• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

En migga angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar

En migga berättar:

profileJag har mest haft en ganska oinspirerande vardag här på jobbet. Mycket otrevliga händelser som självmordsförsök, pistolhot, och andra hot och tragiska händelser som jag inte riktigt orkat twittra om. Jag brukar ha sådana perioder där jag inte riktigt känner för att delge världen hur min vardag ser ut. Men jag har följande att berätta angående ensamkommande minderåriga och åldersuppskrivningar:

Det har börjat komma ganska många ärenden där vi skriver upp åldern på sökande som angett att de är under 18 år gamla. Det innebär att kommunen inte per automatik kan få någon statlig ersättning för dem. Men det intressanta här är att kommunerna tolkar lagen som att de ska få ersättning för de ensamkommande fram tills att beslutet vunnit laga kraft. Migrationsverket däremot gör bedömningen att ersättningen upphör från att vi beslutat om åldersuppskrivningen.

Kortfattat skulle man kunna säga att kommunerna lutar sig mot JO och Migrationsverket lutar sig mot en dom i kammarrätten. Jag tror att det kommer att bli en stor fråga för kommunerna eftersom de själva (eller rättare sagt skattebetalarna i kommunerna) kommer att tvingas stå för dyra vårdräkningar för vuxna män som bor kvar på HVB. Är det något kommunerna tänkt på? Jag vet att frågan visserligen är uppe och att en ny lag ska komma nästa år, men den kommer såvitt jag förstår inte att beröra den stora mängd (35.369) ”ensamkommande” som kom förra året, 2015. Har kommunerna tänkt på det?

© denna blogg. Vid kort citat vänligen länka till originalinlägget.

Finland. ”En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare.”

onko-turvapaikkaa-hakevissa-aamulehti-14-10-2016Tidningen Aamulehti har gått igenom ett antal beslut gällande ensamkommande minderåriga som sökt asyl i Finland. Juha Similä, chef för asylenheten vid Migrationsverket svarar på Aamulehtis frågor.

Aamulehti: Vad berättar resultaten av ålderstesterna som gjorts på ”minderåriga”? Uppger de som kommer hit rätt ålder?

Juha Similä: Förra året gjordes 149 ålderstester. Av dem befanns 62 procent vara vuxna. Av detta kan man inte dra slutsatsen att 62 procent av alla minderåriga som söker asyl skulle vara vuxna. Resultatet rör endast dem som har testats. Fört att myndigheten kan be en person genomgå en åldersbedömning måste det finnas uppenbara skäl att misstro hans ålder. En mottagningsenhet kan inte kategoriskt sända alla minderåriga för åldersbedömning.

Aamulehti: Om en minderårig asylsökande har afghanskt medborgarskap men inte har bott där och han inte av angivna skäl kan återsändas till det land han bott i, varför prövas hans asylansökan då mot Afghanistans huvudstad Kabul?

Juha Similä: En av flyktingrättens centrala delar är att asylansökan alltid prövas mot den stat där en person är medborgare. Om man i det landet inte kan ange ett ”hemmaområde”, prövas ansökan i förhållande till landets huvudstad. Huvudstaden är ett naturligt val när man måste välja någon plats.

Aamulehti: En minderårig irakier berättar att han varit utsatt för hot på grund av anhörigas yrken. Varför togs det hänsyn till detta i hans fall men inte i en minderårig afghans?

Juha Similä: I lagen används inte alls termen yrke. Det är inget att tänka på i förhållande till något land alls, att man skule kunan få skydd på grund av ett visst yrke. Om du har varit flitigt förekommande i offentligheten för att du till exempel demonstrerat för mänskliga rättigheter så är ditt yrke inte av betydelse. Det kan handla om att radikala krafter börjar förfölja och hota dig för dina åsikter och begår allvarliga rättskränkande handlingar mot dig.

 ensamk-minderariga-asylsok-finland-1-1-30-9-2016
© Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Anders HjernKlicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

Ledare Op ed logo SvD•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Ledare Op ed logo SvD•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.
Ledare Op ed logo SvD•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.
Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”
Ledare Op ed logo SvD•  Hur kan säkerheten på HVB öka? 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.
Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.
Dagens samhälle logo•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:
”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”
Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.
Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.
Det Goda Samhället 2 Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.
Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.
Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.
Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.
De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:
Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige  11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.
UG logoBlir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Flyktingar lär sig svenska 5Ekot granskar SRKlicka på textrutan för att komma till inslagen:
•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen
Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

profileAck ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.
© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

De naiva politikerna Expressen 9.6 2016expressenKlicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

Framsida miggbok 1 2008-2012

Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Kejsarens nya kläderMen störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:
De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.
Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:
att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.
•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:
Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.
De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Det är jag som är åsiktskorridoren 12.2 2015Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.
© denna blogg.

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

Socialstyrelsen logo– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

sydsvenskanSveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)
© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

”Vi kom hit för att studera” är inte asylskäl. Inte ens i Sverige.

svd_logoUnder den felaktiga rubriken Flyktingar lämnar Sverige: ”Inget blev som vi tänkt oss” skriver Svenska Dagbladet om ett gammalt fenomen och citerar en av dem de kallar ”flyktingar”, men som var en ekonomisk ”bättre liv”-migrant:

Vi kom hit för att studera, men det får vi inte göra. Vi får inte jobba heller. Det händer ingenting på flyktingförläggningen. Vi bara äter och sover, säger Ali Abdulrahman och menar att han inte kan leva så i flera år i väntan på ett beslut från Migrationsverket.

Det här har miggorna berättat om på bloggen i många år: att många asylsökande ungdomar som är, eller säger sig vara, minderåriga, inte alls har behov av asyl och skydd i lagens mening. Många kommer, precis som personerna i artikeln, för att få ett bättre liv med allt bekostat i Sverige, inklusive studier. Det berättar ofta prefabricerade, falska historier och uppger inte sällan falska åldrar och även nationaliteter i syfte att missbruka asylsystemet.

I många, många år har detta som sagt varit känt och berättats, men det har helt förbigåtts med tystnad. Det har inte passat in i Den Humanitära Stormaktens syn på alla stackars människor ”som flyr från krig och förföljelse”. Nu går det helt enkelt inte längre att låtsas som om detta inte försiggår.

Tänk om Sverige och svenska myndigheter hade reagerat och agerat för läge sedan, då hade situationen för dem med äkta behov av asyl eller skydd sett helt annorlunda ut idag!

Här är några få av hundratals, faktiskt tusentals texter som publicerats här på bloggen under 11 år och som kanske borde ha fått folk att reagera:

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”enemper 2015samkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 nov 2015. Ur texten:

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna.
– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.
15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015. Ur texten:

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:
Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.
Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014. Ur texten:

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.
Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” -27 april 2013. Ur texten:

En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:
En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet (som är längre än här citeras):
HVB: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
HVB: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
HVB: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
HVB: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
HVB: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
HVB: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
HVB: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010. Ur texten:

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.
Det får räcka med dessa exempel. Många fler texter finns att ta del av. Använd gärna sökfunktionen.
© denna blogg.