sökande som vuxen och hans födelsetid har registrerats som 1996-03-08.

Läs hela texten här.
Alla texter som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.

En reflektion: Hur kommer det sig att svenska läkare kan vägra göra åldersbedömningar? De görs ju i till exempel brottssammanhang, nu senast på den påstått 15-årige, men mer troligt 22-årige somaliske mannen som mördade en ung kvinna anställd på ett boende för asylsökande, ensamkommande ”barn”. Barnmorskor får inte vägra utföra aborter. Samhället ålägger dem att utföra aborter, det ingår i deras arbetsuppgifter. Vad är det som gör att läkare kan vägra utföra uppgifter som samhället ålägger dem och som ingår i deras arbetsuppgifter?

© denna blogg.

Om åldersbedömningar. Mest läst, mest delat.

Om åldersbedömningar har det skrivits om här på bloggen i många år (länkar till ett antal texter längst ner). Med det stigande antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande som inte styrker sin ålder, har ansvariga, beslutsfattare och allmänhet börjat inse att det inte är rimligt att Sverige ska bekosta vuxna mäns vistelse här under asylprocessen som om de vore ”barn”. Och att det inte är rimligt att minderåriga tvingas bo och gå i skolan med vuxna män, inte sällan tio år äldre eller mer än de själva.

Den viktiga frågan – som i övriga Norden är en självklar sak och inte stöter på något motstånd – om åldersbedömning, har miggorna, HVB-personal, familjehem, socialtjänstpersonal med flera som sagt tagit upp otaliga gånger här på bloggen och jag har också skrivit om den i Svenska Dagbladet (se länkar nedan).

Så här ser det ut på Dagens Samhälles sajt idag, den 3 april kl 15.00, vilket visar det stora intresse frågan om åldersbedömning av unga ensamkommande asylsökande nu börjat väcka.

Klicka på textrutorna för att komma till artikeln och dela/sprid gärna texterna i egna sociala nätverk. Notera också att artikeln Fel att påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar, av läkare och specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, samtidigt är tredje mest läst.

 

 

 

 

 

Tre OP ED-artiklar av mig på Svenska Dagbladets ledarsida:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016

Utdrag ur kommentarer till min text på sajten Det Goda Samhället

Läs först Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Det är ganska många som kommenterar texterna på Det Goda Samhällets sajt och här är ett axplock ur dem:

Tjänstemannaansvar borde omgående återinföras och den tjänsteman som genom slarv eller oaktsamhet orsakar stora kostnader för samhället bör bli betalningsskyldig för kostnaden han eller hon orsakat. Därefter kommer inga som ljuger om sin ålder att slinka igenom.
*  *  *
Inte nog med att man flyttar över det till kommunerna, kommunerna flyttar över till enskilda skolor. I en tid där man läser dagligen om våld och övergrepp av ensamkommande som är vuxna så är det en helt barock situation.
*  *  *
Detta med de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” är en fars, som jag ser det. De flesta människor kan inte ens tänka sig att försörja sina egna barn efter 18-årsdagen. Varför i hela friden skulle de då vara intresserade av att försörja andras, från såväl kulturellt som geografiskt avlägsna platser, vuxna barn och bestå dem med såväl uppehälle som utbildning och sjukvård betald genom världens högsta skatter?
*  *  *
Det är inte trevligt att bo i ett land där ledningen inte längre fungerar förnuftigt och snart blir man tvungen att utvandra för att inte tro att man hamnat på ett dårhus och förlorat förståndet.
*  *  *
Hur kommer det sig att åldersbestämningar anses tillförlitliga i brottmål men inte i asylärenden?
*  *  *
Det finns tydligen inget slut på Migrationsverkets naiva beteende – inte minst när det gäller att inte ta beslut om att åldersbedöma ensamkommande ungdomar, trots statistik från våra grannländer om felaktigt uppgivna åldrar i ett inte obetydligt antal (och att det ”barn” som stack ihjäl en anställd på ett HVB-boende i Mölndal vid närmare kontroll visade sig vara i 20-årsåldern). Givetvis skall åldersbedömning göras när de är nyanlända.
*  *  *
I sammanhanget måste framföras att alla som arbetar i kommunerna naturligtvis ser att flera är dubbelt så gamla mot vad de angett. Uppgivet säger man att åldersbestämning är Migrationsverkets bord och att kommunen därmed har att acceptera och verkställa det statliga verkets påbud. Således har ingen i skolan (där jag jobbar), eller på HVB-hemmen, kommit på idén att försöka ifrågasätta statens beslut – även om många är upprörda över galenskapen och i många fall riktigt oroliga över att ha vuxna män tillsammans med 16-åriga flickor.

Givetvis är ovanstående utdrag ur kommentarerna ett urval gjort av mig, men den som vill kan här läsa alla kommentarer i sin helhet.

Danmark. ”2014 och 2015 placerades 151 minderåriga asylsökande på åtta av regionernas trygga institutioner för barn under 18 år. Senare uppskattades 69 av dem vara över 18 år.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i EkstraBladet (på danska).

Asylfusk: Hundratals flyktingbarn är vuxna.
Många minderåriga asylsökande uppger inte sin riktiga ålder.

I artikeln berättas bland annat:

Ensamkommande flyktingbarn strömmar in i Danmark, men många har inte rent mjöl i påsen när de kommer till gränsen. Omkring var sjätte av de minderåriga anger nämligen att de är barn, trots att de i verkligheten är över 18 år. Det avslöjar siffror från Udlændingestyrelsen och polisen.

Vidare anges följande siffror (fakta från den danska Udlændingestyrelsen):

2015 kom det 2.068 ensamkommande flyktingbarn till Danmark, men 193 av dem försvann innan man hann ta reda på vilka de var. Av de resterande valde myndigheterna att ålderstesta 355, eftersom man tvivlade på åldersuppgifterna. Det visade sig att 234 av dem i själva verket var vuxna.

Året innan kom 818 flyktingbarn till Danmark. Udlændingestyrelsen upplyser att 282 av dem åldersundersöktes och att 203 bedömdes vara över 18 år.

Sammantaget motsvarar detta att minst 16 procent av de minderåriga asylsökande åren 2014 och 2015 inte uppgav rätt ålder.

I artikeln finns en faktaruta – Bakom siffrorna – och Dansk Flygtningehjælp uttalar sig också. Artikeln slutar med uttalanden från regionerna (gissningsvis motsvarigheten till kommuner i Sverige):

I danska regioner upplever man också fenomenet med att ensamkommande minderåriga flyktingbarn är äldre än de uppger. 2014 och 2015 placerades 151 minderåriga asylsökande på åtta av regionernas trygga institutioner för barn under 18 år. Senare uppskattades 69 av dem vara över 18 år.

Det kan få stora konsekvenser, menar Charlotte Fischer, chef för Psykiatri- og Socialudvalget i Dansk Regioner:

– Dessa institutioner är gjorda speciellt för barn och unga under 18 år. Hela idén är att avskärma dem från vuxna. Därför är det naturligtvis ett problem att det dyker upp vuxna som kan ha en svår bakgrund och som kan hota den miljö som man försöker bygga upp. Vad vi hör från institutionerna är, att de som i själva verket visar sig vara vuxna – och här talar vi inte bara om 19-20 år – upplevs som direkt farliga. Det handlar om människor som är djupt traumatiserade och lever på gränsen.

Charlotte Fischer efterlyser handling:

– Vi måste helt enkelt få ett bättre grepp om vem som är ung och vem som är äldre. Det är ju något som är fel om man inte ålderstestar som man ska.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Ekstra Bladet (på danska).

Ur texten (de flesta torde klara att förstå danskan):

De kommer for opholdstilladelsen

Asylreglerne foreskriver nemlig, at mindreårige asylansøgere som udgangspunkt har bedre udsigter til at få opholdstilladelse i Danmark end voksne.

– Det giver dem en rigtig god grund til at lyve sig yngre, mener Martin Henriksen. Men det problem kan man let komme uden om. Man kunne fjerne de særlige gunstige regler, der er for personer mellem 15 til 18 år, så de ikke længere har samme muligheder for at lyve sig til at opnå asyl.”

Se också videoklippet där en av dem som reportern talar med ena minuten är 16 år och nästa 24…

Notera: Ovanstående handlar om Danmark. Till Sverige kom förra året 35.369 påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande, som av Migrationsverket registrerades enligt den ålder de själva uppgav (oftast 16 eller 17 år), oavsett om de var 19, 24, 32 eller 40 år gamla. Till Danmark kom förra året 2.068 påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande.

Läs gärna artikeln – inte för att de här frågorna rör de 35.369 minderåriga asylsökande år 2015 och 7.049 år 2014 i Sverige, utan för att det kan vara intressant att ta del av hur man i Danmark, med en sjuttondedel så många ”ensamkommande barn” som Sverige, ser på åldersbedrägerierna.

I Sverige görs, som många gånger berättats av bland annat miggor här på bloggen, knappt några åldersbedömningar alls. Texter på området kan hittas genom att man anger ett sökkriterium i rutan ”Sök”, till exempel ”ensamkommande”.

© Översättning Merit Wager.

 

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Växjö Nyheter.

Kort ur texten: Männen misstänks ha filmat när de tvingade 12-åringen till anala samlag. Båda männen är medborgare i Afghanistan

Nu meddelar läsare att länken är borta och jag kan konstatera att så är fallet. Jag vet inte varför. 

Men oavsett det så gäller det som står nedan. Jag hoppas att en förklaring snart ska ges för varför länken inte längre går någonstans.

Här är en skärmdump av nyheten innan länken upphörde att fungera. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

År efter år efter år efter år efter år – och ännu längre – har miggor varnat och larmat här på bloggen om att det inte görs åldersbedömningar av personer som påstår sig vara barn men med stor sannolikhet inte är det. Jag har skrivit om den mycket stora andel av åldersbedömda i Danmark, Norge och Finland (65-72 procent) som visat sig vara betydligt äldre än 17 år. Men i Sverige har Migrationsverket uttryckligen nöjt sig med att enbart registrera den ålder som de drygt 35.000 personerna – som påstod sig vara ”ensamkommande barn” 2015 och de drygt 7.000 personerna som påstod detsamma 2014 och alla andra som kom fler dem – angett. En 28-åring har sagt att han är 16 år gammal. Migrationsverket har noterat. En 23-åring har sagt att han är 14 år. Migrationsverket har noterat. En 25-ring har angett att han är 17 år gammal och Migrationsverket har noterat. Och så vidare.

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Allt detta har jag skrivit om och även pratat om med många av de så kallade ansvariga. Ingen har tagit något ansvar alls. Men gärna lyft sina arvoden, betalda av folket.

Här är en kavalkad av länkar till texter, och korta utdrag ur texterna, som visar hur miggorna och familjehemsföräldrar berättat och hur jag har vidarebefordrat det och även själv rapporterat genom åren. Här finns texter från juli 2008 till februari 2016, en period på drygt 7,5 år.

•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

•  En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

•  En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009

Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.

•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

•  En anställd vid ett hvb för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.– 25 juli 2012

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett hvb utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

När jag började jobba med detta i mitten på 2000-talet var det högst en fjärdedel som man verkligen tyckte sig kunna ifrågasätta åldern på, bara med en snabb blick. Idag däremot är det en klar majoritet av ”barnen” som uppenbart är över 18 år. Det man talar om i min bransch och på de boenden jag har kontakt med i tjänsten, är att de som är under 18 år hör till undantagen.

•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 13 maj 2013

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En före detta migga: Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna.

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn. Det är svårt att veta vad som menas med ”uppenbart vuxen” – annat än att det ska vara uppenbart för vem som helst att personen är vuxen.

(I ovanstående inlägg finns länkar till ytterligare 11 texter i ämnet från 4 mars 2012 till 11 oktober 2014)

•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” .- 17 juni 2015

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion.

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

•  En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

Kollegan hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

•  Saga och verklighet – 9 februari 2016

– Det finns massor av flickor och kvinnor som väntar på er i Sverige, informerar människosmugglarna. Det råder mansbrist där och kvinnorna bara väntar på att det ska komma män från Mellanöstern och andra länder utanför Europa. Och i Sverige kontrollerar man inte er ålder, det spelar ingen roll om ni är 16, 17, 27 eller 32. De går på den ålder ni uppger. Så ni kommer att tas emot som barn och många kommer att få bo i svenska familjer med egna barn.

© denna blogg.

 

 

Jag skriver i Svenska Dagbladet om konsekvenser av att man i Sverige knappt gör några åldersbedömningar alls av asylsökande som anger att de är under 18 år

I en OP ED-artikel i Svenska Dagbladet med rubriken Hur kan säkerheten på HVB öka? skriver jag idag, den 11 februari bland annat:

Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu. Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

Här finns mina tidigare Op ed-texter i ämnet och repliker på dem samt mina slutrepliker:

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna inkl min slutreplik – 8 oktober 2014

Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager inkl min slutreplik – 11 januari 2016

Ur veckorapport 52-2015 från Migrationsverket

Migrationsverkets veckorapport för vecka 52, daterad den 30 december 2015 innehåller rykande färsk statistik, information om migrantrutter, läget i andra länder och om den förväntade utvecklingen.

Migrationsverkets omvärldsenhet poängterar i sina utskick att veckorapporten ska ses som ett underlag för den operativa ledningsgruppen; med andra ord ett internt arbetsmaterial. Men det har ju intresse för alla som är intresserade av vad som sker på asyl- och migrationsområdet. Därför publiceras relevanta delar ur den här på bloggen.

Kommentar: I Sverige vill man ju knappt – i varje fall inte i medier eller bland politiker – kännas vid att inte alla ”syrier” är syrier och att inte alla syrier och ”syrier” gör det som ständigt, papegojlikt upprepas: ”flyr från krig och förföljelse”.

Man vill inte i den svenska offentligheten riktigt låtsas om att det torde vara ett mycket stort antal som innehar falska syriska pass, varav naturligtvis också en del sådana kan innehas av ”äkta” syrier, men varför de i så fall har falska pass får den med huvudet på skaft försöka lista ut själv.

Reflektion: Vart är de på väg? Till Tyskland? Till Österrike? I Norden är det ”fullt” och snart mycket svårt att ta sig in i.

Reflektion: Pressen på Österrike blir enorm när det blir allt svårare att ta sig till de nordiska länderna. Hur det lilla landet med bara 8,5 miljoner invånare ska klara anstormningen är en befogad fråga.

I veckorapporten kan man också läsa att:

Tyskland har rekryterat 8.500 personer som ska lära nyanlända asylsökande barn tyska.

Och att:

I Berlin planeras ett tredje ”avvisningscentrum” för personer från säkra tredjeländer, främst från Västra Balkan.

Samt:

Reflektion: Situationen i Europa blir allt mer svårhanterlig ju fler människor från helt andra kulturer och med ett helt annat sätt att leva (utan fungerande stater och med våld som ett av få maktmedel) ska hysas på det här sättet – oro och knivslagsmål, asylboenden i brand (ca 1/3 av bränderna i Sverige sägs förresten vara anlagda eller orsakade av asylsökande själva), våldtäkter, hot och allehanda trakasserier och hungerstrejker etc kommer att ytterligare öka. Inte bara i Tyskland utan givetvis i alla de länder dit en okontrollerat stor mängd migranter och asylsökande har sökt sig.

Kommentar: Mycket om hur man i Finland tacklar och hanterar de stora – med rikssvenskt språkbruk – ”utmaningarna”, som i själva verket oftast är stora problem i samband med den stora asyl- och migrantinströmningen, kan man läsa om här på bloggen.

När det gäller dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” så ser det ut så här:

Reflektion: Borde inte någon snart börja fundera lite över varför 78 procent av alla ”barn” (i själva verket mycket ofta vuxna män som ger sig ut för att vara ”barn”) som kommer hit är från Afghanistan? Just saying… Dessutom anger Migrationsverket att:

Afghanistan utgör fortsatt den största gruppen (asylsökande, min anm.), följt av Syrien och Irak.

Lyssna förresten gärna på ett av de första – kanske det allra första – radioreportagen om just ”ensamkommande barn” som gjorts av Public Service, där man verkar ha ambitionen att föra fram det som varit känt bland väldigt många, och som rapporterats om bland annat här på bloggen i så många texter under så många år att det är förbluffande att det inte tagits upp just av SR P1 Public Service tidigare: De desillusionerade humanisterna av Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén. Äntligen, år 2015, har någon lyckats få göra ett relativt osminkat reportage som inte håller sig helt inom den annars utstakade ”vadmanfårberätta”-korridoren i det av oss alla finansierade företaget som borde stå för objektivitet och sanning. Det borde ha gjorts redan 2005…

Jag kommer att fortsätta att informera och kommentera asylläget främst i Sverige och i Finland, men också så gott jag hinner och kan, i övriga Europa. Att ta del av rapporteringen i Finland, till exempel, tar mycket tid och att översätta ännu mer.

Också det kommande året – 2016 – hoppas jag på miggornas hjälp, utan dem och deras medverkan skulle mina kunskaper och min möjlighet att upplysa och informera vara betydligt sämre!

© denna blogg.

En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”

En migga skriver:

Jag skriver några rader till dig angående ett ämne du redan känner väl till, nämligen de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Det jag skriver om är inga nyheter, utan snarare en uppdatering av ett absurt fenomen som du är väl insatt i.

Jag har på senare tid haft kontakt denna kategori asylsökande som nu tar upp en allt högre andel av det totala antalet personer som söker asyl i Sverige.

Problemet är, som bekant, att det oftast knappast rör sig om några barn, minderåriga. Jag har haft ett antal möten med dessa personer och visst finns det individer bland dem som är minderåriga, men generellt sett rör det sig om vuxna män. De huvudsakliga nationella grupperna bland dessa ”ensamkommande” är afghaner och eritreaner. Vad gäller de senare så brukar de som uppger sig vara minderåriga sannolikt vara så gamla som de påstår sig vara. Däremot vad gäller afghanerna, vilka absolut dominerar bland de ”ensamkommande”, ser dessa ofta äldre ut än 18 år och inte sällan är man också absolut säker på att de kan vara mer än 25 år gamla. Skillnaden mellan afghanerna och eritreanerna är den att eritreanerna, i motsats till afghanerna, oavsett ålder, generellt sett är garanterade uppehållstillstånd.

Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn. Trots att det är tydligt att personerna är vuxna, vågar handläggarna och beslutsfattarna i initialskedet, när den sökande lämnar in sin ansökan, inte göra någon uppskrivning av åldern.

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det ska vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Vidare leder denna tafatthet från både Migrationsverket och sjukvården, att Dublinförordningen inte kan tillämpas på personer som registreras som illegalt inresta i ett annat Dublinland om de är barn. Så kontentan blir, att antalet vuxna som uppger sig vara barn, bara kommer att öka och öka, eftersom den bästa reklamen är en nöjd kund (”kunder” är Migrationsverkets officiella benämning på asylsökande…).

Det är med andra ord helt upp åt väggarna. Men att som vissa gör, kalla Migrationsverket för en myndighet i förfall, är enligt min mening inte med verkligheten överensstämmande. Tvärtom, Migrationsverket blomstrar som aldrig förr eftersom det sponsras ivrigt av regeringen. Och så länge detta får pågå och det inte sker en rejäl och radikal kursändring i myndighetens arbetssätt, kommer vi konstant att få ta emot fler och fler personer, vilka egentligen inte har någon som helst laglig rätt att få stanna här.

Kommentar: Om galenskaperna med ”ensamkommande barn” har berättats i många år här på bloggen… Om att Migrationsverket inte klarar sitt uppdrag, att politikerna struntar i alltihop och att läkare självsvåldigt och av outgrundlig anledning, vägrar göra åldersbedömningar.

Myndigheter – Migrationsverket och Polisen i första hand – och tidigare och nuvarande regeringar, som överhuvudtaget inte klarar av att se till att lag och ordning upprätthålls så att folket kan känna sig tryggt och säkert och att rätt människor beviljas skydd här och övriga reser härifrån och inte stannar illegalt i landet, det är vad Sverige har. För bland alla dessa vuxna afghaner, eritreaner och även andra som kommer och säger sig vara 16 eller 17 år gamla, finns med absolut största tänkbara sannolikhet terrorister, mördare på flykt undan straff, jihadister, våldtäktsmän, allmänt kriminella. Och svenskarna behandlar dem som barn!

Dessa vuxna män bor på HVB-hem (tillsammans med faktiskt minderåriga asylsökande) med personal dygnet runt á ca 3.000 kronor/dygn (kan vara mindre men ofta mer). De ges ”gratis” tandvård och ”gratis” sjukvård och går före andra i köerna. De har gode män som också kostar pengar och får ofta ”gratis” busskort och ibland ”gratis” körkortsutbildning. ”Gratis” = betalt av skattepengar. Och män som är 25 år gamla och ända upp emot 40 sätts i skola (som också kostar skattepengar) med 16, 17-åriga ungdomar, de daddas med och daltas med och måste väl sitta och skratta ihjäl sig när de skype:ar hem och berättar hur det går till i Sverige. Och så lockas ytterligare några män utan asylskäl med falsk ålder och påhittad asylhistoria hit.

Ordet ”naiv” räcker inte till för att beskriva dem, som har lön och position och makt att hantera dessa frågor men vägrar göra det.

Några lästips:

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” . 4 februari 2014

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015

Ladda gärna ner e-böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar del 1 och del 2. De kostar bara 40 kronor och har man dem i sin läsplatta kan man också använda sökfunktionen för att få fram den information man vill. Notera att den ena delen finns på sidan 1 i Mummelförlagets widgetshop, den andra finns på sidan 2.

Nästa bok i serien kommer i oktober eller november.

© denna blogg. Vid citat (inte kopiering av hela texten!), vänligen länka till originaltexten.

Apropå “ensamkommande flyktingbarn”

I ett tidigare inlägg tog jag upp Migrationsverkets och mediernas missvisande användning av begreppet ”ensamkommande flyktingbarn”. Här är fakta:

År 2006 sökte 820 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, asyl i Sverige. 551 av dem var 16-17 år gamla och 210 var 13-15 år. 59 var yngre än 13 år.

Under januari och februari i år har 242 barn och ungdomar, som inte hade fyllt 18 år när de anlände, sökt asyl i Sverige. 164 av dem är 16-17 år gamla och 59 är 13-15 år. 19 var yngre än 13 år.

Många av de 551 16-17-åringar som kom förra året har hunnit fylla 18 år och är inte längre ”barn”. De 17-åringar som kommit i år fyller också 18 inom mindre än ett år. Dessutom kan en del av dem som sagt sig vara 17 år de facto redan vara både 18, 19 år gamla (eller äldre) vilket ibland upptäcks under asylprocessens gång.

Det kan knappast vara rimligt att man behandlar alla dessa unga män som ”barn”! Snarare bör de behandlas som just unga män (som i sina hemländer betraktas som vuxna även om de inte gör det här) och man bör ha i åtanke att så snart de har fått uppehållstillstånd så ansöker deras föräldrar och syskon under 18 år om att få förenas med dem i Sverige. Det gäller således att se verkligheten när man planerar och den är att 551 unga män behöver någonstans att bo tills deras familjer anländer och då behöver hela familjen någonstans att bo. Att tänka i kortsiktiga ”ensamkommande barn”-banor för 16-17-åringar är inte särskilt smart…

© denna blogg.

Ensamkommande ”flyktingbarn”?

Varför envisas Migrationsverket – och därmed också media – med att tämligen onyanserat ständigt tala om ”ensamkommande flyktingbarn”?

För det första rör det sig ytterst sällan om ”flyktingar” och för det andra rör det sig också ytterst sällan om ”barn”. Det handlar i kanske nio fall av tio om ”asylsökande ungdomar” eller ”minderåriga”, på 16, 17, 18 år (och i en del fall med stor sannolikhet personer som är betydligt äldre än så, dvs vuxna), som oftast är hitskickade av föräldrar som, när dessa ”barn” har fått uppehållstillstånd, ansöker om att förenas med dem i Sverige.

Ett exempel, så här skriver Smålandsposten den 27 mars:

Vecka efter vecka kommer de till Arlanda: 30 ensamkommande flyktingbarn från framför allt de kurdiska delarna av Irak, det av klaner sönderkrigade Somalia och av krigsherrarna förstörda Afghanistan. Det är framför allt unga män som flyr eller av föräldrar skickas från väpnade konflikter och strider.

Den gamla bilden av ensamma barn, inte sällan kopplad till människohandel och trafficking lever kvar, men gruppen domineras i dag av mer socialt etablerade och självständiga unga män.

I samma text talar man rutinmässigt om ”ensamkommande flyktingbarn” men konstaterar i nästa andetag att det handlar om ”självständiga unga män”. Det här sättet att rapportera och göra allmänheten konfunderad gäller absolut inte bara Smålandsposten utan de flesta medier. Medierna – alla medier – borde vara tydliga med hur de rapporterar och inte lite slarvigt mynta uttryck som inte har stöd i verkligheten.

© denna blogg.